torsdag 10 juli 2014

Vem dödade Abimelek?

Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, alla stadens medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak. [kap]
Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna upp den, [kap]
kastade en kvinna ner en kvarnsten på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle. [kap]
Han ropade genast på sin vapendragare och sade till honom: "Drag ut ditt svärd och döda mig, så att man inte kan säga om mig: En kvinna dödade honom." Då genomborrade hans tjänare honom, och han dog. [kap]

Abimelek hade gjort väldigt mycket ont. Han inledde sin bana genom att döda sina 
70 bröder. Han lyckades med det tilltaget genom skicklig argumentation.

"Säg så här till alla män i Sikem: Vilket är bäst för er: att alla Jerubbaals sjuttio söner råder över er, eller att en enda man råder över er? Kom också ihåg att jag är ert kött och blod." (Dom 9:2)

Vi känner igen grundtonen. Det är för mycket av regelverk, det är för många som bestämmer. Låt istället mig få råda över er. Jag är ert eget kött och blod. 

Och redan i versen därpå ser vi att släkten håller med. De håller omedelbart med. De blev inte tvingade till något brott utan de blev "vunna" för Abimelek. 

Då talade hans morbröder allt detta till hans förmån inför Sikems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, ty de tänkte: "Han är ju vår bror." (Dom 9:3)

Han är ju vår bror. 

Men vi ser att en profet, Jotam, uttalar sig om detta sedan inför de som mördat Abimeleks alla bröder. Han säger: Har ni verkligen handlat rätt?



Har ni alltså denna dag handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och 
hans hus, så gläd er över Abimelek, och må han glädja sig över er. [kap]
Om det inte är så, må då eld gå ut från Abimelek och förtära männen i Sikem och Millo, och från männen i Sikem och Millo må eld gå ut och förtära Abimelek." [kap]
Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek. [kap]

Och denne Jotam fick gömma sig för sin broder Abimelek.

Abimelek gjorde hela tiden mycket ont. Men hans dagar ändades av en kvarnsten. 
Det var en kvinna i Tebes som klättrade upp i ett torn och kastade stenen ut stenen från tornet och spräckte Abimeleks huvud.
(Dom 9: 51-53)

Men Abimelek hann ropa på sin vapendragare innan han dog eftersom han inte ville 
utstå smäleken att ha blivit dödad av en kvinna. 
Trots det kan vi ännu läsa i Guds eget levande ord att det var just det han blev. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar