Joh 17:24 Far jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara."
Tänk att de här orden är de sista i Jesu avskedstal till lärjungarna. Rubriken för det kapitlet är till och med "Jesu översteprästerliga förbön". Men om vi lyssnar till orden som han säger så kunde de sagts av ett barn, eller en ärlig, vuxen person som inte är rädd att förlora ansiktet. De är sagda av någon som verkligen både kan uttrycka ett behov och samtidigt ge uttryck för all sin tillit till sin fader.
Tilliten återspeglas i den enkla bönens Far...Far, jag vill...
Och vi vet sedan tidigare undervisning att Jesus sagt att Gud är beredd att ge goda gåvor till dem som ber honom om det.
Luk 11:11-13 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? Eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till sina barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande till dem som ber honom?
Tilliten återspeglas också i frågans innehåll. Jag vill att där jag är, där ska också de som du gett mig vara. Gemenskapen med Fadern och gemenskapen med syskonen. Far, jag vill...
Vår Far i himlen har fått höra många tusen eller miljoner sådana böner under årtusenden. Det grundläggande behovet av att samlas finns hos alla folk och stammar. Men samlingen som sker i den helige Ande och i gemenskap med Fadern är av ett slag som inte världen kan förstå. Men Jesu önskan och bön var att världens människor skulle komma in i den gemenskapen. Hans önskan var att de skulle komma till tro på honom och de ord han hade talat. Han bad inte bara för sina vänner utan han bad för alla dem som var utanför gemenskapen. De som ännu inte kommit till tro.
Joh 17: 20-23 Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett. och att de ska vara i oss, liksom du Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du älskat mig.
Den här enkla bönen, en översteprästs, en väns, en broders, en Konungs bön, kunde likväl vara ett barns bön. Far, jag vill att de ska vara hos mig som du är med mig. Jag vill att de också ska förstå att de är lika älskade av dig som jag är. Men den här enklaste av alla böner är också den svåraste.
