Uppströms eller nedströms

Frid vänner, jag har inte glömt min blogg, men har på Herrens uppmaning varit tyst en period och kanske blir det ännu en tid. Men idag vill jag skriva några ord som blev så levande för mig när jag satt i bön. Tankarna är säkerligen vare sig unika eller nya, men däremot är jag övertygad om att de är goda och värda att dela.

Ibland händer det sig för mig i livet att jag upptäcker att jag glidit iväg. Det har skett så omärkligt att jag knappast märkt rörelsen. Inte så mycket att jag lämnat min tro, inte så mycket att jag slutat be, inte så mycket att jag slutat tacka, men så mycket att fästen och heliga värderingar börjat solkas. Och när man vaknar till efter en sådan period förstår man inte riktigt hur det kunde hända.

Men låt mig illustrera med den enkla bild jag fick i bönen. Jag fick se en flod och på floden speglade sig solen på ett ljuvligt sätt. Bilden var så ljuvlig och så underbar att jag upplevde mig ligga på en flotte och där fick jag njuta av välbehag under det att strömmen förde mig framåt.

Så lätt är det! Så osynligt sker det! Mitt i det underbara, mitt i livet, kan vi glida iväg.

Och låter vi det fortgå så vet ju var och en att alla strömmar slutar i det stora öppna havet, där inget land kan skönjas. Där sikten, färdriktningen och tryggheten blir avlägsen.

Men sedan fick jag se en annan bild. En person som strävade sig motströms. Solen sken även i denna bild men vandraren kunde inte njuta av solen på samma sätt som i den andra bilden. Här vidtog långa sträckor av gång. Steniga partier och även partier där vandraren fick ge sig in i oländig skogsterräng utan vare sig gångvägar eller andra riktmärken än den avsmalnande älven uppströms. Jag fick se att vägen lände uppåt och att vandraren fick tilltalet - "Sök dig uppåt, sök dig en bäckfåra likt Elia".

Om detta står att läsa i 1 Kung kap 17. Och nyligen hörde jag en utläggning om detta där talaren, Samuel Hafsahl, Pilgrimsfolket, menade att Elia måste ha reagerat med förvåning, när han fick tilltalet att bege sig till den bäcken Kerit, där han skulle befinna sig en längre tid. Tilltalet från Herren kom nämligen i en tid när Elia kunde ha förväntat sig andra saker. Han hade nämligen alldeles nyligen framburit ett så viktigt budskap till landets konung Ahab, som hade överträffat alla de andra onda kungarna i ondska, och bara gjort vad som var ont i Herrens ögon.

1 Kung 17:1 Tisbiten Elia, som tidigare uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: "Så sant HERREN Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det. "

Och Herren talade till honom omedelbart efter detta om att bege sig till bäcken Kerit, och där skulle han motta föda av korparna. Det måste ha känts märkligt för Elia. Korparna betraktades inte som särskilt rena djur och stället där han skulle uppehålla sig var väl heller inte särdeles tilltalande. Men han var där Herren ville att han skulle vara.

Slutsatsen av denna lilla text är inte att var och en av oss ska söka sig en bäckfåra, utan slutsatsen är att vi måste hålla oss vakna! Vi får inte slumra till och glida iväg. Vi måste vara vakande och bedjande och göra det som Herren vill att vi ska göra i den här sena tiden.

Gud välsigne oss alla!

Vilken bön

Ps 67 2-8

Må Gud vara oss nådig och välsigna oss. Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,
så att man på jorden lär känna dina vägar, bland hednafolk din frälsning.
Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.
Folkslagen må tacka dig och jubla, ty du dömer folken rätt och leder folkslagen på jorden.
Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.
Jorden ger sin gröda, och Gud, vår Gud, välsignar oss.
Må Gud välsigna oss och må alla jordens ändar frukta honom.

Den här bönen innefattar verkligen alla människor på hela jorden. Den innefattar varje förhållande och varje folkslag. 

Vi ser också att förutom att omfatta allt och innesluta allt i välsignelse, lägger psalmisten ett löfte på välsignelsen. Må Gud vara oss nådig och välsigna oss. Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela, så att...

Psalmisten önskar att alla människor, alla folk, alla folkslag och alla jordens ändar ska frukta Herren och vara välsignade av honom. Denna bön visar att psalmisten tänker sig att det är lättare för människorna att tro på dem som blir välsignade av sin Gud, än att tro på ett folk vars Gud inte välsignar dem. När Guds ansikte lyser över oss och när vi lever i nåden och visar tacksamhet över alla hans goda gåvor, då blir vi till frälsning för hednafolken!

Ingen dålig anledning att visa tacksamhet. Underbart är det om vårt liv bär frukt och vi får vara andra människor till frälsning.

Hörnmarks nya framgångsrecept

Nedan presenterar jag Pelle Hörnmarks senaste blogginlägg. Här reflekterar han den 9:e mars i år om hur han ser på pingströrelsens framtid. Som många känner till har oron varit stor bland många över utvecklingen en lång tid. Kära vänner, låt oss läsa hur Pelle Hörnmark ser på saken. Jag kommer att lägga in kommentarer på några ställen.

En liten stor värld

BLOGG | 09 MAR 2014

Senaste veckan har jag blivit tydligt påmind om att pingströrelsen är en världsvid internationell gräsrotsrörelse.
Förra helgen predikade jag i Sävsjö. Mellan två lovsånger så tog en man mikrofonen och berättade om en dröm. Han drömde om en hängiven afrikansk församling. Hans tolkning var att vi i Sverige behöver mycket mer av den hängivenhet han sett i drömmen.

Kommentar: Nyckelorden är världsvid, lovsång och hängivenhet, samt dröm.

 En äkta smålänning lever i sina drömmar med i afrikanskt församlingsliv. Samma dag på eftermiddagen hade jag förmånen att predika i SOS Evangelical Church i Stockholm. I en vacker sal på Norra Latin möttes jag av en mängd nationaliteter som firade gudstjänst. Urstockholmare tillsammans med afrikaner, sydamerikaner, några jänkare och asiater. Hängiven lovsång och tvåspråkigt. Varmt, internationellt, evangeliskt, andligt och kyrkkaffe på Coffee by George.

Kommentar: Nyckelorden är hängiven lovsång, tvåspråkigt, varmt, internationellt, evangeliskt, andligt, samt det jordnära ordet kaffe.

 Sedan tre dagar i Hannover där jag träffade ledare från hela Europa. Ledare från Ryssland, Rumänien, Moldavien och länder med nära relation till Ukraina berättade om sin oro. En pastor berättade om sitt besök i Kiev förra veckan. Han stod framför oss och kunde inte hålla tårarna tillbaka när han berättade om vad Kievborna levde. Han berättade också om insamlingar till lidande och hur de lokala pingstförsamlingarna var med i hjälparbetet "There are prayer and Christian psychological help tents provided at Maidan Square by the church," berättade han. "The gospel was preached at the main stage. I truly admire Ukrainian Christians and our Pentecostal brothers and sisters for their wisdom, sacrificial ministry, and for standing tall in the face of evil." "We personally went to Maidan, fortsatte han. "The view was horrible. The destruction was beyond my ability to describe. The place was full of tents, barricades." "My visit to Ukraine was a deep, emotional shock"I visited every place where the innocent civilians were killed by snipers. …I do not think anybody can understand the character of Ukrainian problems without seeing Maidan. It was against the corrupted government, nothing else. I saw nothing nationalistic there, especially no signs of hatred or aggression towards Russian people."

Förmånligt och uppfodrande. Att vara med i en världsvid rörelse som lever mitt i händelsernas cemtrum och gör sitt yttersta för att lindra lidande och predika hopp mitt i förtvivlan. En liten stor värld.

Kommentar: Nyckelorden, världsvid, lidande, tårar, delaktighet, hopp, förtvivlan. Händelsernas centrum. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Texten ovan har ingenting övrigt att önska. 

1. En sann ledare förmedlar en dröm

2. En sann ledare förmedlar att drömmen lever genom egen och andras hängivenhet.

3. En sann ledare finns med i internationella sammanhang, men kallar sig gräsrot.

4. En sann ledare är inte bara med i händelsernas centrum och dricker kaffe, han delar också lidandet med utsatta människor i andra länder. 

Han är inne, han är jordnära, han är hängiven!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Samtidigt säger Hörnmark i tidningen Dagen att han är "skönt att det blir tydligt med paret Ekman". Han säger också: "jag har stor respekt för hans hjärta och hans vilja att tjäna Herren". 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hörnmark har även forsättningsvis  en framträdande roll inom Sveriges kristna råd. Han är en av tre ordinarie ledamötet i "frikyrkofamiljen". Ett exempel på vad Skr arbetar med är religionsteologin, där man bl.a. ställer frågor om andra religioner och frågar sig: Tror vi på samme Gud? Skr:s styrelse har tillsatt en arbetsgrupp som ska arbeta med dessa frågor. 

Kommentar: Och  jag funderar på hur det kan gå till att Pingströrelsens ledare kan sitta med i ett sådant sammanhang och ta ett sånt beslut. Det är ganska långt ifrån den känslomättade ledaren ovan, som tryckte på hängivenhet, drömmar, internationalisering, värme, gemenskap, delade erfarenheter, känslor, tårar och uppoffringar. 

Vi kan också se på samma sida att den praktiska sidan av ovannämnda arbeta ska utföras genom religionsdialoger. "Man brukar tala om fyra olika sorters möten mellan människor av olika tro".

Dessa möten är, enligt Skr, "a. gräsrotsdialog, när man möts naturligt i vardagen, b. humanitär dialog, när man tillsammans gör olika samhällsinsatser, c. teologisk dialog för specialister som ofta är verksamma vid universiteten, d. den religiösa erfarenhetens dialog, där man möts i mediation och bön, ofta i form av utbyten mellan klosterfolk."

Dialogerna ovan verkar harmlösa, men när vi sätter dem i sitt sammanhang, att man till och med börjar fråga sig om alla gudar är en och densamme, då inser vi att det inte är så harmlöst som det verkar. Ändå har Pingst under Hörnmarks ledning tagit stora steg in i ett fördjupat ekumeniskt samarbete. Förändringen av "gamla" pingst är påtaglig och samtidigt görs försök att hålla massorna varma genom glada ledare som ingen kan eller får reagera på. Ledare vars innehåll ger intryck av en rörelse i framkant. 

Kära vänner, det är dags att se över Kristna rådet verksamhet. Har du inte läst Charta Oecumenica så är det hög tid. Den antogs 2001, och Pingst gick in 2007. Läs också inställningen till Israel och till andra viktiga frågor som har med vår tro att göra. 

För visst vill du instämma i vad Jesus Kristus själv sa: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

Och visst tror vi på att detta är sant? Tror vi detta så omöjliggör det samarbetet som pågår inom Skr. 

Cho, fylld av frid

Pastor Yongi Cho har dömts till tre års villkorligt fängelsestraff, meddelar Världen idag. 

Många rapporterar om domen idag, och på många sätt. Världen idag väljer den mjukare linjen. Händelsen som han döms för är att han köpt sin sons aktier till fyrdubbla värdet år 2002. Sammanlagt rör det sig om mycket grov förskingring, men enligt Världen idag, har den världsledane evangelisten Yongi Cho lurats att skriva under papper i tillit till sin son Heejun Cho och sina äldste.

Många andra tidningar världen över reagerar och rapporterar. Många väljer i det här läget att rapportera kortfattat och möjligen invänta mera information. Världen idag uppger att Cho´s missionsorganisation rapporterar på sin hemsida att: "Dr Cho är full av frid och lugn just nu. Han gjorde inget felaktigt med vilje. Man lurade honom."

Domstolen ser också sonen Heejun Cho som huvudsaklig gärningsman, men de säger också att brotten inte hade varit möjliga att genomföra utan Yongi Cho´s medverkan.

Yongi Cho vittnade själv under ett av sina möten i somras under Europakonferensen om de frestelser som pastorer och ledare råkar ut för och berättade även om sina olika strategier för att dessa frestelser inte skulle kunna ta makten över honom eller församlingen. Idag har vi anledning att fråga oss: Hur mycket kände Cho till? Hade han verkligen med full frimodighet kunnat bära fram ett sådant budskap som han gjorde i somras om inte Herren varit med honom och vi som tror på herren Jesus Kristus, vi tror att om han levat i medveten synd hade han inte kunnat gå i frimodighet.

Vi lever ju i fruktan...

Davids liv var sannerligen innehållsrikt. Stora segrar, jubel och folkets kärlek. Flykt, ensamhet, utsatthet. Variationerna kunde knappast ha varit större. Han var en man efter Guds hjärta, blev smord till konung, men föll i en av de djupaste synder som Bibeln beskrivit.

Under Davids flykt från Saul höll han sig undan en lång tid i ökentrakter. Bland annat en period i grottan Adullam. Där slöt sig omkring 400 män till honom. Missnöjda män som var beredda att slåss för och med honom. Saul var fruktansvärd i sin vrede och många blev dödade, t.ex. alla invånare i Nob, även kvinnor och barn. Och edomiten Doeg fick det föga hedrande uppdraget att störta 50 präster utför ett stup. Alla dessa rykten nådde Davids öron och han frågade HERREN: "Skall jag dra ut och slå dessa filisteer? HERREN svarade David: Gå ut och slå filisteerna och rädda Kegila." (1 Sam 23:2)

"Men Davids män sade till honom: "Se vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Skulle vi dessutom dra i väg till Kegila mot filisteernas här?" (23:3)¨

David frågade HERREN ännu en gång och HERREN svarade honom: "Bryt upp och gå ner till Kegila, ty jag har givit filisteerna i din hand." (23:4)

Då drog David iväg med sina män till Kegila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. På så sätt räddade han invånarna i Kegila." (23:5)

Då drog David iväg.

Davids lydiga hjärta frågade HERREN en gång till, men när han då fått svaret så drog han iväg. Men det som är så underbart att tänka på i det här sammanhanget är Guds agerande. Männen levde i fruktan redan här. Skulle vi dessutom dra iväg till Kegila mot filisteernas här.

Männens sätt att tänka och resonera är ytterligt mänskligt. Om situationen redan är ansträngd och svår, om man som människa tömt sina tillgångar, och när orken är slut, ska människan då dessutom dra ut? Dessutom?

Tänker på sången Han ger mera nåd när din börda blir större, där en textrad lyder, när du har nått botten av tillgångar egna, din Fader då endast begynt att ge ut. 

Många gånger hör vi personer som säger; att de lärt sig sätta gränser, lärt sig säga nej, satsar på egenvård och tror på inre helande, men att de absolut inte vill delta om det handlar om en utåtriktad aktivitet. Kraften är slut, de har gått in i väggen för några år sedan och nu vill de inte hamna i den situationen. Andra vill kanske synas i "mera traditionella" sammanhang. Det kan vara obekvämt i vissa kretsar att stå upp för Jesus och kristen tro. Men kanske är det just då vi ska dra ut!

Kanske ska vi göra som David. Fråga en gång till. Fråga HERREN. Fråga en gång till. Kanske ska de lyssna när du kommer andra gången och säger: "Dra ut!"

Vi tycker att strategin är den sämsta tänkbara. Dra ut, när kapaciteten att bevaka det som de redan hade var ansträngd. Sträcka ut tältlinorna ännu mera i en situation när de redan vibrerar av spänning. Hur tänkte David?

Han litade på HERREN som sa: "Jag har givit filisterna i din hand".

Regionala samtalsdagar om...(sch!)

Dopet!

Om vi läser på Pingströrelsens hemsida så döljer sig denna fråga under den intetsägande rubriceringen, Regionala samtalsdagar för församlingsledare om församlingen och medlemsskap. 

Men sedan publicerar en deltagare en bild från Umeå pingstkyrka, på facebook, med en fråga: Is baptism required for membership? Pingst baptism conference today. 

På hemsidan kan vi läsa mera om denna konferens. Först ska man inleda med bön och bibelstudium (lovvärt). Sedan ska man dela upp sig i samtalsgrupper som är fördelade på fyra pastorer som kommit till olika slutsatser. Dessa fyra pastorer är Niklas Piensoho, Daniel Alm, Urban Ringbäck och Dan Salomonsson. 

Samlingarna är riktade till församlingsledare, äldste och styrelse, eller andra som församlingen vill sända. Församlingsledare anmäler gruppen. Och man uppmanas läsa apostlagärningarna innan man kommer!

Detta är sannerligen goda nyheter!¨

Det tycker säkerligen även Christer Åberg som många gånger behandlat dopfrågan på bloggen, www. apg29.se. Han skrev nyligen en reaktion på tidningen Dagens artikel, Daniel Alm: Bra samtal om dopfrågan i Pingst. Christers reaktion fick rubriken: Det är något fel inom pingst när dopfrågan diskuteras? Texten fortsatte med förstärkning i underrubriken: Att man över huvud taget diskuterar om dopet i Pingst visar tydligt att något är fel. 

Att något är fel. Ja, att något är fel, det är nog många överens om. Vi hoppas och tror att det är en seriös satsning. Kallelsens fokusering på bön, bibelstudium, och förberedelse, ger ju ett betydligt bättre intryck än storsatsningarna som Hörnmark gjort de senaste åren. 

Trots allt kan det vara en god idé att samlas på biblisk grund, men ämnet är inte lämpligt för diskussion. Vi vet att Herren vill att vi följer honom.

Hatbrotten

Brå:s uppgift att skilja hatbrott från andra våldsbrott är en grannlaga uppgift som innefattar många fler moment än vad vi vanligen tror. Det handlar inte om att på ett enkelt sätt välja en annan kod vid anmälningstillfället om personen råkar komma från ett annat land eller uppfylla något annat av kriterierna för att utgöra hatbrott. 

Brå gör en särskild granskning, manuellt, av alla fall och de har även andra statistiska undersökningar med självrapporterad utsatthet att kunna använda sig av. På Brå:s hemsida finns en beskrivning av detta, samt vilka kategorier som hatbrotten sorteras under. De är för närvarande följande;

1. Anmälda

* Främlingsfientliga/rasistiska

* afrobiska

*  antiromska

* islamofobiska

* antisemitiska

* kristofobiska

* övriga antireligiösa

* homofobiska

* bifobiska

* heterofobiska

* transfobiska

2. Självrapporterade

a. Främlingsfientliga 

b. Antireligiösa

c. homofobiska

Här skulle Brå:s tabell rörande hatbrott 2008 - 2012 ha legat.

Om vi studerar tabellen finner vi flera intressanta fenomen.
1. De främlingsfientliga brotten dominerar helt.  De utgör 72 % av brotten över de fyra åren, men andelen hatbrott som helhet minskar vilket gör att antalet minskat något, 6 %.
2. Brott mot afrikaner är mest vanliga och de ökar till och med. Sedan ser vi att många av de anmälda brotten är brott mellan minoriteter.
3. De antisemitiska brotten ökar!
4. Islamafobiska brott ökar (något).
5. Krisofobiska (och andra antireligiösa) brott ökar mest!!! (51 % andelsmässigt)
6. Kristofobiska (enbart) utgör 4 % av hatbrotten och de ökar!
7. Homofobiska brott går kraftigt ner. ( -32 %, men fortfarande år 2012 var de nästan tre gånger fler än de kristofobiska och antireligiösa, nästan fyra gånger fler än de "rena" kristofobiska)
8. Brott mot transpersoner utgör c:a 1 % av andelen hatbrott.

Vad är poängen?

Ja, först och främst vill jag råda bot på okunskap (delvis egen) och fördomar. Många tänker kanske att hatbrottskriterierna som var och är kopplade till diskrimineringslagstiftningen, om vilken finns mycket i övrigt att önska, skulle vara vaga eller oklart formulerade. Kanske har någon trott att sorteringen kan grunda sig på att endast något kriterie uppfyllts, t.ex. etnicitet, religion osv. och att varje brott mot personer i dessa grupper kunde uppges vara hatbrott. Men läser vi på Brå:s hemsida ser vi att fallen granskas manuellt och insortering i den här kategorin görs genom granskning av flera olika kriterier i det anmälda brottet. Därför kan vi på relativt goda grunder anta att de flesta av brotten i dessa kategorier faktiskt utgörs av förföljelse p.g.a. att personen har en viss egenskap som förövaren reagerat på.

Det andra jag ville peka på är den oroande ökningen av brott av antireligiösa orsaker. Dessa brott riktar sig mot flera former av religion. Och oavsett hur vi kristna ser på muslimer måste vi ju ändå erkänna detta att troende muslimer, liksom troende kristna, liksom troende judar inte har ett beteende som skulle kunna förorsaka att de (vi) blir utsatta för brott. Vi befinner oss inte i miljöer där brott är vanligast förekommande, vi lever generellt sett lugna liv och finns inte ute dessa tider heller. Denna grupp av religiösa lever på allt sätt sådana liv som borde vara de allra minst våldsutsatta i samhället. Därför är denna ökning extra oroande. Var sker brotten? Hur sker brotten? Vilka är förövarna? Hur har Brå granskat och särskiljt dessa brott från andra brott (är de säkerställda?)?

Uppdaterar (2014-02-23): Rapport från Brå ger svar på de flesta av de frågor som jag ställer samt besvarar fler än dem jag ställt. I den rapporten framkommer bl.a. en viktig uppgift angående antireligiösa hatbrott och det är att 68 % av dem som utsatts för dessa även blivit utsatta för främlingsfientligt våld. Arten av kristofobiska brott är att 54 % riktar sig mot byggnader, kyrkor, församlingshem som klotter och skadegörelse, 34 % ofredande och hot, samt 25 % övrigt våld. 

Att brotten är svåra att bevisa, det vet vi sedan tidigare, då väldigt liten andel faktiskt fälls för brotten. Men det här gäller inte bara hatbrott utan brott i allmänhet går inte särskilt ofta till fällande domar. Trots detta är ju den manuella granskningen och kategoriseringen som görs i hatbrottsfallen unik och ger tillgång till ett stort kvalitativt material. Nyttjas denna kunskap och finns kunskapsöverföring inom polisväsende och åklagarmyndigheter? Utbildningar?

Som kristen är det oroande att se att brotten mot kristna tilltar. Och detta i ett land som varit kristet i århundraden. Går vi tillbaka till 1734 års lagstiftning skulle man i stora delar kunna tro att man läser ur gamla testamentet. Sverige var mycket präglat av kristendomen. Barn lärde sig läsa ur katekesen och världsbilden och omvärldsförståelsen var fullständigt präglade av kristen tro. Däremot var det då som nu behov av väckande och levande kristendom. Då som nu kom dessa väckelsesignaler med jämna mellanrum och drabbade byar, bygder och områden. Sällan hela landet. Staten och kyrkan hade en intim och olycklig koppling vilket medförde ett starkt strafftänkande hos gemene man. Men landet var ändå kristet i sin grund. De som förnekade Gud hörde till en udda och ovanlig kategori av människor. Idag är dessa många. Och nu har det alltså gått så långt att man inom kriminalstatistik kan härleda en ökande grupp av hatbrott riktade mot kristna i dagens Sverige.