Faraos argument

Idag lyssnade jag på ett fantastiskt bibelstudium av Arne Imsen (1974) på radio Maranata, 88.0. Bibelstudiet behandlade hur Mose och Aron ständigt möttes av nya argument från farao, innan de kunde dra ut ur Egypten. Efter studiet satte jag mig ner med min bibel och läste själv alla kapitlen igen och noterade varje argument som farao kom med. Nu vill jag dela mina anteckningar med dig eftersom jag tror att de argumenten är likadana idag när vi ska lämna världen och följa Jesus.

1. Nonchalans och hån

2 Mos 5:2

Men Farao svarade: "Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, inte heller tänker jag släppa Israel."

Det här argumentet är det allra vanligaste idag, "jag känner inte Herren", "visa mig honom". Det argumentet passar in i hela samhället, i läroböcker och skolväsende. Det passar in hos humanister och ateister, men även i stor utsträckning hos agnostikerna. Dessutom kan vi idag, med stor sorg, lägga till liberalteologer och även en stor del "vanliga" teologer, de lärda som studerat Guds ord. Många inomkyrkliga ifrågasätter idag skapelsen, uttåget, jungfrufödseln och Jesu återkomst, för att bara ta några exempel. 

Vi vet också att homosexuella och andra som omtolkat Guds ord säger, "skulle jag lyssna på honom?", var och en kan göra sig en egen Gud. Ingen behöver den auktoritet som Herren ger, eftersom de inte tror på att han finns. Då är det lättare att göra som Farao, håna och nonchalera Mose och Aron när de framförde vad Herren befallt dem, nämligen att Farao skulle släppa israeliterna ur slaveriet. 

2. Plikt

2 Mos 5:4

Men kungen i Egypten sade till dem: "Mose och Aron, varför drar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!" Farao sade vidare: "Se, folket är redan talrikt i landet, och ändå vill ni få dem att upphöra med sina dagsverken."

Om det här argumentet finns mycket att säga. Alla vill vi göra vår plikt och försörja oss själva. Vi har också en önskan om att bidra till det allmänna och till andra människors väl. Ingen vill dra sig undan sitt dagsverke och här hänvisar Farao inte bara till dagsverkena utan även till att folket är så talrikt redan. 

Idag har vi en situation där inte alla behövs på arbetsmarknaden men den vedertagna arbetslinjen kräver ändå lydnad inför vissa sociala ordningar och därför ska även personer som inte har arbete inordnas i olika former av aktiviteter som motsvarar arbete. Det är också känt att många inte har tillfredsställande arbetsuppgifter och/eller tillfredsställande arbetsdisciplin utan ägnar en stor del av arbetsveckan till tomma aktiviteter. I Roland Paulsens avhandling, Arbetssamhället - Hur arbetetet överlevde teknologin (2010) visas med tydlighet att arbetet blivit ett "självändamål" och att trots att behovet av arbetskraft med teknologins hjälp aldrig varit mindre, så arbetar människan fler timmar än någonsin förr! Denna heliga ko, arbetslinjen, är mycket känslig att slakta. Arbetet har byggt upp den välfärd som samhället har och vi vill alla bidra, vara delaktiga och plikttrogna. Men paradoxen som Paulsen belyser är uppenbar. Arbetet som institution har överlevt teknologin. Och bara det faktum att vi arbetar mer än någonsin, trots att vi inte alls behöver det för vår överlevnad, visar på hur högt vi håller arbetet. Och därför var detta andra argument som Farao kom med mycket starkt. Hur många kristna har inte stannat i Egypten för detta arguments skull? 

3. Kil (eller underminering)

2 Mos 5:6 - 21

Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets tillsyningsmän: "Ni skall inte som hittills ge dem halm till teglet utan låt dem själva gå och skaffa sig halm. Men samma antal tegel som de har gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata och därför ropar de och säger: Låt oss gå och offra åt vår Gud! Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de får något att göra och inte lyssnar på lögner." Då gick slavdrivarna och tillsyningsmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. Gå själva och skaffa er halm, där ni kan finna den. Men något avdrag i ert arbete kommer inte att göras." Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda det som halm. Slavdrivarna drev på dem och sade: "Gör ert arbete färdigt, den bestämda kvoten för varje dag, precis som när man gav er halm!" Och israeliternas tillsyningsmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick ta emot hugg och slag och man sade till dem: "Varför har ni inte som tidigare tillverkat det bestämda antalet tegel, varken igår eller idag?"Då kom israeliternas tillsyningsmän och ropade till farao: "Varför gör du så mot dina tjänare? Ingen halm ger man dina tjänare, och ändå säger man åt oss att skaffa fram tegel. Se, dina tjänare får ta emot hugg och slag, fast skulden ligger hos ditt eget folk." Men han svarade: "Ni är lata, ja, lata är ni. Det är därför som ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men det bestämda antalet tegel måste ni ändå lämna." Israeliternas tillsyningsmän märkte att det var illa ställt för dem, eftersom man sagt att folket inte skulle få något avdrag i det antal tegel de skulle lämna för varje dag. När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron, som stod där för att möta dem. Och de sade till dem: "Måtte Herren se vad ni har gjort och döma er, därför att ni kommit farao och hans tjänare att avsky oss och har satt svärd i deras hand, så att de kan döda oss."

Det tredje argumentet är egentligen inte något argument. Här används en annan taktik, att föra in en kil mellan ledarna, Mose och Aron, och folket. Genom den ökade bördan och de omänskliga villkoren visste farao att detta skulle ske. Farao förklarade sitt handlingssätt med att det handlade om Mose och Arons begäran att folket skulle få gå undan och offra åt Herren.

Hur ofta ser vi inte det här argumentet i olika sammanhang. Auktoriteter fråntas sin möjlighet att leda genom att kilar av misstro förs in mellan de som ska ledas och ledarna. Ett exempel är den omvända diskrimineringslagstiftningen där de som följer Guds ord och ledning beskylls för hat mot vissa grupper i samhället. Udden är riktad mot Herren själv. På samma sätt riktas ständigt olika pilar mot Guds ord. Idag mest från de kristna grupperingarna själva men förr angreps kristna utifrån av bl.a. ateister.

Så lätt det är att föra in en kil. Låt barnet eller den som ska ledas få misstro till föräldern eller ledaren, så kan du sedan forma dem efter Egyptens ideal. Så de kristna som klarat sig genom argument ett och två kan räkna med att fienden försöker skjuta in kilar i sammanhang där du är delaktig.

4. Kompromiss
2 Mos 8:25
Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Gå och offra åt er Gud här i landet!"
Mose menade att det var omöjligt på grund av att israeliterna offrade på ett sådant sätt att det var avskyvärt för egyptierna och därför menade att han att om de offrade i Egypten skulle de stenas. Nej, Mose sa att de ville gå tre dagsresor in i öknen.

Åter slås vi av argumentens likhet med dem vi hör idag. Offra här i landet. Gör som oss. Anpassa er efter tidsandan. Varför måste det eller det budet hållas och av vilken anledning ska vi inte gå och äta vid alla bord?

Vi vet redan svaret. Gud är helig och han har gett oss ord och ramar att hålla oss till. Håller vi oss till vad han har sagt så blir vi enade och kan föra talan för "de kristna", precis som Mose och Aron en gång fick föra talan för hela Israels folk. Hur lätt hade de inte kunnat fastna för den här kompromissen? Saker och ting skulle ha lättat, de hade fått fira högtider inne i Egypten, omgivna av slavdrivare och tillsyningsmän, men de skulle inte ha firat högtiderna i frihet.

5. Ramar
2 Mos 8:28
Då svarade farao och sade: "Jag släpper er så att ni kan offra åt Herren, er Gud, i öknen, men gå bara inte för långt bort. 

Gå inte för långt bort, säger Farao, som ett svar på den begäran Mose gjort om tre dagsresor. Dessutom hårdnade faraos hjärta senare så att han inte alls släppte israeliterna.

Det här ser vi också idag. De råd och den organisering som sker idag, inom kristenheten och mellan världsreligionerna. Alla dessa ramar! Det finns regler för mission, det finns regler för samfund, det finns lagar som reglerar mängder av saker och vissa av dessa lagar är antikristliga. De har tillkommit på mänskligt sätt och har gjort försök att stifta rättvisa och sanning utanför Guds ord. Men det som en grupp tycker är rättvist och sant tycker en annan grupp är orättfärdigt och lögnaktigt. Hela regelsystemet vilar idag på ett gungfly av antikristlighet, lögn och opinion.

Om vi inte "går för långt" med vår kristenhet, då kan farao släppa på tumskruvarna lite. Om vi bara håller vår tro privat och inom lyckta dörrar så ska inte staten eller någon annan störa oss.

9. Uppdelning - splittring
2 Mos 10:11
"Nej, ni män får ge er iväg och hålla gudstjänst åt Herren. Det var ju det ni begärde."
Först hade farao frågat vilka som skulle gå, och Mose hade svarat, "vi går unga och gamla", varpå farao svarade att endast männen fick gå. Kvinnor, barn, boskap, ja, allt skulle de lämna i Egypten.

Har inte fienden lyckats avhålla dig från att följa Jesus med sina tidigare argument och sin tidigare list så kanske är det här du stupar på fältet. Det är ett svårt slag att avstå sina närmaste! Men Herren manade Mose och Aron vidare. Som vi vet så lämnades så småningom inte ens en klöv i landet! Men så vanligt det här argumentet är även idag. "Gå du, gå själv", påverka inte andra, låt dem ha sina liv. De kanske vill göra karriär eller de kanske vill följa någon annat än just Jesus. "Och, dessutom, vad är det som säger att - just du- har läst din Bibel rätt?" Ja, här har fienden verkligen en stark makt. Han kan förmå pastorer att sluta gå ut på fältet eftersom de ska vårda familjen "först". Helt plötsligt har många glömt att Gud vill ha första platsen i vårt liv.

10. Offret - försörjningen
2 Mos 10:24
Då kallade farao till sig Mose och sade: "Gå och håll gudstjänst åt Herren. Bara era får och er nötboskap måste bli kvar. Till och med era barn får gå med er."
Här stannar kanske många av oss till och tänker att det här löftet är ju mycket bra, men då glömmer vi att utan boskap hade de ingenting att offra till Herren. Det var mycket angeläget att de fick med sig sin boskap. Och så skedde det också. Till och med vändes egyptiernas hjärtan till israeliterna så att de fick med sig kärl och husgeråd i överflöd. De blev lastade med gåvor om de bara lämnade landet. Egyptierna tänkte att "annars måste vi alla dö", så många plågor hade Herren sänt över landet.

(Men vi vet ju att faraos plan ändå var ond. Fortfarande ville han förfölja och förgöra dem, men det räddade Herren dem ifrån).

Summan av alla de här argumenten är att de finns alla representerade i dagens samhälle, organisationer och utbildningsväsende. Hur länge ska farao få ha ordet? Hur länge ska det dröja innan du kommer Herre?

Bön: Herre Jesus, jag ber dig om att var och en som tror på dig ska orka stå emot faraos argument. Gör oss starka i dig Herre. 

Halldorfs katedral eller Kristi tabernakel

Joel Halldorf speglar en av den nutida kristenhetens utmaningar i ledaren, Katedralen har kommit tillbaka. (Dagen, 2015-04-29) 

Halldorfs resonemang, bygger på en jämförelse mellan den medeltida katedralens arkitektur och konkreta användingsområde, samt dagens kristenhets identiteter. Han menar att många idag går i olika kyrkor och samfund, man går t.ex. till en församling under söndagen och en annan under veckodagarna. Det kan handla om olika bönegrupper eller andra sammankomster efter olika intresseområden.

Den medeltida katedralen skulle, enligt Halldorf, kunna möta eller spegla dagens situation väl. Katedralen var utformad med många sidoskepp och dessa representerade olika fromhetsinriktningar. "Den medeltida kyrkan var, skriver en historiker, som en väl inhägnad lekplats. Det fanns tydliga staket men innanför staketen en mängd aktiviteter att välja mellan." Halldorf beskriver vidare hur Luther rensade bort sidokapellen, eftersom han ansåg att de skymde huvudaltaret.

Och menar Halldorf, "det fungerade en tid, men med väckelsen kom sidokapellen tillbaka. Små, intima samlingar för dem som ville komplettera gudstjänsten vid huvudaltaret med något mer. Snart skildes dock väckelsen från kyrkan. Man byggde egna kapell, men inte inne i den stora kyrkan, utan fristående och skilt från den."

Nu menar Halldorf att katedralen är på väg tillbaka. Inte som byggnad men som förhållningssätt.

"Det är allt vanligare med överlappande kyrkliga identiteter. Personer som går till en pingstförsamling på söndagarna, och sedan kompletterar med en veckomässa i Svenska kyrkan. Eller firar högmässa på söndagen och tillhör en bibelstudiegrupp organiserad av ett annat samfund. Retreater, ikonmålarkurser, karismatiska bönegrupper, sociala verksamheter - sidokapellen är många, kyrkan är en."

Halldorf menar slutligen att den här utvecklingen av vissa kan ses hotfull men välkomnas av andra och själv avslutar han med orden.

"Kyrkan behöver mångfald för att kunna rymma människor stöpta i många former. Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga; de behöver kompletteras. Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott."

Kommentar

* Kyrkan behöver mångfald
Är det verkligen så? Gud är en och tidigare talade väckelsekristna om den heliga enfalden. Detta gjorde de med stort allvar och samtidigt med en glimt i ögat. Denna enhet är nästan det sista Jesus vill pränta in i sina lärjungar och blivande apostlar innan han lämnar den här jorden. Lärjungarna var ju verkligen stöpta i olika formar. Människor har alltid varit olika men Gud vår Fader är en och hans vilja är att vi ska vara ett. Jag tror inte att kyrkan behöver mångfald på det sättet. Jag tror att Guds levande församlingar behöver många människor, olika människor.

* Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga
Är det verkligen så? Vi känner till de enskilda fallen där det blivit trångt, men vi känner också till att där jordmånen är knapp där växer människorna på djupet och inte på bredden. Lewi Pethrus beskriver det mycket bra i första delen av sin självbiografi, Medan du stjärnorna räknar.

"Den lilla troende skara, jag träffade i Lillesand hörde till de människor, som man så ofta träffar på , när man är engagerad i de andliga rörelserna och kommer i kontakt med folket på de små platserna. Den tro och den verksamhet de tillhör har det trångt, och därigenom blir de fostrade och danade på ett alldeles särskilt sätt.

Bland dessa människor framväxer typer av det allra finaste slag. Den motsägelse de röner och det förakt de får uppbära isolerar dem på ett välgörande sätt från deras omgivning. Deras värld domineras av bibelordet, bönen och den kristna gemenskapen. De blir med åren alltmer immuna mot människors omdömen. Deras själs ankare har fått ett fäste, som de alltid känner, men särskilt i stormfyllda tider."

* De behöver kompletteras
Jaså? Hur har vi kommit fram till det. Vi vet att Jesus sa att han var vinstocken, vi är grenarna och vi känner till den första församlingens uppbyggnad, underbart beskriven i Guds ord, men också av många skribenter, bland annat Watchman Nee (Den stora skillnaden). Nee talar inte om komplettering, han talar om hur apostlarna alltid var på resande fot och inte tog ansvar för den lokala församlingen. Det gjorde de äldste på varje ort. Församlingen behöver inte kompletteras, den är fullständig och fantastisk, men den behöver utökas och växa. Om vi åter citerar Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, och hans beskrivning av Lillesand, så ser vi att han beskriver tillvaron i det trånga som tillräcklig.

"Deras livsintressen går i helt annan rikting än människornas i allmänhet. Den stimulans, som nöjeslivet skänker, har de inget som helst behov av. Deras gudsumgänge och gudstjänster tillfredsställer deras krav i detta avseende. De lär sig stå ensamma med sin Gud."

* Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott
Det är inte mycket som talar för att den utveckling Halldorf beskriver är av godo. De dubbla kyrkliga identiteterna vittnar om ett folk som går från plats till plats för att söka föda, men som inte är levande lemmar i sin egen församling. Det vittnar också om en vilsenhet och bristande enhet vid Kristus, källan. Luther rensade ut sidokapellen och är upphovet till protestantismen. Jag är övertygad om att han rensade på goda grunder och att vi behöver göra sammalunda idag.

Katedralen som byggnad står också i skarp kontrast till Guds tabernakel. Tabernaklet har sin vackraste sida inåt. På utsidan syntes det knappt. Det var mycket oansenligt och täckt med skinn. Vackert inuti, oansenligt utanpå. Som Kristus. Som vår Herre själv.

"Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder; av tvinnat vitt garn och mörkblått, purpurrött och rosenrött garn skall du göra dem, med keruber på, i konstvävnad."
"Du skall ock göra tygvåder av gethår till ett täckelse över tabernaklet; elva sådana våder skall du göra. ...Vidare skall du göra ett överdrag av rödfärgade vädursskinn till täckelset och ytterligare ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå detta" (2 Mos 26:1, 7, 14; ur Lee, Witness, Guds ekonomi)

Församlingen ska på utsidan vara fullständigt täckt av Kristus och på insidan ska Kristus vara, blandad med mänsklighet. (Lee, W: Guds ekonomi)

"På utsidan är det ingenting utom Kristus och på insidan ingenting utom Kristus verkad in i och blandad med mänsklighet. Med andra ord, när jag är på utsidan och ser på församlingen, ser jag endast Kristus men när jag kommer in i församlingen och ser på folk, ser jag blandningen av Kristus med varje person. Detta är den verkliga församlingen."(Lee, W: Guds ekonomi)

Avslutningsvis vill jag avsluta med ett citat av brodern Witness Lee där han på ett mycket bra sätt sammanfattar det han vill ha sagt genom att tala om kyrkobyggnader.

"Jag ska ta detta tillfälle i akt för att säga ytterligare ett ord - om byggandet av möteslokalerna. Bröder, om möjligt skulle vi ha en mycket vanlig och enkel lokal till utseendet. Bygg inte en luxuös och vacker möteslokal. Vi kan inte attrahera folk till Herren genom utvändigt vackra byggnader. Jag var en gång i Rom och såg den så kallade St. Peterskatedralen. Jag kan inte tla om hur många miljoner dollar byggnaden är värd, eller hur mycket folk som dras dit dagligen. När jag var där var det fullpackat. Men jag är rädd att inte en person av tusen var frälst. Vad är nyttan av att dra folk med sådana medel? Jag vill säga, att om möjligt borde vi göra oss av med detta slags byggnader. Det är inte välbehagligt men en förolämpning mot Herren."

Hon är skökan

Jesus varnar oss flera gånger för falska profeter. I matt 24:4 säger han. "Se till att ingen bedrar er", (5) Ty många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias och de ska leda många vilse. Vi vet också att det finns många villoläror idag. Många dricker ur usla brunnar och herdarna är lejda och har inte omsorg om fåren.

Men skökan och vilddjuret de tycker vi kanske det är lättare att känna igen. Manifestationerna är så tydliga i vår tid och det är lätt att säga: "Där är hon", "där är  han", men enligt N.P Wetterlund i Andens lag, ska man verkligen se upp med alla försök att kategorisera och på förenklade sätt inringa odjuret, då kan det sluta med: "att just det finger, som så pekar, är skökofingret".

Wetterlunds böcker är annorlunda i sitt språk och i sin form. Han har ibland blivit kallad kristen mystiker och visst gränsar texten stundtals till mysticism men tonen är klar och han är bibeltrogen i sina utläggningar. Det kapitel där han beskriver vilddjuret är nog den absolut bästa beskrivning man kan få av skeendet i tiden. Här ska jag dock bara nämna något lite kort. Wetterlund konstaterar dock att även om vi inte kan lokalisera vilddjuret i allt dess djup så sitter "skökan på de 7 kungsbergen i Rom, det är, på det sjuhövdade kungsdjuret i Rom." (...) "Sålunda: såsom skökan icke är en lekamlig kvinna, och de berg, på vilka hon sitter, icke är lekamliga berg, så bor hon icke heller i det lekamliga Rom rätt och slätt".
(...)
"Och hon heter: "Det stora Babylon". Ty hennes ande är det gamla Babels hedningaande, som levat upp i Roms hedniska ande och sedan blivit hennes ande." (...) "Lägg märke till - säga vi än en gång - denna ängelns fingervisning om en andlig uppfattning av skökan. Den lär oss, att hon visserligen har sitt stamhåll i Rom; men den varnar oss för att ensidigt lokalisera henne eller tänka henne innesluten i ett visst rum eller bunden vid en viss yttre plats; så att blott jag icke är där eller där eller går dit eller dit , så är jag fri skökan. Nej, så lätt är jag henne icke kvitt. Saken ligger djupare än så. Ty det är ju fråga om en skökosak, en otuktssak. Och all sådan är en smygande hemlighet som undandrager sig allas ögon. Just därför står på hennes panna det ordet: "Hemlighet". Hon är det hemliga Babel, som hemligen övar den förstabudssynd, vilken Babel övade öppet.

(...)

"För att kunna se skökan måste man vara i anden. Ty skökan är en förstabudsande, nämligen den fallne förstabudsanden, med skenet av Kristi namn, och kan ses endast i förstabudsanden. Blott så långt man är i den, så långt ser man henne."

"Och det är bristen på denne fyrsidige all-ande, som vållar den oandliga, ensidigt materialistiska uppfattningen av henne. När det t.ex. i vår statskyrka blir tal om skökan, så pekar man vanligen på den katolska kyrkan och säger: "hon är skökan". Likaså i småkyrkorna. Där pekar man på statskyrkan och säger: "hon är skökan". Men saken är den, att just det finger, som så pekar, är skökofingret. 

Här måste jag medge att jag själv är en stor syndare. Jag har verkligen utpekat vilddjuret som absolut i det närmaste identiskt med världskyrkan och alla dess förgreningar. Särskilt gäller det nätverket av politiska, religiösa, ideologiska och ekonomiska överbyggnader som sträcker sig ut över världen i fredsälskande nit och en mängd andra övergripande agendor. Men någonstans har jag ju förstått att Vilddjuret och Skökan vare sig är lätta att undfly eller att utpeka och identifiera. Någonstans bär vi alla märken efter vilddjuret i vår kropp så länge vi lever här i tiden. Vårt kött är en ständig påminnelse om detta och vi behöver bara slå på ett nyhetsprogram ser vi följdverkningarna av detta kötts åker.

Och Wetterlund säger att skökoväsendet handlar om att vara förstabudslös. "Men så långt som hon är förstabudslös, så långt är hon skökan, hon må nu vara romersk eller luthersk, storkyrka eller småkyrka. Gränsen mellan sköka och brud ligger i hjärtat och skär tvärs igenom alla kyrkor, både stora och små. Inga kyrkomurar eller bönhusväggar utestänga skökan, som är en ande. Hon utestänges blott genom de fyra heliga och saliga allten. Så enkel är saken; och så djup och allvarlig är den."

"Och hennes hat undgår ingen förstabudsmänniska". (s.89)

Ofta talar vi om olika grader av sekularisering och förvärldsligande. Vi talar om underhållningskristendom och avguderi. Många analyserar villoläror in i minsta detalj. Men denne präst, N.P Wetterlund håller sig konsekvent till förstabudssynden. Han blandar inte in något annat. Antingen lever man i första budet eller så lever man inte i första budet. Där får vi rannsaka oss var och en.

Du skall inga andra Gudar ha jämte mig

Björnattack

Björnmöten är ovanliga och mannen som uttalar sig i Västerbottens Kurieren och DN m.m. kom med knapp nöd undan en björnattack. Och det finns många vittnen som mött björnar i skogen och som kunnat vittna om sin fullständiga och panikartade rädsla. Den här mannen som överlevde attacken, hann skjuta ett skott mot björnen, men björnen blev rasande och krossade mannens ben med sina käkar,  och han hann också tillfoga honom fler sår. Det som slutligen räddade mannens liv var ett skott som hans bror avlossade på tre meters håll. "Att jag skulle dö fanns aldrig i min tanke, säger mannen".
http://www.vk.se/871113/berattar-om-bjornattacken
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bjornen-var-rasande

Med tanke på denna berättelse och andra som träffat på björnar så förstår vi att de är verkligen inte att leka med. De är så starka och åtminstone i Sverige finns inget jämförbart djur att akta sig för. Själv har jag dock aldrig mött någon björn trots att jag växt upp i Västerbottens inland och mycket väl kunde ha gjort det. Björnmöten har blivit vanligare på senare år och orsaken till det vet jag inte. Kanske alla hyggen, kanske jakten, kanske detta att vissa björnar lärt sig leta mat i människornas rester. Men även i Bibeln fanns män och t.o.m. pojkar som mötte björnar. David var en av dem.

1 Sam 17:36 Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.

Orden är den unge Davids, och yttrades när han som helt ung skulle besöka sina äldre bröder på stridsfältet och slutligen blev den ende som stod upp emot den fruktansvärde Goliat. Denne Goliat hade hånat och hånat Israels armé och hela tiden fick han stå oemotsagd. Men hur många gånger får vi inte se hur Gud handlar på ett fullständigt oväntat sätt.

Vilken tro! Och vi vet från Hebreerbrevet 11 att tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Och vi ser också att världen har skapats genom ett ord av Gud, så att allt som vi ser inte har blivit till av något synligt.

Hans tro var ingiven av Gud. Därför kunde han stå emot Goliat och till och med vinna. David vann segrar redan tidigare i det tysta. Segrar över björnar och lejon. Det är inga små segrar. Om vi tänker på mannen som nu överlevde björnattacken och fick sitt ben krossat och även många andra större skador på sin kropp, så hade också han säkerligen en stor vana av att möta och jaga vilda djur. Men dessa skador fick han för att han kom för nära björnen. Både han och hans bror var beväpnade med skjutvapen och de var renskötare vilket innebär att de är mycket vana både vid jakt och vid det som sker i skog och mark. Även i hans fall hjälpte hans tro honom. I hans tanke fanns aldrig att han skulle dö! Detta trots att han i princip var inne i björnens käftar. Benet krossades, axeln och även huvudet fick sitt, men han var hela tiden övertygad om att han inte skulle dö.

Detta kan vi likna vid Världskyrkans uppslukande av de fria församlingarna. Det finns fria vittnen som mitt i vilddjurets gap ännu har tro för sin överlevnad. Och vem vet; kanske räddar dem tron?

David blev räddad, och inte bara han,  utan hela Israels armé! Prisat vare Herrens underbara namn.

Men det finns en avgörande skillnad mellan dessa två episoder, även om båda handlade i tro. David handlade även på Guds ord och han såg till att skjuta sina stenar på ett betydande avstånd. Han gjorde sig också av med den obekväma rustning som armén promt skulle ha på honom, och sen gick han åstad på Guds eget ord.

Så även om någon troshjälte kan vinna segrar i vilddjurets gap så har jag i alla fall för min del valt att inte befinna mig i det gapet eftersom vi inte vet tiden och stunden när Herren kommer tillbaka.

Den sanna församlingen!

Titeln gör anspråk, men jag har med tiden lärt mig att vara anspråkslös så jag tänker inte uttömma ämnet denna gång - heller!

"Det finnes en sann församling, och detta är Kristi kropp (Ef. 1:22 - 23). Den är en enda och kan icke delas (1 Kor. 12: 12 -27) och består av alla, som i sanning tro på Jesus och leva i Honom (Ef. 4: 4 - 16).
Källa: Haglund, Oscar; Bibliskt månadshäfte, Vårt bibelstudium, Kristi återkomst, 1930.

Dessa ord talar rakt emot de ord jag själv yttrade på denna blogg för några timmar sedan.
http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/soppa-eller-sapa-eckerdal-forss-mm.html
Jag talade då om Stockholms Filadelfias offentliggörande av en ny hållning gällande homosexualitet i samband med att programmet, Livet blir bättre, sändes förra söndagen, med Gabriel Forss som huvudperson. Det jag menade var att nu måste brudeskaran ta ställning och gå ut världskyrkan.

Haglund ovan beskriver församlingen som Kristi Brud, som Jesus själv vill ställa fram inför sig (Ef. 5:23, 32). "Men för närvarande är hon en jungfru i sorg och bedrövelse, en lidandeskamrat till sin trolovade Brudgum, Herren Jesus Kristus (2 Kor. 11:2).

Dessa utvalda kan man, enligt Haglund, kalla för "församlingen i församlingen", vetet bland ogräset.

Dessa är utvalda till lidande...(H, skriver mycket om detta)

...men "Likväl är det ett sant privilegium i all bedrövelse att veta, att församlingen under lidandet föder själar (1 Kor. 4:15, Gal. 4:9, Fil 10) genom den Helige Ande (Joh 3), och att evangelium, det glada budskapet om Guds rike, vilket varder predikat, är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror (Rom 1:16).

Vi kan också genom nitälskan påskynda hans tillkommelse...<3

Dessa böcker, Bibliskt månadshäfte, Oscar Haglund, skulle jag vilja rekommendera var och en som kan att försöka få tag i. Jag upplever bara ja och amen på varje sida jag läser. Det är mycket förankrat och han behandlar frågorna tydligt och klart och på sådana sätt som inte är så vanliga idag. Ser att många av böckerna finns på antikvariat. Jag har fått låna ett antal av en god vän och jag kommer säkert tillbaka med fler inlägg från dessa böckers teman, men helt kort nu vill jag bara avsluta det resonemang jag tidigare nämnt om delning. Det finns ju två vägar, antingen gå ut ur världskyrkan nu, och inte delta i dess gärningar, eller försöka bida som en kropp i kroppen. Men med ledning av de ord vi har på att vi ska dra ut, och att vi ska avsky det onda, så skulle jag nog säga att tiden är mer än mogen, den är övermogen att dra ut.

I eller utanför världskyrkan?

Jag tycker att det är så svårt att bryta sig ur sammanhang där man har så många älskade vänner. Många som är långt mer helgade och "bra" än jag är. Många som jag har mycket att lära av, om man öppnar skattkistan och lär känna en efter en.

Men är det möjligt? När man har fått ljus över en sak och inte rör sig i rätt riktning - kan då Gud välsigna relationerna på den gamla platsen? 

När jag var nyfrälst hörde jag en sång "Innanför eller utanför". Den skrämde mig lite, eftersom jag tänkte - ska man gå efter hur inne man är i församlingen, i Gud, i sin personliga tro eller i Guds ande. Jag blev alltid lite osäker av den sortens budskap. 

Jesus gick ju utanför lägret. Dog utanför lägret. Uppstod utanför lägret. Allt gjorde han utanför så att vi ska kunna vara innanför (församlingen). Men församlingen ska ju dela Kristi smälek och förföljelse. När församlingen går in under världens ande, då är den ju inte längre exklusivt under Jesu Kristi helige ande. 

Hörnmark om biskopsämbetet, Ekman, pingstväckelsen

Pelle Hörnmark säger i dagens Dagen att han inte ser något behov av biskopar i svensk Pingströresle.
http://www.dagen.se/nyheter/inga-biskopar-i-framtidens-pingstrorelse/

Puh, tänker kanske många som tycker att utvecklingen mot ekumenik, katolicism och världskyrkoråd gått lite väl för fort. Och, så gör man det misstaget att tro att farten bromsats något inom pingstleden. Man tror att uttalandet kan tyda på en eftertanke, en broms, en ny syn på färdriktningen eller att göra en kraftfull markering. Min vän, gör inte det misstaget. Läs hela artikeln. Helst utan rosa glasögon.

Hörnmark inleder med utgångspunkten att det är inte alls en fråga som är främmande för pingströrelsen. "Flera pingströrelser över världen har biskopar." Han går vidare med att påtala att för svensk pingströrelse finns inte behovet av biskopar. Steg tre är att han i samma andetag lämnar öppningar för två eller flera modeller med biblisk anknytning (och ger därmed Ekman fripassage). "- Jag ser inte heller i Bibeln att det bara skulle finnas en modell för kyrkan."

Steg fyra i argumentationen är att hänvisa till Joel Halldorfs forskning kring ledarskap, där han kommit fram till att fyra städer i praktiken redan har biskopsämbete inom pingströrelsen, dvs. de har den överordnade rollen till andra församlingar och församlingsledare. Skillnaden mot det episkopala ser han i det faktum att de fått auktoriteten underifrån, från medlemmarna. Men här gör han sin första tabbe i en lysande argumentation eftersom han precis innan talat om att inom pingst finns en tradition av att ledare utser ledare.

Slutligen ger han både sig själv och Ulf Ekman rätt. Påven är en stor auktoritet men personligen tror inte Hörnmark att påven ensam är ledare för "hela världens kristna, det kan jag själv inte tänka mig.

Kommentar: Många anser att katolska kyrkan är full av villfarelse och andemakter. Inom pingstleden vet vi att en av dessa som starkast gick emot katolicismen var Levi Petrus. Det "avståndstagande" vi hör från Hörnmark är bland de svagaste man kan tänka. Att inte ha biskop inom pingströrelsen beror på att i praktiken finns redan ämbetet. Ledare utser ledare och vissa ledare har med automatik en större pondus och ett större ansvar. Avståndet till påveämbetet är endast ett personligt svar från Hörnmark där han markerar att han har svårt att tro att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. Negationen av den svaga markeringen blir ju att- det är troligts att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. Eller en svagare negation - det är möjligt att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. 


Du som pustat ut. Ta tillbaka pusten. Ingenting nytt har hänt.

Bön: Jag ber dig Herre om ett uppvaknande bland vanliga medlemmar i pingströrelsen. I vår Herre Jesu Kristi namn. 

Samfundsledare, klarar du Uppdrag granskning?

Med anledning av gårdagens Uppdrag granskning där muslimerna nagelfors av hjälpsökande, utklädda muslimska kvinnor, och när vi ändå är inne på detta tema kan vi dra oss till minnes granskningen av Frälsningsarmén tidigare, vill jag ställa några frågor till dig som samfundsledare.
http://svt.se/ug/muslimska-ledare-uppmanar-kvinnor-till-underkastelse

Nu vill jag fråga dig hur din spontana reaktion inför en sådan granskning är:

1. Du reagerar med ett ökat kontrollbeteende. Talar med pastorer och ledare, varnar och pekar finger. Du vill inte att din kyrka "ska göra bort sig" inför kameror. Du påtalar hur noggrann en själasörjare ska vara innan han eller hon uttalar sig i någon fråga inför hjälpsökande.
Om du som samfundsledare reagerar så här kan jag direkt tala om att du redan vet om att du tar emot statliga pengar på ett oärligt sätt. Din reaktion vittnar nämligen om att du vet att något ska döljas.
2. Du reagerar med "låt-gå-mentalitet". Det här hände musllimer. Vi tänker inte så om kvinnor. Det skulle inte hända oss. Vi är så etablerade. Vi tillhör ju själva samhället och är en del av vår egen kultur. Det vore liksom fel att granska oss.
Om du som samfundsledare har dessa tankar kan jag tala om att du redan både är i världen och av världen. Tro för den skull inte att du skulle klara granskningen bättre. Ju mera förvärldsligad kyrka - desto fler individualister som kan säga precis vad som faller dem själva in.
3. Du reagerar med rädsla. Det här kan innebära förtroendeförlust. Vi kommer att förlora medlemmar. Kanske går vi bakåt igen. Vi måste se till att vi är pålästa vad gäller lagarna i Sverige. Nu får Bibeln vila lite.
Om din reaktion är denna så ser jag bara en arbetare rädd att förlora den jordiska lönen.
4. Anfall är bästa försvar. Du kliver fram tydligare. Markerar Guds ord. Du avsäger dig kopplingarna till statsbidrag och gör sällskap med Jesus utanför lägret.
Om någon reagerar så här så säger Jesus: Tack för att du kom.


Makten att bygga upp ett samfund har de som är medlemmar, men makten att förstöra det har vi gett till Staten och media.

Nästa gång...?

Vems tur blir det nästa gång? Vilken kyrka, vilken religion ska nagelfaras av Janne Josefsson och Uppdrag granskning?
http://svt.se/ug/muslimska-ledare-uppmanar-kvinnor-till-underkastelse

Ikväll fick vi se två utklädda och kameraförsedda kvinnor som åkte runt till landets tio moskéer och träffade eller talade i telefon med lika många imamer. De skulle utge sig för att vara släktingar och den ena som sökte hjälp sökte av den anledningen att hennes man gift sig med en kvinna till och att hon blivit slagen. Imamerna skulle svara på om hon 1) skulle tolerera ännu en fru, 2) hon skulle finna sig i att bli slagen, 3) om hon hade rätt till sin egen kropp och kunde neka sin man sex, 4) samt om hon kunde vända sig till polisen om hon blev slagen.

Imamerna svarade enligt sin tro, att mannen kunde ha fler fruar, att hon skulle visa kärlek, att hon skulle vara förstående och att hon inte skulle vända sig till polisen. Samtalen spelades in. Flera av svaren strider mot svensk lag, men är förenliga med Koranen och deras tro.

I slutet av programmet konfronterades imamerna med inspelningar med herr JJ som överdomare och förespråkare av svensk lag, och då visar det sig att de inte längre står för vad som sagts. Nu gäller helt plötsligt svensk lag.

Några reflektioner.
1. Lagen om trossamfund möjliggör den här typen av granskning där landets lag ställs över de ord som 
är Guds egna. Vi vet att människor och system ändras över tid och rum, men vi vet att Guds ord står fast. Det är det enda som står fast. Vilken kyrka nagelfars nästa gång? Din?
2. Som, de som läser denna blogg, säkert känner till så är jag inte muslim. Jag kan inte ens påstå att jag håller med imamerna eller vad som sägs i Koranen, men enligt den kristna tron, som jag tillhör så ska tron hålla för ljuset. Det betyder att om en sådan granskning skulle genomföras vore det rätta att sedan stå fast vid ordet även om man riskerar att ordet "bryter" lagen eller att det som sagts skulle kunna medföra förlorade statsbidrag. Vi vet att Sanningen gör fri och då ska den gälla hela vägen.
3. Slutligen: Om då religionen kraftigt kränker eller förtrycker någon så är det ju faktiskt bra att det finns granskning. Man kunde ju tänka sig att det bildades samfund med mänskligt förvridna regler och då vill vi ju att det avslöjas. Men vad händer när samhället har fel och när det är Gud som har rätt? När granskningen mynnar ut i att pastorer eller präster inte viker sig och ändrar sig för pengars skull? Då får vi kanske se väckelsen bryta fram i det här landet.

PIEF i Världskyrkorådet (uppdaterad)

PIEF - Palestina Israel Ecumenical Forum, heter den ekumeniska organisationen som sedan 2007 arbetar med Palestinafrågan.
http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/pief-home.html?print=1_print%3

Vad som förvånar mig är målet som är uppsatt - att arbeta mot en illegal ockupation av Palestina. Jag är inte insatt på djupet i dessa frågor, men vet ju att Israel inte godkänner någon ockupation och att enligt Bibeln är landet givet till Israel.

Ur FN:s synpunkt, eller ur ett mänskligt rättviseperspektiv kunde man kanske komma till vilka slutsatser som helst. Efter dialoger, samtal, ekumenik och politiskt arbete kanske man skulle kunna enas om en lösning som världen och de inblandade parterna skulle kunna acceptera, men som kristna har vi inte det uppdraget. Vi ska så långt vi förstår och har insikt i ordet göra Guds vilja här på jorden.

Som vanligt när det gäller ekumenik är hur många kyrkor och organisationer inblandade som helst. Detta är ju även på världskyrkonivå så idéerna är mycket accepterade.

http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/about-pief.html

Och i samarbete med PIEF finns också Jerusalem Inter-Church Center JIC. http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/jerusalem-inter-church-centre-jic/about-jic.htm
Och de har även en facebooksida. http://www.facebook.com/pages/Jerusalem-Inter-church-Centre/311176290191

Världskyrkorådet samarbetar även med Middle East Council of churches. http://www.mec-churches.org/

Det som är svårast för mig att förstå är hur man kan politisera det kristna budskapet och Guds löften och göra om dem till nutida rättvisa på våra villkor. När jag läste vidare hittade jag en förklaring till hur man tänkt. I Världskyrkorådets Bernmöte 2008 och det då antagna dokumentet kring "The Promised Land", fastslås bl.a. detta. (citat)

"A central issue for the conference was how the Bible is read. We are called to acknowledge the context of our interpretations and to recognize distinctions between biblical history and biblical story as well as distinctions between the Israel of the Bible and the modern State of Israel. In these distinctions, we are challenged to comprehend the philosophical underpinnings of our interpretations and their ethical implications. The contemporary conflict in Palestine-Israel resounds with biblical metaphors. However, there was significant consensus in the conference that the Bible must not be utilized to justify oppression or supply simplistic commentary on contemporary events, thus sacralizing the conflict and ignoring its socio-political, economic and historical dimensions. We are called not only to expose manipulations of Scripture that ignore context and complexity, but to offer readings of the text that promote the values of God's kingdom: justice, peace, reconciliation, and forgiveness." 
http://www.oikoumene.org/en/resources/documents/wcc-programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/middle-east-peace/bern-perspective.html

Det innebär att tanken är att omformulera de raka budskapen till Gudsrikesprinciper av idag. Liksom - "Hur skulle Gud ha tänkt idag?" - som om han inte vore av evighet och hade alla tidsrymder i sin hand.

Avslutar detta blogginlägg med en vädjan till dig som läser. Gå in på länkarna, bilda dig en uppfattning, invänta fler röster. Jag har bl.a. skrivit till Dan Johansson och även införskaffat hans bok "Profetiska vägskäl" och läser jag den och tidskriften "Israels vänner" börjar jag kanske få kläm på det här. Återkommer i frågan.

24/4 tillägg
Redan idag vill jag göra ett kortare tillägg. Min avsikt är inte att fördjupa mig i Israelfrågan, det finns andra som kan det området. Min tanke bakom inlägget är snarare att peka på att med de ekumeniska lösningarna blir det fler och fler av Bibelns grundpelare som måste förnekas.

Den lösning som är beskriven på denna sida är ju samma lösning som FN förespråkar. Jag tycker ju att de kristna ska företräda kristna värderingar och sedan sammanställningen av olika röster och samspel mellan dem bör väl ske i opartiska politiska organisationer. Som kristna är det då verkligen meningen att vi både ska företräda oss själva, sedan organisera upp övriga röster och ordna med samspelet också?

Kort och gott: Vi kristna sitter i dessa sammanhang på helt fel stolar. Vi ska företräda Kristus - ingenting annat.

Världskyrkan

Så klokt, så demokratiskt så kärleksfullt och respektfullt. Samarbete, demokrati, solidaritet.

Allt skrivet så att blottor inte ska uppstå. Granska, läs om du vill. Svårt att inte hålla med. Men vi vet att världskyrkan ska vara oerhört förförisk och att många ska vilja delta i den.

http://www.skr.org/download/18.6018c17913483dc064280004125/kristet_vittnesbord_i_en_mangreligios_varld.pdf

Politik och religion i interreligiösa former

Politikern Tony Blair är en av dem som arbetar med och för interreligiositet. Det ligger även i tiden. Vi vet att det ska och har uppstått en världskyrka. Den kyrkan kommer att innehålla allt och ägna sig åt allt. Om Kristus får plats så får han stå i kö med andra gudomligheter och rörelser.

Som kristna kan vi inte delta i dessa nätverk. Vi tror på vår Herre och Gud och hans son Jesus Kristus och vi tror på den Helige andes kraft.

Om man tittar på kyrkorådens (både nationella och internationella) sidor så ser ju ambitionerna så goda ut. Det handlar om förståelse, miljö, fattigdom, vapenexport och dialog. Allt är så "demokratiskt" och klokt. Organisationer skapade, inte för personliga eller statliga vinstintressen, utan för att främja demokratiskt försvarbara områden.

Problemet är bara att han som vi ska följa, Jesus Kristus, gav oss en annan väg. När de frågade vem han var och trodde att han skulle ta makt i landet som en konung misstog de sig ständigt. Den väg som Jesus visar är en väg som inte skapar stora mänskliga organisationer eller interreligiösa nätverk. Han gick en annan väg. http://www.tonyblairfaithfoundation.org/

Katolska kyrkan + SvK 1965 = Sant

Katolska kyrkan har inte samma tro som lutheraner. Vi måste inse detta! Man ska inte behöva gå in på deras mark och sitta med all deras egen dokumentation för att det ska bli klart och tydligt att det handlar om två helt olika system. 

http://www.midnattsropet.se/2011/04/femtekolonnare-inom-svensk-kristenhet.html

Ett exempel är t.ex. trosbekännelsen 

"Tro

Katoliker tror på 

en Gud, himmelens och jordens skapare

Jesus Kristus, Guds enfödde son, vår Herre

den helige Ande, 

den heliga katolska kyrkan, 

de heligas samfund, 

syndernas förlåtelse, 

köttets uppståndelse och 

ett evigt liv."

 http://www.skr.org/download/18.587b3d0a1325af354a5800014043/Katolska+kyrkan1.pdf

Skillnaden är inte liten, den är stor. 

Så här beskriver de själva (i det refererade dokumentet ovan) grundvalarna för sin tro. 

"Den katolska tron bygger på Bibeln, traditionen, kyrkans trosbekännelse och lära genom 2000 
år och hennes gudstjänstliv och liturgi. Tron uttrycks genom till exempel gudstjänst, i mission 
och diakoni och i individens förhållande till Gud."


I Bibeln kan vi läsa att (Uppenbarelseboken 22:18-19) ...om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok, och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok.

Och vi vet också att Gud på flera ställen sagt att svartsjukt bevakar de sina, att vi får inte ha några andra Gudar jämte honom och att vi ska älska honom av hela vårt förstånd och hela vårt hjärta.

Till och med den som inte är teolog ser ju att börjar man ha en trosbekännelse som bygger på tradition och kyrkans trosbekännelse istället för det som Gud har sagt, då handlar det om människornas egna läror. Många tänker också att den katolska kyrkan det är väl ursprunget (?), men den tillkom på 300-talet. Ursprunget - det är den apostoliska församlingen. Församlingen som fick utstå förföljelse, som botade sjuka, som lyssnade in den Helige Ande, som inte hade pengar att ge bort men som gav vad den hade i Jesu Kristi nasaréens namn!

Den Mariadyrkan som blivit populär idag är också en avgudadyrkan. Jag har själv varit tilltalad av tanken, det vill jag erkänna. Men Herren har hjälpt mig och gett mig ljus över vad det innebär. Det som är så förrädiskt är att Maria kommer till den västerländska kulturen så "timat". Många har ondgjort sig över gamla patriarkaliska ordningar och förtryck. Väckelserörelser, nykterhetsrörelser och arbetarrörlser lyfte samtliga fram kvinnornas situation och inom de kristna sammanhangen har "kvinnofrågan" skapat många och långa diskussioner. Kvinnopräster eller inte? Lärare eller inte? Ja, alla dessa frågor har stötts och blötts i nästan ett århundrade. Men ändå har glappet mellan Guds ord och samhället inte riktigt kunnat överbryggas på hela den här tiden. Då kommer Maria! Så lägligt. En kvinnogud.

I början tänkte jag att det kanske var "oförargligt", inte så farligt, så länge vi inte tillber henne. Bra att lyfta modern. Och Hon var ju ingen vanlig moder.

Det finns bäcker som beskriver hur Maria (Ljusets moder) blev gudinna och hur man återtog en gammal gudinna som fanns flera hundra år före Kristus och gav henne benämningen Maria.

http://www.chick.com/catalog/books/0187.asp

Att tillbe Maria är alltså att tillbe en avgud och det som Gud själv sätter allra högst är ju att vi inte får ha några andra gudar vid sidan av honom.



Guds välsignelse till oss alla!

Tidens tecken

Redan när Jesus gick på jorden så talades det om "ändens tid". Och med jämna mellanrum har profeter sagt, det här året sker det och nu är det nära.

Betyder detta att vi ska glömma Jesu återkomst? Betyder detta att ändens tid och tidens tecken inte ska tas på allvar och tolkas mot de profetior som Bibeln utsäger?

Nej, vi ska hålla oss vakna! Verkligen vakna!

Per-Arne Imsen har lagt ut ett klipp om de största och viktigaste tecknen i vår tid. Hur de ekonomiska och politiska systemen aldrig förmått bygga något hållbart system genom historien. Försöken att med mänskliga medel "distribuera" rättvisa slutade i en ände av förskräckelse och bl.a. koncentrationsläger, förföljelse, censur, fattigdom, rädsla och ofrihet. Det motsatta försöken att med frihet skapa företagsamma, arbetsamma och ärliga människor, har också skapat stora sår i både människor, länder och natur. Rovdrift, ärelystnad, krig - ja, det finns faktiskt ingen gräns för vad ondskan kan utföra för pengars skull.

Här går Per-Arne igenom det rike som de flesta "upplysta" människor tycker låter som medeltiden - "Antikrists rike" - men faktum är att vi som är kristna vet att detta rike finns och är under uppbyggnad. Han går här igenom hur "världen" nu arbetar med en ny strategi, en ny "världsekonomi", en ny "världsordning" och en ny "världsregering". För att detta ska vara genomförbart måste människorna TRO på det. Man måste på olika sätt förmå människorna att tro på riket och att det är gott det som sker.

Hur ska då detta åstadkommas? Ja, bl.a. genom världskyrkan. Den är på stark frammasch. Jag vill inte förenkla och peka, här är den och där är den. Men vi ser på många, många sätt hur det som ser så gott ut - samarbete, generositet, gemenskap och förståelse, kan skapa en "soppa" av andlighet som inte är den andlighet som är helig och ren och som förhärligar Jesus och hans Fader. Vi får en "allmän" andlighet som kan kopplas till New-age läror och sättas i händerna på olika politiska/ekonomiska/religiösa ledare och ges innehåll efter vad tidsandan frågar efter.

Till detta ska läggas att vi lever i ett informationssamhälle där vi är synliga snart sagt varje timme på dygnet. Ekonomi och alla affärer, all kommunikation är ytterst lätta att ta över vid en statskupp t.ex.

NU ska vi inte heller gå omkring i fruktan, mina vänner.

Du som läser kan ju antingen (1) skaka på huvudet och inte tro på ett ord, (2) tro vissa delar av detta, eller (3) redan vara medveten om det. 


Den enda som skulle kunna bli rädd av dessa är ju de som sorterar under kategori 2, där jag själv tidigare fanns. Tillhör man första gruppen så kanske man bara drar på munnen och inte bryr sig om detta alls. Tillhör man tredje gruppen så är man med största säkerhet kristen och känner sig trygg av att veta att man tillhör Honom som har räddat oss undan denna världens ondska. Tillhör man däremot grupp 2 och tänker att kanske, kanske inte, då kan ju tankarna väcka och oroa. MEN ...det är bara bra! Låt dig oroas. Lyssna på klippet. BE sedan till HONOM som vi tror på, Jesus Kristus Guds son om den Helige Andes skydd och upplysning.

Må Gud välsigna oss alla idag!


http://www.youtube.com/watch?v=Rq2vCvyyz4w

Ekumeniska böneveckans kors

Affischen som är utsänd för böneveckan 2012 har en märklig bild och text. Dels talas om Jesu seger och på bilden sitter han fastspikad på sitt kors fortfarande och med kungakläder på sig.

För mig blir det nästan ett hån. Ungefär som när folkmassan ropade och skränade om att Jesus skulle hjälpa sig själv när han satt på korset.

Den uppståndne Jesus är vår överstepräst och adressen är vid Faderns högra sida.

http://www.skr.org/nload/18.53ee94ff132ea995528800019812/Affisch2012.pdfdow

Multireligiositet eller Jeu vittnen

Hur utsåg Jesus sina lärjungar?

Han såg dem, kallade dem och sedan följde de honom och lärde sig att sprida och dela Guds rike. De fick sedan den Helige Ande till sin hjälp och startade den första apostoliska församlingen. Delade allt och var lydiga Herren trots stort motstånd. Många blev dödade men de kristnas skara bara växte.

Hur vittnade apostlarna och lärjungarna?

De förkunnade vad de sett och hört. De hade inte pengar och gåvor utan de delade ut Guds kraft och kärlek till helande och upprättelse. Guds rike är inte av den här världen och de gick emot mörkrets makter med det sanna ljuset och kraften. Många lät döpa sig - först i vatten, sedan i den helige ande.

Vad säger då Sveriges kristna råd om vittnande? Jo de har antagit ett dokument som är godkänt av Världskyrkorådet. Även denna gång ber jag om överseende att det skulle ta alldeles för stort utrymme, tid och kraft att ta varje paragraf för sig i det här läget. Först ber jag dig som ännu inte läst det här (legat ute sedan maj 2011) att titta igenom och säga hur du tycker att det rimmar med den apostoliska, levande kristendomen. http://www.skr.org/download/18.587b3d0a1325af354a580005514/ChristianWitness_recommendations.pdf

Gud kallar oss UT ur världen.

Bön. Hjälp oss Herre att se skillnad på mänskliga byggnadsverk och ditt Rike. I Jesu Namn.

Polsk riksdag och världens ande

Jesus sade att det skulle uppstå splittring där Guds rike utbredde sig. Historisk har så även varit fallet när väckelser bryter ut. Lika lite som olja och vatten kan sammanblandas, kan världen och Guds rike sammanblandas.

Inför böneveckorna, som jag tidigare nämnt, står vi med det dilemmat, att å ena sidan främja lokala grupperingar av samförstånd, mot detta att i elfte timmen slå bakut mot den starka katolska styrning som sker i det ekumeniska arbetet.

Årets underlag för böneveckan är "ekumeniskt" framarbetat i Polen! Ett land som nästan helt saknar frikyrkor! Sedan tar man dessa dokument och översätter till alla de länder som genomför böneveckor. Den katolska påverkan på dokumentet blir högst påtaglig! Detta har man (skickligt) manövrerat för genom att lägga in tillräckligt många samtals- och bönestunder om högmod, enhet, ödmjuhet, osv.


I Sverige har vi också den katolske biskopen Anders Arborelius som ordförande för Skr. seden årsmötet 2011. http://www.skr.org/faktaomskr.4.95ef17103e1e03476800020316.html

Ser man t.ex. till Pingströrelsens förändringar den senaste 10-årsperioden så kan man inte nog betona vilken stor och avgörande betydelse det ekumeniska arbetet i kombination med den ekonomiska och strukturella omvanlingen från verkligt fria församlingar till ett nationellt trossamfund med siktet inställt på "likhet", utbildning, generationsväxling, församlingsplantering, naturlig församlingstillväxt m.m. har haft. Tyvärr måste man vara djupare insatt än vad jag är för att spåra kanalerna för hur verksamheten finansieras och från vilka källor  verksamhetsidéerna växer fram, men tydligt blir det att många av benämningarna, arbetsgrupperna och idéerna kommer från Skr.

http://www.skr.org/sokresultat.4.c791f41027c5c29c9800059921.html?query=naturlig+f%C3%B6rsam&submit=S%C3%B6k

http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=211

Jag vet inte om det är för att skapa ett rum att arbeta ostört i, så att man behövde en fasad, eller om det möjligen kan vara så att församlingsplanteringarna betalas av en fond, församlingsplanterarfonden. http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=281&oid=4957 Eller om det möjligen är så att planteringarna bekostas av frivilliga medel. Klart är i alla fall att någon form av hållhake finns, eftersom de inte får kalla sig församling innan de döpt ett bestämt antal personer och genomfört vissa i förväg bestämda planer. (här skulle länken till riktlinjerna för församlingsplantering ha legat, men dokumentet är inte tillgängligt på sin förra adress eller någon ny. http://www.pingst.se/download.do?ug=Administrator&f=Riktlinjer+f%C3%B6r+Pingst+f%C3%B6rsamlingsplantering+2010%2C+antagna.pdf Men några ord om riktlinjerna nämns på Linköpings pingstförsamlings hemsida. http://pingstlinkoping.se/forsamling/foersamlingsplantering

Åter igen tvingas jag avbryta eftersom ämnet är så stort. Måste återkomma i vissa andra delaspekter av detta.

Avrundar därför med en kommentar kring vad jag skrivit: Jag är inte emot församlingsplantering eller friska församlingar. Inte heller är jag emot gemensam bön. Det jag är emot är det strukturella, mänskliga, organisatoriska, strukturella försöken att tygla Guds Ande! Det låter sig inte göras. Vi kan inte ens tygla naturen som människan ändå haft i besittning i årtusenden, ändå kommer den med överraskningar för oss ganska ofta. Jordskred, jordbävningar, översvämningar och mera. Hur mycket svårare är det inte att tygla Gud? Gud som är upphovet och ursprunget till allt som lever, rör sig och är till. 

Kort om framtid!

Igår lovade jag att återkomma med delaspekter av den stora problembeskrivningen. Men eftersom en blogg ger väldigt mycket frihet till skribenten så tänker jag nu istället skriva något mycket kort om problemen och framtiden så som jag ser det.

* Frikyrkorna i Sverige har i flera årtionden varit i avsaknad av väckelse. Historiskt sett har aldrig en väckelse administrerats fram.
* Förutom den organisatoriska bindning till strukturer, vanor, liturgier, ägande, företag, ekonomi och allt som kedjar oss till känd (men för den sakens skull inte nödvändigtvis dålig) verksamhet, så har vi idag två andra lika allvarliga bojor. Teologisk (Skr. Världskyrkoråd och Katolicism) och Samhällelig/Världslig.

Detta innebär att...


* Vi omedelbart måste vakna och se över vad som händer!
* Vi istället för all verksamhet måste börja be och återvända till Ordet!
* Vi å det snaraste måste i första hand protestera mot den oerhört starka katolska styrningen inom det ekumeniska arbetet och i andra hand om våra röster inte blir hörda bryta oss ur!
***********************************************************************
Dessutom måste vi när väckelsen bryter ut, även bryta med vår bekvämlighet. Vi måste ha möten flera gånger per vecka, vara beredda att öppna våra hem. Vara beredda på bönenätter och andra aktioner från ungdomarna. Vi får inte klaga och knuffa ut nyfrälsta. De ska in i båten och inte ur!
****************************************************************

Ekumenik i världskyrkans namn!

Vårens bönevecka närmar sig. Här i Umeå har det blivit något av en tradition och min egen inställning till den har varit oerhört positiv. "En Herre, en tro, ett dop...". Något naivt har jag tänkt att de som håller på och skriker om världskyrkan, EU, Rom och påvar är en exklusiv grupp av förvillade människor i marginalen. För några år sedan tänkte jag till och med tankar om att det var en god förening om vi gick samman med katolska kyrkan. Jag såg inte ens någon större fara i dessa Mariastatyer som många köper och inte heller i de böner som bads till och genom Maria. På något sätt tänkte jag lite dimmigt, helgon, vadå (?), "det är väl bara fina förebilder, så som ungdomar kan ha (bra) idoler".

Mitt uppvaknande har tagit flera år. Och ännu står jag kvar som medlem i både Svenska kyrka och i Umeå pingstförsamling, båda medlemmar i Skr.

Sveriges Kristna Råd (Skr) är i sig inte någon särskilt uppseendeväckande eller "farlig" organisation. Här sker samordning och här samlas en mängd skrifter om frågor i många kristnas intressefält. Rapporter sker från utsända fredsivrare och Skr tar parti för papperslösa och fattiga. Det blir lite politiskt ibland men Skr verkar ganska genomgående snarare ta parti för svaga grupper (som ligger i allmänhetens intresse) än för bibliska sanningar.

Vari ligger då det oerhörda, det som är så skakande, så alarmerande att vi ska se upp!

1. För det första så har vi sedan 1998 en lag om trossamfund där varje sådant förbund på ett mycket tydligt sätt blir statligt kopplade. Vi fick alltså inte en fri statskyrka utan vi fick i förlängningen statliga frikyrkor! Det här är allvarligt. Vi är uppbundna både genom att verksamheten förpliktigas bidra till samhällets grundläggande värderingar och det ska också vara stabilt och ha egen livskraft. (Lag om trossamfund 19981593). Samtidigt görs vi beroende av statliga bidrag (Lag om stöd till trossamfund 1999:932). Regeringen är ansvarig för vilka trossamfund som ska erhålla sådana bidrag. Verksamhet som får stöd ska vara (a) långsiktig, (b) aktiv och (c) religiös. Den ska också bidra till att stärka samhällets grundläggande värderingar.

Kommentar: Som kristen vet jag att 1. Guds ord är fullkomligt, 2. Ingenting ska dras ifrån eller läggas till Ordet. Jag vet också att skapelsen är absolut fullkomlig och att den Gud som jag tror på har ALL makt i himlen och på jorden. Han kan leda konungarnas hjärtan som vattenbäckar. 


Om vi då ser till denna första del som gäller trossamfunden så ser vi att Guds Ord blir för det första underställt Regeringen i landet, och för det andra samhällets grundläggande värderingar. Dessa värderingar ändrar sig över tid och det gör inte Guds värderingar. 


Vi ser också att inte nog med att Gud ska ställa sig på knä för ett sekulariserat nordiskt land fullt av synd, så ska också Guds barn, födda av Jesu dyra blod, ta emot Mamons smutsiga pengar. Dessa bidrag är inte Guds pengar. 


2. För det andra har vi sedan år 2001 ett teologiskt styrdokument, Charta Oecumenica, vars innehåll ger starkt bindande åtaganden till medlemmarna i Skr. (http://www.skr.org/download/18.a791285116833497ab800015122/charta_oecumenica.pdf
När detta undertecknades såg det ut som om en fjärdedel av kontrollen/makten låg hos frikyrkorna men tiden har visat att detta var till stor del ett spel för gallerierna. I den s.k. frikyrkofamiljen ingår snart sagt alla svenska frikyrkor. Adventistsamfundet, Evangeliska Frikyrkan, Frälsningsarmén, Metodistkyrkan, Vineyard Norden, Pingst FFS, Svenska Alliansmissionen, Svenska Baptistförbundet och Svenska Missionsförbundet tillhör Frikyrkofamiljen och ingår i en mängd olika kyrkliga råd.

Sveriges kristna råd är i sin tur medlemmar i Världskyrkorådet, http://www.oikoumene.org/, och andra internationella organisationer som katolska biskopssamråd, http://www.comece.org/, och världsalliansen för reformering av kristna kyrkor, http://warc.jalb.de/warcajsp/side.jsp?news_id=2&part2_id=19&navi=8.

Om dessa teologiska bindningar, katolicism, interreligiositet, islam, med mera ska jag återkomma men jag vill också hänvisa till vad andra skrivit i frågan. Holger Nilsson är t.ex. en av de mest kritiska (http://www.flammor.com/artiklar/artikel064.asp), men även många andra skriver i frågan (http://www.vaknasverige.se/tag/charta-oecumenica/).

Det finns som alla förstår hur mycket som helst att både skriva och säga, men för tillfället nöjer jag mig med ett exempel som ligger nära oss i tiden. Nämligen materialet till årets bönevecka. 
http://www.skr.org/download/18.53ee94ff132ea995528800019810/B%C3%B6neveckan%2C+hela+materialet.pdf
Materialet är "ekumeniskt" utarbetat i Polen (som knappast har frikyrkor). Det innehåller en historisk reflektion och "hyllning" till Polens självständighet som katolska kyrkan (95% av alla kristna i landet) bidragit till. Den har gett Polen nationell identitet och i samma land pågår "ekumeniskt" arbete med ett nytt ekumeniskt NT, Nya Testamente. Redan i år föreslås det sånger ur den ekumeniska psalmboken.

När man ser på de böner och ord som ska sägas under böneveckan och vet att samma dokument finns ute i många av Europas länder så blir man verkligen förvånad. Varför har vi inte varit vakna? Allt är ju i princip katolskt.

Kommentar: Detta område är så komplext, men det jag som lekman direkt kan se och läsa är att katolicismen inflytande inte alls står i proportion till de övriga kyrkornas inflytande. De personer som jag tidigare hade förutfattade meningar om, som jag trodde överdrev, måste jag idag be om förlåtelse. Vi har varit helt blinda vänner! Här i Umeå är böneveckorna mycket trevliga och inte är jag emot att vi träffas och ber gemensamt, men jag är emot den katolska agendan och förminskningen och utplånandet av fria apostoliska församlingar. Bra undervisning om vad en äkta apostolisk församling är hittar du här. http://maranata.se/2012/01/08/undervisning-fran-bibeldagarna-3-8-januari-2012/
Vill du veta mera om katolicismen så lyssna här. http://aletheia.se/2011/12/06/hogaktuell-predikoserie-katolicism-kontra-evangelikal-kristendom/
Redan här ser vi att summan av de två punkter jag nämnt redan räcker för att utplåna kristendomen totalt. Och då har jag inte på något sätt ens berört de argument som Andreasson m.fl. har i sitt förråd. Jag har inte ens med ett ord nämnt överbyggnadernas inverkan på vår köttsliga natur och mänskliga maktsträvanden och hindrande strukturer. 


3. Sekularisering, förvärldsligande. Under denna punkt "vet" vi alla en hel del. Knappast någon kristen i Sverige skulle vara utan synpunkt eller åsikt om man började tala om detta. Den "underhållningskristendom" som överlevt i många årtionden ska nu samarbeta med ortodoxi, biskopsväsende och islamister. Samtidigt pågår historiens största avkristnande. I Sverige har vi en generation som vuxit upp med mycket bristfälliga kunskaper. Denna generation är nu medelålders och sen kommer deras barn och deras barn. Alla dessa är vi kallade att vinna för Jesus, men hur ska vi kunna vinna dem med så trubbiga redskap? Guds rike är inte av denna världen och det normala när kristendomen utbreder sig är att det blir krockar med världens ande. Den populära kristendomen är troligen ganska tandlös.

Som jag påpekade ovan har väl alla exempel på detta men här följer några från mig.
* Kyrkor hyrs/lånas ut till djävulsdyrkare och musiker utan tro.
* Vi reagerar inte på att barnen i skolan ska se sexualupplysningsfilm som säger att all form av sexualitet är precis lika normal, oavsett hur många eller av vilka kön de inblandade är.
* Präster, predikanter och kristna har med en tydlig medvetenhet ständigt gjorts till bovar, lögnare, tjuvar, menedare, sexualfixerade barnförgripare m.m. i film, teater, media och övrig kultur.
* Vi ger företräde till muslimer när det gäller diskriminering. Kristna tas inte på allvar och i universitetslitteratur och teorier sammankopplas ständigt kristen kultur med imperialism, patriarkalism och kapitalism.
* RFSU m.fl. har fått ett alldeles oerhört stort förtroende och kan "låna" våra barn att leka med chokladkondomer och mera på lektionstid. Till och med nämns krav på att få avskaffa juridiskt kön. http://hbtsocialisterna.wordpress.com/category/pride/page/3/


Detta är bara exempel.

OCH eftersom ovanstående ämne är så omfattande så vill jag gärna komma tillbaka till delaspekter av Värlskyrkan. Vart ska vi vara med? Vad kan man göra? Hur ska man agera om man vill vara medlem i en apostolisk fri församling?