Ord och inga visor!

Marie Demker skriver om Björklunds skolpolitik. http://vanstrastranden.wordpress.com/2012/02/11/med-bjorklunds-skola-raserar-vi-sveriges-framtida-kunskapsutveckling/#comment-3199

Hon säger i slutet av inlägget att hon inte kan förstå hur Björklund får fortsatt förtroende i sitt uppdrag med att "gröpa ur den svenska kunskapens framtid" och jag är beredd att hålla med henne. Det som sker är så illavarslande. Lägg till detta alla förändringar som skett på arbetsmarknaden med utfasningen av det i förra valet så behjärtansvärda utanförskapet. Lägg också till detta en generation som vuxit upp med att ledighet vid graviditet är självklart, semester är självklart, övertidsersättning är självklart, men facket vad är det?

Förändringarna inom skolan bäddar verkligen för ett framtida tydligt klassamhälle där det blir svårt med kompetensutveckling senare i livet också. Ingen verkar heller bry sig. Det är som om Sverige hamnat in i ett tillstånd av djup sömn där ingenting kan väcka oss. Inte förrän vi står mitt i ett krig utan försvar kanske...för att överdriva en smula.

Läs Marie Demkers inlägg. Reagera, agera och säg ifrån. Du som har barn i skolan och bryr dig!

Framåt

När utrymmet är stort då trängs inte fåren. Om ledarna går före och spänner seglen. Marken blir tillräcklig för alla och ingen behöver tränga den andre från sin bana. Alla har en given plats och uppgift. När det fungerar uppstår ingen brist. Fåren sårar inte heller varandra, och börjar bita och slita i varandra. Att vara får där det är för trångt är svårt. Betet minskar, risken att bli nedtrampad är stor. Endast den som står helt stilla och tar ett pyttelitet steg då och då kan undvika att bli skadad. Om du försöker ta en genväg eller bryta dig genom hopen, uppstår trängsel och kaos.

På samma sätt fungerar det med alla Guds gåvor. Både andliga och materiella. Lever vi för Gud och i hans ledning då fungerar det med att vi får allt vad vi behöver. Vi behöver aldrig bli utan någonting som vi behöver. Skulle ett behov uppstå som ligger i linje med Guds vilja så visar han alltid hur det behovet kan fyllas.

Guds förrådshus är proppfulla och jag önskar att vi kunde se detta. Alla dessa besparingsplaner sårar Fadern som vill ge oss allt med honom.

Mamon och världen

Med anledning av mitt förra inlägg om löner och herdar tänkte jag skriva några rader till. Jag vill inte ge mig ut för att sitta på en slutgiltig sanning men så här har jag förstått detta med pengar och välsignelse.

Mammon som är en penninggud styr en stor del av världen. Han är en del av världsanden som genomsyrar allt. Världens ande har även kontroll över tiden här på jorden, genom denna tidsålders furste. För alla som lever i och av världen och inte är frälsta in i Guds rike, råder dessa lagar.

Den som däremot tagit emot Jesus Kristus och den helige ande, kan i och genom församlingen skyddas från världsanden och underställas Guds ande. Gud är av evighet och hans sätt att leda sitt folk är att ge dem försörjning och de materiella ting som de behöver. Vi lever då under Guds välsignelse och gåvorna som Gud ger tillhör inte längre oss utan honom själv som vi är underställda.

När vi bryter med världen så är vi inte längre slavar under orättfärdigheten utan under rättfärdigheten. Det som emellertid komplicerar allt en smula...:), är vårt berömda kött. Genom denna kropp vi lever i är vi även delaktiga i världen och vi kan falla in i dess mönster och sätt att tänka om vi tillåter det. Därför är det viktigt att vi alltid ber till Gud om hjälp och bistånd i allt vad vi gör så att vi inte frestas.

Och om man nu kopplar detta till löner, ersättningar, gåvor, offer osv. till kristna ledare - vad får vi då för resultat? Ja, jag för min del tror att man kan få leva både fattigt och rikt. Dock ej i frosseri eftersom vi är kallade att visa barmhärtighet och kärlek till fattiga och svaga. Men Guds välsignelse är inte av denna världen. Det är ju fråga om en helt annan ande. En ande av kärlek och nåd. I det riket som Gud bygger tror jag att han vill ge oss allt i honom. 


OM vi på ett rätt sätt skulle se hur mycket Gud vill ge då skulle vi aldrig någonsin vara avundsjuka på  olika personer. Vill du göra hans eller hennes arbete? Och när det gäller tillgång och användning av ny teknik, ja, jag säger ja! Absolut. Ska vi nå alla världens folk i denna tid, då måste vi använda oss av alla kanaler. 


Vi ska dela med oss. Men låt oss inte köpa trenden om att vi ska dela de lottlösas armod för att visa vår kärlek. Vi visar ju mera kärlek genom att gå före. Precis som Jesus gick före oss!

Löner, herdar och får

Igår publicerade Daniel Forslund på Alatheia ett inlägg Livets ords styrelse ökar sin tjänstepension till 123 000 kr/år vardera (snitt).
http://aletheia.se/2012/02/10/livets-ords-styrelse-okar-sin-tjanstepension-till-123-000-krar-vardera-snitt/

I samma inlägg presenteras Livets ords styrelses löner som är förhållandevis höga för församlingsarbete. Men de är inte höga eller extrema mätt med världens mått. Man måste inte ha en åsikt om allt och jag ska försöka vara ödmjuk i detta fall och inte tycka så mycket alls om vare sig lönen eller pensionen, men jag har ändå ett par frågor att ställa.

* Var i Guds ord, kan man finna stöd för att bilda styrelser, stiftelser och affärsdrivande verksamhet istället för eller i namnet av församlingar?
* Ska vi inte skilja oss från världen i vårt sätt att leva? Följa Guds ord och de anvisningar som detta ger.

____________________________________________________________________________

Sedan, under linjen. Det finns människor som ifrågasätter om en eller annan gör rätt för sin lön. Ovärdig fråga. Så tråkigt för de personerna att höra och så ledsamt att få sin lön och sin pension uthängd. Men...frågan är ändå om anställningsformen är den rätta, det går inte frångå.
http://faktabasen.se/fakta-om-livets-ord/

Upplivningsförsök eller väckelse?

Många har haft synpunkter de sista veckorna angående frikyrkan och Svenska kyrkan. Angående sekularisering, ekumenik, systembygge och kristen tro.

Frågan är bara om ännu fler upplivningsförsök kommer? Ännu mer systembyggen? Kanske fler församlingar ska anmäla sig till Naturlig församlingstillväxt och få hjälp av konsulter med sin "organisation"? http://www.naturligforsamlingsutveckling.se/

Eller kanske ska fler församlingar utbilda fler pastorer? En annan bra idé är församlingsplantering med statliga medel och statliga regler, där man bortser från hur apostlarna planterade sina församlingar.  Det finns många, många sätt.

Men det finns också ett annat sätt. Börja med mig. Börja med oss. Vad vill Du Jesus? Vad vill du i denna tid? På vilket sätt ska människorna komma till tro? Är det genom stora systembyggen eller kommer din ande där vi minst anar det? 




Bön: Jesus gör oss vakna i denna tid. 

Vänta på Herren

Vad är det viktigaste vi kan göra under tiden vi väntar på att Herren ska komma tillbaka?

Ikväll har jag lyssnat på Michael Dakwar: Till dess han kommer. http://maranata.se/audio/20120207-1900.mp3

Man blir verkligen ödmjuk om man lyssnar in vad han säger. Gör vi saker och ting för att synas? För att bli beundrade? Eller är det så att vi verkligen gör det Herren ber oss att göra?

Han tar här upp det kända stället där de på högra sidan hade gjort Herrens vilja. De hade besökt honom i fängelse, gett honom att dricka och klätt honom, och allt detta hade de gjort när de tog hand om hans minsta. Så lätt det är att glömma detta! Kanske gör vi mest för Herren när vi inte ens vet om att vi gör det. När vi bara finns till och lever med och för varandra.

Men han tar också upp om hur viktigt det är att vi åtskiljer vår egen kallelse från andras kallelse. Exemplet han pekar på är från Johannes 21, efter det allvarliga samtalet som Jesus och Petrus har. Då frågar han Petrus om han vill följa honom. Petrus svar på det blir då en oro för hur det ska bli med Johannes. Han kan alltså inte bara säga: Ja Herre, jag vill följa dig, utan han börjar med att fråga: Hur blir det med honom? Hur ofta gör vi inte så här? Åtminstone jag! Hur ska det gå med den och den, och åt vilket håll är den församlingen på väg? Och hur ska man förhålla sig till det och det?

Michael Dakwar tar också upp nattvarden och att vi ska ta emot den på rätt sätt. Att hela tiden ha i åtanke att vi inte har förtjänat detta utan att det är en gåva från honom som dog för oss. Därför, säger han, ska var och en pröva sig själv, ingen annan ska säga att "du är inte värdig". Vi ska inte döma varandra. Herren ska döma oss var och en enskilt. Sedan nämnde han också detta som jag berört i ett par inlägg när jag skrivit om apostlarnas egendomsgemenskap. Han menade att en kanske fick en kallelse att gå ut på ett fält där det var ett mycket tungt och svårt arbete och en broder satt hemma i bön och hade det mycket bekvämt. Om att vi inte ska lägga oss i den andres kallelse utan vi ska själva göra det som Jesus ber oss om.

Har du tid så lyssna till honom.

Jag fick flera tankar från detta. Tankar på saker och ting där jag måste ändra mitt beteende och sätt att tänka, men jag fick också bekräftelse på andra delar. Tänker också att våra kallelser är ju så olika och Gud bekräftar ju vår kallelse, främst genom vårt inre vittnesbörd men även genom Guds ord och andra kristna. 


Bön: Jag ber Herre att du ska påminna oss om tankarna som nämns i denna predikan. Att vi inte ska vara försumliga i de små sakerna som du ber oss göra. 

Ny man?

Många kanske tycker att det är konstigt att jag lever ensam med min dotter. Visst kommer tvivlen och visst kommer längtan. Oärlig vore jag ju annars.

Men jag skulle vilja ställa en fråga till er som läser. Tycker du att vi ska ta oss "en ny man" eller "en ny kvinna" när vi har ex som lever, rör sig och finns till här på jorden?

Det finns ju två diken så vitt jag ser det och båda fall kan man hävda att man lever bibliskt.

Det ena är att inte skaffa någon ny så länge den andra parten lever. Det andra är att skaffa en ny och "hylla livet" som Gud har gett av nåd. Nåden är ju var morgon ny och tiden på jorden är begränsad. Jag ser att allt fler skilda kristna skaffar en ny relation och gifter om sig. Visst kan den senare relationen bli bättre än den första men det kan också hända att problemen följer med och förstoras.

Om någon svarar - håll dig till en och samme man hela livet - så lyder Herrens ord, så kan jag upplysa om att i mitt fall så är den möjligheten sedan länge stängd och idag lever jag i Herren.