Första uppdraget - Samuel!

Den senaste tiden har jag läst Bibeln mera metodiskt. Dels har jag läst från början igen, men även läst vissa böcker innan jag kommit dit. Samtidigt läser jag också alltid i nya testamtentet, valda delar eftersom Gud leder mig.

Idag föll det sig så att jag läste 1 Samuelsboken 3 om den unge Samuel. Vi känner alla till hans mor Hanna och hur hon hånades för sin barnlöshet och ändå var hon så innerligt kär för sin man, Elkana, att han gav henne "en dubbel del" (1 Sam.b. 1:5). De flesta av oss minns säkert också Hannas förtvivlan och bön inför Herren i Herrens tempel och inför prästen Elis åsyn. Löftet som gick i uppfyllelse och hur Hanna infriade sin del. Han återlämnades till Herren när han var helt ung och avvand. Sedan hade Hanna alltid en omsorg om sin son, "varje år gjorde hon åt honom en liten kåpa" och den unge Samuel fick i tidiga år gå klädd i linneefod.

Många gånger har vi också hört olika predikanter lägga ut texten kring hans första tilltal och hur han på ett så tydligt sätt fick höra Herrens röst. Detta predikas säkert ofta för att uppmuntra oss att lita på att Herren talar till sitt folk bara vi lyssnar. Men däremot har vi mera sällan hört någon predika eller berätta om vilken svår situation han blev ställd i som helt ung när han skulle bära fram sitt första budskap i Elis hus.

"Han var rädd att berätta synen för Eli" (1 Sam.b. 3:15), men Eli ropade på honom, "Samuel, min son!", han svarade: "Här är jag". Vi ser förhållandet. Och de flesta av oss känner till budskapet. Om domen över Elis hus. Om hur Elis söner hade befläckat offergåvorna och allt heligt. De hade till och med legat med kvinnor i tempelingången. Och domen kom även över den åldrade Eli för att han inte hade tillrättavisat sina söner.

Och Samuel, Samuel, som var rättfärdig hade sett allt, hört allt visste allt, och han höll naturligtvis av Eli. "Min son" - "Här är jag". Han fanns nära. Vi vet det sedan han fick sitt tilltal, att hans första tanke, det var ju att Eli ropat! Eli brukade ropa, vi förstår det, och hans andra söner fanns inte nära - det var Samuel som fanns nära, det var Samuel som brukade svara. Och det var Samuel som fick inviga sin profettjänst på detta svåra sätt.

17 Då sade Eli: "Vad var det han sade till dig? Dölj det inte för mig! Må Gud straffa dig både nu och senare, om du döljer för mig något enda ord av det han sade till dig".

Samuel talade då om allt och dolde ingenting.

Vilket uppdrag! Och tänk att han fick mandat av både Gud och människor. "Herren fortsatte visa sig"...och "Samuels ord kom till hela Israel" (1 Sam.b. 4:1)

Bön: Herre, lär oss lyda även när det är obekväma och jobbiga saker det gäller.