http://gbajohansson.blogspot.se/2013/11/obs-viktig-rattegang-det-galler-oss.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5714197
Juristen Peter Danowsky, som företräder landstinget, hävdar att den man som åtalet gäller rimligtvis inte skulle ha kunnat identifieras annat än av mycket närstående personer eftersom ansiktet inte visades och ljuden som var inspelade inte heller på något direkt sätt var tydliga när det gäller hans röst. Därför menar Danowsky att denne mans dödskamp, vars innehåll diskuterades av sjukvårdspersonal inför kamerorna, endast kunde igenkännas av släktingar och närstående som redan visste att mannen ifråga var sjuk och vistades på sjukhus.
Clarence Craaford, Centrum för rättvisa, som uttalat sig å familjens vägnar menade däremot att det räcker ju att tv-teamet såg honom och att han var möjlig att identifiera. Tillstånd fanns inte och "de skulle inte ha travat runt inne på sjukhuset hos döende personer".
I måndags skrev också Sanna Rayman i Svenska Dagbladet en ledarblogg med titeln Skamligt Uppsala, vilket på ett tydligt sätt visar att hon tagit ställning. Raymans ledare är relativt kort och hon hänvisar till Dagens Nyheters mycket gedigna artikel (artiklar) skrivna av Maciej Zaremba, vilken jag också utgick från i mitt förra inlägg, men den innehåller en mycket intressant uppdatering där det framkommer att organisationen Centrum för rättvisa livetwittrat från rättegången under hela måndagen. http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/11/25/skamligt-i-uppsala/
När man läser twitterinläggen https://twitter.com/rattvisa framkommer det tydligt att i Landstingets slutplädering hävdas att skadestånd inte ska utgå av det skälet att uppgift om att en person har cancer inte anses vara en kränkande uppgift. Landstinget har också hävdat att regelverket fungerat bra och att inget brott skett mot vare sig Europakonventionen eller annan svensk lag.
Kärandens plädering gick i huvudsak (enligt Twitterflödet) ut på kränkningen och att tillstånd saknades, samt att skadestånd skulle utgå. Det framkommer också att Landstinget inte ens sände någon representant till rättegången utan den som närvarade var endast denne kändisadvokat Peter Danowsky som för övrigt avlönas av tv-bolaget Titan. Enbart detta faktum anser jag är en dubbel kränkning. De som är stämda är Landstinget och det gäller kränkning och brott mot sekretess. Kan man verkligen lägga ut sin sak på en advokat som avlönas av just det bolag som filmat utan tillstånd på sjukhuset? Eller de har ju haft tillstånd från Landstinget men inte från de sjuka.
http://centrumforrattvisa.se/blog/2012/03/29/anhoriga-till-patient-i-tv-serie-stammer-landsting/
Läs gärna själv och ta ställning! En dag gäller det dig eller din förälder. Skulle du vilja att ett tv-team sprang runt och filmade dig när du är så sjuk att du inte ens orkar säga nej, eller freda dig på annat sätt? Var och en som läser om det som inträffat borde tydligt och klart ta ställning i den här frågan och det borde även påtalas att Landstingets agerande även nu, fem år senare, vittnar emot dem.
Allra mest och bäst information om det här ärendet finns på organisationen Centrum för rättvisa´s hemsida. http://centrumforrattvisa.se/blog/2012/03/29/anhoriga-till-patient-i-tv-serie-stammer-landsting/ På denna sida kan man följa ärendegången från det att stämningsansökan inkom 2012-05-28 och till dags datum. Det finns även en filmad intervju med käranden, dottern till den avlidne, på hemsidan. Jag har ännu inte hunnit med att läsa alla yttranden men en genomgång av det första och sista yttrandet från Landstinget visar tydligt att i det första yttrandet känner man sig skakade, frågande och de uppvisar en viss, om än liten, öppenhet för att eventuellt ha begått ett misstag, http://centrumforrattvisa.se/wp-content/uploads/2012/03/2012-05-28.-Svarom%C3%A5l-Landstinget.pdf , medan det sista är mycket kortfattat och endast säger att man förnekar allt och menar sig inte ha brutit mot någon konvention eller lag.
http://centrumforrattvisa.se/wp-content/uploads/2012/03/2013-10-17-Yttrande-Landstinget.pdf
I stämningsansökan framkommer det att de anhöriga kräver 125 000 kr i skadestånd för sitt lidande. Undrar hur mycket Danowsky kostar? Nej, det var så sant, honom betalade Titan.
http://centrumforrattvisa.se/wp-content/uploads/2012/03/Ans%C3%B6kan-om-st%C3%A4mning.pdf
Slutligen; du som sätter dig in och läser om det här fallet kommer att förstå att Danowskys argumentation kring grad av identifikation är en skuggdiskussion som vill föra bort från grundfrågan.
Ska ett tv-team springa runt i sjukhuskorridorer hos mycket sjuka och döende personer? Hos personer som inte kan ge sitt medgivande. Svaret är enligt min mening solklart: Nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar