Även SvK lever med "risken att teologin förtunnas och att gudstjänstlivet trivialiseras", säger hon. Ett motgift mot detta är ändå att det finns en viss ordning, en viss liturgi. Men hon reagerar även på historielösheten i vår kyrka. Man behöver inte slänga ut babyn med badvattnet.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=296915
Jag instämmer i mycket av hennes tankar. Vi behöver tala om tider som varit. Berätta om pionjärer och berätta om uppoffringar. Människor som gått ut i kallelser och uppgifter som varit ledda av Gud hela vägen. Berätta om byggen och steg i tro, berätta om dem som lagt sina sista kronor i offerboxen av kärlek till verket.
Att tro på Gud handlar om liv och död. Det handlar om livet nu och livet för alltid! Det är därför vi är här på jorden - endast därför, att lära känna honom som gick före och visa andra på den vägen.
Bön: Öppna våra ögon Herre, kom och väck upp oss alla! Låt oss dra stockar till verket igen och inte bara till vårt eget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar