1983 hade Mats Rådberg och Rankarna en hit med sången Peta in en pinne i brasan. Sången var en försvenskad version av en populär countrysång. Redan då var texten orimlig och vanvettig och drev med en förfärlig kvinnosyn. Kvinnan skulle i det här fallet göra allt i hemmet, laga bilen, ta ut förgasaren, laga mat, servera revbensspjäll, och även elda i brasan, framför den plats där husets förtryckare troligen tagit plats.
https://www.youtube.com/watch?v=Z5zJg6BKP84
Som alla säkert redan vet och förstår handlar inte den bibliska underordningen om förtryck alls. Jesus kom underifrån och betjänade andra, men han lät sig också betjänas. Men till det ämnet får jag kanske anledning att återvända vid tillfälle. Nu fick jag lite tankar om den brasa, eld, som omnämns i sången och som behöver matas med ved.
I Bibeln omtalas eld på många sätt och ett vanligt sätt att tala om eld är när man talar om reningsprocesser. Om något är till förförelse, hugg av det och kasta i elden, om trädet inte bär frukt så blir det kastat elden osv. Elden renar, men den frigör också.
I Mark 9:49 sägs det: Ty var och en skall saltas med eld.
På många ställen omnämns den Helige Ande i termer av eld, Johannes (döparen) sa om Jesus i Luk 3:16 ...Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i Helig Ande och eld.
Och som vi vet hände detta också, på pingstdagen.
Allt det här är kända sammanhang och elden omtalas i många fler sammanhang men nu tänkte jag begränsa mig till dessa tankar. Dels ingången i texten, med veden på elden, dels elden som renar och dels elden som brinner för evangeliets utbredande genom den Helige Ande.
Pinnen, veden på elden. Här kan man verkligen tala om att det är viktigt att lägga veden på rätt eld. Vi vet också att tungan är en eld och den kan sprida falska rykten och nästan förstöra livet för någon annan. Om vi får höra ett sådant rykte då gäller det att vi är vakna och inte lägger dit någon mera ved till brasan. Det är så lätt hänt, och särskilt om man känner till något om just den personen eller omständigheten som de pratar om. Vi människor vill ju vara delaktiga, vi vill känna igen oss, vi vill ha sammanhang, och så lätt att man lägger dit en pinne, bara för att passa in och få ett erkännande! Nu talar jag till mig själv lika mycket som den som läser. Vi/jag måste sluta söka den typen av erkännande! Det blir ändå en usel eld som inte alls duger att värma sig vid. Ett liknade exempel kan jag ta när det gäller avskildhet och att inte möta dem som talar, på det sättet slocknar till slut samtalsämnena. De får ingen ny ved att lägga på brasan. Så kommer det sig att dem som tidigare talat illa om dig plötsligt vill ha kontakt. Men bed om urskiljningens gåva så att du i glädje kan ta emot de ärliga och kan ta avstånd från dem som söker efter någon ny "felsägning" att kunna anklaga dig för.
Men sedan har vi den goda elden! Elden som Jesus vill sprida kring hela denna jord. Den eld som han önskade att Jerusalem hade gripits av i sin tid, men i stället fick han gråta över staden. Men elden kom så som han lovat. Den kom när församlingen höll ut i endräktig bön. Den kom när de stod inför domar och rådsherrar, och den kom ute på gator och torg på ett så kraftfullt sätt att människorna ville röra vid deras klädnader. Och elden spred sig och spred sig och spred sig. Men även den goda elden behöver ved för att brinna bra. Är alla vedträn kringspridda så brinner vart och ett av dessa vedträn inte länge. De måste föras ihop för att verkningarna ska komma av en stor eld, och det måste även finnas de som samlar mera ved till brasan. Till detta finns församlingen, där vi har olika gåvor och vissa står kanske i eldens mitt och andra är ute och samlar.
Elden som renar. Här kunde det skrivas väldigt mycket, om djup, om gruvor, om silver och guld, och om luttring och prövning. Om rening och salt, men jag är inte bibellärare utan jag vill i enkelhet förmedla några tankar. Vi människor har så många intressen och det finns så mycket som kan fånga vår uppmärksamhet här i tiden. Någon ny bok, en film, nya trender och moden osv. Allt detta är väl i sig självt inte någon större fara om det hanteras med varsamhet och man inte mister sitt fokus, men när intressen och annat drar iväg med oss i fel riktning, och när komplexiteten i tillvaron tilltar med alla kommunikationsvägar som finns, då är det ännu nödvändigare att den som verkligen vill leva för Gud får möjlighet till avskildhet och att han får tala enskilt med oss. Då man får syn på Guds vilja och får se glimtar av hans perspektiv, då blir allt det andra så litet och futtigt, något som helt förlorar sin dragningskraft på oss. Det blir inte alls viktigt längre. Vi önskar ingenting hellre än att få mera av Gud, komma närmare, sitta vid hans fötter, dricka hans ande, utbreda hans rike. Hans önskan blir vår önskan. Det är vad reningsprocessen handlar om.
Utbredandet genom den Helige Ande. Detta har jag delvis berört ovan men vill tillägga att den Helige Ande verkar oavsett hur de yttre omständigheterna ser ut. Kanske ser det ut som om ingenting händer - eller att fienden har ett övertag och allt ska förloras. Men kom ihåg, att just då är segern som närmast. Just då kommer svaren. I sista numret av Midnattsopet berättar Jan-Egil och Lill Hafsahl om sitt och församlingens stora missionsprojekt i Rumänien, men man kommer också in lite på församlingens början i Norge. "Man måste vara gripen av ett heligt vansinne", menar paret. De har aldrig slutat med det och lever helhjärtat det liv de lever. Vi har inget annat liv, säger de. Läs gärna artikeln, den är ett så fantastiskt vittnesbörd om hur Gud kan utbreda sitt rike genom den Helige Ande i vår tid.
http://www.midnattsropet.se/2013/04/man-maste-uppleva-det-heliga-vansinnet.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar