Hon är skökan

Jesus varnar oss flera gånger för falska profeter. I matt 24:4 säger han. "Se till att ingen bedrar er", (5) Ty många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias och de ska leda många vilse. Vi vet också att det finns många villoläror idag. Många dricker ur usla brunnar och herdarna är lejda och har inte omsorg om fåren.

Men skökan och vilddjuret de tycker vi kanske det är lättare att känna igen. Manifestationerna är så tydliga i vår tid och det är lätt att säga: "Där är hon", "där är  han", men enligt N.P Wetterlund i Andens lag, ska man verkligen se upp med alla försök att kategorisera och på förenklade sätt inringa odjuret, då kan det sluta med: "att just det finger, som så pekar, är skökofingret".

Wetterlunds böcker är annorlunda i sitt språk och i sin form. Han har ibland blivit kallad kristen mystiker och visst gränsar texten stundtals till mysticism men tonen är klar och han är bibeltrogen i sina utläggningar. Det kapitel där han beskriver vilddjuret är nog den absolut bästa beskrivning man kan få av skeendet i tiden. Här ska jag dock bara nämna något lite kort. Wetterlund konstaterar dock att även om vi inte kan lokalisera vilddjuret i allt dess djup så sitter "skökan på de 7 kungsbergen i Rom, det är, på det sjuhövdade kungsdjuret i Rom." (...) "Sålunda: såsom skökan icke är en lekamlig kvinna, och de berg, på vilka hon sitter, icke är lekamliga berg, så bor hon icke heller i det lekamliga Rom rätt och slätt".
(...)
"Och hon heter: "Det stora Babylon". Ty hennes ande är det gamla Babels hedningaande, som levat upp i Roms hedniska ande och sedan blivit hennes ande." (...) "Lägg märke till - säga vi än en gång - denna ängelns fingervisning om en andlig uppfattning av skökan. Den lär oss, att hon visserligen har sitt stamhåll i Rom; men den varnar oss för att ensidigt lokalisera henne eller tänka henne innesluten i ett visst rum eller bunden vid en viss yttre plats; så att blott jag icke är där eller där eller går dit eller dit , så är jag fri skökan. Nej, så lätt är jag henne icke kvitt. Saken ligger djupare än så. Ty det är ju fråga om en skökosak, en otuktssak. Och all sådan är en smygande hemlighet som undandrager sig allas ögon. Just därför står på hennes panna det ordet: "Hemlighet". Hon är det hemliga Babel, som hemligen övar den förstabudssynd, vilken Babel övade öppet.

(...)

"För att kunna se skökan måste man vara i anden. Ty skökan är en förstabudsande, nämligen den fallne förstabudsanden, med skenet av Kristi namn, och kan ses endast i förstabudsanden. Blott så långt man är i den, så långt ser man henne."

"Och det är bristen på denne fyrsidige all-ande, som vållar den oandliga, ensidigt materialistiska uppfattningen av henne. När det t.ex. i vår statskyrka blir tal om skökan, så pekar man vanligen på den katolska kyrkan och säger: "hon är skökan". Likaså i småkyrkorna. Där pekar man på statskyrkan och säger: "hon är skökan". Men saken är den, att just det finger, som så pekar, är skökofingret. 

Här måste jag medge att jag själv är en stor syndare. Jag har verkligen utpekat vilddjuret som absolut i det närmaste identiskt med världskyrkan och alla dess förgreningar. Särskilt gäller det nätverket av politiska, religiösa, ideologiska och ekonomiska överbyggnader som sträcker sig ut över världen i fredsälskande nit och en mängd andra övergripande agendor. Men någonstans har jag ju förstått att Vilddjuret och Skökan vare sig är lätta att undfly eller att utpeka och identifiera. Någonstans bär vi alla märken efter vilddjuret i vår kropp så länge vi lever här i tiden. Vårt kött är en ständig påminnelse om detta och vi behöver bara slå på ett nyhetsprogram ser vi följdverkningarna av detta kötts åker.

Och Wetterlund säger att skökoväsendet handlar om att vara förstabudslös. "Men så långt som hon är förstabudslös, så långt är hon skökan, hon må nu vara romersk eller luthersk, storkyrka eller småkyrka. Gränsen mellan sköka och brud ligger i hjärtat och skär tvärs igenom alla kyrkor, både stora och små. Inga kyrkomurar eller bönhusväggar utestänga skökan, som är en ande. Hon utestänges blott genom de fyra heliga och saliga allten. Så enkel är saken; och så djup och allvarlig är den."

"Och hennes hat undgår ingen förstabudsmänniska". (s.89)

Ofta talar vi om olika grader av sekularisering och förvärldsligande. Vi talar om underhållningskristendom och avguderi. Många analyserar villoläror in i minsta detalj. Men denne präst, N.P Wetterlund håller sig konsekvent till förstabudssynden. Han blandar inte in något annat. Antingen lever man i första budet eller så lever man inte i första budet. Där får vi rannsaka oss var och en.

Du skall inga andra Gudar ha jämte mig