Det gör mitt hjärta så ont!

Jag har läst böckerna Fruktad frihet (1970) och Bannlyst frihet (1995) av Arne Imsen. Jag har också läst Guds rike (2000) och delar av Från död till liv (1970). Dessutom har jag lyssnat på mängder av gamla radioprogram och bibelstudier.

Och summan av det jag hittills kunnat lära mig smärtar mig oerhört. Den förföljelse som Maranatarörelsen har fått utstå saknar svenskt motstycke.

När Imsen skrev boken Fruktad frihet 1970 hade redan så mycket hänt att det var nästan shockartat att läsa om. Vilken systematik! Förlöjligande, förminskande och lögner i kombination med ihjältigande och tystnad och inga möjligheter till repliker från de smutskastade. Varför används inte denna bok på alla mediautbildningar? Den borde ligga på varenda A-kurs som ett statuerande och varnande exempel! Så här får det faktiskt inte gå till.

Maranatafolket blev helt rättslösa. Kom fridsstörare och bråkmakare till deras möten så var de inte ens trodda av polisen. De fick inte annonsera om vare sig möten, taxirörelse eller hotell. Deras stora sociala arbete, som faktiskt föregick Lp-verksamheten, tegs ihjäl. De kördes även från fastigheten i Stora Bro och när de skulle hyra en annan fastighet blev de stoppade av kommunen.

Ja, de har blivit avhysta från lokal till lokal. När rörelsen var som störst så var det ungefär 10 000 som berördes i Sverige, trots allt motstånd. När Arne Imsen dog 1999, producerade han böcker in i det sista. Hans bok Bannlyst frihet som skrevs 25 år efter den Fruktad frihet riktar in sig helt på tidningen Dagens helt ofattbara långa blockad av allt som hade beröring med Maranata. En trött Imsen konstaterar i boken att när han kom till Sverige (från Norge) efter kriget som femtonåring, så kunde han aldrig ana att han mer än halva livet skulle utfrysas och censureras på detta grova sätt.

Även staten var inblandade i allt som hände. Barnen ansågs lida skada av väckelsetemperaturen och brev gick ut till landet samtliga barnavårdsnämnder.

Det enda som tröstar mig är att jag vet att allt detta har varit synligt i himlen. Varje människa som hindrades att möta Gud på grund av förföljelsen. Stängda städer, stängda gräsmattor, stängda lokaler, alla dessa människor har Gud sett. Och Han som är vår Herre han säger ju: saliga de som lider förföljelse för min skull. Och då måste vi ju tro att Maranatafolket är glada och lyckliga människor. De har aldrig tagit emot statsbidrag. De är emot ekumeniken. De lever ofta i storfamilj. Ovanliga i vår tid.

Bön: Jag ber om upprättelse för dem som ännu finns kvar på denna jord och som har varit med om denna förföljelse. Jag ber också om välsignelse för deras verksamhet.