Polsk riksdag och världens ande

Jesus sade att det skulle uppstå splittring där Guds rike utbredde sig. Historisk har så även varit fallet när väckelser bryter ut. Lika lite som olja och vatten kan sammanblandas, kan världen och Guds rike sammanblandas.

Inför böneveckorna, som jag tidigare nämnt, står vi med det dilemmat, att å ena sidan främja lokala grupperingar av samförstånd, mot detta att i elfte timmen slå bakut mot den starka katolska styrning som sker i det ekumeniska arbetet.

Årets underlag för böneveckan är "ekumeniskt" framarbetat i Polen! Ett land som nästan helt saknar frikyrkor! Sedan tar man dessa dokument och översätter till alla de länder som genomför böneveckor. Den katolska påverkan på dokumentet blir högst påtaglig! Detta har man (skickligt) manövrerat för genom att lägga in tillräckligt många samtals- och bönestunder om högmod, enhet, ödmjuhet, osv.


I Sverige har vi också den katolske biskopen Anders Arborelius som ordförande för Skr. seden årsmötet 2011. http://www.skr.org/faktaomskr.4.95ef17103e1e03476800020316.html

Ser man t.ex. till Pingströrelsens förändringar den senaste 10-årsperioden så kan man inte nog betona vilken stor och avgörande betydelse det ekumeniska arbetet i kombination med den ekonomiska och strukturella omvanlingen från verkligt fria församlingar till ett nationellt trossamfund med siktet inställt på "likhet", utbildning, generationsväxling, församlingsplantering, naturlig församlingstillväxt m.m. har haft. Tyvärr måste man vara djupare insatt än vad jag är för att spåra kanalerna för hur verksamheten finansieras och från vilka källor  verksamhetsidéerna växer fram, men tydligt blir det att många av benämningarna, arbetsgrupperna och idéerna kommer från Skr.

http://www.skr.org/sokresultat.4.c791f41027c5c29c9800059921.html?query=naturlig+f%C3%B6rsam&submit=S%C3%B6k

http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=211

Jag vet inte om det är för att skapa ett rum att arbeta ostört i, så att man behövde en fasad, eller om det möjligen kan vara så att församlingsplanteringarna betalas av en fond, församlingsplanterarfonden. http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=281&oid=4957 Eller om det möjligen är så att planteringarna bekostas av frivilliga medel. Klart är i alla fall att någon form av hållhake finns, eftersom de inte får kalla sig församling innan de döpt ett bestämt antal personer och genomfört vissa i förväg bestämda planer. (här skulle länken till riktlinjerna för församlingsplantering ha legat, men dokumentet är inte tillgängligt på sin förra adress eller någon ny. http://www.pingst.se/download.do?ug=Administrator&f=Riktlinjer+f%C3%B6r+Pingst+f%C3%B6rsamlingsplantering+2010%2C+antagna.pdf Men några ord om riktlinjerna nämns på Linköpings pingstförsamlings hemsida. http://pingstlinkoping.se/forsamling/foersamlingsplantering

Åter igen tvingas jag avbryta eftersom ämnet är så stort. Måste återkomma i vissa andra delaspekter av detta.

Avrundar därför med en kommentar kring vad jag skrivit: Jag är inte emot församlingsplantering eller friska församlingar. Inte heller är jag emot gemensam bön. Det jag är emot är det strukturella, mänskliga, organisatoriska, strukturella försöken att tygla Guds Ande! Det låter sig inte göras. Vi kan inte ens tygla naturen som människan ändå haft i besittning i årtusenden, ändå kommer den med överraskningar för oss ganska ofta. Jordskred, jordbävningar, översvämningar och mera. Hur mycket svårare är det inte att tygla Gud? Gud som är upphovet och ursprunget till allt som lever, rör sig och är till.