Björnattack

Björnmöten är ovanliga och mannen som uttalar sig i Västerbottens Kurieren och DN m.m. kom med knapp nöd undan en björnattack. Och det finns många vittnen som mött björnar i skogen och som kunnat vittna om sin fullständiga och panikartade rädsla. Den här mannen som överlevde attacken, hann skjuta ett skott mot björnen, men björnen blev rasande och krossade mannens ben med sina käkar,  och han hann också tillfoga honom fler sår. Det som slutligen räddade mannens liv var ett skott som hans bror avlossade på tre meters håll. "Att jag skulle dö fanns aldrig i min tanke, säger mannen".
http://www.vk.se/871113/berattar-om-bjornattacken
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bjornen-var-rasande

Med tanke på denna berättelse och andra som träffat på björnar så förstår vi att de är verkligen inte att leka med. De är så starka och åtminstone i Sverige finns inget jämförbart djur att akta sig för. Själv har jag dock aldrig mött någon björn trots att jag växt upp i Västerbottens inland och mycket väl kunde ha gjort det. Björnmöten har blivit vanligare på senare år och orsaken till det vet jag inte. Kanske alla hyggen, kanske jakten, kanske detta att vissa björnar lärt sig leta mat i människornas rester. Men även i Bibeln fanns män och t.o.m. pojkar som mötte björnar. David var en av dem.

1 Sam 17:36 Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.

Orden är den unge Davids, och yttrades när han som helt ung skulle besöka sina äldre bröder på stridsfältet och slutligen blev den ende som stod upp emot den fruktansvärde Goliat. Denne Goliat hade hånat och hånat Israels armé och hela tiden fick han stå oemotsagd. Men hur många gånger får vi inte se hur Gud handlar på ett fullständigt oväntat sätt.

Vilken tro! Och vi vet från Hebreerbrevet 11 att tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Och vi ser också att världen har skapats genom ett ord av Gud, så att allt som vi ser inte har blivit till av något synligt.

Hans tro var ingiven av Gud. Därför kunde han stå emot Goliat och till och med vinna. David vann segrar redan tidigare i det tysta. Segrar över björnar och lejon. Det är inga små segrar. Om vi tänker på mannen som nu överlevde björnattacken och fick sitt ben krossat och även många andra större skador på sin kropp, så hade också han säkerligen en stor vana av att möta och jaga vilda djur. Men dessa skador fick han för att han kom för nära björnen. Både han och hans bror var beväpnade med skjutvapen och de var renskötare vilket innebär att de är mycket vana både vid jakt och vid det som sker i skog och mark. Även i hans fall hjälpte hans tro honom. I hans tanke fanns aldrig att han skulle dö! Detta trots att han i princip var inne i björnens käftar. Benet krossades, axeln och även huvudet fick sitt, men han var hela tiden övertygad om att han inte skulle dö.

Detta kan vi likna vid Världskyrkans uppslukande av de fria församlingarna. Det finns fria vittnen som mitt i vilddjurets gap ännu har tro för sin överlevnad. Och vem vet; kanske räddar dem tron?

David blev räddad, och inte bara han,  utan hela Israels armé! Prisat vare Herrens underbara namn.

Men det finns en avgörande skillnad mellan dessa två episoder, även om båda handlade i tro. David handlade även på Guds ord och han såg till att skjuta sina stenar på ett betydande avstånd. Han gjorde sig också av med den obekväma rustning som armén promt skulle ha på honom, och sen gick han åstad på Guds eget ord.

Så även om någon troshjälte kan vinna segrar i vilddjurets gap så har jag i alla fall för min del valt att inte befinna mig i det gapet eftersom vi inte vet tiden och stunden när Herren kommer tillbaka.