"En del författarröster känner man igen direkt. Andra på en metafor, som Pamela Jaskoviaks husvagn. Andra på platsen,..." http://www.vilaser.se/vems-rost/
Våra röster är väldigt unika, men ändå kan vi vara lika någon på rösten. Så många gånger har jag fått höra att: "du lät precis som din syster", och ibland har mina döttrar fått höra att deras röst liknar min. Men de kommer ju oftast på felet själva, de som hört fel. Något är det som skiljer! Något som gör oss olika även dem vi är väldigt lika. Något som är unikt för varje person och som klingar igenom oavsett röstläge, volym, sinnesstämning, hastighet. Vi kan ju vara nedstämda och tala ovanligt sakta och eftertänksamt, ja, men det är ändå jag som talar! En annan dag sprudlar det, då har något alldeles särskilt hänt och brådskan är stor, det är ändå jag.
När de talar om författare ovan så menar skribenten att vissa av dem tar hon igen på en enda gång, med andra är det något svårare, men när rösten sätts i ett sammanhang en kontext, så blir även det en unik röst.
Jesus har en unik röst och han berättade hur vi skulle känna igen hans röst. Han varnade också för att många skulle komma med liknande och andra röster och säga: "Här är jag, och här är jag". Många skulle också göra under och tecken i hans namn utan att han kände dem.
Idag är det svårt att urskilja Jesu röst bland alla dessa strävanden och människor, kyrkor och organisationer.Vissa menar att vi kan inte leva som vi gör vi måste gå in i full apostolisk gemenskap och dela allt. Andra sitter i trygg skuta och hittar "sin" Jesus i den nära kretsen och där ska inga förändringar ske. Ytterligare andra har dragit sig in i
retreater och meditationer för att söka sina rötter. http://retreater.se/retreatgardar/bjarka-saby-slott Problemet är väl att rötterna inte finns där utan i evangelierna, i apostlarnas undervisning och i ett levande andligt flöde av idag.
Men visst förstår jag behovet. Vi behöver bli stilla.
http://livetssmalavag.blogspot.com/2012/01/att-invanta-herren-med-stillhet.html
Stilla med Gud och utan att bli påverkade av så många andra röster. Att stänga tv, dator, radio, och musik och vila i tystnaden kan vara ett sätt. Då blir rösten av Jesus tydligare och lättare att urskilja. Den drunknar inte i alla informationsflöden.
Det finns även många som vill göra sig pengar och lura människor in på områden som i mycket "liknar" den Helige andes röst. Yoga, meditation, retreater, pilgrimsfärder, ikonmålning, ja, det finns säkert mycket , mycket mera. Dessa röster vaggar in i en vila men vilan blir inte den rätta.
Precis som DU har en unik röst som skiljer dig från din mor, din syster och din dotter så finns det en unik röst för Jesus en röst som är ren och helig. En röst som du aldrig kan svika om du fått höra den. En röst som du älskar.
fredag 27 januari 2012
Politik och religion i interreligiösa former
Politikern Tony Blair är en av dem som arbetar med och för interreligiositet. Det ligger även i tiden. Vi vet att det ska och har uppstått en världskyrka. Den kyrkan kommer att innehålla allt och ägna sig åt allt. Om Kristus får plats så får han stå i kö med andra gudomligheter och rörelser.
Som kristna kan vi inte delta i dessa nätverk. Vi tror på vår Herre och Gud och hans son Jesus Kristus och vi tror på den Helige andes kraft.
Om man tittar på kyrkorådens (både nationella och internationella) sidor så ser ju ambitionerna så goda ut. Det handlar om förståelse, miljö, fattigdom, vapenexport och dialog. Allt är så "demokratiskt" och klokt. Organisationer skapade, inte för personliga eller statliga vinstintressen, utan för att främja demokratiskt försvarbara områden.
Problemet är bara att han som vi ska följa, Jesus Kristus, gav oss en annan väg. När de frågade vem han var och trodde att han skulle ta makt i landet som en konung misstog de sig ständigt. Den väg som Jesus visar är en väg som inte skapar stora mänskliga organisationer eller interreligiösa nätverk. Han gick en annan väg. http://www.tonyblairfaithfoundation.org/
Som kristna kan vi inte delta i dessa nätverk. Vi tror på vår Herre och Gud och hans son Jesus Kristus och vi tror på den Helige andes kraft.
Om man tittar på kyrkorådens (både nationella och internationella) sidor så ser ju ambitionerna så goda ut. Det handlar om förståelse, miljö, fattigdom, vapenexport och dialog. Allt är så "demokratiskt" och klokt. Organisationer skapade, inte för personliga eller statliga vinstintressen, utan för att främja demokratiskt försvarbara områden.
Problemet är bara att han som vi ska följa, Jesus Kristus, gav oss en annan väg. När de frågade vem han var och trodde att han skulle ta makt i landet som en konung misstog de sig ständigt. Den väg som Jesus visar är en väg som inte skapar stora mänskliga organisationer eller interreligiösa nätverk. Han gick en annan väg. http://www.tonyblairfaithfoundation.org/
torsdag 26 januari 2012
Tvätta fötter
Haft denna tanke ända sedan jag var ny i församlingen 1986. Ställde då frågor: - Varför följer vi så noga vissa saker som Jesus undervisade om men struntar i andra? Varför kan vi inte tvätta varandras fötter i församlingen som en kärleksgärning?
Ett svar jag fick var:
Jo, men förstår du, det där gällde deras tid. De gick omkring och blev så smutsiga och dammiga om fötterna.
Ett annat svar jag fick var:
Du ska förstå det där symboliskt. Vägdammet det representerar det dagliga, det vi är med om. Att tvätta någons fötter, det kan vara en vardagskontakt eller ett samtal.
En svarade så här:
Men hur skulle det gå till tänkte du? skulle vi köpa in baljor eller?
Idag tackar jag Gud när jag ser att fler och fler tillämpar detta. Jag fick höra vittnesbörd från mina gäster som berättade att många grät under tvättningen och att den som betjänade också var rörd till tårar. Det är närhet och kärlek i stort mått när vi närmar oss varandra och Jesus på golvnivå.
Bön: Jesus låt mig aldrig bli så stor att jag inte ser dom små.
Ett svar jag fick var:
Jo, men förstår du, det där gällde deras tid. De gick omkring och blev så smutsiga och dammiga om fötterna.
Ett annat svar jag fick var:
Du ska förstå det där symboliskt. Vägdammet det representerar det dagliga, det vi är med om. Att tvätta någons fötter, det kan vara en vardagskontakt eller ett samtal.
En svarade så här:
Men hur skulle det gå till tänkte du? skulle vi köpa in baljor eller?
Idag tackar jag Gud när jag ser att fler och fler tillämpar detta. Jag fick höra vittnesbörd från mina gäster som berättade att många grät under tvättningen och att den som betjänade också var rörd till tårar. Det är närhet och kärlek i stort mått när vi närmar oss varandra och Jesus på golvnivå.
Bön: Jesus låt mig aldrig bli så stor att jag inte ser dom små.
Om att "bringa ljus"
I gamla rättegångsprotokoll, eller rannsakningsprotokoll hände det ofta att rätten inte
kunde enas om ett utslag, eller dom, för att de inte hade ett tillräckligt bra beslutsunderlag.
Då bestämde man sig för att kalla in fler vittnen eller sakkunniga för att "bringa ljus eller
klarhet" i frågan. De inkallade vittnena kunde sedan vid nästa rannsakningstillfälle berätta
att det eller det hade de sett vid den eller den tidpunkten och då befann de sig på den eller den platsen. Det blev alltså klarlagt, en händelse, en tidpunkt, och en plats för vittnesbördet.
Rättens uppgift var att höra så många vittnen som möjligt och även den som tilltalades
för brottet för att klarlägga en så stor del som möjligt av händelseförloppet.
Om vi tänker oss dygnets timmar som en mörk skiva och sedan kommer strimmor av ljus
in på den skivan, och det ena vittnesmålet länkas till det andra, utan att de i förväg vetat om
varandra på något sätt. Då ser vi efter ett tag hur dygnet ljusnar och vi får klarhet.
Gud vill också föra oss från klarhet till klarhet. Han vill inte att vi ska stanna på vägen
och tacka för det ljus vi fick igår utan han vill att vi ska söka honom mer och mer för att få mer
och mer ljus över våra liv, församlingens utmaningar och samhällstillståndet.
Den kunskap som universitet och högskolor ger kan bara i viss utsträckning sägas innehålla den typen av ljus. Ofta kan det istället vara så att troende personer får delar av ljuset förmörkat och dolt. De kommer in i en dimma av tankebyggnader av alla slag, där intresset mest riktas till möjligheten att med hjälp av dessa byggnationer och räknesätt kunna uttala någon liten halvsanning om dagens samhälle, deras människor, vanor och attityder till olika samhällsfenomen. Oftast vill man veta mera om saker som ligger i tiden och som många har åsikter om.
Guds klarhet däremot är sådan att du får ett ökat inre ljus. Du ser bättre var du ska sätta din fot. Du ser på ett tydligare sätt hur du ska hantera livsfrågor och problem och du uppnår så småningom en
tydlighet i ditt sätt att vara.
Bön: Hjälp oss Herre att inte se upp till tom kunskap utan istället söka dig för att gå från klarhet till klarhet.
kunde enas om ett utslag, eller dom, för att de inte hade ett tillräckligt bra beslutsunderlag.
Då bestämde man sig för att kalla in fler vittnen eller sakkunniga för att "bringa ljus eller
klarhet" i frågan. De inkallade vittnena kunde sedan vid nästa rannsakningstillfälle berätta
att det eller det hade de sett vid den eller den tidpunkten och då befann de sig på den eller den platsen. Det blev alltså klarlagt, en händelse, en tidpunkt, och en plats för vittnesbördet.
Rättens uppgift var att höra så många vittnen som möjligt och även den som tilltalades
för brottet för att klarlägga en så stor del som möjligt av händelseförloppet.
Om vi tänker oss dygnets timmar som en mörk skiva och sedan kommer strimmor av ljus
in på den skivan, och det ena vittnesmålet länkas till det andra, utan att de i förväg vetat om
varandra på något sätt. Då ser vi efter ett tag hur dygnet ljusnar och vi får klarhet.
Gud vill också föra oss från klarhet till klarhet. Han vill inte att vi ska stanna på vägen
och tacka för det ljus vi fick igår utan han vill att vi ska söka honom mer och mer för att få mer
och mer ljus över våra liv, församlingens utmaningar och samhällstillståndet.
Den kunskap som universitet och högskolor ger kan bara i viss utsträckning sägas innehålla den typen av ljus. Ofta kan det istället vara så att troende personer får delar av ljuset förmörkat och dolt. De kommer in i en dimma av tankebyggnader av alla slag, där intresset mest riktas till möjligheten att med hjälp av dessa byggnationer och räknesätt kunna uttala någon liten halvsanning om dagens samhälle, deras människor, vanor och attityder till olika samhällsfenomen. Oftast vill man veta mera om saker som ligger i tiden och som många har åsikter om.
Guds klarhet däremot är sådan att du får ett ökat inre ljus. Du ser bättre var du ska sätta din fot. Du ser på ett tydligare sätt hur du ska hantera livsfrågor och problem och du uppnår så småningom en
tydlighet i ditt sätt att vara.
Bön: Hjälp oss Herre att inte se upp till tom kunskap utan istället söka dig för att gå från klarhet till klarhet.
tisdag 24 januari 2012
Katolska kyrkan + SvK 1965 = Sant
Katolska kyrkan har inte samma tro som lutheraner. Vi måste inse detta! Man ska inte behöva gå in på deras mark och sitta med all deras egen dokumentation för att det ska bli klart och tydligt att det handlar om två helt olika system.
http://www.midnattsropet.se/2011/04/femtekolonnare-inom-svensk-kristenhet.html
Ett exempel är t.ex. trosbekännelsen
"Tro
Katoliker tror på
en Gud, himmelens och jordens skapare
Jesus Kristus, Guds enfödde son, vår Herre
den helige Ande,
den heliga katolska kyrkan,
de heligas samfund,
syndernas förlåtelse,
köttets uppståndelse och
ett evigt liv."
Skillnaden är inte liten, den är stor.
Så här beskriver de själva (i det refererade dokumentet ovan) grundvalarna för sin tro.
år och hennes gudstjänstliv och liturgi. Tron uttrycks genom till exempel gudstjänst, i mission
och diakoni och i individens förhållande till Gud."
I Bibeln kan vi läsa att (Uppenbarelseboken 22:18-19) ...om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok, och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok.
Och vi vet också att Gud på flera ställen sagt att svartsjukt bevakar de sina, att vi får inte ha några andra Gudar jämte honom och att vi ska älska honom av hela vårt förstånd och hela vårt hjärta.
Till och med den som inte är teolog ser ju att börjar man ha en trosbekännelse som bygger på tradition och kyrkans trosbekännelse istället för det som Gud har sagt, då handlar det om människornas egna läror. Många tänker också att den katolska kyrkan det är väl ursprunget (?), men den tillkom på 300-talet. Ursprunget - det är den apostoliska församlingen. Församlingen som fick utstå förföljelse, som botade sjuka, som lyssnade in den Helige Ande, som inte hade pengar att ge bort men som gav vad den hade i Jesu Kristi nasaréens namn!
Den Mariadyrkan som blivit populär idag är också en avgudadyrkan. Jag har själv varit tilltalad av tanken, det vill jag erkänna. Men Herren har hjälpt mig och gett mig ljus över vad det innebär. Det som är så förrädiskt är att Maria kommer till den västerländska kulturen så "timat". Många har ondgjort sig över gamla patriarkaliska ordningar och förtryck. Väckelserörelser, nykterhetsrörelser och arbetarrörlser lyfte samtliga fram kvinnornas situation och inom de kristna sammanhangen har "kvinnofrågan" skapat många och långa diskussioner. Kvinnopräster eller inte? Lärare eller inte? Ja, alla dessa frågor har stötts och blötts i nästan ett århundrade. Men ändå har glappet mellan Guds ord och samhället inte riktigt kunnat överbryggas på hela den här tiden. Då kommer Maria! Så lägligt. En kvinnogud.
I början tänkte jag att det kanske var "oförargligt", inte så farligt, så länge vi inte tillber henne. Bra att lyfta modern. Och Hon var ju ingen vanlig moder.
Det finns bäcker som beskriver hur Maria (Ljusets moder) blev gudinna och hur man återtog en gammal gudinna som fanns flera hundra år före Kristus och gav henne benämningen Maria.
http://www.chick.com/catalog/books/0187.asp
Att tillbe Maria är alltså att tillbe en avgud och det som Gud själv sätter allra högst är ju att vi inte får ha några andra gudar vid sidan av honom.
Guds välsignelse till oss alla!
Micael fick mig att drömma
Micael Grenholm, http://helapingsten.wordpress.com/2012/01/24/sex-myter-om-egendomsgemenskap/#comment-3497, församlingen Mosaik i Uppsala, triggade igång en gammal dröm jag haft i minst 20 år och som aldrig blivit verklighet.
Det närmaste den drömmen jag varit, var 1991-1993 när jag arbetade på Lp-verksamhetens familjevårdsanläggning i Hällnäs, Västerbotten län. Denna stora vackra anläggning byggdes om till ett familjehem, där missbrukare och deras anhöriga kunde rehabiliteras. Anläggningen hade dagis, fritids, dagverksamhet, snickeri med mycket mera. Redan på den tiden tänkte jag alltid - Varför dessa gränser? -Varför denna anpassning? Det finns många fler grupper som behöver bo så här. (läs gärna även Micaels inlägg om egendomsgemenskap och mitt svar där). Återkommer...vid tillfälle...:).God bless us!
Det närmaste den drömmen jag varit, var 1991-1993 när jag arbetade på Lp-verksamhetens familjevårdsanläggning i Hällnäs, Västerbotten län. Denna stora vackra anläggning byggdes om till ett familjehem, där missbrukare och deras anhöriga kunde rehabiliteras. Anläggningen hade dagis, fritids, dagverksamhet, snickeri med mycket mera. Redan på den tiden tänkte jag alltid - Varför dessa gränser? -Varför denna anpassning? Det finns många fler grupper som behöver bo så här. (läs gärna även Micaels inlägg om egendomsgemenskap och mitt svar där). Återkommer...vid tillfälle...:).God bless us!
Mänsklig förmåga
Om Guds rike hade gått att bygga med organisationer, vetenskapliga texter, analyser, system, hierarker, hermeneutiska tolkningar, filosofi och mänskligt vetande överlag.
Och om Guds rike bestod av muskelmassa och maskiner, teknik, byggande och mänskliga strävanden överlag.
Och om Guds rike gick att bygga med solidariet, ideologi, godhet, jämlikhet, politik, makt och mänskliga visioner överlag.
Då hade ju inte Jesus behövt gå denna förnedrings väg.
Då hade han sluppit alla slag.
Allt hån.
Allt spott och spe.
Alla prognoser och önskningar om mänskligt konungaskap.
Men han dog.
Och han led för oss.
Han övervann till och med ondskan själv. Den andemakt som är verksam här på jorden.
Varför?
Jo, för att vi inte skulle bygga på mänsklig vishet utan på den Helige Andes kraft som är verksam i lydnadens barn.
Som kommer med ljus och sanning.
HAN var i Sanning en God Man. Jesus Kristus.
Och om Guds rike bestod av muskelmassa och maskiner, teknik, byggande och mänskliga strävanden överlag.
Och om Guds rike gick att bygga med solidariet, ideologi, godhet, jämlikhet, politik, makt och mänskliga visioner överlag.
Då hade ju inte Jesus behövt gå denna förnedrings väg.
Då hade han sluppit alla slag.
Allt hån.
Allt spott och spe.
Alla prognoser och önskningar om mänskligt konungaskap.
Men han dog.
Och han led för oss.
Han övervann till och med ondskan själv. Den andemakt som är verksam här på jorden.
Varför?
Jo, för att vi inte skulle bygga på mänsklig vishet utan på den Helige Andes kraft som är verksam i lydnadens barn.
Som kommer med ljus och sanning.
HAN var i Sanning en God Man. Jesus Kristus.
söndag 22 januari 2012
Burn-out´s i allvarstider
Pelle Hörnmark beskriver i sin blogg hur han gillade att göra burn-outs när han var yngre. Ser man på tempot i livet så verkar det fortfarande vara så. Ser man på fjolåret så var tempot lika högt. http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=35&oid=11309
Hur ska det finnas någon möjlighet för honom att söka Herren i viktiga frågor?
PFFS står i så allvarliga tider. Allt djupare går vi i det ekumeniska samarbetet. Årskonferensen ska hållas i Jönköpings pingstkyrka. http://www.skr.org/temporart/arskonferens2012.4.7d810b7d109c0650979800023238.html
Är det ingen enda ledare som är vaken och kan ägna någon liten stund åt att se hur långt ekumeniken har gått?
Årets böneveck(or) som pågår nu har sitt "ekumeniska" underlag framarbetat i Polen - ett nästan totalt katolskt land.
Jag är medveten om att många fina katolska kyrkor finns. Det som är farligt är "sammanblandningen" av allt detta "andliga". Kyrkorna blir inte fria utan underställda både statlig och kyrkliga organisatoriska hierarkiska system. Guds ande bakbinds, då Gud inte kan välsigna synden - då skulle han gå emot sin egen natur.
När man läser Pelles envägskommunikationsblogg och ser tempot, inriktningen, slogans och program, då känns det ganska långt ifrån den genuina folkrörelse som Pingstväckelsen en gång var. Lägger man till detta den censur och makt som utövas genom tidningen Dagen, då blir bilden komplett.
Men om man som enskild inte vill vara med i Världskyrkan, men ändå vara medlem i en levande församling, vad gör man då?
1. Utbrytning och startar en annan fri församling.
2. Försöker påverka det sammanhang och den församling som man redan tillhör.
3. Lever på internetpredikningar, isolerad i sin tro.
4. flyttar till en fri församling någonstans i landet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du som läser min blogg, känner du till sådana församlingar på din ort?
Bön.: Hjälp oss Herre att vara ödmjuka och ha tid med dig. Att fråga dig om vägen.
Hur ska det finnas någon möjlighet för honom att söka Herren i viktiga frågor?
PFFS står i så allvarliga tider. Allt djupare går vi i det ekumeniska samarbetet. Årskonferensen ska hållas i Jönköpings pingstkyrka. http://www.skr.org/temporart/arskonferens2012.4.7d810b7d109c0650979800023238.html
Är det ingen enda ledare som är vaken och kan ägna någon liten stund åt att se hur långt ekumeniken har gått?
Årets böneveck(or) som pågår nu har sitt "ekumeniska" underlag framarbetat i Polen - ett nästan totalt katolskt land.
Jag är medveten om att många fina katolska kyrkor finns. Det som är farligt är "sammanblandningen" av allt detta "andliga". Kyrkorna blir inte fria utan underställda både statlig och kyrkliga organisatoriska hierarkiska system. Guds ande bakbinds, då Gud inte kan välsigna synden - då skulle han gå emot sin egen natur.
När man läser Pelles envägskommunikationsblogg och ser tempot, inriktningen, slogans och program, då känns det ganska långt ifrån den genuina folkrörelse som Pingstväckelsen en gång var. Lägger man till detta den censur och makt som utövas genom tidningen Dagen, då blir bilden komplett.
Men om man som enskild inte vill vara med i Världskyrkan, men ändå vara medlem i en levande församling, vad gör man då?
1. Utbrytning och startar en annan fri församling.
2. Försöker påverka det sammanhang och den församling som man redan tillhör.
3. Lever på internetpredikningar, isolerad i sin tro.
4. flyttar till en fri församling någonstans i landet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du som läser min blogg, känner du till sådana församlingar på din ort?
Bön.: Hjälp oss Herre att vara ödmjuka och ha tid med dig. Att fråga dig om vägen.
Jesus Kristus den radikale
Att börja tala om Jesus är så stort att bokstäverna blir alldeles för små och tankarna alldeles för mänskliga och trånga för att ens börja närma sig honom, men jag vill ändå börja någonstans.
Den sida jag vill beröra är hur radikal och olik världen Jesus var.
Kallelsen
Den radikalaste av alla kallelser någonsin är Jesu egen. Han kallades från himlen till jorden. Från en konungslig makt och härlighet ner till ett stall i babykropp. Han kallades till att rädda en hel värld undan synd och dom. Jesu kallelse och uppdrag var i sanning det mest radikala.
Men när sedan Jesus påbörjade sin tjänst och kallade sina lärjungar så var det också radikalt. Han tog lärjungarna Simon och Andreas rakt ut från ett aktivt arbete som fiskare. Självklart hade båda dessa sina egna liv. De hade föräldrar som kanske var beroende av utkomsten från fisket och egna försörjningsbördor. Jesus ordnade inte med några avtal utan han sa bara: Följ mig! Vem skulle idag släppa familj, försörjning, hem, trygghet om Jesus kom med en radikal kallelse?
På samma sätt var det en abrupt avslutning av tullindrivaren Levis anställning. Mitt under arbetsdagen lämnade Levi sina sysslor och följde Jesus. Ingen uppsägningstid, inga avtal.
Och den som gick före Jesus var ju även han utkallad på ett mycket radikalt sätt. Ut i öknen, dåligt klädd, åt vildhonung och det som fanns i naturen, ropade och varnade, kallade till omvändelse. Men han visste: Jag är inte den som ska komma.
Vilka liv! Vilken radikalitet!
Och alla vi som läst Bibeln vet att det här var bara början på en radikal kallelse som räckte hela livet.
Efterföljelse
Men sen då? Då kom väl ordningen? Gud är ju ordningens Gud. När han kallat alla, då slog de väl sig till ro, bildade familjer och gick till kyrkan?
Nej, vi vet att det inte var så. Ändå predikas ofta familjen före kärleken till Gud på möten idag. Att lämna över till och med de "ömma banden" till Herren är svårt, för att inte säga omöjligt utan Honom, men en nödvändighet för att leva i efterföljelse.
Efterföljelsen blev som vi vet lika radikal som kallelsen. De hade inte mer än hunnit bli en grupp så sänder Jesus dem ut som får ibland vargar. Det hör man ju att ett får är ju chanslöst inför en varg. Men de skulle klara uppdraget genom att lyda Jesu instruktioner till punkt och pricka och vara kloka som ormar och oskyldiga som duvor.
Så svårt det måste ha varit att inte få ta med någon penningpung. Många av dem hade haft tryggheten i pengarna. Det var ju enda möjligheten till självständighet. Men Jesus ville att de skulle vara fullständigt beroende av Honom. De fick bara ta med en enda skjorta och ingen påse som de kunde ha matsäck i. Vilken situation! Här blev det inte fråga om dröjsmål! Skulle de klara sin egen tillvaro, mätta sin egen mage, och bestå i uppgiften de fått - då fanns bara LYDNAD.
Uppdraget
Men nu då? Nu blir det väl mindre radikalt? Jag vill gärna känna igen min kyrka snart. Känna igen mig på något sätt. Nu fick de väl tjäna i en trygg församling?
Nej, vi som läst Bibeln vet att uppdraget var ju lika radikalt som kallelsen och efterföljelsen.
* Gå inte till samarierna eller hedningarna. (kunde ju ha varit lite lättare som nybörjare att få vittna för dessa mindre nogräknade personer)
* Gå till de förlorade fåren i Israels folk. (judarna! här skulle fullständiga nybörjare komma och undervisa de som i generationer "vetat" vägen)
* Förkunna att himmelriket är nära. (Oj, oj, inte mindre radikalt direkt nu heller. De riskerade ju inte bara en stängd dörr här)
* Bota sjuka (Ja, ja, lätt! :) Med vad? De hade bara sig själva och uppdraget från Jesus. Inga mediciner eller sjukvård att tillgå)
* Väck upp de döda. (Lätt! Ja, vi ser att nybörjarkursen låg på en hög nivå. Det var inte fråga om att vänta i fyra till fem år för att bli mötesvärd)
* Gör spetälska rena. (de som inte ens fick vidröras!)
* Driv ut demoner (ja, vad allt verkar lätt, men de fick lita på Honom som hade sänt dem)
* Ge som gåva vad ni har fått som gåva. (de skulle ge ut det som de själva hade fått)
Ja vi skulle kunna fortsätta genom alla evangelier. Kristi radikalitet går igenom ALLT. Döden på korset! Radikalt? JA!
Alla ställdes inför så snabba uppbrott. Var det inte kärlekslöst att lämna nära och kära på detta sätt? Så ansvarslöst. Men Guds väg är radikal. Och dem han kallar dem hjälper han ju också. Vi får ju inte veta hur det gick med släktingarna, men åtminstone jag tror att Gud ordnade med deras liv till det bästa.
Bön: Hjälp mig Jesus att bli mera radikal i mitt kristna liv. Att hitta modet att följa dig fullt ut. I Jesu Kristi namn. Amen.
Den sida jag vill beröra är hur radikal och olik världen Jesus var.
Kallelsen
Den radikalaste av alla kallelser någonsin är Jesu egen. Han kallades från himlen till jorden. Från en konungslig makt och härlighet ner till ett stall i babykropp. Han kallades till att rädda en hel värld undan synd och dom. Jesu kallelse och uppdrag var i sanning det mest radikala.
Men när sedan Jesus påbörjade sin tjänst och kallade sina lärjungar så var det också radikalt. Han tog lärjungarna Simon och Andreas rakt ut från ett aktivt arbete som fiskare. Självklart hade båda dessa sina egna liv. De hade föräldrar som kanske var beroende av utkomsten från fisket och egna försörjningsbördor. Jesus ordnade inte med några avtal utan han sa bara: Följ mig! Vem skulle idag släppa familj, försörjning, hem, trygghet om Jesus kom med en radikal kallelse?
På samma sätt var det en abrupt avslutning av tullindrivaren Levis anställning. Mitt under arbetsdagen lämnade Levi sina sysslor och följde Jesus. Ingen uppsägningstid, inga avtal.
Och den som gick före Jesus var ju även han utkallad på ett mycket radikalt sätt. Ut i öknen, dåligt klädd, åt vildhonung och det som fanns i naturen, ropade och varnade, kallade till omvändelse. Men han visste: Jag är inte den som ska komma.
Vilka liv! Vilken radikalitet!
Och alla vi som läst Bibeln vet att det här var bara början på en radikal kallelse som räckte hela livet.
Efterföljelse
Men sen då? Då kom väl ordningen? Gud är ju ordningens Gud. När han kallat alla, då slog de väl sig till ro, bildade familjer och gick till kyrkan?
Nej, vi vet att det inte var så. Ändå predikas ofta familjen före kärleken till Gud på möten idag. Att lämna över till och med de "ömma banden" till Herren är svårt, för att inte säga omöjligt utan Honom, men en nödvändighet för att leva i efterföljelse.
Efterföljelsen blev som vi vet lika radikal som kallelsen. De hade inte mer än hunnit bli en grupp så sänder Jesus dem ut som får ibland vargar. Det hör man ju att ett får är ju chanslöst inför en varg. Men de skulle klara uppdraget genom att lyda Jesu instruktioner till punkt och pricka och vara kloka som ormar och oskyldiga som duvor.
Så svårt det måste ha varit att inte få ta med någon penningpung. Många av dem hade haft tryggheten i pengarna. Det var ju enda möjligheten till självständighet. Men Jesus ville att de skulle vara fullständigt beroende av Honom. De fick bara ta med en enda skjorta och ingen påse som de kunde ha matsäck i. Vilken situation! Här blev det inte fråga om dröjsmål! Skulle de klara sin egen tillvaro, mätta sin egen mage, och bestå i uppgiften de fått - då fanns bara LYDNAD.
Uppdraget
Men nu då? Nu blir det väl mindre radikalt? Jag vill gärna känna igen min kyrka snart. Känna igen mig på något sätt. Nu fick de väl tjäna i en trygg församling?
Nej, vi som läst Bibeln vet att uppdraget var ju lika radikalt som kallelsen och efterföljelsen.
* Gå inte till samarierna eller hedningarna. (kunde ju ha varit lite lättare som nybörjare att få vittna för dessa mindre nogräknade personer)
* Gå till de förlorade fåren i Israels folk. (judarna! här skulle fullständiga nybörjare komma och undervisa de som i generationer "vetat" vägen)
* Förkunna att himmelriket är nära. (Oj, oj, inte mindre radikalt direkt nu heller. De riskerade ju inte bara en stängd dörr här)
* Bota sjuka (Ja, ja, lätt! :) Med vad? De hade bara sig själva och uppdraget från Jesus. Inga mediciner eller sjukvård att tillgå)
* Väck upp de döda. (Lätt! Ja, vi ser att nybörjarkursen låg på en hög nivå. Det var inte fråga om att vänta i fyra till fem år för att bli mötesvärd)
* Gör spetälska rena. (de som inte ens fick vidröras!)
* Driv ut demoner (ja, vad allt verkar lätt, men de fick lita på Honom som hade sänt dem)
* Ge som gåva vad ni har fått som gåva. (de skulle ge ut det som de själva hade fått)
Ja vi skulle kunna fortsätta genom alla evangelier. Kristi radikalitet går igenom ALLT. Döden på korset! Radikalt? JA!
Alla ställdes inför så snabba uppbrott. Var det inte kärlekslöst att lämna nära och kära på detta sätt? Så ansvarslöst. Men Guds väg är radikal. Och dem han kallar dem hjälper han ju också. Vi får ju inte veta hur det gick med släktingarna, men åtminstone jag tror att Gud ordnade med deras liv till det bästa.
Bön: Hjälp mig Jesus att bli mera radikal i mitt kristna liv. Att hitta modet att följa dig fullt ut. I Jesu Kristi namn. Amen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)