Tillsammans

Ps 133:1-2 Se hur gott och ljuvligt det är när bröder bor enigt tillsammans. Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner i skägget, över Arons skägg, och ner på kragen på hans dräkt.

Enighet och gemenskap är älskat av Herren. Det är så gott och ljuvligt med enighet och gemenskap att oljan flödar över. Ibland kan detta överflöd strömma fram mitt bland vargarna, mitt bland människorna som ogillar och kanske hatar oss.

Ps 23: 5 Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. 

För Gud är ingenting omöjligt. Han frälser och läker oss, han upprättar oss, han för och föder oss till nytt liv och han är vår försörjare, vår Herre och vår vän. Vem har en sådan Gud som vi?

Men när vi tänker på ordet tillsammans så är det inte ett problemfritt ord. De flesta av oss föds in i en familj. Och är då allt ordnat och inga inre eller yttre hotbilder finns mot det nya livet så kommer det lilla barnet att utvecklas och så småningom bli en egen individ. Det första året vet inte barnet var det själv slutar och var mamman och pappan börjar, men allt eftersom lär sig  barnet mer och mer och den kunskap som barnet får kommer att avgöra en stor del av vilken personlighet barnet får som vuxen. Tänk så viktigt att barnet får höra det som är sant, gott och rätt. Det som bygger upp och inte det som fördärvar.

Här kommer första provet i det vanliga livet oftast tidigt. När ska tillsammans med mamma och pappa brytas? Hur ska det brytas och av vem eller vilka? Idag vet vi att staten tar hand om barnen ganska snart och att det finns läroplaner för både förskola och skola. Men vilka är barnen tillsammans med under sin uppväxt?

Sedan kommer många faser i livet. Många bildar par och blir tillsammans med någon i ett äktenskap. Samma personer eller andra väljer att ge sitt liv för olika organiserade syften och uppgifter. Vilka är de tillsammans med?

Jag tänker också på församlingen. Guds plan för att människorna skulle komma tillsammans. Församla sig. Och de som avvek på något sätt eller inte ville delta hamnade utanför församlingen. Oftast var församlingen lokal och antingen var man med (frälst eller inte) eller också inte. Idag har vi ett nytt dilemma, eller nya möjligheter om man väljer att se det så, att om inte den ena församlingen passar så kan man gå in i och delta i en annan församling. Och naturligtvis blir man ju tillsammans med andra människor i en annan församling.

Gud vill också vara tillsammans med oss, sin skapelse. Det handlar om både den enskilda bönen, familjelivet och församlingslivet. Och livet med Gud ska vara lika verkligt som det liv vi lever med varandra. Många gånger ser vi hur Paulus i sina brev fattar sina beslut tillsammans med Herren, genom den helige Ande, men vi ser också Paulus praktiska sida när han beskriver arbetet som han utför tillsammans med bröderna eller någon enskild medarbetare som han nämner.

Och så småningom ska vi som tror på Herren uppstå med honom.

Kol 3:4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. 
1 Tess 4:17 Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. 
Ps 23: Ja, godhet och nåd ska följa mig alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid. 

Bön: Herre hjälp oss förstå vilka vi ska vara tillsammans med och på vilket sätt vi ska umgås med dig och ditt ord. Låt oss aldrig tappa taget om den frälsning du har berett åt oss och hjälp oss få många med oss - sådana som vill vara tillsammans med Dig och oss.

Enkel barnabön men svår att efterleva

Joh 17:24 Far jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara."

Tänk att de här orden är de sista i Jesu avskedstal till lärjungarna. Rubriken för det kapitlet är till och med "Jesu översteprästerliga förbön". Men om vi lyssnar till orden som han säger så kunde de sagts av ett barn, eller en ärlig, vuxen person som inte är rädd att förlora ansiktet. De är sagda av någon som verkligen både kan uttrycka ett behov och samtidigt ge uttryck för all sin tillit till sin fader.

Tilliten återspeglas i den enkla bönens Far...Far, jag vill...

Och vi vet sedan tidigare undervisning att Jesus sagt att Gud är beredd att ge goda gåvor till dem som ber honom om det.

Luk 11:11-13 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? Eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till sina barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande till dem som ber honom?

Tilliten återspeglas också i frågans innehåll. Jag vill att där jag är, där ska också de som du gett mig vara. Gemenskapen med Fadern och gemenskapen med syskonen. Far, jag vill...

Vår Far i himlen har fått höra många tusen eller miljoner sådana böner under årtusenden. Det grundläggande behovet av att samlas finns hos alla folk och stammar. Men samlingen som sker i den helige Ande och i gemenskap med Fadern är av ett slag som inte världen kan förstå. Men Jesu önskan och bön var att världens människor skulle komma in i den gemenskapen. Hans önskan var att de skulle komma till tro på honom och de ord han hade talat. Han bad inte bara för sina vänner utan han bad för alla dem som var utanför gemenskapen. De som ännu inte kommit till tro.

Joh 17: 20-23 Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett. och att de ska vara i oss, liksom du Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du älskat mig. 

Den här enkla bönen, en översteprästs, en väns, en broders, en Konungs bön, kunde likväl vara ett barns bön. Far, jag vill att de ska vara hos mig som du är med mig. Jag vill att de också ska förstå att de är lika älskade av dig som jag är. Men den här enklaste av alla böner är också den svåraste.

Leopold och Stendahls dyrköpta segrar

"På morgonen den 21 februari 1771 befriades anden från den stofthydda, som i 43 år hållits fängslad, varav 32 i Bohus fästning. Leopold var 77 år gammal."
Odenvik,, Nathan: Radikalpietisterna Leopold och Stendahl, 1950, s. 169

I boken, Radikalpietisterna Leopold och Stendahl, beskrivs människoöden som verkligen fick lida för sin tro. Lidandet pågick i stort sett ända från omvändelsen och till dess de slutligen fick flytta hem till den Herre de offrat allt för. I Leopolds fall innebar det, som nämts i citatet ovan, att han tillbringade nästan hela sitt vuxna liv på fästning. Några år fick han en något större frihet på Danvikens dårhus, dit han under en period transporterades eftersom ingen "undervisning syntes vara honom till gagn".

Thomas Leopold och hans lärjunge Johannes Stendahl var s.k. radikalpietister och hade influerats bl.a. av Johann Konrad Dippel. Orsaken till väckelsen var framförallt kyrkans stelnade former, formalism, och samt kyrkans felaktiga användande av sakramenten. De protesterade mot barndopet och ville få till stånd fria möten utanför kyrkans reglementen. Teologin, sådan den blivit och utvecklats, till hård intellektualism, var en huvudfiende.

Odenvik, som skrivit boken, har följt en mängd av brevväxling, fängelseurkunder och domstolsutslag som utspelat sig under flera årtionden. Den mängd präster och biskopar som fått uppdrag att omvända pietisterna är många. Ingen av dem lyckades. Leopold och Stendahl valde den trångaste av portar och gick en lidandets väg som vi har svårt att föreställa oss. Ofta fick de sitta i hålor utan dagsljus, utan kontakt med någon yttervärld. De fick inte tillgång ens till papper för att skriva ner sina tankar och ännu mindre fick de ta emot besök eller träffa varandra under alla dessa år. Att de ens överlevde så många år är ett stort under. Det framkommer ibland i brevväxlingarna att fångarna saknat all värme och ved för att elda i sina fängelsehålor.

I bokens avslutning säger författaren att vi inte nog kan tacka dessa trosbröder för det lidande de utstod. Deras, och andras, omvändelser och lidanden föranledde med Gustaf den lll:e  att konventikelplakatet upphörde och så småningom blev även ordet fritt. Men processen var långdragen och många fick lida och gå i landsflykt för att försvara evangeliet.

På något sätt blev det seger, trots att Leopold, Stendahl, m.fl. inte fick njuta frukterna av den alls. Segern var dyrköpt, många fick ge sitt liv för att få samlas i hemmen och för att undgå kyrkans stränga sakrament och barnadop.

Hur hanterar vi de segrarna idag?

* Vi har yttrandefrihet. Förstår vi vidden av detta? Vi kan fritt sprida Guds ord i Sverige och de flesta länder i världen.
* Vi har religionsfrihet. Hur använder vi den?

Bön: Herre låt inte dessa dyrköpta segrar vara förgäves. Låt oss inte förkasta en så dyr och underbar frälsning. 

Då kom de ihåg

Joh 12:16 Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

När Jesus hade blivit förhärligad, då kom de ihåg. Vi människor minns inte långt. Vi väljer också oftast vad vi vill minnas. Om två personer berättar om samma händelse så framkommer ofta två olika perspektiv. Men här minns lärjungarna samma sak och på samma sätt. De minns vad som var skrivet om honom och att man gjort så för honom. I den här versen syftar man till profetian i Sakarja 9:9-10 där det förutsägs att Sions konung kommer, ridande på en åsna, och just detta hade ju lärjungarna gjort för Jesus, löst åsnefölet och sett till att Jesus kom ridande på det.

Luk 24:4-6 När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen; Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen. Då kom de ihåg hans ord.

I denna stund, en av världshistoriens mest centrala, måste kvinnorna påminnas om vad Jesus hade sagt. Efter påminnelsen kom de ihåg hans ord. De ifrågasatte inte utan kom ihåg och trodde. De trodde på hans uppståndelse och de återvände från graven för att berätta för de övriga elva.

Många andra gånger ber Jesus lärjungarna att komma ihåg saker. I Joh 15:20 säger Jesus till dem: "Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de förfölja också er. Har de bevarat mitt ord, ska de bevara också ert ord."

Här vill Jesus påminna om efterföljelsens pris, men också om ett underbart löfte, har de bevarat mitt ord så ska de bevara också ert ord. Det är ett fantastiskt löfte som vi fått. Ordet som går ut har liv och människorna bevarar det. Halleluja!

När vi läser Guds ord och ser alla gånger som vi människor i efterhand kommit ihåg och förstått vad Gud har menat så förstår vi att så är det även nu. Vi är mitt i ett mycket allvarligt händelseförlopp i världen och även i vårt land. För första gången på 200 år ser det ut som att Sverige hamnar i väpnad konflikt. Står vi inför terrorbekämpning eller krig? I den rädsla och de frågor som kan uppstå är det verkligen viktigt att vi kommer ihåg vad Guds ord säger till oss i den här tiden. Vi vet att många ska komma i Jesu namn och att vi måste vara vakna. Vi vet att Jesus ska komma tillbaka, men innan han kommer ska uppryckelsen ske när vi ska möta honom på skyarna. Allt detta som ska hända måste vi komma ihåg och påminna oss. I dagens samhälle är det till och med viktigt att veta att Jesus var och är Guds son, att han levet och att han verkar idag i och genom sin församling på jorden.

Vi måste komma ihåg. Vi måste vara vakna. Vi måste tro på Honom som Fadern sände.

Bön: Fader, jag ber dig i Jesu namn om att vi ska komma ihåg dina ord till oss. Jag ber att vi ska vara vakna och bedjande till dess du kommer. <3

Ingen heder i 100 tysta nej

Jag har läst Marcus Birro´s, Fyra årstider med Birro, och jag fick en hel uppgörelse med mig själv och världen på halsen. Allra först måste jag bekänna att jag inte alls läst Birro ordentligt en enda gång förrän nu. Varför? Jo, jag måste erkänna att det till stor del berott på avundsjuka. Den uslaste av alla åkommor. "Birro skriver så fantastiskt" (här kämpar jag med min blogg men får inte beröm), "Jag har förmedlat Birro´s text till alla jag känner" (jaha, men när förmedlade du min text), "Birro har förlorat en arbetsgivare" (jag har ingen arbetsgivare att förlora längre, inte på många år), "Birro går igenom en slitsam skilsmässa" (ja, men vad har jag fått gå igenom).

Och, fråga mig inte varför? Många saker får du fråga mig och jag ska kunna ge dig ett svar, men den här frågan kan jag absolut inte svara på; varför slog avundsjukan till just mot denne Birro? Tidigare har jag skrivit en text, Birro´s stolthets mast felriktad, som delvis var grundad i den sjuka känslan, men också på mitt avståndstagande till katolicismen. Nu vill jag be om förlåtelse för att jag ibland reagerar så snabbt på andra människors liv. Det är omöjligt att sätta sig in i alla bevekelsegrunder någon annan har för sitt liv och sina beslut. Det vi har är Guds ord, och det leder oss rätt.

Men för att i någon mån försvara mig eller förklara mig så vill jag säga att den bok jag nyss läste har gjort ett så väldigt stort intryck på mig eftersom jag tycker att han skriver "mitt liv" och ändå är det naturligtvis inte mitt liv. Jag har inte Italien i blodet, jag älskar inte en fotbollsarena så som han gör och staden Rom är inte mitt hem på jorden, ändå skriver han mitt liv. Jag har inte fått avföring utanför min dörr och jag har heller inte tröstats av mängder av brev och blommor efter dödshot. Jag har inte delat samma erfarenheter, ändå är det mina erfarenheter. Kedjorna som rasslar i djupet, bitterljuva minnen av ölen och vinet som gav falsk tröst. "Snåljåp" med sina fina ballonger, där han erbjuder tillfälliga rus och sedan endast har ett i sikte, att dra oss ner i avgrunden.

Erfarenheterna är inte lika - hur kan hundra tysta nej, ett stilla bortforslande från arbetsliv, kolleger och arbetsliv mäta sig med att få sparken i media, med offentliga motiveringar? Men jag vill hävda att smärtan är densamma. Naturligtvis är det mera hedersamt att hamna i fängelse för sin tro, eller att hotas i det offentliga, men den offentliga hedern är också en offentlig skam. Hundra tysta nej väger inte långt. Inte nej-svaren från nybildade vårdföretag som anställer personliga assistenter heller.

Nu vill jag inte beklaga mig, utan sanningen är den att trots de här nejen så har jag av nåd fått tjäna inom kristna verksamheter och jag vet att jag fått göra skillnad där jag blivit placerad, men visst är det tråkigt att inte vara värd sin lön? Det har vi ju Guds eget ord på att vi ska vara.

Nu kanske det verkar som om boken, Fyra årstider med Birro, i första hand handlar om svårigheter och jobbiga händelser. Så är det inte! Boken handlar i första hand om Gud. Inte en sida utan Gud, inte en sida utan Jesus, inte en sida utan bön, inte en sida utan Helig Ande. Nåden nämns före Sanningen säger Birro, och det är sant, men utan sanningen blir vi aldrig fullständigt fria. Kedjorna och banden som drar från det förflutna blir fullständigt bortspolade i Jesu blod, men visst kan minnen komma ibland och visst kan vi frestas ibland.

Du som läser det här ser att det inte är en bokrecension. Det är inte heller något medlidande med en förföljd man i min samtid. Det är helt enkelt ett konstaterande - han skriver mitt liv, men han har ändå levt ett annat liv än jag. Igenkänningen är så total. Jag tror att många samtal av den här typen måste våga föras i våra sammanhang. Vi måste kunna beskriva den goda strömmen, det goda livet och nåden, den Gud som lyssnar, tröstar och finns till. Vi måste kunna erkänna tillkortakommanden och litenhet. Tack Birro för att du hjälpte mig se att jag varit avundsjuk och hjälp mig Jesus att inte drabbas igen. Jag vill ha ett rent hjärta, det är så viktigt.

Bön: Hjälp mig Herre att inte se på vad andra har och inte har. Hjälp mig Jesus att bara se på dig och tacka för att få tillhöra dig av nåd. 

Faraos argument

Idag lyssnade jag på ett fantastiskt bibelstudium av Arne Imsen (1974) på radio Maranata, 88.0. Bibelstudiet behandlade hur Mose och Aron ständigt möttes av nya argument från farao, innan de kunde dra ut ur Egypten. Efter studiet satte jag mig ner med min bibel och läste själv alla kapitlen igen och noterade varje argument som farao kom med. Nu vill jag dela mina anteckningar med dig eftersom jag tror att de argumenten är likadana idag när vi ska lämna världen och följa Jesus.

1. Nonchalans och hån

2 Mos 5:2

Men Farao svarade: "Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, inte heller tänker jag släppa Israel."

Det här argumentet är det allra vanligaste idag, "jag känner inte Herren", "visa mig honom". Det argumentet passar in i hela samhället, i läroböcker och skolväsende. Det passar in hos humanister och ateister, men även i stor utsträckning hos agnostikerna. Dessutom kan vi idag, med stor sorg, lägga till liberalteologer och även en stor del "vanliga" teologer, de lärda som studerat Guds ord. Många inomkyrkliga ifrågasätter idag skapelsen, uttåget, jungfrufödseln och Jesu återkomst, för att bara ta några exempel. 

Vi vet också att homosexuella och andra som omtolkat Guds ord säger, "skulle jag lyssna på honom?", var och en kan göra sig en egen Gud. Ingen behöver den auktoritet som Herren ger, eftersom de inte tror på att han finns. Då är det lättare att göra som Farao, håna och nonchalera Mose och Aron när de framförde vad Herren befallt dem, nämligen att Farao skulle släppa israeliterna ur slaveriet. 

2. Plikt

2 Mos 5:4

Men kungen i Egypten sade till dem: "Mose och Aron, varför drar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!" Farao sade vidare: "Se, folket är redan talrikt i landet, och ändå vill ni få dem att upphöra med sina dagsverken."

Om det här argumentet finns mycket att säga. Alla vill vi göra vår plikt och försörja oss själva. Vi har också en önskan om att bidra till det allmänna och till andra människors väl. Ingen vill dra sig undan sitt dagsverke och här hänvisar Farao inte bara till dagsverkena utan även till att folket är så talrikt redan. 

Idag har vi en situation där inte alla behövs på arbetsmarknaden men den vedertagna arbetslinjen kräver ändå lydnad inför vissa sociala ordningar och därför ska även personer som inte har arbete inordnas i olika former av aktiviteter som motsvarar arbete. Det är också känt att många inte har tillfredsställande arbetsuppgifter och/eller tillfredsställande arbetsdisciplin utan ägnar en stor del av arbetsveckan till tomma aktiviteter. I Roland Paulsens avhandling, Arbetssamhället - Hur arbetetet överlevde teknologin (2010) visas med tydlighet att arbetet blivit ett "självändamål" och att trots att behovet av arbetskraft med teknologins hjälp aldrig varit mindre, så arbetar människan fler timmar än någonsin förr! Denna heliga ko, arbetslinjen, är mycket känslig att slakta. Arbetet har byggt upp den välfärd som samhället har och vi vill alla bidra, vara delaktiga och plikttrogna. Men paradoxen som Paulsen belyser är uppenbar. Arbetet som institution har överlevt teknologin. Och bara det faktum att vi arbetar mer än någonsin, trots att vi inte alls behöver det för vår överlevnad, visar på hur högt vi håller arbetet. Och därför var detta andra argument som Farao kom med mycket starkt. Hur många kristna har inte stannat i Egypten för detta arguments skull? 

3. Kil (eller underminering)

2 Mos 5:6 - 21

Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets tillsyningsmän: "Ni skall inte som hittills ge dem halm till teglet utan låt dem själva gå och skaffa sig halm. Men samma antal tegel som de har gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata och därför ropar de och säger: Låt oss gå och offra åt vår Gud! Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de får något att göra och inte lyssnar på lögner." Då gick slavdrivarna och tillsyningsmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. Gå själva och skaffa er halm, där ni kan finna den. Men något avdrag i ert arbete kommer inte att göras." Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda det som halm. Slavdrivarna drev på dem och sade: "Gör ert arbete färdigt, den bestämda kvoten för varje dag, precis som när man gav er halm!" Och israeliternas tillsyningsmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick ta emot hugg och slag och man sade till dem: "Varför har ni inte som tidigare tillverkat det bestämda antalet tegel, varken igår eller idag?"Då kom israeliternas tillsyningsmän och ropade till farao: "Varför gör du så mot dina tjänare? Ingen halm ger man dina tjänare, och ändå säger man åt oss att skaffa fram tegel. Se, dina tjänare får ta emot hugg och slag, fast skulden ligger hos ditt eget folk." Men han svarade: "Ni är lata, ja, lata är ni. Det är därför som ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men det bestämda antalet tegel måste ni ändå lämna." Israeliternas tillsyningsmän märkte att det var illa ställt för dem, eftersom man sagt att folket inte skulle få något avdrag i det antal tegel de skulle lämna för varje dag. När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron, som stod där för att möta dem. Och de sade till dem: "Måtte Herren se vad ni har gjort och döma er, därför att ni kommit farao och hans tjänare att avsky oss och har satt svärd i deras hand, så att de kan döda oss."

Det tredje argumentet är egentligen inte något argument. Här används en annan taktik, att föra in en kil mellan ledarna, Mose och Aron, och folket. Genom den ökade bördan och de omänskliga villkoren visste farao att detta skulle ske. Farao förklarade sitt handlingssätt med att det handlade om Mose och Arons begäran att folket skulle få gå undan och offra åt Herren.

Hur ofta ser vi inte det här argumentet i olika sammanhang. Auktoriteter fråntas sin möjlighet att leda genom att kilar av misstro förs in mellan de som ska ledas och ledarna. Ett exempel är den omvända diskrimineringslagstiftningen där de som följer Guds ord och ledning beskylls för hat mot vissa grupper i samhället. Udden är riktad mot Herren själv. På samma sätt riktas ständigt olika pilar mot Guds ord. Idag mest från de kristna grupperingarna själva men förr angreps kristna utifrån av bl.a. ateister.

Så lätt det är att föra in en kil. Låt barnet eller den som ska ledas få misstro till föräldern eller ledaren, så kan du sedan forma dem efter Egyptens ideal. Så de kristna som klarat sig genom argument ett och två kan räkna med att fienden försöker skjuta in kilar i sammanhang där du är delaktig.

4. Kompromiss
2 Mos 8:25
Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Gå och offra åt er Gud här i landet!"
Mose menade att det var omöjligt på grund av att israeliterna offrade på ett sådant sätt att det var avskyvärt för egyptierna och därför menade att han att om de offrade i Egypten skulle de stenas. Nej, Mose sa att de ville gå tre dagsresor in i öknen.

Åter slås vi av argumentens likhet med dem vi hör idag. Offra här i landet. Gör som oss. Anpassa er efter tidsandan. Varför måste det eller det budet hållas och av vilken anledning ska vi inte gå och äta vid alla bord?

Vi vet redan svaret. Gud är helig och han har gett oss ord och ramar att hålla oss till. Håller vi oss till vad han har sagt så blir vi enade och kan föra talan för "de kristna", precis som Mose och Aron en gång fick föra talan för hela Israels folk. Hur lätt hade de inte kunnat fastna för den här kompromissen? Saker och ting skulle ha lättat, de hade fått fira högtider inne i Egypten, omgivna av slavdrivare och tillsyningsmän, men de skulle inte ha firat högtiderna i frihet.

5. Ramar
2 Mos 8:28
Då svarade farao och sade: "Jag släpper er så att ni kan offra åt Herren, er Gud, i öknen, men gå bara inte för långt bort. 

Gå inte för långt bort, säger Farao, som ett svar på den begäran Mose gjort om tre dagsresor. Dessutom hårdnade faraos hjärta senare så att han inte alls släppte israeliterna.

Det här ser vi också idag. De råd och den organisering som sker idag, inom kristenheten och mellan världsreligionerna. Alla dessa ramar! Det finns regler för mission, det finns regler för samfund, det finns lagar som reglerar mängder av saker och vissa av dessa lagar är antikristliga. De har tillkommit på mänskligt sätt och har gjort försök att stifta rättvisa och sanning utanför Guds ord. Men det som en grupp tycker är rättvist och sant tycker en annan grupp är orättfärdigt och lögnaktigt. Hela regelsystemet vilar idag på ett gungfly av antikristlighet, lögn och opinion.

Om vi inte "går för långt" med vår kristenhet, då kan farao släppa på tumskruvarna lite. Om vi bara håller vår tro privat och inom lyckta dörrar så ska inte staten eller någon annan störa oss.

9. Uppdelning - splittring
2 Mos 10:11
"Nej, ni män får ge er iväg och hålla gudstjänst åt Herren. Det var ju det ni begärde."
Först hade farao frågat vilka som skulle gå, och Mose hade svarat, "vi går unga och gamla", varpå farao svarade att endast männen fick gå. Kvinnor, barn, boskap, ja, allt skulle de lämna i Egypten.

Har inte fienden lyckats avhålla dig från att följa Jesus med sina tidigare argument och sin tidigare list så kanske är det här du stupar på fältet. Det är ett svårt slag att avstå sina närmaste! Men Herren manade Mose och Aron vidare. Som vi vet så lämnades så småningom inte ens en klöv i landet! Men så vanligt det här argumentet är även idag. "Gå du, gå själv", påverka inte andra, låt dem ha sina liv. De kanske vill göra karriär eller de kanske vill följa någon annat än just Jesus. "Och, dessutom, vad är det som säger att - just du- har läst din Bibel rätt?" Ja, här har fienden verkligen en stark makt. Han kan förmå pastorer att sluta gå ut på fältet eftersom de ska vårda familjen "först". Helt plötsligt har många glömt att Gud vill ha första platsen i vårt liv.

10. Offret - försörjningen
2 Mos 10:24
Då kallade farao till sig Mose och sade: "Gå och håll gudstjänst åt Herren. Bara era får och er nötboskap måste bli kvar. Till och med era barn får gå med er."
Här stannar kanske många av oss till och tänker att det här löftet är ju mycket bra, men då glömmer vi att utan boskap hade de ingenting att offra till Herren. Det var mycket angeläget att de fick med sig sin boskap. Och så skedde det också. Till och med vändes egyptiernas hjärtan till israeliterna så att de fick med sig kärl och husgeråd i överflöd. De blev lastade med gåvor om de bara lämnade landet. Egyptierna tänkte att "annars måste vi alla dö", så många plågor hade Herren sänt över landet.

(Men vi vet ju att faraos plan ändå var ond. Fortfarande ville han förfölja och förgöra dem, men det räddade Herren dem ifrån).

Summan av alla de här argumenten är att de finns alla representerade i dagens samhälle, organisationer och utbildningsväsende. Hur länge ska farao få ha ordet? Hur länge ska det dröja innan du kommer Herre?

Bön: Herre Jesus, jag ber dig om att var och en som tror på dig ska orka stå emot faraos argument. Gör oss starka i dig Herre. 

Grenen, duger den till något nyttigt?

Hes 15: 1-8

Herrens ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, på vilket sätt är vinstockens trä förmer än annat trä, de grenar som finns på träden i skogen?
Tar man virke av den för att göra något nyttigt? Gör man ens en pinne av den för att på den hänga upp något?
Nej, man ger den till mat åt elden. När dess båda ändar har blivit förtärda av eld, och delen däremellan blivit svedd, duger den då till något nyttigt?
Inte ens när den ännu var oskadd kunde man göra något nyttigt av den. Hur mycket mindre kan den användas till något nyttigt, då elden förtärt den och bränt den!
Därför säger Herren, Herren: Som jag gör med en vinstock bland skogens träd, när jag ger den till bränsle åt elden, så skall jag göra med Jerusalems innevånare.
Jag skall vända mitt ansikte mot dem. De har kommit ur elden, men elden skall förtära dem. Ni skall inse att jag är Herren, när jag vänder mitt ansikte mot dem.
Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de handlat trolöst, säger Herren, Herren. 

När vi läser dessa ord som Hesekiel får bära fram till Jerusalem, så ser vi att Guds nåd sannerligen är ofattbar. Dessa obrukbara grenar, denna vinstock är det som Jesus företräder. Grenarna är av den karaktären att det inte går att göra något nyttigt av dem, inte ens när de är oskadda. Och grenarna som är skadade och brända är fullständig obrukbara. Så är det också med oss människor. För Gud är vi obrukbara i världen. Han kan inte använda oss alls om vi inte ber honom göra det och tror på Honom och hans ord.

Men ära vare Gud, han sände Kristus, den sanna vinstocken, för att vi skulle bli ett med honom. I Matteus första kapitel kan vi se hur Jesus även fysiskt föddes in i Davids ätt, på ett fullständigt gudomligt sätt.

Matt 1:17
Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led. 

Men om vi något ser tillbaka till profeten Hesekiels dom över Jerusalem så ser vi att den orsakats av mycket svek från folket. I kapitlet innan fördöms avgudadyrkan, och de eländiga avgudarna hade fått insteg i de äldstes hjärtan.

Hes 14:1
Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig ner framför mig. 
Då kom Herrens ord till mig. Han sade: "Du människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? 
Säg därför till dem: "Så säger Herren, Herren, "Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. 
Så skall jag gripa Israels folk i hjärtat därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar. 
Säg därför till Israels hus: "Så säger Herren, Herren: Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter."

Orsaken till att elden skulle drabba Jerusalem var alltså avguderitet. Ingen kan undgå att förstå att det i ännu högre grad gäller vårt land och vår tid. Så många avgudar, och hur murarna brutits ner! Så många äldste, så många ledare, så många som fyllt sina hjärtan med vidrigheter.

Men prisat vare Herrens namn. Vi behöver inte lyssna på, eller delta i avguderiet. Vi har den sanna vinstocken, Jesus Kristus, som dog för våra synders skull. Vi är grenar som inte är till någon nytta alls utanför honom. Endast i Honom bär vi frukt. Frukt som består. Av grenarna kan man inte göra något nyttigt, men grenen som förblir i honom kan fyllas av liv och bära ut hans ord och hans Ande till en behövande värld.

Bön: Låt oss Herre alltid förbli i dig och ditt Ord. Låt inte dina barn komma vilse. För oss hem till dig. 

Ps. Endast Gud vet naturligtvis vad hjärtat slutligen rymmer, det jag avser är det som de i offentligheten ger luft åt enligt ordet från Herren att munnen talar det som hjärtat är fyllt med.

Sex år emellan, två olika hållningar inom Pingströrelsen

År 2009 tog Pingströrelsen en policy vad gällde sexualitet och samkönade äktenskap. Policyn är skriven på ett tydligt sätt som inte kan missförstås vad gäller rörelsens inställning till frågan. Den tillkom som en reaktion på regeringens beslut att juridiskt bindande äktenskap kunde ingås mellan samkönade.

Man skriver: "Under 2009 har riksdagen genomfört en lagändring som innebär att juridiskt giltiga äktenskap också kan ingås mellan två män eller två kvinnor. (...)
Pingströrelsens vigselnämnd har tagit ett motsatt beslut..."

Dokumentet är i sin helhet välskrivet och klart. Efter det tydliga avstampet tar man hänsyn till samhällets diskrimineringslagar och slår fast människans rätt till icke kränkning, därefter säger man:

"Men att betrakta äktenskapet mellan man och kvinna som unikt kan knappast vara diskriminerande".

Vidare säger man att det avgörande skälet till det ställningstagandet bygger på att det är den enda fruktsamma relationen samt Bibelns definition av äktenskapet. Man säger också att "vår rörelses pastorer kan inte utföra handlingar som går utöver det mandat som vi uppfattar att Bibeln ger oss".

Sedan fortsätter dokumentet i samma tydliga ton. Läs det gärna i sin helhet.

Idag har pingstledningen kommit med en ny hållning. Inte lika bindande som det ovan citerade dokumentet men undertecknat av Pelle Hörnmark, Daniel Alm och Inger Svanell, där de inleder dokumentet så här:

"De senaste veckorna är det många som gjort sig till talespersoner för vad den rätta pingstläran verkligen är."

Även detta dokument startar med ett tydligt ställningstagande. Denna gången inte mot staten, utan denna gång gäller det personer som samtalat i frågan och där ena linjen förespråkat en ny och luddigare linje medan den andra hållit fast vid den ursprungliga läran som presenteras i Bibeln.
Många tycker det är bra att ledningen talar och bringar ordning i leden, men problemet är här att ledningen valt att frångå sina tidigare så tydliga ställningstaganden för att fånga upp allt mer av de luddiga stämningarna.

När man först konstaterat det offentliga samtalets brister kommer maktspråket i andra stycket. Dessa tre, Hörnmark, Alm och Svanell, uttalar sig nu för hela Pingst och FFS, samt Pingstpastor i samverkan. De vill komma med "vägledande meningar".

1. Människan är älskad av Gud.
2. Att Bibeln är Guds inspirerade ord.
3. Vi är skapade till goda relationer
4. Sexualiteten är Guds gåva till äktenskapet
5. Guds tanke är att man och kvinna ska leva tillsammans i livslång trohet.
6. Om frälsning: Vi tror att alla syndar
7. Jesus är enda frälsningen

Dessa meningar är dock utmanande för det omgivande samhället konstaterar skribenterna. Nu säger man att "det finns ideal som vi har med oss och samtidigt en verklighet att förhålla oss till". "När det gäller frågorna om homosexualitet och kristen tro finns hos oss inga antagna policydokument som klassificerar just homosexualitet på ett visst sätt."

Man säger vidare att vi lever i följderna av en "sexuell revolution" i västvärlden där sexualiteten pekas ut som den starkaste identitetsbärare faktorn i människors liv. Och då inser de att de kan "anses vilja begränsa människors frihet".

"Det är dock inte vårt syfte, däremot tror vi att sexualiteten ändå alltid behöver en trygg form i hur den levs ut."

Hörnmark, Alm och Svanell talar vidare om en "arbetsprocess" där man både för dialog och kan kommunicera evangeliet. Processerna kräver tydlighet men också ödmjukhet, säger man vidare.

Pingstledningen beklagar också i sin avslutningen den debatt som pågått:

"Vi beklagar mycket att den debatt som seglat upp de senaste dagarna riskerar att drabba enskilda homosexuella då den i mångt och mycket har sin grund i en mer generell debatt om hur vår rörelses bibelsyn ska vara och hanteras."

Kommentar:  Ni som läser det jag refererat ovan, eller allra helst de båda artiklarna, ser mycket snart den stora skillnaden i hållning mellan dokumentet som antogs 2009, och detta som publicerats idag.

* Då gjordes avstampet mot staten och äktenskapslagstiftningen. Nu görs avstampet mot de egna leden.

* Då talade man om ställningstaganden. Nu talar man om meningar.

* Då talade man om Bibelns definition. Nu talar man om ideal.

* Då talade man om äktenskapet mellan man och kvinna som unikt. Nu talar man om äktenskapet som form.

* Då talade man om icke perifera förbund. Nu talar man om dialog.

Listan kunde göras mycket längre. Det är ett så stort avsteg. Mitt hjärta blöder.

Bön: Herre, hjälp oss stå upp för sanningen. Låt inte de pastorer som vågade tala sanning ändra sig. Låt dem bli flera. Låt Sanningen få komma fram i offentligheten även i framtiden. Inte bara när det gäller sexualitet, utan även när det gäller andra frågor om liv och död. Låt inte människor offras till döden för kortsiktig vinnings skull. 

Gräm dig inte

Ps 37
1. Gräm dig inte över de onda, 
avundas inte dem som gör orätt.
2. Snart torkar de bort som gräs, 
vissnar som gröna växter.

Många gånger när jag läst den här psalmen har jag tänkt på världen och hur det ska gå med "dem". Aldrig har jag räknat in mig själv bland de onda, jag tillhör ju Jesus, är frälst och befriad från avund och ondska...eller?

"Nu blev det klart för mig att det var något som inte stämde i mitt trosliv. Jag kände till Jesu offer,vilken friköpt oss som Guds Lamm, på det att vi "härefter må vandra i ett nytt liv". Men det stannade hos mig vid blotta vetskapen. Liksom en stor skatt - till exempel pengar på ett bankkonto - inte blir mig till nytta, om jag inte tar dem i anspråk, så kunde Jesu offer och blod inte gagna mig, då jag från min egen sida inte tagit det i anspråk. Så hade denna stora nåd, som erbjudits mig, förblivit ett "dött kapital". Nu insåg jag, att Jesu offer inte förvandlar oss automatiskt till nya människor, utan den förvandlingen sker genom den levande tron i vilken troskampen är innesluten."
                                                                                         Schlink, Basilea: Så blir man en ny människa


Basilea Schlink menar i texten ovan och i boken, Så blir man en ny människa, att nåden blir "billig" och vi riskerar rabbla kristna fraser som ett mantra om vi inte tillåter oss privilegiet att rikta udden mot oss själva och med varje medel bekänna våra synder, både inför Herren och till syskon. Synden är en dödlig sjukdom och om vi börjar se genom fingrarna med vår egen synd är vi strax i det diket att vi även ser genom fingrarna med all synd.

Witness Lee menar i boken, Guds ekonomi, att Satan såddes in i Adam i den stund han och Eva åt av den förbjudna frukten och världen blev då lagd under Satans herravälde. Denne onde herre lever fortfarande i oss genom köttet och dess begärelse, men vi ser i många av breven i Bibeln, främst Romarbrevet, hur vi kan döda köttets gärningar genom att leva i Anden. Guds Ande vittnar i vår ande att vi är Guds barn. Denna sådd, som Witness Lee, talar om, är inte bara en sådd av kunskapens träd på gott och ont, utan även själva dödens träd.

Men tack vare Jesu offer, när han iklädde sig detta kött och dog utan synd på korset, blev en ny sådd möjlig. Genom att äta av Livets träd, Jesu Kristi Helige Ande och Ord kan den gamla skapelsens förruttnelse trängas undan. Vi kan få seger i vårt liv genom Herren Jesus.

Därför kan vi frimodigt säga att vi inte ska grämas över de onda. Inte över oss själva heller. Jesus har vunnit seger över allt det onda, men vi måste precis så som det är beskrivet i Guds ord kämpa trons goda kamp för att övervinna det onda.

Avunden är en av dessa onda synder som vi måste övervinna.

"Den avundsjuke kan inte fördra, att hans nästa, särskilt den som lever i gemenskap med honom eller står på samma trappsteg som han, har något mera eller bättre än han själv. Det gäller för det mesta just det område som är personligt viktigt för oss: andliga gåvor, t.ex. såsom klokhet, kroppens företräden, såsom skönhet och kraft, psykiska ting, t.ex. erkännande eller popularitet.Också materiella fördelar och olika välsignelser i familje- och yrkeslivet kan vara föremål för avund. Det skär i den avundsjuka moderns hjärta, om grannfruns barn är mer omtyckta än hennes egna eller ingår ett lyckligt äktenskap, som är hennes eget barn förmenat. Avund är med andra ord ett anskrämligt skelande bara för att det går andra bättre än mig själv."
                                                                                     Schlink, Basilea: Så blir man en bättre människa


Vi känner nog alla igen oss, även om Basilea Schlinks bok vid det här laget har några år på nacken och vårt vardagsspråk förändrats. Hon tar upp hur avunden kan påverka oss till att bli vresiga och dumma mot just den personen vi avundas och hon tar också upp hur Jesus själv var utlämnad till denna "dödsbringande makt", eftersom vi vet att Pilatus kände till att de utlämnat Jesus p.g.a. avundsjuka.

Vår resa med Herren här på jorden innehåller många saker och vi ska vinna så många vi kan för himlen, men för att bli dugliga själavinnare måste vi även se vår egen ondska, inte bara andras. Vi måste låta den Helige Ande med sin precision peka ut och avlägsna det som är avskyvärt i Herrens ögon.

Tack Far i himlen att du älskar oss så mycket och har ett så stort tålamod med oss. Tack att du vill avlägsna det onda i oss så att din Son blir synlig i oss. 

Gud i bastun

Det händer inte alltför ofta att jag skriver vittnesbörd. Men jag upplever att den här händelsen är värd att förmedla.

Jag var på badhuset och efter det att jag simmat klart ville jag gå till bastun. Först försökte jag ligga allra överst, men det blev för varmt och efter en stund flyttade jag ner. Då noterade jag att fler satt i bastun, men jag började inte prata utan lade mig ner på nedersta bänken.

Medan jag låg där började några av de som satt i bastun talas vid ivrigt - på tigrinja! Men tonläget var vänligt och jag låg så bekvämt att jag slumrade till lite. När jag vaknade sa jag till dem: "jag somnade nästan av era röster, det är så skönt när man inte förstår, då blir man inte nyfiken", varpå den ena svarade: "vi pratade bara om Gud". Och sen vidtog ett mycket upplyftande samtal. Vilket vittnesbörd den ena kvinnan hade. Det var så fantastiskt men ska inte lämna ut det personliga här utan jag hoppas att du får möta henne också. Gud hade verkligen gjort sådana mirakel i hennes liv och hon lyste när hon berättade om hur mycket hon älskade Jesus. "Jag är kär, jag är förälskad, jag älskar Jesus, Han är så underbar", ja, detta och liknande sa hon hela tiden mellan de personliga bitarna. Hennes väninna var mera tyst men i bastun fanns ytterligare en person som hela tiden var tyst. Efter en stund vände jag mig till henne och sa: "blir du störd av allt prat om Gud här inne?" Nej, svarade hon, jag tror också på Gud. Jag tror också på Jesus men mest Muhammed och det är samma Gud.

Oj, nu blev det lite svårt, men Gud gav orden och jag fick säga: "bed den Helige Ande hjälpa dig att säga om det är samma Gud. Jesus sa ju att han var enda vägen", sedan fortsatte den kvinnan som var så kär i Jesus att berätta och fylla i, och den muslimska kvinnan svarade hela tiden att det är "samma Gud". Vi vittnade för henne alla tre och jag tror att hon fick mycket sått in i sitt hjärta den stunden.

Den kvinna som berättade att hon älskade Jesus så mycket hon hade första gången lärt känna honom genom en röst i sitt eget hjärta och genom den rösten lärde hon sig sedan hitta och läsa i Bibeln. Jag är så tacksam att vi fick en så fin stund på ett helt oväntat ställe. Gud är god!

Bön: Jesus tack för att jag fick möta kvinnorna i bastun som vittnade så frimodigt. Tack för att också jag fick vittna och tack Herre för den sådd som gick ut. 

Kjöllers postmoderna etik

Dagens Nyheters krönikör Hanne Kjöller slår till igen! Denna gång under rubriken: Mer moralism än realism. Underrubriken lyder: Om valet att försöka skaffa barn är individens, kan inte försörjningsplikten i första hand läggas på staten.

Först, innan jag går in på etiska aspekter av innehållet i denna krönika, skulle jag helt kort vilja påpeka att denna rubrik innefattar i stort sett varje tillblivet barn i västvärlden, utom dem som kommer till genom s.k. misstag. Det är den första logiska kullerbyttan, och den andra är ordet "första hand" - det är aldrig statens ansvar i första hand att försörja barnen. De bidrag som finns för barnen är det allmänna barnbidraget och för ensamma föräldrar s.k. bidragsförskott. Bidragsförskottet kom till på grund av att många (företrädesvis fäder) inte betalade sitt lagstadgade underhåll till barnen efter en separation. Då trädde staten in som en garant och tanken är ju att båda föräldrarna ska bidra till barnens försörjning, så detta bidragsförskott är en miniminivå som ska utbetalas till den förälder som har vårdnaden där de ska återkräva beloppet av den andre föräldern. I vissa fall kan inte pengarna återkrävas och då kan det ju ses som ett bidrag.

Med detta sagt vill jag komma till några springande punkter i Hanne Kjöllers krönika.

1. Varför skulle kärnfamiljen vara ett unket ideal? Fortfarande - trots all propaganda - är kärnfamiljen den form som de allra flesta växer upp i.
2. Varför skulle staten bidra till att befrukta en rad ensamstående föräldrar när all kunskap och tidigare erfarenhet genom århundraden med tydlighet har visat att de barnen generellt sett får svårare vuxenliv?
3. Och på vilket sätt anser du att flergifte eller familjer med många föräldrar skulle bidra till ökad trygghet? I ett samhälle där det är svårt även för två personer att hålla sams. Tryggheten måste bli mycket liten i en sådan konstellation. Då är flergenerationsboende, storfamiljsboende eller nära församlingsliv att föredra.

Kjöller inleder artikeln med att försvara privat spermadonation. Hon tycker inte att det skulle utgöra något problem om en och samma donator ger upphov till ett hundratal barn med tanke på att det land vi bor i snart har 10 miljoner invånare. Och varför, menar Kjöller, skulle en sådan donator behöva visa något intyg på sin hälsa, det gör vi ju inte heller i våra fasta relationer?

Hela artikeln utgör en soppa av åsikter och etiskt moraliserande utifrån den fattiga basen postmodernism och relativism. En politisk korrekthet fullständigt utan udd. Den enda gräns Kjöller till slut sätter mot hela det postmodernistiska korthuset är att staten inte borde försörja de barn som tillkommit genom insemination till ensamstående. Här faller Kjöller tillbaka något till 1900-talets åtskillnad på värdiga och inte värdiga bidragsmottagare där man av tradition ofta talat om olika principer för att bedöma denna värdighet. (ex. fattigdom av egen förskyllan eller genom sjukdom)

Som kristen vill jag fortsätta tro att varje barn är en Guds gåva. Även dessa barn som tillkommit genom s.k. misstag eller utanför äktenskap. Denna gåva förvaltas bäst av två vuxna föräldrar, en kvinna och en man, i ett äktenskap, men när det inte är möjligt kan barn ändå få god uppväxt med hjälp av vänner, släkt och församlingsgemenskap (om man har sådan). Den propaganda som dagens uppväxande släkte förses med är förödande. Det borde vara tvingande att skolan fick lära ut hur verkligheten ser ut. Hur många människor som faktiskt lever i vissa typer av familjer. Skulle vi lyssna på propagandan och dess överdrivna beskrivningar om heterogenititet och upplösning skulle många kunna få den uppfattningen att det rör sig om verklighetsbeskrivningar - vilket det lyckligtvis inte gör. Men tänk på att barnen växer upp i denna propaganda! Och varför är vi så blinda? Vi kan förfasas över nazitidens propaganda, men vi ser inte det som händer i nutiden.

Bön: Jag ber dig Herre i Jesu Kristi namn att du låter sanningen om familjen bli känd i skolan och bland barnen. Jag ber dig att den propagandamaskin som fått tillgång till det uppväxande släktet ska genomlysas och bekämpas. 

Han är det...

2 Kor 5:18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst

Job 7:17-18 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, ger akt på henne så noga, synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

Gud som är universums skapare och allting levandes tillkomst, upphöjd över allt, och som existerar i evighet, som är själva existensens urform och upphov, han är det som tänker på människan. Han är det som ger akt på henne så noga och synar henne varje morgon. Han är det också som sände sin egen son att dö i vårt ställe, medan vi ännu var onda. Han är det som förlåter synder och som genom Kristus har ställt oss i försoningens tjänst. Han är det. Han är det som vi ska se upp till och tacka när det går oss väl, men Han är det också som vi ska tillbedja i dödsskuggans dal. Han är det som är ljuset på vår stig och Han är det som gör Ordet levande. Han är full av sanning och nåd och han är det som strålar av rättfärdighet. Han är ljuvlig och underbar och hans vägar är rätta.

Varför skulle vi inte lyda en sådan Gud?

Bön: Herre, du som är allt i alla, lär oss förmedla ditt hopp och ditt ljus. Lär oss leva i och av ditt eget Ord. 

Därefter lyssnade Gud

Ibland kan det hända att vi upplever att något står emellan oss själva och Gud. Gud lyssnar inte som förut, eller är det vi som inte hör som förut?

I 2 Sam 21 läser vi om en hungersnöd som varade i tre år och som föranledde David att söka Herrens ansikte. Herren svarade honom: "Detta sker på grund av Saul och hans blodbefläckade hus, därför att han dödade gibeoniterna."

Gibeoniterna hade från början lurat till sig välsignelsen från Josua, som var Herrens sändebud. De klädde ut sig i slitna kläder och skor, hade utslitna vinläglar och spruckna skor. De påstod sig ha rest från ett avlägset land och de hade kommit "för Herrens, din Guds skull." (Jos 9:3-14)

Jos 9:15-20 Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och menighetens furstar gav dem sin ed. Men när tre dagar hade gått fick de höra att männen var deras grannar, ja, att de bodde mitt ibland dem. Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. Men Israels barn angrep dem inte, eftersom menighetens furstar hade hade givit dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela menigheten knotade mot furstarna. Då svarade alla furstarna hela menigheten: "Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. Så här ska vi göra med dem: "Vi ska låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem."

Och nu många år senare när David söker Guds ansikte för att få ledning kring den långa hungersnöden får han svaret att det beror på att eden till gibeoniterna brutits. Många av dem dödades av Saul.

2 Sam 21:2 Då kallade kungen till sig gibeoniterna: "Vad skall jag göra för er? Och hur skall jag bringa försoning, så att ni välsignar Herrens arvedel?

Här kopplas på ett mycket konkret sätt hungersnöden och den uteblivna välsignelsen till gibeoniterna. Det folk som en gång lurat till sig välsignelsen av Josua och furstarna i menigheten. Det folk som alltsedan dess tjänat som vedhuggare och tjänare till israeliterna. Nu skulle de plötsligt begära en upprättelse för de dödade gibeoniterna. De säger att de inte vill ha någon ekonomisk ersättning och inte vill de heller döda någon israelit, men de begärde sju av Sauls söner, att de skulle utlämnas till dem för att "de skulle hängas upp inför Herren, i Sauls, Herrens utvaldes, Gibea".

Och så skedde det också.

Alla dessa som utlämnades nämns vid namn och deras ben återfördes senare och Saul och hans son Jonathan begravdes i Benjamins land (2 Sam 21:13-14).

..."Man gjorde allt vad kungen befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.

Bön: Käre Herre nu ber vi dig i Jesu namn att visa oss hur vi kan agera för att öppna himlens fönster över dagens församlingar! 

Synden

Synden som kräftsvulst
Men vilken kräftsvulst är inte synden! Synden är något fasansfullt - det säger oss den heliga Skrift, och det säger oss livets verklighet. (Schlink, Basilea: Så blir man en ny människa, Evangeliepress, 1989)

Orden ovan är en del av inledningen till Moder Basilea Schlinks bok; Så blir man en ny människa. Den boken har följt mig i många år och är en av ett fåtal böcker som jag måste återvända till gång på gång. Jesu frälsningsverk är fullbordat, men hur mycket tar jag till mig själv och hur mycket låter jag mig förändras av Guds helige ande? Här beskriver B.S sitt eget uppvaknande. Hade Jesusnamnet blivit en formel? Något som alltid fungerade? Eller handlade det om en levande gemenskap med honom som gav sitt liv för oss?

Hon menar att hon inte i "trons bön varje dag tagit itu med sitt (mitt) väsens syndiga bindningar, de som kränkte Jesus och som band mig vid denna värld och vid Satan". Hon säger vidare att en sådan passivitet inför synden är onaturlig och att vi med varje medel måste bekämpa synden i vårt eget väsen i tro. B:S jämför den dödliga synden med en dödlig kräftsvulst (cancersvulst) och säger att gäller det den fysiska hälsan gör vi allt för att rädda vårt liv, men när det gäller själen så anstränger vi oss inte alls på samma sätt. Ändå kan cancern bara ge en lekamlig död.

Ja, synden är ett gift, som ger oss döden och därtill den eviga döden, ett ohyggligt borttvinande, som var dag äger rum på nytt. Därför sa Jesus till sina lärjungar: "Frukta icke för dem, som väl kan döda kroppen men icke har makt att döda själen. Frukta hellre för honom, som har makt att fördärva både kropp och själ i helvetet (Matt 10:28). (B.S som ovan)

Det har hänt att jag fått frågan om varför jag läser den här boken, med påståenden som "vila i nåden", "allt är klart", "gör dig inte bekymmer", osv. De som yttrar detta tror kanske att boken är en nedslående läsning. Att allt känns fullständigt omöjligt när man läser kapitel efter kapitel och var och en av synderna är till döds. Men faktum är att det ger stor glädje att läsa boken. Frälsningsverket blir ännu större när man förstår vidden av vad Herren gjort för oss. Nu har boken en del ålderdomliga uttryck och ord, men jag önskar verkligen att du ger dig tid att läsa den. Det är så mycket som man faktiskt aldrig tänker på i sin vardag men som man bör påminna sig om ibland.

Dessutom har jag många gånger tänkt när jag varit på väckelsemöten med förbön för helande i slutet, att alltid räknas olika kroppsdelar upp, aldrig själsliga åkommor! Tänk när de ropar upp: "Du som är stridslysten, Herren har sett dig", "du som lider av penningbegär, ta emot förbön", "du som lider av respektlöshet", osv. B.S talar också mycket om att vi många gånger får ett stort medlidande med synden. Vi vill linda in den och vårda den istället för att bli av med den. Här behöver vi alla hjälp!

Bön: Herre, hjälp oss att se och bekänna våra synder. Att verkligen sträva efter att bli av med dem tillsammans med dig. Tack för allt du gjort. 

Hetiten Uria´s moral

Många gånger har du säkert hört berättelsen om David och Batseba. Hur David föll svårt och förförde Batseba medan hon ännu var gift med en annan man och sedan sände den mannen rakt in i döden för att han själv ville äga Batseba. Du har säkerligen även hört om detta, Davids synd, avslöjandet och sonandet av synden, och Guds stora barmhärtighet och upprättelse av David. Allt detta har du säkert hört. Men har du någonsin tänkt på händelseförloppet ur Uria´s synvinkel?

Hetiten Uria, denne stridsman vars hustru hans konung David förfört medan han var borta.

Det vi vet är att Batseba blivit havande efter sin natt med David, och att hon då sände bud till honom med det beskedet. Däremot vet vi ingenting om vem som var budbärare, vi vet heller ingenting om hur känt Batsebas nattliga besök hos David var bland tjänarna och vi sannerligen ännu mindre om något rykte eller ord nått Uria´s öron om vad som hade hänt under hans frånvaro. Men utifrån kontexten kan vi dra den slutsatsen att David och Batsebas synd inte var känd bland tjänarna och folket vid den här tidpunkten. Det kan vi sluta oss till utifrån det faktum att Davids plan med att kalla hem Uria från stridsfältet var att se till att han gick in till sin hustru och då skulle barnet som väntades anses vara Uria´s. David försökte överskyla sin synd.

David bjöd honom hem till sig och samtalade med honom om kriget och han sade till honom att tvätta sina fötter och gå hem. Han sände honom också en gåva. (2 Sam 11:8) Men Uria lade sig vid ingången till kungens palats bland hans herres alla andra tjänare och gick inte ner till sitt eget hus.

Med den här handlingen vill Uria visa trohet till sitt uppdrag, att tjäna på fältet.

Han blir också kallad till David igen och David frågar honom om varför han inte gått hem till sitt hus, varpå Uria svarade:

"Arken och Israel och Juda bor i lägerhyddor, och min herre Joab och min herres tjänare har slagit läger ute på marken. Skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga med min hustru? Så sant du lever och så sant din själ lever: Det kan jag inte göra." (2 Sam 11:11)

Då sa David till honom att han skulle få fara tillbaka (till fältet) om han bara stannade i Jerusalem i två dagar. Sedan försökte David med att bjuda hem honom och låta honom äta och dricka så att han blev drucken, men också den gången gick han och lade sig på sin bädd bland sin herres tjänare. (2 Sam 11:13)

Och när David ser att han inte kan överskyla sin synd på det här sättet går han ytterligare ett steg och sänder nu ett brev till Joab där han uppmanar honom att ställa Uria allra längst fram i ledet, där striden är som häftigast. (2 Sam 11:14-15)

När jag läser om Uria´s trohet mot sin överordnade och mot sitt uppdrag häpnar jag. Idag tar alla för givet att de kan gå hem till sitt eget hus på kvällen, eller direkt efter en resa. Vi tar också för givet att när klockan har kommit till ett visst klockslag är vår arbetsdag slut, då kan vi gå hem till vårt eget hus, vårt liv, vår fritid. Ingen ser detta som någonting konstigt. Konstigare vore det om vi mötte den här troheten idag, eller hängivenheten! Jag lämnar inte mitt uppdrag Herre, förrän jag ser att den här situationen är löst! Ja, vi har nog svårt att ens tänka oss in i situationen. Ändå är det ett sådant åtagande vi gör när vi ber Jesus bli vår Herre. Då äger han vår tid och vårt liv. Vi kan inte längre ställa vår kropp, vår tid och våra gåvor till syndens tjänst.

Att Uria handlade som han gjorde trots att det var hans kung som uppmanade honom att gå hem är anmärkningsvärt. Här krockar sannerligen moral, etik och rangordningar med varandra. Davids ord vägde ju tyngre än Joabs. Ändå kunde Uria inte förmå sig till att lyda David på den här punkten. Det skulle ha kränkt hans herre Joab, det skulle ha kränkt honom själv som soldat och det skulle ha kränkt hans kamrater. Han tog inte emot den gräddfil som David erbjöd. En genväg som inte skulle ha fört något gott med sig.


Bön: Herre lär mig, och lär oss, trohet till dig. Att inte acceptera och ta emot genvägar som inte kommer från dig. Herre lär oss strida inom de ramar som du har tilldelat oss var och en. Och lär oss lyda bara dig. 

Vilken bön

Ps 67 2-8

Må Gud vara oss nådig och välsigna oss. Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,
så att man på jorden lär känna dina vägar, bland hednafolk din frälsning.
Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.
Folkslagen må tacka dig och jubla, ty du dömer folken rätt och leder folkslagen på jorden.
Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.
Jorden ger sin gröda, och Gud, vår Gud, välsignar oss.
Må Gud välsigna oss och må alla jordens ändar frukta honom.

Den här bönen innefattar verkligen alla människor på hela jorden. Den innefattar varje förhållande och varje folkslag. 

Vi ser också att förutom att omfatta allt och innesluta allt i välsignelse, lägger psalmisten ett löfte på välsignelsen. Må Gud vara oss nådig och välsigna oss. Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela, så att...

Psalmisten önskar att alla människor, alla folk, alla folkslag och alla jordens ändar ska frukta Herren och vara välsignade av honom. Denna bön visar att psalmisten tänker sig att det är lättare för människorna att tro på dem som blir välsignade av sin Gud, än att tro på ett folk vars Gud inte välsignar dem. När Guds ansikte lyser över oss och när vi lever i nåden och visar tacksamhet över alla hans goda gåvor, då blir vi till frälsning för hednafolken!

Ingen dålig anledning att visa tacksamhet. Underbart är det om vårt liv bär frukt och vi får vara andra människor till frälsning.

Om Rödluvan och profeterna

Rubriken kanske skapar frågetecken. Många gånger förknippas ordet Rödluvan inte bara med den ursprungliga sagan skriven av bröderna Grimm, utan lika ofta med talesättet "ska du inte dra den om Rödluvan också..."

I det här fallet kom jag att tänka på sagan när jag tänkte på vägen vi kristna ska gå och hur viktigt det är att vi följer vägen och inte viker av, vare sig till höger eller vänster. Alla känner vi ju till sagan om Rödluvan som av sin moder fått sådana noggranna instruktioner om hur hon skulle färdas på vägen och hur hon skulle ta sig fram till sin mormor som var sjuk. Det var inte något fel på instruktionen, troligen inte något fel på flickans hörsel och vägen var med all säkerhet inte svår att gå. Hade det funnits många svåra vägval och förgreningar hade med säkerhet moderns instruktion innefattat även en karta för henne att hålla sig till. Men ändå hände det som inte fick hända. Vems var felet? Var det den onde vargens fel? Han frestade Rödluvan att vika av från vägen, och syftet var att han själv skulle hinna till mormodern före henne. Eller var felet Rödluvans, som inte lydde instruktionen hon fick? Eller kan man säga att summan av omständigheter föranledde sagans drama? Självklart kan vi i denna enkla bild se tre tydliga förklaringsmodeller. Onskan, det mänskliga och naturen. Alla dessa fanns representerade i vargen, i Rödluvan och i blommorna på ängen.

Rödluvan vek av från vägen. Hon lydde inte moderns instruktion, men hennes ambition var en god gärning. Hon ville göra sin mormor ännu gladare genom att förutom att komma med korgen som hennes mamma skickat, även överraska med blommor. Då tänker vi att en god gärning kan väl inte skada? En annan sak var det i sagan om trädockan Pinochio som gav sig i dåligt sällskap och hamnade helt snett. Rödluvan vill så väl. Hon har sin korg, hon plockar sina blommor och tiden går.

I Bibeln finns det många exempel på personer som fått en kallelse från Gud men de har inte gjort som Gud sagt, utan tagit en annan väg. Ett känt exempel är Jona som fick gå en väldig omväg genom en valbuk men som så småningom lydde och blev till väckelse i hela staden Nineve. Ett annat exempel är profeten som vi kan läsa om i 1 Kung 13. Han blev sänd till Betel och gav ett profetiskt budskap till offerhöjdsprästerna. Och han sade att tecknet på att han talat sanning var att altaret skulle brista och rämna i två delar.

1 Kung 13:4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen.

Handen som ville gripa profeten blev alltså förlamad och kung Jerobeam stod där och kunde inte göra något, inte ens dra tillbaka sin hand, och sedan i omedelbar anslutning till den händelsen följer tecknet som gudsmannen omtalet.

1 Kung 13:5 Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på HERRENS befallning hade angivit.

Sedan blev kungen medgörlig och bad profeten om hjälp och han fick också den hjälpen och blev helad i sin hand. Då ville kungen ta med honom hem för att han skulle "styrka sig" och han ville även ge honom en gåva.  Men gudsmannen var mycket ståndaktig och svarar kungen att det är omöjligt.

1 Kung 13:8 Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta eller dricka.
1 Kung 13:9 Ty så har HERREN befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska  varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg som du har gått hit.

Och allt fortsatte bra. Uppdraget var perfekt utfört. Han hade kommit i rätt tid, när offerelden var tänd och kungen befann sig på offerhöjden, han hade uttalat rätt ord och hans ord hade stadfästs av HERREN genom tecken och under. Altaret rämnade, handen förlamades, och slutligen helades kungen. Dessutom hade profeten givit klara och tydliga besked om färdriktningen och vilka instruktioner han fått av HERREN. Han tog också en annan väg än han kommit när han lämnade platsen.

Här borde historien slutat om inte det onda funnits. Även i denna bibliska berättelse finns en varg, eller en räv, eller en frestelse...

Det var en gammal profet i Betel som fick höra av sina söner vad som hänt och han ville absolut träffa gudsmannen. "Sadla åsnan", det blev bråttom. Han förhörde sig om vilken väg gudsmannen tagit och han var inte svår att finna. Gudsmannen satt och vilade sig under en terebint, och när han fick frågan om det var han som sönerna omtalat fick han jakande svar.

Då upprepades frågan om mat. "Kom med mig hem och ät med mig." Och gudsmannen var fortsatt obeveklig. Han svarade denne gamle profet på samma sätt som han tidigare svarat kungen. Men det han inte var förberedd på var att profeten skulle ljuga.

1 Kung 13:18 Han sade till honom: "Jag är också en profet som du, och en ängel har talat till mig på HERRENS befallning och sagt: För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom.

Han ljög för honom. Och det fick ödesdigra konsekvenser.

Gudsmannen trodde honom och vände tillbaka och åt och drack med honom. Och medan de satt till bords kom HERRENS ord genom profeten som fört honom tillbaka.

1 Kung 13:21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger HERREN: Därför att du varit upprorisk mot HERRENS ord och inte lytt den befallning som HERREN din Gud har givit dig,
22 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav.

Den gamle profeten sadlade åsnan till gudsmannen som red iväg.

1 Kung 13:24 Denne begav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen.

Lögnen som serverades gudsmannen fick ödesdigra följder. Han dog. Jerobeam vände inte om från sina onda vägar utan fortsatte utse offerhöjdspräster. Och så småningom blev synden så stor att Jerobeams hus utplånades från jorden.

Det här händelseförloppet är inte helt unikt, även om ingen annan händelse utspelar sig exakt så här. Men ohörsamhet och olydnad beskrivs ofta i Bibeln. Vi får även se andra tillkortakommanden, av rädsla, vanmakt, sömnighet och flykt. Men ändå vet vi att Bibeln är sann. Eller kanske ska vi säga, just därför vet vi att Bibeln är sann. Den undanhåller inte det svaga, utan visar på brister och svagheter, men styrkan i Gud.

Och om vi överför de här tankarna på nutiden. Hur många lyssnar in Herren? Hur många lyder? Hur många jobbar största delen av sin tid med goda gärningar, likt Rödluvan, vid sidan av vägen? Hur många lyssnar på lögnpredikanter, likt gudsmannen? Vi kan tycka att domen blev hård. Han hade så nyligt sovit och vilat och sedan kommer denne gamle profet och ljuger. Det är ju inte vad en ung evangelist förväntar sig. En äldre broder måste man alltid lyssna på och särskilt när de kommer med ett profetiskt budskap! Men tänk så lögnaktigt. Så bedrägligt. Det kostade honom livet och det kostade landet ännu mer.

I dagens individualiserade samhälle är det få som vill underordna sig någon eller något. Alla vill vara chefer och ledare. Om man tittar på vissa organisationer så är det chef på chef och ledare på ledare, det blir inte många över inom organisationen som de alla ska leda. Och inom Guds verk, alla samlar till sig och sitt. Inte många tänker på Gud och vad han vill. Möter du någon som är med i ett sammanhang så säger de ofta: "jag går ju lite här och lite där, man behöver inte vara på ett ställe". Möter du någon som ställt sig utanför säger den: "Herren har talat och sagt:", möter du någon som är delaktig i ett annat sammanhang kanske de säger: "vi ska lära känna varandra och arbeta med sociala frågor".

Men vem frågar efter Herren, vem vill underordna sig både Gud och människor? Vem kan ta rollen av att vara fötter och händer? Jag förstår dagens profeters rop. Jag vet att jag själv många gånger stretat emot och frågat och sagt: "Ge mig ett tecken", och sen när jag fått tecknet har jag sagt; "kanske var det inte Herren?".

Ja, vi människor är förunderliga. Så många goda gärningar. Vart leder de om samtidigt en hovman från Etiopien åker förbi med sin vagn? Eller ett upplopp i Ukraina sker med smygskyttar på taken? Så mycket verksamhet, men ingen hinner fråga Herren om hans vilja.

Bön: Jesus, förlåt mig min otro, mitt tvivel och min ohörsamhet. Förlåt också de människor som är mig lika. Och tack Jesus att du som var frestad i allt men utan synd känner oss så väl och redan har förlåtit oss innan vi ber.

Du som vill veta mera om Guds ordning, lyssna gärna på detta bibelstudium av Tage Johansson.
http://maranata.se/2014/02/12/4-februari-2014-kl-19-tage-johansson/

Ps. Till dig som inte brukar följa min blogg och bara läser det här inlägget. Jesus förlåter alla synder, även ohörsamhet och olydnad. Med mitt inlägg vill jag visa på problemen som kommer när vi alla ska göra "gott", och alla ska tolka vad som är "godast", eller mest angeläget. Det är därför Guds ord, förutom att vara levande och verksamt, även är enande, när vi läser, tar till oss och lyder. Så om du inte läst här förut! Jag tror på nåden. Jesu död på korset för oss.

Hör dotter, se och lyssna!

Hör dotter, se och lyssna!

Glöm ditt folk och din faders hus!

Låt konungen ha sin glädje i din skönhet.

Hör dotter, ja lyssna, lyssna till Herren, ditt huvud, han som kallat dig. Lyssna i ditt hjärta. Var stilla och inse att han är den som skapat dig. Dottern, församlingen, Guds utvalda och dyrbara ädelsten här på jorden. 

Glöm, ja, glöm, glöm inte bara din faders hus, utan glöm allt som ligger bakom dig. Glöm dina nederlag och framgångar och se på Herren, han som vunnit seger. Jesus Kristus!

Och låt, ja, låt, Konungen ha sin glädje i din skönhet! Konungen gläds åt en ren församling. Hans hjärta fröjdar sig när han ser på oss och när han ser att vi lyssnar och glömmer, och när vi låter honom få glädja sig över oss. 

ty han är din herre, för honom ska du falla ner. 

För Herren kan vi falla ner. Falla ner, inte i druckna, utan vakna, inte utarmade, men rika, inte förlorare, utan vinnare. Vi kan skatta oss lyckliga som har en Herre, en konung, ett huvud.

Församlingen är så dyrbar för Herren. Han har gett sitt liv för oss. Därför är det minsta vi kan göra för honom, att låta honom ha sin glädje i oss. Han gläds när han ser sitt folk, renade och med lyfta händer och i barnslig förtröstan och tillit veta att han som begynt ett gott verk också för det till full seger!

Som barn och God Jul

Matt 11:25 Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens skapare, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små."

Det här är en underbar sanning. Jesus uppenbarar sig för de små, dem som behöver honom. Han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens ände. Han kom för att frälsa och befria en hel mänsklighet. Men många tycker att de redan är fria:

Joh 8:33 De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?"

Samma tonläge hörs idag, "hur kan du säga?", "vi är redan fria", "vi har redan allt", medan Jesus står utanför. Jesus har älskat oss så oerhört och låtit sig födas i en människas gestalt för att han i allt skulle bli som oss och denne Jesus bar all vår synd, all vår skuld, all vår smärta, all vår sjukdom, all vår nöd till korset.

Jes 9:6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste

God Jul till Alla! Var rädda om varann. Stäng inte Jesus ute! 

Ockult invigning av kulturhuvudstadsåret Umeå

Den 1 februari kommer kulturhuvudstadåret i Umeå invigas med en isshow som utgör en betydande del av invigningskostnaden för fyra dygn på 19 miljoner (+4 milj)! Jag har personligen fått Vk artikeln i pappersform av god vän och där finns den bästa informationen. Du som klickar på länken kommer (tyvärr) till en betalsida på Västerbottens Kuriren.

Arrangemanget ska utspela sig på Umeälvens is nedanför Rådhusparken. Det byggs upp som en cirkel och ljuspelare som är 30 meter höga ska ge intrycket av en samisk kåta. I denna kåta har isstatyer byggts upp av samiska gudinnor som är vardera fem meter höga. Cirkeln är 120 meter i diameter och ska även innehålla en mängd ljusfenomen, bland annat brinnande snö. Sedan ska åskådarna bjudas på en show som varar i 45 minuter och där artister kommer in i olika delar.

"Inom cirkeln representerar gudinnorna Sarahkka, Juksahkka och Uksahkka - döttrar till Maderakka, livets moder" (VK, 2013-12-10)

Det handlar alltså om ren samisk magi, ockultism och shamanism. Hela showen heter Burning snow.

Nu ber jag dig som läser, bed för Umeå! Det är illavarslande att dessa gudinnor och den här invigningen ska prägla kulturhuvudstadsåret.