När han fann honom

Guds ord är sannerligen märkligt och levande. När vi läser sammanhangen om igen framkommer helt nya saker som vi tidigare inte sett eller lagt märke till. Så blev det för mig nu ikväll när jag läste om mannen som var född blind, och som även var intalad ända från sin barndom att det berodde på synd som han inte kunde se.

Vi känner alla berättelsen från Johannes nionde kapitel.

Allt började med att Jesus fick se honom (Joh 9:1). På lärjungarnas fråga om vem som hade syndat eftersom han var blind svarade Jesus att det var ingen av dem utan att det skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. (Joh 9:3) Jesus, säger att så länge han är i världen är han världens ljus, och att han måste göra hans gärningar så länge som det är dag. (9:4-5)

Sedan spottade Jesus på marken och gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam". (9:6-7)

Och vi känner till resultatet! Han som varit blind sedan födseln kunde nu se. Och genast vidtog folkpratet och förhören. Mannen som blivit frisk fördes till fariseerna och där blev han utfrågad om hur det hela gått till och vem som hade gjort honom hel. Och fariseerna blev oeninga. Några trodde på det som mannen vittnade om Jesus medan andra inte gjorde det. De som inte trodde betvivlade att han ens varit blind från födseln och skickade efter föräldrarna och de intygade att han varit blind sedan födseln.

Och sedan blev mannen ditkallad igen för ny utfrågning. Och nu kallade de Jesus för syndare vilket den botade mannen inte kunde hålla med om. Han började försvara Jesus på ett kraftfullt sätt och sa till slut: ""Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! Vi vet att Gud inte lyssnar till någon syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja då lyssnar han till honom. " (9:30-31)

Och han fortsatte: "Aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen inte vore från Gud kunde han ingenting göra." (9:32-33)

Och fariseerna reagerade genom att säga: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.

Jesus fick höra att de hade drivit bort honom och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?"

Här vill jag stanna lite för att uppmärksamma denna sista vers. Det visar att Jesus inte bara helade mannen utan han hade sådan kärlek till honom att han faktiskt gav sig ut för att leta efter honom. Allt hade börjat på Jesu initiativ. Jesus såg mannen och i det seendet hade han fångat nöden bakom situationen. Jesus kunde genast avväpna dem som anklagade honom för synd. Och mannen fick inte bara sina fysiska ögon öppnade utan han fick en ännu större gåva - friheten från skuld, skam och dom. Han blev också genast prövad i sin nya frihet. Två gånger fick han vittna inför skeptiska vittnen som inte ville tro hans ord. Och tänk att han stod upp för Jesus på det sätt han gjorde! Den befrielse som han fått hade gett honom ett stort mod! Han frågade fariseerna hur det kom sig att inte de kände till honom eftersom han förstod att han var gudfruktig och Gud besvarade hans böner.

Sedan ser vi att åter är det på Jesu initiativ som relationen fördjupas. Jesus fick höra att de drivit bort honom och vi vet inte vad han kände eller tänkte, men troligen var det smärtsamt för honom att höra att mannen drivits bort. Den man som levat i skuld, skam och fullständigt mörker blev nu på sitt livs ljusaste dag bortdriven ur gemenskapen utan att bli trodd i sitt vittnesbörd. Men berättelsen slutar inte där. Jesus fann honom.

Jesus fann honom och frågade: "Tror du på Människosonen?" (9:35)

Jesus berättade för honom att det var han som var människosonen och att han kommit till en dom i världen, "för att de som inte ser ska se och de som ser skall bli blinda".

Och även de orden var hörda av fariseerna som hånade honom varpå han svarade att om de inte påstått sig kunna se hade de inte haft någon synd, men nu när de säger sig kunna se så står synden kvar.

Den här mannen hade inte gjort någonting för sin frälsning. Hela initiativet låg på Jesus hela tiden. Allt han behövde göra var att ta emot hälsa och befrielse och sedan berätta för andra vad Herren gjort.

Låt oss göra detsamma! I vår Herre Jesu Kristi namn.

Inte med våld

Joh 6:15 Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.

Den här händelsen inträffade efter bespisningsundret där 5000 män blev mättade. När folket såg allt bröd som samlades ihop och det under som hade skett kom de till tro på honom. "Han måste vara Profeten som skall komma till världen!" (Joh 6:14)

Men Jesus visste att tron bara grundade sig på det under de hade sett. De ville ha brödet men de ville inte veta av honom eller Fadern som sänt honom. Därför förkunnar han dagen därpå om brödet från himlen. Joh 6:56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Och människorna kunde inte alls ta till sig det här utan menade att det var ett svårt tal, "vem står ut med att höra det?"

Senare när de flesta människorna lämnat Jesus och lärjungarna står kvar förklarar Jesus mera för dem, och säger att orden är ande och liv, "det är anden som ger liv, köttet hjälper inte". Och Petrus erkänner att de inte kan gå till någon annan eftersom det är Jesus som har det levande ordet.

Men för att återgå till detta första bibelställe, så visste alltså Jesus att människorna ville göra honom till konung med våld. Det skulle betyda att någon reses till konung antingen han ville det eller inte. Folket kunde utse åt sig en konung och föra fram honom med våld.

Våldet är inte alltid fysikt, det finns annat våld, som när ord missbrukas och när maktpositioner används fel. Vi kan i bön uppleva att det pågår krig i andevärlden och allt har inte med det "onda" att göra - utan människornas viljor krockar, även med de bästa ambitioner. Men låt oss visa varandra respekt och göra vad vi kan för att inte "utvälja kungar med våld". Det för aldrig något gott med sig. Vår Kung som vi tror på, han nedsteg från sitt rike av fri vilja och allt han gjorde var av fri vilja, och nu sitter han åter på Faderns högra sida för att mana gott för oss. Det är honom vi väntar på.

Gud i bastun

Det händer inte alltför ofta att jag skriver vittnesbörd. Men jag upplever att den här händelsen är värd att förmedla.

Jag var på badhuset och efter det att jag simmat klart ville jag gå till bastun. Först försökte jag ligga allra överst, men det blev för varmt och efter en stund flyttade jag ner. Då noterade jag att fler satt i bastun, men jag började inte prata utan lade mig ner på nedersta bänken.

Medan jag låg där började några av de som satt i bastun talas vid ivrigt - på tigrinja! Men tonläget var vänligt och jag låg så bekvämt att jag slumrade till lite. När jag vaknade sa jag till dem: "jag somnade nästan av era röster, det är så skönt när man inte förstår, då blir man inte nyfiken", varpå den ena svarade: "vi pratade bara om Gud". Och sen vidtog ett mycket upplyftande samtal. Vilket vittnesbörd den ena kvinnan hade. Det var så fantastiskt men ska inte lämna ut det personliga här utan jag hoppas att du får möta henne också. Gud hade verkligen gjort sådana mirakel i hennes liv och hon lyste när hon berättade om hur mycket hon älskade Jesus. "Jag är kär, jag är förälskad, jag älskar Jesus, Han är så underbar", ja, detta och liknande sa hon hela tiden mellan de personliga bitarna. Hennes väninna var mera tyst men i bastun fanns ytterligare en person som hela tiden var tyst. Efter en stund vände jag mig till henne och sa: "blir du störd av allt prat om Gud här inne?" Nej, svarade hon, jag tror också på Gud. Jag tror också på Jesus men mest Muhammed och det är samma Gud.

Oj, nu blev det lite svårt, men Gud gav orden och jag fick säga: "bed den Helige Ande hjälpa dig att säga om det är samma Gud. Jesus sa ju att han var enda vägen", sedan fortsatte den kvinnan som var så kär i Jesus att berätta och fylla i, och den muslimska kvinnan svarade hela tiden att det är "samma Gud". Vi vittnade för henne alla tre och jag tror att hon fick mycket sått in i sitt hjärta den stunden.

Den kvinna som berättade att hon älskade Jesus så mycket hon hade första gången lärt känna honom genom en röst i sitt eget hjärta och genom den rösten lärde hon sig sedan hitta och läsa i Bibeln. Jag är så tacksam att vi fick en så fin stund på ett helt oväntat ställe. Gud är god!

Bön: Jesus tack för att jag fick möta kvinnorna i bastun som vittnade så frimodigt. Tack för att också jag fick vittna och tack Herre för den sådd som gick ut. 

RFSL avvisar SvK:s önskan om certifiering!

Lukas Berggren, chefredaktör och ansvarig utgivare av Världen idag, skrev igår en ledare vars innehåll är mycket häpnadsväckande. Ledarens rubrik: Förlåta eller certifiera synd, ger redan den en fingervisning om hållningen i certifieringsdebatten, men här handlar det alltså inte i första hand om Svenska kyrkans eventuella samvetsbetänkligheter kring homosexualiteten, utan här handlar det om RFSL:s betänkligheter till kyrkan!

Lukas Berggren skriver att kyrkomötet under förra året beslutade att "uppmuntra stiften att genomföra hbt-certifikat på Svenska kyrkans arbetsplatser". Förra veckan redovisades en förstudie till detta där det framkom det i förstudien följande referat av RFSL:s ställningstagande:

"RFSL avser inte att hbt-certifiera arbetsplatser i Svenska kyrkan med sin certifiering. De motiverar detta beslut med att de inte certifierar ideologier och menar att en certifiering av en arbetsplats i Svenska kyrkan skulle kunna missuppfattas som en certifiering av Svenska kyrkans bekännelse och lära."

Berggren fortsätter i ledaren att samtala kring frågans olika aspekter, bland annat ekonomiska, och ideologiska. Och jag ber dig som läsare att läsa ledaren i sin helhet, men jag vill stanna vid detta oerhörda som händer.

Att certifiera är att myndiggöra. Jag har tidigare skrivit om ursprunget till uttrycket och vad myndigheterna de facto lämnat över till en förening. Redan tidigare stod vi inför det faktum att:

1. Synd godkändes av kyrkan
2. Dess förespråkare behövde därmed ingen förlåtelse
3. Organiserade grupper av dessa kunde till och med rikta anspråk på kyrkan och dess förkunnelse
4. Myndigheter och kyrkor "gick med på" att låta denna förening certifiera dem till kunskap om sin livsstil och sin ideologi.

Fråntagna sin makt och värdighet står de nu avvisade av RFSL.

Som kristna har vi en levande Gud och ett levande, verkligt och sant Ord. Detta ord är heligt, rent och rättfärdigt i alla stycken. Den som tror på Gud och hans son Jesus Kristus blir räddad/frälst - inte bara här i den här tiden, utan för ett liv i evighet!!!

Vilket enormt värde!!!

Tänk att många lägger ut många tusen kronor för att kanske få några år extra på jorden, när det eviga livet och Guds rike redan här och nu är gratis och fritt. Och betänk att denne vår Gud, Fader och Herre önskar gemenskap med oss. Och han vill att vi ska gå hans ärenden. Denne skapare och frälsare har gett oss principer för livet och allt levande. Dessa principer är inte svåra. Det handlar om kärlek.

Skulle då en förening av något slag kunna rubba denne Skapare och frälsare? Nej, och åter nej!

Svenska kyrkan skulle aldrig ha inlåtit sig i denna oheliga allians. Nu skördar de frukten. Jag såg att de ska utbilda egna informatörer och göra någon "egen" hbt-cerfifiering internt. Detta önskar jag att de omedelbart slår ur hågen. Allt vad helighet och tro är hånas i dessa sammanhang. I sommarens Pridefestival kunde t.ex. deltagare pröva på BDSM - tekniker och andra för kristen tro väsensfrämmande företeelser. I allt detta deltar t.ex. Sensus och Bilda (men jag är tacksam över att det inte blev av med sammanslagning).

Citerar slutligen Berggren: "Faktum är att Svenska kyrkans egen ledning borde borde inse det orimliga i att en organisation som RFSL ska överpröva kyrkans bekännelse och lära."

Kjöllers postmoderna etik

Dagens Nyheters krönikör Hanne Kjöller slår till igen! Denna gång under rubriken: Mer moralism än realism. Underrubriken lyder: Om valet att försöka skaffa barn är individens, kan inte försörjningsplikten i första hand läggas på staten.

Först, innan jag går in på etiska aspekter av innehållet i denna krönika, skulle jag helt kort vilja påpeka att denna rubrik innefattar i stort sett varje tillblivet barn i västvärlden, utom dem som kommer till genom s.k. misstag. Det är den första logiska kullerbyttan, och den andra är ordet "första hand" - det är aldrig statens ansvar i första hand att försörja barnen. De bidrag som finns för barnen är det allmänna barnbidraget och för ensamma föräldrar s.k. bidragsförskott. Bidragsförskottet kom till på grund av att många (företrädesvis fäder) inte betalade sitt lagstadgade underhåll till barnen efter en separation. Då trädde staten in som en garant och tanken är ju att båda föräldrarna ska bidra till barnens försörjning, så detta bidragsförskott är en miniminivå som ska utbetalas till den förälder som har vårdnaden där de ska återkräva beloppet av den andre föräldern. I vissa fall kan inte pengarna återkrävas och då kan det ju ses som ett bidrag.

Med detta sagt vill jag komma till några springande punkter i Hanne Kjöllers krönika.

1. Varför skulle kärnfamiljen vara ett unket ideal? Fortfarande - trots all propaganda - är kärnfamiljen den form som de allra flesta växer upp i.
2. Varför skulle staten bidra till att befrukta en rad ensamstående föräldrar när all kunskap och tidigare erfarenhet genom århundraden med tydlighet har visat att de barnen generellt sett får svårare vuxenliv?
3. Och på vilket sätt anser du att flergifte eller familjer med många föräldrar skulle bidra till ökad trygghet? I ett samhälle där det är svårt även för två personer att hålla sams. Tryggheten måste bli mycket liten i en sådan konstellation. Då är flergenerationsboende, storfamiljsboende eller nära församlingsliv att föredra.

Kjöller inleder artikeln med att försvara privat spermadonation. Hon tycker inte att det skulle utgöra något problem om en och samma donator ger upphov till ett hundratal barn med tanke på att det land vi bor i snart har 10 miljoner invånare. Och varför, menar Kjöller, skulle en sådan donator behöva visa något intyg på sin hälsa, det gör vi ju inte heller i våra fasta relationer?

Hela artikeln utgör en soppa av åsikter och etiskt moraliserande utifrån den fattiga basen postmodernism och relativism. En politisk korrekthet fullständigt utan udd. Den enda gräns Kjöller till slut sätter mot hela det postmodernistiska korthuset är att staten inte borde försörja de barn som tillkommit genom insemination till ensamstående. Här faller Kjöller tillbaka något till 1900-talets åtskillnad på värdiga och inte värdiga bidragsmottagare där man av tradition ofta talat om olika principer för att bedöma denna värdighet. (ex. fattigdom av egen förskyllan eller genom sjukdom)

Som kristen vill jag fortsätta tro att varje barn är en Guds gåva. Även dessa barn som tillkommit genom s.k. misstag eller utanför äktenskap. Denna gåva förvaltas bäst av två vuxna föräldrar, en kvinna och en man, i ett äktenskap, men när det inte är möjligt kan barn ändå få god uppväxt med hjälp av vänner, släkt och församlingsgemenskap (om man har sådan). Den propaganda som dagens uppväxande släkte förses med är förödande. Det borde vara tvingande att skolan fick lära ut hur verkligheten ser ut. Hur många människor som faktiskt lever i vissa typer av familjer. Skulle vi lyssna på propagandan och dess överdrivna beskrivningar om heterogenititet och upplösning skulle många kunna få den uppfattningen att det rör sig om verklighetsbeskrivningar - vilket det lyckligtvis inte gör. Men tänk på att barnen växer upp i denna propaganda! Och varför är vi så blinda? Vi kan förfasas över nazitidens propaganda, men vi ser inte det som händer i nutiden.

Bön: Jag ber dig Herre i Jesu Kristi namn att du låter sanningen om familjen bli känd i skolan och bland barnen. Jag ber dig att den propagandamaskin som fått tillgång till det uppväxande släktet ska genomlysas och bekämpas. 

Han är det...

2 Kor 5:18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst

Job 7:17-18 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, ger akt på henne så noga, synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

Gud som är universums skapare och allting levandes tillkomst, upphöjd över allt, och som existerar i evighet, som är själva existensens urform och upphov, han är det som tänker på människan. Han är det som ger akt på henne så noga och synar henne varje morgon. Han är det också som sände sin egen son att dö i vårt ställe, medan vi ännu var onda. Han är det som förlåter synder och som genom Kristus har ställt oss i försoningens tjänst. Han är det. Han är det som vi ska se upp till och tacka när det går oss väl, men Han är det också som vi ska tillbedja i dödsskuggans dal. Han är det som är ljuset på vår stig och Han är det som gör Ordet levande. Han är full av sanning och nåd och han är det som strålar av rättfärdighet. Han är ljuvlig och underbar och hans vägar är rätta.

Varför skulle vi inte lyda en sådan Gud?

Bön: Herre, du som är allt i alla, lär oss förmedla ditt hopp och ditt ljus. Lär oss leva i och av ditt eget Ord. 

För evangeliets skull

Mark 10:29 Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull (30) utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv. ¨

Vi följer inte Jesus, vår Herre, för gåvornas skull, men vi vet och får ofta erfara att han verkligen håller sina löften. Allt förses vi med när vi följer honom. Hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar. Ingenting ska fattas oss.

Mark 10:45 Ty människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

I det tjänandet kan vi ibland få uppleva brist, men vi vet och förstår att Hans hand är med i allt.