Per-Arne Imsen ser det infrusna kapitalet!

Den 3:e december skrev Per-Arne Imsen ett debattinlägg i tidningen Dagen där han konstaterar att "Vi behöver en ny gräsrotsrörelse". Bläddrar man bland inläggen på Dagen debatt kan man mycket snabbt konstatera att Imsens inlägg är uppskattat och mycket delat, allra helst på facebook, men även andra medier. Jag tror att orsaken till att inlägget väcker gensvar är att det är många som upplever förtvivlan idag över situationen i församlingarna och Imsen sätter fingret på kärnan i problematiken när han säger att "jag är helt övertygad om att det finns ett stort behov av att bryta den religiösa kontrollen".

I vissa av argumenten fångar han precis det centrala, problemen med både liberalteologi kontra centralstyrning, liksom den apologetiska kampen mot villoläror. Och eftersom han uttrycker sig bäst själv lägger jag in en del av texten här.

"Vi har den senaste tiden på nytt fått höra de gamla katolska argumenten: De protestantiska kristna är alldeles för splittrade och behöver enas under påven. Det har också framförts synpunkter på att det behövs ett samlande läroämbete för de karismatiska kristna. Visst finns det problem med spretighet, liberalteologi och smygande villoläror. Men lösningen heter inte centraliserad makt.

Vår tids postmodernism liknar i flera avseenden det romerska rikets mångguderi. De kristna apologeterna hade precis som i dag ett tufft jobb att bekämpa judaisering, gnosticism, antinomianism med mera. Men ett ännu större problem uppstod när den framväxande katolska kyrkan började göra diktatoriska anspråk på att ensam äga tolkningsrätten."

Bedrivs civilt #FRA spionage i märkliga koalitioner?

FRA spionerar tydligen också på civila mål. Det handlar om "ekonomisk underrättelsehantering", enligt Wilhelm Agrell,  professor i underrättelseanalys. Denna typ av underrättelsetjänst är vanlig och bedrivs av "regeringar, myndigheter och företag ofta i märkliga och sällan redovisade koalitioner".

För min egen del så övergår det här området vida min möjlighet till analys, men jag konstaterar efter en stunds läsning att FRA har 700 personer som arbetar inom området. Det handlar om signalunderrättelseverksamhet och informationssäkerhet och deras vision är att "alltid ligga steget före". Ulf Bjereld, statsvetare, som också bloggar på det här temat, tar spaningen med ro och menar att det är "möjligt att ta avstånd från spioneriet mot Ryssland". Han menar att uppgifterna ännu är relativt allmänna och reser några frågor som är viktiga att få besvarade. Dessa frågor berör frågor om uppdragets natur, har det varit fråga om ren beställning och en annan fråga är om svenska medborgare är berörda och har privat kommunikation lämnats ut. Om Bjerelds frågor skulle kunna besvaras med ja, då först menar han att vi har en inrikespolitisk konflikt. Men, undrar jag, är detta en inrikespolitisk fråga?

Vi har redan fått information i detta oerhörda att FRA spionerar på ryska toppolitiker för USA:s del, nu får vi veta att spionaget även gäller civila företag och området utsträcks väsentligt och inkluderar nu även Baltikumländerna. Stig-Erik Westman har vid flera tillfällen undervisat om vad Bibeln och dess profetior kan lära oss om denna yttersta tid. Nu senast talade han om Birger Claessons bok Dom över Sverige som utkom första gången 1951. Den gången skonades Sverige från grannen i öst, men hur blir det om vi retar björnen som sover, frågar Westman.

Vi som har vårt hopp till Herren behöver inte frukta, men vi ska varna människorna. Kan vi ingenting annat så kan vi säga: Vakna och stå upp! I Jesu namn.

Maranatafolket

Maranata kommer från arameiskan och är sammansatt av två ord marana och ta, och betyder Du vår Herre kom!Herren kommer! eller Herren har kommit! 

I bloggen Sub Umbra talar Hans Lindelöw om politiseringen av ordet och hur det kan användas på slarvigt sätt i vardagsspråk för att förstärka en stämning, tillrop eller politisk hållning. Men Lindelöw visar i sitt blogginlägg att den faktiska betydelsen av ordet manar till nykter besinning, bön och vakenhet. Men vi vet också att den som verkligen tar Guds ord på allvar kan få lida smälek för Namnets skull. Vill dela med mig av en underbar sång om detta.
                                         Maranatafolket

                    

Denna sång är ett exempel på en kristen kampsång, vilka vi nästan aldrig hör nu. Första texraden: Fram i striden går en här, vittnar omedelbart om att det är en kamp och en strid, men att Guds folk går framåt. Vi får veta att Jesus leder striden och att folket som går i hären är lyckliga trots hån. Vi får också se att Inget kan vårt mod slå ned eftersom Jesus är med och på vår sköld står Seger. Halleluja!

(jag delar med mig sångtexten om du vill sjunga den här sången)

1.Fram i striden går en här, tänd utav Guds And´. Jesus hövding för dem är, de ledas av Guds hand. 

kör: Maranatafolket lyckliga vi är. Hånade men saliga , för Gud står med oss här.

2. Satan står oss starkt emot, brukar list och makt. Starkare är Jesu blod, och säker är hans pakt. 
kör
3. Över sten och sumpig mark, över berg och dal, genom vatten, storm och eld, vi går mot himlens sal. 
kör
4. Intet kan vårt mod slå ned, Jesus är ju med, framåt marsch med säker fot, riv otrons fana ned.

5. Seger står det på vår sköld, seger i hans blod. Han på korset seger vann, och satans välde slog. 

6. Sjung i kampen bäst det går, under sång och bön. Snart vi Sions höjder når, och undfår nådens lön.

Hbtq tillit till polisen och vad är hat?

RFSL presenterar en undersökning där det visar sig att hbtq-personer litar mindre på polisen nu än vad de gjorde 2008. Förtroendet har också minskat för deras egen brottsofferjour, samt för kvinnojourerna.

RFSL föreslår omfattande åtgärder för att komma tillrätta med problematiken.
* man vill utveckla en plan mot hatbrott
* poliserna måste få tydliga instruktioner om hatbrott, samt höjd prioritet för brottet.
* långsiktig finansiering av RFSL:s brottsofferjour
* polisen borde etablera lokala hatbrottsgrupper
* kompetens hos polis och socialtjänst om hbtq-personers utsatthet måste öka.

Om alla dessa förslag finns inte mycket att säga. De är alla följdverkningar och naturliga utväxter på det som sedan länge varit planterat. Livsstilen är inte något som vi som kristna kan förespråka. I Bibeln finns tydliga riktlinjer för vår sexualitet. På flera ställen i denna blogg har jag förut berört problematiken, men idag vill jag beröra ett annat problematiskt ord nämligen hat.

Vad är hat? Och vad säger Bibeln om hat?

Ordet hat används ganska frekvent i Nya testamentet. Vi ska hata vårt gamla liv, inkluderat sådana saker som vi förut hållit kära, för att prioritera Gud.

Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge. (Luk 14:26)

Detta låter konstigt men Jesus är väldigt tydlig på den här punkten. Man kan inte tjäna två herrar. Då riskerar man att älska den ene och hata den andre, eller se upp till en och ner på den andre. Men Jesus säger också att vi ska vara saliga när vi skymfas, hånas och stöts bort för hans skull.

Skulle det då innebära att hbtq-personer skulle kunna känna sig extra saliga om de möter förföljelse. Svaret är nej, eftersom de inte skymfas för Jesu skull. Det är endast smälek för namnets skull som ger salighet. Vi ska inte tillåta mobbning för att de ska bli saliga. Endast de som skymfas för Jesu skull, kan känna sig saliga. Kanske inte i stunden det sker men saligheten kommer.

Bibeln säger också att vi ska avsky det onda, men vi ska älska varandra uppriktigt!

I Bibeln om vi läser om hat och avsky så handlar det alltid om att ta avstånd ifrån, lämna, tycka illa om, känna avsmak för. Det är något som vi inte längre vill kännas vid utan det tillhör det gamla, döda, livet som är begravt i en död lik hans. Nu lever vi inte längre i det livet, utan i det nya livet med honom.

Men vad har hänt med människornas definition av hat? Nu definieras hat som allt som har en avvikande uppfattning eller åsikt. Även relativt klara och tydliga meningsskiljaktigheter definieras som hat. Och de som definierar hat på det här sättet har med olika slags maktmedel tillskansat sig ett tolkningsföreträde som innebär att de som hävdar annan åsikt inte på något sätt kan göra sin röst hörd. Dessa grupperingar lanserar också ett annat maktbegrepp, nämligen medvetenhet. Genusmedvetenhet, miljömedvetenhet och så vidare. Motsatsen, att inte vara medveten om dessa ting, är alltså att vara genusomedveten och miljöomedveten. Det är inte ett önskvärt utgångsläge att utgå ifrån om man vill tala med någon på lika villkor.

Och den undersökning med tillhörande önskelista till polisen och socialtjänsten som RFSL grundar sig just på denna maktfullkomlighet som i undersökningen framställs i dess raka motsats. Undersökningen visar på en grupp som har en ökad risk för att bli utsatt för hatbrott. Samma grupp har inte förtroende för myndigheten som ska iscensätta och ta ansvar för den lagstiftning som de själva drivit fram och de ska åtgärda detta förtroendeglapp genom att undervisa dem och ge dem en ökad kompetens. Snart ska RFSU och RFSL utbilda hela samhället. För en tid sedan skrev jag om hbtq-certifieringen av Visby domkyrka och sedan har fler kyrkor talat om att följa detta exempel. Det innebär med andra ord att präster och diakoner ska utbildas av RFSL, borde det inte vara tvärtom? Och sedan vet vi sedan många år att RFSU har en unik ingång i skolorna i landet, och dessutom en övergripande och fullständigt dominerande kontroll över media och tv-utbudet. Men mycket vill ha mera. Nu väntar polisernas och socialtjänstens utbildning hos RFSL.

Felix den frigivne slaven

Felix betyder lycklig. Vår katt heter Felix. Jag kan inte avgöra om han är lycklig.

Men en sak jag vet det är att han bär namn efter en frigiven slav som sedan blev landshövding! Vem har sagt att det inte fanns karriärmöjligheter förr. Det måste ha varit en väldig klassresa för den slaven. Han hade varit slav hos kejsar Claudius mor , men han steg i graderna och blev landshövding över Judeen år 52-60. Och han var beryktad för sin grymhet!

Jag undrar hur mycket Paulus hört om honom och om han kände till detta när han titulerade honom "högt ärade Felix". Paulus berömmer honom också och säger att det tack vare honom hade rått fred och han menade också att folket hade fått det mycket bättre, det ville han erkänna med tacksamhet. Och vi vet från andra brev att Paulus var en mästare i hur han skulle formulera sig när han hamnade inför makthavare, men vi känner också till att han var rakryggad och hellre led smälek än att bara ställa sig in, så frågan är om denne man både ordnade med många förbättringar och samtidigt blev känd för grymhet?

Felix fängslade Paulus, men han fick berätta om sin tro, inte bara en gång, utan många gånger under två år. Sedan kom nästa makthavare.

Och vår käre Felix, kattungen, är han då en lycklig katt eller...?

#Elin och #Kevin #Idol2013 #Final

Sitter med min dotter och ser idolfinalen. Vinnarlåten, "This is where I belong", får mig att tänka på alla dessa tusentals förväntansfulla ungdomar och barn som brukar trängas för att få provsjunga någon minut inför idoljuryn i olika städer. Så många vill bli kända, så många som tänker att "det är där jag hör hemma".

Och, jag betvivlar inte alls att du kommer att få en musikkarriär Elin men jag önskar att du hade ett annat hem, ett evighetshem. För när vi har hittat det hemmet i Herren sätter vi en ära i att vara honom till behag vare sig vi är hemma eller borta. Men vi får ändå heja lite på dig ikväll. Elin från Midgårdsskolan i Umeå. 

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/klart-vilka-som-gor-upp-i-idol-final/

Vi kommer inte att se hans like igen

Alla vet vid det här laget att Nelson Mandela lämnat jordelivet. Alla hyllningar äger sitt berättigande. Hans livsgärning är i sanning unik, men jag vill inte tala om den nu utan om en annan person vars like vi aldrig får se på denna jord igen.

Barack Obamas tal innehöll orden i rubriken, samt orden "vi har förlorat en av de mest inflytelserika och i grunden goda människor som någon kommer att tillbringa tid med". Det är inga små ord. Men alldeles säkert sanna. En journalist som sammanfattade kondoleanser från Johannesburg berättade att en av hans uppskattade och unika egenskaper var att han var så fullständigt befriad från egocentricitet. Så snart han nämndes eller upphöjdes ville han byta ämne och tala om något annat och han hade också den egenskapen att han kunde sätta sig in i andra människors perspektiv, enligt utsagorna.

Tittar man på internet jämförs han faktiskt med vår Herre, Jesus Kristus, eftersom så många av dessa goda egenskaper och kvalitéer anses närmast gudomliga. Men skulle vi ha frågat honom själv skulle han troligen
ha viftat bort den tanken omedelbart eftersom han själv var en kristen.

Men de absolut underbaraste egenskaperna, de har vår Herre Jesus Kristus Guds son. Han är en direkt avspegling av Fadern och han kan bara göra det som han ser sin Fader göra. Och eftersom Fadern älskar sonen så visar han honom allt vad han själv gör och vi ska få se gärningar som får oss att häpna.

Och Barack Obama kanske hade rätt på ett sätt. Det är kanske få förunnat att få tillbringa tid med en sådan person som Nelson Mandela, men personer som är lika Jesus och har delar av hans egenskaper och avspeglar Fadern, sådana finns det en del av. Vore vi kristna hängivna skulle vi alla lysa och visa på Jesus i våra liv. Och den som verkligen lever nära Gud ser också det goda i andra människor. Jesus och hans egenskaper kan lysa fram i många fler än Nelson Mandela. De kan lysa fram i dig om du låter den Helige ande verka i dig. Tänk att Mandela utan bitterhet kunde kliva ut ur ett fängelsestraff som varade i 27 år! Men tänk på det Jesus gjorde! Han lämnade sin himmelska härlighet för att komma till jorden och låta sig födas som en människa. En människa som föddes i ett stall i Betlehem och som var Gud och människa på samma gång och som vann en seger för tid och evighet. Hans like får vi aldrig se igen.

Kristna ungdomar och alkohol

Det fanns en tid när det var en absolut självklarhet att den som blivit en kristen skulle vara helnykterist. Och, många har säkerligen diskuterat och vridit och vänt på detta och sett det ur olika perspektiv från ord som vi kan läsa i vår Bibel. Det finns exempel på personer i Bibeln som drack sig druckna och det finns även exempel på ställen där vi uppmanas att dricka och göra oss glada. Dessutom vet vi att Jesu första under var vinundret. Nu har många även skrivit om detta och förklarat att vinet inte var jäst o.s.v. men oavsett hur alkoholhaltigt vinet var så kan vi i texten se att vinet kom fram i slutet av kvällen och även om det inte uttryckligen sägs i bestämd form att just dessa gäster var druckna så yttras i alla fall frasen att man brukar sätta fram sämre vin i slutet av kvällen när gästerna börjar bli druckna, medan du har sparat det bästa vinet ända till nu.

Men det finns också ställen där dryckenskap framställs som en synd och en last. Och den som är drucken kan börja bete sig illa mot andra. Vi uppmanas att inte berusa oss utan istället låta fylla oss med den Helige ande.Vi vet också från pingstundret att den äkta glädjen i Herren kan misstolkas och att det fanns människor som trodde att de var druckna när de talade tungomål.

Så, utan att gå för djupt i detta, kan vi redan nu konstatera att Bibeln i sig, inte förbjuder oss att dricka alkohol eller vin, men den varnar oss för att göra det. Det är också uppenbart att berusning och dryckenskap ställs i en motsatsställning till ett heligt och rent liv med den Helige ande. Därför är det inte alls förvånande att väckelserörelser fört med sig nykterhetsrörelser och att samhället som helhet har fått en moralisk uppryckning i tider när Gud talat till folket. Eller, kanske borde jag säga, när människorna lyssnat på Gud, eftersom det inte är han som flyttar på sig, eller ändrar sig.

Kristnas beslut att leva helnyktert var troligen mest grundat i överlåtelsen och viljan att följa Gud och då blev dryckenskapen en icke-fråga. Den fick ingen substans för den som tror och tänker att Jesus snart ska komma tillbaka, för den som söker Guds rike först och för den som vill löpa framåt på vägen. Men för andra kanske frågan behövde stötas och blötas mera och det är troligt att dessa senare blev helnykterister av andra skäl. Det finns så många sociala, samhälleliga och ekonomiska vinster i ett helnyktert folk. Brottslighet och våld minskar och sjukhusen skulle nästan kunna tömmas om vi vore helnyktra. Och dessa beslut var heliga. Sedan finns gruppen som väljer helnykterhet av solidaritetsskäl. Man vill inte locka någon svagare, någon som kanske blir fast för alkohol och får mista sitt liv för den drogen. Då väljer många att hellre avstå, även om de bara kan rädda någon. Dessa skäl har tillsammans utgjort grund och grund för kristna att avstå alkohol i de allra flesta fall.

Men hur är det då idag? Vi känner till och hör att många kristna dricker ibland, men hur många dricker och hur mycket och i vilka sammanhang? På vilket sätt motiverar sig denna grupp?

Jag kan berätta att jag själv tillhörde den gruppen för ett antal år sedan och jag minns ju mina egna (falska) föreställningar från den tiden. Jag trodde t.ex. att:
* jag var lika kristen oavsett om jag drack eller inte
* Jesus drack alkohol hos publikaner och syndare
* att Bibeln i det närmaste uppmanade till drickande (genom liknelser, Timoteus mage, m.m.)

Nu vet jag mera, men kanske finns det någon som har lika svaga argument som jag hade, då kan du skärskåda dem i ljuset av Guds ord och finna att de inte håller! De håller inte för livet här på jorden och de håller inte för evigheten.

Men en sak vet vi och det är hur mycket kristna ungdomar dricker. Jag har tagit del av en undersökning som Anders Sjöborg, Centrum för forskning om religion och samhälle, Uppsala universitet, presenterat. I den undersökningen framgår det tydligt att normerna förändrats kraftigt. Mellan 20-30% av de kristna ungdomarna dricker flera gånger per månad. De som uppgivit att de dricker "aldrig eller nästan aldrig" är mellan 40-50%. Om du sedan följer undersökningens presentationsdel sida för sida ser du en mängd fakta om varför de dricker och varför vissa avstår drickande. Det i särklass viktigaste fyndet tycker jag kunskapen om att daglig bön, bibelläsning och att bo hemma, är de i särklass mest nykterhetsbevarande faktorerna i undersökningen!

Däremot är det tråkigt att se många kristna par som lever sambos och där båda dricker. Många ökar markant sitt drickande i samband med att de flyttar hemifrån, och att över 60% tycker det är helt ok. med ett glas vin på stan efter ett möte. Det är inte heller så upplyftande, ur kristen synvinkel, att läsa argumenten bakom valet att avstå att dricka. Över 40% (av den gruppen) avstår för att alkohol skapar problem och nästan 14 % p.g.a. att de aldrig givits tillfälle. Endast 24,7% (ur gruppen som avstår) menar att det inte passar ihop med deras kristna tro.

Vi vuxna måste avstå alkohol, inte bara för vår egen skull utan för den här generationens skull. Och om vi söker Herren och hans nåd ryms inga tankar på detta. Herren fyller oss med andra tankar och andra känslor.

Jo, han finns Pernilla!

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Andreas Dregen och Pernilla Anderssons framträdande i tv-programmet Go´kväll. Min reaktion gällde den framförda sången Flat tire on a muddy road, i vilken textraden, My Lord sweet Satan upprepades gång på gång som ett mantra.

Eftersom jag tror på Gud och är kristen tycker jag att det var (och är) allvarligt. Sången spelades på bästa möjliga programtid och båda dessa artister är mycket etablerade och syns i både intervjusoffor och i olika underhållningsprogram. Mitt inlägg om sången gav en väldig respons. Många tyckte att jag var inkrökt, dömande, trångsynt m.m. Detta gjorde att jag, trots att jag var ganska säker redan i första läget, beslöt att lyssna ännu en gång på texten och därför gick jag till youtube för att lyssna noggrannare (vilket jag fått flera råd om). Och, nu kunde jag inte alls klara av att lyssna på hela sången. I videon blir det ännu tydligare. Detta NAMN som jag reagerade på uppvisas över hela skärmen och bokstäverna rinner i fönstret.

Nu kanske du tycker att detta är ingenting att fästa sig vid, för kanske tänker du som Pernilla Andersson, som skrev flera tweets om mitt inlägg och i ett av hennes inlägg lät det så här:

"Det är ingen "Lovsång", och det finns ingen "Mörkrets herre"...möjligen "en dam som famlar i religionsmörker".

Om du tänker att "Mörkrets herre", "Satan" och "Djävulen" - det är bara något som hör till musiken, det är något symboliskt, det betyder ingenting för Han finns inte och de som tror på honom "famlar i religionsmörker", då vill jag säga till dig att lika säkert som att Gud finns, lika säkert som att Jesus finns, lika säkert som att den Helige Ande finns, lika säkert är det att Satan finns.

Är du ovan att läsa bibeln, börja då med att gå till www.folkbibeln.net och sök på ord. Du kommer att hitta att Satan omnämns 37 gånger i Bibeln, men denne äresvurne fiende har många namn. Ett annat av hans namn är Djävulen och ibland kallas han orm och drake. Om du då läser de allra sista verserna som kommer fram med hans namn - då får du se vad som väntar honom. I Uppenbarelseboken 20:2 nämns han med alla dessa fyra namn och om du läser så ser du att han ska bindas i 1000 år, och sedan ska han släppas lös en liten tid. Därefter ska han försöka bedra så många han hinner för att slutligen kastas i den brinnande sjön, en gång för alla.

Att hylla denne som Gud eller konung är alltså ingen framkomlig väg, varken i denna tid, eller i den kommande tiden. Han förlorade allt när Jesus dog på korset. Han hade räknat med att förnedringen, skammen, smärtan och förbannelsen skulle göra slut på Jesus (och Faderns) anspråk på en kärleksrelation med människorna. Säkerligen var han fylld av segervittring, men då brast förlåten i templet, det blev mörkt mitt på ljusa dagen och till och med vakterna blev tvungna att säga, "denne man var verkligen rättfärdig". Och sedan vet vi att Jesus visade sig efter sin uppståndelse för mer än 500 vittnen.

Vi som tror på Jesus Kristus och hyllar honom som vår herre, vi har valt en segerväg. Vi vet utgången och vi litar på att Guds ord steg för steg går i uppfyllelse. Men vi vet också att så länge vi är här på jorden så finns det två makter, två riken, det är Guds rike och det är världen. I världen har Satan stor makt ännu och vi vet också att det inte är mot varelser av kött och blod vi strider utan mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Därför, Pernilla, hör jag ju det du skriver och säger "att du är troligen närmare ljuset än dig (mig)" och att du absolut inte är satanist, vilket jag naturligtvis  hoppas på, men vi vet att Gud är ljus och inget  mörker finns i honom och den som vandrar med Jesus och har umgänge med honom och Jesu blod renar oss från all synd. Detta kan du läsa om i första Johannesbrevet.

Jesus sa också vid ett tillfälle att människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom de inte trodde på honom som Fadern hade sänt. Och den som älskar mörkret kommer inte gärna till ljuset. De tycker ljuset är obarmhärtigt, avslöjande och inträngande. Människorna trivs bättre i mörkret med ord som integritet, privatliv och hemligheter. Men en dag ska allt ropas ut från taken. det har vi också Guds ord på och redan idag finns kristna ungdomar som sjunger om att ropa från taken. Men de vill inte ropa ut andras hemligheter, utan de vill ropa om sin Herre och Gud, Jesus Kristus, för att om möjligt rädda någon.

Det hoppet är äkta och sant och något att lita på, däremot är den ideologi, religion som t.ex. Sabbath Assembly står för fullständigt utan hopp. Att hoppas på en försoning mellan Jesus och Satan är utsiktslös! Läs slutet av uppenbarelseboken och även om du inte tror på Bibeln så försök tänka på alla profetior som redan inträffat! Boken kan ju vara sann.

Och åter då till Pernilla Anderssons twittrande, efter det inlägget som jag beskrev ovan, så skrev jag till henne; #Jesus #Kristus är min #Herre och #Han famlar inte. Jag följer #Honom. #Gudsordhåller #Jesuswillcomeback

Varpå Pernilla svarade: tänk vad förvånad du kommer att bli när han ignorerar dig, "hon som dömde", ...blir ensamt Gun-Britt. Frid vare med dig stackare.

Och i ett avseende har Pernilla rätt, vi ska inte döma, men det jag gjorde i min text var att döma handlingen inte människorna. Vi ska ta avstånd ifrån och till och med avsky det onda. Det vore faktiskt mera kärlekslöst att tiga. Om du till exempel såg människor med förbundna ögon på väg att gå över "en bro" som inte finns och du har en möjlighet att rädda några i den långa kön, gör du då inte allt du kan. Ropar - som Jesus Culture, eller som de blinda männen vid vägen när de hörde att Jesus kom.

Zacharias

Igår lyssnade jag på Ravi Zacharias och han är verkligen värd att lyssna på. I fyra årtionden har han på olika sätt tjänat Herren och det underbara är att det här är inte bara förkunnelse. Här är en man som brinner för att människor inte bara ska tro på Honom utan Ravi vill se förvandlade människor som tar budskapet på allvar i sina individuella liv.

Den predikan jag lyssnade på handlade nästan uteslutande om unga människor, barn och föräldraskap. Om vikten av att tala till och faktiskt påverka sina barn i rätt riktning. En av många livsöden som han talade om fick problem när hon började på ett universitet och fick problem med innehållet i undervisningen varpå hon tillfrågades om varför hon inte kunde acceptera det som lärdes ut. Hon svarade då att läraren i fråga hade fört in så många sidospår som inte alls hörde till undervisningen utan helt enkelt bara syftade till att indoktrinera studenterna i en viss riktning, varpå rektorn (som hon var inkallad till) svarade: "helt fel, i 18 år har du varit indoktrinerad, nu ska vi utbilda dig!" Han såg alltså hela hennes uppväxt i ett kristet hem som en indoktrinering.

Detta är bara ett exempel på den väckelseton som han höll i det mötet som jag lyssnade på. Om du liksom jag inte lyssnat på honom förut, så börja göra det nu. Han har mycket att säga även till de lärde och har ofta gjort det. Han anses vara en av de största evangeliska apologeterna av vår tid.

http://www.youtube.com/watch?v=y57nLkvWFNA

Reaktioner på inlägg

Så har man då blivit uppmärksammad idag, men jag kan ju inte direkt säga att det var helt och hållet positivt. Det enda jag hoppas är att alla dessa som nu läser inlägget "Så sjukt Dregen!!!", inte bara skakar på huvudet och ser mig som extrem. Det är faktiskt texten som är extrem!

För inte alltför många år sedan, kanske ett drygt hundratal, sågs människor med uttalad skepticism till Gud som annorlunda. De som var troende var fler än de som inte trodde! I och för sig kanske inte alla troende var väldigt aktiva men man hade sin grundmurade tro på att allt skapat fanns till på grund av en skapare och man trodde att denne skapare och Gud hade sänt sin egen son till världen för att sona vår synd. Man trodde också på att denne Gud och Fader lyssnade när man bad. Och tänk det är precis den guden jag tror på än och det är den guden som lyssnar på mig när jag ber i hans sons namn.

Ska man då behöva höra tillmälen om att man har skador än här och än där och att man inte fungerar på ena eller andra sättet för att man tror på Gud? Varför har samhället blivit sådant att den som tror sitter med bevisbördan. Den som inte tror, är ateist eller till och med sjunger sånger offentligt som hyllar Guds fiende nummer ett, den personen behöver inte försvara sig bara angripa.

Men på sin hemsida har Pernilla Andersson skrivit till mig personligen och till och med gett mig en sång, vilket jag tackar ödmjukast för. Den sången är bra mycket finare än den andra sången och den Gud som du sjunger om Pernilla heter Jesus och han ska komma tillbaka. Tro på det.

http://www.pernillaandersson.com/pernilla-gastar-dregen-i-gokvall-samt-replik/

Frukt i rätt tid

När jag var nyfrälst fick jag höra undervisning om de andliga frukterna och de andliga gåvorna. Vi skulle söka gåvorna och veta att Herren vill ge dem och frukten, den var något som helt enkelt följde på det nya livet. I det gamla livet bar vi usel  frukt, i det nya livet skulle vi bära alla de goda frukter som anden ger.

Och inte tänkte jag på, då som nyfrälst 30-åring, att göra jämförelser med naturen vad gäller andliga frukter. Jag läste och trodde. Jag litade på Gud att han skulle ta stort ansvar för frukten, och på väggen hängde jag upp ett ord ur Romarbrevet.

Rom 8:30 Och dem han har förutbestämt, dem har han också kallat. Och dem han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. 

Detta ord litade jag verkligen på. Visst hörde jag ibland predikningar som påtalade min del i det hela och den var i verkligheten påtaglig, det har jag förstått i efterhand av närstående. Jag läste allt vad jag kunde komma över, stängde min tv, slutade i princip att följa med i dagsaktuella händelser och försökte fokusera på Guds ord och bön. Ja, ibland blev det nog väl nitiskt. Och när mitt humör eller närståendes humör inte stämde ihop med det jag läst så hade alltid Gud rätt, och det var ju en bra inställning i och för sig, men blev kanske svår för de nära. Inom vetenskapsteori brukar man ibland tala om att om en teori har allt för många anomalier (ickeförklarbara teser) så är den till slut inte användbar längre. Kanske skulle jag ha märkt att jag inte bar de frukter som jag trodde jag bar, kanske skulle jag ha fått mera undervisning och kanske skulle även nykristna av idag behöva höra det jag skriver nu. Och det jag skriver nu har jag heller inte lärt mig själv utan många har undervisat mig genom åren och den som klarast uttryckt detta med andens frukter tror jag är Tage Johansson, Maranata.

Man ska inte vänta sig frukt för snabbt på ett träd. Trädet måste planteras, få rötter och fäste. Sedan måste jordmånen vara rätt och det måste också vara andra förhållanden för att trädet verkligen ska ta fart och växa. De första åren är trädet en liten planta och visar endast upp grenar och lövverk och dessa behöver dessutom kapas rejält ibland så att plantan inte blir så ranglig. När slutligen trädet är stabilt, grönt och vackert kanske du tänker att nu tjänar trädet verkligen ett gott syfte. Det ger skugga och svalka och det är vackert att se på. Ännu mera hänförd över ditt träd blir du den gången det blommar. Blommorna tar andan ur dig! Inget träd kan jämföras med detta träd i trädgården. Men om du är hungrig mättar varken bladen eller blommorna dig. Magen knorrar fram till den dag ditt träd bär frukt. Vilken underbar dag när du får skörda frukten från ditt träd!

Ja, jag önskar att jag förstått det här då på den tiden, men även om någon försökte säga liknande saker till mig så kanske jag inte alls tog emot det. Hela jag var så full av idéer och verksamhetsiver. Inte tänkte jag på att jag var i kartstadiet eller ännu tidigare.

Och sedan tänkte jag också på Psalm 1, där löftet finns, inte bara om att få bära frukt, utan dessutom frukt i rätt tid.

Saliga är de som inte följer de ogudaktigas råd 
och inte går på syndares väg eller sitter bland
bespottare, utan har sin glädje i Herrens undervisning 
och begrundar hans ord dag och natt.

Han är som ett träd planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.

Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som 
vinden för bort. Därför ska de ogudaktiga inte bestå i domen, 
ej syndarna i de rättfärdigas församling.

Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de 
ogudaktigas leder till fördärvet.

På ordet ovan, att inte ta råd av ogudaktiga, inte följa efter syndare och inte sitta bland bespottare följer detta underbara löfte. Tänk den som är ett träd planterat vid en vattenbäck, ett träd, som inte bara växer, blommar och bär frukt, utan dessutom gör det i rätt tid. Tänk så värdefullt att frukten kommer i rätt tid.

De ogudaktiga förs bort som agnar i vinden. Det låter hårt, men vi har en Gud som vill att vi ska samla alla dessa agnar så att de får bli frälsta. Och när en människa blir frälst börjar Gud ett väldigt arbete med den personen. Hjärtat ska renas, och det som förut varit krokigt ska bli rakt. Jag hörde någon som vittnade om att Gud gav honom en ryggrad, och det kan jag nog instämma i för egen del också. Det är Gud som verkar i vår vilja och vår handling.

Och hur var det då med ordet som jag trodde så blint på? Jo, ordet var rätt, och tron var det heller inte något fel på, men förväntningarna stämde kanske inte med verkligheten och det sätt som Gud arbetar med en människa på. Vi fick undervisning att det gamla är förgånget och något nytt har kommit. Detta är sant, men det finns en aspekt där man inte kan plocka frukt från alltför späda plantor.

Till detta vill jag bara säga att undantag finns. Det finns personer som blivit totalt förvandlade i ett nu, men det vanliga är att helgelse och efterföljelse är ett livsprojekt som du delar med Herren.

Ett förr och ett nu

Idag har jag lyssnat på Maranatas gudstjänst från Stockholm. Det är inte något ovanligt, det är vad jag vanligen gör vid 11-tiden på söndagarna, antingen i möteslokalen eller vid datorn i mitt eget vardagsrum i Umeå.

Idag har en av församlingen äldste, Hans Lindelöw, predikat. Det är inte heller särskilt ovanligt. Jag börjar lära mig nu efter ett par år att de som har den gåvan att förkunna gör det med jämna mellanrum, både på söndagarna och under tisdagarna när det är bibelstudier. På samma sätt fylls inte konferenserna av en mängd okända människor, utan de flesta känner varandra och gästande predikanter  har oftast kommit förut.

Hans Lindelöw driver för övrigt, sedan många år, bloggen Sub Umbra, där han speglar dagshändelser i ljuset av Guds ord. Idag talade Hans om vikten av att vi verkligen drar en gräns till vårt gamla liv. Förut levde vi på hedningarnas sätt och förut drogs vi till det ena och det andra. Förut lät vi så mycket fylla våra sinnen som inte hade med Herren att göra. Förut mottog vi inte Herren stora nåd till frälsning.

Och varför är detta förut så angeläget att hålla före sig även om man varit frälst i många år? Varför tänka på det nu? Jo, självklart därför att det aldrig har varit angelägnare än nu att gränsen till världen, gränsen till synden, gränsen till det gamla markeras. Var och en av oss är - oavsett om vi är frälsta eller inte - beroende av Guds nåd varje dag. Den dag vi inte behöver nåd är vi illa ute. Denna nåd fostrar oss till att avsäga oss sådant som tynger. Och synden tynger verkligen. Men andra bördor och dagliga bekymmer tynger. Och den som frestas, d.v.s. alla eftersom alla någon gång frestas, tappar också fokus och kraft när dessa tankar kommer. Därför kan vi varje dag, varje sekund och varje andetag säga förut. Förut det kan vara innan vi tog emot Jesus, men det kan också vara det mindre misslyckandet igår eller handlingen som du aldrig gjorde för en minut sedan. Jesu blod täcker allt detta förut. Men inte nog med det - Jesu blod täcker allt detta som ligger framför också, så länge vi vill leva för honom och bekänner honom som Herre.

För vi vet att köttet och sinnet det bär vi med oss så länge vi är här på jorden och våra mänskliga svagheter och egenskaper, dem känner Herren till, men vi bär också med oss Jesu Kristi nåd och genom den Helige andes kraft kan vi vinna seger!

Hebr. br. 10:35 Kasta därför inte bort er frimodighet som ger stor lön.

Vi ska inte blygas för evangeliet. Vi ska inte blygas för Honom. Vi ska inte blygas för att bekänna vem Herren Jesus Kristus är och vad han har gjort för oss.

Tack Jesus för ditt eget ord!