Jag hittade kortare inlägg som jag skrivit 2008, innan jag skaffade den här bloggen. När jag skrev det här var jag ännu medlem i pingströrelsen och hade reagerat på många företeelser. Det här är en kort sådan reaktion.
Maskineri eller väckelse
Det var tur
för oss att Jesus hade tid att gå omkring på jorden och predika och göra gott i
tre hela år. Det var också tur för oss att Johannes gick före och banade hans
väg. Det var tur att Johannes hade tid att vara så länge i öknen och att han
inte var blyg och försynt av sig. Det var tur att han vågade skrika till folk
och det var tur att han såg vad som fattades dem. Det var väldigt tur att han
hade tid med Jesus den där dagen som han kom till honom och ville bli döpt av
honom. Han kunde ha varit trött. Så många människor de döpte, han och hans
lärjungar, dagarna i ända.
Tur för oss
att inte Johannes var på väg till caféet, secondhandaffären eller
fotbollsmatchen. Tur att han inte hade så mycket annat att stå i.
Var fick han
all sin tid ifrån?
Det verkar ju
vara en omöjlighet. Att någon skulle ha tid att bara prata med människor och
skrika åt dem i flera år. Leva på honung och klä sig i gammalt skinn. Konstigt
att folk ens brydde sig, så som han såg ut. Hade det varit idag hade han nog
suttit bland a-lagarna och gett upp. Eller?
Hur skulle
Johannes göra idag? Var skulle han skaffa sig tid i ett samhälle som är så
styrt av stat och arbetsmarknad? Var skulle han ställa sig och skrika? På
torgen? Och bli tagen för galen? Skulle han ge upp och kasta in handduken?
Lägga sig ner och läsa i bokrullarna? Vad skulle då hända med honom? Johannes
skulle nog krevera till slut. Han skulle bli en tidsinställd bomb eller en
opportunist. Var skulle den radikale Johannes få plats i våra församlingar? Vem
skulle bry sig om honom och vem skulle lyssna?
Liten kommentar: Detta bekräftar för mig ännu tydligare Maranataropet i mitt hjärta som funnits där t.o.m. innan jag läst en enda bok eller skrift eller innan jag fått något Midnattsrop i handen. Jag återkommer nog med fler av dessa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar