Det var länge sedan jag skrev något här men vill dela några tankar som kommer till mig och hoppas att åtminstone någon läser.
Handplockad, hur blir man det?
Började med att tänka på alla buketter vi plockade som barn. Vilda blommor, på ängar, vid vägkanter, ja, till och med i skogsgläntor. Sommaren i Västerbotten är kort och under den korta tiden samsas många slags blommor både tid och rum. Ja, du undrar hur vi valde i mångfalden?
Som jag minns det så finns viktiga nycklar i den enkla sysslan.
1. Vi plockade allt eftersom.
2. Vi höll oss i rörelse
3. Vi tog de blommorna som såg fina ut och som såg ut att passa in bland dem vi redan plockat.
4. Vi försökte blanda olika sorter.
5. Första blomman var ofta väldigt fin. Kanske var det just den, eller gruppen den stod i som gav upphov till hela idén om buketten.
6. Vi valde dem som var nära.
Alla de här små nycklarna visar också på viktiga sanningar om vad vi inte gjorde.
1. Vi gjorde inte förundersökningar på många fält för att vara helt säker på att få de bästa blommorna.
2. Vi trampade inte ner stora områden med gräs för att plocka.
3. Vi plockade inte hela gruppen, även om de var vackra.
4. Vi gick inte långt för att få våra buketter.
Och, om vi jämför det här med samhället och arbetsmarknaden. Är det inte så här vi gör, ofta? Vi tar dem som är nära, vi tappar inte fart, vi håller oss i rörelse. Dessutom har vi inte tid och kraft att försäkra oss om det finns bättre exemplar på det stora fältet någonstans. Men det är inte bara närhet och rörelse som spelar roll. Vi vill också att färgen ska vara rätt och passa in i både buketten som helhet och platsen där den ska stå.
Plockar man blommor så finns det kanske också en mottagare och då vet vi vad hon eller han tycker om och önskar att kunna förmedla att vi sett dem och att vi vill möta deras behov. Ett extra plus är det om buketten samtidigt ger en hälsning från avsändaren.
Även detta kan man likna vid en arbetsplats. Hur perfekt man än komponerar ett arbetslag så måste de även passa in i uppdraget och helst även ha förmågan att bära in något nytt.
Och Gud - hur handplockar han? Alla som kommer till honom är ju kallade, samtidigt som vi vet att han ser alla, vet om alla och i djupet av sitt hjärta önskar sluta alla till sitt hjärta.
Därför vet vi att Gud ser alla. Även den spädaste av blommor som växer där det knappast finns jord. Han vet om dig. Han vet om mig och i Guds ögon finns inga favoriter. Alla är vi hans favoriter.
Men håll dig nära. Var i rörelse. Lita på honom som kallat.
Gud är god. ❤️
