Köttet i oss låter sig provoceras och deltar gärna med liv och lust i olika debatter och ibland är vi lyckosamma och argumenten är övertygande. Det finns en slags argumentation som inte är av Guds ande. Visst ger den tillfredsställelse och visst är det trevligt när saker och ting går "vår väg", men det är inte detta som vi ska hålla på med under den korta tid vi har på jorden.
Däremot ska vi ropa, varna och skrika. Låta Herren använda oss. Bli och vara dårar för hans skull. Han som har köpt oss. Det var inte något billigt pris han fick betala och vårt arbete för honom kostar också något. Det kostar vårt liv!
Därför är det så viktigt (nu talar jag även till mig själv) att Gud verkligen leder oss när vi talar och skriver. Det är viktigt att vi inte går in på områden bara för att olika mer eller mindre kända personer lämnar öppningar som ser inbjudande ut.
Köttet vill ju gärna framstå som kunnigt och insatt. Det vill glänsa och få rätt. Anden däremot har ett annat ärende. Han vill väcka oss, varna oss, rädda oss, trösta oss, förmana oss, leda oss. Ja, i Gud bor det bara gott men så länge vi är här på jorden måste vi ju hantera detta att vi är ju människor.
Gud välsigne oss alla!
onsdag 18 januari 2012
tisdag 17 januari 2012
Imamer som religösa ledare i Sverige
Jag undrar en hel del över tystnaden kring de ekumeniska frågorna.
Vi står ju för det första under vårt eget lands lagstiftning som innebär att den Gud vi tror på ska utvärderas av och underställas samhällets godkännande. Är det inte vi som ska fråga Gud till råds om hur vi ska bygga samhället?
Och för det andra står vi i dessa stora ekumeniska åtaganden. Så sent som 2008 (http://aletheia.se/2008/09/17/hedin-reder-ut-om-charta-oecumenica/) tror Hedin att vi inte är bundna till Charta Oecumeica! Pingst FFS tillhör tillsammans med övriga frikyrkor den s.k. frikyrkofamiljen och varför skulle vi inte vara medlemmar i Skr då? Detta är ju en självklarhet.
Till detta kommer all styrning av utbildning, framtidens teologi och anpassning till multireligiösa sammanhang. I SOU utredningen Staten och imamerna: Religion, integration, autonomi (http://www.regeringen.se/sb/d/11358/a/127317) tas bl.a. frågan om imamernas behov av vidareutbildning i Sverige i kombination med ett ökat erkännande som religiösa ledare. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/105784)'
Och detta med Europas andliga rötter (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807). Jag blir nästan arg! NI som är pastorer och ledare, håller ni er informerade och förstår hur långt gånget det ekumeniska arbetet är?
Inom det nordiska nätverket för ekumeni genomförs också en rad seminarier och kurser. Innehållet varierar men kan handla om vattnets sakrament, liturgi, teologisk utbildning och hälsa i ortodox tradition. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807)
Jag har förståelse för mycket av verksamheten som sker genom de kristna råden. Skriva och upplysa om vapenhandel, äktenskap där parterna tillhör olika religioner osv. Det är ju inte fel att dessa frågor lyfts, men det som jag ser som den största faran är att katolikerna har fått en så oerhört dominerande roll. Jag är heller inte tilltalad av den ekumeniska psalmboken och ett ekumeniskt NT. Om vi läser i uppenbarelseboken så ser vi att nästan det sista som sägs i Bibeln är att ingenting får läggas till och ingenting får dras ifrån dessa ord.
Slutligen vad gäller rubriken på det här inlägget så är det en reaktion på den långtgående ekumeniken och inte särskilt riktat till muslimer eller imamer.
Vi står ju för det första under vårt eget lands lagstiftning som innebär att den Gud vi tror på ska utvärderas av och underställas samhällets godkännande. Är det inte vi som ska fråga Gud till råds om hur vi ska bygga samhället?
Och för det andra står vi i dessa stora ekumeniska åtaganden. Så sent som 2008 (http://aletheia.se/2008/09/17/hedin-reder-ut-om-charta-oecumenica/) tror Hedin att vi inte är bundna till Charta Oecumeica! Pingst FFS tillhör tillsammans med övriga frikyrkor den s.k. frikyrkofamiljen och varför skulle vi inte vara medlemmar i Skr då? Detta är ju en självklarhet.
Till detta kommer all styrning av utbildning, framtidens teologi och anpassning till multireligiösa sammanhang. I SOU utredningen Staten och imamerna: Religion, integration, autonomi (http://www.regeringen.se/sb/d/11358/a/127317) tas bl.a. frågan om imamernas behov av vidareutbildning i Sverige i kombination med ett ökat erkännande som religiösa ledare. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/105784)'
Och detta med Europas andliga rötter (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807). Jag blir nästan arg! NI som är pastorer och ledare, håller ni er informerade och förstår hur långt gånget det ekumeniska arbetet är?
Inom det nordiska nätverket för ekumeni genomförs också en rad seminarier och kurser. Innehållet varierar men kan handla om vattnets sakrament, liturgi, teologisk utbildning och hälsa i ortodox tradition. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807)
Jag har förståelse för mycket av verksamheten som sker genom de kristna råden. Skriva och upplysa om vapenhandel, äktenskap där parterna tillhör olika religioner osv. Det är ju inte fel att dessa frågor lyfts, men det som jag ser som den största faran är att katolikerna har fått en så oerhört dominerande roll. Jag är heller inte tilltalad av den ekumeniska psalmboken och ett ekumeniskt NT. Om vi läser i uppenbarelseboken så ser vi att nästan det sista som sägs i Bibeln är att ingenting får läggas till och ingenting får dras ifrån dessa ord.
Slutligen vad gäller rubriken på det här inlägget så är det en reaktion på den långtgående ekumeniken och inte särskilt riktat till muslimer eller imamer.
måndag 16 januari 2012
Ekumeniska böneveckans kors
Affischen som är utsänd för böneveckan 2012 har en märklig bild och text. Dels talas om Jesu seger och på bilden sitter han fastspikad på sitt kors fortfarande och med kungakläder på sig.
För mig blir det nästan ett hån. Ungefär som när folkmassan ropade och skränade om att Jesus skulle hjälpa sig själv när han satt på korset.
Den uppståndne Jesus är vår överstepräst och adressen är vid Faderns högra sida.
http://www.skr.org/nload/18.53ee94ff132ea995528800019812/Affisch2012.pdfdow
För mig blir det nästan ett hån. Ungefär som när folkmassan ropade och skränade om att Jesus skulle hjälpa sig själv när han satt på korset.
Den uppståndne Jesus är vår överstepräst och adressen är vid Faderns högra sida.
http://www.skr.org/nload/18.53ee94ff132ea995528800019812/Affisch2012.pdfdow
Höger, vänster, mittemellan och lojalitet uppåt.
Nu tänker jag berätta lite om hur jag tänker på det politiska området.
Den som arbetar aktivt med politik skulle med rätta kalla min inställning illojal idag. Är idag politiskt obunden och har min lojalitet till Jesus enbart. Skulle jag i framtiden arbeta på uppdrag av något politiskt parti så är det ju en självklarhet både att uppdraget är skyddat och för att kunna hålla ett sådant löfte som aktiv kristen så skulle jag inte kunna ta uppdrag som går emot mitt samvete. Däremot är det en annan sak att vi har lov att ändra oss om vi möter argument som är starkare än dem vi hade innan.
Som ung flicka växte jag upp i ett socialdemokratiskt hem. I min mammas uppväxthem hade alla varit folkpartister på morfars starka inrådan så hennes och pappas socialdemokratiska intresse fanns inte med i uppväxten. Själv ville jag (som många ungdomar) självklart göra egna val. Mitt val blev dåvarande VPK. Jag läste marxism och var övertygad om att detta var den rätta vägen att gå. Solidaritet och rättvisa för alla.
Men åren gick och något "fattades mig". Jag visste inte då att det var Gud. Sökte på många sätt och i många år. Läste både filosofi och var inne i vad vi idag skulle kalla "New-age-läror". Jag sökte till och med aktivt på universitetet, där för övrigt vänsterperspektiven på 80-talet var helt dominerande.
Särskilt drar jag mig till minnes ett tillfälle när jag sökte upp en lärare som jag hade ett stort förtroende för och sa: " (...namn...), du jag undrar över detta med marxismen. Det kan ju inte hålla med alla dessa regler utifrån. Finns det ingen filosofisk inriktning eller teori som tar sikte på att förändra människan inifrån?"
Frågan var för svår och komplicerad. Jag måste nästan skratta idag, hur kunde jag komplicera tillvaron så mycket? Läste Zenbuddism och allt möjligt tills jag en dag (en annan historia där emellan som inte har ett dugg med politik att göra) blev frälst (1986).
Nu ville jag inte längre hålla på med politik. Jag gjorde mig av med mina tidigare läror och rensade ut i mitt hem. Nu fylldes istället hemmet av uppbyggelselitteratur och väckelshistoria, men framförallt av Bibelläsning. Var möjligen något extrem, ville inte ens följa med i nyhetsrapportering och nöjesprogram utan min tanke var att verkligen komma in i det nya livet.
Vad innebar då det här för den tidigare ganska aktiva vänsterpartisten?
Jo, jag blev medlem i en pingstförsamling och levde så som jag ovan beskrivit i åtta år tills jag plötsligt hade gått från rödaste rött och kunde identifiera mig med KD(S). Jag röstade på det partiet i nästan samtliga val tills det sista och har känt lojalitet med frågorna.
Min tid på universitetet (forskarutbildning och arbete) gjorde att jag åter hamnade i en omvärderingsprocess som har fortsatt nu under flera år av arbetslöshet och korta anställningar. Idag har jag en frihet som jag inte haft tidigare. Jag har ingen lojalitet till något enskilt parti och kan uttrycka mina åsikter ganska fritt (än så länge), men vad jag önskar idag av den politiska kartan är större balans. Så skulle jag nu tvingas inordna mig någonstans idag vore det nog bland kristna socialdemokrater.
Vore vi däremot i en omvänd situation, där vänsterblocket var alltför starkt på bekostnad av andra viktiga livsfrågor så känner jag mig så pass fri idag att jag till och med kan gå över en blockgräns.
Det jag kämpar för idag är att vi ska få väckelse i Sverige. En upprensning i alla led. Ny moral, rena hjärtan och en glädje i det gemensamma samtidigt som den enskilda inte ska förtryckas i sin företagsamhet. DRÖM - ja, visst! Men vad är alternativet?
Den som arbetar aktivt med politik skulle med rätta kalla min inställning illojal idag. Är idag politiskt obunden och har min lojalitet till Jesus enbart. Skulle jag i framtiden arbeta på uppdrag av något politiskt parti så är det ju en självklarhet både att uppdraget är skyddat och för att kunna hålla ett sådant löfte som aktiv kristen så skulle jag inte kunna ta uppdrag som går emot mitt samvete. Däremot är det en annan sak att vi har lov att ändra oss om vi möter argument som är starkare än dem vi hade innan.
Som ung flicka växte jag upp i ett socialdemokratiskt hem. I min mammas uppväxthem hade alla varit folkpartister på morfars starka inrådan så hennes och pappas socialdemokratiska intresse fanns inte med i uppväxten. Själv ville jag (som många ungdomar) självklart göra egna val. Mitt val blev dåvarande VPK. Jag läste marxism och var övertygad om att detta var den rätta vägen att gå. Solidaritet och rättvisa för alla.
Men åren gick och något "fattades mig". Jag visste inte då att det var Gud. Sökte på många sätt och i många år. Läste både filosofi och var inne i vad vi idag skulle kalla "New-age-läror". Jag sökte till och med aktivt på universitetet, där för övrigt vänsterperspektiven på 80-talet var helt dominerande.
Särskilt drar jag mig till minnes ett tillfälle när jag sökte upp en lärare som jag hade ett stort förtroende för och sa: " (...namn...), du jag undrar över detta med marxismen. Det kan ju inte hålla med alla dessa regler utifrån. Finns det ingen filosofisk inriktning eller teori som tar sikte på att förändra människan inifrån?"
Frågan var för svår och komplicerad. Jag måste nästan skratta idag, hur kunde jag komplicera tillvaron så mycket? Läste Zenbuddism och allt möjligt tills jag en dag (en annan historia där emellan som inte har ett dugg med politik att göra) blev frälst (1986).
Nu ville jag inte längre hålla på med politik. Jag gjorde mig av med mina tidigare läror och rensade ut i mitt hem. Nu fylldes istället hemmet av uppbyggelselitteratur och väckelshistoria, men framförallt av Bibelläsning. Var möjligen något extrem, ville inte ens följa med i nyhetsrapportering och nöjesprogram utan min tanke var att verkligen komma in i det nya livet.
Vad innebar då det här för den tidigare ganska aktiva vänsterpartisten?
Jo, jag blev medlem i en pingstförsamling och levde så som jag ovan beskrivit i åtta år tills jag plötsligt hade gått från rödaste rött och kunde identifiera mig med KD(S). Jag röstade på det partiet i nästan samtliga val tills det sista och har känt lojalitet med frågorna.
Min tid på universitetet (forskarutbildning och arbete) gjorde att jag åter hamnade i en omvärderingsprocess som har fortsatt nu under flera år av arbetslöshet och korta anställningar. Idag har jag en frihet som jag inte haft tidigare. Jag har ingen lojalitet till något enskilt parti och kan uttrycka mina åsikter ganska fritt (än så länge), men vad jag önskar idag av den politiska kartan är större balans. Så skulle jag nu tvingas inordna mig någonstans idag vore det nog bland kristna socialdemokrater.
Vore vi däremot i en omvänd situation, där vänsterblocket var alltför starkt på bekostnad av andra viktiga livsfrågor så känner jag mig så pass fri idag att jag till och med kan gå över en blockgräns.
Det jag kämpar för idag är att vi ska få väckelse i Sverige. En upprensning i alla led. Ny moral, rena hjärtan och en glädje i det gemensamma samtidigt som den enskilda inte ska förtryckas i sin företagsamhet. DRÖM - ja, visst! Men vad är alternativet?
söndag 15 januari 2012
Multireligiositet eller Jeu vittnen
Hur utsåg Jesus sina lärjungar?
Han såg dem, kallade dem och sedan följde de honom och lärde sig att sprida och dela Guds rike. De fick sedan den Helige Ande till sin hjälp och startade den första apostoliska församlingen. Delade allt och var lydiga Herren trots stort motstånd. Många blev dödade men de kristnas skara bara växte.
Hur vittnade apostlarna och lärjungarna?
De förkunnade vad de sett och hört. De hade inte pengar och gåvor utan de delade ut Guds kraft och kärlek till helande och upprättelse. Guds rike är inte av den här världen och de gick emot mörkrets makter med det sanna ljuset och kraften. Många lät döpa sig - först i vatten, sedan i den helige ande.
Vad säger då Sveriges kristna råd om vittnande? Jo de har antagit ett dokument som är godkänt av Världskyrkorådet. Även denna gång ber jag om överseende att det skulle ta alldeles för stort utrymme, tid och kraft att ta varje paragraf för sig i det här läget. Först ber jag dig som ännu inte läst det här (legat ute sedan maj 2011) att titta igenom och säga hur du tycker att det rimmar med den apostoliska, levande kristendomen. http://www.skr.org/download/18.587b3d0a1325af354a580005514/ChristianWitness_recommendations.pdf
Gud kallar oss UT ur världen.
Bön. Hjälp oss Herre att se skillnad på mänskliga byggnadsverk och ditt Rike. I Jesu Namn.
Han såg dem, kallade dem och sedan följde de honom och lärde sig att sprida och dela Guds rike. De fick sedan den Helige Ande till sin hjälp och startade den första apostoliska församlingen. Delade allt och var lydiga Herren trots stort motstånd. Många blev dödade men de kristnas skara bara växte.
Hur vittnade apostlarna och lärjungarna?
De förkunnade vad de sett och hört. De hade inte pengar och gåvor utan de delade ut Guds kraft och kärlek till helande och upprättelse. Guds rike är inte av den här världen och de gick emot mörkrets makter med det sanna ljuset och kraften. Många lät döpa sig - först i vatten, sedan i den helige ande.
Vad säger då Sveriges kristna råd om vittnande? Jo de har antagit ett dokument som är godkänt av Världskyrkorådet. Även denna gång ber jag om överseende att det skulle ta alldeles för stort utrymme, tid och kraft att ta varje paragraf för sig i det här läget. Först ber jag dig som ännu inte läst det här (legat ute sedan maj 2011) att titta igenom och säga hur du tycker att det rimmar med den apostoliska, levande kristendomen. http://www.skr.org/download/18.587b3d0a1325af354a580005514/ChristianWitness_recommendations.pdf
Gud kallar oss UT ur världen.
Bön. Hjälp oss Herre att se skillnad på mänskliga byggnadsverk och ditt Rike. I Jesu Namn.
Hö och halm
Gud prövar oss och prövar våra motiv. Av vilka anledningar gör vi olika saker.
Det är så mycket i mitt eget liv som jag har fått lämna bakom. Så mycket som ännu behöver brinna bort i den Helige Andes eld. Så många underbara idéer som kanske inte Gud har ingivit utan det har varit köttet och en massa andra kopplingar till samhället och tankelivet. Man har tänkt att det och det skulle ju vara "lösningen". Sett och trott sig se möjligheter i samarbete och kompromiss med världens ande.
Vi tänker kanske att kompromisserna inte är så farliga. Att Gud är ju nådens källa och att våra kompromisser inte är till någon skada.
Men tänk på oljan och vattnet. Om man lyckas blanda dessa två är det något fel på oljan. Det ska vara omöjligt. När blandningar ändå uppstår är det inte längre den helige ande närvarande. Mixturen som uppstår botar inte sjuka, renar inte från synd, kan inte ens förlåta oss fullt ut.
Det är lätt att tro att Gud är relationernas Gud, men Gud kallade ibland människor rakt ut ur deras sammanhang. Ja, oftast var det så. Abraham, Lot, Jona, Ester, Daniel, Nehemja, och framförallt Jesus. Jesus var ju den som kallades från himlen och ner till jorden. Vilket byte! Listan kunde göras mycket längre och visa att Gud är en Gud som först och främst vill att vi lyder honom.
Gud hjälp mig idag att rensa bort all hö och halm i mitt eget liv. Allt som brinner bort under din Andes kraft.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)