Joel Halldorf speglar en av den nutida kristenhetens utmaningar i ledaren, Katedralen har kommit tillbaka. (Dagen, 2015-04-29)
Halldorfs resonemang, bygger på en jämförelse mellan den medeltida katedralens arkitektur och konkreta användingsområde, samt dagens kristenhets identiteter. Han menar att många idag går i olika kyrkor och samfund, man går t.ex. till en församling under söndagen och en annan under veckodagarna. Det kan handla om olika bönegrupper eller andra sammankomster efter olika intresseområden.
Den medeltida katedralen skulle, enligt Halldorf, kunna möta eller spegla dagens situation väl. Katedralen var utformad med många sidoskepp och dessa representerade olika fromhetsinriktningar. "Den medeltida kyrkan var, skriver en historiker, som en väl inhägnad lekplats. Det fanns tydliga staket men innanför staketen en mängd aktiviteter att välja mellan." Halldorf beskriver vidare hur Luther rensade bort sidokapellen, eftersom han ansåg att de skymde huvudaltaret.
Och menar Halldorf, "det fungerade en tid, men med väckelsen kom sidokapellen tillbaka. Små, intima samlingar för dem som ville komplettera gudstjänsten vid huvudaltaret med något mer. Snart skildes dock väckelsen från kyrkan. Man byggde egna kapell, men inte inne i den stora kyrkan, utan fristående och skilt från den."
Nu menar Halldorf att katedralen är på väg tillbaka. Inte som byggnad men som förhållningssätt.
"Det är allt vanligare med överlappande kyrkliga identiteter. Personer som går till en pingstförsamling på söndagarna, och sedan kompletterar med en veckomässa i Svenska kyrkan. Eller firar högmässa på söndagen och tillhör en bibelstudiegrupp organiserad av ett annat samfund. Retreater, ikonmålarkurser, karismatiska bönegrupper, sociala verksamheter - sidokapellen är många, kyrkan är en."
Halldorf menar slutligen att den här utvecklingen av vissa kan ses hotfull men välkomnas av andra och själv avslutar han med orden.
"Kyrkan behöver mångfald för att kunna rymma människor stöpta i många former. Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga; de behöver kompletteras. Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott."
Kommentar
* Kyrkan behöver mångfald
Är det verkligen så? Gud är en och tidigare talade väckelsekristna om den heliga enfalden. Detta gjorde de med stort allvar och samtidigt med en glimt i ögat. Denna enhet är nästan det sista Jesus vill pränta in i sina lärjungar och blivande apostlar innan han lämnar den här jorden. Lärjungarna var ju verkligen stöpta i olika formar. Människor har alltid varit olika men Gud vår Fader är en och hans vilja är att vi ska vara ett. Jag tror inte att kyrkan behöver mångfald på det sättet. Jag tror att Guds levande församlingar behöver många människor, olika människor.
* Kapellen har alltid haft en tendens att bli för trånga
Är det verkligen så? Vi känner till de enskilda fallen där det blivit trångt, men vi känner också till att där jordmånen är knapp där växer människorna på djupet och inte på bredden. Lewi Pethrus beskriver det mycket bra i första delen av sin självbiografi, Medan du stjärnorna räknar.
"Den lilla troende skara, jag träffade i Lillesand hörde till de människor, som man så ofta träffar på , när man är engagerad i de andliga rörelserna och kommer i kontakt med folket på de små platserna. Den tro och den verksamhet de tillhör har det trångt, och därigenom blir de fostrade och danade på ett alldeles särskilt sätt.
Bland dessa människor framväxer typer av det allra finaste slag. Den motsägelse de röner och det förakt de får uppbära isolerar dem på ett välgörande sätt från deras omgivning. Deras värld domineras av bibelordet, bönen och den kristna gemenskapen. De blir med åren alltmer immuna mot människors omdömen. Deras själs ankare har fått ett fäste, som de alltid känner, men särskilt i stormfyllda tider."
* De behöver kompletteras
Jaså? Hur har vi kommit fram till det. Vi vet att Jesus sa att han var vinstocken, vi är grenarna och vi känner till den första församlingens uppbyggnad, underbart beskriven i Guds ord, men också av många skribenter, bland annat Watchman Nee (Den stora skillnaden). Nee talar inte om komplettering, han talar om hur apostlarna alltid var på resande fot och inte tog ansvar för den lokala församlingen. Det gjorde de äldste på varje ort. Församlingen behöver inte kompletteras, den är fullständig och fantastisk, men den behöver utökas och växa. Om vi åter citerar Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, och hans beskrivning av Lillesand, så ser vi att han beskriver tillvaron i det trånga som tillräcklig.
"Deras livsintressen går i helt annan rikting än människornas i allmänhet. Den stimulans, som nöjeslivet skänker, har de inget som helst behov av. Deras gudsumgänge och gudstjänster tillfredsställer deras krav i detta avseende. De lär sig stå ensamma med sin Gud."
* Därför är katedralens återkomst i protestantisk kristenhet något gott
Det är inte mycket som talar för att den utveckling Halldorf beskriver är av godo. De dubbla kyrkliga identiteterna vittnar om ett folk som går från plats till plats för att söka föda, men som inte är levande lemmar i sin egen församling. Det vittnar också om en vilsenhet och bristande enhet vid Kristus, källan. Luther rensade ut sidokapellen och är upphovet till protestantismen. Jag är övertygad om att han rensade på goda grunder och att vi behöver göra sammalunda idag.
Katedralen som byggnad står också i skarp kontrast till Guds tabernakel. Tabernaklet har sin vackraste sida inåt. På utsidan syntes det knappt. Det var mycket oansenligt och täckt med skinn. Vackert inuti, oansenligt utanpå. Som Kristus. Som vår Herre själv.
"Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder; av tvinnat vitt garn och mörkblått, purpurrött och rosenrött garn skall du göra dem, med keruber på, i konstvävnad."
"Du skall ock göra tygvåder av gethår till ett täckelse över tabernaklet; elva sådana våder skall du göra. ...Vidare skall du göra ett överdrag av rödfärgade vädursskinn till täckelset och ytterligare ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå detta" (2 Mos 26:1, 7, 14; ur Lee, Witness, Guds ekonomi)
Församlingen ska på utsidan vara fullständigt täckt av Kristus och på insidan ska Kristus vara, blandad med mänsklighet. (Lee, W: Guds ekonomi)
"På utsidan är det ingenting utom Kristus och på insidan ingenting utom Kristus verkad in i och blandad med mänsklighet. Med andra ord, när jag är på utsidan och ser på församlingen, ser jag endast Kristus men när jag kommer in i församlingen och ser på folk, ser jag blandningen av Kristus med varje person. Detta är den verkliga församlingen."(Lee, W: Guds ekonomi)
Avslutningsvis vill jag avsluta med ett citat av brodern Witness Lee där han på ett mycket bra sätt sammanfattar det han vill ha sagt genom att tala om kyrkobyggnader.
"Jag ska ta detta tillfälle i akt för att säga ytterligare ett ord - om byggandet av möteslokalerna. Bröder, om möjligt skulle vi ha en mycket vanlig och enkel lokal till utseendet. Bygg inte en luxuös och vacker möteslokal. Vi kan inte attrahera folk till Herren genom utvändigt vackra byggnader. Jag var en gång i Rom och såg den så kallade St. Peterskatedralen. Jag kan inte tla om hur många miljoner dollar byggnaden är värd, eller hur mycket folk som dras dit dagligen. När jag var där var det fullpackat. Men jag är rädd att inte en person av tusen var frälst. Vad är nyttan av att dra folk med sådana medel? Jag vill säga, att om möjligt borde vi göra oss av med detta slags byggnader. Det är inte välbehagligt men en förolämpning mot Herren."
fredag 1 maj 2015
Grenen, duger den till något nyttigt?
Hes 15: 1-8
Herrens ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, på vilket sätt är vinstockens trä förmer än annat trä, de grenar som finns på träden i skogen?
Tar man virke av den för att göra något nyttigt? Gör man ens en pinne av den för att på den hänga upp något?
Nej, man ger den till mat åt elden. När dess båda ändar har blivit förtärda av eld, och delen däremellan blivit svedd, duger den då till något nyttigt?
Inte ens när den ännu var oskadd kunde man göra något nyttigt av den. Hur mycket mindre kan den användas till något nyttigt, då elden förtärt den och bränt den!
Därför säger Herren, Herren: Som jag gör med en vinstock bland skogens träd, när jag ger den till bränsle åt elden, så skall jag göra med Jerusalems innevånare.
Jag skall vända mitt ansikte mot dem. De har kommit ur elden, men elden skall förtära dem. Ni skall inse att jag är Herren, när jag vänder mitt ansikte mot dem.
Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de handlat trolöst, säger Herren, Herren.
När vi läser dessa ord som Hesekiel får bära fram till Jerusalem, så ser vi att Guds nåd sannerligen är ofattbar. Dessa obrukbara grenar, denna vinstock är det som Jesus företräder. Grenarna är av den karaktären att det inte går att göra något nyttigt av dem, inte ens när de är oskadda. Och grenarna som är skadade och brända är fullständig obrukbara. Så är det också med oss människor. För Gud är vi obrukbara i världen. Han kan inte använda oss alls om vi inte ber honom göra det och tror på Honom och hans ord.
Men ära vare Gud, han sände Kristus, den sanna vinstocken, för att vi skulle bli ett med honom. I Matteus första kapitel kan vi se hur Jesus även fysiskt föddes in i Davids ätt, på ett fullständigt gudomligt sätt.
Matt 1:17
Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.
Men om vi något ser tillbaka till profeten Hesekiels dom över Jerusalem så ser vi att den orsakats av mycket svek från folket. I kapitlet innan fördöms avgudadyrkan, och de eländiga avgudarna hade fått insteg i de äldstes hjärtan.
Hes 14:1
Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig ner framför mig.
Då kom Herrens ord till mig. Han sade: "Du människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds?
Säg därför till dem: "Så säger Herren, Herren, "Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull.
Så skall jag gripa Israels folk i hjärtat därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar.
Säg därför till Israels hus: "Så säger Herren, Herren: Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter."
Orsaken till att elden skulle drabba Jerusalem var alltså avguderitet. Ingen kan undgå att förstå att det i ännu högre grad gäller vårt land och vår tid. Så många avgudar, och hur murarna brutits ner! Så många äldste, så många ledare, så många som fyllt sina hjärtan med vidrigheter.
Men prisat vare Herrens namn. Vi behöver inte lyssna på, eller delta i avguderiet. Vi har den sanna vinstocken, Jesus Kristus, som dog för våra synders skull. Vi är grenar som inte är till någon nytta alls utanför honom. Endast i Honom bär vi frukt. Frukt som består. Av grenarna kan man inte göra något nyttigt, men grenen som förblir i honom kan fyllas av liv och bära ut hans ord och hans Ande till en behövande värld.
Bön: Låt oss Herre alltid förbli i dig och ditt Ord. Låt inte dina barn komma vilse. För oss hem till dig.
Ps. Endast Gud vet naturligtvis vad hjärtat slutligen rymmer, det jag avser är det som de i offentligheten ger luft åt enligt ordet från Herren att munnen talar det som hjärtat är fyllt med.
Herrens ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, på vilket sätt är vinstockens trä förmer än annat trä, de grenar som finns på träden i skogen?
Tar man virke av den för att göra något nyttigt? Gör man ens en pinne av den för att på den hänga upp något?
Nej, man ger den till mat åt elden. När dess båda ändar har blivit förtärda av eld, och delen däremellan blivit svedd, duger den då till något nyttigt?
Inte ens när den ännu var oskadd kunde man göra något nyttigt av den. Hur mycket mindre kan den användas till något nyttigt, då elden förtärt den och bränt den!
Därför säger Herren, Herren: Som jag gör med en vinstock bland skogens träd, när jag ger den till bränsle åt elden, så skall jag göra med Jerusalems innevånare.
Jag skall vända mitt ansikte mot dem. De har kommit ur elden, men elden skall förtära dem. Ni skall inse att jag är Herren, när jag vänder mitt ansikte mot dem.
Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de handlat trolöst, säger Herren, Herren.
När vi läser dessa ord som Hesekiel får bära fram till Jerusalem, så ser vi att Guds nåd sannerligen är ofattbar. Dessa obrukbara grenar, denna vinstock är det som Jesus företräder. Grenarna är av den karaktären att det inte går att göra något nyttigt av dem, inte ens när de är oskadda. Och grenarna som är skadade och brända är fullständig obrukbara. Så är det också med oss människor. För Gud är vi obrukbara i världen. Han kan inte använda oss alls om vi inte ber honom göra det och tror på Honom och hans ord.
Men ära vare Gud, han sände Kristus, den sanna vinstocken, för att vi skulle bli ett med honom. I Matteus första kapitel kan vi se hur Jesus även fysiskt föddes in i Davids ätt, på ett fullständigt gudomligt sätt.
Matt 1:17
Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.
Men om vi något ser tillbaka till profeten Hesekiels dom över Jerusalem så ser vi att den orsakats av mycket svek från folket. I kapitlet innan fördöms avgudadyrkan, och de eländiga avgudarna hade fått insteg i de äldstes hjärtan.
Hes 14:1
Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig ner framför mig.
Då kom Herrens ord till mig. Han sade: "Du människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds?
Säg därför till dem: "Så säger Herren, Herren, "Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull.
Så skall jag gripa Israels folk i hjärtat därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar.
Säg därför till Israels hus: "Så säger Herren, Herren: Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter."
Orsaken till att elden skulle drabba Jerusalem var alltså avguderitet. Ingen kan undgå att förstå att det i ännu högre grad gäller vårt land och vår tid. Så många avgudar, och hur murarna brutits ner! Så många äldste, så många ledare, så många som fyllt sina hjärtan med vidrigheter.
Men prisat vare Herrens namn. Vi behöver inte lyssna på, eller delta i avguderiet. Vi har den sanna vinstocken, Jesus Kristus, som dog för våra synders skull. Vi är grenar som inte är till någon nytta alls utanför honom. Endast i Honom bär vi frukt. Frukt som består. Av grenarna kan man inte göra något nyttigt, men grenen som förblir i honom kan fyllas av liv och bära ut hans ord och hans Ande till en behövande värld.
Bön: Låt oss Herre alltid förbli i dig och ditt Ord. Låt inte dina barn komma vilse. För oss hem till dig.
Ps. Endast Gud vet naturligtvis vad hjärtat slutligen rymmer, det jag avser är det som de i offentligheten ger luft åt enligt ordet från Herren att munnen talar det som hjärtat är fyllt med.
söndag 26 april 2015
Livet måste leva
När man ser sig omkring i vår vackra natur den här årstiden slås man av livskraften i naturen. Alla blad, alla blommor, allt grönt som tränger fram, som bryter sig ut, som trycker sig ut i kyliga vårvindar. Våren har inte bjudit på många dagar av värme, ändå är livet så okuvligt. Det måste leva. Det frågar inte om lov att få finnas. Det bara bryter fram och tar plats. Där utsikten förut varit kal och öppen ser vi snart stora väggar av gröna lövverk. Visst måste de späda bladen uppleva att klimatet inte är det ultimata, men de vet att snart, snart får de mera värme, mera skydd.
Och så som det är med naturen så är det med oss också. Några måste gå före, några måste tro, några måste grönska, måste leva, även om det är kallt ibland. Guds ande värmer och snart spricker flera fram. Livet smittar, livet bär, livet lever och livet vill leva.
1 Joh 1:2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
Ordspr.b 4:23 Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.
Jer. 21: 8 Till detta folk ska du säga: så säger Herren: Se jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden.
Matt 7:14 Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Av de här bibelställena blir det synligt att det andliga livet i Gud även det har lagar, men de innehåller val. Valen att bevara hjärtat, att akta på vägen till livet och att söka den smala vägen. Vi måste tro på Herren Jesus Kristus och genom den tron ha liv i vår ande genom Guds Ande. Halleluja!
Men har vi en gång tagit emot den sådden, Guds ord, så vet vi att Guds ord är levande och verksamt och att det är skarpare än något tveeggat svärd så att det kan åtskilja. Så att den som en gång tagit emot Jesus förs framåt i livets tjänst. Livet lever och det vill leva, det vill bli mottaget och utgivet och det vill växa och flöda fritt. Därför kan vi vara trygga i Honom och lita på att livet i Guds Ande för oss framåt. Vi förs med livets tvingande kraft framåt.
Och så som det är med naturen så är det med oss också. Några måste gå före, några måste tro, några måste grönska, måste leva, även om det är kallt ibland. Guds ande värmer och snart spricker flera fram. Livet smittar, livet bär, livet lever och livet vill leva.
1 Joh 1:2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
Ordspr.b 4:23 Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.
Jer. 21: 8 Till detta folk ska du säga: så säger Herren: Se jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden.
Matt 7:14 Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Av de här bibelställena blir det synligt att det andliga livet i Gud även det har lagar, men de innehåller val. Valen att bevara hjärtat, att akta på vägen till livet och att söka den smala vägen. Vi måste tro på Herren Jesus Kristus och genom den tron ha liv i vår ande genom Guds Ande. Halleluja!
Men har vi en gång tagit emot den sådden, Guds ord, så vet vi att Guds ord är levande och verksamt och att det är skarpare än något tveeggat svärd så att det kan åtskilja. Så att den som en gång tagit emot Jesus förs framåt i livets tjänst. Livet lever och det vill leva, det vill bli mottaget och utgivet och det vill växa och flöda fritt. Därför kan vi vara trygga i Honom och lita på att livet i Guds Ande för oss framåt. Vi förs med livets tvingande kraft framåt.
torsdag 23 april 2015
Gemenskapen med honom
1 Joh 1: 1-4
Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets ord. Livet har uppenbarats, vi har sett det och vi vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och som uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.
Vilket uppdrag dessa första apostlar hade att utföra och förmedla! De hade gått vid Jesu sida och de hade sett honom uppstå ifrån de döda, de hade lyssnat till hans undervisning och de hade fått en stor kärlek och gemenskap med Herren Jesus. Här skriver Johannes att de förkunnar detta för att vi ska få gemenskap med dem och göra deras glädje fullkomlig! Han hade sannerligen tagit emot Jesu ord om att förbli i Honom.
Joh 15: 1-17
Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.
Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Far. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.
När vi läser dessa underbara ord så ser vi att Johannes förmedlar vidare det han själv har hört. Och inte bara hört, utan sett, skådat och rört vid. Han hade levt så nära Jesus och den kärlek som de fick förklarade för sig här har sannerligen burit frukt. Rik frukt i årtusenden. Gemenskapen med varandra och med den helige Ande som förhärligar sonen har fungerat i generation efter generation. Så många troende i skaran! Det är ofattbart. Och, tänk, ofta förmedlas kristendomens tillkortakommanden, men vilken Gud är som vår? Vem kan verka i och genom sitt eget folk? Vilken Gud kallar sina barn för vänner? Vilken Gud står bakom allt skapat och allt liv? Jo, det är Honom som Johannes talar om.
Och som han skriver, när vi får gemenskap med Honom, blir Hans glädje fullkomlig. Halleluja!
Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets ord. Livet har uppenbarats, vi har sett det och vi vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och som uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.
Vilket uppdrag dessa första apostlar hade att utföra och förmedla! De hade gått vid Jesu sida och de hade sett honom uppstå ifrån de döda, de hade lyssnat till hans undervisning och de hade fått en stor kärlek och gemenskap med Herren Jesus. Här skriver Johannes att de förkunnar detta för att vi ska få gemenskap med dem och göra deras glädje fullkomlig! Han hade sannerligen tagit emot Jesu ord om att förbli i Honom.
Joh 15: 1-17
Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.
Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Far. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.
När vi läser dessa underbara ord så ser vi att Johannes förmedlar vidare det han själv har hört. Och inte bara hört, utan sett, skådat och rört vid. Han hade levt så nära Jesus och den kärlek som de fick förklarade för sig här har sannerligen burit frukt. Rik frukt i årtusenden. Gemenskapen med varandra och med den helige Ande som förhärligar sonen har fungerat i generation efter generation. Så många troende i skaran! Det är ofattbart. Och, tänk, ofta förmedlas kristendomens tillkortakommanden, men vilken Gud är som vår? Vem kan verka i och genom sitt eget folk? Vilken Gud kallar sina barn för vänner? Vilken Gud står bakom allt skapat och allt liv? Jo, det är Honom som Johannes talar om.
Och som han skriver, när vi får gemenskap med Honom, blir Hans glädje fullkomlig. Halleluja!
Några ord om min vardag
Med några enkla ord skulle jag vilja beskriva min vardagsmiljö för er. Den plats där jag arbetar på dagarna.
Huset där vi håller till ligger i Vasastan. Lokalen ligger en halvtrappa ner men det är sju fönster mot två gator som ger fint ljus. Kommer man in där så möts man av mig, eller Margareta Sundbom som arbetat många år med Proklama. Men det kan också hända att du möter några av de andra vännerna som kommer in och arbetar ibland. Om du tittar dig runt från gatan först så ser du kanske att i ett fönster hänger det stora glaskors, som solen lyser vackert igenom. De hängdes upp av den lokale konstnären själv för ett par dagar sedan, alltmedan han balanserade på en stege, assisterad av mig. Ser du i fler fönster så ser du att vi har de allra nyaste kristna böckerna skyltade. Du kan läsa om prästen, spionen, martyren Bonhoeffer, eller välja Stefan Swärds nya bok. Vi har en fönster som vi kallar "dynamiten" och där har vi ställt ut böcker som retar vissa men som ligger andra varmt om hjärtat för att man talar klarspråk.
Fortsätter du titta i våra fönster så ser du säkert snart det gulliga barnfönstret också. Fullt av rykande färska barnböcker, klister- och pysselsaker, memon och mycket mera. Oj, vad jag önskar att fler föräldrar köpte barnböcker och barnbiblar till sina barn och barnbarn. Ja, du kommer att se mycket mera om du ser dig omkring än det jag nu nämner.
Och när du kommit in i lokalen känner du doften av kaffe och troligen ser du en, två eller kanske fyra eller fem av våra stamgäster inbegripna i livliga samtal. När fler kommer så makar man på stolen och lämnar plats i änden av bordet. Här finns inga ålders- eller könsgränser. Här samsas de flesta kring ett gemensamt samtal och en gemensam tro.
Ibland händer det att någon kommer som hellre tar en lugn stund för sig själv och då finns ett bord i andra rummet där de kan sitta omgivna av bokhyllor och biografier och dricka sitt kaffe. Igår när jag kom in i det rummet fick jag nästan smyga fram till bordet som var en helig plats där två vänner satt i gemensam bön.
Då och då kommer någon av romerna in till oss. Särskilt två kvinnor har vi lärt känna. Ibland är de törstiga och vill ha vatten, ibland låna toaletten eller ladda sin telefon. Ibland har de smärtor och vill ha medicin och omsorg och ibland vill de sitta ner med en kopp kaffe och en smörgås. Visst kan vi få för svåra frågor ibland, som när en av dem kom med ett stort bylte kläder och önskade att få det tvättat, men för det mesta kan vi hjälpa dem på något sätt. Det har hänt vid ett par tillfällen att vi fått be för och med dem till helande av smärtor och Gud har hjälpt.
Idag hände också det underbara att jag fick be för en kvinna i lokalen. I lugn och ro, på avskild plats. Hon trodde inte på Jesus, hon trodde inte på Gud, men nu bestämde hon sig för att tro på Gud och att ta emot honom i sitt liv - så underbart!
Ett annat, mindre under, var ett bokställ som redan var tomt idag. Vi tog hem tre böcker på prov som vi packade upp igår. Ingen av oss hade hört talas om vare sig skribent eller förlag. Nu är redan alla tre böcker sålda och vi ska beställa fler av honom. Det handlar om yttersta tiden och han som skrivit heter Ingvar Harknäs.
Nu kanske du tänker att det här är bara idyll. Men så är det ju inte heller. Fötterna värker ibland av allt spring och det finns dagar när vi säljer mera fika än böcker, men vi är glada för alla som hittar in och som köper nya biblar, spännande kristna filmer, biografier och intressanta kristna böcker som bygger upp. Det är också många som kommer och ger oss nästan alldeles nya böcker i stora påsar som vi får sälja i vår begagnat och antikvariatsdel. Det är så uppmuntrande!
Men det finns en mörk baksida. Kristna bokhandlar går i konkurs, en efter en. Låt det inte ske igen. Hur ska vi få väckelse om ingen engagerar sig och läser Guds ord? Sprider Guds ord?
Det är många som kommer in och köper traktat som de delar ut och det är helt fantastiska vittnesbörd vissa av dessa personer har. En är löst från både narkotika och homosexualitet och en annan får bedja med och vittna för läkare under sin egen sjukdomstid.
Låt oss aldrig släppa Guds ord. Skapa fler oaser och mötesplatser för levande kommunikation. Allt ska inte ske på internet. Det finns ett liv IRL också.
ett litet ps.
Säger (med Paulus) att tiden skulle inte räcka till att berätta om alla. Om A., som kommer med rykande varm mat eller nybakat bröd ibland, om en annan A., som drar och släpar hem saker och om H., som ilar iväg och kopierar intressanta artiklar till oss. Inte heller kan vi berätta om övriga stamkunder som kommer in med sina nära och kära ibland som de vill presentera och inte kan vi veta namnet på alla pastorer som tagit vägarna in till oss. Nej, det går inte riktigt fånga vad som är Proklama idag, föreningen som startades på 1960-talet av unga entusiaster.
Huset där vi håller till ligger i Vasastan. Lokalen ligger en halvtrappa ner men det är sju fönster mot två gator som ger fint ljus. Kommer man in där så möts man av mig, eller Margareta Sundbom som arbetat många år med Proklama. Men det kan också hända att du möter några av de andra vännerna som kommer in och arbetar ibland. Om du tittar dig runt från gatan först så ser du kanske att i ett fönster hänger det stora glaskors, som solen lyser vackert igenom. De hängdes upp av den lokale konstnären själv för ett par dagar sedan, alltmedan han balanserade på en stege, assisterad av mig. Ser du i fler fönster så ser du att vi har de allra nyaste kristna böckerna skyltade. Du kan läsa om prästen, spionen, martyren Bonhoeffer, eller välja Stefan Swärds nya bok. Vi har en fönster som vi kallar "dynamiten" och där har vi ställt ut böcker som retar vissa men som ligger andra varmt om hjärtat för att man talar klarspråk.
Fortsätter du titta i våra fönster så ser du säkert snart det gulliga barnfönstret också. Fullt av rykande färska barnböcker, klister- och pysselsaker, memon och mycket mera. Oj, vad jag önskar att fler föräldrar köpte barnböcker och barnbiblar till sina barn och barnbarn. Ja, du kommer att se mycket mera om du ser dig omkring än det jag nu nämner.
Och när du kommit in i lokalen känner du doften av kaffe och troligen ser du en, två eller kanske fyra eller fem av våra stamgäster inbegripna i livliga samtal. När fler kommer så makar man på stolen och lämnar plats i änden av bordet. Här finns inga ålders- eller könsgränser. Här samsas de flesta kring ett gemensamt samtal och en gemensam tro.
Ibland händer det att någon kommer som hellre tar en lugn stund för sig själv och då finns ett bord i andra rummet där de kan sitta omgivna av bokhyllor och biografier och dricka sitt kaffe. Igår när jag kom in i det rummet fick jag nästan smyga fram till bordet som var en helig plats där två vänner satt i gemensam bön.
Då och då kommer någon av romerna in till oss. Särskilt två kvinnor har vi lärt känna. Ibland är de törstiga och vill ha vatten, ibland låna toaletten eller ladda sin telefon. Ibland har de smärtor och vill ha medicin och omsorg och ibland vill de sitta ner med en kopp kaffe och en smörgås. Visst kan vi få för svåra frågor ibland, som när en av dem kom med ett stort bylte kläder och önskade att få det tvättat, men för det mesta kan vi hjälpa dem på något sätt. Det har hänt vid ett par tillfällen att vi fått be för och med dem till helande av smärtor och Gud har hjälpt.
Idag hände också det underbara att jag fick be för en kvinna i lokalen. I lugn och ro, på avskild plats. Hon trodde inte på Jesus, hon trodde inte på Gud, men nu bestämde hon sig för att tro på Gud och att ta emot honom i sitt liv - så underbart!
Ett annat, mindre under, var ett bokställ som redan var tomt idag. Vi tog hem tre böcker på prov som vi packade upp igår. Ingen av oss hade hört talas om vare sig skribent eller förlag. Nu är redan alla tre böcker sålda och vi ska beställa fler av honom. Det handlar om yttersta tiden och han som skrivit heter Ingvar Harknäs.
Nu kanske du tänker att det här är bara idyll. Men så är det ju inte heller. Fötterna värker ibland av allt spring och det finns dagar när vi säljer mera fika än böcker, men vi är glada för alla som hittar in och som köper nya biblar, spännande kristna filmer, biografier och intressanta kristna böcker som bygger upp. Det är också många som kommer och ger oss nästan alldeles nya böcker i stora påsar som vi får sälja i vår begagnat och antikvariatsdel. Det är så uppmuntrande!
Men det finns en mörk baksida. Kristna bokhandlar går i konkurs, en efter en. Låt det inte ske igen. Hur ska vi få väckelse om ingen engagerar sig och läser Guds ord? Sprider Guds ord?
Det är många som kommer in och köper traktat som de delar ut och det är helt fantastiska vittnesbörd vissa av dessa personer har. En är löst från både narkotika och homosexualitet och en annan får bedja med och vittna för läkare under sin egen sjukdomstid.
Låt oss aldrig släppa Guds ord. Skapa fler oaser och mötesplatser för levande kommunikation. Allt ska inte ske på internet. Det finns ett liv IRL också.
ett litet ps.
Säger (med Paulus) att tiden skulle inte räcka till att berätta om alla. Om A., som kommer med rykande varm mat eller nybakat bröd ibland, om en annan A., som drar och släpar hem saker och om H., som ilar iväg och kopierar intressanta artiklar till oss. Inte heller kan vi berätta om övriga stamkunder som kommer in med sina nära och kära ibland som de vill presentera och inte kan vi veta namnet på alla pastorer som tagit vägarna in till oss. Nej, det går inte riktigt fånga vad som är Proklama idag, föreningen som startades på 1960-talet av unga entusiaster.
fredag 17 april 2015
En mildare ton
Den kände pingstprofilen Dan Salomonsson säger i Världen idag, Omfattande debatt om synen på homosexualitet, att det pågått "en spretig debatt i högt tonläge i såväl kristen som profan media den senaste tiden. Dan Salomonsson, pingstpastor och ordförande i pingströrelsens teologiska nätverk beklagar hur den aktuella debatten tagit sig uttryck."
Salomonsson ges i intervjun tillfälle att presentera pingströrelsens syn på homosexualitet i ett sansat tonläge, men som jag läser texten så dras ingenting ifrån, och ingenting läggs heller till det dokument som de 22 pastorerna undertecknade. Salomonsson säger också en något märklig fras, då han menar att frågan om "synen på homosexualitet nästan blivit ett lackmustest på hur god eller barmhärtig en troende person är. "
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lämnar artikeln och ska istället fundera lite högt över hur historien skulle ha gestaltat sig om Johannes döparen haft en mildare ton mot landsfursten Herodes.
Matt 14:3-4 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus. Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne."
Som vi vet har ju många med Salomonsson beklagat tonläge och spretighet, och han med fler hade önskat att skribenterna haft en annan ton och satt sig in i människornas situationer och fört dialog med dem.
Det är ett klokt argument. Så kunde även Johannes ha gjort. Han kunde haft lite medkänsla med Herodes och Herodias. Varför skulle han gå så hårt fram och använda ett så högt tonläge? Vilken nytta gjorde han i fängelset? Och dessutom fick han förlora sitt huvud bara för en dans skull. Bara för att Herodes inte ville förlora sitt ansikte inför gästerna. Jag har tidigare, 2012, skrivit ett inlägg om den händelsen, Gud på knä för samhället? Den händelsen, när han förlorade sitt huvud, berodde på den ed Herodes svurit inför sina gäster. För edens och gästernas skull hände det.
Men låt oss tänka att Johannes varit lika klok som dagens ledare. Då hade han kunnat använda en mild ton. Han hade inte behövt gå så hårt fram utan han kunde ha sagt att Gud föredrar om du inte ligger med din brors hustru. Det hade varit bättre kanske. Om han sagt det på ett insmickrande sätt hade det varit ytterligare bättre. Han kunde ha berömt kvinnans skönhet och intelligens och sagt att han verkligen förstod den situation som Herodes stod i. Han kunde ha gått till mötes. Herodes var ju intresserad av Johannes. Säkert hade han med denna milda metod fått behålla sitt huvud och Herodes fått behålla sitt rykte.
Vi vet också att Jesus var alldeles för frispråkig, men det är mycket svårt att kritisera honom kanske många tänker. Honom ska vi ju tillbe. Det är ju Han som sitter på tronen och därför kan vi inte säga något om hans beteendemönster.
Vi vet också att Jesus vid många, många tillfällen försökte få sina lärjungar att förstå vilket slags rike han kommit för att bygga och att han skulle gå igenom många lidanden. Och vi känner alla till Petrus milda och tröstande strategi. Han ville genom positivt tal försöka förmå Herren att välja en annan väg än den Gud hade utstakat, men då svarade Jesus: "Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds, utan männniskors." (Matt 16: 23)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nej, den rätta vägen är inte den att makthavare träder fram en efter en och "beklagar" dessa som faktiskt till slut tog bladet från munnen och berättade sanningen. Det är så sorgligt. Inte hjälper milda tonlägen och mänskliga manövrar. Vi måste stå upp för sanningen även om det ibland smärtar.
Salomonsson ges i intervjun tillfälle att presentera pingströrelsens syn på homosexualitet i ett sansat tonläge, men som jag läser texten så dras ingenting ifrån, och ingenting läggs heller till det dokument som de 22 pastorerna undertecknade. Salomonsson säger också en något märklig fras, då han menar att frågan om "synen på homosexualitet nästan blivit ett lackmustest på hur god eller barmhärtig en troende person är. "
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lämnar artikeln och ska istället fundera lite högt över hur historien skulle ha gestaltat sig om Johannes döparen haft en mildare ton mot landsfursten Herodes.
Matt 14:3-4 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus. Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne."
Som vi vet har ju många med Salomonsson beklagat tonläge och spretighet, och han med fler hade önskat att skribenterna haft en annan ton och satt sig in i människornas situationer och fört dialog med dem.
Det är ett klokt argument. Så kunde även Johannes ha gjort. Han kunde haft lite medkänsla med Herodes och Herodias. Varför skulle han gå så hårt fram och använda ett så högt tonläge? Vilken nytta gjorde han i fängelset? Och dessutom fick han förlora sitt huvud bara för en dans skull. Bara för att Herodes inte ville förlora sitt ansikte inför gästerna. Jag har tidigare, 2012, skrivit ett inlägg om den händelsen, Gud på knä för samhället? Den händelsen, när han förlorade sitt huvud, berodde på den ed Herodes svurit inför sina gäster. För edens och gästernas skull hände det.
Men låt oss tänka att Johannes varit lika klok som dagens ledare. Då hade han kunnat använda en mild ton. Han hade inte behövt gå så hårt fram utan han kunde ha sagt att Gud föredrar om du inte ligger med din brors hustru. Det hade varit bättre kanske. Om han sagt det på ett insmickrande sätt hade det varit ytterligare bättre. Han kunde ha berömt kvinnans skönhet och intelligens och sagt att han verkligen förstod den situation som Herodes stod i. Han kunde ha gått till mötes. Herodes var ju intresserad av Johannes. Säkert hade han med denna milda metod fått behålla sitt huvud och Herodes fått behålla sitt rykte.
Vi vet också att Jesus var alldeles för frispråkig, men det är mycket svårt att kritisera honom kanske många tänker. Honom ska vi ju tillbe. Det är ju Han som sitter på tronen och därför kan vi inte säga något om hans beteendemönster.
Vi vet också att Jesus vid många, många tillfällen försökte få sina lärjungar att förstå vilket slags rike han kommit för att bygga och att han skulle gå igenom många lidanden. Och vi känner alla till Petrus milda och tröstande strategi. Han ville genom positivt tal försöka förmå Herren att välja en annan väg än den Gud hade utstakat, men då svarade Jesus: "Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds, utan männniskors." (Matt 16: 23)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nej, den rätta vägen är inte den att makthavare träder fram en efter en och "beklagar" dessa som faktiskt till slut tog bladet från munnen och berättade sanningen. Det är så sorgligt. Inte hjälper milda tonlägen och mänskliga manövrar. Vi måste stå upp för sanningen även om det ibland smärtar.
Hörnmark talar!
Under gårdagen publicerade Pelle Hörnmark ett av sina återkommande blogginlägg med envägskommunikation. Inlägget liknar i vissa stycken texten som idag publicerades i Dagen, undertecknad Pelle Hörnmark, Daniel Alm och Ingrid Svanell vilket jag refererade och samtalade om i förra inlägget.
Blogginlägget är väldigt andligt i sin utformning och hänvisar till både Anden och andedopsupplevelser, samt Jesu blod. Allt detta kan inte nog överskattas och jag skulle verkligen uppskatta det mycket, mycket högt om det kom i sammanhang där Guds eget ord hölls lika högt. Hörnmark väljer här att tidigt i texten luta sig mot Joel Halldorfs forskning om "pingstförsamlingens episkopala, biskopsledda drag."
Redan detta är en tydlig markering mot den traditionella pingströrelsens hållning. Här framhålls istället det som Lewi Pethrus på sin tid så starkt och innerligt varnade för, katolicism och ortodoxi. Vi vet att katolicismen hos många vinner mark, med en folklig ledare och med stora maktanspråk i världen på enhet. Dessa enhetssträvanden har dock mycket liten likhet med den apostoliska och ursprungliga församlingstanken. Men samtidigt som Hörnmark lanserar den "episkopala och biskopsledda" svenska pingstförsamlingen nämner han Lewi Pethrus namn i samma stycke trots att denne man stod för en rakt motsatt hållning.
Sedan ställer Hörnmark den retoriska frågan "Hur gör vi nu?", för att sedan med säkerhet själv lansera svaret:
"En ny tid när sociala medier ger enskilda individer en stor plattform, formandet av en tydligare samfundsgemenskap och ett, tyvärr, avtagande bibelläsande i ledares och enskildas liv i våra församlingar. Ja, uppenbarligen så står vi inför en del stora utmaningar hur vi på bästa sätt kan formas tillsammans i en varm, karismatisk, bibelförankrad och sund utveckling." (www.pingst.se)
Problemet med att enskilda individer fått för stor plattform (såna som jag inräknad), samfundet tagit större plats och bibelläsningen avtagit hos både ledare och leddas liv ska lösas "tillsammans" i en "varm, karismatisk, bibelförankrad och sund utveckling." Vidare ger han rådet till de enskilda att läsa ordet och lyssna på Anden, samt att bilda sig en egen uppfattning. Hörnmark ger också rådet att undvika att lyssna på "de som skriker högst och är alltför dogmatiska och tvärsäkra."
Kommer omedelbart och osökt att tänka på Johannes döparen, som av Jesus sades vara den störste som fötts av kvinnor (Matt 11:11), och han var inte känd för att vara tystlåten. Och om vi ser på ordet dogm, vad betyder det? Det betyder en bindande formulering. Gud ingick förbund, en bindande formulering, med människan. Varför ska vi frångå bindande formuleringar mellan Gud och människa? Slutligen används ordet tvärsäker, vilket inte ger nytt innehåll, utan endast nämns för att ge en negativ förstärkning kring att vara 1. Högljudd, 2. Dogmatisk.
Efter det att Hörnlund utdelat dessa livsvisdomar och råd så kommer han till den känslomässiga avslutningen där han önskar ha sitt pingstfolk med sig på resan. Han hänvisar till en tro på Jesus i centrum, underbara upplevelser av Anden och även en känslomättad avslutning med referat till Jesu blod.
Ingen kan motsäga dessa delar, men önskar en mycket tydligare koppling till Ordet, till Sanningen och Rättfärdigheten. Utan Sanning ingen Nåd. Utan Nåd ingen Sanning.
Även jag vill avsluta min text med några känslomässiga ord. Å, hur jag önskar att jag slapp se detta och skriva detta och att fler reagerade! Å, hur jag önskar att Gud griper in i dagens kristenhet.
Men det finns hopp! Jesus har frälst oss till ett hopp och en framtid. Löften om att han skulle komma kan vi se många av i gamla testamentet. Och, Han kom. Löften om att Han kommer tillbaka kan vi se många av i nya testamentet. Och, Han kommer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)