Hatbrotten

Brå:s uppgift att skilja hatbrott från andra våldsbrott är en grannlaga uppgift som innefattar många fler moment än vad vi vanligen tror. Det handlar inte om att på ett enkelt sätt välja en annan kod vid anmälningstillfället om personen råkar komma från ett annat land eller uppfylla något annat av kriterierna för att utgöra hatbrott. 

Brå gör en särskild granskning, manuellt, av alla fall och de har även andra statistiska undersökningar med självrapporterad utsatthet att kunna använda sig av. På Brå:s hemsida finns en beskrivning av detta, samt vilka kategorier som hatbrotten sorteras under. De är för närvarande följande;

1. Anmälda

* Främlingsfientliga/rasistiska

* afrobiska

*  antiromska

* islamofobiska

* antisemitiska

* kristofobiska

* övriga antireligiösa

* homofobiska

* bifobiska

* heterofobiska

* transfobiska

2. Självrapporterade

a. Främlingsfientliga 

b. Antireligiösa

c. homofobiska

Här skulle Brå:s tabell rörande hatbrott 2008 - 2012 ha legat.

Om vi studerar tabellen finner vi flera intressanta fenomen.
1. De främlingsfientliga brotten dominerar helt.  De utgör 72 % av brotten över de fyra åren, men andelen hatbrott som helhet minskar vilket gör att antalet minskat något, 6 %.
2. Brott mot afrikaner är mest vanliga och de ökar till och med. Sedan ser vi att många av de anmälda brotten är brott mellan minoriteter.
3. De antisemitiska brotten ökar!
4. Islamafobiska brott ökar (något).
5. Krisofobiska (och andra antireligiösa) brott ökar mest!!! (51 % andelsmässigt)
6. Kristofobiska (enbart) utgör 4 % av hatbrotten och de ökar!
7. Homofobiska brott går kraftigt ner. ( -32 %, men fortfarande år 2012 var de nästan tre gånger fler än de kristofobiska och antireligiösa, nästan fyra gånger fler än de "rena" kristofobiska)
8. Brott mot transpersoner utgör c:a 1 % av andelen hatbrott.

Vad är poängen?

Ja, först och främst vill jag råda bot på okunskap (delvis egen) och fördomar. Många tänker kanske att hatbrottskriterierna som var och är kopplade till diskrimineringslagstiftningen, om vilken finns mycket i övrigt att önska, skulle vara vaga eller oklart formulerade. Kanske har någon trott att sorteringen kan grunda sig på att endast något kriterie uppfyllts, t.ex. etnicitet, religion osv. och att varje brott mot personer i dessa grupper kunde uppges vara hatbrott. Men läser vi på Brå:s hemsida ser vi att fallen granskas manuellt och insortering i den här kategorin görs genom granskning av flera olika kriterier i det anmälda brottet. Därför kan vi på relativt goda grunder anta att de flesta av brotten i dessa kategorier faktiskt utgörs av förföljelse p.g.a. att personen har en viss egenskap som förövaren reagerat på.

Det andra jag ville peka på är den oroande ökningen av brott av antireligiösa orsaker. Dessa brott riktar sig mot flera former av religion. Och oavsett hur vi kristna ser på muslimer måste vi ju ändå erkänna detta att troende muslimer, liksom troende kristna, liksom troende judar inte har ett beteende som skulle kunna förorsaka att de (vi) blir utsatta för brott. Vi befinner oss inte i miljöer där brott är vanligast förekommande, vi lever generellt sett lugna liv och finns inte ute dessa tider heller. Denna grupp av religiösa lever på allt sätt sådana liv som borde vara de allra minst våldsutsatta i samhället. Därför är denna ökning extra oroande. Var sker brotten? Hur sker brotten? Vilka är förövarna? Hur har Brå granskat och särskiljt dessa brott från andra brott (är de säkerställda?)?

Uppdaterar (2014-02-23): Rapport från Brå ger svar på de flesta av de frågor som jag ställer samt besvarar fler än dem jag ställt. I den rapporten framkommer bl.a. en viktig uppgift angående antireligiösa hatbrott och det är att 68 % av dem som utsatts för dessa även blivit utsatta för främlingsfientligt våld. Arten av kristofobiska brott är att 54 % riktar sig mot byggnader, kyrkor, församlingshem som klotter och skadegörelse, 34 % ofredande och hot, samt 25 % övrigt våld. 

Att brotten är svåra att bevisa, det vet vi sedan tidigare, då väldigt liten andel faktiskt fälls för brotten. Men det här gäller inte bara hatbrott utan brott i allmänhet går inte särskilt ofta till fällande domar. Trots detta är ju den manuella granskningen och kategoriseringen som görs i hatbrottsfallen unik och ger tillgång till ett stort kvalitativt material. Nyttjas denna kunskap och finns kunskapsöverföring inom polisväsende och åklagarmyndigheter? Utbildningar?

Som kristen är det oroande att se att brotten mot kristna tilltar. Och detta i ett land som varit kristet i århundraden. Går vi tillbaka till 1734 års lagstiftning skulle man i stora delar kunna tro att man läser ur gamla testamentet. Sverige var mycket präglat av kristendomen. Barn lärde sig läsa ur katekesen och världsbilden och omvärldsförståelsen var fullständigt präglade av kristen tro. Däremot var det då som nu behov av väckande och levande kristendom. Då som nu kom dessa väckelsesignaler med jämna mellanrum och drabbade byar, bygder och områden. Sällan hela landet. Staten och kyrkan hade en intim och olycklig koppling vilket medförde ett starkt strafftänkande hos gemene man. Men landet var ändå kristet i sin grund. De som förnekade Gud hörde till en udda och ovanlig kategori av människor. Idag är dessa många. Och nu har det alltså gått så långt att man inom kriminalstatistik kan härleda en ökande grupp av hatbrott riktade mot kristna i dagens Sverige.

Certifiering

Certifiering, intyg som till sin riktighet bestyrks av vederbörande myndighet, privatperson eller juridisk person.

Etymologi

Från tidigt 1300-tal genom från fornfranska certificat, certifiier, försäkra sig om, bevittna sanningen av. Från 1100-talets latin certificare, som bestyrker, att försäkra sig om, från latinets certus (jmfr engelskans certain). Tillsammans med roten facere, att göra, göra. Relaterade engelska ord certified; certifying.

(källa: www.wikipedia.org)

"Sedan 2008 erbjuder RFSL hbt-certifiering, som innebär ett synliggörande av att en organisation arbetar strategiskt i syfte att erbjuda en god arbetsmiljö för anställda och ett respektfullt bemötande av patienter/klienter/brukare utifrån ett hbt-perspektiv." 

De verksamheter som genomgår RFSL:s utbildning erhåller dessa certifikat. De anger själva på sin hemsida att "de har en lång tradition av att genomföra utbildningsinsatser", vilket (enligt dem själva) ska borga för kvalitét. På samma sida kan vi läsa att kraven på kvalité i dessa fall inte i första hand gäller utfärdaren av certifikatet utan mottagaren.

"Det måste också synliggöras att kompetensen finns. Genom RFSL:s hbt-certifiering kan en organisation inte bara tillägna sig kunskap och verktyg för det kontinuerliga arbetet - certifieringen är också ett kvitto på att systematiskt arbete genomförts. På så sätt är certifieringen ett hjälpmedel i synliggörandet."

Certifikatmottagaren ska alltså för att motta certifikatet från RFSL kunna uppfylla vissa kriterier. På RFSL:s hemsida nämns dessa fem kriterier och det sista av dem innebär att "uppdragsgivaren skall genomföra kvalitetsgenomgång enligt avtalad plan". 

Ser vi på det i ett tidsperspektiv blir alltså certifikatmottagande myndighet bunden på en rad punkter. RFSL:s kriterier för att certifikat ska utfärdas kan du läsa nedan:

"1. Uppdragsgivarens samtliga anställda skall ha en kunskapsnivå motsvarande en grundutbildning i hbt-frågor samt relevanta fördjupningskunskaper enligt avtalad plan. (Utbildningsplanen läggs upp under planeringsfasen)

2. Uppdragsgivaren skall, med utgångspunkt i förvärvade kunskaper, aktivt och kontinuerligt arbeta för att skapa en öppen och inkluderande arbetsmiljö utifrån ett hbt-perspektiv

3. Uppdragsgivaren skall, med utgångspunkt i förvärvade kunskaper, aktivt och kontinuerligt arbeta för att skapa ett välkomnande och respektfullt bemötande av patienter/klienter/ brukare utifrån ett hbt-perspektiv.

4. Uppdragsgivaren skall ha en utarbetad och väl förankrad plan för hur attitydarbetet kring hbt-frågor på arbetsplatsen – såväl internt rörande egna anställda som externt mot patienter/klienter/ brukare – ska fortskrida efter utbildningens slut, samt en dokumenterad plan för att hantera klagomål/diskrimineringsfall etc.

5.Under certifieringsperioden: Uppdragsgivaren skall genomföra kvalitetsgenomgång enligt avtalad plan.

Certifikatet är giltigt i tre år. Därefter görs ett förstärkt uppföljande, så kallad "omcertifiering" för förnyelse av certifikatet i ytterligare tre år." 
ref: www.rfsl.se


Kraven är mycket, mycket vittgående och utsträckta både rumsligt och tidsmässigt. Planering, genomförande, krav på aktivitet både bland personal och klienter/patienter/brukare. Det ska finnas en tydlig och utarbetad plan och planen är bara giltig i tre år.

Det finns knappast någon myndighet idag med så vittsträckta befogenheter. Hur fick RFSU och RFSL en sådan hög status? Vad var det i deras agerande och frågeställningar som gett dem detta myndighetsmandat så att de kan certifiera mycket välutbildade personer med egna examina och myndighetsmandat? De kan alltså utbilda läkare, präster och biskopar. Läser vi i ordets betydelse är det att myndiggöra, att hålla något för sant. Det betyder att RFSU och RFSL har kunskap och myndighet som de erhållit genom "lång erfarenhet av att utföra utbildningsinsatser". Detta kriterium uppfyller ju i så fall svenska grundskolan i än större utsträckning då de haft mandat att utbilda sedan 1862. Så det kan inte vara denna erfarenhet i utbildning som gett makten att certifiera.

Men kan myndigheten ha erhållits på grund av lång och utdragen och hård förföljelse av just denna grupp. Har de diskriminerats på ett mera öppet sätt än andra diskriminerade grupper? Varför har t.ex. inte handikappade rätt att certifiera myndigheter? (där vore det sannerligen behövligt, p.g.a. att många ännu inte äger tillträde till mängder av lokaler). Eller de som förföljs p.g.a. av religiös övertygelse, varför certifierar inte kristna och muslimer dessa myndigheter så att diskriminering ska undvikas? Nej, myndigheten kan inte ha erhållits p.g.a. att det rör sig om en diskriminerad grupp. Då hade många haft tillgång till certifikat.

Verkligheten bakom denna position ligger i en långvarig och utdragen lobbyprocess högt upp i maktens korridorer. På sin tid skrev Arne Imsen boken Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian. Titeln kanske upprör en del människor som ser livsmönstret som accepterat, etablerat, rättvist och gott, men bakom den titeln rör sig en profetisk iakttagelseförmåga utanför det mesta. Imsen var en av dem som såg hur djupt denna rörelses rötter trängde sig i folkdjupet och vilken andlig förvirring som skulle följa i spåren av den. På youtube såg jag igår ett litet klipp av Jonas Gardells bejublande och storslagna show Mitt enda liv, där han sjunger om "min gud" uppblandat med svordomar och med regnbågsflaggorna i ryggen, då förstår man att tankebyggnaderna inte är lätta att rå på. Raderna av kärleksförklaringar på twitter till showen vittnar också om "det allmännas" acceptans.

Men oavsett det allmänna, oavsett samhälle, oavsett myndighetsstatus - RFSU och RFSL är inte myndigheter!

Den enda möjlighet en certifikatutgivare har att få sin myndighet det är av certifikatmottagarna! Mottagarna ger utgivarna legitimitet! I den stund en mottagare skriver under har utgivaren fått sin myndighet. Därför är den enda chansen för vårt land att komma undan den här certifieringen att myndigheter och ansvariga vaknar och vågar stå upp för sanningen även om det svider. Någon måste berätta sanningen - att kejsaren saknar kläder.

Om Rödluvan och profeterna

Rubriken kanske skapar frågetecken. Många gånger förknippas ordet Rödluvan inte bara med den ursprungliga sagan skriven av bröderna Grimm, utan lika ofta med talesättet "ska du inte dra den om Rödluvan också..."

I det här fallet kom jag att tänka på sagan när jag tänkte på vägen vi kristna ska gå och hur viktigt det är att vi följer vägen och inte viker av, vare sig till höger eller vänster. Alla känner vi ju till sagan om Rödluvan som av sin moder fått sådana noggranna instruktioner om hur hon skulle färdas på vägen och hur hon skulle ta sig fram till sin mormor som var sjuk. Det var inte något fel på instruktionen, troligen inte något fel på flickans hörsel och vägen var med all säkerhet inte svår att gå. Hade det funnits många svåra vägval och förgreningar hade med säkerhet moderns instruktion innefattat även en karta för henne att hålla sig till. Men ändå hände det som inte fick hända. Vems var felet? Var det den onde vargens fel? Han frestade Rödluvan att vika av från vägen, och syftet var att han själv skulle hinna till mormodern före henne. Eller var felet Rödluvans, som inte lydde instruktionen hon fick? Eller kan man säga att summan av omständigheter föranledde sagans drama? Självklart kan vi i denna enkla bild se tre tydliga förklaringsmodeller. Onskan, det mänskliga och naturen. Alla dessa fanns representerade i vargen, i Rödluvan och i blommorna på ängen.

Rödluvan vek av från vägen. Hon lydde inte moderns instruktion, men hennes ambition var en god gärning. Hon ville göra sin mormor ännu gladare genom att förutom att komma med korgen som hennes mamma skickat, även överraska med blommor. Då tänker vi att en god gärning kan väl inte skada? En annan sak var det i sagan om trädockan Pinochio som gav sig i dåligt sällskap och hamnade helt snett. Rödluvan vill så väl. Hon har sin korg, hon plockar sina blommor och tiden går.

I Bibeln finns det många exempel på personer som fått en kallelse från Gud men de har inte gjort som Gud sagt, utan tagit en annan väg. Ett känt exempel är Jona som fick gå en väldig omväg genom en valbuk men som så småningom lydde och blev till väckelse i hela staden Nineve. Ett annat exempel är profeten som vi kan läsa om i 1 Kung 13. Han blev sänd till Betel och gav ett profetiskt budskap till offerhöjdsprästerna. Och han sade att tecknet på att han talat sanning var att altaret skulle brista och rämna i två delar.

1 Kung 13:4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen.

Handen som ville gripa profeten blev alltså förlamad och kung Jerobeam stod där och kunde inte göra något, inte ens dra tillbaka sin hand, och sedan i omedelbar anslutning till den händelsen följer tecknet som gudsmannen omtalet.

1 Kung 13:5 Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på HERRENS befallning hade angivit.

Sedan blev kungen medgörlig och bad profeten om hjälp och han fick också den hjälpen och blev helad i sin hand. Då ville kungen ta med honom hem för att han skulle "styrka sig" och han ville även ge honom en gåva.  Men gudsmannen var mycket ståndaktig och svarar kungen att det är omöjligt.

1 Kung 13:8 Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta eller dricka.
1 Kung 13:9 Ty så har HERREN befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska  varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg som du har gått hit.

Och allt fortsatte bra. Uppdraget var perfekt utfört. Han hade kommit i rätt tid, när offerelden var tänd och kungen befann sig på offerhöjden, han hade uttalat rätt ord och hans ord hade stadfästs av HERREN genom tecken och under. Altaret rämnade, handen förlamades, och slutligen helades kungen. Dessutom hade profeten givit klara och tydliga besked om färdriktningen och vilka instruktioner han fått av HERREN. Han tog också en annan väg än han kommit när han lämnade platsen.

Här borde historien slutat om inte det onda funnits. Även i denna bibliska berättelse finns en varg, eller en räv, eller en frestelse...

Det var en gammal profet i Betel som fick höra av sina söner vad som hänt och han ville absolut träffa gudsmannen. "Sadla åsnan", det blev bråttom. Han förhörde sig om vilken väg gudsmannen tagit och han var inte svår att finna. Gudsmannen satt och vilade sig under en terebint, och när han fick frågan om det var han som sönerna omtalat fick han jakande svar.

Då upprepades frågan om mat. "Kom med mig hem och ät med mig." Och gudsmannen var fortsatt obeveklig. Han svarade denne gamle profet på samma sätt som han tidigare svarat kungen. Men det han inte var förberedd på var att profeten skulle ljuga.

1 Kung 13:18 Han sade till honom: "Jag är också en profet som du, och en ängel har talat till mig på HERRENS befallning och sagt: För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom.

Han ljög för honom. Och det fick ödesdigra konsekvenser.

Gudsmannen trodde honom och vände tillbaka och åt och drack med honom. Och medan de satt till bords kom HERRENS ord genom profeten som fört honom tillbaka.

1 Kung 13:21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger HERREN: Därför att du varit upprorisk mot HERRENS ord och inte lytt den befallning som HERREN din Gud har givit dig,
22 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav.

Den gamle profeten sadlade åsnan till gudsmannen som red iväg.

1 Kung 13:24 Denne begav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen.

Lögnen som serverades gudsmannen fick ödesdigra följder. Han dog. Jerobeam vände inte om från sina onda vägar utan fortsatte utse offerhöjdspräster. Och så småningom blev synden så stor att Jerobeams hus utplånades från jorden.

Det här händelseförloppet är inte helt unikt, även om ingen annan händelse utspelar sig exakt så här. Men ohörsamhet och olydnad beskrivs ofta i Bibeln. Vi får även se andra tillkortakommanden, av rädsla, vanmakt, sömnighet och flykt. Men ändå vet vi att Bibeln är sann. Eller kanske ska vi säga, just därför vet vi att Bibeln är sann. Den undanhåller inte det svaga, utan visar på brister och svagheter, men styrkan i Gud.

Och om vi överför de här tankarna på nutiden. Hur många lyssnar in Herren? Hur många lyder? Hur många jobbar största delen av sin tid med goda gärningar, likt Rödluvan, vid sidan av vägen? Hur många lyssnar på lögnpredikanter, likt gudsmannen? Vi kan tycka att domen blev hård. Han hade så nyligt sovit och vilat och sedan kommer denne gamle profet och ljuger. Det är ju inte vad en ung evangelist förväntar sig. En äldre broder måste man alltid lyssna på och särskilt när de kommer med ett profetiskt budskap! Men tänk så lögnaktigt. Så bedrägligt. Det kostade honom livet och det kostade landet ännu mer.

I dagens individualiserade samhälle är det få som vill underordna sig någon eller något. Alla vill vara chefer och ledare. Om man tittar på vissa organisationer så är det chef på chef och ledare på ledare, det blir inte många över inom organisationen som de alla ska leda. Och inom Guds verk, alla samlar till sig och sitt. Inte många tänker på Gud och vad han vill. Möter du någon som är med i ett sammanhang så säger de ofta: "jag går ju lite här och lite där, man behöver inte vara på ett ställe". Möter du någon som ställt sig utanför säger den: "Herren har talat och sagt:", möter du någon som är delaktig i ett annat sammanhang kanske de säger: "vi ska lära känna varandra och arbeta med sociala frågor".

Men vem frågar efter Herren, vem vill underordna sig både Gud och människor? Vem kan ta rollen av att vara fötter och händer? Jag förstår dagens profeters rop. Jag vet att jag själv många gånger stretat emot och frågat och sagt: "Ge mig ett tecken", och sen när jag fått tecknet har jag sagt; "kanske var det inte Herren?".

Ja, vi människor är förunderliga. Så många goda gärningar. Vart leder de om samtidigt en hovman från Etiopien åker förbi med sin vagn? Eller ett upplopp i Ukraina sker med smygskyttar på taken? Så mycket verksamhet, men ingen hinner fråga Herren om hans vilja.

Bön: Jesus, förlåt mig min otro, mitt tvivel och min ohörsamhet. Förlåt också de människor som är mig lika. Och tack Jesus att du som var frestad i allt men utan synd känner oss så väl och redan har förlåtit oss innan vi ber.

Du som vill veta mera om Guds ordning, lyssna gärna på detta bibelstudium av Tage Johansson.
http://maranata.se/2014/02/12/4-februari-2014-kl-19-tage-johansson/

Ps. Till dig som inte brukar följa min blogg och bara läser det här inlägget. Jesus förlåter alla synder, även ohörsamhet och olydnad. Med mitt inlägg vill jag visa på problemen som kommer när vi alla ska göra "gott", och alla ska tolka vad som är "godast", eller mest angeläget. Det är därför Guds ord, förutom att vara levande och verksamt, även är enande, när vi läser, tar till oss och lyder. Så om du inte läst här förut! Jag tror på nåden. Jesu död på korset för oss.

Hoppa av glädje

Det är inte så ofta vi hoppar av glädje! Ofta när vi blir glada har vi som vuxna lärt oss ett kroppsspråk som inte innefattar att hoppa upp och ner av glädje. Men när vi gör det så är det verkligen en spontan handling som i sin nakenhet visar precis hur vi känner. Detta går inte öva in. Skuttet kommer i stunden!

I Apostlagärningarnas tredje kapitel får vi läsa om en vuxen man som hoppar av glädje. Orsaken är  den att han botades från sin livslånga lamhet och därmed den prövande situation som det måste ha inneburit att få sin försörjning genom tiggeri! Undra på att han var glad. Han inte bara hoppade upp, utan sedan följde han apostlarna in i templet, "och han gick och hoppade och prisade Gud". Så lycklig - så befriad! Och än idag gläds vi med den mannen när vi läser om hur han botades - genom ett ord från Herren.

Även i Lystra (Apg 14) kan vi se en man som varit lam sedan födseln och som hoppar upp när han blir helad. Och även där förstår vi mannen och hans glädje. Inte svårt att förstå att den som aldrig kunnat gå och sen plötsligt kan gå börjar hoppa.

Vi ser också i Malaki löften om att vi ska få fröjda oss och hoppa av glädje!

Malaki 4:2 Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.

Där jag är uppvuxen, i byn Maltträsk i Västerbottens län, hade vi ett litet jordbruk med två - tre kor och ibland någon eller några kalvar, och fast det var så få som skulle ut på sommarbete, minns jag hur vilda och galna korna och kalvarna var. Vilket liv! Vi fick hålla oss ur vägen när de kom rusande ut! Hur glada de var kunde de inte förmedla men vi såg hur yra de var i sin frihet!

Men sedan finns ett ställe där Herren nämner att vi ska hoppa av glädje och det ordet är inte lika lätt att förstå som de andra orden.

Lukas 6:22-24 Saliga är ni, när människor  hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull. Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty, se er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde era fäder med profeterna.

Visst vet vi att vi kan få utstå förakt och förföljelse och visst vet vi om att vi ska dela Kristi lidande och visst har vi hört att vi ska vara tålmodiga och vända andra kinden till och ...

Men detta! Att mitt i detta svåra glädja sig, och inte bara glädja sig stillsamt och försynt utan med jubel och hopp. Vi ska hoppa av glädje när vi skymfas!

Halleluja! Vilken vishet i Herrens ord. Hjälp oss Herre att när vi är i den situationen - minnas detta ord, ta det till oss, och hoppa av glädje!

Förvaltaren Kusas hustru

1 Kor 4:2 Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.

Vi som är Kristi medarvingar har fått mycket att förvalta. Och den som förvaltar andras pengar eller egendom har också ett stort ansvar. Han eller hon måste vara pålitlig. Inte ta undan åt sig själv. Inte väga upp felaktiga mått. Inte gå utanför de ramar som förvaltarskapet gett vid handen.

I Bibeln nämns en förvaltare vid namn Kusas. Men han nämns inte för någon egenskap han besitter och vi får aldrig veta hur han sköter sitt förvaltarskap. Ingenting säger om han sköter det bra eller dåligt. Vi får heller inte veta om han är högt avlönad och om tjänsten som förvaltare till Herodes medförde mycket av status i samhället, eller om en sådan förvaltare arbetade i det fördolda. Endast en sak berättar Bibeln om denne man och det är att hans hustru Johanna var en av kvinnorna som följde Jesus och som tjänade honom med vad hon ägde.

Luk 8:3 vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

Hon nämns i ett sammanhang där vi ser att Jesu tjänst är intensiv.

Luk 8:1 Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom 2. och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, från henne hade sju onda andar farit ut, (vidare..)

Hela tiden samlades mycket folk där de drog fram. Vi förstår att alla deltog i tjänsten kring Jesus på olika sätt och att kvinnorna som följde hade sina särskilda uppgifter. Men det reser sig frågor kring Johanna.

Hur kunde det komma sig att hon kunde lämna hemmet och vara ute i tjänst för Jesus? Hur såg hennes hemsituation ut? Och hur kom det sig att hon kunde tjäna Herren med ägodelar? Det måste ju betyda att Kusas också sympatiserade med Jesu tjänst, men kanske var praktiskt förhindrad att delta. Det verkar ju inte sannolikt att hon skulle kunna tjäna med ägodelar mot sin mans vilja.

Och då inställer sig nästa fråga: Hur såg Herodes på sin förvaltare? Och hur såg Herodes på Jesus?

Vi vet att Herodes ville döda Jesus när han föddes och vi vet att han åstadkom en mängd mord på barn i tron att kungasonen var bland dem. Vi vet också att Jesus hade lågt förtroende för Herodes och kallade honom "den räven" och vi vet att Herodes var den som tvådde sina händer inför beslutet att korsfästa Jesus. Han hade också varit mycket nyfiken på Jesus och uttalade att han ville träffa honom.

Luk 9:9 Herodes sade: "Johannes har jag halshuggit. Vem är han som jag hör sådant om?" Och Herodes ville gärna träffa Jesus.

Vi känner även till gästabuden hos Herodes och de synder som Johannes hade anklagat kungahuset för. Därför kan vi förstå att Kusas ställning inte lätt. Att vara en pålitlig förvaltare till en kung som var mer eller mindre korrupt bör ha påverkat honom mycket. Och då kommer vi tillbaka till Johanna, hans hustru igen.

Denna hustru som var ute med Jesus och lärjungarna och vandrade från by till by och från stad till stad. Kusas hustru. Var det inte känt vem hon var? Och hur påverkade agerandet hennes makes ställning?

Ja, det är många obesvarade frågor. Vi kan undra över henne och hennes situation, men texten ger inte svar på hur det kom sig att hon var med i skaran.

Maria Magdalena

Hon är skökan

Jesus varnar oss flera gånger för falska profeter. I matt 24:4 säger han. "Se till att ingen bedrar er", (5) Ty många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias och de ska leda många vilse. Vi vet också att det finns många villoläror idag. Många dricker ur usla brunnar och herdarna är lejda och har inte omsorg om fåren.

Men skökan och vilddjuret de tycker vi kanske det är lättare att känna igen. Manifestationerna är så tydliga i vår tid och det är lätt att säga: "Där är hon", "där är  han", men enligt N.P Wetterlund i Andens lag, ska man verkligen se upp med alla försök att kategorisera och på förenklade sätt inringa odjuret, då kan det sluta med: "att just det finger, som så pekar, är skökofingret".

Wetterlunds böcker är annorlunda i sitt språk och i sin form. Han har ibland blivit kallad kristen mystiker och visst gränsar texten stundtals till mysticism men tonen är klar och han är bibeltrogen i sina utläggningar. Det kapitel där han beskriver vilddjuret är nog den absolut bästa beskrivning man kan få av skeendet i tiden. Här ska jag dock bara nämna något lite kort. Wetterlund konstaterar dock att även om vi inte kan lokalisera vilddjuret i allt dess djup så sitter "skökan på de 7 kungsbergen i Rom, det är, på det sjuhövdade kungsdjuret i Rom." (...) "Sålunda: såsom skökan icke är en lekamlig kvinna, och de berg, på vilka hon sitter, icke är lekamliga berg, så bor hon icke heller i det lekamliga Rom rätt och slätt".
(...)
"Och hon heter: "Det stora Babylon". Ty hennes ande är det gamla Babels hedningaande, som levat upp i Roms hedniska ande och sedan blivit hennes ande." (...) "Lägg märke till - säga vi än en gång - denna ängelns fingervisning om en andlig uppfattning av skökan. Den lär oss, att hon visserligen har sitt stamhåll i Rom; men den varnar oss för att ensidigt lokalisera henne eller tänka henne innesluten i ett visst rum eller bunden vid en viss yttre plats; så att blott jag icke är där eller där eller går dit eller dit , så är jag fri skökan. Nej, så lätt är jag henne icke kvitt. Saken ligger djupare än så. Ty det är ju fråga om en skökosak, en otuktssak. Och all sådan är en smygande hemlighet som undandrager sig allas ögon. Just därför står på hennes panna det ordet: "Hemlighet". Hon är det hemliga Babel, som hemligen övar den förstabudssynd, vilken Babel övade öppet.

(...)

"För att kunna se skökan måste man vara i anden. Ty skökan är en förstabudsande, nämligen den fallne förstabudsanden, med skenet av Kristi namn, och kan ses endast i förstabudsanden. Blott så långt man är i den, så långt ser man henne."

"Och det är bristen på denne fyrsidige all-ande, som vållar den oandliga, ensidigt materialistiska uppfattningen av henne. När det t.ex. i vår statskyrka blir tal om skökan, så pekar man vanligen på den katolska kyrkan och säger: "hon är skökan". Likaså i småkyrkorna. Där pekar man på statskyrkan och säger: "hon är skökan". Men saken är den, att just det finger, som så pekar, är skökofingret. 

Här måste jag medge att jag själv är en stor syndare. Jag har verkligen utpekat vilddjuret som absolut i det närmaste identiskt med världskyrkan och alla dess förgreningar. Särskilt gäller det nätverket av politiska, religiösa, ideologiska och ekonomiska överbyggnader som sträcker sig ut över världen i fredsälskande nit och en mängd andra övergripande agendor. Men någonstans har jag ju förstått att Vilddjuret och Skökan vare sig är lätta att undfly eller att utpeka och identifiera. Någonstans bär vi alla märken efter vilddjuret i vår kropp så länge vi lever här i tiden. Vårt kött är en ständig påminnelse om detta och vi behöver bara slå på ett nyhetsprogram ser vi följdverkningarna av detta kötts åker.

Och Wetterlund säger att skökoväsendet handlar om att vara förstabudslös. "Men så långt som hon är förstabudslös, så långt är hon skökan, hon må nu vara romersk eller luthersk, storkyrka eller småkyrka. Gränsen mellan sköka och brud ligger i hjärtat och skär tvärs igenom alla kyrkor, både stora och små. Inga kyrkomurar eller bönhusväggar utestänga skökan, som är en ande. Hon utestänges blott genom de fyra heliga och saliga allten. Så enkel är saken; och så djup och allvarlig är den."

"Och hennes hat undgår ingen förstabudsmänniska". (s.89)

Ofta talar vi om olika grader av sekularisering och förvärldsligande. Vi talar om underhållningskristendom och avguderi. Många analyserar villoläror in i minsta detalj. Men denne präst, N.P Wetterlund håller sig konsekvent till förstabudssynden. Han blandar inte in något annat. Antingen lever man i första budet eller så lever man inte i första budet. Där får vi rannsaka oss var och en.

Du skall inga andra Gudar ha jämte mig

Hör dotter, se och lyssna!

Hör dotter, se och lyssna!

Glöm ditt folk och din faders hus!

Låt konungen ha sin glädje i din skönhet.

Hör dotter, ja lyssna, lyssna till Herren, ditt huvud, han som kallat dig. Lyssna i ditt hjärta. Var stilla och inse att han är den som skapat dig. Dottern, församlingen, Guds utvalda och dyrbara ädelsten här på jorden. 

Glöm, ja, glöm, glöm inte bara din faders hus, utan glöm allt som ligger bakom dig. Glöm dina nederlag och framgångar och se på Herren, han som vunnit seger. Jesus Kristus!

Och låt, ja, låt, Konungen ha sin glädje i din skönhet! Konungen gläds åt en ren församling. Hans hjärta fröjdar sig när han ser på oss och när han ser att vi lyssnar och glömmer, och när vi låter honom få glädja sig över oss. 

ty han är din herre, för honom ska du falla ner. 

För Herren kan vi falla ner. Falla ner, inte i druckna, utan vakna, inte utarmade, men rika, inte förlorare, utan vinnare. Vi kan skatta oss lyckliga som har en Herre, en konung, ett huvud.

Församlingen är så dyrbar för Herren. Han har gett sitt liv för oss. Därför är det minsta vi kan göra för honom, att låta honom ha sin glädje i oss. Han gläds när han ser sitt folk, renade och med lyfta händer och i barnslig förtröstan och tillit veta att han som begynt ett gott verk också för det till full seger!