Mark Levengood intervjuas i tidningen Metro om sitt liv. Intervjun är ganska kort men hinner ändå med att svepa över många ämnesområden. Allra sist kommer man in på Mark Levengoods katolska tro.
http://www.metro.se/noje/kellman-dricker-te-med-mark-levengood/EVHmeq!ixoh2NRydtCX2/
Frågan han får kring detta är kort, det handlar om hans inställning till nye påven Fransiscus, och Mark menar att han "verkar rätt trevlig". Men sedan är Mark upprörd över pedofilskandalerna som han tycker de har hanterat så oerhört dåligt. "Att säga att det är de homosexuellas fel...alltså, jag har varit homosexuell i 48 år och jag har banne mig aldrig tallat på nån unge."
Argumentet är både starkt och svagt! Det kopplar an till honom som person, en lång tidsperiod, hans mycket höga förtroende i samhället och till detta då ett moraliskt föredömligt beteende. Och eftersom jag inte (i dagsläget) har tillgång till katolikernas förklaringar till pedofilskandalen kan jag inte sätta mig in i och avfärda deras förklaringsmodell enbart på den grund som Mark Levengood presenterar. Om de t.ex. har gjort kopplingar till postmodernism, individualism osv. så förklarar ju detta tidsläget, men aldrig det slutgiltiga individuella valet. Mest allvarligt är tidsläget för ungdomarna. De som vuxit upp med en masspropaganda utan dess like, med SVT, UR och universiteten i spetsen. För dessa ungdomar kan det individuella valet redan vara styrt av dessa krafter, så att de går in i den falska trygghet som antikristlig frihet ger, men när det gäller övergrepp på barn från vuxna personer, och allra helst då kyrkliga sådana, som ju ska avslöja och gå emot detta tidsläge, då duger inte strukturella förklaringar. Här handlar det om individer och troligen om en sjuk inre kultur.
Mark säger vidare i intervjun att han "som katolik är skyldig att lyssna på vad påven säger, men till sist måste man följa sitt eget samvete, vilket är Guds röst i oss själva."
Om detta finns många saker att säga. För det första måste man reagera på orden, skyldig att följa, när katolska kyrka är så tydlig vad gäller utlevd homosexualitet. Få kyrkor tar ett så tydligt avstånd som katolska kyrkan i den här frågan. Men det dokument som förklarar kyrkans etik och moral är ändå inte lika långtgående som Bibeln i de här frågorna. Bibeln tar helt och hållet avstånd från homosexualitet, det jämställs med blodskuld, vilket var ett mycket allvarligt brott. Även katolska kyrkan har fått gå dessa oerhört starka krafter till mötes genom att skilja på upplevd och utlevd homosexualitet. Kyrkan erkänner homosexualitet men säger att "i praktiken går inte homosexualitet och katolsk religion ihop". Att leva ut homosexualitet i praktiken är för en katolik förbjudet! Och Levengood säger sig vara skyldig att följa påven, men bara så långt som han själv vill. Om samvetet säger något annat än vad påven säger så är det den rösten som gäller.
http://www.katolik.nu/homosexualitet.html
Nu är inte Mark ensam om detta. Vi är många idag som försöker uppfinna hjulet själva. Själv har jag i flera år jobbat på detta projekt, men har ju alltmer fått släppa den ambitionen eftersom hjulet redan är uppfunnet. Bibeln är redan skriven och den innehåller allt vad en människa behöver och mer därtill. Alla svar finns faktiskt, men det kan ta tid att förstå och ännu längre tid att ta till sig eftersom många av dem går så starkt emot den tid vi lever i.
Men även om Mark inte är ensam i den sortens tankar och agerande så är det väl ändå en avgörande fråga som det här är frågan om. Det handlar ju inte om man ska äta godis på fredag eller lördag eller om man ska ta och slå till med två dagar, här handlar det om hela livsinställningen. Vem man är gift med, delar sitt liv och sina tankar med, vilka organisationer man stöder, hur man verkar och påverkar i samhället. Och är man då så älskad och upphöjd som Mark Levengood då är det inte heller bara det egna livet det gäller. Han säger i intervjun att ett av de största ögonblicken var att få programleda kronprinsessans bröllop och att hon även förra året besökte gaygalan och delade ut priser. "Först var det en ganska loj applåd när hon kom in, alla trodde väl att det var Christer Lindarv som klätt ut sig. Men när folk förstod blev de som tokiga av lycka."
När man rör sig på dessa nivåer i samhället finns ökade krav. Hur påverkas generationerna som kommer? Vad säger den katolska kyrkan? Väntar Mark m.fl. på att ordet ännu ska försvinna ur den katolska etiken?
"Fast ännu erkänns alltså inte homosexualitet som något naturligt av katolska kyrkan."
http://www.katolik.nu/homosexualitet.html
Den andra delen gäller detta med samvetet och Guds röst. Socialisation, kultur, media, samtid, ja allt verkar i oss och även i vår natur har vi ett slags medfött samvete. Detta samvete kan göra anspråk på godhet och sanning, men är det en sanning som står emot Gud då är det inte den andliga sanningen utan en själslig, känslomässig erfarenhet som vi bär på och behöver avsäga oss. Vår vilja och vårt samvete behöver stämmas och vara i samklang med Guds röst och vilja. Varför sjunger vi annars våra lovsånger om Guds vilja osv. En av de sångerna lägger jag in här som avslutning. En ton från himmelen med Bengt Johansson. Den handlar om att bli en ren ton från himmeln.
http://www.youtube.com/watch?v=3gF_y4mxp8Q
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar