Blodet och hbt

En kommentar på ett inlägg som gjordes i förra veckan har upptagit en hel del av mina tankar några dagar. Nu är detta inte ett direkt svar på den kommentaren eftersom den var anonym och jag inte har någon anledning att tro att skribenten följer min blogg regelbundet, men det är ett försök att reda ut tankar som den väckte angående allvarlig synd och hur samhället ändrat sig på vissa områden men inte andra.

Skribenten skriver:
"
Jag håller med dig helt och hållet Gun-Britt! Att vi i sverige har lämnat allsmäktige och kärleksfulle Guds lagar och istället anammat något så tramsigt som alla människors lika värde är hemskt! Vi har gått så långt att vi tillåter pussar i TV vilket naturligtvis är en oerhörd synd. Mot kärleksfulle Jawhes vilja låter vi bli att stena ungdomar (5 Mos 21:18-21) och äktenskapsbryterskor (3 Mos 20:10), vi tillåter kvinnor att vara präster och vi tillåter personer med synfel träda in i våra kyrkor och t o m bli präster.
Läste härförleden en artikel i aftonbladet om en flicka som blivit våldagen av sin svärfar. Myndigheterna ger henne hjälp och stöd! Trots att vår kärleksfulle Gud säger att de båda ska straffas med döden! (3 Mos 20:12)"

Inlägget kom som en reaktion på ett kortare inlägg jag gjort angående SVT´s s.k. "gaykupp" i samband med ESC 2013. http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/esc13-sverige-trotsar-homofobin-gaykupp.html. Jag har även i detta ämne skrivit om Bibelns syn på homosexualitet  http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/ar-bibeln-oklar-om-homosexualitet.html, samt några andra inlägg under ämnesområdet hbt. I dessa inlägg har jag läst och försökt förstå vad Bibeln säger om homosexualitet och om det är möjligt, som vissa hävdar idag, att samtidigt vara gay och kristen. Svaret blev ett entydigt nej! Bibeln är mycket klar i denna fråga, och det finns kopplingar i både gamla och nya testamentet som uttalar sig i frågan på ett klart sätt.

Men skribenten ovan rör vid något mycket väsentligt. I exemplet med flickan/kvinnan som våldtagits av sin svärfar och som nu fick myndigheternas hjälp till läkedom ser vi exempel på hur samhället kan förändra synen på en viss synd och på vilket sätt denna ska bemötas. I gamla testamentet omtalas denna synd som en av de synder där båda parter skulle genomgå dödsstraff, p.g.a. brottets allvarliga karaktär. Blodskam som det också kallades bedömdes också i svensk lagstiftning mycket allvarligt och i 1734 års lag var det ett av de brott där dödsstraff tillämpades. Ett annat sådant brott var tidelag, d.v.s. när någon utövade sexualitet med ett djur. Detta ansågs så vedervärdigt att även djuret i fråga dödades och eldades upp. Man fick inte ta vara på någon del av det. Och bland dessa brott räknades också utövandet av sex mellan parter av samma kön.

Och hur går då detta ihop? Hur kan vi hävda att det att dessa brott idag är lika allvarliga som då? Hur kan vi hävda Guds oföränderlighet när samhället ändrat inställning i så många frågor? Om Gud är av evighet och om inget mörker finns i Honom, då kan han inte ändra sina lagar. Inte en enda och inte ens en bokstav. Men är då inte en sådan lag "ond"? En lag som skulle straffa en ung flicka som utnyttjats sexuellt av en anhörig till döden?

Låt mig försöka förklara.

Med Jesus både skärptes lagen och samtidigt med honom kom nåden och försoningen mellan Gud och människa. Nåden innebar inte att Gud såg mindre allvarligt på synden! Absolut inte. Jesus till och med skärpte lagen (läs Bergspredikan). Han menade att nu hade inte bara äktenskapsbrytaren handlat fel, nu gällde det redan den som sett med begärelse på en annans hustru, och så gick han igenom område efter område, och i samtliga fall blev det en oerhört skärpning. Denna skärpning visade på Guds inställning till all synd. Gud avskyr det onda! Han avskyr det så oerhört mycket att han en gång lät världen gå under genom en mycket stor översvämning där nästan alla människor drunknade. Detta gjorde Gud trots sin intensiva kärlek till människan och sin innerliga önskan om gemenskap med henne. Gud ville rena världen från det onda, men vi har facit och vet hur det växte till.

Översteprästernas roll var att stänka blod och bära fram offer till försoning för folkets
 synder en gång per år. Endast blodet kunde rena från synden. Många synder är av så allvarlig karaktär och de präntar sig in i vårt blod, i vårt DNA och in i vårt sociala arv. Därför krävs en ny arvsmassa för att bryta syndens oerhörda makt.

Men då kanske du säger, vi som redan är födda, vi har ju redan en arvsmassa, det är ingenting att göra åt det. Om du säger detta så liknar du Nikodemus (Joh 3:1-21) som besökte Jesus på natten och sa: "Vi vet att det är från Gud du har kommit", och sedan hade han många frågor till Jesus om hur man blir född på nytt och hur detta kan ske när man nu redan är född". Vi känner Jesu svar att han måste födas på nytt av vatten och ande. Och denna födelse är så djupgående att den faktiskt ger ett nytt blod, en ny släkt, en himmelsk släkt och en himmelsk arvmassa.

När Jesus gav sitt liv, gav han också sitt blod. Detta blod var inte fläckat med någon enda synd och det hade ett himmelskt ursprung redan i tillblivelsen. Detta blod var här på jorden förenat med himmelens skapare, Fadern, och det var det absolut enda blod som kunde rena världen från synd. Alla som tror på Honom som var sänd blir renad i detta blod. Och det i sin tur innebär att Gud inte alls har ändrat sig vad gäller synden. Fortfarande går människan omkring på jorden med en dödsdom över sig. Alla är vi dömda till döden utan Jesus. Det finns bara ett slut på människans liv och det är döden. Men Jesus vann seger över döden! "Du död var är din udd?"! Denna seger gäller alla syndare!

Segern gäller ALLA! Och då inberäknas även dessa allvarliga synder som blodskam, tidelag och homosexualitet. Alla blir förlåtna men ingen ska leva kvar i okunnighet om sin synd - tanken är att syndaren blir fri!

Nu finns ytterligare följdfrågor: Varför var lagstiftningen så länge anpassad efter GT när Sverige och många andra länder i mer än 1500 år hade undervisats i evangelium? Varför finns det även idag en så stor åtskillnad mellan Guds lagar och människans lagar? Och den allvarligaste följdfrågan: Varför tror inte människan på Honom som Fadern sände?