Om Rödluvan och profeterna

Rubriken kanske skapar frågetecken. Många gånger förknippas ordet Rödluvan inte bara med den ursprungliga sagan skriven av bröderna Grimm, utan lika ofta med talesättet "ska du inte dra den om Rödluvan också..."

I det här fallet kom jag att tänka på sagan när jag tänkte på vägen vi kristna ska gå och hur viktigt det är att vi följer vägen och inte viker av, vare sig till höger eller vänster. Alla känner vi ju till sagan om Rödluvan som av sin moder fått sådana noggranna instruktioner om hur hon skulle färdas på vägen och hur hon skulle ta sig fram till sin mormor som var sjuk. Det var inte något fel på instruktionen, troligen inte något fel på flickans hörsel och vägen var med all säkerhet inte svår att gå. Hade det funnits många svåra vägval och förgreningar hade med säkerhet moderns instruktion innefattat även en karta för henne att hålla sig till. Men ändå hände det som inte fick hända. Vems var felet? Var det den onde vargens fel? Han frestade Rödluvan att vika av från vägen, och syftet var att han själv skulle hinna till mormodern före henne. Eller var felet Rödluvans, som inte lydde instruktionen hon fick? Eller kan man säga att summan av omständigheter föranledde sagans drama? Självklart kan vi i denna enkla bild se tre tydliga förklaringsmodeller. Onskan, det mänskliga och naturen. Alla dessa fanns representerade i vargen, i Rödluvan och i blommorna på ängen.

Rödluvan vek av från vägen. Hon lydde inte moderns instruktion, men hennes ambition var en god gärning. Hon ville göra sin mormor ännu gladare genom att förutom att komma med korgen som hennes mamma skickat, även överraska med blommor. Då tänker vi att en god gärning kan väl inte skada? En annan sak var det i sagan om trädockan Pinochio som gav sig i dåligt sällskap och hamnade helt snett. Rödluvan vill så väl. Hon har sin korg, hon plockar sina blommor och tiden går.

I Bibeln finns det många exempel på personer som fått en kallelse från Gud men de har inte gjort som Gud sagt, utan tagit en annan väg. Ett känt exempel är Jona som fick gå en väldig omväg genom en valbuk men som så småningom lydde och blev till väckelse i hela staden Nineve. Ett annat exempel är profeten som vi kan läsa om i 1 Kung 13. Han blev sänd till Betel och gav ett profetiskt budskap till offerhöjdsprästerna. Och han sade att tecknet på att han talat sanning var att altaret skulle brista och rämna i två delar.

1 Kung 13:4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen.

Handen som ville gripa profeten blev alltså förlamad och kung Jerobeam stod där och kunde inte göra något, inte ens dra tillbaka sin hand, och sedan i omedelbar anslutning till den händelsen följer tecknet som gudsmannen omtalet.

1 Kung 13:5 Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på HERRENS befallning hade angivit.

Sedan blev kungen medgörlig och bad profeten om hjälp och han fick också den hjälpen och blev helad i sin hand. Då ville kungen ta med honom hem för att han skulle "styrka sig" och han ville även ge honom en gåva.  Men gudsmannen var mycket ståndaktig och svarar kungen att det är omöjligt.

1 Kung 13:8 Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta eller dricka.
1 Kung 13:9 Ty så har HERREN befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska  varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg som du har gått hit.

Och allt fortsatte bra. Uppdraget var perfekt utfört. Han hade kommit i rätt tid, när offerelden var tänd och kungen befann sig på offerhöjden, han hade uttalat rätt ord och hans ord hade stadfästs av HERREN genom tecken och under. Altaret rämnade, handen förlamades, och slutligen helades kungen. Dessutom hade profeten givit klara och tydliga besked om färdriktningen och vilka instruktioner han fått av HERREN. Han tog också en annan väg än han kommit när han lämnade platsen.

Här borde historien slutat om inte det onda funnits. Även i denna bibliska berättelse finns en varg, eller en räv, eller en frestelse...

Det var en gammal profet i Betel som fick höra av sina söner vad som hänt och han ville absolut träffa gudsmannen. "Sadla åsnan", det blev bråttom. Han förhörde sig om vilken väg gudsmannen tagit och han var inte svår att finna. Gudsmannen satt och vilade sig under en terebint, och när han fick frågan om det var han som sönerna omtalat fick han jakande svar.

Då upprepades frågan om mat. "Kom med mig hem och ät med mig." Och gudsmannen var fortsatt obeveklig. Han svarade denne gamle profet på samma sätt som han tidigare svarat kungen. Men det han inte var förberedd på var att profeten skulle ljuga.

1 Kung 13:18 Han sade till honom: "Jag är också en profet som du, och en ängel har talat till mig på HERRENS befallning och sagt: För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom.

Han ljög för honom. Och det fick ödesdigra konsekvenser.

Gudsmannen trodde honom och vände tillbaka och åt och drack med honom. Och medan de satt till bords kom HERRENS ord genom profeten som fört honom tillbaka.

1 Kung 13:21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger HERREN: Därför att du varit upprorisk mot HERRENS ord och inte lytt den befallning som HERREN din Gud har givit dig,
22 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav.

Den gamle profeten sadlade åsnan till gudsmannen som red iväg.

1 Kung 13:24 Denne begav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen.

Lögnen som serverades gudsmannen fick ödesdigra följder. Han dog. Jerobeam vände inte om från sina onda vägar utan fortsatte utse offerhöjdspräster. Och så småningom blev synden så stor att Jerobeams hus utplånades från jorden.

Det här händelseförloppet är inte helt unikt, även om ingen annan händelse utspelar sig exakt så här. Men ohörsamhet och olydnad beskrivs ofta i Bibeln. Vi får även se andra tillkortakommanden, av rädsla, vanmakt, sömnighet och flykt. Men ändå vet vi att Bibeln är sann. Eller kanske ska vi säga, just därför vet vi att Bibeln är sann. Den undanhåller inte det svaga, utan visar på brister och svagheter, men styrkan i Gud.

Och om vi överför de här tankarna på nutiden. Hur många lyssnar in Herren? Hur många lyder? Hur många jobbar största delen av sin tid med goda gärningar, likt Rödluvan, vid sidan av vägen? Hur många lyssnar på lögnpredikanter, likt gudsmannen? Vi kan tycka att domen blev hård. Han hade så nyligt sovit och vilat och sedan kommer denne gamle profet och ljuger. Det är ju inte vad en ung evangelist förväntar sig. En äldre broder måste man alltid lyssna på och särskilt när de kommer med ett profetiskt budskap! Men tänk så lögnaktigt. Så bedrägligt. Det kostade honom livet och det kostade landet ännu mer.

I dagens individualiserade samhälle är det få som vill underordna sig någon eller något. Alla vill vara chefer och ledare. Om man tittar på vissa organisationer så är det chef på chef och ledare på ledare, det blir inte många över inom organisationen som de alla ska leda. Och inom Guds verk, alla samlar till sig och sitt. Inte många tänker på Gud och vad han vill. Möter du någon som är med i ett sammanhang så säger de ofta: "jag går ju lite här och lite där, man behöver inte vara på ett ställe". Möter du någon som ställt sig utanför säger den: "Herren har talat och sagt:", möter du någon som är delaktig i ett annat sammanhang kanske de säger: "vi ska lära känna varandra och arbeta med sociala frågor".

Men vem frågar efter Herren, vem vill underordna sig både Gud och människor? Vem kan ta rollen av att vara fötter och händer? Jag förstår dagens profeters rop. Jag vet att jag själv många gånger stretat emot och frågat och sagt: "Ge mig ett tecken", och sen när jag fått tecknet har jag sagt; "kanske var det inte Herren?".

Ja, vi människor är förunderliga. Så många goda gärningar. Vart leder de om samtidigt en hovman från Etiopien åker förbi med sin vagn? Eller ett upplopp i Ukraina sker med smygskyttar på taken? Så mycket verksamhet, men ingen hinner fråga Herren om hans vilja.

Bön: Jesus, förlåt mig min otro, mitt tvivel och min ohörsamhet. Förlåt också de människor som är mig lika. Och tack Jesus att du som var frestad i allt men utan synd känner oss så väl och redan har förlåtit oss innan vi ber.

Du som vill veta mera om Guds ordning, lyssna gärna på detta bibelstudium av Tage Johansson.
http://maranata.se/2014/02/12/4-februari-2014-kl-19-tage-johansson/

Ps. Till dig som inte brukar följa min blogg och bara läser det här inlägget. Jesus förlåter alla synder, även ohörsamhet och olydnad. Med mitt inlägg vill jag visa på problemen som kommer när vi alla ska göra "gott", och alla ska tolka vad som är "godast", eller mest angeläget. Det är därför Guds ord, förutom att vara levande och verksamt, även är enande, när vi läser, tar till oss och lyder. Så om du inte läst här förut! Jag tror på nåden. Jesu död på korset för oss.