Frid vänner!
Eftersom den här bloggen är min så tänkte jag unna mig att göra ett inlägg som mest är "prat". Varför, kanske du undrar?
Jo, för att ventilera hur låst man kan känna sig i vardagens möten när det gäller frågor som rör församlingstillhörighet, vägval och på vilket sätt varningar för det ekumeniska systemet tas emot, öga mot öga.
Här ger jag ett axplock av svar jag fått. Jag citerar inte personerna exakt av hänsyn till dem.
* Jag är inte så påläst...
* Oj, sånt där känner inte jag till...
* jag vill röra mig i det lilla...
* ja, man vet inte riktigt vad de beslutar...
* Det verkar så komplicerat...
* jag vet inte var man ska hitta sådan information
* jag har inte tid...
Låt mig ta en parallell. Om du satt på en stor båt tillsammans med påven, biskoparna och en mängd lärde från olika världskyrkor och du skulle märka att på båten börjar allt mer av det som sägs och görs avvika från den bok som anger färdriktningen. Skulle du då säga att du inte har tid eller inte kan eller inte vill eller inte förstår?
En annan sak jag tänkt på är att oftast vänder personen argumenten så att de flyttar fokus från det jag säger till min person, "men det är ju fantastiskt vad du är påläst", trots att jag inte alls är särskilt påläst utan bara läst så pass mycket att jag åtminstone kan ta ställning.
Och, sedan, apropå rubriken, som handlar om våra hjärnor. Detta har förundrat mig att vissa får det att låta så avancerat att sätta sig in i, och då vill jag nämna lite vad personer som säger så klarar av.
De klarar:
1. Höga studier
2. Läsa flera språk
3. Svåra arbetsuppgifter
4. Ledarskap
5. Organisera privatliv
6. Ordna sin ekonomi
7. Bygga, både ut och nytt, samt förvärva egendomar och andra ägodelar.
8. Genomföra planering och resor
9. Klara rekreation och semester
10. Vårda relationer och släktband
12. Aktivt deltagande i kulturliv
Detta får mig att undra: om man klarar allt detta men inte har tid, lust eller "kapacitet" att läsa och ta reda på hur det är ställt med båten man sitter i - då är det fel på prioriteringarna.
Om vi låter oss vilseföras. Om vi låter världen ta över kyrkorna och om vi inte gör någonting åt saken då hamnar ju nästa generation i ett än värre läge. Och eftersom jag är personlig i det här inlägget kan jag säga att jag knappast klarar många av de 12 punkter jag skrivit upp men evighetsfrågan är så angelägen att alla de andra punkterna fått stryka på foten.
Ja, ursäkta ett pratigt inlägg. Kontentan är denna, skyll inte på att det är för svårt eller att du inte har tid. Du har tid! Din hjärna fungerar utmärkt och du har ju kapacitet för så mycket avancerade saker i ditt övriga liv så att det bör inte vara minsta problem att skaffa fram information om Världskyrkan och dess innehåll och vägval.
lördag 19 oktober 2013
fredag 18 oktober 2013
Ropen i Dekapolis
Hör du, någon ropar. Någon ropar.
I alla tider har människor haft budskap att förmedla till sin nästa. Metoderna för hur budskapen ska förmedlas har varierat mycket, särskilt det sista århundradet, när vi har fått tillgång till all upptänklig media. Fattiglappe kan twittra och yttra sig om det som sker i maktens korridorer på ett sätt som vore fullständigt väsensfrämmande förr. Och om detta är en slags demokratisk process eller en sörja av fabulerande och individcentrering, det lär väl bli en fråga för framtida forskning.
De tidiga predikanterna hade ingen tillgång till allt detta. De hade sin röst, sin tro, sitt mod och ett ord från Herren att gå. En sådan man rörde sig i Dekapolis. Vi tror inte ens att han hade tillgång till skrifterna, utan han gick på en befallning av Herren själv.
"Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig".
Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Herren hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
Vad ett personligt vittnesbörd kan betyda! Alla förundrade sig, och det var inte konstigt med tanke på det vittnesbörd han hade att förmedla. Men vi ser att det uppdrag Jesus gav utökades av mannen själv. Om det utökades av sig självt, dvs vittnesbördets styrka fick egen livskraft och fördes iväg, eller om det blev ett sätt för mannen att leva sitt nya liv vet vi inte. Vi vet inte heller hur lång tid han gick omkring i området och ropade och vi vet heller ingenting om hans fortsatta liv. Men en sak vet vi och det är att han ropade i hela Dekapolis och det området är relativt omfattande. Det innefattade omkring tio städer även om antalet varierade. Han gick alltså och ropade i alla dessa städer.
Jag tänker på Jesus här. När han sände ut lärjungarna så gick de alltid två och två och de fick oerhört detaljerade beskrivningar om vad de skulle säga, hur de skulle bete sig och vad som var målet med att de gick ut. De blev också noggrant upplysta om vilken makt som skulle åtfölja dem när de gick, men här sänder Jesus en ensam man till "sina egna". Denne man hade varit besatt och från sina sinnen. Han var känd av många för sin dårskap. Man hade bundit honom på kyrkogårdar och det hade skett vid flera tillfällen eftersom han slet sig lös. Och vi vet att Jesus vid ett annat tillfälle varnar den som blivit befriad att ta emot nya demoner eftersom de då kommer att finna huset tomt och städat.
Varför fick inte mannen i stället följa Jesus så om han bad om? Vad berodde det på att Jesus sände denne man tillbaka till sina egna för att berätta?
Många svar får vi aldrig, men vi ser av det som är skrivet i Markus 5 att mannen ropade i hela Dekapolis om allt som Jesus gjort. Vittnesbördet måste bäras ut. För mannen blev det ett sätt att leva, ett sätt att hålla sitt hus fyllt med tacksamhet till Jesus, och alla som hörde honom förundrade sig.
I alla tider har människor haft budskap att förmedla till sin nästa. Metoderna för hur budskapen ska förmedlas har varierat mycket, särskilt det sista århundradet, när vi har fått tillgång till all upptänklig media. Fattiglappe kan twittra och yttra sig om det som sker i maktens korridorer på ett sätt som vore fullständigt väsensfrämmande förr. Och om detta är en slags demokratisk process eller en sörja av fabulerande och individcentrering, det lär väl bli en fråga för framtida forskning.
De tidiga predikanterna hade ingen tillgång till allt detta. De hade sin röst, sin tro, sitt mod och ett ord från Herren att gå. En sådan man rörde sig i Dekapolis. Vi tror inte ens att han hade tillgång till skrifterna, utan han gick på en befallning av Herren själv.
"Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig".
Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Herren hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
Vad ett personligt vittnesbörd kan betyda! Alla förundrade sig, och det var inte konstigt med tanke på det vittnesbörd han hade att förmedla. Men vi ser att det uppdrag Jesus gav utökades av mannen själv. Om det utökades av sig självt, dvs vittnesbördets styrka fick egen livskraft och fördes iväg, eller om det blev ett sätt för mannen att leva sitt nya liv vet vi inte. Vi vet inte heller hur lång tid han gick omkring i området och ropade och vi vet heller ingenting om hans fortsatta liv. Men en sak vet vi och det är att han ropade i hela Dekapolis och det området är relativt omfattande. Det innefattade omkring tio städer även om antalet varierade. Han gick alltså och ropade i alla dessa städer.
Jag tänker på Jesus här. När han sände ut lärjungarna så gick de alltid två och två och de fick oerhört detaljerade beskrivningar om vad de skulle säga, hur de skulle bete sig och vad som var målet med att de gick ut. De blev också noggrant upplysta om vilken makt som skulle åtfölja dem när de gick, men här sänder Jesus en ensam man till "sina egna". Denne man hade varit besatt och från sina sinnen. Han var känd av många för sin dårskap. Man hade bundit honom på kyrkogårdar och det hade skett vid flera tillfällen eftersom han slet sig lös. Och vi vet att Jesus vid ett annat tillfälle varnar den som blivit befriad att ta emot nya demoner eftersom de då kommer att finna huset tomt och städat.
Varför fick inte mannen i stället följa Jesus så om han bad om? Vad berodde det på att Jesus sände denne man tillbaka till sina egna för att berätta?
Många svar får vi aldrig, men vi ser av det som är skrivet i Markus 5 att mannen ropade i hela Dekapolis om allt som Jesus gjort. Vittnesbördet måste bäras ut. För mannen blev det ett sätt att leva, ett sätt att hålla sitt hus fyllt med tacksamhet till Jesus, och alla som hörde honom förundrade sig.
onsdag 2 oktober 2013
Maranatamöten i Umeå
Frid vänner!
Många av er har troligen uppmärksammat att vi har haft en mötesserie i Umeå med Märta Berg Strömmare och fler vittnen, som det annonserades på våra affischer och traktat. Dessa fler vittnen var i första hand Berit Kulborg som reste med Märta och hjälpte till med sång och musik, samt mig själv och vänner här I Umeå som hjälpte till på många sätt.
De budskap om Märta bar fram var oerhört starka. Jag yttrar mig i pluralis av den orsaken att många områden berördes trots att linjen och tonen var klar som kristall. De två första kvällarna uppehöll sig Märta mycket vid Johannes 4 och kvinnan vid Sykars brunn. Vi fick ta del av bakgrunden till att Samarien blivit så föraktat och vid flera tillfällen tryckte hon på att Jesus måste ta den vägen. Han måste...och parallellen till hans människoblivande och nedstigande till denna jord lyftes fram.
Ja, alla möten var starka, men för mig personligen, blev den tredje kvällen allra mest talande. Då belystes de tio jungfrurna på ett radikalt sätt, med väckelsetoner som gick tillbaka i tiden och som kopplades åter till dagens akuta läge för väckelsekristendom i Sverige.
Parallellt med våra möten pågick ekumeniska böneveckan och Pride i Umeå. Avslutningen, en kärleksmässa, hölls i stadskyrkan.
Parallellt pågår också den s.k. älmhultsväckelsen om vilken det skrivs och talas så mycket. Min insikt i den är så nära noll man kan komma, men jag vill ändå förmedla en glimt av vad jag såg och hörde under sju avslutande minuter igår.
Jag såg på dessa ynka minuter en hes och skrikande Jens Garnfeldt. Jag såg, till synes, ett helt oberörtmuditorium lyssnande till denna förkunnelse där huvudbudskapet syntes vara att smörjelse från Gud går ej att köpa, men att när Gud utser profeter så kan vi på olika sätt ära dessa och sedan tog han en liknelse från GT, där Davids armé vinner seger och inte vill dela segerbytet med dem i "trossen", vilket Gud rättade till och David instiftade till och med en lag om detta.
Kan jag då med denna lilla glimt döma ut väckelsen i Älmhult? Självklart inte! Men, om jag får lv att jämföra kära, fina Märta Berg Strömmare med denne Jens, så må jag nog säga att våra väckelsemöten i Umeå hade en annan ton av äkthet. Vi berördes av budskapet.
Många av er har troligen uppmärksammat att vi har haft en mötesserie i Umeå med Märta Berg Strömmare och fler vittnen, som det annonserades på våra affischer och traktat. Dessa fler vittnen var i första hand Berit Kulborg som reste med Märta och hjälpte till med sång och musik, samt mig själv och vänner här I Umeå som hjälpte till på många sätt.
De budskap om Märta bar fram var oerhört starka. Jag yttrar mig i pluralis av den orsaken att många områden berördes trots att linjen och tonen var klar som kristall. De två första kvällarna uppehöll sig Märta mycket vid Johannes 4 och kvinnan vid Sykars brunn. Vi fick ta del av bakgrunden till att Samarien blivit så föraktat och vid flera tillfällen tryckte hon på att Jesus måste ta den vägen. Han måste...och parallellen till hans människoblivande och nedstigande till denna jord lyftes fram.
Ja, alla möten var starka, men för mig personligen, blev den tredje kvällen allra mest talande. Då belystes de tio jungfrurna på ett radikalt sätt, med väckelsetoner som gick tillbaka i tiden och som kopplades åter till dagens akuta läge för väckelsekristendom i Sverige.
Parallellt med våra möten pågick ekumeniska böneveckan och Pride i Umeå. Avslutningen, en kärleksmässa, hölls i stadskyrkan.
Parallellt pågår också den s.k. älmhultsväckelsen om vilken det skrivs och talas så mycket. Min insikt i den är så nära noll man kan komma, men jag vill ändå förmedla en glimt av vad jag såg och hörde under sju avslutande minuter igår.
Jag såg på dessa ynka minuter en hes och skrikande Jens Garnfeldt. Jag såg, till synes, ett helt oberörtmuditorium lyssnande till denna förkunnelse där huvudbudskapet syntes vara att smörjelse från Gud går ej att köpa, men att när Gud utser profeter så kan vi på olika sätt ära dessa och sedan tog han en liknelse från GT, där Davids armé vinner seger och inte vill dela segerbytet med dem i "trossen", vilket Gud rättade till och David instiftade till och med en lag om detta.
Kan jag då med denna lilla glimt döma ut väckelsen i Älmhult? Självklart inte! Men, om jag får lv att jämföra kära, fina Märta Berg Strömmare med denne Jens, så må jag nog säga att våra väckelsemöten i Umeå hade en annan ton av äkthet. Vi berördes av budskapet.
torsdag 5 september 2013
Jesus förklarar
I mitt förra blogginlägg "En vandring", tryckte jag på hur Jesus Kristus, vår mästare, frälsare och konung, aldrig ville undanhålla lärjungarna något. Han ville att de skulle vara fullständigt enade med honom och fullständigt införstådda i Sanningen. Det är samme Jesus som lever nu och hans hjärta har inte förändrat sig. Allt vill han dela.
Men jag vill återkomma till detta ytterligare en gång eftersom det är så viktigt att vi får upp ögonen för Guds godhet, nåd och storhet. Det förra sammanhanget jag beskrev handlade om en sällsam vandring där Jesus berättade ur sitt innersta vad som väntade honom, men lärjungarna förstod ingenting och de vågade inte ens fråga. I stället ägnade de tid under vandringen till en diskussion om vem som var den störste bland dem.
Någon som känner igen sig i dagens kristenhet? Någon som snarare diskuterar, argumenterar och nagelfar mästarens intentioner och hjärteinställning än att tro på att han redan gett oss allt med honom. Vem är störst?
Och läser du med mig i Markus så ser du händelseförloppet som följer på den vandring jag beskriver. Jesus undervisar och klarlägger mängder av frågor. Han säger att de inte får hindra dem som gör kraftgärningar i hans namn. Han undervisar om att de kommer att saltas med eld och bli avskilda från världen och frestelserna.Han välsignar barnen och trycker ännu en gång på deras vikt, han undervisar den rike mannen och lärjungarna om Guds rike och sen är det dags igen.
I Markus 10:32 försöker Jesus än en gång nå fram till lärjungarna genom att berätta för dem vad som väntade honom. Denna gång var Jesus mera utförlig och berättade om hånet och lidandet, men de förstod ändå ingenting.
Diskussionen som nu följde gällde vem som skulle få sitta vid Jesu sida i himlen.
Och åter, pekar Jesus på tjänarinställningen.
Men jag vill återkomma till detta ytterligare en gång eftersom det är så viktigt att vi får upp ögonen för Guds godhet, nåd och storhet. Det förra sammanhanget jag beskrev handlade om en sällsam vandring där Jesus berättade ur sitt innersta vad som väntade honom, men lärjungarna förstod ingenting och de vågade inte ens fråga. I stället ägnade de tid under vandringen till en diskussion om vem som var den störste bland dem.
Någon som känner igen sig i dagens kristenhet? Någon som snarare diskuterar, argumenterar och nagelfar mästarens intentioner och hjärteinställning än att tro på att han redan gett oss allt med honom. Vem är störst?
Och läser du med mig i Markus så ser du händelseförloppet som följer på den vandring jag beskriver. Jesus undervisar och klarlägger mängder av frågor. Han säger att de inte får hindra dem som gör kraftgärningar i hans namn. Han undervisar om att de kommer att saltas med eld och bli avskilda från världen och frestelserna.Han välsignar barnen och trycker ännu en gång på deras vikt, han undervisar den rike mannen och lärjungarna om Guds rike och sen är det dags igen.
I Markus 10:32 försöker Jesus än en gång nå fram till lärjungarna genom att berätta för dem vad som väntade honom. Denna gång var Jesus mera utförlig och berättade om hånet och lidandet, men de förstod ändå ingenting.
Diskussionen som nu följde gällde vem som skulle få sitta vid Jesu sida i himlen.
Och åter, pekar Jesus på tjänarinställningen.
En vandring
Jesus var ofta på vandring. Ibland helt öppet och ibland dolt. Han gick ut bland massorna, men han drog sig också undan i enskildhet för att bara vara med sin älskade Fader.
En av alla dessa vandringar omtalas i Markus 9:30-32
Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen, Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
I detta sammanhang får vi väldigt mycket information om Jesus och hans tillvägagångssätt. Han hade nyligen tjänat i det offentliga, men hans tjänst börjar och slutar inte där. Nu skall lärjungarna undervisas. De går en väg som alldeles säkert var känd av andra människor, men de gick på sådan tid och sådan stund och på sådant sätt att de förblev ouppmärksammade av andra. Det var så mästaren ville ha det.
Vi får också veta och förstå att Jesus vill att lärjungarna ska bli mera delaktiga, ja, helt delaktiga! Jesus önskar faktiskt i det här läget att de ska förstå och kunna erfara vad som väntar deras mästare. Han vill att de ska förstå vidden av den mänskliga ondskan och han vill att de ska förstå vidden av Guds makt! Oj, så mycket Jesus vill dela och så lite lärjungarna förmådde ta emot.
De förstod inte ens vad han talade om! De förstod inte! Och tänk, de vågade inte heller fråga sin älskade Jesus. De vågade inte! De förstod inte!
Det är inte konstigt om de delar på sig något under vandringen. Hur kan Jesus göra mer? Vad ska han göra i det här läget? De förstår inte och vågar inte ens fråga.
När de sedan kommer hem till Kapernaum (33-37) så frågar Jesus dem vad de hade talat om på vägen. Det visar att lärjungarna klungat ihop sig och haft egna samtal mästaren förutan.
Nu teg de. Nu teg de.
Jesus satte sig då ner och kallade ihop dem. Han visste vad de talat om. Det var deras hjärtan och deras förtroende som var det viktigaste, inte svaret i sig. Han visste att de hade talat om vem som var störst.
"Om någon vill vara den störste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt bland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som sänt mig.
En av alla dessa vandringar omtalas i Markus 9:30-32
Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen, Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
I detta sammanhang får vi väldigt mycket information om Jesus och hans tillvägagångssätt. Han hade nyligen tjänat i det offentliga, men hans tjänst börjar och slutar inte där. Nu skall lärjungarna undervisas. De går en väg som alldeles säkert var känd av andra människor, men de gick på sådan tid och sådan stund och på sådant sätt att de förblev ouppmärksammade av andra. Det var så mästaren ville ha det.
Vi får också veta och förstå att Jesus vill att lärjungarna ska bli mera delaktiga, ja, helt delaktiga! Jesus önskar faktiskt i det här läget att de ska förstå och kunna erfara vad som väntar deras mästare. Han vill att de ska förstå vidden av den mänskliga ondskan och han vill att de ska förstå vidden av Guds makt! Oj, så mycket Jesus vill dela och så lite lärjungarna förmådde ta emot.
De förstod inte ens vad han talade om! De förstod inte! Och tänk, de vågade inte heller fråga sin älskade Jesus. De vågade inte! De förstod inte!
Det är inte konstigt om de delar på sig något under vandringen. Hur kan Jesus göra mer? Vad ska han göra i det här läget? De förstår inte och vågar inte ens fråga.
När de sedan kommer hem till Kapernaum (33-37) så frågar Jesus dem vad de hade talat om på vägen. Det visar att lärjungarna klungat ihop sig och haft egna samtal mästaren förutan.
Nu teg de. Nu teg de.
Jesus satte sig då ner och kallade ihop dem. Han visste vad de talat om. Det var deras hjärtan och deras förtroende som var det viktigaste, inte svaret i sig. Han visste att de hade talat om vem som var störst.
"Om någon vill vara den störste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt bland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som sänt mig.
onsdag 7 augusti 2013
Far igenom landet
1 Kung 18:5 Ahab sade till Obadja: "Far igenom landet, till alla vattenkällor och bäckar. Kanhända skall vi finna gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slippa slakta någon boskap."
Ahab var kung över Israel, men han gjorde det som var ont inför Herrens ögon. Ja, till och med mer än vad någon av dem som varit före honom gjort. (1Kung 16:30) Och Herren sände tisbiten Elia som sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om jag inte säger det."
Domen kan tyckas vara hård. Inget regn och inte ens dagg på så lång tid var förödande för landet. Men domen följde på ett förfärligt avfall. Han hade tagit Isebel, sidoniternas konungs dotter, till hustru och börjat tjäna Baal. Ahab reste ett altare till Baal i Baalstemplet som han själv låtit bygga (1 Kung 16:31), och dessutom gjorde han Aseran. Ja, han väckte sannerligen Herrens vrede! (1 Kung 16:33)
Och under denna tid var Elia sänd till en bäck där korpar försåg honom med mat. (1 Kung 17:3) Detta medan Ahab till slut knappast såg någon utväg. Han befallde då Obadja att fara genom hela landet för att försöka hålla hästar och mulåsnor vid liv med hjälp av bäckar och vattenkällor.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta påminner mig om vår tid idag. Människor åker och reser till konferenser och till olika samlingsplatser för att lyssna till predikningar som välsignar. Som ska ge bröd och kost till den fortsatta färden i livet. Men samtidigt drar vi förbannelse över vårt land när vi godtar homosexualitet, aborter och inte har respekt för gamla människor och små barn. När vi trampar livet under våra fötter. Det liv som är så dyrbart inför Gud att han gav sitt eget liv för oss, för att vi skulle slippa leva i dessa synder. Och han har inte lämnat oss rådlösa. Han har sänt sin Ande och han har lämnat sitt eget dyrbara och levande ord här på jorden. Detta borde vara oss nog. Vi borde kunna leva så att vi inte flyttar fädernas råmärken, så att vi inte förhandlar bort sanningen som är i ordet. Jesus sade ju: jag är vägen, livet och sanningen. Han ÄR allt detta och han lever i och genom sitt eget ord. När vi lever på ett fullständigt väsensfrämmande sätt från ordet och ändå ropar hans namn, så kanske Herren i perioder måste sända torka över landet så att inbyggarna får resa runt hela landet och söka vattenkällor och bäckar, men om vi lyssnar till honom och lyder - då ska inte bara ljuset bryta fram - då kommer regnet också! Det himmelska regnet!
Och så småningom kom även regnet över Israel, men det var på ett ord från Herren.
1 Kung 18:41 Elia sade till Ahab: "Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn."
Halleluja! Bruset av regn! Vi vet att molnet som till slut dök upp inte var större än en mans hand, men det kom och det blev regn!
Om vi förtröstar på Herren, tror hans ord och lever nära honom, då ska även vi få vara med om en tid när landet fylls av regn.
Jag hör bruset av regn regn regn
enligt löfte från Herren
All törstiga kom kom kom
Kom och få vatten
Sin ande Han lovat gjuta ut
över söner och döttrar
Lyft händerna sjung
både gammal och ung
Jag hör bruset av regn.
Bön: Lär mig Herre ödmjuk vara när i bön till dig jag går, att som din lärjungaskara bedja bönen Fader vår.
Ahab var kung över Israel, men han gjorde det som var ont inför Herrens ögon. Ja, till och med mer än vad någon av dem som varit före honom gjort. (1Kung 16:30) Och Herren sände tisbiten Elia som sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om jag inte säger det."
Domen kan tyckas vara hård. Inget regn och inte ens dagg på så lång tid var förödande för landet. Men domen följde på ett förfärligt avfall. Han hade tagit Isebel, sidoniternas konungs dotter, till hustru och börjat tjäna Baal. Ahab reste ett altare till Baal i Baalstemplet som han själv låtit bygga (1 Kung 16:31), och dessutom gjorde han Aseran. Ja, han väckte sannerligen Herrens vrede! (1 Kung 16:33)
Och under denna tid var Elia sänd till en bäck där korpar försåg honom med mat. (1 Kung 17:3) Detta medan Ahab till slut knappast såg någon utväg. Han befallde då Obadja att fara genom hela landet för att försöka hålla hästar och mulåsnor vid liv med hjälp av bäckar och vattenkällor.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta påminner mig om vår tid idag. Människor åker och reser till konferenser och till olika samlingsplatser för att lyssna till predikningar som välsignar. Som ska ge bröd och kost till den fortsatta färden i livet. Men samtidigt drar vi förbannelse över vårt land när vi godtar homosexualitet, aborter och inte har respekt för gamla människor och små barn. När vi trampar livet under våra fötter. Det liv som är så dyrbart inför Gud att han gav sitt eget liv för oss, för att vi skulle slippa leva i dessa synder. Och han har inte lämnat oss rådlösa. Han har sänt sin Ande och han har lämnat sitt eget dyrbara och levande ord här på jorden. Detta borde vara oss nog. Vi borde kunna leva så att vi inte flyttar fädernas råmärken, så att vi inte förhandlar bort sanningen som är i ordet. Jesus sade ju: jag är vägen, livet och sanningen. Han ÄR allt detta och han lever i och genom sitt eget ord. När vi lever på ett fullständigt väsensfrämmande sätt från ordet och ändå ropar hans namn, så kanske Herren i perioder måste sända torka över landet så att inbyggarna får resa runt hela landet och söka vattenkällor och bäckar, men om vi lyssnar till honom och lyder - då ska inte bara ljuset bryta fram - då kommer regnet också! Det himmelska regnet!
Och så småningom kom även regnet över Israel, men det var på ett ord från Herren.
1 Kung 18:41 Elia sade till Ahab: "Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn."
Halleluja! Bruset av regn! Vi vet att molnet som till slut dök upp inte var större än en mans hand, men det kom och det blev regn!
Om vi förtröstar på Herren, tror hans ord och lever nära honom, då ska även vi få vara med om en tid när landet fylls av regn.
Jag hör bruset av regn regn regn
enligt löfte från Herren
All törstiga kom kom kom
Kom och få vatten
Sin ande Han lovat gjuta ut
över söner och döttrar
Lyft händerna sjung
både gammal och ung
Jag hör bruset av regn.
Bön: Lär mig Herre ödmjuk vara när i bön till dig jag går, att som din lärjungaskara bedja bönen Fader vår.
fredag 2 augusti 2013
Allt detta arbete med att förändra andra...
Arbetarrörelsens tankesmedja, har skrivit ett längre inlägg där man reagerat på KD:s inställning till Pride, gayrörelsen och HBT-frågorna. Skribent är Robin Zachari och han har gjort ett gediget arbete och sammanställt KD:s agerande från 2007 och framåt.
http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/08/har-har-du-nastan-tusen-orsaker-till-att-kd-borde-skammas-under-pride-inlagget-kan-innehalla-spar-av-dildos?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter
Min avsikt är inte här att ta frågorna en och en och bemöta påståenden i detalj utan jag vill bara kort reagera på den underton som artikeln har. Det finns ingen som helst tvekan om vilka som har rätt respektive fel! Helt tydligt och med kraftiga perspektivmarkörer görs här KD till bovar och förföljare av nämnda grupper. Men det gäller inte hela partiet utan vissa av KD-ledamöterna har utmärkt sig genom uttalanden som varit särskilt "kränkande" för gruppen. En av dessa som nämns är Tuve Skånberg. Jag citerar en sådan längre markör nedan.
"Det är onekligen ganska spännande att tänka sig att på småtimmarna, nästan varje natt, ligger Tuve Skånberg vaken, kallsvettig, och kan inte sova för att det någonstans i Sverige kan finnas en man med en livmoder. Ännu mer spännande är hans lösning på sömnsvårigheterna är att morgonen därpå skriva en motion till riksdagen där han kräver fortsatta tvångssteriliseringar. Allt detta arbete med att förändra andra istället för att jobba med sig själv, sina egna åsikter kring hur andra ska vara. "
Var och en som ställer sig främmande kring dagens HBT-frågor inser ju omedelbart vilken boomerang skribenten släpper här! Det är ju dessa människor som inte är nöjda med hur Gud skapat dem, det är ju snarare de som skulle behöva acceptera sig själva utan social, medicinsk och biologisk korrigering. Det är ju denna rörelse som pressar andra människor med ideologier som endast bygger "nya identiteter" och skapar släktled utan rötter och fäste på jorden. Att Skånberg i det här fallet var positiv till tvångssterilisering, kan jag med nuvarande kunskap varken stödja eller gå emot. Det är ett mycket allvarligt ingrepp, men ingreppet att byta sitt kön är nog ännu större.
Zachari fortsätter i nämnda tonläge att göra upp med de flesta politiker som stått emot HBT-frågorna i KD. Han lyckas utmärkt i ett avseende och det är att visa på tomheten i de uttalanden som KD gör nu i dagspolitiken. Dessa uttalanden stämmer illa med både den kristna grund som partiet hade vid bildandet och den stridslust som uppenbarligen, hos vissa, funnits i partiet.
Bön: Herre jag ber att du ska ge dig tillkänna i dagens samhälle så att människorna förstår att vi inte är skapade till domare och mästare att själva bedöma vad som är rätt och fel i alla frågor. Vi behöver dig.
http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/08/har-har-du-nastan-tusen-orsaker-till-att-kd-borde-skammas-under-pride-inlagget-kan-innehalla-spar-av-dildos?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter
Min avsikt är inte här att ta frågorna en och en och bemöta påståenden i detalj utan jag vill bara kort reagera på den underton som artikeln har. Det finns ingen som helst tvekan om vilka som har rätt respektive fel! Helt tydligt och med kraftiga perspektivmarkörer görs här KD till bovar och förföljare av nämnda grupper. Men det gäller inte hela partiet utan vissa av KD-ledamöterna har utmärkt sig genom uttalanden som varit särskilt "kränkande" för gruppen. En av dessa som nämns är Tuve Skånberg. Jag citerar en sådan längre markör nedan.
"Det är onekligen ganska spännande att tänka sig att på småtimmarna, nästan varje natt, ligger Tuve Skånberg vaken, kallsvettig, och kan inte sova för att det någonstans i Sverige kan finnas en man med en livmoder. Ännu mer spännande är hans lösning på sömnsvårigheterna är att morgonen därpå skriva en motion till riksdagen där han kräver fortsatta tvångssteriliseringar. Allt detta arbete med att förändra andra istället för att jobba med sig själv, sina egna åsikter kring hur andra ska vara. "
Var och en som ställer sig främmande kring dagens HBT-frågor inser ju omedelbart vilken boomerang skribenten släpper här! Det är ju dessa människor som inte är nöjda med hur Gud skapat dem, det är ju snarare de som skulle behöva acceptera sig själva utan social, medicinsk och biologisk korrigering. Det är ju denna rörelse som pressar andra människor med ideologier som endast bygger "nya identiteter" och skapar släktled utan rötter och fäste på jorden. Att Skånberg i det här fallet var positiv till tvångssterilisering, kan jag med nuvarande kunskap varken stödja eller gå emot. Det är ett mycket allvarligt ingrepp, men ingreppet att byta sitt kön är nog ännu större.
Zachari fortsätter i nämnda tonläge att göra upp med de flesta politiker som stått emot HBT-frågorna i KD. Han lyckas utmärkt i ett avseende och det är att visa på tomheten i de uttalanden som KD gör nu i dagspolitiken. Dessa uttalanden stämmer illa med både den kristna grund som partiet hade vid bildandet och den stridslust som uppenbarligen, hos vissa, funnits i partiet.
Bön: Herre jag ber att du ska ge dig tillkänna i dagens samhälle så att människorna förstår att vi inte är skapade till domare och mästare att själva bedöma vad som är rätt och fel i alla frågor. Vi behöver dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)