Ps 37
3. Lita på Herren och gör det goda,
bo i landet och lev i trofasthet,
4. och ha din glädje i Herren.
Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär.
Innan jag kommenterar detta underbara ord vill jag fortsätta med mitt förra inlägg. Basilea Schlink anger i sin bok, Så blir man en ny människa, tre rötter till avunden.
Dessa tre rötter är:
1. Jagiskhet: Begär på kroppsliga och själsliga områden.
2. Misstro mot Gud. Jämförelse, som om vår Fader inte vore rättvis när han fördelar gåvor och bördor.
3. Otacksamhet. Om vi tackar för allt vi fått så finns ingen plats för avund.
Schlink säger också.
"Han för mig alltid på den väg som är den bästa för mig. Hade han haft en annan som varit bättre för mig, än den , på vilken han nu för mig, så skulle han anvisat mig den."
Därför får vi ta till oss orden i Ps 37, 3-4.
Om vi litar på Herren då tror vi också på att Han har fört oss på den väg som är bäst för oss och då kan vi för Hans skull, göra det goda och leva i trofasthet i det land och på den plats vi är satta. Vi får tro på detta att när vi gör det goda, då får vi av nåd göra skillnad.
Och om vi litar på Herren och gör det goda då är inte glädjen långt borta. Vi ska alltid glädja oss i Herren och vi får då se alla löften fullbordas och han ger oss vad våra hjärtan begär.
Prisat vare Herrens namn!
lördag 11 april 2015
Gräm dig inte
Ps 37
1. Gräm dig inte över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2. Snart torkar de bort som gräs,
vissnar som gröna växter.
Många gånger när jag läst den här psalmen har jag tänkt på världen och hur det ska gå med "dem". Aldrig har jag räknat in mig själv bland de onda, jag tillhör ju Jesus, är frälst och befriad från avund och ondska...eller?
"Nu blev det klart för mig att det var något som inte stämde i mitt trosliv. Jag kände till Jesu offer,vilken friköpt oss som Guds Lamm, på det att vi "härefter må vandra i ett nytt liv". Men det stannade hos mig vid blotta vetskapen. Liksom en stor skatt - till exempel pengar på ett bankkonto - inte blir mig till nytta, om jag inte tar dem i anspråk, så kunde Jesu offer och blod inte gagna mig, då jag från min egen sida inte tagit det i anspråk. Så hade denna stora nåd, som erbjudits mig, förblivit ett "dött kapital". Nu insåg jag, att Jesu offer inte förvandlar oss automatiskt till nya människor, utan den förvandlingen sker genom den levande tron i vilken troskampen är innesluten."
Schlink, Basilea: Så blir man en ny människa
Basilea Schlink menar i texten ovan och i boken, Så blir man en ny människa, att nåden blir "billig" och vi riskerar rabbla kristna fraser som ett mantra om vi inte tillåter oss privilegiet att rikta udden mot oss själva och med varje medel bekänna våra synder, både inför Herren och till syskon. Synden är en dödlig sjukdom och om vi börjar se genom fingrarna med vår egen synd är vi strax i det diket att vi även ser genom fingrarna med all synd.
Witness Lee menar i boken, Guds ekonomi, att Satan såddes in i Adam i den stund han och Eva åt av den förbjudna frukten och världen blev då lagd under Satans herravälde. Denne onde herre lever fortfarande i oss genom köttet och dess begärelse, men vi ser i många av breven i Bibeln, främst Romarbrevet, hur vi kan döda köttets gärningar genom att leva i Anden. Guds Ande vittnar i vår ande att vi är Guds barn. Denna sådd, som Witness Lee, talar om, är inte bara en sådd av kunskapens träd på gott och ont, utan även själva dödens träd.
Men tack vare Jesu offer, när han iklädde sig detta kött och dog utan synd på korset, blev en ny sådd möjlig. Genom att äta av Livets träd, Jesu Kristi Helige Ande och Ord kan den gamla skapelsens förruttnelse trängas undan. Vi kan få seger i vårt liv genom Herren Jesus.
Därför kan vi frimodigt säga att vi inte ska grämas över de onda. Inte över oss själva heller. Jesus har vunnit seger över allt det onda, men vi måste precis så som det är beskrivet i Guds ord kämpa trons goda kamp för att övervinna det onda.
Avunden är en av dessa onda synder som vi måste övervinna.
"Den avundsjuke kan inte fördra, att hans nästa, särskilt den som lever i gemenskap med honom eller står på samma trappsteg som han, har något mera eller bättre än han själv. Det gäller för det mesta just det område som är personligt viktigt för oss: andliga gåvor, t.ex. såsom klokhet, kroppens företräden, såsom skönhet och kraft, psykiska ting, t.ex. erkännande eller popularitet.Också materiella fördelar och olika välsignelser i familje- och yrkeslivet kan vara föremål för avund. Det skär i den avundsjuka moderns hjärta, om grannfruns barn är mer omtyckta än hennes egna eller ingår ett lyckligt äktenskap, som är hennes eget barn förmenat. Avund är med andra ord ett anskrämligt skelande bara för att det går andra bättre än mig själv."
Schlink, Basilea: Så blir man en bättre människa
Vi känner nog alla igen oss, även om Basilea Schlinks bok vid det här laget har några år på nacken och vårt vardagsspråk förändrats. Hon tar upp hur avunden kan påverka oss till att bli vresiga och dumma mot just den personen vi avundas och hon tar också upp hur Jesus själv var utlämnad till denna "dödsbringande makt", eftersom vi vet att Pilatus kände till att de utlämnat Jesus p.g.a. avundsjuka.
Vår resa med Herren här på jorden innehåller många saker och vi ska vinna så många vi kan för himlen, men för att bli dugliga själavinnare måste vi även se vår egen ondska, inte bara andras. Vi måste låta den Helige Ande med sin precision peka ut och avlägsna det som är avskyvärt i Herrens ögon.
Tack Far i himlen att du älskar oss så mycket och har ett så stort tålamod med oss. Tack att du vill avlägsna det onda i oss så att din Son blir synlig i oss.
1. Gräm dig inte över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2. Snart torkar de bort som gräs,
vissnar som gröna växter.
Många gånger när jag läst den här psalmen har jag tänkt på världen och hur det ska gå med "dem". Aldrig har jag räknat in mig själv bland de onda, jag tillhör ju Jesus, är frälst och befriad från avund och ondska...eller?
"Nu blev det klart för mig att det var något som inte stämde i mitt trosliv. Jag kände till Jesu offer,vilken friköpt oss som Guds Lamm, på det att vi "härefter må vandra i ett nytt liv". Men det stannade hos mig vid blotta vetskapen. Liksom en stor skatt - till exempel pengar på ett bankkonto - inte blir mig till nytta, om jag inte tar dem i anspråk, så kunde Jesu offer och blod inte gagna mig, då jag från min egen sida inte tagit det i anspråk. Så hade denna stora nåd, som erbjudits mig, förblivit ett "dött kapital". Nu insåg jag, att Jesu offer inte förvandlar oss automatiskt till nya människor, utan den förvandlingen sker genom den levande tron i vilken troskampen är innesluten."
Schlink, Basilea: Så blir man en ny människa
Basilea Schlink menar i texten ovan och i boken, Så blir man en ny människa, att nåden blir "billig" och vi riskerar rabbla kristna fraser som ett mantra om vi inte tillåter oss privilegiet att rikta udden mot oss själva och med varje medel bekänna våra synder, både inför Herren och till syskon. Synden är en dödlig sjukdom och om vi börjar se genom fingrarna med vår egen synd är vi strax i det diket att vi även ser genom fingrarna med all synd.
Witness Lee menar i boken, Guds ekonomi, att Satan såddes in i Adam i den stund han och Eva åt av den förbjudna frukten och världen blev då lagd under Satans herravälde. Denne onde herre lever fortfarande i oss genom köttet och dess begärelse, men vi ser i många av breven i Bibeln, främst Romarbrevet, hur vi kan döda köttets gärningar genom att leva i Anden. Guds Ande vittnar i vår ande att vi är Guds barn. Denna sådd, som Witness Lee, talar om, är inte bara en sådd av kunskapens träd på gott och ont, utan även själva dödens träd.
Men tack vare Jesu offer, när han iklädde sig detta kött och dog utan synd på korset, blev en ny sådd möjlig. Genom att äta av Livets träd, Jesu Kristi Helige Ande och Ord kan den gamla skapelsens förruttnelse trängas undan. Vi kan få seger i vårt liv genom Herren Jesus.
Därför kan vi frimodigt säga att vi inte ska grämas över de onda. Inte över oss själva heller. Jesus har vunnit seger över allt det onda, men vi måste precis så som det är beskrivet i Guds ord kämpa trons goda kamp för att övervinna det onda.
Avunden är en av dessa onda synder som vi måste övervinna.
"Den avundsjuke kan inte fördra, att hans nästa, särskilt den som lever i gemenskap med honom eller står på samma trappsteg som han, har något mera eller bättre än han själv. Det gäller för det mesta just det område som är personligt viktigt för oss: andliga gåvor, t.ex. såsom klokhet, kroppens företräden, såsom skönhet och kraft, psykiska ting, t.ex. erkännande eller popularitet.Också materiella fördelar och olika välsignelser i familje- och yrkeslivet kan vara föremål för avund. Det skär i den avundsjuka moderns hjärta, om grannfruns barn är mer omtyckta än hennes egna eller ingår ett lyckligt äktenskap, som är hennes eget barn förmenat. Avund är med andra ord ett anskrämligt skelande bara för att det går andra bättre än mig själv."
Schlink, Basilea: Så blir man en bättre människa
Vi känner nog alla igen oss, även om Basilea Schlinks bok vid det här laget har några år på nacken och vårt vardagsspråk förändrats. Hon tar upp hur avunden kan påverka oss till att bli vresiga och dumma mot just den personen vi avundas och hon tar också upp hur Jesus själv var utlämnad till denna "dödsbringande makt", eftersom vi vet att Pilatus kände till att de utlämnat Jesus p.g.a. avundsjuka.
Vår resa med Herren här på jorden innehåller många saker och vi ska vinna så många vi kan för himlen, men för att bli dugliga själavinnare måste vi även se vår egen ondska, inte bara andras. Vi måste låta den Helige Ande med sin precision peka ut och avlägsna det som är avskyvärt i Herrens ögon.
Tack Far i himlen att du älskar oss så mycket och har ett så stort tålamod med oss. Tack att du vill avlägsna det onda i oss så att din Son blir synlig i oss.
måndag 2 mars 2015
Kort replik till Bo Rothstein om religionens betydelse
Bo Rothstein skriver en artikel som fått det att storma i twitterflödet.
Artikeln är laddad med underförstådda meningar.
1. Ett bättre samhälle är ett samhälle där människor uppger sig ha tillit till varandra som medborgare samt till myndigheter och organisationer i samhället.
2. Ett bättre samhälle har mindre uppgiven korruption än ett sämre.
Rothstein inleder artikeln med förvåning över att religionens ställning ökat de senaste årtiondena. Argumenten för detta är få, KD:s plats i Riksdagen samt Israel-Palestina konfliktens karaktär. Rothstein pekar även på den kristna högern i USA som mera framträdande idag än i tidigare årtionden och århundraden. Inget av dessa argument upplever jag som uppbyggt av fakta.
Därefter gör Rothstein fyra nedslag i fyra världsreligioners program och använder dessa som argument för att världsreligionerna har det gemensamt att de hävdar att de kan skapa en bättre värld. Här måste vi ge Rothstein helt rätt. även om inblicken i världsreligionerna sträcker sig till en halv mening om vardera. Men det Bo Rothstein helt bortser ifrån är att dessa världsreligioner har olika programförklaringar och olika vägar att nå sina mål. Målen är heller inte likartade för religionerna, utan bättre samhällen nås som en bieffekt av att samhällena befolkas av mera troende människor.
Därefter kommer han in på frågeställningen, hur väl dessa lyckas i sina föresatser. Och även denna gång utan att tänka på att religionerna har helt andra mål än att skapa politiskt korrekta samhällen. (Tvärtom sa t.ex. Jesus att kejsaren/världen skulle ha sitt och Gud sitt, det sammanföll alltså inte alls, utan världens ande stod honom emot)
Sedan besvarar Rothstein frågorna med World Value index, och de sex frågor som ställs över många länder, nu senast ett hundratal. Data visar som Rothstein visar inga tydliga samband mellan tillit och religion.
Rothsteins menar att om världsreligionerna lyckats "leverera" det de utger sig för att leverera så skulle de mest religiösa länderna i detta index ha visat på att länderna blivit mindre korrupta samt att tilliten mellan samhällsmedborgarna i allmänhet ökat. Så var inte fallet i indexet utan snarare fanns motsatta värden där det såg ut som de mest religösa länderna var mest korrupta. Av detta drar han slutsatsen att religion inte skapar bättre samhällen.
Men här finns många frågetecken.
1. Vad är ett bättre samhälle?
2. Är med nödvändighet ett samhälle med låg korruption ett bra samhälle i övrigt?
3. Är ett samhälle där människor uppger sig ha hög tillit till varandra och till samhället också ett samhälle med hög grad av sammanhållning?
4. Finns skillnader i indexet mellan länder som har en majoritet av någon av dessa världsreligioner till de som innefattar flera religioner?
5. När man talar om bättre och sämre samhällen tar man ju också hänsyn till fattigdom, levnadsstandard mm. hur samvarierar dessa med religiositet?
Jag tycker att det vore mycket intressant att se en uppföljning av det som presenterats eftersom det säger något. Beror hög korruption i mycket religiösa länder på den motsatsställning som t.ex. kristendomen ger uttryck för till världen och det världsliga? Eller kan det helt enkelt bero på att de sekulariserade länderna också har mer tillförlitliga röstningssystem, vilket utgör grund för tillitsindexet?
Artikeln är laddad med underförstådda meningar.
1. Ett bättre samhälle är ett samhälle där människor uppger sig ha tillit till varandra som medborgare samt till myndigheter och organisationer i samhället.
2. Ett bättre samhälle har mindre uppgiven korruption än ett sämre.
Rothstein inleder artikeln med förvåning över att religionens ställning ökat de senaste årtiondena. Argumenten för detta är få, KD:s plats i Riksdagen samt Israel-Palestina konfliktens karaktär. Rothstein pekar även på den kristna högern i USA som mera framträdande idag än i tidigare årtionden och århundraden. Inget av dessa argument upplever jag som uppbyggt av fakta.
Därefter gör Rothstein fyra nedslag i fyra världsreligioners program och använder dessa som argument för att världsreligionerna har det gemensamt att de hävdar att de kan skapa en bättre värld. Här måste vi ge Rothstein helt rätt. även om inblicken i världsreligionerna sträcker sig till en halv mening om vardera. Men det Bo Rothstein helt bortser ifrån är att dessa världsreligioner har olika programförklaringar och olika vägar att nå sina mål. Målen är heller inte likartade för religionerna, utan bättre samhällen nås som en bieffekt av att samhällena befolkas av mera troende människor.
Därefter kommer han in på frågeställningen, hur väl dessa lyckas i sina föresatser. Och även denna gång utan att tänka på att religionerna har helt andra mål än att skapa politiskt korrekta samhällen. (Tvärtom sa t.ex. Jesus att kejsaren/världen skulle ha sitt och Gud sitt, det sammanföll alltså inte alls, utan världens ande stod honom emot)
Sedan besvarar Rothstein frågorna med World Value index, och de sex frågor som ställs över många länder, nu senast ett hundratal. Data visar som Rothstein visar inga tydliga samband mellan tillit och religion.
Rothsteins menar att om världsreligionerna lyckats "leverera" det de utger sig för att leverera så skulle de mest religiösa länderna i detta index ha visat på att länderna blivit mindre korrupta samt att tilliten mellan samhällsmedborgarna i allmänhet ökat. Så var inte fallet i indexet utan snarare fanns motsatta värden där det såg ut som de mest religösa länderna var mest korrupta. Av detta drar han slutsatsen att religion inte skapar bättre samhällen.
Men här finns många frågetecken.
1. Vad är ett bättre samhälle?
2. Är med nödvändighet ett samhälle med låg korruption ett bra samhälle i övrigt?
3. Är ett samhälle där människor uppger sig ha hög tillit till varandra och till samhället också ett samhälle med hög grad av sammanhållning?
4. Finns skillnader i indexet mellan länder som har en majoritet av någon av dessa världsreligioner till de som innefattar flera religioner?
5. När man talar om bättre och sämre samhällen tar man ju också hänsyn till fattigdom, levnadsstandard mm. hur samvarierar dessa med religiositet?
Jag tycker att det vore mycket intressant att se en uppföljning av det som presenterats eftersom det säger något. Beror hög korruption i mycket religiösa länder på den motsatsställning som t.ex. kristendomen ger uttryck för till världen och det världsliga? Eller kan det helt enkelt bero på att de sekulariserade länderna också har mer tillförlitliga röstningssystem, vilket utgör grund för tillitsindexet?
måndag 9 februari 2015
Vilken natt
Bara en timme efter det att han stått beredd att ta sitt eget liv befann han sig nu hemma i sin bostad och bordet var dukat och hans familj satt strålande och nu var han jublande glad över att han och hela hans familj kommit till tro. Och inte nog med det, de hade också på denna korta tid hunnit döpas allesammans. (Apg 16:27-33)
Men hur kunde allt detta ske så hastigt?
Jo, bakgrunden var ju den att Paulus och Silas drivit ut en spådomsande ur en flicka som flera dagar sprungit efter dem och ropat. Och när hennes herrar såg att allt hopp om försörjning var ute så släpades Paulus och Silas till torget i Filippi där de piskades med många rapp och även slängdes i fängelse. Och de låstes fast i stocken i det innersta fängelserummet samt gavs en egen fängelsevakt med mycket stränga förhållningsorder. (Apg 16:16-24)
Och, denna berättelse är så underbar på många sätt, inte minst den del där vi får veta att Paulus och Silas sjunger lovsång i denna dystra håla och att alla fångarna lyssnade på dem (Apg 16:25), och sedan skakades fängelset i sina grundvalar och i samma ögonblick öppnades alla dörrarna och bojorna föll av (Apg 16:26)
Fångvaktaren vaknade och fick se allt detta och stod just i beredskap att ta sitt eget liv när Paulus ropade, "Gör dig inte illa, vi är alla här". (Apg 16:28)
Och fångvaktaren, vars namn vi inte känner, tog så stort intryck av händelsen att han frågade efter hur han kunde bli frälst. Apostlarna förkunnade Guds ord för honom och för hans familj och fångvaktaren förband deras sår, lät sig döpas med sin familj och sedan satt de där i natten glädjestrålande över att ha fått lära känna Herren Jesus Kristus.
Vilken dramatisk natt. Kan du se dem vid bordet, med ljusen tända och med glädjetårar i sina ögon? Kan du se apostlarna? Trötta, med bandage, kanske blöta skjortor, vid det dukade bordet? Barnens ögon och den Heliges närvaro. Vilken natt! Och vad hände de övriga fångarna? Det får vi inte veta. Men inte är det möjligt att de låstes in under denna natt. De gick nog fria, åtminstone för den natten.
Herre lär oss prisa och lova dig under alla livets förhållanden.
Men hur kunde allt detta ske så hastigt?
Jo, bakgrunden var ju den att Paulus och Silas drivit ut en spådomsande ur en flicka som flera dagar sprungit efter dem och ropat. Och när hennes herrar såg att allt hopp om försörjning var ute så släpades Paulus och Silas till torget i Filippi där de piskades med många rapp och även slängdes i fängelse. Och de låstes fast i stocken i det innersta fängelserummet samt gavs en egen fängelsevakt med mycket stränga förhållningsorder. (Apg 16:16-24)
Och, denna berättelse är så underbar på många sätt, inte minst den del där vi får veta att Paulus och Silas sjunger lovsång i denna dystra håla och att alla fångarna lyssnade på dem (Apg 16:25), och sedan skakades fängelset i sina grundvalar och i samma ögonblick öppnades alla dörrarna och bojorna föll av (Apg 16:26)
Fångvaktaren vaknade och fick se allt detta och stod just i beredskap att ta sitt eget liv när Paulus ropade, "Gör dig inte illa, vi är alla här". (Apg 16:28)
Och fångvaktaren, vars namn vi inte känner, tog så stort intryck av händelsen att han frågade efter hur han kunde bli frälst. Apostlarna förkunnade Guds ord för honom och för hans familj och fångvaktaren förband deras sår, lät sig döpas med sin familj och sedan satt de där i natten glädjestrålande över att ha fått lära känna Herren Jesus Kristus.
Vilken dramatisk natt. Kan du se dem vid bordet, med ljusen tända och med glädjetårar i sina ögon? Kan du se apostlarna? Trötta, med bandage, kanske blöta skjortor, vid det dukade bordet? Barnens ögon och den Heliges närvaro. Vilken natt! Och vad hände de övriga fångarna? Det får vi inte veta. Men inte är det möjligt att de låstes in under denna natt. De gick nog fria, åtminstone för den natten.
Herre lär oss prisa och lova dig under alla livets förhållanden.
tisdag 6 januari 2015
När han fann honom
Guds ord är sannerligen märkligt och levande. När vi läser sammanhangen om igen framkommer helt nya saker som vi tidigare inte sett eller lagt märke till. Så blev det för mig nu ikväll när jag läste om mannen som var född blind, och som även var intalad ända från sin barndom att det berodde på synd som han inte kunde se.
Vi känner alla berättelsen från Johannes nionde kapitel.
Allt började med att Jesus fick se honom (Joh 9:1). På lärjungarnas fråga om vem som hade syndat eftersom han var blind svarade Jesus att det var ingen av dem utan att det skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. (Joh 9:3) Jesus, säger att så länge han är i världen är han världens ljus, och att han måste göra hans gärningar så länge som det är dag. (9:4-5)
Sedan spottade Jesus på marken och gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam". (9:6-7)
Och vi känner till resultatet! Han som varit blind sedan födseln kunde nu se. Och genast vidtog folkpratet och förhören. Mannen som blivit frisk fördes till fariseerna och där blev han utfrågad om hur det hela gått till och vem som hade gjort honom hel. Och fariseerna blev oeninga. Några trodde på det som mannen vittnade om Jesus medan andra inte gjorde det. De som inte trodde betvivlade att han ens varit blind från födseln och skickade efter föräldrarna och de intygade att han varit blind sedan födseln.
Och sedan blev mannen ditkallad igen för ny utfrågning. Och nu kallade de Jesus för syndare vilket den botade mannen inte kunde hålla med om. Han började försvara Jesus på ett kraftfullt sätt och sa till slut: ""Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! Vi vet att Gud inte lyssnar till någon syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja då lyssnar han till honom. " (9:30-31)
Och han fortsatte: "Aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen inte vore från Gud kunde han ingenting göra." (9:32-33)
Och fariseerna reagerade genom att säga: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.
Jesus fick höra att de hade drivit bort honom och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?"
Här vill jag stanna lite för att uppmärksamma denna sista vers. Det visar att Jesus inte bara helade mannen utan han hade sådan kärlek till honom att han faktiskt gav sig ut för att leta efter honom. Allt hade börjat på Jesu initiativ. Jesus såg mannen och i det seendet hade han fångat nöden bakom situationen. Jesus kunde genast avväpna dem som anklagade honom för synd. Och mannen fick inte bara sina fysiska ögon öppnade utan han fick en ännu större gåva - friheten från skuld, skam och dom. Han blev också genast prövad i sin nya frihet. Två gånger fick han vittna inför skeptiska vittnen som inte ville tro hans ord. Och tänk att han stod upp för Jesus på det sätt han gjorde! Den befrielse som han fått hade gett honom ett stort mod! Han frågade fariseerna hur det kom sig att inte de kände till honom eftersom han förstod att han var gudfruktig och Gud besvarade hans böner.
Sedan ser vi att åter är det på Jesu initiativ som relationen fördjupas. Jesus fick höra att de drivit bort honom och vi vet inte vad han kände eller tänkte, men troligen var det smärtsamt för honom att höra att mannen drivits bort. Den man som levat i skuld, skam och fullständigt mörker blev nu på sitt livs ljusaste dag bortdriven ur gemenskapen utan att bli trodd i sitt vittnesbörd. Men berättelsen slutar inte där. Jesus fann honom.
Jesus fann honom och frågade: "Tror du på Människosonen?" (9:35)
Jesus berättade för honom att det var han som var människosonen och att han kommit till en dom i världen, "för att de som inte ser ska se och de som ser skall bli blinda".
Och även de orden var hörda av fariseerna som hånade honom varpå han svarade att om de inte påstått sig kunna se hade de inte haft någon synd, men nu när de säger sig kunna se så står synden kvar.
Den här mannen hade inte gjort någonting för sin frälsning. Hela initiativet låg på Jesus hela tiden. Allt han behövde göra var att ta emot hälsa och befrielse och sedan berätta för andra vad Herren gjort.
Låt oss göra detsamma! I vår Herre Jesu Kristi namn.
Vi känner alla berättelsen från Johannes nionde kapitel.
Allt började med att Jesus fick se honom (Joh 9:1). På lärjungarnas fråga om vem som hade syndat eftersom han var blind svarade Jesus att det var ingen av dem utan att det skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. (Joh 9:3) Jesus, säger att så länge han är i världen är han världens ljus, och att han måste göra hans gärningar så länge som det är dag. (9:4-5)
Sedan spottade Jesus på marken och gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam". (9:6-7)
Och vi känner till resultatet! Han som varit blind sedan födseln kunde nu se. Och genast vidtog folkpratet och förhören. Mannen som blivit frisk fördes till fariseerna och där blev han utfrågad om hur det hela gått till och vem som hade gjort honom hel. Och fariseerna blev oeninga. Några trodde på det som mannen vittnade om Jesus medan andra inte gjorde det. De som inte trodde betvivlade att han ens varit blind från födseln och skickade efter föräldrarna och de intygade att han varit blind sedan födseln.
Och sedan blev mannen ditkallad igen för ny utfrågning. Och nu kallade de Jesus för syndare vilket den botade mannen inte kunde hålla med om. Han började försvara Jesus på ett kraftfullt sätt och sa till slut: ""Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! Vi vet att Gud inte lyssnar till någon syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja då lyssnar han till honom. " (9:30-31)
Och han fortsatte: "Aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen inte vore från Gud kunde han ingenting göra." (9:32-33)
Och fariseerna reagerade genom att säga: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.
Jesus fick höra att de hade drivit bort honom och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?"
Här vill jag stanna lite för att uppmärksamma denna sista vers. Det visar att Jesus inte bara helade mannen utan han hade sådan kärlek till honom att han faktiskt gav sig ut för att leta efter honom. Allt hade börjat på Jesu initiativ. Jesus såg mannen och i det seendet hade han fångat nöden bakom situationen. Jesus kunde genast avväpna dem som anklagade honom för synd. Och mannen fick inte bara sina fysiska ögon öppnade utan han fick en ännu större gåva - friheten från skuld, skam och dom. Han blev också genast prövad i sin nya frihet. Två gånger fick han vittna inför skeptiska vittnen som inte ville tro hans ord. Och tänk att han stod upp för Jesus på det sätt han gjorde! Den befrielse som han fått hade gett honom ett stort mod! Han frågade fariseerna hur det kom sig att inte de kände till honom eftersom han förstod att han var gudfruktig och Gud besvarade hans böner.
Sedan ser vi att åter är det på Jesu initiativ som relationen fördjupas. Jesus fick höra att de drivit bort honom och vi vet inte vad han kände eller tänkte, men troligen var det smärtsamt för honom att höra att mannen drivits bort. Den man som levat i skuld, skam och fullständigt mörker blev nu på sitt livs ljusaste dag bortdriven ur gemenskapen utan att bli trodd i sitt vittnesbörd. Men berättelsen slutar inte där. Jesus fann honom.
Jesus fann honom och frågade: "Tror du på Människosonen?" (9:35)
Jesus berättade för honom att det var han som var människosonen och att han kommit till en dom i världen, "för att de som inte ser ska se och de som ser skall bli blinda".
Och även de orden var hörda av fariseerna som hånade honom varpå han svarade att om de inte påstått sig kunna se hade de inte haft någon synd, men nu när de säger sig kunna se så står synden kvar.
Den här mannen hade inte gjort någonting för sin frälsning. Hela initiativet låg på Jesus hela tiden. Allt han behövde göra var att ta emot hälsa och befrielse och sedan berätta för andra vad Herren gjort.
Låt oss göra detsamma! I vår Herre Jesu Kristi namn.
onsdag 31 december 2014
Inte med våld
Joh 6:15 Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.
Den här händelsen inträffade efter bespisningsundret där 5000 män blev mättade. När folket såg allt bröd som samlades ihop och det under som hade skett kom de till tro på honom. "Han måste vara Profeten som skall komma till världen!" (Joh 6:14)
Men Jesus visste att tron bara grundade sig på det under de hade sett. De ville ha brödet men de ville inte veta av honom eller Fadern som sänt honom. Därför förkunnar han dagen därpå om brödet från himlen. Joh 6:56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Och människorna kunde inte alls ta till sig det här utan menade att det var ett svårt tal, "vem står ut med att höra det?"
Senare när de flesta människorna lämnat Jesus och lärjungarna står kvar förklarar Jesus mera för dem, och säger att orden är ande och liv, "det är anden som ger liv, köttet hjälper inte". Och Petrus erkänner att de inte kan gå till någon annan eftersom det är Jesus som har det levande ordet.
Men för att återgå till detta första bibelställe, så visste alltså Jesus att människorna ville göra honom till konung med våld. Det skulle betyda att någon reses till konung antingen han ville det eller inte. Folket kunde utse åt sig en konung och föra fram honom med våld.
Våldet är inte alltid fysikt, det finns annat våld, som när ord missbrukas och när maktpositioner används fel. Vi kan i bön uppleva att det pågår krig i andevärlden och allt har inte med det "onda" att göra - utan människornas viljor krockar, även med de bästa ambitioner. Men låt oss visa varandra respekt och göra vad vi kan för att inte "utvälja kungar med våld". Det för aldrig något gott med sig. Vår Kung som vi tror på, han nedsteg från sitt rike av fri vilja och allt han gjorde var av fri vilja, och nu sitter han åter på Faderns högra sida för att mana gott för oss. Det är honom vi väntar på.
Den här händelsen inträffade efter bespisningsundret där 5000 män blev mättade. När folket såg allt bröd som samlades ihop och det under som hade skett kom de till tro på honom. "Han måste vara Profeten som skall komma till världen!" (Joh 6:14)
Men Jesus visste att tron bara grundade sig på det under de hade sett. De ville ha brödet men de ville inte veta av honom eller Fadern som sänt honom. Därför förkunnar han dagen därpå om brödet från himlen. Joh 6:56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Och människorna kunde inte alls ta till sig det här utan menade att det var ett svårt tal, "vem står ut med att höra det?"
Senare när de flesta människorna lämnat Jesus och lärjungarna står kvar förklarar Jesus mera för dem, och säger att orden är ande och liv, "det är anden som ger liv, köttet hjälper inte". Och Petrus erkänner att de inte kan gå till någon annan eftersom det är Jesus som har det levande ordet.
Men för att återgå till detta första bibelställe, så visste alltså Jesus att människorna ville göra honom till konung med våld. Det skulle betyda att någon reses till konung antingen han ville det eller inte. Folket kunde utse åt sig en konung och föra fram honom med våld.
Våldet är inte alltid fysikt, det finns annat våld, som när ord missbrukas och när maktpositioner används fel. Vi kan i bön uppleva att det pågår krig i andevärlden och allt har inte med det "onda" att göra - utan människornas viljor krockar, även med de bästa ambitioner. Men låt oss visa varandra respekt och göra vad vi kan för att inte "utvälja kungar med våld". Det för aldrig något gott med sig. Vår Kung som vi tror på, han nedsteg från sitt rike av fri vilja och allt han gjorde var av fri vilja, och nu sitter han åter på Faderns högra sida för att mana gott för oss. Det är honom vi väntar på.
onsdag 17 december 2014
Gud i bastun
Det händer inte alltför ofta att jag skriver vittnesbörd. Men jag upplever att den här händelsen är värd att förmedla.
Jag var på badhuset och efter det att jag simmat klart ville jag gå till bastun. Först försökte jag ligga allra överst, men det blev för varmt och efter en stund flyttade jag ner. Då noterade jag att fler satt i bastun, men jag började inte prata utan lade mig ner på nedersta bänken.
Medan jag låg där började några av de som satt i bastun talas vid ivrigt - på tigrinja! Men tonläget var vänligt och jag låg så bekvämt att jag slumrade till lite. När jag vaknade sa jag till dem: "jag somnade nästan av era röster, det är så skönt när man inte förstår, då blir man inte nyfiken", varpå den ena svarade: "vi pratade bara om Gud". Och sen vidtog ett mycket upplyftande samtal. Vilket vittnesbörd den ena kvinnan hade. Det var så fantastiskt men ska inte lämna ut det personliga här utan jag hoppas att du får möta henne också. Gud hade verkligen gjort sådana mirakel i hennes liv och hon lyste när hon berättade om hur mycket hon älskade Jesus. "Jag är kär, jag är förälskad, jag älskar Jesus, Han är så underbar", ja, detta och liknande sa hon hela tiden mellan de personliga bitarna. Hennes väninna var mera tyst men i bastun fanns ytterligare en person som hela tiden var tyst. Efter en stund vände jag mig till henne och sa: "blir du störd av allt prat om Gud här inne?" Nej, svarade hon, jag tror också på Gud. Jag tror också på Jesus men mest Muhammed och det är samma Gud.
Oj, nu blev det lite svårt, men Gud gav orden och jag fick säga: "bed den Helige Ande hjälpa dig att säga om det är samma Gud. Jesus sa ju att han var enda vägen", sedan fortsatte den kvinnan som var så kär i Jesus att berätta och fylla i, och den muslimska kvinnan svarade hela tiden att det är "samma Gud". Vi vittnade för henne alla tre och jag tror att hon fick mycket sått in i sitt hjärta den stunden.
Den kvinna som berättade att hon älskade Jesus så mycket hon hade första gången lärt känna honom genom en röst i sitt eget hjärta och genom den rösten lärde hon sig sedan hitta och läsa i Bibeln. Jag är så tacksam att vi fick en så fin stund på ett helt oväntat ställe. Gud är god!
Bön: Jesus tack för att jag fick möta kvinnorna i bastun som vittnade så frimodigt. Tack för att också jag fick vittna och tack Herre för den sådd som gick ut.
Jag var på badhuset och efter det att jag simmat klart ville jag gå till bastun. Först försökte jag ligga allra överst, men det blev för varmt och efter en stund flyttade jag ner. Då noterade jag att fler satt i bastun, men jag började inte prata utan lade mig ner på nedersta bänken.
Medan jag låg där började några av de som satt i bastun talas vid ivrigt - på tigrinja! Men tonläget var vänligt och jag låg så bekvämt att jag slumrade till lite. När jag vaknade sa jag till dem: "jag somnade nästan av era röster, det är så skönt när man inte förstår, då blir man inte nyfiken", varpå den ena svarade: "vi pratade bara om Gud". Och sen vidtog ett mycket upplyftande samtal. Vilket vittnesbörd den ena kvinnan hade. Det var så fantastiskt men ska inte lämna ut det personliga här utan jag hoppas att du får möta henne också. Gud hade verkligen gjort sådana mirakel i hennes liv och hon lyste när hon berättade om hur mycket hon älskade Jesus. "Jag är kär, jag är förälskad, jag älskar Jesus, Han är så underbar", ja, detta och liknande sa hon hela tiden mellan de personliga bitarna. Hennes väninna var mera tyst men i bastun fanns ytterligare en person som hela tiden var tyst. Efter en stund vände jag mig till henne och sa: "blir du störd av allt prat om Gud här inne?" Nej, svarade hon, jag tror också på Gud. Jag tror också på Jesus men mest Muhammed och det är samma Gud.
Oj, nu blev det lite svårt, men Gud gav orden och jag fick säga: "bed den Helige Ande hjälpa dig att säga om det är samma Gud. Jesus sa ju att han var enda vägen", sedan fortsatte den kvinnan som var så kär i Jesus att berätta och fylla i, och den muslimska kvinnan svarade hela tiden att det är "samma Gud". Vi vittnade för henne alla tre och jag tror att hon fick mycket sått in i sitt hjärta den stunden.
Den kvinna som berättade att hon älskade Jesus så mycket hon hade första gången lärt känna honom genom en röst i sitt eget hjärta och genom den rösten lärde hon sig sedan hitta och läsa i Bibeln. Jag är så tacksam att vi fick en så fin stund på ett helt oväntat ställe. Gud är god!
Bön: Jesus tack för att jag fick möta kvinnorna i bastun som vittnade så frimodigt. Tack för att också jag fick vittna och tack Herre för den sådd som gick ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)