Ta mig sedan ner igen
På platsen där jag landar finns
skönhet, vila, ro.
Om platsen där jag landar
är sjukdom, mörker, nöd,
om allt som sedan väntar
är en lång och plågsam död.
Var med mig då i nöden och för
mig sedan hem, till andra sidan där
ej nöden finnes mer.
Men om jag landar högt, med utsikt över berg, där bara godhet finns och allting till mig ges, ber jag Herre Jesus, vakta mina steg. Låt mig inte somna på platsen där jag är.
Landar jag bland skaror av allehanda slag, och rösterna blir många, öppna mina öron och ge min ande ljus att jag i den mängden förmår att höra Dig, Du som i mitt inre ditt ankarfäste har.
Kommer jag tillbaka till platsen där jag var, lär mig tacka Dig, Du som är så underbar.
Ej ville du mig kasta, bara visa vem Du var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar