Hoppet som bär

Rom 5:2  Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet.

Vi jublar i hoppet! Detta är en underbar sanning!
"Församlingen är en mycket speciell skapelse, med sitt ursprung i Guds hjärta."
http://www.midnattsropet.se/2013/02/denne-jesus-ska-komma-igen.html

Berno Vidén är en av dem i Maranataförsamlingen som år efter år påmint om Jesu återkomst. Det är angeläget, det är nödvändigt, det är en väldigt viktig sak som vi bör samtala om och påminna oss om. Tänk att förr var det ett vanligt ämne i gudstjänsterna. Ett exempel på det förändrade samtalsklimatet gav Arne Imsen redan 1989. "Läsarna sa till varandra när de träffades: Frid broder, Jesus kommer! Nu säger de: Tjena mors! Jag har köpt en ny volvo.". Han drar det till sin spets. Det himmelska eller det jordiska?

I det senaste numret av Keryx (nr.1 2013), har man temat Eskatologi, som just för kristendomens del till största utsträckning ska ägna sig åt det tillkommande, åt Jesu återkomst. Ulf Ekman skriver i inledningen av tidningen att: "Gemensamt får vi hålla fast vid vissheten att den historiske Jesus Kristus faktiskt mycket konkret kommer att komma tillbaka i härlighet för att avsluta historien. Han skall döma levande och döda - oss alla - och det kommer nya himlar och en ny jord, en evighet tillsammans med Gud som aldrig upphör. Detta mäktiga hopp borde beröra oss alla in i märgen och forma våra liv i förberedelse för vad som skall komma. Vi lever faktiskt för himlen."

I samma tidning skriver Hans Weichbrodt en artikel, Det förvandlade målet i sikte. Artikeln tar sin utgångspunkt i Korint och vi får veta en hel del om denna stad som t.o.m. liknas vid dagens mest syndfulla städer. Det var inte en helt lätt plats att evangelisera och inte så lätt för församlingen att hålla stadig kurs heller efter det att Paulus lämnat dem. Därav innehållet i första korintierbrevet. Men sedan kommer detta kapitel 15, där Paulus tar ett "eget ämne" och inte längre besvarar korintiernas frågor. Här målar han upp något som Weichbrodt kallar för telegrafstolpe. Den liknelsen lånar han i sin tur från Levi Pethrus som beskrev vådan av att plöja, vilket han verkligen prövade på att göra vid tillfälle. När han gjort den första fåran och vände sig om så var den vind och sned, men sedan när han skulle plöja sin andra fåra så tog han ut ett riktmärke vid andra sidan av landet, en telegrafstolpe. Då blev det rakt. Och från denna liknelse talar Weichbrodt sedan om himlen och det himmelska.

När han talar om uppståndelsen och den kroppsliga uppståndelsen, tar han liknelsen med fröet som är identiskt med den kommande blomman. På samma sätt är vi i uppståndelsen identiska med fröet som nerbäddas i jorden, men vi kan inte, hur vi än anstränger oss och försöker, se hur den slutliga kroppen kommer att se ut i sin härlighet. Detta uttryck, bädda i jorden, är något som också ofta återkommer i Maranatas undervisning. Senast i söndagens (28/4) väckelsemöte påminde Robin Vidén om detta: fröet måste bäddas ner i jorden.

Weichbrodt har ett perspektiv på det himmelska som är ovanligt i de flesta sammanhang. Jag minns när jag hörde honom på Lapplandsveckan för några år sedan och blev så förvånad över det levande budskapet om himlen. Precis som om han redan bodde där. Men sedan har jag ju besökt och närvarat vid Maranataförsamlingens möten och där är detta budskap alltid levande! Varje dag.

Weichbrodt avslutar sin artikel med att säga att han tror att "Kristi kropp i västvärlden anno 2013 , precis som hos korinterna då, behöver påminnas om den eskatologiska dimensionen i vår kristna tro! Vi behöver om igen få syn på "telegrafstolpen" som inte är något mindre än Kyrkans evighetshopp, den kroppsliga och därmed konkreta uppståndelsen vid Jesu återkomst."


Och Berno Vidén säger i sin artikel:

Hoppet är att Jesus kommer! Fram till dess får vi ropa och leva ut detta befrielsens budskap om frälsning och rättfärdighet i Jesus Kristus.

http://www.midnattsropet.se/2013/02/denne-jesus-ska-komma-igen.html