När Gideon kallades var "hans ätt den oansenligaste i Manasse och jag(han) själv den ringaste i min fars hus." (Dom.b. 6:15). Och ändå tilltalade Herren honom så här: "Herren är med dig du tappre stridsman" (Dom.b. 6:12)! Och Gideon som klappade vete ut vete i vinpressen för att "gömma det för midajaniterna" var ju sannerligen inte mycket i sig själv. Han talade med Herren: "O, min Herre, varför har då allt detta kommit över oss? Och var är alla hans under...?" (Dom.b. 6:13) Ja, frågorna och tvivlen fanns sannerligen där, men Herren sade till honom: "Jag är med dig, och du skall slå midjaniterna som om de vore en enda man".
Och Gideon svarade: "Om jag funnit nåd för dina ögon, så låt mig få ett tecken att det är du som talar med mig". (6:17)
Och Herren visade sig för Gideon. Först väntade han på honom medan han iordningsställde offergåvor och sedan när Gideon lade fram sitt offer lät han eld slå ut ur klippan och förtära köttet och brödet. Då förstår Gideon att han sett Herren ansikte mot ansikte! Då gör Gideon något modigt, han går och river ner ett Baalsaltare och människorna vill nästa dag döda honom. "Men Herrens ande kom över Gideon, han stötte i hornet och fick efterföljare i abiesriterna.
Sedan vet vi att Gideon åter tvivlade och bad om tecken. Denna gång blev det ullen som han lade ut och hans bön var att daggen skulle falla på ullen men inte på marken och Herren ordnade det så. Och sedan kom denna urskiljning. Herren tyckte hela tiden folket var för talrikt och Gideon fick skicka hem dem allt eftersom. Till slut hade han endast 300 man kvar!
Men det underbaraste av allt är när Herren åter talar med Gideon om hur han ska kunna erövra midjaniternas läger. "Den natten sade Herren till Gideon: Stå upp och gå ner mot lägret, ty jag har givit det i din hand. (7:9) Men om du är rädd för att dra ner, gå då ner till din tjänare Pura och hör vad man säger där...
Om du är rädd...Herren kände Gideon. Men han kände också utgången. Han kände hans hjärta. Gideon vann seger på seger och han blev en av de bästa domarna Israel haft. Han fick 70 söner och avskaffade allt avgudaväsen. Allt det här hände fast Gud visste att han var rädd.
I det här fallet gav alltså Gud två olika möjligheter till Gideon. Om Gideon hade tillräckligt mod så kunde han gå direkt till lägret och inta det, men om han var rädd så fick han en möjlighet att gå tillsammans med sin tjänare Pura till förposterna i lägret för att bli övertygad.
Och Simson då. Gideons motpol i många stycken var han. Simson var utvald redan innan han föddes. En ängel uppenbarade sig för Manoas barnlösa hustru och sade att hon skulle föda en Guds nasir som var välsignad redan i moderlivet.
Även i det här fallet förekom tvivel och Herrens ängel fick bekräfta budskapet för Manoa. Men sedan efter det att Simson föddes verkar inga tvivel eller ingen rädsla ha funnits hos honom. "Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. Herrens ande började verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol. (Dom.b. 13:25)
Simson ville sedan när han var vuxen ha en kvinna ur ett annat folk och hans föräldrar tvivlade och förstod inte att tilltalet var från Herren, men det blev så att Simson skulle gå med sin far och mor till Timna för att tala med dem om kvinnan han utsett. "Men just när de kom fram till vingårdarna i Timna, kom ett ungt lejon rytande mot honom. Då föll Herrens ande över honom och han slet sönder lejonet med bara händerna som vore det en killing." (Dom. b. 14:5-6)
Det här var det första av många styrkeunder som hände med Simson. Många är så ofattbara att vi har svårt att omfatta dem med vårt förstånd.
Men vad är det jag vill ha sagt genom att jämföra två så olika gudsmän?
1. Ja, för det första att Gud inte väljer vissa typer av tjänare. De behöver inte se ut eller bete sig på något visst sätt eller komma ur någon viss släkt.
2. Sedan kan Gud kalla både den som ännu inte är född och den som är barn, eller vuxen. I vilken ålder som helst kan Herren tala till någon. Mose fick gå när han var över 80 år.
3. Många menar att "Josefvägen" är allenarådande. Alla ska gå en väg i förödmjukelse för att sedan upphöjas. Det är inte alltid så. Simson var stark från moderlivet men fick en förödmjukelse som slav efter det att en kvinna lurat av honom styrkan. Gideon gick från fullständig rädsla och osynlighet till att bli domare över Israels folk.
4. Styrka kan vara olika. När får vi i dagens läge någonsin höra talas om kraftgärningarnas gåva. Det är en andlig gåva som Simson hade. Men den är som andra gåvor - just en gåva.
Simson var aldrig rädd. Gideon var rädd. Båda tjänade Herren men på väldigt olika sätt. Gideon blev en väldigt god ledare. Simson drog med sig flera tusen i döden. Men båda var de utvalda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar