En enda helg

Vad hände egentligen den lövhyddohögtid som omtalas i kapitel sju i Johannesevangeliet? Jesus hade innan den högtiden gjort flera större under och många människor hade lyssnat till hans undervisning. Bara en kort tid innan högtiden hade många tusen människor mättats av det bröd som Jesus bröt och delade ut. När de sedan följd de efter honom och dagen därpå ville ha mera av det brödet sa han, "Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck." (Joh 6:53-56)

Det här talet blev för hårt för många att höra och de lämnade honom, men hans lärjungar fortsatte följa och på Jesu direkta fråga svarade Petrus; "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och förstår att du är Guds helige." (Joh 6:68)

Sedan kommer då detta märkliga kapitel sju. Det inleds med att Jesus vandrar i Galileen eftersom han fått reda på att judarna var ute efter att döda honom. Och den lövhyddofest som närmade sig var just judarnas stora högtid. Hans bröder uttryckte en "önskan" om att han skulle gå till Judeen och låta människorna se hans gärningar. "Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet" (Joh 7:4), "träd fram" (7:5) Och Jesus svarade att det inte var den rätta tiden att gå dit men att för dem var det alltid rätt tid. "Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda" (Joh 7:7) Med de orden får vi klart för oss att Jesu egna bröder inte tillhörde hans lärjungar, dem som trodde på honom, eftersom vi vet att de soem Jesus sände ut fick makt att vittna i hans namn.

Men Jesus gick till Jerusalem efter dem, i hemlighet. Och nu tänkte jag skriva lite kort om vilken rörelse det åstadkom i Jerusalem, utan att berätta vad Jesus gjorde eller sade. De flesta har säkert läst det här kapitlet många gånger, men genom att endast se på de involverade aktörerna och vad de gjorde så får vi en bild av vad som hände på en enda (dag) helg!

(3) Hans bröder sade:
(11) Judarna sökte...
(12) Och bland folket talades det...
(13) Men ingen talade öppet...
(15) Judarna blev förvånade...
(20) Folket svarade...
(25) Några av invånarna sade...
(30) Då ville de gripa honom...
(31) Bland folket kom många till tro
(32) Fariséerna hörde...l
(32) Då skickade översteprästerna och fariséerna ut tempelvakter för att gripa honom
(35) Judarna sade...
(40) Några ur folkhopen ...sade
(44) Några ville gripa honom
(45) Tempelvakterna kom tillbaka...
(46) De svarade
(50) Nikodemus, ..., sade
(52) De svarade...

Så många aktörer? Vilka identifierar du dig med? Finns du i folkhopen? Bland judarna? Hos översteprästerna? Eller är du kanske en av tempelvakterna som kom tillbaka utan att ha förmått sig till att gripa Jesus. Kanske tillhör du den utsändande gruppen som i slutet av kapitlet frågar Nikodemus: "Är kanske du också från Galileen?" (52), det här yttrades på grund av att Nikodemus försvarat Jesus och sagt att man inte kan döma någon ohörd.

Men det var inte bara många aktörer. Så mycket prat. För och emot, förvåning och frågor. Det blev så turbulent när Jesus kom till Jerusalem. Så mycket som hände på en enda helg. Från brödernas smått "nesliga" uppmaning till honom att gå till Jerusalem för att göra sig känd. De ville att han skulle gå dit och göra gärningar (eller kanske tänkte de att han inte skulle förmå det?). Nu gick Jesus dit och skapade stor rörelse, men det var hans egen person och de ord som han talade som skapade rörelsen. Vi vet också att ryktet om honom hade skapat rörelse redan innan han kom till platsen. Judarna var ute och sökte efter honom. Men från detta att han var misstrodd, eftersökt och anklagad gick Jesus omkring i Jerusalem och vittnade helt öppet för hög och låg utan att bli gripen, misstrodd eller (öppet) anklagad! Kapitlet slutar med att förvånade tempelvakter återvänder tomhänta och berörda. Han blir försvarad av fariséen Nikodemus, och de som ville gripa honom måste stanna vid den öppna funderingen hur en profet kan komma från Galileen. Det är inte omnämnt i skrifterna.

Sedan slutar den dagen med att var och en går hem till sig och Jesus beger sig till Oljeberget. Nästa dag kommer han ner till tempelplatsen igen och nu sätts han på prov offentligt! De skriftlärda och fariséerna kommer fram till honom med en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott.

Denna episod är så oerhört känd, även utanför kristna led, eftersom den slutar med frikännande och detta att Jesus skrev upp skulden i sanden, där den kunde utplånas. Men här vill jag bara återkoppla till det som hände dagen innan. Hur dagen slutade och hur den andra började. Jesus gick i hemlighet till Jerusalem. Han var eftersökt. Dagen slutade med att ingen kunde gripa honom. Förvåningen var stor och meningarna var delade ända upp till högsta nivå. Och nu vill de ställa honom på prov helt offentligt! Detta blev en slags inofficiell rättegång som Jesus hamnade i utan föregående varning. Men här ser vi att Jesus redan vunnit dem innan det skedde. Hur kunde han annars få sitta ostörd, i tystnad och rita i sanden? Var och en som rört sig i ett samhälle eller i en grupp förstår ju att vore det en person med låg status så hade den personen slitits upp, skakats om, skrikits åt, knuffats undan eller något liknande. Eller möjligen nonchalerats. Man kunde ha vänt ryggen till och så hade Jesu handlingar inte blivit uppmärksammade.

Men för oss är det lätt, vi har facit, och vi vet att han var och är Guds egen son. Vi vet att han bara kunde göra det som Fadern gjorde och att han levde i ständig och fullständig kontakt med sin Fader i och genom den Helige ande och därför förstår vi att scenen som utspelar sig var iscensatt från ovan. De skriftlärda och fariséerna trodde att de hade fullständig kontroll. Både över att döma kvinnan i fråga och över att döma och gripa Jesus. De trodde på lagen och på sig själva, men här visar Jesus vad han kan göra på en enda helg med Faderns hjälp.