Imamer som religösa ledare i Sverige

Jag undrar en hel del över tystnaden kring de ekumeniska frågorna.

Vi står ju för det första under vårt eget lands lagstiftning som innebär att den Gud vi tror på ska utvärderas av och underställas samhällets godkännande. Är det inte vi som ska fråga Gud till råds om hur vi ska bygga samhället?

Och för det andra står vi i dessa stora ekumeniska åtaganden. Så sent som 2008 (http://aletheia.se/2008/09/17/hedin-reder-ut-om-charta-oecumenica/) tror Hedin att vi inte är bundna till Charta Oecumeica! Pingst FFS tillhör tillsammans med övriga frikyrkor den s.k. frikyrkofamiljen och varför skulle vi inte vara medlemmar i Skr då? Detta är ju en självklarhet.

Till detta kommer all styrning av utbildning, framtidens teologi och anpassning till multireligiösa sammanhang. I SOU utredningen Staten och imamerna: Religion, integration, autonomi (http://www.regeringen.se/sb/d/11358/a/127317) tas bl.a. frågan om imamernas behov av vidareutbildning i Sverige i kombination med ett ökat erkännande som religiösa ledare. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/105784)'

Och detta med Europas andliga rötter (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807). Jag blir nästan arg! NI som är pastorer och ledare, håller ni er informerade och förstår hur långt gånget det ekumeniska arbetet är?

Inom det nordiska nätverket för ekumeni genomförs också en rad seminarier och kurser. Innehållet varierar men kan handla om vattnets sakrament, liturgi, teologisk utbildning och hälsa i ortodox tradition. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807)

Jag har förståelse för mycket av verksamheten som sker genom de kristna råden. Skriva och upplysa om vapenhandel, äktenskap där parterna tillhör olika religioner osv. Det är ju inte fel att dessa frågor lyfts, men det som jag ser som den största faran är att katolikerna har fått en så oerhört dominerande roll. Jag är  heller inte tilltalad av den ekumeniska psalmboken och ett ekumeniskt NT. Om vi läser i uppenbarelseboken så ser vi att nästan det sista som sägs i Bibeln är att ingenting får läggas till och ingenting får dras ifrån dessa ord.

Slutligen vad gäller rubriken på det här inlägget så är det en reaktion på den långtgående ekumeniken och inte särskilt riktat till muslimer eller imamer.