Arbetarrörelsens tankesmedja, har skrivit ett längre inlägg där man reagerat på KD:s inställning till Pride, gayrörelsen och HBT-frågorna. Skribent är Robin Zachari och han har gjort ett gediget arbete och sammanställt KD:s agerande från 2007 och framåt.
http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/08/har-har-du-nastan-tusen-orsaker-till-att-kd-borde-skammas-under-pride-inlagget-kan-innehalla-spar-av-dildos?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter
Min avsikt är inte här att ta frågorna en och en och bemöta påståenden i detalj utan jag vill bara kort reagera på den underton som artikeln har. Det finns ingen som helst tvekan om vilka som har rätt respektive fel! Helt tydligt och med kraftiga perspektivmarkörer görs här KD till bovar och förföljare av nämnda grupper. Men det gäller inte hela partiet utan vissa av KD-ledamöterna har utmärkt sig genom uttalanden som varit särskilt "kränkande" för gruppen. En av dessa som nämns är Tuve Skånberg. Jag citerar en sådan längre markör nedan.
"Det är onekligen ganska spännande att tänka sig att på småtimmarna, nästan varje natt, ligger Tuve Skånberg vaken, kallsvettig, och kan inte sova för att det någonstans i Sverige kan finnas en man med en livmoder. Ännu mer spännande är hans lösning på sömnsvårigheterna är att morgonen därpå skriva en motion till riksdagen där han kräver fortsatta tvångssteriliseringar. Allt detta arbete med att förändra andra istället för att jobba med sig själv, sina egna åsikter kring hur andra ska vara. "
Var och en som ställer sig främmande kring dagens HBT-frågor inser ju omedelbart vilken boomerang skribenten släpper här! Det är ju dessa människor som inte är nöjda med hur Gud skapat dem, det är ju snarare de som skulle behöva acceptera sig själva utan social, medicinsk och biologisk korrigering. Det är ju denna rörelse som pressar andra människor med ideologier som endast bygger "nya identiteter" och skapar släktled utan rötter och fäste på jorden. Att Skånberg i det här fallet var positiv till tvångssterilisering, kan jag med nuvarande kunskap varken stödja eller gå emot. Det är ett mycket allvarligt ingrepp, men ingreppet att byta sitt kön är nog ännu större.
Zachari fortsätter i nämnda tonläge att göra upp med de flesta politiker som stått emot HBT-frågorna i KD. Han lyckas utmärkt i ett avseende och det är att visa på tomheten i de uttalanden som KD gör nu i dagspolitiken. Dessa uttalanden stämmer illa med både den kristna grund som partiet hade vid bildandet och den stridslust som uppenbarligen, hos vissa, funnits i partiet.
Bön: Herre jag ber att du ska ge dig tillkänna i dagens samhälle så att människorna förstår att vi inte är skapade till domare och mästare att själva bedöma vad som är rätt och fel i alla frågor. Vi behöver dig.
fredag 2 augusti 2013
torsdag 1 augusti 2013
Att driva HBTQ-frågor förr och nu
I tisdags besökte jag Pride house för första gången någonsin. Den första samlingen jag gick på behandlade ämnet, "Att driva HBTQ-frågor í Sveriges Riksdag - skillnader och likheter mellan nu och då". De som debatterade, reflekterade och mindes tillsammans var; Mona Sahlin, fri och f.d. S, Barbro Westerholm, f.d. FP, Hans Linde, V. Samtalsledare var Moa Svan.
Moa inleder samtalsstunden med att fråga dem om vad som varit den största och viktigaste förändringen de varit med om under sin tid i RD.
Barbro W., säger att för henne var det utredningen om partnerskap och den var klar 1993. Och senare under samtalet som varade en knapp timme återkommer hon ständigt till denna utredning som tagit fem år, orsakat en hel del kontroverser internt i hennes eget parti och även över partigränserna.
Hans L., menade att det största för honom var att tvångssteriliseringarna för transsexuella avskaffades i januari 2013. Han berättade också om att han själv lever i ett homosexuellt förhållande vilket han hade trott skulle orsaka rubriker när han valdes in i RD år 2006, vilket inte blivit fallet. Linde talade också om sin önskan att "slippa" driva dessa frågor. Man ska inte behöva driva dem "bara för att man själv är gay". Men han märkte när månaderna gick att det var helt tyst i RD om dessa frågor. Så blev han då bärare av frågorna, eftersom de annars inte lyftes.
Mona S., svarar att hon ju varit tidigare ute än båda dessa andra riksdagsledamöter så hennes svar blir, solidaritetsarbetet som inleddes redan på 80-talet. Om hur hon i många år fick frågan om hon var en "homovän"? Och om man var det så var det inte samma sak som att vara t.ex. solidarisk med andra utsatta grupper. Hon blev misstänkliggjord och hånad för sitt engagemang och menar att människor trodde att "något måste väl ligga bakom".
Barbro W, nämner också Kent Karlsson som 1993 var den första RD-ledamot som öppet gav sig tillkänna som homosexuell och som senare dog i aids.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Diskussionen fortskrider i vänskaplig ton. De inblandade är oerhört öppna med hur partikamrater agerat och tyckt, motstånd i egna led och egen framsynthet i frågan. Mona S., trycker flera gånger på små humorknappar, med t.ex. orden, "det kommer mera, det kommer alltid mera". Med det menade hon att när en grupp börjar tas på allvar så tar inte anspråken slut på en gång, det kommer alltid mera.
Och jag som satt i rummet och skrev frenetiskt för att få med alla kommentarer hade ju hela tiden i bakhuvudet vad Gud säger om homosexualitet och att följer vi hans ord så vet vi att det är synd. Vid några tillfällen kom detta fram även under samtalet men omtalades då i termer av "hat", "fobier" av flera slag, "elakhet" med mera. Barbro W., omtalar även när hon vid ett tillfälle blivit kallad till Brasilien för att "förhöras" om partnerskapslagen och utfrågningen hade verkligen (enligt hennes beskrivning) snarare liknat ett domstolsförhör "där mängder av herrar satt med Bibeln i högsta hugg för att drämma till med".
Men en gång under debatten upplever jag att Gud går in och formar orden. Det blir Mona Sahlin som yttrar dem. Hon yttrar dem med anledning av att hon ska beskriva den fråga som känslomässigt betytt mest för henne. Hon säger sig till och med ha gjort ett hemligt (tyst) beslut om att avgå om frågan inte gick igenom och det gällde adoptionsfrågan. Hon säger att den frågan var "oerhört viktig för MS. Det finns gränser. Den frågan gjorde att hon hatades och hotades mer. Det rörde vid det heliga. Det rörde vid familjen. Det rörde vid samhällets grundvalar.
När hon yttrat detta inföll några sekunders tystnad och samtalsledaren Moa Svan fick glättigt "rätta" henne med att säga: "eller det man tror att samhället bygger på. Kärnfamiljen är ju inte stabil".
Slutligen ska jag bara säga något litet ord om vad dessa tre önskade för framtiden.
BW: Vill se mera forskning och få mera kunskap om konsekvenser av insemination/genetiskt ursprung m.m. Hon menar att idag fylls fältet av mytbildning.
HL: Framför flera frågor. Enhetliga Landsting. Nationella riktlinjer. Fler än två vårdnadshavare.
MS: Fler vårdnadshavare.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mycket, mycket mera blev sagt, men för att sammanfatta så fick jag intrycket att:
* motståndet minskat
* men att tillskyndare/påhejare inte nämnvärt ökat (frågorna tystnar om inte de som själva lever i gruppen driver dem)
* MVC, förskolor, skolor, Landsting inte hade utbildat sig i hbtq- frågor och därför bemötte de inblandade parterna på fel sätt i samhället.
* NORMEN beskrevs fortfarande i termer av heterosexualitet.
* Att i verkligheten väldigt få inseminationer och adoptioner äger rum. Adoptioner mycket få(20 förra året) och till samkönade inte alls.
Om man då ser detta ur ett kristet perspektiv blir det intressant.
Vi beskriver oss som marginaliserade, överkörda och ställda utanför det etablerade. Så beskriver sig även denna grupp.
Vi beskriver verkligheten som fylld med antikristligt innehåll och där hbtq- frågan pressas på oss och våra barn antingen vi vill eller inte i hela samhället. Denna grupp beskriver normen som heterosexuell och att de bemöts felaktigt och att samhällets grundvalar fortfarande är heterosexualitet.
Kan vi lära oss något av det här?
Jag tycker det är intressant. Hela den stora gråzonen där ingen gör anspråk på sanningen ligger ju öppen. "Landet ligger öppet" för oss. Känner sig de som vi tror äger samhällsideologin marginaliserade, då är det väl inte något problem för kristna att kliva fram mera i ljuset. Jesus är ju kärlek och han dog ju lika mycket för dessa personer som för dig och mig. Allt handlar om ett förbund. Ett förbund mellan Gud och människa där vi som människor accepterar att leva så som han lär. För övrigt är det inte så stora skillnader på oss och våra kroppar och dess behov.
Moa inleder samtalsstunden med att fråga dem om vad som varit den största och viktigaste förändringen de varit med om under sin tid i RD.
Barbro W., säger att för henne var det utredningen om partnerskap och den var klar 1993. Och senare under samtalet som varade en knapp timme återkommer hon ständigt till denna utredning som tagit fem år, orsakat en hel del kontroverser internt i hennes eget parti och även över partigränserna.
Hans L., menade att det största för honom var att tvångssteriliseringarna för transsexuella avskaffades i januari 2013. Han berättade också om att han själv lever i ett homosexuellt förhållande vilket han hade trott skulle orsaka rubriker när han valdes in i RD år 2006, vilket inte blivit fallet. Linde talade också om sin önskan att "slippa" driva dessa frågor. Man ska inte behöva driva dem "bara för att man själv är gay". Men han märkte när månaderna gick att det var helt tyst i RD om dessa frågor. Så blev han då bärare av frågorna, eftersom de annars inte lyftes.
Mona S., svarar att hon ju varit tidigare ute än båda dessa andra riksdagsledamöter så hennes svar blir, solidaritetsarbetet som inleddes redan på 80-talet. Om hur hon i många år fick frågan om hon var en "homovän"? Och om man var det så var det inte samma sak som att vara t.ex. solidarisk med andra utsatta grupper. Hon blev misstänkliggjord och hånad för sitt engagemang och menar att människor trodde att "något måste väl ligga bakom".
Barbro W, nämner också Kent Karlsson som 1993 var den första RD-ledamot som öppet gav sig tillkänna som homosexuell och som senare dog i aids.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Diskussionen fortskrider i vänskaplig ton. De inblandade är oerhört öppna med hur partikamrater agerat och tyckt, motstånd i egna led och egen framsynthet i frågan. Mona S., trycker flera gånger på små humorknappar, med t.ex. orden, "det kommer mera, det kommer alltid mera". Med det menade hon att när en grupp börjar tas på allvar så tar inte anspråken slut på en gång, det kommer alltid mera.
Och jag som satt i rummet och skrev frenetiskt för att få med alla kommentarer hade ju hela tiden i bakhuvudet vad Gud säger om homosexualitet och att följer vi hans ord så vet vi att det är synd. Vid några tillfällen kom detta fram även under samtalet men omtalades då i termer av "hat", "fobier" av flera slag, "elakhet" med mera. Barbro W., omtalar även när hon vid ett tillfälle blivit kallad till Brasilien för att "förhöras" om partnerskapslagen och utfrågningen hade verkligen (enligt hennes beskrivning) snarare liknat ett domstolsförhör "där mängder av herrar satt med Bibeln i högsta hugg för att drämma till med".
Men en gång under debatten upplever jag att Gud går in och formar orden. Det blir Mona Sahlin som yttrar dem. Hon yttrar dem med anledning av att hon ska beskriva den fråga som känslomässigt betytt mest för henne. Hon säger sig till och med ha gjort ett hemligt (tyst) beslut om att avgå om frågan inte gick igenom och det gällde adoptionsfrågan. Hon säger att den frågan var "oerhört viktig för MS. Det finns gränser. Den frågan gjorde att hon hatades och hotades mer. Det rörde vid det heliga. Det rörde vid familjen. Det rörde vid samhällets grundvalar.
När hon yttrat detta inföll några sekunders tystnad och samtalsledaren Moa Svan fick glättigt "rätta" henne med att säga: "eller det man tror att samhället bygger på. Kärnfamiljen är ju inte stabil".
Slutligen ska jag bara säga något litet ord om vad dessa tre önskade för framtiden.
BW: Vill se mera forskning och få mera kunskap om konsekvenser av insemination/genetiskt ursprung m.m. Hon menar att idag fylls fältet av mytbildning.
HL: Framför flera frågor. Enhetliga Landsting. Nationella riktlinjer. Fler än två vårdnadshavare.
MS: Fler vårdnadshavare.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mycket, mycket mera blev sagt, men för att sammanfatta så fick jag intrycket att:
* motståndet minskat
* men att tillskyndare/påhejare inte nämnvärt ökat (frågorna tystnar om inte de som själva lever i gruppen driver dem)
* MVC, förskolor, skolor, Landsting inte hade utbildat sig i hbtq- frågor och därför bemötte de inblandade parterna på fel sätt i samhället.
* NORMEN beskrevs fortfarande i termer av heterosexualitet.
* Att i verkligheten väldigt få inseminationer och adoptioner äger rum. Adoptioner mycket få(20 förra året) och till samkönade inte alls.
Om man då ser detta ur ett kristet perspektiv blir det intressant.
Vi beskriver oss som marginaliserade, överkörda och ställda utanför det etablerade. Så beskriver sig även denna grupp.
Vi beskriver verkligheten som fylld med antikristligt innehåll och där hbtq- frågan pressas på oss och våra barn antingen vi vill eller inte i hela samhället. Denna grupp beskriver normen som heterosexuell och att de bemöts felaktigt och att samhällets grundvalar fortfarande är heterosexualitet.
Kan vi lära oss något av det här?
Jag tycker det är intressant. Hela den stora gråzonen där ingen gör anspråk på sanningen ligger ju öppen. "Landet ligger öppet" för oss. Känner sig de som vi tror äger samhällsideologin marginaliserade, då är det väl inte något problem för kristna att kliva fram mera i ljuset. Jesus är ju kärlek och han dog ju lika mycket för dessa personer som för dig och mig. Allt handlar om ett förbund. Ett förbund mellan Gud och människa där vi som människor accepterar att leva så som han lär. För övrigt är det inte så stora skillnader på oss och våra kroppar och dess behov.
söndag 14 juli 2013
Frihet i Kristus
Luk 4:18 Herrens Ande är över mig ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet.
De flesta av oss känner till denna predikan som Jesus gjorde i Nasaret. Hur Jesus rullade ihop bokrullen, hade allas ögon på sig, och sedan började tala till folket och säga att skriftstället gått i uppfyllelse. Men då bröt tumultet lös. Vi vet att de alla vittnade mot honom på olika sätt och hela mötet slutade med att människorna i Nasaret blev ursinniga på honom och ville störta honom utför en brant.
Men vi som känner Jesus vet att den proklamation han gjorde var och är sann. Det är ett glädjens budskap vi har att förmedla. Och inte bara till de fattiga, utan de behövande. De som behöver glädje får den! Den som behöver frihet får den! De som behöver syn får den och de som är betryckta får frihet. Den sonen gör fri blir verkligen fri!
Vi vet också att den som blivit fri kan bindas igen om han eller hon låter sig manipuleras av olika mänskliga påfund och av världens makter. I Galaterbrevet varnar Paulus församlingen för detta och hela brevet fokuserar på denna fråga eftersom vissa ville återvända till de gamla mönstren och låta omskära sig. "Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket". (Gal 5:1)
Men hur lätt kunde man inte översätta den uppmaningen till andra saker som är mera aktuella i vår tid. Synder som bundit, alkohol eller andra vanor som fört oss längre bort från Herren. LÅT INGEN LÄGGA PÅ ER SLAVOKET IGEN! Priset för vår frihet var högt. Jesus betalade med sitt eget dyrbara och rena blod. Därför ska vi inte sälja den friheten!
Vi kan jubla i innerlig glädje inför Herren! Vi kan dansa, sjunga och vittna om Honom i fullständig frihet. Om människor begränsar din frihet då är det troligen så att du inte är på din rätta plats.
Men FRIHETEN har den något värde utom glädje och att vi får jubla och att Guds folk får kraft och handlingsutrymme i friheten? Jo, den finns inte bara för att vi ska må bra, friheten är nödvändig för att föra andra människor ut i frihet, därför är den inte bara viktig, den är livsnödvändig.
Jes 58: 5-12
Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår. Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar skall han säga: "Se, här är jag." Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt lik middagens ljus. Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter. Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas "han som murar igen sprickor", "han som återställer stigar, så att man kan bo i landet."
Här ovan ser vi exempel på de oerhörda löften som följer på lydnad och frihet. När orättfärdiga bojor bryts så bryter ljus fram. Samma löfte gäller den som bryter sönder alla ok, den som delar sitt bröd med den fattige och inte drar sig undan från sitt kött och blod. Men det är inte bara ljuset som ska bryta fram. Friheten innebär också att rättfärdigheten går före oss!!! Det är sannerligen ett underbart löfte. Och vad är det då som går bakom oss? Jo, Herrens härlighet följer i våra spår! Halleluja! Vilka följeslagare. Rättfärdighet före oss och Herrens härlighet följer oss. Och inte nog med detta underbara! Dessutom svarar Herren oss små varelser som en god vän, "Se, här är jag" när vi behöver tala med honom om något.
Och om du läser resten av texten så ser du att ännu fler löften följer. Stigar återställs, ruiner återuppbyggs, Herren mättar oss, ingenting ska saknas. ALLA dessa underbara saker följer på lydnad och om vi bryter sönder oken!!!
Det är därför det är så angeläget med FRIHET! Vi ska inte studsa i takt på uppmaning av starka lovsångsledare (om vi inte vill), däri ligger inte friheten. Vi ska inte heller låta oss begränsas av vad andra ska tänka och tycka om oss. Den frihet som Herren kallar oss till - den är av det slaget att den ska hålla i prövning och hålla för att bryta sönder andras ok.
Älskade vän tänk på detta nästa gång du säger:
* jag vill inte be högt
* jag vill inte stå upp i församlingen
* jag vill inte sträcka mina armar mot himlen
* jag vill inte sjunga högt
* Jag vill inte vittna om mitt liv för andra
* jag vill ha min tro för mig själv
Alla dessa inställningar begränsar Herrens ande och gör honom beklämd. Vi kan bedröva anden genom sådana inställningar. Nej, var FRI i HERREN.
De flesta av oss känner till denna predikan som Jesus gjorde i Nasaret. Hur Jesus rullade ihop bokrullen, hade allas ögon på sig, och sedan började tala till folket och säga att skriftstället gått i uppfyllelse. Men då bröt tumultet lös. Vi vet att de alla vittnade mot honom på olika sätt och hela mötet slutade med att människorna i Nasaret blev ursinniga på honom och ville störta honom utför en brant.
Men vi som känner Jesus vet att den proklamation han gjorde var och är sann. Det är ett glädjens budskap vi har att förmedla. Och inte bara till de fattiga, utan de behövande. De som behöver glädje får den! Den som behöver frihet får den! De som behöver syn får den och de som är betryckta får frihet. Den sonen gör fri blir verkligen fri!
Vi vet också att den som blivit fri kan bindas igen om han eller hon låter sig manipuleras av olika mänskliga påfund och av världens makter. I Galaterbrevet varnar Paulus församlingen för detta och hela brevet fokuserar på denna fråga eftersom vissa ville återvända till de gamla mönstren och låta omskära sig. "Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket". (Gal 5:1)
Men hur lätt kunde man inte översätta den uppmaningen till andra saker som är mera aktuella i vår tid. Synder som bundit, alkohol eller andra vanor som fört oss längre bort från Herren. LÅT INGEN LÄGGA PÅ ER SLAVOKET IGEN! Priset för vår frihet var högt. Jesus betalade med sitt eget dyrbara och rena blod. Därför ska vi inte sälja den friheten!
Vi kan jubla i innerlig glädje inför Herren! Vi kan dansa, sjunga och vittna om Honom i fullständig frihet. Om människor begränsar din frihet då är det troligen så att du inte är på din rätta plats.
Men FRIHETEN har den något värde utom glädje och att vi får jubla och att Guds folk får kraft och handlingsutrymme i friheten? Jo, den finns inte bara för att vi ska må bra, friheten är nödvändig för att föra andra människor ut i frihet, därför är den inte bara viktig, den är livsnödvändig.
Jes 58: 5-12
Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår. Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar skall han säga: "Se, här är jag." Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt lik middagens ljus. Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter. Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas "han som murar igen sprickor", "han som återställer stigar, så att man kan bo i landet."
Här ovan ser vi exempel på de oerhörda löften som följer på lydnad och frihet. När orättfärdiga bojor bryts så bryter ljus fram. Samma löfte gäller den som bryter sönder alla ok, den som delar sitt bröd med den fattige och inte drar sig undan från sitt kött och blod. Men det är inte bara ljuset som ska bryta fram. Friheten innebär också att rättfärdigheten går före oss!!! Det är sannerligen ett underbart löfte. Och vad är det då som går bakom oss? Jo, Herrens härlighet följer i våra spår! Halleluja! Vilka följeslagare. Rättfärdighet före oss och Herrens härlighet följer oss. Och inte nog med detta underbara! Dessutom svarar Herren oss små varelser som en god vän, "Se, här är jag" när vi behöver tala med honom om något.
Och om du läser resten av texten så ser du att ännu fler löften följer. Stigar återställs, ruiner återuppbyggs, Herren mättar oss, ingenting ska saknas. ALLA dessa underbara saker följer på lydnad och om vi bryter sönder oken!!!
Det är därför det är så angeläget med FRIHET! Vi ska inte studsa i takt på uppmaning av starka lovsångsledare (om vi inte vill), däri ligger inte friheten. Vi ska inte heller låta oss begränsas av vad andra ska tänka och tycka om oss. Den frihet som Herren kallar oss till - den är av det slaget att den ska hålla i prövning och hålla för att bryta sönder andras ok.
Älskade vän tänk på detta nästa gång du säger:
* jag vill inte be högt
* jag vill inte stå upp i församlingen
* jag vill inte sträcka mina armar mot himlen
* jag vill inte sjunga högt
* Jag vill inte vittna om mitt liv för andra
* jag vill ha min tro för mig själv
Alla dessa inställningar begränsar Herrens ande och gör honom beklämd. Vi kan bedröva anden genom sådana inställningar. Nej, var FRI i HERREN.
torsdag 27 juni 2013
Hopp till en förlorad värld
1 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. 3 Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, 4 tålamodet fasthet och fastheten hopp. 5 Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.
Just nu pågår en av Maranataförsamlingens tältmöteskonferenser. Den som pågår nu räcker fram till och med söndag den 30/6 med dagliga kvällsmöten klockan 19. Temat för året är Hopp till en förlorad värld. Detta står tryckt på de fina traktater som vi delat ut innan mötena och när man kommer till tältet får man redan genom banderollens tydliga budskap kunskap vari hoppet består. Jesus gör allting nytt, står att läsa på banderollen ovanför scenen i tältet. Det är fantastiska möten där det som alltid i Maranatasammanhang bjuds på överraskningar och levande vittnesbörd.
På många ställen i Bibeln läser vi om människor som hoppades på olika saker och ting. Inte alltid föll hoppet in, men Gud har varit trofast mot sitt folk genom alla dessa generationer som trott och tjänat honom. Och vi som är frälsta och tror på Herren Jesus Kristus, vi tror och vi vet att vårt hopp inte ska slå fel. Vi tror på en Herre som i allt har visat sig trofast och vi lever i hoppet om de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Och vi ser också att Paulus uppmanar oss att jubla i vårt hopp! Och vi ska jubla mitt under våra lidanden! Och vi ska vara förvissade om att hoppet inte bedrar oss! Halleluja!'
Men hoppet som vi är kallade till ska också avspegla sig i våra jordiska liv. Hoppet om vad som väntar ska lysa fram redan här och nu. Vi ber ju, tillkomme ditt rike, ske din vilja, så som i himlen, så och på jorden, och vi vet att Jesus tillrättavisade sadduceerna som ville pröva honom, med orden: "Han är inte de dödas utan de levandes Gud."
Och den levandes Gud är verksam i och genom sin församling och i och genom var och en av oss som tror. Men då kommer vi till verkligheten.
* Lyser Jesu liv fram genom oss? Genom mig?
* Är församlingarna sådana att de som inte tror kan komma till tro?
* Jublar vi i hoppet?
* Älskar vi varandra?
* Finns lyhördhet för den Helige Ande?
När man läser Arne Imsens skrifter om allt som skedde i församlingarna vid tiden för utbrytning/utstötning så ser man och förstår att vi människor i tider av prövning tenderar att ta till samma stridsvapen som de som inte tror. Vi låter i dessa tider inte det goda övervinna det onda utan vi försöker med olika maktmedel vinna seger. Arne Imsen skriver mycket klarsynt om skeenden som kan inträffa och det är snarare en studie i gruppsykologi eller socialpsykologi än i församlingsgemenskap (tyvärr).
"Det finns alltid anledning att ifrågasätta den kristna sanningshalten i församlingsgemenskapen då ärliga och uppriktiga människor ständigt sargas och rivs sönder och svaga liv oupphörligt måste offras för att upprätthålla en för den religiösa kommersen tydligen mycket betydelsefull goodwill. Varje enskild människa blir ett propagandanummer i statistiken så länge de nöjer sig med att spela en opersonlig roll i det kristnade vaxkabinettet, med då det andliga livet börjar göra sig gällande med krav på utrymme för tillväxt ser de ledande till att det massiva trycket från den religiösa formalismen kväver eller tränger ut alla enfaldiga själar med så orimliga anspråk." (Tid att vakna - om väckelse och väckelseproblem, Arne Imsen)
Imsen behandlar i den här artikeln smärtsamma upplevelser av t.ex. "översitteri, förakt och livsfientlighet många förmåtts att mobilisera i kampen mot förutvarande vänner, som upplevt det såsom en himmelsk kallelse att bryta upp från pingstlägret och gå ut till Honom utanför lägret och dela hans smälek". Lite senare i texten konstaterar han också att det inte är alltid som vardagskristendom och söndagskristendom följs åt. Och visst är det så - man behöver inte gå långt för att konstatera att det stämmer. Jag misslyckas, andra misslyckas och vi är verkligen fulla av fel och brister. Men det UNIKA med Guds församling är ändå viljan att gå tillbaka till Ordet, viljan att följa, viljan att lyda, viljan att lära känna Honom, viljan att tro, viljan att hoppas, viljan att uppge sig själv och viljan att leva för Honom och i hans kraft.
Guds församling är ingen organisation. Den är en organism. En levande sådan. Jesus Kristus är huvudet och vi är kroppen. Vi får aldrig tappa fästet, aldrig förlora ögonmärket som är Kristus och aldrig gå ifrån Ordet.
Tack Jesus för allt som du gjort för mig!
Just nu pågår en av Maranataförsamlingens tältmöteskonferenser. Den som pågår nu räcker fram till och med söndag den 30/6 med dagliga kvällsmöten klockan 19. Temat för året är Hopp till en förlorad värld. Detta står tryckt på de fina traktater som vi delat ut innan mötena och när man kommer till tältet får man redan genom banderollens tydliga budskap kunskap vari hoppet består. Jesus gör allting nytt, står att läsa på banderollen ovanför scenen i tältet. Det är fantastiska möten där det som alltid i Maranatasammanhang bjuds på överraskningar och levande vittnesbörd.
På många ställen i Bibeln läser vi om människor som hoppades på olika saker och ting. Inte alltid föll hoppet in, men Gud har varit trofast mot sitt folk genom alla dessa generationer som trott och tjänat honom. Och vi som är frälsta och tror på Herren Jesus Kristus, vi tror och vi vet att vårt hopp inte ska slå fel. Vi tror på en Herre som i allt har visat sig trofast och vi lever i hoppet om de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Och vi ser också att Paulus uppmanar oss att jubla i vårt hopp! Och vi ska jubla mitt under våra lidanden! Och vi ska vara förvissade om att hoppet inte bedrar oss! Halleluja!'
Men hoppet som vi är kallade till ska också avspegla sig i våra jordiska liv. Hoppet om vad som väntar ska lysa fram redan här och nu. Vi ber ju, tillkomme ditt rike, ske din vilja, så som i himlen, så och på jorden, och vi vet att Jesus tillrättavisade sadduceerna som ville pröva honom, med orden: "Han är inte de dödas utan de levandes Gud."
Och den levandes Gud är verksam i och genom sin församling och i och genom var och en av oss som tror. Men då kommer vi till verkligheten.
* Lyser Jesu liv fram genom oss? Genom mig?
* Är församlingarna sådana att de som inte tror kan komma till tro?
* Jublar vi i hoppet?
* Älskar vi varandra?
* Finns lyhördhet för den Helige Ande?
När man läser Arne Imsens skrifter om allt som skedde i församlingarna vid tiden för utbrytning/utstötning så ser man och förstår att vi människor i tider av prövning tenderar att ta till samma stridsvapen som de som inte tror. Vi låter i dessa tider inte det goda övervinna det onda utan vi försöker med olika maktmedel vinna seger. Arne Imsen skriver mycket klarsynt om skeenden som kan inträffa och det är snarare en studie i gruppsykologi eller socialpsykologi än i församlingsgemenskap (tyvärr).
"Det finns alltid anledning att ifrågasätta den kristna sanningshalten i församlingsgemenskapen då ärliga och uppriktiga människor ständigt sargas och rivs sönder och svaga liv oupphörligt måste offras för att upprätthålla en för den religiösa kommersen tydligen mycket betydelsefull goodwill. Varje enskild människa blir ett propagandanummer i statistiken så länge de nöjer sig med att spela en opersonlig roll i det kristnade vaxkabinettet, med då det andliga livet börjar göra sig gällande med krav på utrymme för tillväxt ser de ledande till att det massiva trycket från den religiösa formalismen kväver eller tränger ut alla enfaldiga själar med så orimliga anspråk." (Tid att vakna - om väckelse och väckelseproblem, Arne Imsen)
Imsen behandlar i den här artikeln smärtsamma upplevelser av t.ex. "översitteri, förakt och livsfientlighet många förmåtts att mobilisera i kampen mot förutvarande vänner, som upplevt det såsom en himmelsk kallelse att bryta upp från pingstlägret och gå ut till Honom utanför lägret och dela hans smälek". Lite senare i texten konstaterar han också att det inte är alltid som vardagskristendom och söndagskristendom följs åt. Och visst är det så - man behöver inte gå långt för att konstatera att det stämmer. Jag misslyckas, andra misslyckas och vi är verkligen fulla av fel och brister. Men det UNIKA med Guds församling är ändå viljan att gå tillbaka till Ordet, viljan att följa, viljan att lyda, viljan att lära känna Honom, viljan att tro, viljan att hoppas, viljan att uppge sig själv och viljan att leva för Honom och i hans kraft.
Guds församling är ingen organisation. Den är en organism. En levande sådan. Jesus Kristus är huvudet och vi är kroppen. Vi får aldrig tappa fästet, aldrig förlora ögonmärket som är Kristus och aldrig gå ifrån Ordet.
Tack Jesus för allt som du gjort för mig!
fredag 31 maj 2013
En enda helg
Vad hände egentligen den lövhyddohögtid som omtalas i kapitel sju i Johannesevangeliet? Jesus hade innan den högtiden gjort flera större under och många människor hade lyssnat till hans undervisning. Bara en kort tid innan högtiden hade många tusen människor mättats av det bröd som Jesus bröt och delade ut. När de sedan följd de efter honom och dagen därpå ville ha mera av det brödet sa han, "Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck." (Joh 6:53-56)
Det här talet blev för hårt för många att höra och de lämnade honom, men hans lärjungar fortsatte följa och på Jesu direkta fråga svarade Petrus; "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och förstår att du är Guds helige." (Joh 6:68)
Sedan kommer då detta märkliga kapitel sju. Det inleds med att Jesus vandrar i Galileen eftersom han fått reda på att judarna var ute efter att döda honom. Och den lövhyddofest som närmade sig var just judarnas stora högtid. Hans bröder uttryckte en "önskan" om att han skulle gå till Judeen och låta människorna se hans gärningar. "Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet" (Joh 7:4), "träd fram" (7:5) Och Jesus svarade att det inte var den rätta tiden att gå dit men att för dem var det alltid rätt tid. "Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda" (Joh 7:7) Med de orden får vi klart för oss att Jesu egna bröder inte tillhörde hans lärjungar, dem som trodde på honom, eftersom vi vet att de soem Jesus sände ut fick makt att vittna i hans namn.
Men Jesus gick till Jerusalem efter dem, i hemlighet. Och nu tänkte jag skriva lite kort om vilken rörelse det åstadkom i Jerusalem, utan att berätta vad Jesus gjorde eller sade. De flesta har säkert läst det här kapitlet många gånger, men genom att endast se på de involverade aktörerna och vad de gjorde så får vi en bild av vad som hände på en enda (dag) helg!
(3) Hans bröder sade:
(11) Judarna sökte...
(12) Och bland folket talades det...
(13) Men ingen talade öppet...
(15) Judarna blev förvånade...
(20) Folket svarade...
(25) Några av invånarna sade...
(30) Då ville de gripa honom...
(31) Bland folket kom många till tro
(32) Fariséerna hörde...l
(32) Då skickade översteprästerna och fariséerna ut tempelvakter för att gripa honom
(35) Judarna sade...
(40) Några ur folkhopen ...sade
(44) Några ville gripa honom
(45) Tempelvakterna kom tillbaka...
(46) De svarade
(50) Nikodemus, ..., sade
(52) De svarade...
Så många aktörer? Vilka identifierar du dig med? Finns du i folkhopen? Bland judarna? Hos översteprästerna? Eller är du kanske en av tempelvakterna som kom tillbaka utan att ha förmått sig till att gripa Jesus. Kanske tillhör du den utsändande gruppen som i slutet av kapitlet frågar Nikodemus: "Är kanske du också från Galileen?" (52), det här yttrades på grund av att Nikodemus försvarat Jesus och sagt att man inte kan döma någon ohörd.
Men det var inte bara många aktörer. Så mycket prat. För och emot, förvåning och frågor. Det blev så turbulent när Jesus kom till Jerusalem. Så mycket som hände på en enda helg. Från brödernas smått "nesliga" uppmaning till honom att gå till Jerusalem för att göra sig känd. De ville att han skulle gå dit och göra gärningar (eller kanske tänkte de att han inte skulle förmå det?). Nu gick Jesus dit och skapade stor rörelse, men det var hans egen person och de ord som han talade som skapade rörelsen. Vi vet också att ryktet om honom hade skapat rörelse redan innan han kom till platsen. Judarna var ute och sökte efter honom. Men från detta att han var misstrodd, eftersökt och anklagad gick Jesus omkring i Jerusalem och vittnade helt öppet för hög och låg utan att bli gripen, misstrodd eller (öppet) anklagad! Kapitlet slutar med att förvånade tempelvakter återvänder tomhänta och berörda. Han blir försvarad av fariséen Nikodemus, och de som ville gripa honom måste stanna vid den öppna funderingen hur en profet kan komma från Galileen. Det är inte omnämnt i skrifterna.
Sedan slutar den dagen med att var och en går hem till sig och Jesus beger sig till Oljeberget. Nästa dag kommer han ner till tempelplatsen igen och nu sätts han på prov offentligt! De skriftlärda och fariséerna kommer fram till honom med en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott.
Denna episod är så oerhört känd, även utanför kristna led, eftersom den slutar med frikännande och detta att Jesus skrev upp skulden i sanden, där den kunde utplånas. Men här vill jag bara återkoppla till det som hände dagen innan. Hur dagen slutade och hur den andra började. Jesus gick i hemlighet till Jerusalem. Han var eftersökt. Dagen slutade med att ingen kunde gripa honom. Förvåningen var stor och meningarna var delade ända upp till högsta nivå. Och nu vill de ställa honom på prov helt offentligt! Detta blev en slags inofficiell rättegång som Jesus hamnade i utan föregående varning. Men här ser vi att Jesus redan vunnit dem innan det skedde. Hur kunde han annars få sitta ostörd, i tystnad och rita i sanden? Var och en som rört sig i ett samhälle eller i en grupp förstår ju att vore det en person med låg status så hade den personen slitits upp, skakats om, skrikits åt, knuffats undan eller något liknande. Eller möjligen nonchalerats. Man kunde ha vänt ryggen till och så hade Jesu handlingar inte blivit uppmärksammade.
Men för oss är det lätt, vi har facit, och vi vet att han var och är Guds egen son. Vi vet att han bara kunde göra det som Fadern gjorde och att han levde i ständig och fullständig kontakt med sin Fader i och genom den Helige ande och därför förstår vi att scenen som utspelar sig var iscensatt från ovan. De skriftlärda och fariséerna trodde att de hade fullständig kontroll. Både över att döma kvinnan i fråga och över att döma och gripa Jesus. De trodde på lagen och på sig själva, men här visar Jesus vad han kan göra på en enda helg med Faderns hjälp.
Det här talet blev för hårt för många att höra och de lämnade honom, men hans lärjungar fortsatte följa och på Jesu direkta fråga svarade Petrus; "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och förstår att du är Guds helige." (Joh 6:68)
Sedan kommer då detta märkliga kapitel sju. Det inleds med att Jesus vandrar i Galileen eftersom han fått reda på att judarna var ute efter att döda honom. Och den lövhyddofest som närmade sig var just judarnas stora högtid. Hans bröder uttryckte en "önskan" om att han skulle gå till Judeen och låta människorna se hans gärningar. "Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet" (Joh 7:4), "träd fram" (7:5) Och Jesus svarade att det inte var den rätta tiden att gå dit men att för dem var det alltid rätt tid. "Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda" (Joh 7:7) Med de orden får vi klart för oss att Jesu egna bröder inte tillhörde hans lärjungar, dem som trodde på honom, eftersom vi vet att de soem Jesus sände ut fick makt att vittna i hans namn.
Men Jesus gick till Jerusalem efter dem, i hemlighet. Och nu tänkte jag skriva lite kort om vilken rörelse det åstadkom i Jerusalem, utan att berätta vad Jesus gjorde eller sade. De flesta har säkert läst det här kapitlet många gånger, men genom att endast se på de involverade aktörerna och vad de gjorde så får vi en bild av vad som hände på en enda (dag) helg!
(3) Hans bröder sade:
(11) Judarna sökte...
(12) Och bland folket talades det...
(13) Men ingen talade öppet...
(15) Judarna blev förvånade...
(20) Folket svarade...
(25) Några av invånarna sade...
(30) Då ville de gripa honom...
(31) Bland folket kom många till tro
(32) Fariséerna hörde...l
(32) Då skickade översteprästerna och fariséerna ut tempelvakter för att gripa honom
(35) Judarna sade...
(40) Några ur folkhopen ...sade
(44) Några ville gripa honom
(45) Tempelvakterna kom tillbaka...
(46) De svarade
(50) Nikodemus, ..., sade
(52) De svarade...
Så många aktörer? Vilka identifierar du dig med? Finns du i folkhopen? Bland judarna? Hos översteprästerna? Eller är du kanske en av tempelvakterna som kom tillbaka utan att ha förmått sig till att gripa Jesus. Kanske tillhör du den utsändande gruppen som i slutet av kapitlet frågar Nikodemus: "Är kanske du också från Galileen?" (52), det här yttrades på grund av att Nikodemus försvarat Jesus och sagt att man inte kan döma någon ohörd.
Men det var inte bara många aktörer. Så mycket prat. För och emot, förvåning och frågor. Det blev så turbulent när Jesus kom till Jerusalem. Så mycket som hände på en enda helg. Från brödernas smått "nesliga" uppmaning till honom att gå till Jerusalem för att göra sig känd. De ville att han skulle gå dit och göra gärningar (eller kanske tänkte de att han inte skulle förmå det?). Nu gick Jesus dit och skapade stor rörelse, men det var hans egen person och de ord som han talade som skapade rörelsen. Vi vet också att ryktet om honom hade skapat rörelse redan innan han kom till platsen. Judarna var ute och sökte efter honom. Men från detta att han var misstrodd, eftersökt och anklagad gick Jesus omkring i Jerusalem och vittnade helt öppet för hög och låg utan att bli gripen, misstrodd eller (öppet) anklagad! Kapitlet slutar med att förvånade tempelvakter återvänder tomhänta och berörda. Han blir försvarad av fariséen Nikodemus, och de som ville gripa honom måste stanna vid den öppna funderingen hur en profet kan komma från Galileen. Det är inte omnämnt i skrifterna.
Sedan slutar den dagen med att var och en går hem till sig och Jesus beger sig till Oljeberget. Nästa dag kommer han ner till tempelplatsen igen och nu sätts han på prov offentligt! De skriftlärda och fariséerna kommer fram till honom med en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott.
Denna episod är så oerhört känd, även utanför kristna led, eftersom den slutar med frikännande och detta att Jesus skrev upp skulden i sanden, där den kunde utplånas. Men här vill jag bara återkoppla till det som hände dagen innan. Hur dagen slutade och hur den andra började. Jesus gick i hemlighet till Jerusalem. Han var eftersökt. Dagen slutade med att ingen kunde gripa honom. Förvåningen var stor och meningarna var delade ända upp till högsta nivå. Och nu vill de ställa honom på prov helt offentligt! Detta blev en slags inofficiell rättegång som Jesus hamnade i utan föregående varning. Men här ser vi att Jesus redan vunnit dem innan det skedde. Hur kunde han annars få sitta ostörd, i tystnad och rita i sanden? Var och en som rört sig i ett samhälle eller i en grupp förstår ju att vore det en person med låg status så hade den personen slitits upp, skakats om, skrikits åt, knuffats undan eller något liknande. Eller möjligen nonchalerats. Man kunde ha vänt ryggen till och så hade Jesu handlingar inte blivit uppmärksammade.
Men för oss är det lätt, vi har facit, och vi vet att han var och är Guds egen son. Vi vet att han bara kunde göra det som Fadern gjorde och att han levde i ständig och fullständig kontakt med sin Fader i och genom den Helige ande och därför förstår vi att scenen som utspelar sig var iscensatt från ovan. De skriftlärda och fariséerna trodde att de hade fullständig kontroll. Både över att döma kvinnan i fråga och över att döma och gripa Jesus. De trodde på lagen och på sig själva, men här visar Jesus vad han kan göra på en enda helg med Faderns hjälp.
måndag 27 maj 2013
BBC om Parisdemonstrationen
Lyssnar man på svensk media så kan man lätt få intrycket av att demonstrationen mot samkönade äktenskap som genomfördes nyligen i Paris varit mycket orolig.
http://www.dn.se/webbtv/nyheter/se-de-valdsamma-protesterna-mot-homolagen/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16847892.ab
Allt beror på vilket parti man tar i frågan och hur man väljer att se på saken. Enligt de flesta media var demonstrationen med upp till 150 000 personer i huvudsak fredlig. Oroligheter utbröt när demonstrationen var över. Det var en mindre grupp som ställde till dessa bråk.
Den lag som genomfördes i Frankrike är mycket långtgående och tillåter inte bara samkönade äktenskap utan också homoadoptioner. Många var mest arga och ledsna över detta. Människan leker Gud och tror att hon kan ändra skapelseordningen, tyckte man bland annat.
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-22671572
http://worldnews.nbcnews.com/_news/2013/05/26/18509104-thousands-flood-paris-to-protest-same-sex-marriage?lite
På den världskarta som BBC presenterar ser vi att lagar om samkönade äktenskap har spridit sig över stora delar av världen. I vissa områden har bara "delsegrar" nåtts och ännu finns många länder som inte antagit några sådana lagar. Skam till sägandes för oss kristna så verkar de muslimska länderna stå emot detta bättre. Varför?
http://www.dn.se/webbtv/nyheter/se-de-valdsamma-protesterna-mot-homolagen/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16847892.ab
Allt beror på vilket parti man tar i frågan och hur man väljer att se på saken. Enligt de flesta media var demonstrationen med upp till 150 000 personer i huvudsak fredlig. Oroligheter utbröt när demonstrationen var över. Det var en mindre grupp som ställde till dessa bråk.
Den lag som genomfördes i Frankrike är mycket långtgående och tillåter inte bara samkönade äktenskap utan också homoadoptioner. Många var mest arga och ledsna över detta. Människan leker Gud och tror att hon kan ändra skapelseordningen, tyckte man bland annat.
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-22671572
http://worldnews.nbcnews.com/_news/2013/05/26/18509104-thousands-flood-paris-to-protest-same-sex-marriage?lite
På den världskarta som BBC presenterar ser vi att lagar om samkönade äktenskap har spridit sig över stora delar av världen. I vissa områden har bara "delsegrar" nåtts och ännu finns många länder som inte antagit några sådana lagar. Skam till sägandes för oss kristna så verkar de muslimska länderna stå emot detta bättre. Varför?
Blodet och hbt
En kommentar på ett inlägg som gjordes i förra veckan har upptagit en hel del av mina tankar några dagar. Nu är detta inte ett direkt svar på den kommentaren eftersom den var anonym och jag inte har någon anledning att tro att skribenten följer min blogg regelbundet, men det är ett försök att reda ut tankar som den väckte angående allvarlig synd och hur samhället ändrat sig på vissa områden men inte andra.
Skribenten skriver:
"
Jag håller med dig helt och hållet Gun-Britt! Att vi i sverige har lämnat allsmäktige och kärleksfulle Guds lagar och istället anammat något så tramsigt som alla människors lika värde är hemskt! Vi har gått så långt att vi tillåter pussar i TV vilket naturligtvis är en oerhörd synd. Mot kärleksfulle Jawhes vilja låter vi bli att stena ungdomar (5 Mos 21:18-21) och äktenskapsbryterskor (3 Mos 20:10), vi tillåter kvinnor att vara präster och vi tillåter personer med synfel träda in i våra kyrkor och t o m bli präster.
Läste härförleden en artikel i aftonbladet om en flicka som blivit våldagen av sin svärfar. Myndigheterna ger henne hjälp och stöd! Trots att vår kärleksfulle Gud säger att de båda ska straffas med döden! (3 Mos 20:12)"
Inlägget kom som en reaktion på ett kortare inlägg jag gjort angående SVT´s s.k. "gaykupp" i samband med ESC 2013. http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/esc13-sverige-trotsar-homofobin-gaykupp.html. Jag har även i detta ämne skrivit om Bibelns syn på homosexualitet http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/ar-bibeln-oklar-om-homosexualitet.html, samt några andra inlägg under ämnesområdet hbt. I dessa inlägg har jag läst och försökt förstå vad Bibeln säger om homosexualitet och om det är möjligt, som vissa hävdar idag, att samtidigt vara gay och kristen. Svaret blev ett entydigt nej! Bibeln är mycket klar i denna fråga, och det finns kopplingar i både gamla och nya testamentet som uttalar sig i frågan på ett klart sätt.
Men skribenten ovan rör vid något mycket väsentligt. I exemplet med flickan/kvinnan som våldtagits av sin svärfar och som nu fick myndigheternas hjälp till läkedom ser vi exempel på hur samhället kan förändra synen på en viss synd och på vilket sätt denna ska bemötas. I gamla testamentet omtalas denna synd som en av de synder där båda parter skulle genomgå dödsstraff, p.g.a. brottets allvarliga karaktär. Blodskam som det också kallades bedömdes också i svensk lagstiftning mycket allvarligt och i 1734 års lag var det ett av de brott där dödsstraff tillämpades. Ett annat sådant brott var tidelag, d.v.s. när någon utövade sexualitet med ett djur. Detta ansågs så vedervärdigt att även djuret i fråga dödades och eldades upp. Man fick inte ta vara på någon del av det. Och bland dessa brott räknades också utövandet av sex mellan parter av samma kön.
Och hur går då detta ihop? Hur kan vi hävda att det att dessa brott idag är lika allvarliga som då? Hur kan vi hävda Guds oföränderlighet när samhället ändrat inställning i så många frågor? Om Gud är av evighet och om inget mörker finns i Honom, då kan han inte ändra sina lagar. Inte en enda och inte ens en bokstav. Men är då inte en sådan lag "ond"? En lag som skulle straffa en ung flicka som utnyttjats sexuellt av en anhörig till döden?
Låt mig försöka förklara.
Med Jesus både skärptes lagen och samtidigt med honom kom nåden och försoningen mellan Gud och människa. Nåden innebar inte att Gud såg mindre allvarligt på synden! Absolut inte. Jesus till och med skärpte lagen (läs Bergspredikan). Han menade att nu hade inte bara äktenskapsbrytaren handlat fel, nu gällde det redan den som sett med begärelse på en annans hustru, och så gick han igenom område efter område, och i samtliga fall blev det en oerhört skärpning. Denna skärpning visade på Guds inställning till all synd. Gud avskyr det onda! Han avskyr det så oerhört mycket att han en gång lät världen gå under genom en mycket stor översvämning där nästan alla människor drunknade. Detta gjorde Gud trots sin intensiva kärlek till människan och sin innerliga önskan om gemenskap med henne. Gud ville rena världen från det onda, men vi har facit och vet hur det växte till.
Översteprästernas roll var att stänka blod och bära fram offer till försoning för folkets
synder en gång per år. Endast blodet kunde rena från synden. Många synder är av så allvarlig karaktär och de präntar sig in i vårt blod, i vårt DNA och in i vårt sociala arv. Därför krävs en ny arvsmassa för att bryta syndens oerhörda makt.
Men då kanske du säger, vi som redan är födda, vi har ju redan en arvsmassa, det är ingenting att göra åt det. Om du säger detta så liknar du Nikodemus (Joh 3:1-21) som besökte Jesus på natten och sa: "Vi vet att det är från Gud du har kommit", och sedan hade han många frågor till Jesus om hur man blir född på nytt och hur detta kan ske när man nu redan är född". Vi känner Jesu svar att han måste födas på nytt av vatten och ande. Och denna födelse är så djupgående att den faktiskt ger ett nytt blod, en ny släkt, en himmelsk släkt och en himmelsk arvmassa.
När Jesus gav sitt liv, gav han också sitt blod. Detta blod var inte fläckat med någon enda synd och det hade ett himmelskt ursprung redan i tillblivelsen. Detta blod var här på jorden förenat med himmelens skapare, Fadern, och det var det absolut enda blod som kunde rena världen från synd. Alla som tror på Honom som var sänd blir renad i detta blod. Och det i sin tur innebär att Gud inte alls har ändrat sig vad gäller synden. Fortfarande går människan omkring på jorden med en dödsdom över sig. Alla är vi dömda till döden utan Jesus. Det finns bara ett slut på människans liv och det är döden. Men Jesus vann seger över döden! "Du död var är din udd?"! Denna seger gäller alla syndare!
Segern gäller ALLA! Och då inberäknas även dessa allvarliga synder som blodskam, tidelag och homosexualitet. Alla blir förlåtna men ingen ska leva kvar i okunnighet om sin synd - tanken är att syndaren blir fri!
Nu finns ytterligare följdfrågor: Varför var lagstiftningen så länge anpassad efter GT när Sverige och många andra länder i mer än 1500 år hade undervisats i evangelium? Varför finns det även idag en så stor åtskillnad mellan Guds lagar och människans lagar? Och den allvarligaste följdfrågan: Varför tror inte människan på Honom som Fadern sände?
Skribenten skriver:
"
Jag håller med dig helt och hållet Gun-Britt! Att vi i sverige har lämnat allsmäktige och kärleksfulle Guds lagar och istället anammat något så tramsigt som alla människors lika värde är hemskt! Vi har gått så långt att vi tillåter pussar i TV vilket naturligtvis är en oerhörd synd. Mot kärleksfulle Jawhes vilja låter vi bli att stena ungdomar (5 Mos 21:18-21) och äktenskapsbryterskor (3 Mos 20:10), vi tillåter kvinnor att vara präster och vi tillåter personer med synfel träda in i våra kyrkor och t o m bli präster.
Läste härförleden en artikel i aftonbladet om en flicka som blivit våldagen av sin svärfar. Myndigheterna ger henne hjälp och stöd! Trots att vår kärleksfulle Gud säger att de båda ska straffas med döden! (3 Mos 20:12)"
Inlägget kom som en reaktion på ett kortare inlägg jag gjort angående SVT´s s.k. "gaykupp" i samband med ESC 2013. http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/esc13-sverige-trotsar-homofobin-gaykupp.html. Jag har även i detta ämne skrivit om Bibelns syn på homosexualitet http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/ar-bibeln-oklar-om-homosexualitet.html, samt några andra inlägg under ämnesområdet hbt. I dessa inlägg har jag läst och försökt förstå vad Bibeln säger om homosexualitet och om det är möjligt, som vissa hävdar idag, att samtidigt vara gay och kristen. Svaret blev ett entydigt nej! Bibeln är mycket klar i denna fråga, och det finns kopplingar i både gamla och nya testamentet som uttalar sig i frågan på ett klart sätt.
Men skribenten ovan rör vid något mycket väsentligt. I exemplet med flickan/kvinnan som våldtagits av sin svärfar och som nu fick myndigheternas hjälp till läkedom ser vi exempel på hur samhället kan förändra synen på en viss synd och på vilket sätt denna ska bemötas. I gamla testamentet omtalas denna synd som en av de synder där båda parter skulle genomgå dödsstraff, p.g.a. brottets allvarliga karaktär. Blodskam som det också kallades bedömdes också i svensk lagstiftning mycket allvarligt och i 1734 års lag var det ett av de brott där dödsstraff tillämpades. Ett annat sådant brott var tidelag, d.v.s. när någon utövade sexualitet med ett djur. Detta ansågs så vedervärdigt att även djuret i fråga dödades och eldades upp. Man fick inte ta vara på någon del av det. Och bland dessa brott räknades också utövandet av sex mellan parter av samma kön.
Och hur går då detta ihop? Hur kan vi hävda att det att dessa brott idag är lika allvarliga som då? Hur kan vi hävda Guds oföränderlighet när samhället ändrat inställning i så många frågor? Om Gud är av evighet och om inget mörker finns i Honom, då kan han inte ändra sina lagar. Inte en enda och inte ens en bokstav. Men är då inte en sådan lag "ond"? En lag som skulle straffa en ung flicka som utnyttjats sexuellt av en anhörig till döden?
Låt mig försöka förklara.
Med Jesus både skärptes lagen och samtidigt med honom kom nåden och försoningen mellan Gud och människa. Nåden innebar inte att Gud såg mindre allvarligt på synden! Absolut inte. Jesus till och med skärpte lagen (läs Bergspredikan). Han menade att nu hade inte bara äktenskapsbrytaren handlat fel, nu gällde det redan den som sett med begärelse på en annans hustru, och så gick han igenom område efter område, och i samtliga fall blev det en oerhört skärpning. Denna skärpning visade på Guds inställning till all synd. Gud avskyr det onda! Han avskyr det så oerhört mycket att han en gång lät världen gå under genom en mycket stor översvämning där nästan alla människor drunknade. Detta gjorde Gud trots sin intensiva kärlek till människan och sin innerliga önskan om gemenskap med henne. Gud ville rena världen från det onda, men vi har facit och vet hur det växte till.
Översteprästernas roll var att stänka blod och bära fram offer till försoning för folkets
synder en gång per år. Endast blodet kunde rena från synden. Många synder är av så allvarlig karaktär och de präntar sig in i vårt blod, i vårt DNA och in i vårt sociala arv. Därför krävs en ny arvsmassa för att bryta syndens oerhörda makt.
Men då kanske du säger, vi som redan är födda, vi har ju redan en arvsmassa, det är ingenting att göra åt det. Om du säger detta så liknar du Nikodemus (Joh 3:1-21) som besökte Jesus på natten och sa: "Vi vet att det är från Gud du har kommit", och sedan hade han många frågor till Jesus om hur man blir född på nytt och hur detta kan ske när man nu redan är född". Vi känner Jesu svar att han måste födas på nytt av vatten och ande. Och denna födelse är så djupgående att den faktiskt ger ett nytt blod, en ny släkt, en himmelsk släkt och en himmelsk arvmassa.
När Jesus gav sitt liv, gav han också sitt blod. Detta blod var inte fläckat med någon enda synd och det hade ett himmelskt ursprung redan i tillblivelsen. Detta blod var här på jorden förenat med himmelens skapare, Fadern, och det var det absolut enda blod som kunde rena världen från synd. Alla som tror på Honom som var sänd blir renad i detta blod. Och det i sin tur innebär att Gud inte alls har ändrat sig vad gäller synden. Fortfarande går människan omkring på jorden med en dödsdom över sig. Alla är vi dömda till döden utan Jesus. Det finns bara ett slut på människans liv och det är döden. Men Jesus vann seger över döden! "Du död var är din udd?"! Denna seger gäller alla syndare!
Segern gäller ALLA! Och då inberäknas även dessa allvarliga synder som blodskam, tidelag och homosexualitet. Alla blir förlåtna men ingen ska leva kvar i okunnighet om sin synd - tanken är att syndaren blir fri!
Nu finns ytterligare följdfrågor: Varför var lagstiftningen så länge anpassad efter GT när Sverige och många andra länder i mer än 1500 år hade undervisats i evangelium? Varför finns det även idag en så stor åtskillnad mellan Guds lagar och människans lagar? Och den allvarligaste följdfrågan: Varför tror inte människan på Honom som Fadern sände?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)