Det var ett tag sedan jag skrev något här inne på min blogg.
Idag vill jag hylla Herren. Det ska vi göra varje dag. Herren är alltings upphov och skapare och han är alla goda gåvors givare!! Vi ska älska givaren och inte gåvorna i första hand, men visst är det lättare med lovsång när vi med våra ögon ser bönerna besvaras. När vi ser, känner och upplever att Herren tar hand om oss, att han har omsorg, att han tröstar, hjälper och bär.
http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=VFjbCA4RLJY
Lyssna noga på denna kända lovsång, gärna flera gånger. Tänk på innehållet. Tänk också på att Herren vill bo i ett tempel som inte ska delas med avgudar av något slag.
Bön: Jesus du är min sköld och min styrka. Jag vill att du ska bli upphöjd i vårt land.
lördag 7 juli 2012
måndag 2 juli 2012
Om tro och synd
Vad är synd?
Allt som inte sker i tro är synd, och det är den bästa definitionen tycker jag. Hur svårt är det inte att tro? Jesus visste om denna, vår mänskliga svaghet, så han sa, om ni bara har tro som ett senapskorn så räcker det.
Vad är det då vi ska sätta vår tro till?
Jo Guds ord, och att Ordet blev kött och tog sin boning mitt ibland oss. Att han dog för oss, att han uppstod för oss och att han fortfarande lever och att den Helige Ande är verksam på denna jord idag i och genom alla dem som tror.
Det betyder ju i praktiken att tillit skapas mellan trossyskon och skulle man se detta som ett barn, så finns det ju en underbar tanke i detta, "en tro, ett dop, en Herre", "vi tillsammans är Kristi kropp". Men vi vet ju alla vilka stora skillnader i tolkning och tro som har utvecklats bland människorna. Det är ingen enkel sak att tro likadant som sin broder eller syster. Någon har tagit mera fasta på någon del i Bibeln och andra har tagit fasta på andra. Vissa har utvecklade och månghundraåriga system där "fäderna" har svårt att se vad som är mänskligt och gudomligt. Allt är så invävt i varandra och utrymmet för förnyelse och förändring är mycket litet.
Som medlem i en församling tillhör man skaran får som ska ledas. Och vår uppgift är att underordna oss ledarna. Men om man inte kan sätta sin tilltro till de val som de gör för församlingens räkning, och om man även försöker påverka ledarna utan att lyckas, vad är det då som återstår?
Allt som inte sker i tro är synd, och det är den bästa definitionen tycker jag. Hur svårt är det inte att tro? Jesus visste om denna, vår mänskliga svaghet, så han sa, om ni bara har tro som ett senapskorn så räcker det.
Vad är det då vi ska sätta vår tro till?
Jo Guds ord, och att Ordet blev kött och tog sin boning mitt ibland oss. Att han dog för oss, att han uppstod för oss och att han fortfarande lever och att den Helige Ande är verksam på denna jord idag i och genom alla dem som tror.
Det betyder ju i praktiken att tillit skapas mellan trossyskon och skulle man se detta som ett barn, så finns det ju en underbar tanke i detta, "en tro, ett dop, en Herre", "vi tillsammans är Kristi kropp". Men vi vet ju alla vilka stora skillnader i tolkning och tro som har utvecklats bland människorna. Det är ingen enkel sak att tro likadant som sin broder eller syster. Någon har tagit mera fasta på någon del i Bibeln och andra har tagit fasta på andra. Vissa har utvecklade och månghundraåriga system där "fäderna" har svårt att se vad som är mänskligt och gudomligt. Allt är så invävt i varandra och utrymmet för förnyelse och förändring är mycket litet.
Som medlem i en församling tillhör man skaran får som ska ledas. Och vår uppgift är att underordna oss ledarna. Men om man inte kan sätta sin tilltro till de val som de gör för församlingens räkning, och om man även försöker påverka ledarna utan att lyckas, vad är det då som återstår?
lördag 30 juni 2012
Nolla
När man håller på att flytta och ser alla minnen som finns kvar. Kläder, leksaker, gosedjur, ja, det är nästan hur mycket som helst. Då hamnar man även i det läget att man summerar lite i sitt liv. Och vad får jag fram för tal just nu: Noll! Noll, noll, noll, så många drömmar och så mycket ambitioner, vad är kvar, NOLL.
Men så drog jag mig till minnes en twitterstatus som Peter Younggren (Ljunggren) skrivit ibland, noll+Jesus=Allt! Det ger hopp!!!
Mitt i all rensning hade också mitt gamla guldkors hamnat i en soppåse. Där låg det och blänkte bland bråten. Och då tänkte jag på att korset det ska aldrig mista sin kraft och vår status här på jorden är inte det viktigaste utan det viktigaste är att vi är på rätt väg.
Jesus sade: Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig.
I Kristus har vi faktiskt allt.
Men så drog jag mig till minnes en twitterstatus som Peter Younggren (Ljunggren) skrivit ibland, noll+Jesus=Allt! Det ger hopp!!!
Mitt i all rensning hade också mitt gamla guldkors hamnat i en soppåse. Där låg det och blänkte bland bråten. Och då tänkte jag på att korset det ska aldrig mista sin kraft och vår status här på jorden är inte det viktigaste utan det viktigaste är att vi är på rätt väg.
Jesus sade: Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig.
I Kristus har vi faktiskt allt.
torsdag 28 juni 2012
Fiske
Fiske kan betyda en hel del saker. Först och främst tänker man ju på ordets rätta betydelse - att fiska är att med olika slags metoder försöka fånga fisk. Det var också yrket på flera av Jesu lärjungar, men när de mött Jesus ändrades yrkeslivet. Jesus sade: "Frukta inte. Härefter ska du fånga människor."
Frukta inte! Jag inser att Jesus behövde säga de orden. Vi oroar ju oss så ofta över vad vi ska äta och hur vi ska klä oss och hur i all sin dar vi ska få tag på tillräckligt med pengar och hur vi ...(?). Listan kunde bli mycket lång. Jag förstår om Petrus blev rädd, jag förstår hans fruktan. Lämna näten, lämna försörjningen! Det var ju otänkbart. Han hade säkerligen omsorg om fler människor än sig själv och här står en man och säger: "Följ mig", han säger också att han inte ska frukta och Petrus märker snabbt att det ligger en fasthet i orden. När Jesus säger - frukta inte- så inger han Petrus ett lugn, han förstår att här han att göra med någon som vet vad han talar om, någon som kan säga dessa ord och verkligen ha full täckning för vad han säger. Och sedan detta att han ska fånga människor!
I Matt 13:47 ser vi att "himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fiskar av alla slag". Alla dessa olika slags människor som ska fångas är födda så olika, så fullständigt olika. De är män och kvinnor, unga och gamla, de har olika nationalitet och kynne. Vissa är "goda" av födsel och ohejdad vana medan andra får föra en kamp med sitt sinne och sitt kött hela livet.
Men vi kan ju också fiska efter annat än människor till Guds rike. Vi kan fiska efter ett avbrott i vår vardag och se om vi får reaktioner på inlägg av provocerande slag mitt i sommaren. Det gjorde Daniel Grahn när han idag i Dagen skrev om ekumeniken som kärlek och där han till och med uppmanar oss att "sluta gäspa åt ekumeniken". http://www.dagen.se/opinion/ledare/sluta-gaspa-at-ekumeniken/
Rubriksättningen i sig är ju provocerande om man likt mig ser de övergripande ekumeniska, politiska och ideologiska världsalternativen som en uppbyggnad av "vilddjuret" som ska bedra så många. Vi har redan sett så många tecken med EU, med stora ledare som har religiösa rådgivare och i de kristna råden där en stor del av Bibeln anses vara inaktuell. Visst kan då en gäspningsrubrik få den trötte att sluta gäspa och ta tag i datorn eller pennan och skriva.
Jag förstår inte alls hans mål med skrivningen. Vilka ska fångas och varför? Är syftet att ekumeniken ska breda ut sig allt mera? Är det ett kärleksbudskap? Eller handlar det om att bryta tristess mitt i sommaren?
Bön: Herre, jag ber dig att du ska uppenbara dig i detta land. Led oss Herre Jesus.
Frukta inte! Jag inser att Jesus behövde säga de orden. Vi oroar ju oss så ofta över vad vi ska äta och hur vi ska klä oss och hur i all sin dar vi ska få tag på tillräckligt med pengar och hur vi ...(?). Listan kunde bli mycket lång. Jag förstår om Petrus blev rädd, jag förstår hans fruktan. Lämna näten, lämna försörjningen! Det var ju otänkbart. Han hade säkerligen omsorg om fler människor än sig själv och här står en man och säger: "Följ mig", han säger också att han inte ska frukta och Petrus märker snabbt att det ligger en fasthet i orden. När Jesus säger - frukta inte- så inger han Petrus ett lugn, han förstår att här han att göra med någon som vet vad han talar om, någon som kan säga dessa ord och verkligen ha full täckning för vad han säger. Och sedan detta att han ska fånga människor!
I Matt 13:47 ser vi att "himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fiskar av alla slag". Alla dessa olika slags människor som ska fångas är födda så olika, så fullständigt olika. De är män och kvinnor, unga och gamla, de har olika nationalitet och kynne. Vissa är "goda" av födsel och ohejdad vana medan andra får föra en kamp med sitt sinne och sitt kött hela livet.
Men vi kan ju också fiska efter annat än människor till Guds rike. Vi kan fiska efter ett avbrott i vår vardag och se om vi får reaktioner på inlägg av provocerande slag mitt i sommaren. Det gjorde Daniel Grahn när han idag i Dagen skrev om ekumeniken som kärlek och där han till och med uppmanar oss att "sluta gäspa åt ekumeniken". http://www.dagen.se/opinion/ledare/sluta-gaspa-at-ekumeniken/
Rubriksättningen i sig är ju provocerande om man likt mig ser de övergripande ekumeniska, politiska och ideologiska världsalternativen som en uppbyggnad av "vilddjuret" som ska bedra så många. Vi har redan sett så många tecken med EU, med stora ledare som har religiösa rådgivare och i de kristna råden där en stor del av Bibeln anses vara inaktuell. Visst kan då en gäspningsrubrik få den trötte att sluta gäspa och ta tag i datorn eller pennan och skriva.
Jag förstår inte alls hans mål med skrivningen. Vilka ska fångas och varför? Är syftet att ekumeniken ska breda ut sig allt mera? Är det ett kärleksbudskap? Eller handlar det om att bryta tristess mitt i sommaren?
Bön: Herre, jag ber dig att du ska uppenbara dig i detta land. Led oss Herre Jesus.
lördag 23 juni 2012
Grahn hoppfull om kyrkans framtid
Daniel Grahn, publisher och ansvarig utgivare på tidningen Dagen, andas optimism inför kyrkans framtid så här i konferenstider.
http://www.dagen.se/opinion/rata-pa-ryggarna-och-vaga-tanka-storre/
Han vill att vi ska räta på ryggarna och våga tänka större. Stor uppslutning, folkfest, avklarade generationsskiften, glädje inför frivilligarbete bådar gott inför framtiden. Grahn menar t.om. att den tid som vi väntat på kanske redan är här. "Men den tiden kommer, kanske är den redan här, då kristenheten får ny samhällsomvandlande kraft, då vi enas kring viktiga sociala insatser, då vi tillsammans bryter människors isolering och utanförskap, då Guds församling(ar) av alla sorter visar på en generös mångfald, i frihet och enhet."
Allt det här är positivt. Grahn menar också att det har satt folket i rörelse - igen, och vem önskar inte det scenariot. Men det gäller att den vi springer för får vara med i skutan. De profeter som Halldorf talar om, de som sitter med tunga budskap och kanske de som ingen lyssnar på.
http://www.dagen.se/nyheter/-profeten-reser-in-i-guds-hjarta-/
Jag tror också att Gud vill väckelse. Att han vill ha ett nyktert, frälst folk som prisar honom för nåden som är var morgon ny. Att han vill se människor som står upp för Herren och vet att de är kallade vid namn. Att inte dra sig undan förföljelse och smälek utan ha en vilja att leva i och av Guds eget ord. I hans sanning och ljus.
Det innebär ställningstaganden både på individuell nivå och på församlingsnivå. Vi är kallade till frihet! Vi ska inte in i katolicism och sakramentalism. Vi ska söka Herrens ansikte och inte statens. Då ska folket verkligen komma i rörelse.
Bön: Herre sätt folket i frihet i vår Herre Jesu Kristi namn.
http://www.dagen.se/opinion/rata-pa-ryggarna-och-vaga-tanka-storre/
Han vill att vi ska räta på ryggarna och våga tänka större. Stor uppslutning, folkfest, avklarade generationsskiften, glädje inför frivilligarbete bådar gott inför framtiden. Grahn menar t.om. att den tid som vi väntat på kanske redan är här. "Men den tiden kommer, kanske är den redan här, då kristenheten får ny samhällsomvandlande kraft, då vi enas kring viktiga sociala insatser, då vi tillsammans bryter människors isolering och utanförskap, då Guds församling(ar) av alla sorter visar på en generös mångfald, i frihet och enhet."
Allt det här är positivt. Grahn menar också att det har satt folket i rörelse - igen, och vem önskar inte det scenariot. Men det gäller att den vi springer för får vara med i skutan. De profeter som Halldorf talar om, de som sitter med tunga budskap och kanske de som ingen lyssnar på.
http://www.dagen.se/nyheter/-profeten-reser-in-i-guds-hjarta-/
Jag tror också att Gud vill väckelse. Att han vill ha ett nyktert, frälst folk som prisar honom för nåden som är var morgon ny. Att han vill se människor som står upp för Herren och vet att de är kallade vid namn. Att inte dra sig undan förföljelse och smälek utan ha en vilja att leva i och av Guds eget ord. I hans sanning och ljus.
Det innebär ställningstaganden både på individuell nivå och på församlingsnivå. Vi är kallade till frihet! Vi ska inte in i katolicism och sakramentalism. Vi ska söka Herrens ansikte och inte statens. Då ska folket verkligen komma i rörelse.
Bön: Herre sätt folket i frihet i vår Herre Jesu Kristi namn.
måndag 18 juni 2012
Ödmjukhet
Igår lyssnade jag på en alldeles fantastisk predikan här på Maranata i Stockholm. Det var Michael Dakwar som undervisade om Johannes Döparen.
http://maranata.se/2012/06/17/17-juni-2012-kl-11-michael-dakwar-den-minste-i-guds-rike/
Han löste gåtan med hur den minste i Guds rike ändå kan vara större än Johannes Döparen, som av Jesus själv angavs vara den störste född av kvinnor. Jag ska inte gå in på lösningen eftersom det allra bästa är att du sätter dig bekvämt, klickar på länken och lyssnar på hans predikan i sin helhet.
Däremot tänkte jag fundera lite kring ödmjukhet och vad äkta ödmjukhet är.
* Kan en auktoritär person med yviga gester som tar stor plats anses ödmjuk?
* Är det ödmjukt att ställa sig sist i en kö eller att sätta sig längst bak i ett rum?
* Är det ödmjukt att sätta andra före sig själv?
* Är det ödmjukt att bete sig på vissa "yttre" typiskt ödmjuka, krypande sätt?
Vi vet ju att Gud avskyr den sista sorten av ödmjukhet som jag beskriver. Gud älskar sanning, rättfärdighet och ljus och den som kryper fram i tillvaron kan inte stå upp för sanningen när det blåser. Vi känner också till att djävulen själv förklädde sig till orm och krypande bedrog ett helt släkte. Därför kan vi omedelbart konstatera att "yttre" till synes ödmjukt beteende inte är vad Gud älskar. Det är helt emot hans väsen.
Sedan kan vi undra över om det är ödmjukt att sätta andra före sig själv. Vi vet att i Guds ord är det sagt att du ska älska din nästa som dig själv och det innebär naturligtvis att vi måste älska oss själva också. Det innebär att kunna ta emot andras kärlek och erkännande och även att ge sig själv utrymme och tid ibland. När utgivande och egentid ligger i balans så är hela livet i balans. Därför kan vi sluta oss till att utplånande inte är från Gud.
Men att ta liten plats, inte inkräkta på andras livsutrymmen det är väl ödmjukt...eller?
Låt oss titta på Jesus och apostlarna. De tog ingen liten plats. De hade inga mikrofoner men predikade ändå för tusentals människor. Det krävs en hel del röstresurser för det. Och Jesus gjorde kunskapsanspråk och rättade dåtidens "lärde". Han predikade i synagogorna och man frågade varifrån fullmakten kom. Alltid, alltid hänvisade han till Fadern. Jag gör bara det jag ser Fadern göra, var Jesu svar på många frågor. Han störde, han oroade, han bröt tabun, ändrade regler, och ändå...var han så oerhört ödmjuk. Ödmjuk intill döden på ett kors.
Därför kan vi sluta oss till att Gud ser med glädje på sina barn här på jorden när vi går i Jesu fotspår. När vi lyder Fadern, när vi tar itu med lögn och bedrägeri och när vi vågar trotsa jantelagar och annat som hindrar. Därför ska vi göra upp med all falsk ödmjukhet. Vi ska berätta att den stolte ska ha sin stolthet i Herren och att Herren gläds med oss när vi lever i seger.
Bön: Lär mig Herre ödmjuk vara när i bön till dig jag går. Att som din lärjungaskara bedja bönen - Fader vår.
http://maranata.se/2012/06/17/17-juni-2012-kl-11-michael-dakwar-den-minste-i-guds-rike/
Han löste gåtan med hur den minste i Guds rike ändå kan vara större än Johannes Döparen, som av Jesus själv angavs vara den störste född av kvinnor. Jag ska inte gå in på lösningen eftersom det allra bästa är att du sätter dig bekvämt, klickar på länken och lyssnar på hans predikan i sin helhet.
Däremot tänkte jag fundera lite kring ödmjukhet och vad äkta ödmjukhet är.
* Kan en auktoritär person med yviga gester som tar stor plats anses ödmjuk?
* Är det ödmjukt att ställa sig sist i en kö eller att sätta sig längst bak i ett rum?
* Är det ödmjukt att sätta andra före sig själv?
* Är det ödmjukt att bete sig på vissa "yttre" typiskt ödmjuka, krypande sätt?
Vi vet ju att Gud avskyr den sista sorten av ödmjukhet som jag beskriver. Gud älskar sanning, rättfärdighet och ljus och den som kryper fram i tillvaron kan inte stå upp för sanningen när det blåser. Vi känner också till att djävulen själv förklädde sig till orm och krypande bedrog ett helt släkte. Därför kan vi omedelbart konstatera att "yttre" till synes ödmjukt beteende inte är vad Gud älskar. Det är helt emot hans väsen.
Sedan kan vi undra över om det är ödmjukt att sätta andra före sig själv. Vi vet att i Guds ord är det sagt att du ska älska din nästa som dig själv och det innebär naturligtvis att vi måste älska oss själva också. Det innebär att kunna ta emot andras kärlek och erkännande och även att ge sig själv utrymme och tid ibland. När utgivande och egentid ligger i balans så är hela livet i balans. Därför kan vi sluta oss till att utplånande inte är från Gud.
Men att ta liten plats, inte inkräkta på andras livsutrymmen det är väl ödmjukt...eller?
Låt oss titta på Jesus och apostlarna. De tog ingen liten plats. De hade inga mikrofoner men predikade ändå för tusentals människor. Det krävs en hel del röstresurser för det. Och Jesus gjorde kunskapsanspråk och rättade dåtidens "lärde". Han predikade i synagogorna och man frågade varifrån fullmakten kom. Alltid, alltid hänvisade han till Fadern. Jag gör bara det jag ser Fadern göra, var Jesu svar på många frågor. Han störde, han oroade, han bröt tabun, ändrade regler, och ändå...var han så oerhört ödmjuk. Ödmjuk intill döden på ett kors.
Därför kan vi sluta oss till att Gud ser med glädje på sina barn här på jorden när vi går i Jesu fotspår. När vi lyder Fadern, när vi tar itu med lögn och bedrägeri och när vi vågar trotsa jantelagar och annat som hindrar. Därför ska vi göra upp med all falsk ödmjukhet. Vi ska berätta att den stolte ska ha sin stolthet i Herren och att Herren gläds med oss när vi lever i seger.
Bön: Lär mig Herre ödmjuk vara när i bön till dig jag går. Att som din lärjungaskara bedja bönen - Fader vår.
tisdag 12 juni 2012
Fria fåglar - pastor Yun
"Det är ett känt faktum hur svårt det är för fåglar som hålls i bur att fortplanta sig". Resonemanget kommer från boken Den himmelske mannen- Bibelns mirakler i vår tid, Broder Yun. Boken har några år på nacken och är utgiven av Marcus förlag 2004.
I första delen av boken beskrivs det hur många, många kristna i Kina fick mista sina liv för sin kristna tro och om hur förföljelsen mot dem var fruktansvärd. Hela församlingar utplånades ofta och missionärer miste livet. Broder Yun som är huvudperson i boken beskriver sin barndom och hur han kom till tro under minst sagt ovanliga former. Hans pappa var mycket sjuk under hela hans uppväxt och så småningom blev han så dålig att endast döden väntade. Barnen i familjen fick ofta tigga i grannarnas hus för att åtminstone kunna överleva. En natt när pappan var som allra sämst uppenbarade sig Jesus Kristus för Yuns mamma och både hon och barnen lade på Jesu uppmaning händerna på pappan och bad om helande. När byfolket kom till huset för att sörja blev det i stället stor glädjefest.
Yun blev så oerhört gripen av Jesus men han hade ju ingen Bibel. De var förbjudna och ingen kände någon som hade en. Efter minst ett halvt års bön och under långa perioder även fasta, fick han en syn där han såg en man med en röd tygpåse kom med en Bibel och dagen därpå hände det precis så som han hade sett i sin syn. Glädjen var ofattbart stor! Han läste, läste och läste, memorerade stora delar och läste mer.
Så småningom fick han även en syn om att gå söderut och västerut. Han gjorde så och 16 år gammal höll han sitt första möte. Sedan spred sig ordet och husförsamlingarna som en löpeld över Kina.
Men det jag vill ta fasta på framför allt är det som skrivs om de statligt kyrkliga satsningarna, Tre-själv-rörelsen och Yuns inställning till den satsningen. Han blev som förkunnare inbjuden till ett möte i provinsen där en person på ett tydligt sätt aspirerade på ledarskap varpå Yun...
"Jag kunde inte hålla mig längre utan ställde mig upp på min stol och befallde mannen att i Jesu namn hålla tyst!
Mötet blev oroligt. Jag var fylld med den helige Ande och förklarade med fast stämma från Herren: "Det här mötet behagar inte Gud!" Jag pekade med fingret på dessa människor som påstod sig tro på Jesus. 2Ni försagda människor kommer att bli dömda av Herren. Bibeln säger att troende och icke troende inte ska gå i samma ok. Hur kan ljus och mörker förenas? Guds församling har ingen gemenskap med avgudar. Herren och hans församling ska döma er.!"
Vändningen blev dramatisk med hot om att han inte skulle inbjudas mera varpå Yun lämnar lokalen med orden - "Inbjud mig aldrig mer till sådana här möten." Sedan säger han att han kom fram till en sak.
"Från den dagen förstod jag att gudsriket aldrig kan beblanda sig med politik. Den marxistiska läran fastställer som sitt mål att utrota alla religioner. Kristi rena brud kan aldrig kontrolleras av en ateistisk regering eller ledas av människor som hatar Gud. Den sanna kyrkan är inte en organisation som kontrolleras av mänskliga påfund och lagar, utan en helig samling av levande stenar med Jesus Kristus som hörnstenen."
Denna uttalade sanning gäller även Sverige, västvärlden och nutiden. Det spelar egentligen ingen roll om regeringen är för eller emot religion. Det som kväver Anden kan lika gärna vara organanisation, administration, regelverk och människovälde.
Yun gick ännu längre i sina tankar. "Vi betraktar troende inom Tre-själv.rörelsen som fångar i bur. De kan visserligen sjunga till Herrens ära, men deras omgivning är kontrollerad, de är vingklippta." (...) Vidare fortsätter han..."Det är ett känt faktum hur svårt det är för fåglar som hålls i bur att fortplanta sig." Samma sak gällde kyrkorna i Kina. Tre-själv-rörelsen fick knappast tillväxt medan de fria (och illegala) husförsamlingarna växte lavinartat. Han går in på några anledningar till detta...
"Dessa ledare har noggranna restriktioner för vad pastorer och medlemmar tillåts göra. Ingen verksamhet får ske utan att ledarna gett sin tillåtelse. Evangelisation förhindras och det är strängt förbjudet att påverka barn. De har även påbjudit att vissa delar av Bibeln inte kan förkunnas, sådant som Jesu Kristi återkomst. Förkunnelse om gudomligt helande får inte förekomma och inte heller utdrivande av demoner. Hela uppenbarelseboken är bannlyst."
Känns det igen?
Idag har vi i västvärlden frihet att hålla möten var vi vill men inom församlingarna kan interna människostrukturer medföra att all frihet stryps. Inga profeter bär fram budskap i den kontrollen. Vi har också Världskyrkoråd och kristna råd i alla länder där övergripande dokument, likt charta oecumenica, styr stora delar av kristenheten. Vissa delar av Bibeln har även av desssa råd ansetts så föråldrade att man istället antagit en ny läsning och tolkning mera grundad på nutidshistoria, erfarenhet, politiska preferenser, godhet i allmänhet och så försökt att på mänskligt sätt omformulera viktiga sanningar som t.ex. Israelfrågan och annat. Vi har frihet att välja. Och vad väljer vi? Jo, vi väljer då att förstatliga friheten som de i Kina offrade livet för att få.
Ibland fick Yun sova utomhus. Han blev ofta fängslag och lyckades nästan lika ofta fly på övernaturliga sätt. Han säger bl.a. "Om vi fått leva lugnare och tryggare liv hade vi säkerligen stannat hemma i våra byar. Men eftersom vi alltid tvingades fly till till nya platser spreds evangeliet områden där det inte tidigare förkunnats."
Vi har frihet och trygghet. Vi kan stanna hemma i "våra byar" och våra soffor. Vi kan välja och väljer staten. Vi tvingas inte fly och evangeliet har svårt att växa till. Men vi vet att förföljelsen ska tillta. Är vi rustade för det?
I första delen av boken beskrivs det hur många, många kristna i Kina fick mista sina liv för sin kristna tro och om hur förföljelsen mot dem var fruktansvärd. Hela församlingar utplånades ofta och missionärer miste livet. Broder Yun som är huvudperson i boken beskriver sin barndom och hur han kom till tro under minst sagt ovanliga former. Hans pappa var mycket sjuk under hela hans uppväxt och så småningom blev han så dålig att endast döden väntade. Barnen i familjen fick ofta tigga i grannarnas hus för att åtminstone kunna överleva. En natt när pappan var som allra sämst uppenbarade sig Jesus Kristus för Yuns mamma och både hon och barnen lade på Jesu uppmaning händerna på pappan och bad om helande. När byfolket kom till huset för att sörja blev det i stället stor glädjefest.
Yun blev så oerhört gripen av Jesus men han hade ju ingen Bibel. De var förbjudna och ingen kände någon som hade en. Efter minst ett halvt års bön och under långa perioder även fasta, fick han en syn där han såg en man med en röd tygpåse kom med en Bibel och dagen därpå hände det precis så som han hade sett i sin syn. Glädjen var ofattbart stor! Han läste, läste och läste, memorerade stora delar och läste mer.
Så småningom fick han även en syn om att gå söderut och västerut. Han gjorde så och 16 år gammal höll han sitt första möte. Sedan spred sig ordet och husförsamlingarna som en löpeld över Kina.
Men det jag vill ta fasta på framför allt är det som skrivs om de statligt kyrkliga satsningarna, Tre-själv-rörelsen och Yuns inställning till den satsningen. Han blev som förkunnare inbjuden till ett möte i provinsen där en person på ett tydligt sätt aspirerade på ledarskap varpå Yun...
"Jag kunde inte hålla mig längre utan ställde mig upp på min stol och befallde mannen att i Jesu namn hålla tyst!
Mötet blev oroligt. Jag var fylld med den helige Ande och förklarade med fast stämma från Herren: "Det här mötet behagar inte Gud!" Jag pekade med fingret på dessa människor som påstod sig tro på Jesus. 2Ni försagda människor kommer att bli dömda av Herren. Bibeln säger att troende och icke troende inte ska gå i samma ok. Hur kan ljus och mörker förenas? Guds församling har ingen gemenskap med avgudar. Herren och hans församling ska döma er.!"
Vändningen blev dramatisk med hot om att han inte skulle inbjudas mera varpå Yun lämnar lokalen med orden - "Inbjud mig aldrig mer till sådana här möten." Sedan säger han att han kom fram till en sak.
"Från den dagen förstod jag att gudsriket aldrig kan beblanda sig med politik. Den marxistiska läran fastställer som sitt mål att utrota alla religioner. Kristi rena brud kan aldrig kontrolleras av en ateistisk regering eller ledas av människor som hatar Gud. Den sanna kyrkan är inte en organisation som kontrolleras av mänskliga påfund och lagar, utan en helig samling av levande stenar med Jesus Kristus som hörnstenen."
Denna uttalade sanning gäller även Sverige, västvärlden och nutiden. Det spelar egentligen ingen roll om regeringen är för eller emot religion. Det som kväver Anden kan lika gärna vara organanisation, administration, regelverk och människovälde.
Yun gick ännu längre i sina tankar. "Vi betraktar troende inom Tre-själv.rörelsen som fångar i bur. De kan visserligen sjunga till Herrens ära, men deras omgivning är kontrollerad, de är vingklippta." (...) Vidare fortsätter han..."Det är ett känt faktum hur svårt det är för fåglar som hålls i bur att fortplanta sig." Samma sak gällde kyrkorna i Kina. Tre-själv-rörelsen fick knappast tillväxt medan de fria (och illegala) husförsamlingarna växte lavinartat. Han går in på några anledningar till detta...
"Dessa ledare har noggranna restriktioner för vad pastorer och medlemmar tillåts göra. Ingen verksamhet får ske utan att ledarna gett sin tillåtelse. Evangelisation förhindras och det är strängt förbjudet att påverka barn. De har även påbjudit att vissa delar av Bibeln inte kan förkunnas, sådant som Jesu Kristi återkomst. Förkunnelse om gudomligt helande får inte förekomma och inte heller utdrivande av demoner. Hela uppenbarelseboken är bannlyst."
Känns det igen?
Idag har vi i västvärlden frihet att hålla möten var vi vill men inom församlingarna kan interna människostrukturer medföra att all frihet stryps. Inga profeter bär fram budskap i den kontrollen. Vi har också Världskyrkoråd och kristna råd i alla länder där övergripande dokument, likt charta oecumenica, styr stora delar av kristenheten. Vissa delar av Bibeln har även av desssa råd ansetts så föråldrade att man istället antagit en ny läsning och tolkning mera grundad på nutidshistoria, erfarenhet, politiska preferenser, godhet i allmänhet och så försökt att på mänskligt sätt omformulera viktiga sanningar som t.ex. Israelfrågan och annat. Vi har frihet att välja. Och vad väljer vi? Jo, vi väljer då att förstatliga friheten som de i Kina offrade livet för att få.
Ibland fick Yun sova utomhus. Han blev ofta fängslag och lyckades nästan lika ofta fly på övernaturliga sätt. Han säger bl.a. "Om vi fått leva lugnare och tryggare liv hade vi säkerligen stannat hemma i våra byar. Men eftersom vi alltid tvingades fly till till nya platser spreds evangeliet områden där det inte tidigare förkunnats."
Vi har frihet och trygghet. Vi kan stanna hemma i "våra byar" och våra soffor. Vi kan välja och väljer staten. Vi tvingas inte fly och evangeliet har svårt att växa till. Men vi vet att förföljelsen ska tillta. Är vi rustade för det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)