Namn - inte pseudonymer

På forumet twitter finns det mängder av individer, organisationer och intressen att följa för den intresserade. Allt går nästan att hitta, från idrott, heminredning, musikstilar och livsstilar. I mitt fall följer jag många kristna förkunnare och även vänner som bor här i min närhet. Efter hand har jag utökat listan med kända och okända namn som sagt saker och ting som jag uppskattat mycket. Men en sak som slagit mig är att även bland oss kristna är det allt fler som uppträder under märkliga pseudonymer. Man kan aldrig egentligen veta vem man talar med eller vad som döljer sig bakom ett namn.

För skojs skull gick jag till Folkbibeln online och slog på ordet namn och fick 780 svar. Det är alltså något som Herren anser viktigt, vi är till och med kallade vid namn, individuellt. Det är också märkbart om man läser några sidor av söksvaren att förutom namn  och släkttavla så är även platser och loka lisering viktig för Herren. Han vill veta vilka hans tjänare är, han vill veta var de  kommer ifrån och vart de är på väg. Han vill också veta positionen just i detta nu när en viss händelse utspelar sig. Det ser vi av alla platser som namngivits p.g.a. att något speciellt hände där.

Jag kan berätta lite om mitt namn.

Jag heter  Gun-Britt Alice Johansson och det är ett inte helt ovanligt namn. I mina födelsepapper ser man dock att jag egentligen heter Gund-Britt, vilket är betydligt ovanligare. Det är ingen felskrivning utan min fars önskan att första dottern skulle namnges efter modern, Gunda. Alice heter jag nog bara för att  de båda tyckte att det var ett fint namn, och det tycker ju många nu igen hör man talas om. Och varför Johansson, efter två kraschade äktenskap? Jo, för att det hette jag som barn och jag har tagit det namnet tillbaka. Min farfar hette Arvid Johansson och nästan hela syskonskaran tog sig efternamnet Arvidsson, men min pappa som var äldst hade redan hunnit vänja sig vid Johansson, så trots att det är ett av Sveriges vanligaste efternamn så är det i min pappas släkt bara vi som heter Johansson.

Mycket mera kunde jag berätta om både mitt namn, min uppväxt och mera därtill eftersom jag inte är hemlig eller anonym. Och om jag får lov att framföra en åsikt så tycker jag att vi i Guds rike ska känna varandra vid namn inte pseudonymer.

Wellstam/Jareteg

David Wellstam är en av de unga förkunnarna i Sverige som står för nätverket New Wine.
http://davidwellstam.wordpress.com/
I år väckte den svenska New Wine konferensen en hel del uppmärksamhet i blogg- och mediavärlden. Vi som inte besökte konferensen och inte har egna förstahandsintryck får försöka läsa och bilda oss någon form av uppfattning i frågan. I mitt fall upplever jag att jag inte alls kommit längre än när jag läste Bill Johnsons bok   När himmelriket tränger fram.

Läser man olika sidor om denna väckelse, som av vissa härleds till Torontoväckelsen, så anser vissa att det är villolära, medan andra är begeistrade. Läser man och följer t.ex. Wellstam så ser man att de unga har ryckts med av ett evangeliskt budskap med följder. Bön, andliga nedslag, tecken och under, medan andra tar just dessa manifestationer som ett "bevis" på att det är fråga om villfarelse.

Nu senast idag läste jag Lennart Jaretegs blogg där han under rubriken Heidi Baker och hennes grumliga vin bjuder på en mängd tvivel kring rörelsen och dess uppkomst och fortlevnad.
http://bibelfokus.se/heidi_baker
Och trots Jaretegs saklighet kan jag ändå inte riktigt köpa hans argumentation som i huvudsak bygger på mänskliga funderingar, enkel matematik och funderingar kring (Guds?) möjligheter och kapacitet.

Många menar ju att själva grunden, Latter rain-rörelsen, skulle vara bevis nog för att detta är något som inte håller, men många försvarar också dess upphovsman, John Darby, och menar att han kom med en väckelse som betonade Jesu återkomst och människornas behov av frälsning.
http://www.midnattsropet.se/2009/02/tva-1800-talsprofeter-pa-gott-och-ont.html

För oss som inte är teologer eller oerhört insatta i alla detaljer kring dessa rörelser i tiden vore det fantastiskt att få höra fler röster. Röster som inte är fördömande på helt mänskliga grunder (matematik, möjigheter, resultat osv.) och som kunde fånga det fantastiska i att ungdomar nås av budskapet, hänger sig och går ut i tro för att utbreda riket. Riket som har bara en Konung.

Om du som är insatt läser detta inlägg och kan komma med klarhet så ge mig gärna en kommentar nedan. Vi ska komma ihåg att en stor del av vår väckelsetradition har dessa rötter sedan tidigare och därför bör väl fördömanden ske på biblisk grund om de ska ske.

Är du med dom?

Igårkväll när jag gick en promenad så gick jag en väg som jag inte gått på några år och när jag kom fram till den del där man ger sig in på ett skogsspår så hittade jag inte omedelbart rätt ställe, utan jag gick genom en stilla byggarbetsplats och genade sedan in på spåret igen. Där mötte jag ett motionerande gäng som pratade och såg ut att ha trevligt men de var på väg åt motsatt håll. Sedan kom jag snabbt fram till en liten "lekplats", om jag nu vanvördigt får kalla två-tre ramper för skateboard och cykling för lekyta. Där stod två grabbar. Den ena var i en perfekt ålder för den utmaning som låg utstakad. Hindret, i form av en sten och jordhög, verkade egettillverkat, och den unge utmanaren stod beredd med båda händerna på cykelstyret, cykelhjälm på huvudet och blicken stadigt fäst på den utmanande rampen. Men han hade även blicken fäst på omgivande omständigheter, som t.ex. motionerande grupper eller som i mitt fall personer. Trots att gångvägen låg på behörigt avstånd från både cyklist och ramp ville han tydligen försäkra sig om att ingen olycka skulle hända så han ropade till mig.
- Du.
Jag förstod inte först att det var mig han menade så det kom en gång till...
-Du...
- Ja, svarade jag.
Varpå han pekade bortåt vägen och frågade...
- Är du med dom?
- Nää, svarade jag.

Sedan fortsatte jag färden men orden ringde i mitt inre. - Är du med dom?

Är jag med på vägen? Är vi med på vägen? Vägen som heter Jesus Kristus och som leder till evigheten. Det enda namn som kan rädda mänskligheten. Är jag med bland dom? Och är de som jag älskar med mig?

Vilka går på den rätta Vägen, vilka ska vi vara med?
Ordet, Tron, Anden och Livet är alla tecken att följa och lyda och frukten i våra liv ska vittna om vilka vi är. 


Må Gud välsigna oss alla att vara med bland dem som reser till himlens underbara land. 

Hopp och framtid

Vi är födda till ett hopp och en framtid. Vi ska utbreda Guds rike. Vi ska öva oss i tacksamhet och allt gott.

Detta och mycket annat känner många av oss redan till. Vi lever och lever ut vår tro så långt vi har fått kunskap och insikt i vad som är rätt och dagligen lever vi i balansen mellan nåden och sanningen. Sanningen är det som gör oss fria, även om den svider ibland, och den som har Sonen har livet.

Man jag undrar ofta  hur och på vilket sätt Gud ska förnya sitt folk i denna tid. Ska han använda vinläglarna som redan är fyllda eller kommer han att hälla helt nytt vin i nya läglar? På vilket sätt ska de olika församlingarna och inriktningarna påverkas i den väckelsetid som kommer? Ska gränser utsuddas eller ska skiljelinjerna bli skarpare? Kommer splittring eller enhet? Kommer svärd eller kommer kärlek? Eller kommer både nåd och sanning?

Kristus är ju Sanningen och den Helige ande ska undervisa oss om allt och leda oss in i allt djupare kunskap om honom som gick före, men de sammanhang som finns idag har ju alla hittat "sanningen", funnit ramar och "identitet" både inom sin rörelse och mot omvvärlden, där alla betonar olika aspekter av Kristi fullhet.

Går man in helt och hållet i ett sammanhang bör man ju acceptera vinet i lägeln, man kan ju inte komma och begära att det ska bytas ut och ställer man sig utanför ett eller flera sammanhang så har man ju på något sätt gjort en markering som innebär att man själv som person skulle vara så oerhört insatt och unik att man inte skulle behöva församlingen och dess kärlek, korrigering och gemenskap. Och då är man ju verkligen på hal is. Men min fråga idag blir denna: Är inte isen lika  hal om man förnekar en stor del av det man tror på, om man kapar Kristus till förmån för gemenskap?

Bön: Jag beder idag att Herren ska komma med sin förnyelse.

I eller utanför världskyrkan?

Jag tycker att det är så svårt att bryta sig ur sammanhang där man har så många älskade vänner. Många som är långt mer helgade och "bra" än jag är. Många som jag har mycket att lära av, om man öppnar skattkistan och lär känna en efter en.

Men är det möjligt? När man har fått ljus över en sak och inte rör sig i rätt riktning - kan då Gud välsigna relationerna på den gamla platsen? 

När jag var nyfrälst hörde jag en sång "Innanför eller utanför". Den skrämde mig lite, eftersom jag tänkte - ska man gå efter hur inne man är i församlingen, i Gud, i sin personliga tro eller i Guds ande. Jag blev alltid lite osäker av den sortens budskap. 

Jesus gick ju utanför lägret. Dog utanför lägret. Uppstod utanför lägret. Allt gjorde han utanför så att vi ska kunna vara innanför (församlingen). Men församlingen ska ju dela Kristi smälek och förföljelse. När församlingen går in under världens ande, då är den ju inte längre exklusivt under Jesu Kristi helige ande. 

Jesus, du är min styrka!

Det var ett tag sedan jag skrev något här inne på min blogg.

Idag vill jag hylla Herren. Det ska vi göra varje dag. Herren är alltings upphov och skapare och han är alla goda gåvors givare!! Vi ska älska givaren och inte gåvorna i första hand, men visst är det lättare med lovsång när vi med våra ögon ser bönerna besvaras. När vi ser, känner och upplever att Herren tar hand om oss, att han har omsorg, att han tröstar, hjälper och bär.

http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=VFjbCA4RLJY

Lyssna noga på denna kända lovsång, gärna flera gånger. Tänk på innehållet. Tänk också på att Herren vill bo i ett tempel som inte ska delas med avgudar av något slag.

Bön: Jesus du är min sköld och min styrka. Jag vill att du ska bli upphöjd i vårt land.

Om tro och synd

Vad är synd?

Allt som inte sker i tro är synd, och det är den bästa definitionen tycker jag. Hur svårt är det inte att tro? Jesus visste om denna, vår mänskliga svaghet, så han sa, om ni bara har tro som ett senapskorn så räcker det.

Vad är det då vi ska sätta vår tro till?

Jo Guds ord, och att Ordet blev kött och tog sin boning mitt ibland oss. Att han dog för oss, att han uppstod för oss och att han fortfarande lever och att den Helige Ande är verksam på denna jord idag i och genom alla dem som tror.

Det betyder ju i praktiken att tillit skapas mellan trossyskon och skulle man se detta som ett barn, så finns det ju en underbar tanke i detta, "en tro, ett dop, en Herre", "vi tillsammans är Kristi kropp". Men vi vet ju alla vilka stora skillnader i tolkning och tro som har utvecklats bland människorna. Det är ingen enkel sak att tro likadant som sin broder eller syster. Någon har tagit mera fasta på någon del i Bibeln och andra har tagit fasta på andra. Vissa har utvecklade och månghundraåriga system där "fäderna" har svårt att se vad som är mänskligt och gudomligt. Allt är så invävt i varandra och utrymmet för förnyelse och förändring är mycket litet.

Som medlem i en församling tillhör man skaran får som ska ledas. Och vår uppgift är att underordna oss ledarna. Men om man inte kan sätta sin tilltro till de val som de gör för församlingens räkning, och om man även försöker påverka ledarna utan att lyckas, vad är det då som återstår?