Joh 12:16 Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.
När Jesus hade blivit förhärligad, då kom de ihåg. Vi människor minns inte långt. Vi väljer också oftast vad vi vill minnas. Om två personer berättar om samma händelse så framkommer ofta två olika perspektiv. Men här minns lärjungarna samma sak och på samma sätt. De minns vad som var skrivet om honom och att man gjort så för honom. I den här versen syftar man till profetian i Sakarja 9:9-10 där det förutsägs att Sions konung kommer, ridande på en åsna, och just detta hade ju lärjungarna gjort för Jesus, löst åsnefölet och sett till att Jesus kom ridande på det.
Luk 24:4-6 När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen; Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen. Då kom de ihåg hans ord.
I denna stund, en av världshistoriens mest centrala, måste kvinnorna påminnas om vad Jesus hade sagt. Efter påminnelsen kom de ihåg hans ord. De ifrågasatte inte utan kom ihåg och trodde. De trodde på hans uppståndelse och de återvände från graven för att berätta för de övriga elva.
Många andra gånger ber Jesus lärjungarna att komma ihåg saker. I Joh 15:20 säger Jesus till dem: "Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de förfölja också er. Har de bevarat mitt ord, ska de bevara också ert ord."
Här vill Jesus påminna om efterföljelsens pris, men också om ett underbart löfte, har de bevarat mitt ord så ska de bevara också ert ord. Det är ett fantastiskt löfte som vi fått. Ordet som går ut har liv och människorna bevarar det. Halleluja!
När vi läser Guds ord och ser alla gånger som vi människor i efterhand kommit ihåg och förstått vad Gud har menat så förstår vi att så är det även nu. Vi är mitt i ett mycket allvarligt händelseförlopp i världen och även i vårt land. För första gången på 200 år ser det ut som att Sverige hamnar i väpnad konflikt. Står vi inför terrorbekämpning eller krig? I den rädsla och de frågor som kan uppstå är det verkligen viktigt att vi kommer ihåg vad Guds ord säger till oss i den här tiden. Vi vet att många ska komma i Jesu namn och att vi måste vara vakna. Vi vet att Jesus ska komma tillbaka, men innan han kommer ska uppryckelsen ske när vi ska möta honom på skyarna. Allt detta som ska hända måste vi komma ihåg och påminna oss. I dagens samhälle är det till och med viktigt att veta att Jesus var och är Guds son, att han levet och att han verkar idag i och genom sin församling på jorden.
Vi måste komma ihåg. Vi måste vara vakna. Vi måste tro på Honom som Fadern sände.
Bön: Fader, jag ber dig i Jesu namn om att vi ska komma ihåg dina ord till oss. Jag ber att vi ska vara vakna och bedjande till dess du kommer. <3
Visar inlägg med etikett I tiden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett I tiden. Visa alla inlägg
onsdag 18 november 2015
torsdag 17 september 2015
Reaktion på Parsmos penna
Aldrig förr har tidningen Dagens satirtecknare Anders Parsmo väckt så mycket reaktioner, säger Jakob Zetterman på samma tidning. Teckningen uppskattas ha nått ut till omkring 70 000 personer och den har delats 461 gånger, säger Zetterman. Många diskuterar och har synpunkter. Det handlar om flyktingarna och det handlar om hur vi ska hantera situationen.
"Det blev visst lite rabalder, säger tecknaren själv", och han säger också att han inte ångrar bilden trots alla reaktioner, man måste "ta sida i en bild och löpa linan fullt ut", avslutar han.
Och, när det gäller mig själv ställer jag mig på de ord vi har i Bibeln om hur vi ska ta emot främlingen när han kommer till vårt land. Jag inser problemen och bristen på resurser och jag ser också faran med islamisering och svenska rekryteringsbaser, men trots alla dessa faktorer finns det ingenting som kan skaka Guds ord. Gud har själv sagt att vi ska ta emot främlingen och då tror vi det. Förutom dessa kända ord så har vi också många andra ord på att vi ska hjälpa. Ett sådant är från Ordspråksboken 3.27 Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den.
Sedan detta med hjärtat. Visst är det lätt att hjärtat hårdnar, att något kommer emellan, att vi har sagt något för mycket, eller ibland för lite? Men prisat vare Herrens namn att han ordnat det så underbart att vårt hjärta kan renas om vi gör något dumt. Och faktiskt är vi ständigt beroende av den reningen, den Anden och den smörjelsen. I Ordspråksboken 4:23 läser vi Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta ty från det utgår livet.
Därför kan vi instämma i Parsmos teckning. De som talar otro tappar lätt sitt hjärta på vägen och det händer inte bara om vi talar om flyktingar utan alltid när vi talar otro och inte räknar med Herren.
Guds välsignelse!
fredag 1 maj 2015
Halldorfs katedral eller Kristi tabernakel
Joel Halldorf speglar en av den nutida kristenhetens utmaningar i ledaren, Katedralen har kommit tillbaka. (Dagen, 2015-04-29)
Halldorfs resonemang, bygger på en jämförelse mellan den medeltida katedralens arkitektur och konkreta användingsområde, samt dagens kristenhets identiteter. Han menar att många idag går i olika kyrkor och samfund, man går t.ex. till en församling under söndagen och en annan under veckodagarna. Det kan handla om olika bönegrupper eller andra sammankomster efter olika intresseområden.
Den medeltida katedralen skulle, enligt Halldorf, kunna möta eller spegla dagens situation väl. Katedralen var utformad med många sidoskepp och dessa representerade olika fromhetsinriktningar. "Den medeltida kyrkan var, skriver en historiker, som en väl inhägnad lekplats. Det fanns tydliga staket men innanför staketen en mängd aktiviteter att välja mellan." Halldorf beskriver vidare hur Luther rensade bort sidokapellen, eftersom han ansåg att de skymde huvudaltaret.
Och menar Halldorf, "det fungerade en tid, men med väckelsen kom sidokapellen tillbaka. Små, intima samlingar för dem som ville komplettera gudstjänsten vid huvudaltaret med något mer. Snart skildes dock väckelsen från kyrkan. Man byggde egna kapell, men inte inne i den stora kyrkan, utan fristående och skilt från den."
Nu menar Halldorf att katedralen är på väg tillbaka. Inte som byggnad men som förhållningssätt.
"Det är allt vanligare med överlappande kyrkliga identiteter. Personer som går till en pingstförsamling på söndagarna, och sedan kompletterar med en veckomässa i Svenska kyrkan. Eller firar högmässa på söndagen och tillhör en bibelstudiegrupp organiserad av ett annat samfund. Retreater, ikonmålarkurser, karismatiska bönegrupper, sociala verksamheter - sidokapellen är många, kyrkan är en."
Halldorf menar slutligen att den här utvecklingen av vissa kan ses hotfull men välkomnas av andra och själv avslutar han med orden.
"Kyrkan behöver mångfald för att kunna rymma människor stöpta i många former. Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga; de behöver kompletteras. Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott."
Kommentar
* Kyrkan behöver mångfald
Är det verkligen så? Gud är en och tidigare talade väckelsekristna om den heliga enfalden. Detta gjorde de med stort allvar och samtidigt med en glimt i ögat. Denna enhet är nästan det sista Jesus vill pränta in i sina lärjungar och blivande apostlar innan han lämnar den här jorden. Lärjungarna var ju verkligen stöpta i olika formar. Människor har alltid varit olika men Gud vår Fader är en och hans vilja är att vi ska vara ett. Jag tror inte att kyrkan behöver mångfald på det sättet. Jag tror att Guds levande församlingar behöver många människor, olika människor.
* Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga
Är det verkligen så? Vi känner till de enskilda fallen där det blivit trångt, men vi känner också till att där jordmånen är knapp där växer människorna på djupet och inte på bredden. Lewi Pethrus beskriver det mycket bra i första delen av sin självbiografi, Medan du stjärnorna räknar.
"Den lilla troende skara, jag träffade i Lillesand hörde till de människor, som man så ofta träffar på , när man är engagerad i de andliga rörelserna och kommer i kontakt med folket på de små platserna. Den tro och den verksamhet de tillhör har det trångt, och därigenom blir de fostrade och danade på ett alldeles särskilt sätt.
Bland dessa människor framväxer typer av det allra finaste slag. Den motsägelse de röner och det förakt de får uppbära isolerar dem på ett välgörande sätt från deras omgivning. Deras värld domineras av bibelordet, bönen och den kristna gemenskapen. De blir med åren alltmer immuna mot människors omdömen. Deras själs ankare har fått ett fäste, som de alltid känner, men särskilt i stormfyllda tider."
* De behöver kompletteras
Jaså? Hur har vi kommit fram till det. Vi vet att Jesus sa att han var vinstocken, vi är grenarna och vi känner till den första församlingens uppbyggnad, underbart beskriven i Guds ord, men också av många skribenter, bland annat Watchman Nee (Den stora skillnaden). Nee talar inte om komplettering, han talar om hur apostlarna alltid var på resande fot och inte tog ansvar för den lokala församlingen. Det gjorde de äldste på varje ort. Församlingen behöver inte kompletteras, den är fullständig och fantastisk, men den behöver utökas och växa. Om vi åter citerar Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, och hans beskrivning av Lillesand, så ser vi att han beskriver tillvaron i det trånga som tillräcklig.
"Deras livsintressen går i helt annan rikting än människornas i allmänhet. Den stimulans, som nöjeslivet skänker, har de inget som helst behov av. Deras gudsumgänge och gudstjänster tillfredsställer deras krav i detta avseende. De lär sig stå ensamma med sin Gud."
* Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott
Det är inte mycket som talar för att den utveckling Halldorf beskriver är av godo. De dubbla kyrkliga identiteterna vittnar om ett folk som går från plats till plats för att söka föda, men som inte är levande lemmar i sin egen församling. Det vittnar också om en vilsenhet och bristande enhet vid Kristus, källan. Luther rensade ut sidokapellen och är upphovet till protestantismen. Jag är övertygad om att han rensade på goda grunder och att vi behöver göra sammalunda idag.
Katedralen som byggnad står också i skarp kontrast till Guds tabernakel. Tabernaklet har sin vackraste sida inåt. På utsidan syntes det knappt. Det var mycket oansenligt och täckt med skinn. Vackert inuti, oansenligt utanpå. Som Kristus. Som vår Herre själv.
"Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder; av tvinnat vitt garn och mörkblått, purpurrött och rosenrött garn skall du göra dem, med keruber på, i konstvävnad."
"Du skall ock göra tygvåder av gethår till ett täckelse över tabernaklet; elva sådana våder skall du göra. ...Vidare skall du göra ett överdrag av rödfärgade vädursskinn till täckelset och ytterligare ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå detta" (2 Mos 26:1, 7, 14; ur Lee, Witness, Guds ekonomi)
Församlingen ska på utsidan vara fullständigt täckt av Kristus och på insidan ska Kristus vara, blandad med mänsklighet. (Lee, W: Guds ekonomi)
"På utsidan är det ingenting utom Kristus och på insidan ingenting utom Kristus verkad in i och blandad med mänsklighet. Med andra ord, när jag är på utsidan och ser på församlingen, ser jag endast Kristus men när jag kommer in i församlingen och ser på folk, ser jag blandningen av Kristus med varje person. Detta är den verkliga församlingen."(Lee, W: Guds ekonomi)
Avslutningsvis vill jag avsluta med ett citat av brodern Witness Lee där han på ett mycket bra sätt sammanfattar det han vill ha sagt genom att tala om kyrkobyggnader.
"Jag ska ta detta tillfälle i akt för att säga ytterligare ett ord - om byggandet av möteslokalerna. Bröder, om möjligt skulle vi ha en mycket vanlig och enkel lokal till utseendet. Bygg inte en luxuös och vacker möteslokal. Vi kan inte attrahera folk till Herren genom utvändigt vackra byggnader. Jag var en gång i Rom och såg den så kallade St. Peterskatedralen. Jag kan inte tla om hur många miljoner dollar byggnaden är värd, eller hur mycket folk som dras dit dagligen. När jag var där var det fullpackat. Men jag är rädd att inte en person av tusen var frälst. Vad är nyttan av att dra folk med sådana medel? Jag vill säga, att om möjligt borde vi göra oss av med detta slags byggnader. Det är inte välbehagligt men en förolämpning mot Herren."
Halldorfs resonemang, bygger på en jämförelse mellan den medeltida katedralens arkitektur och konkreta användingsområde, samt dagens kristenhets identiteter. Han menar att många idag går i olika kyrkor och samfund, man går t.ex. till en församling under söndagen och en annan under veckodagarna. Det kan handla om olika bönegrupper eller andra sammankomster efter olika intresseområden.
Den medeltida katedralen skulle, enligt Halldorf, kunna möta eller spegla dagens situation väl. Katedralen var utformad med många sidoskepp och dessa representerade olika fromhetsinriktningar. "Den medeltida kyrkan var, skriver en historiker, som en väl inhägnad lekplats. Det fanns tydliga staket men innanför staketen en mängd aktiviteter att välja mellan." Halldorf beskriver vidare hur Luther rensade bort sidokapellen, eftersom han ansåg att de skymde huvudaltaret.
Och menar Halldorf, "det fungerade en tid, men med väckelsen kom sidokapellen tillbaka. Små, intima samlingar för dem som ville komplettera gudstjänsten vid huvudaltaret med något mer. Snart skildes dock väckelsen från kyrkan. Man byggde egna kapell, men inte inne i den stora kyrkan, utan fristående och skilt från den."
Nu menar Halldorf att katedralen är på väg tillbaka. Inte som byggnad men som förhållningssätt.
"Det är allt vanligare med överlappande kyrkliga identiteter. Personer som går till en pingstförsamling på söndagarna, och sedan kompletterar med en veckomässa i Svenska kyrkan. Eller firar högmässa på söndagen och tillhör en bibelstudiegrupp organiserad av ett annat samfund. Retreater, ikonmålarkurser, karismatiska bönegrupper, sociala verksamheter - sidokapellen är många, kyrkan är en."
Halldorf menar slutligen att den här utvecklingen av vissa kan ses hotfull men välkomnas av andra och själv avslutar han med orden.
"Kyrkan behöver mångfald för att kunna rymma människor stöpta i många former. Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga; de behöver kompletteras. Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott."
Kommentar
* Kyrkan behöver mångfald
Är det verkligen så? Gud är en och tidigare talade väckelsekristna om den heliga enfalden. Detta gjorde de med stort allvar och samtidigt med en glimt i ögat. Denna enhet är nästan det sista Jesus vill pränta in i sina lärjungar och blivande apostlar innan han lämnar den här jorden. Lärjungarna var ju verkligen stöpta i olika formar. Människor har alltid varit olika men Gud vår Fader är en och hans vilja är att vi ska vara ett. Jag tror inte att kyrkan behöver mångfald på det sättet. Jag tror att Guds levande församlingar behöver många människor, olika människor.
* Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga
Är det verkligen så? Vi känner till de enskilda fallen där det blivit trångt, men vi känner också till att där jordmånen är knapp där växer människorna på djupet och inte på bredden. Lewi Pethrus beskriver det mycket bra i första delen av sin självbiografi, Medan du stjärnorna räknar.
"Den lilla troende skara, jag träffade i Lillesand hörde till de människor, som man så ofta träffar på , när man är engagerad i de andliga rörelserna och kommer i kontakt med folket på de små platserna. Den tro och den verksamhet de tillhör har det trångt, och därigenom blir de fostrade och danade på ett alldeles särskilt sätt.
Bland dessa människor framväxer typer av det allra finaste slag. Den motsägelse de röner och det förakt de får uppbära isolerar dem på ett välgörande sätt från deras omgivning. Deras värld domineras av bibelordet, bönen och den kristna gemenskapen. De blir med åren alltmer immuna mot människors omdömen. Deras själs ankare har fått ett fäste, som de alltid känner, men särskilt i stormfyllda tider."
* De behöver kompletteras
Jaså? Hur har vi kommit fram till det. Vi vet att Jesus sa att han var vinstocken, vi är grenarna och vi känner till den första församlingens uppbyggnad, underbart beskriven i Guds ord, men också av många skribenter, bland annat Watchman Nee (Den stora skillnaden). Nee talar inte om komplettering, han talar om hur apostlarna alltid var på resande fot och inte tog ansvar för den lokala församlingen. Det gjorde de äldste på varje ort. Församlingen behöver inte kompletteras, den är fullständig och fantastisk, men den behöver utökas och växa. Om vi åter citerar Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, och hans beskrivning av Lillesand, så ser vi att han beskriver tillvaron i det trånga som tillräcklig.
"Deras livsintressen går i helt annan rikting än människornas i allmänhet. Den stimulans, som nöjeslivet skänker, har de inget som helst behov av. Deras gudsumgänge och gudstjänster tillfredsställer deras krav i detta avseende. De lär sig stå ensamma med sin Gud."
* Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott
Det är inte mycket som talar för att den utveckling Halldorf beskriver är av godo. De dubbla kyrkliga identiteterna vittnar om ett folk som går från plats till plats för att söka föda, men som inte är levande lemmar i sin egen församling. Det vittnar också om en vilsenhet och bristande enhet vid Kristus, källan. Luther rensade ut sidokapellen och är upphovet till protestantismen. Jag är övertygad om att han rensade på goda grunder och att vi behöver göra sammalunda idag.
Katedralen som byggnad står också i skarp kontrast till Guds tabernakel. Tabernaklet har sin vackraste sida inåt. På utsidan syntes det knappt. Det var mycket oansenligt och täckt med skinn. Vackert inuti, oansenligt utanpå. Som Kristus. Som vår Herre själv.
"Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder; av tvinnat vitt garn och mörkblått, purpurrött och rosenrött garn skall du göra dem, med keruber på, i konstvävnad."
"Du skall ock göra tygvåder av gethår till ett täckelse över tabernaklet; elva sådana våder skall du göra. ...Vidare skall du göra ett överdrag av rödfärgade vädursskinn till täckelset och ytterligare ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå detta" (2 Mos 26:1, 7, 14; ur Lee, Witness, Guds ekonomi)
Församlingen ska på utsidan vara fullständigt täckt av Kristus och på insidan ska Kristus vara, blandad med mänsklighet. (Lee, W: Guds ekonomi)
"På utsidan är det ingenting utom Kristus och på insidan ingenting utom Kristus verkad in i och blandad med mänsklighet. Med andra ord, när jag är på utsidan och ser på församlingen, ser jag endast Kristus men när jag kommer in i församlingen och ser på folk, ser jag blandningen av Kristus med varje person. Detta är den verkliga församlingen."(Lee, W: Guds ekonomi)
Avslutningsvis vill jag avsluta med ett citat av brodern Witness Lee där han på ett mycket bra sätt sammanfattar det han vill ha sagt genom att tala om kyrkobyggnader.
"Jag ska ta detta tillfälle i akt för att säga ytterligare ett ord - om byggandet av möteslokalerna. Bröder, om möjligt skulle vi ha en mycket vanlig och enkel lokal till utseendet. Bygg inte en luxuös och vacker möteslokal. Vi kan inte attrahera folk till Herren genom utvändigt vackra byggnader. Jag var en gång i Rom och såg den så kallade St. Peterskatedralen. Jag kan inte tla om hur många miljoner dollar byggnaden är värd, eller hur mycket folk som dras dit dagligen. När jag var där var det fullpackat. Men jag är rädd att inte en person av tusen var frälst. Vad är nyttan av att dra folk med sådana medel? Jag vill säga, att om möjligt borde vi göra oss av med detta slags byggnader. Det är inte välbehagligt men en förolämpning mot Herren."
måndag 24 november 2014
Hanne Kjöller om skolplikten
2014-11-22 skrev Dagens Nyheters ledarskribent, Hanne Kjöller en artikel med rubriken: Extremisterna som håller barnen hemma.
Artikeln var i sin helhet riktad till en mycket smal grupp. Gruppen den riktades mot var min egen hemförsamling, Maranataförsamlingen i Stockholm. Den var särskilt riktad mot barnfamiljerna och den hemundervisning som församlingen bedrivit i många år i Pilgrimsskolan.
Kjöller inleder sin artikel med frågan: "Visste ni att det finns barn i Sverige som aldrig sätter sin fot i den svenska grundskolan?" Sedan berättar hon att själv visste hon ingenting om detta förrän hon informerats av Stockholms kommuns förra skolborgarråd, Lotta Edholm.
I slutet av sin artikel går Kjöller igenom lämpliga och eventuellt möjliga "straff" till dessa som underlåter att låta sina barn gå i den svenska grundskolan. Kan högre viten vara en bra metod? Eller kanske kan samhället omhänderta barnen i stället?
Alla dessa frågor reser Kjöller utan att ha tagit reda på något om undervisningen eller vad föräldrarna anfört för skäl för att hålla barnen hemma från svenska grundskolan. Hon har aldrig besökt församlingen och så vitt jag vet heller inte varit i kontakt med någon här. Kjöller har dessutom med största säkerhet inte heller läst på eller tagit reda på något om hemundervisning och att det idag är den absolut snabbast växande undervisningsformen. Fördelarna med och resultaten av hemundervisning är slående! (Men jag själv, som skriver denna blogg har tyvärr inte själv undervisat mina barn på det sättet då jag inte var med i församlingen på den tiden mina barn gick i skola.)
Föreningen Rohus verkar för hemundervisning och önskar flera förändringar i samhället där det ska möjliggöras istället för förbjudas. Berno Vidén har skrivit mycket om hemundervisning och dess fördelar genom åren. Hans Lindelöw har även han mycket information i ämnet.. Ja, för den som verkligen vill ha information finns det mycket att läsa och ta reda på. Det hade varit önskvärt att DN:s ledarskribent haft det omdömet och intresset.
Kjöller avslutar sin artikel med att ställa skolplikten mot föräldramakten.
Och, det borde fler göra! Som förälder är du ansvarig för ditt barn, men samhället fostrar ditt barn större del av tiden än du! Ditt barn matas med information som är direkt olämplig för barn att höra och om det finns föräldrar som verkligen vill ta hela ansvaret för sina barn och fostra dem som kristna, då kallas de "extremister" och blir behandlade som brottslingar och påförda viten.
Nu ber jag dig Hanne Kjöller att du tar reda på mera fakta om hemundervisning och sedan sätter dig ner och skriver en bättre artikel nästa gång!
Artikeln var i sin helhet riktad till en mycket smal grupp. Gruppen den riktades mot var min egen hemförsamling, Maranataförsamlingen i Stockholm. Den var särskilt riktad mot barnfamiljerna och den hemundervisning som församlingen bedrivit i många år i Pilgrimsskolan.
Kjöller inleder sin artikel med frågan: "Visste ni att det finns barn i Sverige som aldrig sätter sin fot i den svenska grundskolan?" Sedan berättar hon att själv visste hon ingenting om detta förrän hon informerats av Stockholms kommuns förra skolborgarråd, Lotta Edholm.
I slutet av sin artikel går Kjöller igenom lämpliga och eventuellt möjliga "straff" till dessa som underlåter att låta sina barn gå i den svenska grundskolan. Kan högre viten vara en bra metod? Eller kanske kan samhället omhänderta barnen i stället?
Alla dessa frågor reser Kjöller utan att ha tagit reda på något om undervisningen eller vad föräldrarna anfört för skäl för att hålla barnen hemma från svenska grundskolan. Hon har aldrig besökt församlingen och så vitt jag vet heller inte varit i kontakt med någon här. Kjöller har dessutom med största säkerhet inte heller läst på eller tagit reda på något om hemundervisning och att det idag är den absolut snabbast växande undervisningsformen. Fördelarna med och resultaten av hemundervisning är slående! (Men jag själv, som skriver denna blogg har tyvärr inte själv undervisat mina barn på det sättet då jag inte var med i församlingen på den tiden mina barn gick i skola.)
Föreningen Rohus verkar för hemundervisning och önskar flera förändringar i samhället där det ska möjliggöras istället för förbjudas. Berno Vidén har skrivit mycket om hemundervisning och dess fördelar genom åren. Hans Lindelöw har även han mycket information i ämnet.. Ja, för den som verkligen vill ha information finns det mycket att läsa och ta reda på. Det hade varit önskvärt att DN:s ledarskribent haft det omdömet och intresset.
Kjöller avslutar sin artikel med att ställa skolplikten mot föräldramakten.
Och, det borde fler göra! Som förälder är du ansvarig för ditt barn, men samhället fostrar ditt barn större del av tiden än du! Ditt barn matas med information som är direkt olämplig för barn att höra och om det finns föräldrar som verkligen vill ta hela ansvaret för sina barn och fostra dem som kristna, då kallas de "extremister" och blir behandlade som brottslingar och påförda viten.
Nu ber jag dig Hanne Kjöller att du tar reda på mera fakta om hemundervisning och sedan sätter dig ner och skriver en bättre artikel nästa gång!
torsdag 20 november 2014
Ska barn och ungdomar kalla sig trans?
Idag "firades" Transgenders day of Remembrance. På Aftonbladets debattsida finns en artikel om dessa transpersoner och varför de ska ihågkommas med en egen dag. Den som skrivit artikeln heter Frank Berglund, ordförande i RFSL ungdom.
Artikelns rubrik, Transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter, varken förvånar eller upprör längre. Den propaganda som vi utsatts för i flera årtionden har verkat på det sättet att många somnat och det krävs något mera uppseendeväckande än det faktum att s.k. transpersoner tillhör gruppen människor som har vissa rättigheter för att vi ska reagera.
Ungdomarna som kallar sig trans, känner sig exkluderade och diskriminerade. De upplever att de utsätts för transfobi i mötet med andra människor. RFSL-ungdom vill råda bot på det här genom att förenkla ytterligare vad gäller könsbyten så att den 18-årsgräns som finns idag ska sänkas ytterligare.
Det faktum att hela 65 % av unga transpersoner har övervägt att ta sitt eget liv och att var tredje transperson försökt, hänvisar alltså Berglund till att dessa unga människor har utsatts för transfobi! Kan det inte, herr Berglund, vara så att epitetet som sådant för dessa ungdomar in i en obekväm fålla där de ska uppfylla och leva ut vissa kriterier knutna till den påtagna identiteten snarare? Kan det vara så att det faktum att dessa ungdomar inte alls är mogna vare sig för utlevd sexualitet i någon form, och absolut inte är mogna att ta beslut om könsbyte: kan det vara detta som påverkar deras psykiska hälsa så till den milda grad att de inte orkar leva.
Ord formar och skapar. Orden är inte oskyldiga. De formar en verklighet! Därför borde inte ungdomar under 18 år kalla sig för transpersoner över huvud taget. De borde få vara fria. Gud har skapat människan fri och vi ska inte gå in i påklistrade roller och epitet som gör att livslusten försvinner.
Denne Berglund känner också till beklagansvärda fall av unga "transpersoner" som inte har fått stöd från sina föräldrar och därför förlorat kontakten med sina föräldrar och blivit bostadslösa. Då får man ju fråga: vilka uppmuntrar ungdomarna att ta dessa steg? Hur kan vårdapparaten ställa upp för barn i så låg ålder och påbörja "transutredningar"?
LÅT BARNEN VARA BARN. SEXUALISERA INTE ALLA IDENTITETER. MÄNNISKAN HAR NÅGOT OVANFÖR MIDJAN OCKSÅ.
Artikelns rubrik, Transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter, varken förvånar eller upprör längre. Den propaganda som vi utsatts för i flera årtionden har verkat på det sättet att många somnat och det krävs något mera uppseendeväckande än det faktum att s.k. transpersoner tillhör gruppen människor som har vissa rättigheter för att vi ska reagera.
Ungdomarna som kallar sig trans, känner sig exkluderade och diskriminerade. De upplever att de utsätts för transfobi i mötet med andra människor. RFSL-ungdom vill råda bot på det här genom att förenkla ytterligare vad gäller könsbyten så att den 18-årsgräns som finns idag ska sänkas ytterligare.
Det faktum att hela 65 % av unga transpersoner har övervägt att ta sitt eget liv och att var tredje transperson försökt, hänvisar alltså Berglund till att dessa unga människor har utsatts för transfobi! Kan det inte, herr Berglund, vara så att epitetet som sådant för dessa ungdomar in i en obekväm fålla där de ska uppfylla och leva ut vissa kriterier knutna till den påtagna identiteten snarare? Kan det vara så att det faktum att dessa ungdomar inte alls är mogna vare sig för utlevd sexualitet i någon form, och absolut inte är mogna att ta beslut om könsbyte: kan det vara detta som påverkar deras psykiska hälsa så till den milda grad att de inte orkar leva.
Ord formar och skapar. Orden är inte oskyldiga. De formar en verklighet! Därför borde inte ungdomar under 18 år kalla sig för transpersoner över huvud taget. De borde få vara fria. Gud har skapat människan fri och vi ska inte gå in i påklistrade roller och epitet som gör att livslusten försvinner.
Denne Berglund känner också till beklagansvärda fall av unga "transpersoner" som inte har fått stöd från sina föräldrar och därför förlorat kontakten med sina föräldrar och blivit bostadslösa. Då får man ju fråga: vilka uppmuntrar ungdomarna att ta dessa steg? Hur kan vårdapparaten ställa upp för barn i så låg ålder och påbörja "transutredningar"?
LÅT BARNEN VARA BARN. SEXUALISERA INTE ALLA IDENTITETER. MÄNNISKAN HAR NÅGOT OVANFÖR MIDJAN OCKSÅ.
måndag 24 februari 2014
Cho, fylld av frid
Pastor Yongi Cho har dömts till tre års villkorligt fängelsestraff, meddelar Världen idag.
Många rapporterar om domen idag, och på många sätt. Världen idag väljer den mjukare linjen. Händelsen som han döms för är att han köpt sin sons aktier till fyrdubbla värdet år 2002. Sammanlagt rör det sig om mycket grov förskingring, men enligt Världen idag, har den världsledane evangelisten Yongi Cho lurats att skriva under papper i tillit till sin son Heejun Cho och sina äldste.
Många andra tidningar världen över reagerar och rapporterar. Många väljer i det här läget att rapportera kortfattat och möjligen invänta mera information. Världen idag uppger att Cho´s missionsorganisation rapporterar på sin hemsida att: "Dr Cho är full av frid och lugn just nu. Han gjorde inget felaktigt med vilje. Man lurade honom."
Domstolen ser också sonen Heejun Cho som huvudsaklig gärningsman, men de säger också att brotten inte hade varit möjliga att genomföra utan Yongi Cho´s medverkan.
Yongi Cho vittnade själv under ett av sina möten i somras under Europakonferensen om de frestelser som pastorer och ledare råkar ut för och berättade även om sina olika strategier för att dessa frestelser inte skulle kunna ta makten över honom eller församlingen. Idag har vi anledning att fråga oss: Hur mycket kände Cho till? Hade han verkligen med full frimodighet kunnat bära fram ett sådant budskap som han gjorde i somras om inte Herren varit med honom och vi som tror på herren Jesus Kristus, vi tror att om han levat i medveten synd hade han inte kunnat gå i frimodighet.
Många rapporterar om domen idag, och på många sätt. Världen idag väljer den mjukare linjen. Händelsen som han döms för är att han köpt sin sons aktier till fyrdubbla värdet år 2002. Sammanlagt rör det sig om mycket grov förskingring, men enligt Världen idag, har den världsledane evangelisten Yongi Cho lurats att skriva under papper i tillit till sin son Heejun Cho och sina äldste.
Många andra tidningar världen över reagerar och rapporterar. Många väljer i det här läget att rapportera kortfattat och möjligen invänta mera information. Världen idag uppger att Cho´s missionsorganisation rapporterar på sin hemsida att: "Dr Cho är full av frid och lugn just nu. Han gjorde inget felaktigt med vilje. Man lurade honom."
Domstolen ser också sonen Heejun Cho som huvudsaklig gärningsman, men de säger också att brotten inte hade varit möjliga att genomföra utan Yongi Cho´s medverkan.
Yongi Cho vittnade själv under ett av sina möten i somras under Europakonferensen om de frestelser som pastorer och ledare råkar ut för och berättade även om sina olika strategier för att dessa frestelser inte skulle kunna ta makten över honom eller församlingen. Idag har vi anledning att fråga oss: Hur mycket kände Cho till? Hade han verkligen med full frimodighet kunnat bära fram ett sådant budskap som han gjorde i somras om inte Herren varit med honom och vi som tror på herren Jesus Kristus, vi tror att om han levat i medveten synd hade han inte kunnat gå i frimodighet.
måndag 23 december 2013
De anhöriga överklagar
Nu har Centrum för rättvisa offentliggjort att de överklagar domen som tingsrätten fattade idag angående stämningen av Uppsala läns landsting. Anna Rogalska Hedlund, en av de ombud som representerade kärandena, är oroad över utslaget och menar att det det ger klartecken till att filma i stort sett vad som helst. I Dagens Nyheter uttalar sig Johan Lundälv, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet, och menar att han inte är förvånad över domen eftersom patienter och närstående har så svagt rättsskydd.
Själv har jag suttit och läst igenom dom och domskäl och jag måste instämma i de anhörigas reaktion som känner sig "tomma och överspelade av juridiska teknikaliteter efter domen". Jag läste översiktligt, domen är 32 sidor lång och för en person som inte är jurist är den också svår i sina olika delar. Vissa delar verkar även ha varit fullständigt nya för rätten. Lagrum ställdes mot varandra som tidigare aldrig prövats och som jag förstod det var det sjuksköterskornas brott mot tystnadsplikten som var den allra ömmaste punkten där rätten fick väga för och emot flera gånger. Denna tystnadsplikt ställdes mot något som de kallade meddelarfrihet och denna kunde i denna kontext, filmning, anses vara utökad och på det sättet skulle den kvalificerade sekretessen sättas åt sidan. (s. 20 och framåt)
Landstinget har vidgått att mannen eller hans anhöriga inte gett något tillstånd och eftersom de samtidigt vidgår en långtgående sekretess blir resonemanget kring meddelarfriheten och dess förhållande till avtalet som Titan och Tv 3 skrivit med landstinget. I det avtalet undertecknar de många ansvarsområden rörande integritet och personlig hänsyn som frikänner landstinget från sitt ansvar.
Man säger att, "I och med att sjukhusledningen således medverkat till och godkänt att filminspelningar gjordes på sjukhuset finns det anledning att utgå ifrån att sköterskorna haft uppfattningen att de inte bröt mot tystnadsplikten när de medverkade vid filminspelningen på det sätt som skett. Detta gäller oavsett om de kände till att villkor som skulle utgöra sekretssförbehåll hade uppställts eller inte."
Förstår jag det här rätt så skulle sköterskorna kunna tillämpa en annan tystnadsplikt än vad de vanligen är underställda på grund av att de inte "hade uppfattningen" att de bröt mot tystnadsplikt vid filminspelning.
De talar också om EKMR- lagen och hur den införlivats i svensk rätt. Hela förhandlingen har rört sig på en sådan nivå att folkrättsliga skyldigheter och Europadomstolens tolkning av dessa. Dessa folkrättsliga rum ställs sedan mot de andra lagrummen om tystnadsplikt och meddelarfrihet. Dessa rör helt olika områden och krockar i vissa delar med varandra och dessutom finns hela tiden detta särskilda avtal som jag tidigare nämnt.
Den meddelarfrihet som tingsrätten stöder sig på hör hemma i lagrummet YGL, yttrandefrihetsgrundlagen, och ombuden från Centrum för rättvisa menar att redan där har tingsrätten gjort ett tankefel. "Den lagen finns till för att skydda enskilda personer och ett landsting är inte en enskild person," menar de.
Ja, som sagt, skulle man gå igenom domskälen noggrannare skulle troligen bilden klarna ytterligare. Men vi kan väl helt klart konstatera att:
* Landstinget har vidgått att de saknat tillstånd från personen.
* Tingsrätten kunde konstatera att sköterskorna åsidosatt tystnadsplikten.
* Tingsrätten sedan valde att ställa tystnadsplikten mot meddelarfrihet enligt YGL och på så sätt ge dem en utökad möjlighet att tala om en patient p.g.a. filminspelningen.
* Tingsrätten i hög utsträckning beaktade filmbolaget Titans avtal med landstinget och de utfästelser som var undertecknade i det avtalet.
Nu ska de anhöriga med hjälp av Centrum för rättvisa överklaga domen. Om de ska ha någon möjlighet att vinna nästa prövning i Svea hovrätt måste de hitta nya argument och framförallt hitta sätt att kunna visa att Titan åsidosatt de åtaganden de hade ansvar för.
Om någon juridiskt insatt vill läsa domen så gör det gärna och kom med ytterligare klargöranden!
Tidigare inlägg och hänvisningar på denna blogg under etiketten rättegång och utförlig information i hela rättsaken från början till slut finns på www.centrumforrattvisa.se
Själv har jag suttit och läst igenom dom och domskäl och jag måste instämma i de anhörigas reaktion som känner sig "tomma och överspelade av juridiska teknikaliteter efter domen". Jag läste översiktligt, domen är 32 sidor lång och för en person som inte är jurist är den också svår i sina olika delar. Vissa delar verkar även ha varit fullständigt nya för rätten. Lagrum ställdes mot varandra som tidigare aldrig prövats och som jag förstod det var det sjuksköterskornas brott mot tystnadsplikten som var den allra ömmaste punkten där rätten fick väga för och emot flera gånger. Denna tystnadsplikt ställdes mot något som de kallade meddelarfrihet och denna kunde i denna kontext, filmning, anses vara utökad och på det sättet skulle den kvalificerade sekretessen sättas åt sidan. (s. 20 och framåt)
Landstinget har vidgått att mannen eller hans anhöriga inte gett något tillstånd och eftersom de samtidigt vidgår en långtgående sekretess blir resonemanget kring meddelarfriheten och dess förhållande till avtalet som Titan och Tv 3 skrivit med landstinget. I det avtalet undertecknar de många ansvarsområden rörande integritet och personlig hänsyn som frikänner landstinget från sitt ansvar.
Man säger att, "I och med att sjukhusledningen således medverkat till och godkänt att filminspelningar gjordes på sjukhuset finns det anledning att utgå ifrån att sköterskorna haft uppfattningen att de inte bröt mot tystnadsplikten när de medverkade vid filminspelningen på det sätt som skett. Detta gäller oavsett om de kände till att villkor som skulle utgöra sekretssförbehåll hade uppställts eller inte."
Förstår jag det här rätt så skulle sköterskorna kunna tillämpa en annan tystnadsplikt än vad de vanligen är underställda på grund av att de inte "hade uppfattningen" att de bröt mot tystnadsplikt vid filminspelning.
De talar också om EKMR- lagen och hur den införlivats i svensk rätt. Hela förhandlingen har rört sig på en sådan nivå att folkrättsliga skyldigheter och Europadomstolens tolkning av dessa. Dessa folkrättsliga rum ställs sedan mot de andra lagrummen om tystnadsplikt och meddelarfrihet. Dessa rör helt olika områden och krockar i vissa delar med varandra och dessutom finns hela tiden detta särskilda avtal som jag tidigare nämnt.
Den meddelarfrihet som tingsrätten stöder sig på hör hemma i lagrummet YGL, yttrandefrihetsgrundlagen, och ombuden från Centrum för rättvisa menar att redan där har tingsrätten gjort ett tankefel. "Den lagen finns till för att skydda enskilda personer och ett landsting är inte en enskild person," menar de.
Ja, som sagt, skulle man gå igenom domskälen noggrannare skulle troligen bilden klarna ytterligare. Men vi kan väl helt klart konstatera att:
* Landstinget har vidgått att de saknat tillstånd från personen.
* Tingsrätten kunde konstatera att sköterskorna åsidosatt tystnadsplikten.
* Tingsrätten sedan valde att ställa tystnadsplikten mot meddelarfrihet enligt YGL och på så sätt ge dem en utökad möjlighet att tala om en patient p.g.a. filminspelningen.
* Tingsrätten i hög utsträckning beaktade filmbolaget Titans avtal med landstinget och de utfästelser som var undertecknade i det avtalet.
Nu ska de anhöriga med hjälp av Centrum för rättvisa överklaga domen. Om de ska ha någon möjlighet att vinna nästa prövning i Svea hovrätt måste de hitta nya argument och framförallt hitta sätt att kunna visa att Titan åsidosatt de åtaganden de hade ansvar för.
Om någon juridiskt insatt vill läsa domen så gör det gärna och kom med ytterligare klargöranden!
Tidigare inlägg och hänvisningar på denna blogg under etiketten rättegång och utförlig information i hela rättsaken från början till slut finns på www.centrumforrattvisa.se
De anhöriga förlorade mot tjuvfilmarna!
De anhöriga förlorade rättegången mot Uppsala läns landsting! Jag har tidigare skrivit om den här rättegången som initierats av de anhöriga till en döende man som smygfilmats utan tillstånd. De anhöriga har tagit mycket illa vid sig av hanteringen, och landstinget sände inte ens en representant till rättegången utan lät i allt sina frågor representeras av kändisadvokaten Peter Danowsky.
Dagens Nyheter skriver idag "Döende man i dokusåpa - landstinget frias". De anhöriga ska nu i stället betala 600 000 kr, vilket utgör landstingets rättegångskostnader!
På sidan Centrum för rättvisa har man ännu inte hunnit uppdatera hemsidan med denna nyhet, men sidan är sprängfylld med stoff kring rättegången och de anhöriga ber om stöd för att driva processen (vidare?). Nu får vi se hur de orkar med detta. Om de ska överklaga står de ju inför risken att ytterligare skuldsätta sig i den här frågan.
Men hur kan det få ske? Hur kan ett landsting sälja ut filmrättigheter till ett dokusåpabolag och låta dessa gå runt i korridorer och sjukrum utan de sjukas medgivande?
Dagens Nyheter skriver idag "Döende man i dokusåpa - landstinget frias". De anhöriga ska nu i stället betala 600 000 kr, vilket utgör landstingets rättegångskostnader!
På sidan Centrum för rättvisa har man ännu inte hunnit uppdatera hemsidan med denna nyhet, men sidan är sprängfylld med stoff kring rättegången och de anhöriga ber om stöd för att driva processen (vidare?). Nu får vi se hur de orkar med detta. Om de ska överklaga står de ju inför risken att ytterligare skuldsätta sig i den här frågan.
Men hur kan det få ske? Hur kan ett landsting sälja ut filmrättigheter till ett dokusåpabolag och låta dessa gå runt i korridorer och sjukrum utan de sjukas medgivande?
söndag 22 december 2013
Svar till Maria
Ni som läser min blogg vet att jag en tid försökt behandla det mycket komplicerade ämnet hbt. Nu senast skrev jag ett inlägg om hbt i Uganda och Sverige för att i någon mån belysa hbt-frågornas spännvidd i tiden. Spännvidden och kontrasterna är idag så enorma att vårt förstånd har svårt att ta in det. Homosexualitet kan vara alltifrån ett mycket grovt brott som förtjänar hårda fängelsestraff och till och med dödsstraff, till en mycket upphöjd norm i samhället, som förlänar favörer och uppmärksamhet på olika sätt.
Men så till dig Maria som skrev på Twitter att "Jag vill se offentliga proteser från UD!!!!!!" och länkade till en artikel i QX. Artikeln du länkar till visar beskrivning av protester gällande händelseförloppet i Uganda. Jag skrev sedan mitt bidrag och förutom att posta det i vanlig ordning, skickade jag även en personlig länk till dig Maria. Du svarade mycket måttfullt så här: "Intressant läsning....Dock lite svårt att veta vad du själv tycker är rimligt".
Mitt svar blev då: "Verkligheten politiskt mycket svår. Etablerade livsformer, men fel. Vrida tillbaka"
Varpå ditt (Marias) svar blev: "Jag respekterar att folk tycker annorlunda än vad jag själv gör...Men anser du att jag gjort fel??? Förklara i så fall varför?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Och eftersom frågan är så komplicerad väljer jag att svara i det här formatet. I det inlägg som jag nu länkar till beskriver jag den personliga våndan av att livsformen är etablerad och Guds ord säger något annat. Innesluta synden eller syndaren? Väljer vi att stå kvar kvar på Guds ord måste vi döma synden men frige syndaren.
Sedan kommer vi till nästa svåra del. Varför kan en del kristna innesluta synden och syndaren samtidigt och andra inte? För att svara fullständigt på den här frågan skulle det krävas långtgående teologiska resonemang, men låt mig försöka förklara det på ett enklare sätt. Den som tror på Guds ord så som det står, eller mycket nära, kallas ibland för bokstavstroende eller för att vara konservativ i sin tro. Båda dessa ord snarare dödar än gör levande. Vi vet att Ordet är inandat av Gud själv som är levande och Ordet innehåller både informativa och verksamma delar. Det betyder att de som verkligen levat nära Gud och trott hans ord, kanske mist livet för Ordets skull, inte kan meritera sig för att vara "konservativa" i sin tro. Snarare är den radikal och levande, enligt mitt sätt att se på saken.
Och den radikala, levande tron har alltid stått i stark opposition till världen och dess makter. En av dessa världsliga makter är hbt-rörelsen som inte alls handlar om människors lika värde och kärlek som man lätt skulle kunna förledas att tro, utan precis som Arne Imsen redan 1982 skrev:
"Den homosexuella rörelsen är ett alarmerande tidsfenomen med många oöverskådliga konsekvenser". Imsen, Finn Arne - Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian! (1982)
Imsen var en av dem som såg att den homosexuella rörelsen skulle få oerhört långtgående sociala och moraliska konsekvenser. Idag lever vi mitt i dessa konsekvenser och observera att jag nu inte talar om att alla samhällsproblem beror på detta, utan det jag säger är att denna rörelses inriktning, ideologi, efterlevnad och politiska anspråk utgör en av grundpelarna i ett omfattande antikristligt system som utgör världens trosgrund.
Därför är mitt svar på den svåra frågan ovan, hur vissa kristna kan innesluta homosexualitet medan andra inte kan det, att det beror på i vilken utsträckning de kristna sammanhangen tagit till sig och är delaktiga i detta världsliga och antikristliga system!
Vi som inte tror på att innesluta synden utan syndaren, vi är övertygade om att Bibeln är tydlig och klar vad gäller homosexuellt leverne. Vi vet också att Jesus dött för våra skulder och Hans blod är det enda blod som kunde frälsa en hel mänsklighet eftersom han föddes genom den helige ande och var fullständigt syndfri. Därför finns det ingen synd som inte kan förlåtas. Men om vi med vett och vilje lever kvar i synden och aldrig ångrar oss, aldrig ber om förlåtelse, utan i stället kräver och gör olika rättighetsanspråk vad gäller den livsstil som är fel, då kvarstår synden.
Och Maria, så till den svåra frågan som gäller individplanet, öga mot öga. Som jag sagt ovan, livsformen och livsformerna är relativt etablerade och när man möter människor i verkliga livet som hävdar sin rätt till ett liv som de redan lever, då är det svårt att sätta fingret rakt på den människans liv och hävda det jag hävdar ovan i generella ordalag, men sanningen är densamma. Det är synd att byta kön och det är synd att leva transsexuellt och det är synd att ha många partners. Allt detta som du skriver om på din sida är synd! Men det underbara är att synd kan förlåtas.
Sedan då denna svåra fråga med en person som redan bytt kön. Ingenstans i Bibeln kan vi få svar på hur vi ska behandla en sådan fråga i denna tid. Här kan jag inte säkert säga hur andra kristna ser på saken, jag kan bara säga hur jag ser på det, med ledning av hur Guds ord ser på andra sammanhang.
Jag tror att om en person som hette Martin byter kön och nu heter Maria och Maria får ett möte med Jesus och bekänner sina synder, kan hon även fortsättningsvis heta Maria, så länge hon kan leva i den nya identiteten som kristen. (Många andra lever med andra ärr och skador från tidigare liv.) Och jag är övertygad om att den som redan är en kristen inte ska tänka på att byta kön eftersom Gud inte skapar någon till fel kön. Den som däremot efter sin frälsning lider djupt av sitt tidigare könsbyte bör få hjälp till återkorrigering.
Detta är vad jag anser och jag hoppas att det är Gud som har lett mina tankar i den här svåra frågan.
Bön: Jag beder dig Herre att du ska väcka ditt folk till besinning och nykterhet
Men så till dig Maria som skrev på Twitter att "Jag vill se offentliga proteser från UD!!!!!!" och länkade till en artikel i QX. Artikeln du länkar till visar beskrivning av protester gällande händelseförloppet i Uganda. Jag skrev sedan mitt bidrag och förutom att posta det i vanlig ordning, skickade jag även en personlig länk till dig Maria. Du svarade mycket måttfullt så här: "Intressant läsning....Dock lite svårt att veta vad du själv tycker är rimligt".
Mitt svar blev då: "Verkligheten politiskt mycket svår. Etablerade livsformer, men fel. Vrida tillbaka"
Varpå ditt (Marias) svar blev: "Jag respekterar att folk tycker annorlunda än vad jag själv gör...Men anser du att jag gjort fel??? Förklara i så fall varför?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Och eftersom frågan är så komplicerad väljer jag att svara i det här formatet. I det inlägg som jag nu länkar till beskriver jag den personliga våndan av att livsformen är etablerad och Guds ord säger något annat. Innesluta synden eller syndaren? Väljer vi att stå kvar kvar på Guds ord måste vi döma synden men frige syndaren.
Sedan kommer vi till nästa svåra del. Varför kan en del kristna innesluta synden och syndaren samtidigt och andra inte? För att svara fullständigt på den här frågan skulle det krävas långtgående teologiska resonemang, men låt mig försöka förklara det på ett enklare sätt. Den som tror på Guds ord så som det står, eller mycket nära, kallas ibland för bokstavstroende eller för att vara konservativ i sin tro. Båda dessa ord snarare dödar än gör levande. Vi vet att Ordet är inandat av Gud själv som är levande och Ordet innehåller både informativa och verksamma delar. Det betyder att de som verkligen levat nära Gud och trott hans ord, kanske mist livet för Ordets skull, inte kan meritera sig för att vara "konservativa" i sin tro. Snarare är den radikal och levande, enligt mitt sätt att se på saken.
Och den radikala, levande tron har alltid stått i stark opposition till världen och dess makter. En av dessa världsliga makter är hbt-rörelsen som inte alls handlar om människors lika värde och kärlek som man lätt skulle kunna förledas att tro, utan precis som Arne Imsen redan 1982 skrev:
"Den homosexuella rörelsen är ett alarmerande tidsfenomen med många oöverskådliga konsekvenser". Imsen, Finn Arne - Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian! (1982)
Imsen var en av dem som såg att den homosexuella rörelsen skulle få oerhört långtgående sociala och moraliska konsekvenser. Idag lever vi mitt i dessa konsekvenser och observera att jag nu inte talar om att alla samhällsproblem beror på detta, utan det jag säger är att denna rörelses inriktning, ideologi, efterlevnad och politiska anspråk utgör en av grundpelarna i ett omfattande antikristligt system som utgör världens trosgrund.
Därför är mitt svar på den svåra frågan ovan, hur vissa kristna kan innesluta homosexualitet medan andra inte kan det, att det beror på i vilken utsträckning de kristna sammanhangen tagit till sig och är delaktiga i detta världsliga och antikristliga system!
Vi som inte tror på att innesluta synden utan syndaren, vi är övertygade om att Bibeln är tydlig och klar vad gäller homosexuellt leverne. Vi vet också att Jesus dött för våra skulder och Hans blod är det enda blod som kunde frälsa en hel mänsklighet eftersom han föddes genom den helige ande och var fullständigt syndfri. Därför finns det ingen synd som inte kan förlåtas. Men om vi med vett och vilje lever kvar i synden och aldrig ångrar oss, aldrig ber om förlåtelse, utan i stället kräver och gör olika rättighetsanspråk vad gäller den livsstil som är fel, då kvarstår synden.
Och Maria, så till den svåra frågan som gäller individplanet, öga mot öga. Som jag sagt ovan, livsformen och livsformerna är relativt etablerade och när man möter människor i verkliga livet som hävdar sin rätt till ett liv som de redan lever, då är det svårt att sätta fingret rakt på den människans liv och hävda det jag hävdar ovan i generella ordalag, men sanningen är densamma. Det är synd att byta kön och det är synd att leva transsexuellt och det är synd att ha många partners. Allt detta som du skriver om på din sida är synd! Men det underbara är att synd kan förlåtas.
Sedan då denna svåra fråga med en person som redan bytt kön. Ingenstans i Bibeln kan vi få svar på hur vi ska behandla en sådan fråga i denna tid. Här kan jag inte säkert säga hur andra kristna ser på saken, jag kan bara säga hur jag ser på det, med ledning av hur Guds ord ser på andra sammanhang.
Jag tror att om en person som hette Martin byter kön och nu heter Maria och Maria får ett möte med Jesus och bekänner sina synder, kan hon även fortsättningsvis heta Maria, så länge hon kan leva i den nya identiteten som kristen. (Många andra lever med andra ärr och skador från tidigare liv.) Och jag är övertygad om att den som redan är en kristen inte ska tänka på att byta kön eftersom Gud inte skapar någon till fel kön. Den som däremot efter sin frälsning lider djupt av sitt tidigare könsbyte bör få hjälp till återkorrigering.
Detta är vad jag anser och jag hoppas att det är Gud som har lett mina tankar i den här svåra frågan.
Bön: Jag beder dig Herre att du ska väcka ditt folk till besinning och nykterhet
fredag 20 december 2013
Hbt i Uganda och Sverige
Kontrasterna är verkligen markanta idag när det gäller hbt frågorna! Land efter land antar lagstiftningar som ger homosexuella rättigheter så som heterosexuella. Nu senast har Norge varit aktuellt eftersom det blåser storm kring vigselfrågan, enligt tidningen Världen idag.
Och idag är det Uganda som är på tapeten. Men i rakt motsatt riktning. I Uganda är utlevd homosexualitet en brottslig handling. Så har det även varit i Sverige och andra länder, och läser vi i Bibeln så ser vi i gamla testamentet att Gud ansåg det vara ett brott mot naturen som skulle straffas med döden. Men vi vet också att Jesus Kristus dog för våra synder i vårt ställe så att vi skulle få frid med honom. Dock inte för att vi skulle fortsätta synda!
I Uganda gäller alltså fortfarande denna syn och nu har en ännu strängare lag antagits. Nu kan till och med homosexuella handlingar i vissa fall föranleda dödsstraff. Det gäller återfallsbeteende samt smittobärare av HIV. Lagen som antagits innebär även att kampanjer och information blir bestraffningsbart. Alla hbt-aktivister tvingas på så sätt till tystnad, säger Frank Mugisha, talesperson Smug.
Och kontrasterna kunde inte vara större...
En snabb översikt över hbt-frågorna i Sverige visar att:
* Hbt-socialdemokrater lagt en motion som kräver bättre livsvillkor för trans-personer, samt en annan motion som kräver ökad kunskap om hbt-frågor i skolan. Samma grupp (hbts) begär också asylrätt för hbt-personer.
* Stockholms läns landsting har antagit hbt-policy, samt utbildar sina anställda i frågorna.
* På Gärdet i Stockholm öppnar det första äldreboendet för hbt-personer. De exkluderar heterosexuella av den anledningen att de själva varit exkluderade så länge och inväntar större samhällsförändringar innan man kan inkludera heterosexuella personer.
* Hallonbergen i Stockholm bjuder på det första hbt-certifierade biblioteket.
Ja, detta är bara ett axplock. Tidigare har jag skrivit om hbt-certifieringen av Visby stift och den regnbågsjesus som numera utgör deras ikon. Det är också många andra långtgående politiska förslag på gång, där partierna numera nästan kämpar inbördes i sin välvilliga inställning. Att ifrågasätta levnadsformen i det här långt framskridna läget vore alltför oklokt av den som har minsta ambition att passa in i samhället.
Vi vet också att RFSL-ungdom går ännu längre och till och med önskar att 15 årsgränsen för byte av kön ska tas bort! Orsaken skulle enligt deras definition vara att transpersoner skulle riskera att mobbas på skolan, i omklädningsrum o.s.v. Men då ställer man ju motfrågan: Är ett barn moget före 15 års ålder att byta kön?
Det vi kan konstatera efter den här korta genomgången är att kontrasterna knappast, ens i någons vildaste fantasi, skulle kunna överträffa dagens verklighet! I land som Uganda skärps lagen. Livstids fängelse kan homosexuell aktivitet medföra och det blir även straffbart med någon form av sådan propaganda. I Sverige däremot kallar vi inte detta propaganda, utan vi ger denna rörelse rätt att forma lagar och att utbilda präster och biskopar. De ska utbilda läkare, sjuksköterskor och bibliotekarier. De upphöjs till en norm som går utanpå och över alla andra normsystem i samhället. De kan troligen även utbilda professorer och forskare, riksdagsmän och företagsledare.
Och i Frankrike, där den sida som ville genomföra homovigslar vann med knapp majoritet, där fortsätter striderna, men man är konsekventa och ger ingen präst eller borgmästare rätt att vägra viga. Därför får vi räkna med att spänningarna kring denna fråga fortsätter. Ännu har "bara" 16 delstater antagit homovigslarna i USA, och stora delar av Europa bär på motstånd. Ryssland tillåter inte homosexuell propaganda till minderåriga, och i Norge stormar det just nu.
Och idag är det Uganda som är på tapeten. Men i rakt motsatt riktning. I Uganda är utlevd homosexualitet en brottslig handling. Så har det även varit i Sverige och andra länder, och läser vi i Bibeln så ser vi i gamla testamentet att Gud ansåg det vara ett brott mot naturen som skulle straffas med döden. Men vi vet också att Jesus Kristus dog för våra synder i vårt ställe så att vi skulle få frid med honom. Dock inte för att vi skulle fortsätta synda!
I Uganda gäller alltså fortfarande denna syn och nu har en ännu strängare lag antagits. Nu kan till och med homosexuella handlingar i vissa fall föranleda dödsstraff. Det gäller återfallsbeteende samt smittobärare av HIV. Lagen som antagits innebär även att kampanjer och information blir bestraffningsbart. Alla hbt-aktivister tvingas på så sätt till tystnad, säger Frank Mugisha, talesperson Smug.
Och kontrasterna kunde inte vara större...
En snabb översikt över hbt-frågorna i Sverige visar att:
* Hbt-socialdemokrater lagt en motion som kräver bättre livsvillkor för trans-personer, samt en annan motion som kräver ökad kunskap om hbt-frågor i skolan. Samma grupp (hbts) begär också asylrätt för hbt-personer.
* Stockholms läns landsting har antagit hbt-policy, samt utbildar sina anställda i frågorna.
* På Gärdet i Stockholm öppnar det första äldreboendet för hbt-personer. De exkluderar heterosexuella av den anledningen att de själva varit exkluderade så länge och inväntar större samhällsförändringar innan man kan inkludera heterosexuella personer.
* Hallonbergen i Stockholm bjuder på det första hbt-certifierade biblioteket.
Ja, detta är bara ett axplock. Tidigare har jag skrivit om hbt-certifieringen av Visby stift och den regnbågsjesus som numera utgör deras ikon. Det är också många andra långtgående politiska förslag på gång, där partierna numera nästan kämpar inbördes i sin välvilliga inställning. Att ifrågasätta levnadsformen i det här långt framskridna läget vore alltför oklokt av den som har minsta ambition att passa in i samhället.
Vi vet också att RFSL-ungdom går ännu längre och till och med önskar att 15 årsgränsen för byte av kön ska tas bort! Orsaken skulle enligt deras definition vara att transpersoner skulle riskera att mobbas på skolan, i omklädningsrum o.s.v. Men då ställer man ju motfrågan: Är ett barn moget före 15 års ålder att byta kön?
Det vi kan konstatera efter den här korta genomgången är att kontrasterna knappast, ens i någons vildaste fantasi, skulle kunna överträffa dagens verklighet! I land som Uganda skärps lagen. Livstids fängelse kan homosexuell aktivitet medföra och det blir även straffbart med någon form av sådan propaganda. I Sverige däremot kallar vi inte detta propaganda, utan vi ger denna rörelse rätt att forma lagar och att utbilda präster och biskopar. De ska utbilda läkare, sjuksköterskor och bibliotekarier. De upphöjs till en norm som går utanpå och över alla andra normsystem i samhället. De kan troligen även utbilda professorer och forskare, riksdagsmän och företagsledare.
Och i Frankrike, där den sida som ville genomföra homovigslar vann med knapp majoritet, där fortsätter striderna, men man är konsekventa och ger ingen präst eller borgmästare rätt att vägra viga. Därför får vi räkna med att spänningarna kring denna fråga fortsätter. Ännu har "bara" 16 delstater antagit homovigslarna i USA, och stora delar av Europa bär på motstånd. Ryssland tillåter inte homosexuell propaganda till minderåriga, och i Norge stormar det just nu.
Ofredanden i mans hem
Jag sitter här och läser mina länstidningar. De nyheter som förmedlas i Västerbottens Kuriren och Västerbottens Folkblad är av naturliga skäl till stor del lokalt förankrade även om de stora nyheterna från landet och världen också förmedlas.
Nu läser jag en nyhet som gör mig skakad. Alldeles i närheten av mitt hem, på Ålidhem i Umeå, har en man dömts för ofredande av barn och han har även försett flickor och pojkar med cigaretter, öl, vin och cider. I artiklarna, som är referat från tingsrättsförhandlingar mot mannen, vittnar fem barn. De uppger att de fått cigaretter om de suttit i mannens knä, och de uppger även att mannen ofta varit berusad och lutat sitt huvud mot någon av dem, samt att han vid något tillfälle gått längre i fysiska närmanden.
Detta är kanske inte ovanligt, men här har allt skett i mannens bostad! Ungdomarna har "hängt" hos honom så ofta att det har uppfattats som en ungdomsgård! Mannen uppges vara "snäll och generös" som bjöd på allt detta.
Min reflektion
1. Hur har dessa barn/ungdomar kunnat vistas så många gånger i mannens hem utan att någon vuxen reagerat? Barnens föräldrar eller andra vuxna i barnens liv? Lärare?
2. Hur kan det komma sig att dessa barn/ungdomar röker och dricker alkohol i den mannens hem?
3. Och hur kan det komma sig att de stannar i bostaden (gång på gång) trots att mannen är berusad och tafsar på dem?
Vanligen är sexuella övergrepp gränsöverskridande och signalerar makt. Den ene personen har gett sig själv rätt att träda över en annan människas gränser för sitt liv. Här är det en märklig mix av barn/ungdomar som "hänger" så ofta hos mannen att det betraktas som en ungdomsgård. Har mannen ständigt inbjudit? Eller har barnen helt enkelt tagit lägenheten i besittning? Vilken fysisk status har mannen som sitter i sin lägenhet berusad?
Jag vill absolut inte försvara hans beteende, men det gör mig upprörd att veta att så många barn/ungdomar kan vistas i en sådan miljö så många gånger utan att vuxenvärlden reagerat. Reaktionen som föranlett åtalet kommer tydligen från flickorna själva, som enligt tingsrätten är "samstämmiga och trovärdiga".
Mannen själv uppger att han aldrig tafsat på någon av flickorna och att de endast suttit i hans knä av fri vilja. Mannen döms för sexuellt ofredande och olovligt anskaffande av alkoholhaltig dryck men frikänns angående köp av sexuell handling av barn.
Om någon yngre läser min blogg så vill jag be dig tänka på att:
* Du är utvald och dyrbar
* Du ska inte gå in till personer som du inte känner
* Du ska inte förgifta din kropp med cigaretter och alkohol
* Du ska inte umgås med fel kompisar
* Tro på Gud och försök få kristna vänner
Jesus älskar dig för den du är. Släng inte bort ditt liv på dumma saker. Jag har när jag var yngre slängt bort många år. Jag önskar idag att jag inte gjort det, men hoppas att du är rädd om dig eftersom du är en gåva till den här världen.
Nu läser jag en nyhet som gör mig skakad. Alldeles i närheten av mitt hem, på Ålidhem i Umeå, har en man dömts för ofredande av barn och han har även försett flickor och pojkar med cigaretter, öl, vin och cider. I artiklarna, som är referat från tingsrättsförhandlingar mot mannen, vittnar fem barn. De uppger att de fått cigaretter om de suttit i mannens knä, och de uppger även att mannen ofta varit berusad och lutat sitt huvud mot någon av dem, samt att han vid något tillfälle gått längre i fysiska närmanden.
Detta är kanske inte ovanligt, men här har allt skett i mannens bostad! Ungdomarna har "hängt" hos honom så ofta att det har uppfattats som en ungdomsgård! Mannen uppges vara "snäll och generös" som bjöd på allt detta.
Min reflektion
1. Hur har dessa barn/ungdomar kunnat vistas så många gånger i mannens hem utan att någon vuxen reagerat? Barnens föräldrar eller andra vuxna i barnens liv? Lärare?
2. Hur kan det komma sig att dessa barn/ungdomar röker och dricker alkohol i den mannens hem?
3. Och hur kan det komma sig att de stannar i bostaden (gång på gång) trots att mannen är berusad och tafsar på dem?
Vanligen är sexuella övergrepp gränsöverskridande och signalerar makt. Den ene personen har gett sig själv rätt att träda över en annan människas gränser för sitt liv. Här är det en märklig mix av barn/ungdomar som "hänger" så ofta hos mannen att det betraktas som en ungdomsgård. Har mannen ständigt inbjudit? Eller har barnen helt enkelt tagit lägenheten i besittning? Vilken fysisk status har mannen som sitter i sin lägenhet berusad?
Jag vill absolut inte försvara hans beteende, men det gör mig upprörd att veta att så många barn/ungdomar kan vistas i en sådan miljö så många gånger utan att vuxenvärlden reagerat. Reaktionen som föranlett åtalet kommer tydligen från flickorna själva, som enligt tingsrätten är "samstämmiga och trovärdiga".
Mannen själv uppger att han aldrig tafsat på någon av flickorna och att de endast suttit i hans knä av fri vilja. Mannen döms för sexuellt ofredande och olovligt anskaffande av alkoholhaltig dryck men frikänns angående köp av sexuell handling av barn.
Om någon yngre läser min blogg så vill jag be dig tänka på att:
* Du är utvald och dyrbar
* Du ska inte gå in till personer som du inte känner
* Du ska inte förgifta din kropp med cigaretter och alkohol
* Du ska inte umgås med fel kompisar
* Tro på Gud och försök få kristna vänner
Jesus älskar dig för den du är. Släng inte bort ditt liv på dumma saker. Jag har när jag var yngre slängt bort många år. Jag önskar idag att jag inte gjort det, men hoppas att du är rädd om dig eftersom du är en gåva till den här världen.
Sifo, humanister och DN om julen
Jul väcker många känslor. Det är mycket traditioner och många vill träffa sina nära och kära dessa tider. Många är ensamma. Andra saknar resurser. Vissa njuter men vet kanske inte riktigt varför.
I Dagens Nyheter ställer man frågan: "Vad firar vi egentligen?" Ärkebiskop Anders Vejrud säger i artikeln att "det är synd att glömskan kommer fort". Det han syftar på är att allt färre firar jul för att fira Jesu födelse.
Tidningen DN fortsätter i artikeln med att säga att det inte är någon självklarhet för många varför vi firar jul och sedan presenterar de resultatet av en Sifo-undersökning som SvK låtit utföra. Bara (obs! min kursivering) 82% av de tillfrågade visste varför vi firar jul. Detta ord - bara - som jag här valde att kursivera har humanisterna också reagerat på och kallat det "en av de okunnigaste artiklar jag läst om julfirandet." Skribenten på humanistbloggen som går i taket på grund av DN:s artikel gör det av det skälet att Anders Vejrud senare i artikeln säger;
-Hade vi frågat för 40 år sedan hade alla svarat rätt. Ska vi ha perspektiv på samhällslivet önskar jag att 100% hade kläm på vad som var huvudmotivet.
Svaret, som klart förutsätter att det finns ett rätt svar är det som upprör. Skribenten på humanistbloggen skriver:
"Svarat rätt?" "Huvudmotivet"? Möjligen för Vejrud och hans kollegor men för oss andra kan det handla om saker som gemenskap, värme, familj, generositet, mat, vacker musik, stämning, ljusets återkomst, etc. Inte om åminnelsen av ett 1600 år gammalt politiskt beslut att expropriera en romersk solhögtid i alla fall.
(en liten parentes; visst liknar den uppräknade rekvisitan många kristnas?)
Och barnet i mig ler när jag ser att fortfarande lyckas en enkel Sifo-undersökning reta en humanist. Ännu berör Jesusbarnet. Ännu är det tid att verka. Mörkret är inte fullständigt.
Men jag tänkte säga ett par ord till om undersökningen. De ställde endast tre frågor, 1. Vet du varför vi firar jul? 2. Vad tycker du julen handlar om? 3. Vad tycker du julen borde handla om?
Och, du kan läsa de exakta resultaten på humanistbloggen. På första frågan var det alltså hela 82% som visste varför vi firar jul! Fantastiskt, i ett land med så många invandrare och många kulturer. Visst kunde det ha varit 100%, men lika gärna kunde det ha varit mycket lägre med tanke på landets befolkning och att det inte undervisas mycket om kristendom i skolan. På andra frågan ser vi dock att det bara är 21% som tycker att julen handlar om Jesus, och det blir ännu lägre på tredje frågan vad julen borde handla om. Då är det 19% som tycker att den borde handla om Jesus.
Det är trots allt uppmuntrande att se att så många känner till varför vi firar jul och att 1/5 firar jul med tanke på Jesu födelse. Många vill också gå till kyrkan och hela 36% tycker att julen handlar om omtanke om människor utanför familjen som har det svårt.
Bön: Tack Herre att du fortfarande berör vårt folk på många sätt
I Dagens Nyheter ställer man frågan: "Vad firar vi egentligen?" Ärkebiskop Anders Vejrud säger i artikeln att "det är synd att glömskan kommer fort". Det han syftar på är att allt färre firar jul för att fira Jesu födelse.
Tidningen DN fortsätter i artikeln med att säga att det inte är någon självklarhet för många varför vi firar jul och sedan presenterar de resultatet av en Sifo-undersökning som SvK låtit utföra. Bara (obs! min kursivering) 82% av de tillfrågade visste varför vi firar jul. Detta ord - bara - som jag här valde att kursivera har humanisterna också reagerat på och kallat det "en av de okunnigaste artiklar jag läst om julfirandet." Skribenten på humanistbloggen som går i taket på grund av DN:s artikel gör det av det skälet att Anders Vejrud senare i artikeln säger;
-Hade vi frågat för 40 år sedan hade alla svarat rätt. Ska vi ha perspektiv på samhällslivet önskar jag att 100% hade kläm på vad som var huvudmotivet.
Svaret, som klart förutsätter att det finns ett rätt svar är det som upprör. Skribenten på humanistbloggen skriver:
"Svarat rätt?" "Huvudmotivet"? Möjligen för Vejrud och hans kollegor men för oss andra kan det handla om saker som gemenskap, värme, familj, generositet, mat, vacker musik, stämning, ljusets återkomst, etc. Inte om åminnelsen av ett 1600 år gammalt politiskt beslut att expropriera en romersk solhögtid i alla fall.
(en liten parentes; visst liknar den uppräknade rekvisitan många kristnas?)
Och barnet i mig ler när jag ser att fortfarande lyckas en enkel Sifo-undersökning reta en humanist. Ännu berör Jesusbarnet. Ännu är det tid att verka. Mörkret är inte fullständigt.
Men jag tänkte säga ett par ord till om undersökningen. De ställde endast tre frågor, 1. Vet du varför vi firar jul? 2. Vad tycker du julen handlar om? 3. Vad tycker du julen borde handla om?
Och, du kan läsa de exakta resultaten på humanistbloggen. På första frågan var det alltså hela 82% som visste varför vi firar jul! Fantastiskt, i ett land med så många invandrare och många kulturer. Visst kunde det ha varit 100%, men lika gärna kunde det ha varit mycket lägre med tanke på landets befolkning och att det inte undervisas mycket om kristendom i skolan. På andra frågan ser vi dock att det bara är 21% som tycker att julen handlar om Jesus, och det blir ännu lägre på tredje frågan vad julen borde handla om. Då är det 19% som tycker att den borde handla om Jesus.
Det är trots allt uppmuntrande att se att så många känner till varför vi firar jul och att 1/5 firar jul med tanke på Jesu födelse. Många vill också gå till kyrkan och hela 36% tycker att julen handlar om omtanke om människor utanför familjen som har det svårt.
Bön: Tack Herre att du fortfarande berör vårt folk på många sätt
torsdag 19 december 2013
50 präster lämnar sitt jobb i Norge
När Norska kyrkan vill införa vigsel av likakönade, eller s.k. homovigslar har det blivit stora avhopp bland prästerna. Tidningen Dagen talar om massavhopp, medan det norska prästfacket tonar ner frågan och talar om liturgi, biskopsmöten och att de som vill viga bör få rätt att göra det, medan de också vill ha en rätt att frånsäga sig vigsel av samkönade. Biskopsmötet i Norge gav till resultat att åtta av tolv biskopar enades om samkönade vigslar. Prästföreningens egen skrivelse angående rätten att avsäga sig homovigslarna är även den hållen i en mycket samarbetsvillig ton, Kanske är det svårt att bita den hand som föder dem? Men ett femtiotal präster har vågat hoppet, och frånsagt sig sin försörjning. Detta är modigt och starkt i den tid vi nu lever.
I Frankrike förde inte protester från vigselförrättare och borgmästare någon vart. De får inte vägra att viga dessa par. Ser man till dessa yttre skeenden skulle man kunna bringas att tro att homorörelsen vinner seger efter seger. I USA var t.ex. Illinois den 16:e delstaten som erkände homovigslar.
En av de avhoppade prästerna, Erling Kopperud, hoppar av både sitt yrke och sin fackförening och kallar homovigslarna för "ett helt obegripligt tilltag". Han kan inte "ställa sig bakom en sådan fackförening längre".
Och utifrån det mycket tydliga budskap som Bibeln ger i denna fråga måste vi säga att vi står på hans och de övriga avhopparnas sida. Vi ber om Guds välsignelse över dessa präster.
I Frankrike förde inte protester från vigselförrättare och borgmästare någon vart. De får inte vägra att viga dessa par. Ser man till dessa yttre skeenden skulle man kunna bringas att tro att homorörelsen vinner seger efter seger. I USA var t.ex. Illinois den 16:e delstaten som erkände homovigslar.
En av de avhoppade prästerna, Erling Kopperud, hoppar av både sitt yrke och sin fackförening och kallar homovigslarna för "ett helt obegripligt tilltag". Han kan inte "ställa sig bakom en sådan fackförening längre".
Och utifrån det mycket tydliga budskap som Bibeln ger i denna fråga måste vi säga att vi står på hans och de övriga avhopparnas sida. Vi ber om Guds välsignelse över dessa präster.
söndag 8 december 2013
Moralpanik!
Definition i Wikipedia: Moralpanik är en pejorativ beteckning på kraftiga och fördömande reaktioner på vissa, ofta nya, kulturfenomen, verkliga eller påstådda, som uppfattas skadliga för samhället.
Begreppet är (enl. Wikipedia) myntat av en sociolog och kriminolog, Stanley Cohen, 1972, som en reaktion på dåtida ungdomsfenomen. Idag används det både allmänt, i media, och även inom samhällsvetenskap. Det anses utgöra en överreaktion på ett kulturellt fenomen.
Uttrycket moralpanik är ett nedsättande ord. Det antyder att de som reagerar på ett kulturellt fenomen gör det panikartat och med låg urskiljning. Det antyder även att kulturella fenomen av olika slag aldrig kan vara felaktiga eller oetiska i sig själva. I själva ordets innebörd ligger det en slags förklaring om överreaktion och det säger ingenting om fenomenet i sig som orsakade reaktionen.
Vi skulle kunna ge många exempel på det som media och allmänhet definierar som moralpanik. Det finns mängder med kulturella fenomen som ständigt tänjer på gränserna. Och ordet har blivit oss så bekant att även de som reagerat och reagerar på olika saker använder det själva utan att tänka på att ordet kränker dem själva. Om reaktionen är sund på ett sjukt fenomen, så är ju inte reaktionen panikartad utan man kunde säga vaken, nykter, uppmärksam. Vad sägs om följande förslag?
* Etiskt klarvaken!
* Friskt samvete!
* Sund moral!
* Klartänkt!
* Uppmärksam!
Om jag reagerar på något, vilket jag gör då och då, vill jag inte höra att jag drabbats av moralpanik. Jag tycker inte heller samhällsmedel från vetenskapråd ska gå till forskning kring detta. Hela formuleringen innehåller en stark perspektivförskjutning som i sin tur innebär att på den kulturella (samhälleligt gemensamma) arenan får vad som helst framföras eller hända. Om något inte passar så är det reaktionen det är fel på - inte fenomenet i sig.
Nej, tänk om! Använd inte det ordet. Det finns andra ord. (jämför t.ex. med äldre ordet skandal, där ligger "felet" på den som orsakade fenomenet, inte på den som uppmärksammade det)
Bön: Herre, låt inte människorna trampa på allt heligt och sedan skratta och håna dem som reagerar. I Jesu Kristi namn.
Begreppet är (enl. Wikipedia) myntat av en sociolog och kriminolog, Stanley Cohen, 1972, som en reaktion på dåtida ungdomsfenomen. Idag används det både allmänt, i media, och även inom samhällsvetenskap. Det anses utgöra en överreaktion på ett kulturellt fenomen.
Uttrycket moralpanik är ett nedsättande ord. Det antyder att de som reagerar på ett kulturellt fenomen gör det panikartat och med låg urskiljning. Det antyder även att kulturella fenomen av olika slag aldrig kan vara felaktiga eller oetiska i sig själva. I själva ordets innebörd ligger det en slags förklaring om överreaktion och det säger ingenting om fenomenet i sig som orsakade reaktionen.
Vi skulle kunna ge många exempel på det som media och allmänhet definierar som moralpanik. Det finns mängder med kulturella fenomen som ständigt tänjer på gränserna. Och ordet har blivit oss så bekant att även de som reagerat och reagerar på olika saker använder det själva utan att tänka på att ordet kränker dem själva. Om reaktionen är sund på ett sjukt fenomen, så är ju inte reaktionen panikartad utan man kunde säga vaken, nykter, uppmärksam. Vad sägs om följande förslag?
* Etiskt klarvaken!
* Friskt samvete!
* Sund moral!
* Klartänkt!
* Uppmärksam!
Om jag reagerar på något, vilket jag gör då och då, vill jag inte höra att jag drabbats av moralpanik. Jag tycker inte heller samhällsmedel från vetenskapråd ska gå till forskning kring detta. Hela formuleringen innehåller en stark perspektivförskjutning som i sin tur innebär att på den kulturella (samhälleligt gemensamma) arenan får vad som helst framföras eller hända. Om något inte passar så är det reaktionen det är fel på - inte fenomenet i sig.
Nej, tänk om! Använd inte det ordet. Det finns andra ord. (jämför t.ex. med äldre ordet skandal, där ligger "felet" på den som orsakade fenomenet, inte på den som uppmärksammade det)
Bön: Herre, låt inte människorna trampa på allt heligt och sedan skratta och håna dem som reagerar. I Jesu Kristi namn.
Per Oscarsson orsakade 1966 en kraftig reaktion när han klädde av sig i direktsänt Hylands hörna allt medan han berättade om hur barn blir till.
lördag 7 december 2013
Per-Arne Imsen ser det infrusna kapitalet!
Den 3:e december skrev Per-Arne Imsen ett debattinlägg i tidningen Dagen där han konstaterar att "Vi behöver en ny gräsrotsrörelse". Bläddrar man bland inläggen på Dagen debatt kan man mycket snabbt konstatera att Imsens inlägg är uppskattat och mycket delat, allra helst på facebook, men även andra medier. Jag tror att orsaken till att inlägget väcker gensvar är att det är många som upplever förtvivlan idag över situationen i församlingarna och Imsen sätter fingret på kärnan i problematiken när han säger att "jag är helt övertygad om att det finns ett stort behov av att bryta den religiösa kontrollen".
I vissa av argumenten fångar han precis det centrala, problemen med både liberalteologi kontra centralstyrning, liksom den apologetiska kampen mot villoläror. Och eftersom han uttrycker sig bäst själv lägger jag in en del av texten här.
I vissa av argumenten fångar han precis det centrala, problemen med både liberalteologi kontra centralstyrning, liksom den apologetiska kampen mot villoläror. Och eftersom han uttrycker sig bäst själv lägger jag in en del av texten här.
"Vi har den senaste tiden på nytt fått höra de gamla katolska argumenten: De protestantiska kristna är alldeles för splittrade och behöver enas under påven. Det har också framförts synpunkter på att det behövs ett samlande läroämbete för de karismatiska kristna. Visst finns det problem med spretighet, liberalteologi och smygande villoläror. Men lösningen heter inte centraliserad makt.
Vår tids postmodernism liknar i flera avseenden det romerska rikets mångguderi. De kristna apologeterna hade precis som i dag ett tufft jobb att bekämpa judaisering, gnosticism, antinomianism med mera. Men ett ännu större problem uppstod när den framväxande katolska kyrkan började göra diktatoriska anspråk på att ensam äga tolkningsrätten."
Bedrivs civilt #FRA spionage i märkliga koalitioner?
FRA spionerar tydligen också på civila mål. Det handlar om "ekonomisk underrättelsehantering", enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys. Denna typ av underrättelsetjänst är vanlig och bedrivs av "regeringar, myndigheter och företag ofta i märkliga och sällan redovisade koalitioner".
För min egen del så övergår det här området vida min möjlighet till analys, men jag konstaterar efter en stunds läsning att FRA har 700 personer som arbetar inom området. Det handlar om signalunderrättelseverksamhet och informationssäkerhet och deras vision är att "alltid ligga steget före". Ulf Bjereld, statsvetare, som också bloggar på det här temat, tar spaningen med ro och menar att det är "möjligt att ta avstånd från spioneriet mot Ryssland". Han menar att uppgifterna ännu är relativt allmänna och reser några frågor som är viktiga att få besvarade. Dessa frågor berör frågor om uppdragets natur, har det varit fråga om ren beställning och en annan fråga är om svenska medborgare är berörda och har privat kommunikation lämnats ut. Om Bjerelds frågor skulle kunna besvaras med ja, då först menar han att vi har en inrikespolitisk konflikt. Men, undrar jag, är detta en inrikespolitisk fråga?
Vi har redan fått information i detta oerhörda att FRA spionerar på ryska toppolitiker för USA:s del, nu får vi veta att spionaget även gäller civila företag och området utsträcks väsentligt och inkluderar nu även Baltikumländerna. Stig-Erik Westman har vid flera tillfällen undervisat om vad Bibeln och dess profetior kan lära oss om denna yttersta tid. Nu senast talade han om Birger Claessons bok Dom över Sverige som utkom första gången 1951. Den gången skonades Sverige från grannen i öst, men hur blir det om vi retar björnen som sover, frågar Westman.
Vi som har vårt hopp till Herren behöver inte frukta, men vi ska varna människorna. Kan vi ingenting annat så kan vi säga: Vakna och stå upp! I Jesu namn.
För min egen del så övergår det här området vida min möjlighet till analys, men jag konstaterar efter en stunds läsning att FRA har 700 personer som arbetar inom området. Det handlar om signalunderrättelseverksamhet och informationssäkerhet och deras vision är att "alltid ligga steget före". Ulf Bjereld, statsvetare, som också bloggar på det här temat, tar spaningen med ro och menar att det är "möjligt att ta avstånd från spioneriet mot Ryssland". Han menar att uppgifterna ännu är relativt allmänna och reser några frågor som är viktiga att få besvarade. Dessa frågor berör frågor om uppdragets natur, har det varit fråga om ren beställning och en annan fråga är om svenska medborgare är berörda och har privat kommunikation lämnats ut. Om Bjerelds frågor skulle kunna besvaras med ja, då först menar han att vi har en inrikespolitisk konflikt. Men, undrar jag, är detta en inrikespolitisk fråga?
Vi har redan fått information i detta oerhörda att FRA spionerar på ryska toppolitiker för USA:s del, nu får vi veta att spionaget även gäller civila företag och området utsträcks väsentligt och inkluderar nu även Baltikumländerna. Stig-Erik Westman har vid flera tillfällen undervisat om vad Bibeln och dess profetior kan lära oss om denna yttersta tid. Nu senast talade han om Birger Claessons bok Dom över Sverige som utkom första gången 1951. Den gången skonades Sverige från grannen i öst, men hur blir det om vi retar björnen som sover, frågar Westman.
Vi som har vårt hopp till Herren behöver inte frukta, men vi ska varna människorna. Kan vi ingenting annat så kan vi säga: Vakna och stå upp! I Jesu namn.
fredag 6 december 2013
Hbtq tillit till polisen och vad är hat?
RFSL presenterar en undersökning där det visar sig att hbtq-personer litar mindre på polisen nu än vad de gjorde 2008. Förtroendet har också minskat för deras egen brottsofferjour, samt för kvinnojourerna.
RFSL föreslår omfattande åtgärder för att komma tillrätta med problematiken.
* man vill utveckla en plan mot hatbrott
* poliserna måste få tydliga instruktioner om hatbrott, samt höjd prioritet för brottet.
* långsiktig finansiering av RFSL:s brottsofferjour
* polisen borde etablera lokala hatbrottsgrupper
* kompetens hos polis och socialtjänst om hbtq-personers utsatthet måste öka.
Om alla dessa förslag finns inte mycket att säga. De är alla följdverkningar och naturliga utväxter på det som sedan länge varit planterat. Livsstilen är inte något som vi som kristna kan förespråka. I Bibeln finns tydliga riktlinjer för vår sexualitet. På flera ställen i denna blogg har jag förut berört problematiken, men idag vill jag beröra ett annat problematiskt ord nämligen hat.
Vad är hat? Och vad säger Bibeln om hat?
Ordet hat används ganska frekvent i Nya testamentet. Vi ska hata vårt gamla liv, inkluderat sådana saker som vi förut hållit kära, för att prioritera Gud.
Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge. (Luk 14:26)
Detta låter konstigt men Jesus är väldigt tydlig på den här punkten. Man kan inte tjäna två herrar. Då riskerar man att älska den ene och hata den andre, eller se upp till en och ner på den andre. Men Jesus säger också att vi ska vara saliga när vi skymfas, hånas och stöts bort för hans skull.
Skulle det då innebära att hbtq-personer skulle kunna känna sig extra saliga om de möter förföljelse. Svaret är nej, eftersom de inte skymfas för Jesu skull. Det är endast smälek för namnets skull som ger salighet. Vi ska inte tillåta mobbning för att de ska bli saliga. Endast de som skymfas för Jesu skull, kan känna sig saliga. Kanske inte i stunden det sker men saligheten kommer.
Bibeln säger också att vi ska avsky det onda, men vi ska älska varandra uppriktigt!
I Bibeln om vi läser om hat och avsky så handlar det alltid om att ta avstånd ifrån, lämna, tycka illa om, känna avsmak för. Det är något som vi inte längre vill kännas vid utan det tillhör det gamla, döda, livet som är begravt i en död lik hans. Nu lever vi inte längre i det livet, utan i det nya livet med honom.
Men vad har hänt med människornas definition av hat? Nu definieras hat som allt som har en avvikande uppfattning eller åsikt. Även relativt klara och tydliga meningsskiljaktigheter definieras som hat. Och de som definierar hat på det här sättet har med olika slags maktmedel tillskansat sig ett tolkningsföreträde som innebär att de som hävdar annan åsikt inte på något sätt kan göra sin röst hörd. Dessa grupperingar lanserar också ett annat maktbegrepp, nämligen medvetenhet. Genusmedvetenhet, miljömedvetenhet och så vidare. Motsatsen, att inte vara medveten om dessa ting, är alltså att vara genusomedveten och miljöomedveten. Det är inte ett önskvärt utgångsläge att utgå ifrån om man vill tala med någon på lika villkor.
Och den undersökning med tillhörande önskelista till polisen och socialtjänsten som RFSL grundar sig just på denna maktfullkomlighet som i undersökningen framställs i dess raka motsats. Undersökningen visar på en grupp som har en ökad risk för att bli utsatt för hatbrott. Samma grupp har inte förtroende för myndigheten som ska iscensätta och ta ansvar för den lagstiftning som de själva drivit fram och de ska åtgärda detta förtroendeglapp genom att undervisa dem och ge dem en ökad kompetens. Snart ska RFSU och RFSL utbilda hela samhället. För en tid sedan skrev jag om hbtq-certifieringen av Visby domkyrka och sedan har fler kyrkor talat om att följa detta exempel. Det innebär med andra ord att präster och diakoner ska utbildas av RFSL, borde det inte vara tvärtom? Och sedan vet vi sedan många år att RFSU har en unik ingång i skolorna i landet, och dessutom en övergripande och fullständigt dominerande kontroll över media och tv-utbudet. Men mycket vill ha mera. Nu väntar polisernas och socialtjänstens utbildning hos RFSL.
RFSL föreslår omfattande åtgärder för att komma tillrätta med problematiken.
* man vill utveckla en plan mot hatbrott
* poliserna måste få tydliga instruktioner om hatbrott, samt höjd prioritet för brottet.
* långsiktig finansiering av RFSL:s brottsofferjour
* polisen borde etablera lokala hatbrottsgrupper
* kompetens hos polis och socialtjänst om hbtq-personers utsatthet måste öka.
Om alla dessa förslag finns inte mycket att säga. De är alla följdverkningar och naturliga utväxter på det som sedan länge varit planterat. Livsstilen är inte något som vi som kristna kan förespråka. I Bibeln finns tydliga riktlinjer för vår sexualitet. På flera ställen i denna blogg har jag förut berört problematiken, men idag vill jag beröra ett annat problematiskt ord nämligen hat.
Vad är hat? Och vad säger Bibeln om hat?
Ordet hat används ganska frekvent i Nya testamentet. Vi ska hata vårt gamla liv, inkluderat sådana saker som vi förut hållit kära, för att prioritera Gud.
Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge. (Luk 14:26)
Detta låter konstigt men Jesus är väldigt tydlig på den här punkten. Man kan inte tjäna två herrar. Då riskerar man att älska den ene och hata den andre, eller se upp till en och ner på den andre. Men Jesus säger också att vi ska vara saliga när vi skymfas, hånas och stöts bort för hans skull.
Skulle det då innebära att hbtq-personer skulle kunna känna sig extra saliga om de möter förföljelse. Svaret är nej, eftersom de inte skymfas för Jesu skull. Det är endast smälek för namnets skull som ger salighet. Vi ska inte tillåta mobbning för att de ska bli saliga. Endast de som skymfas för Jesu skull, kan känna sig saliga. Kanske inte i stunden det sker men saligheten kommer.
Bibeln säger också att vi ska avsky det onda, men vi ska älska varandra uppriktigt!
I Bibeln om vi läser om hat och avsky så handlar det alltid om att ta avstånd ifrån, lämna, tycka illa om, känna avsmak för. Det är något som vi inte längre vill kännas vid utan det tillhör det gamla, döda, livet som är begravt i en död lik hans. Nu lever vi inte längre i det livet, utan i det nya livet med honom.
Men vad har hänt med människornas definition av hat? Nu definieras hat som allt som har en avvikande uppfattning eller åsikt. Även relativt klara och tydliga meningsskiljaktigheter definieras som hat. Och de som definierar hat på det här sättet har med olika slags maktmedel tillskansat sig ett tolkningsföreträde som innebär att de som hävdar annan åsikt inte på något sätt kan göra sin röst hörd. Dessa grupperingar lanserar också ett annat maktbegrepp, nämligen medvetenhet. Genusmedvetenhet, miljömedvetenhet och så vidare. Motsatsen, att inte vara medveten om dessa ting, är alltså att vara genusomedveten och miljöomedveten. Det är inte ett önskvärt utgångsläge att utgå ifrån om man vill tala med någon på lika villkor.
Och den undersökning med tillhörande önskelista till polisen och socialtjänsten som RFSL grundar sig just på denna maktfullkomlighet som i undersökningen framställs i dess raka motsats. Undersökningen visar på en grupp som har en ökad risk för att bli utsatt för hatbrott. Samma grupp har inte förtroende för myndigheten som ska iscensätta och ta ansvar för den lagstiftning som de själva drivit fram och de ska åtgärda detta förtroendeglapp genom att undervisa dem och ge dem en ökad kompetens. Snart ska RFSU och RFSL utbilda hela samhället. För en tid sedan skrev jag om hbtq-certifieringen av Visby domkyrka och sedan har fler kyrkor talat om att följa detta exempel. Det innebär med andra ord att präster och diakoner ska utbildas av RFSL, borde det inte vara tvärtom? Och sedan vet vi sedan många år att RFSU har en unik ingång i skolorna i landet, och dessutom en övergripande och fullständigt dominerande kontroll över media och tv-utbudet. Men mycket vill ha mera. Nu väntar polisernas och socialtjänstens utbildning hos RFSL.
Felix den frigivne slaven
Felix betyder lycklig. Vår katt heter Felix. Jag kan inte avgöra om han är lycklig.
Men en sak jag vet det är att han bär namn efter en frigiven slav som sedan blev landshövding! Vem har sagt att det inte fanns karriärmöjligheter förr. Det måste ha varit en väldig klassresa för den slaven. Han hade varit slav hos kejsar Claudius mor , men han steg i graderna och blev landshövding över Judeen år 52-60. Och han var beryktad för sin grymhet!
Jag undrar hur mycket Paulus hört om honom och om han kände till detta när han titulerade honom "högt ärade Felix". Paulus berömmer honom också och säger att det tack vare honom hade rått fred och han menade också att folket hade fått det mycket bättre, det ville han erkänna med tacksamhet. Och vi vet från andra brev att Paulus var en mästare i hur han skulle formulera sig när han hamnade inför makthavare, men vi känner också till att han var rakryggad och hellre led smälek än att bara ställa sig in, så frågan är om denne man både ordnade med många förbättringar och samtidigt blev känd för grymhet?
Felix fängslade Paulus, men han fick berätta om sin tro, inte bara en gång, utan många gånger under två år. Sedan kom nästa makthavare.
Och vår käre Felix, kattungen, är han då en lycklig katt eller...?
Men en sak jag vet det är att han bär namn efter en frigiven slav som sedan blev landshövding! Vem har sagt att det inte fanns karriärmöjligheter förr. Det måste ha varit en väldig klassresa för den slaven. Han hade varit slav hos kejsar Claudius mor , men han steg i graderna och blev landshövding över Judeen år 52-60. Och han var beryktad för sin grymhet!
Jag undrar hur mycket Paulus hört om honom och om han kände till detta när han titulerade honom "högt ärade Felix". Paulus berömmer honom också och säger att det tack vare honom hade rått fred och han menade också att folket hade fått det mycket bättre, det ville han erkänna med tacksamhet. Och vi vet från andra brev att Paulus var en mästare i hur han skulle formulera sig när han hamnade inför makthavare, men vi känner också till att han var rakryggad och hellre led smälek än att bara ställa sig in, så frågan är om denne man både ordnade med många förbättringar och samtidigt blev känd för grymhet?
Felix fängslade Paulus, men han fick berätta om sin tro, inte bara en gång, utan många gånger under två år. Sedan kom nästa makthavare.
Och vår käre Felix, kattungen, är han då en lycklig katt eller...?
#Elin och #Kevin #Idol2013 #Final
Sitter med min dotter och ser idolfinalen. Vinnarlåten, "This is where I belong", får mig att tänka på alla dessa tusentals förväntansfulla ungdomar och barn som brukar trängas för att få provsjunga någon minut inför idoljuryn i olika städer. Så många vill bli kända, så många som tänker att "det är där jag hör hemma".
Och, jag betvivlar inte alls att du kommer att få en musikkarriär Elin men jag önskar att du hade ett annat hem, ett evighetshem. För när vi har hittat det hemmet i Herren sätter vi en ära i att vara honom till behag vare sig vi är hemma eller borta. Men vi får ändå heja lite på dig ikväll. Elin från Midgårdsskolan i Umeå.
Vi kommer inte att se hans like igen
Alla vet vid det här laget att Nelson Mandela lämnat jordelivet. Alla hyllningar äger sitt berättigande. Hans livsgärning är i sanning unik, men jag vill inte tala om den nu utan om en annan person vars like vi aldrig får se på denna jord igen.
Barack Obamas tal innehöll orden i rubriken, samt orden "vi har förlorat en av de mest inflytelserika och i grunden goda människor som någon kommer att tillbringa tid med". Det är inga små ord. Men alldeles säkert sanna. En journalist som sammanfattade kondoleanser från Johannesburg berättade att en av hans uppskattade och unika egenskaper var att han var så fullständigt befriad från egocentricitet. Så snart han nämndes eller upphöjdes ville han byta ämne och tala om något annat och han hade också den egenskapen att han kunde sätta sig in i andra människors perspektiv, enligt utsagorna.
Tittar man på internet jämförs han faktiskt med vår Herre, Jesus Kristus, eftersom så många av dessa goda egenskaper och kvalitéer anses närmast gudomliga. Men skulle vi ha frågat honom själv skulle han troligen
ha viftat bort den tanken omedelbart eftersom han själv var en kristen.
Men de absolut underbaraste egenskaperna, de har vår Herre Jesus Kristus Guds son. Han är en direkt avspegling av Fadern och han kan bara göra det som han ser sin Fader göra. Och eftersom Fadern älskar sonen så visar han honom allt vad han själv gör och vi ska få se gärningar som får oss att häpna.
Och Barack Obama kanske hade rätt på ett sätt. Det är kanske få förunnat att få tillbringa tid med en sådan person som Nelson Mandela, men personer som är lika Jesus och har delar av hans egenskaper och avspeglar Fadern, sådana finns det en del av. Vore vi kristna hängivna skulle vi alla lysa och visa på Jesus i våra liv. Och den som verkligen lever nära Gud ser också det goda i andra människor. Jesus och hans egenskaper kan lysa fram i många fler än Nelson Mandela. De kan lysa fram i dig om du låter den Helige ande verka i dig. Tänk att Mandela utan bitterhet kunde kliva ut ur ett fängelsestraff som varade i 27 år! Men tänk på det Jesus gjorde! Han lämnade sin himmelska härlighet för att komma till jorden och låta sig födas som en människa. En människa som föddes i ett stall i Betlehem och som var Gud och människa på samma gång och som vann en seger för tid och evighet. Hans like får vi aldrig se igen.
Barack Obamas tal innehöll orden i rubriken, samt orden "vi har förlorat en av de mest inflytelserika och i grunden goda människor som någon kommer att tillbringa tid med". Det är inga små ord. Men alldeles säkert sanna. En journalist som sammanfattade kondoleanser från Johannesburg berättade att en av hans uppskattade och unika egenskaper var att han var så fullständigt befriad från egocentricitet. Så snart han nämndes eller upphöjdes ville han byta ämne och tala om något annat och han hade också den egenskapen att han kunde sätta sig in i andra människors perspektiv, enligt utsagorna.
Tittar man på internet jämförs han faktiskt med vår Herre, Jesus Kristus, eftersom så många av dessa goda egenskaper och kvalitéer anses närmast gudomliga. Men skulle vi ha frågat honom själv skulle han troligen
ha viftat bort den tanken omedelbart eftersom han själv var en kristen.
Men de absolut underbaraste egenskaperna, de har vår Herre Jesus Kristus Guds son. Han är en direkt avspegling av Fadern och han kan bara göra det som han ser sin Fader göra. Och eftersom Fadern älskar sonen så visar han honom allt vad han själv gör och vi ska få se gärningar som får oss att häpna.
Och Barack Obama kanske hade rätt på ett sätt. Det är kanske få förunnat att få tillbringa tid med en sådan person som Nelson Mandela, men personer som är lika Jesus och har delar av hans egenskaper och avspeglar Fadern, sådana finns det en del av. Vore vi kristna hängivna skulle vi alla lysa och visa på Jesus i våra liv. Och den som verkligen lever nära Gud ser också det goda i andra människor. Jesus och hans egenskaper kan lysa fram i många fler än Nelson Mandela. De kan lysa fram i dig om du låter den Helige ande verka i dig. Tänk att Mandela utan bitterhet kunde kliva ut ur ett fängelsestraff som varade i 27 år! Men tänk på det Jesus gjorde! Han lämnade sin himmelska härlighet för att komma till jorden och låta sig födas som en människa. En människa som föddes i ett stall i Betlehem och som var Gud och människa på samma gång och som vann en seger för tid och evighet. Hans like får vi aldrig se igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)