Frid vänner!
Många av er har troligen uppmärksammat att vi har haft en mötesserie i Umeå med Märta Berg Strömmare och fler vittnen, som det annonserades på våra affischer och traktat. Dessa fler vittnen var i första hand Berit Kulborg som reste med Märta och hjälpte till med sång och musik, samt mig själv och vänner här I Umeå som hjälpte till på många sätt.
De budskap om Märta bar fram var oerhört starka. Jag yttrar mig i pluralis av den orsaken att många områden berördes trots att linjen och tonen var klar som kristall. De två första kvällarna uppehöll sig Märta mycket vid Johannes 4 och kvinnan vid Sykars brunn. Vi fick ta del av bakgrunden till att Samarien blivit så föraktat och vid flera tillfällen tryckte hon på att Jesus måste ta den vägen. Han måste...och parallellen till hans människoblivande och nedstigande till denna jord lyftes fram.
Ja, alla möten var starka, men för mig personligen, blev den tredje kvällen allra mest talande. Då belystes de tio jungfrurna på ett radikalt sätt, med väckelsetoner som gick tillbaka i tiden och som kopplades åter till dagens akuta läge för väckelsekristendom i Sverige.
Parallellt med våra möten pågick ekumeniska böneveckan och Pride i Umeå. Avslutningen, en kärleksmässa, hölls i stadskyrkan.
Parallellt pågår också den s.k. älmhultsväckelsen om vilken det skrivs och talas så mycket. Min insikt i den är så nära noll man kan komma, men jag vill ändå förmedla en glimt av vad jag såg och hörde under sju avslutande minuter igår.
Jag såg på dessa ynka minuter en hes och skrikande Jens Garnfeldt. Jag såg, till synes, ett helt oberörtmuditorium lyssnande till denna förkunnelse där huvudbudskapet syntes vara att smörjelse från Gud går ej att köpa, men att när Gud utser profeter så kan vi på olika sätt ära dessa och sedan tog han en liknelse från GT, där Davids armé vinner seger och inte vill dela segerbytet med dem i "trossen", vilket Gud rättade till och David instiftade till och med en lag om detta.
Kan jag då med denna lilla glimt döma ut väckelsen i Älmhult? Självklart inte! Men, om jag får lv att jämföra kära, fina Märta Berg Strömmare med denne Jens, så må jag nog säga att våra väckelsemöten i Umeå hade en annan ton av äkthet. Vi berördes av budskapet.
onsdag 2 oktober 2013
torsdag 5 september 2013
Jesus förklarar
I mitt förra blogginlägg "En vandring", tryckte jag på hur Jesus Kristus, vår mästare, frälsare och konung, aldrig ville undanhålla lärjungarna något. Han ville att de skulle vara fullständigt enade med honom och fullständigt införstådda i Sanningen. Det är samme Jesus som lever nu och hans hjärta har inte förändrat sig. Allt vill han dela.
Men jag vill återkomma till detta ytterligare en gång eftersom det är så viktigt att vi får upp ögonen för Guds godhet, nåd och storhet. Det förra sammanhanget jag beskrev handlade om en sällsam vandring där Jesus berättade ur sitt innersta vad som väntade honom, men lärjungarna förstod ingenting och de vågade inte ens fråga. I stället ägnade de tid under vandringen till en diskussion om vem som var den störste bland dem.
Någon som känner igen sig i dagens kristenhet? Någon som snarare diskuterar, argumenterar och nagelfar mästarens intentioner och hjärteinställning än att tro på att han redan gett oss allt med honom. Vem är störst?
Och läser du med mig i Markus så ser du händelseförloppet som följer på den vandring jag beskriver. Jesus undervisar och klarlägger mängder av frågor. Han säger att de inte får hindra dem som gör kraftgärningar i hans namn. Han undervisar om att de kommer att saltas med eld och bli avskilda från världen och frestelserna.Han välsignar barnen och trycker ännu en gång på deras vikt, han undervisar den rike mannen och lärjungarna om Guds rike och sen är det dags igen.
I Markus 10:32 försöker Jesus än en gång nå fram till lärjungarna genom att berätta för dem vad som väntade honom. Denna gång var Jesus mera utförlig och berättade om hånet och lidandet, men de förstod ändå ingenting.
Diskussionen som nu följde gällde vem som skulle få sitta vid Jesu sida i himlen.
Och åter, pekar Jesus på tjänarinställningen.
Men jag vill återkomma till detta ytterligare en gång eftersom det är så viktigt att vi får upp ögonen för Guds godhet, nåd och storhet. Det förra sammanhanget jag beskrev handlade om en sällsam vandring där Jesus berättade ur sitt innersta vad som väntade honom, men lärjungarna förstod ingenting och de vågade inte ens fråga. I stället ägnade de tid under vandringen till en diskussion om vem som var den störste bland dem.
Någon som känner igen sig i dagens kristenhet? Någon som snarare diskuterar, argumenterar och nagelfar mästarens intentioner och hjärteinställning än att tro på att han redan gett oss allt med honom. Vem är störst?
Och läser du med mig i Markus så ser du händelseförloppet som följer på den vandring jag beskriver. Jesus undervisar och klarlägger mängder av frågor. Han säger att de inte får hindra dem som gör kraftgärningar i hans namn. Han undervisar om att de kommer att saltas med eld och bli avskilda från världen och frestelserna.Han välsignar barnen och trycker ännu en gång på deras vikt, han undervisar den rike mannen och lärjungarna om Guds rike och sen är det dags igen.
I Markus 10:32 försöker Jesus än en gång nå fram till lärjungarna genom att berätta för dem vad som väntade honom. Denna gång var Jesus mera utförlig och berättade om hånet och lidandet, men de förstod ändå ingenting.
Diskussionen som nu följde gällde vem som skulle få sitta vid Jesu sida i himlen.
Och åter, pekar Jesus på tjänarinställningen.
En vandring
Jesus var ofta på vandring. Ibland helt öppet och ibland dolt. Han gick ut bland massorna, men han drog sig också undan i enskildhet för att bara vara med sin älskade Fader.
En av alla dessa vandringar omtalas i Markus 9:30-32
Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen, Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
I detta sammanhang får vi väldigt mycket information om Jesus och hans tillvägagångssätt. Han hade nyligen tjänat i det offentliga, men hans tjänst börjar och slutar inte där. Nu skall lärjungarna undervisas. De går en väg som alldeles säkert var känd av andra människor, men de gick på sådan tid och sådan stund och på sådant sätt att de förblev ouppmärksammade av andra. Det var så mästaren ville ha det.
Vi får också veta och förstå att Jesus vill att lärjungarna ska bli mera delaktiga, ja, helt delaktiga! Jesus önskar faktiskt i det här läget att de ska förstå och kunna erfara vad som väntar deras mästare. Han vill att de ska förstå vidden av den mänskliga ondskan och han vill att de ska förstå vidden av Guds makt! Oj, så mycket Jesus vill dela och så lite lärjungarna förmådde ta emot.
De förstod inte ens vad han talade om! De förstod inte! Och tänk, de vågade inte heller fråga sin älskade Jesus. De vågade inte! De förstod inte!
Det är inte konstigt om de delar på sig något under vandringen. Hur kan Jesus göra mer? Vad ska han göra i det här läget? De förstår inte och vågar inte ens fråga.
När de sedan kommer hem till Kapernaum (33-37) så frågar Jesus dem vad de hade talat om på vägen. Det visar att lärjungarna klungat ihop sig och haft egna samtal mästaren förutan.
Nu teg de. Nu teg de.
Jesus satte sig då ner och kallade ihop dem. Han visste vad de talat om. Det var deras hjärtan och deras förtroende som var det viktigaste, inte svaret i sig. Han visste att de hade talat om vem som var störst.
"Om någon vill vara den störste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt bland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som sänt mig.
En av alla dessa vandringar omtalas i Markus 9:30-32
Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen, Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
I detta sammanhang får vi väldigt mycket information om Jesus och hans tillvägagångssätt. Han hade nyligen tjänat i det offentliga, men hans tjänst börjar och slutar inte där. Nu skall lärjungarna undervisas. De går en väg som alldeles säkert var känd av andra människor, men de gick på sådan tid och sådan stund och på sådant sätt att de förblev ouppmärksammade av andra. Det var så mästaren ville ha det.
Vi får också veta och förstå att Jesus vill att lärjungarna ska bli mera delaktiga, ja, helt delaktiga! Jesus önskar faktiskt i det här läget att de ska förstå och kunna erfara vad som väntar deras mästare. Han vill att de ska förstå vidden av den mänskliga ondskan och han vill att de ska förstå vidden av Guds makt! Oj, så mycket Jesus vill dela och så lite lärjungarna förmådde ta emot.
De förstod inte ens vad han talade om! De förstod inte! Och tänk, de vågade inte heller fråga sin älskade Jesus. De vågade inte! De förstod inte!
Det är inte konstigt om de delar på sig något under vandringen. Hur kan Jesus göra mer? Vad ska han göra i det här läget? De förstår inte och vågar inte ens fråga.
När de sedan kommer hem till Kapernaum (33-37) så frågar Jesus dem vad de hade talat om på vägen. Det visar att lärjungarna klungat ihop sig och haft egna samtal mästaren förutan.
Nu teg de. Nu teg de.
Jesus satte sig då ner och kallade ihop dem. Han visste vad de talat om. Det var deras hjärtan och deras förtroende som var det viktigaste, inte svaret i sig. Han visste att de hade talat om vem som var störst.
"Om någon vill vara den störste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt bland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som sänt mig.
onsdag 7 augusti 2013
Far igenom landet
1 Kung 18:5 Ahab sade till Obadja: "Far igenom landet, till alla vattenkällor och bäckar. Kanhända skall vi finna gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slippa slakta någon boskap."
Ahab var kung över Israel, men han gjorde det som var ont inför Herrens ögon. Ja, till och med mer än vad någon av dem som varit före honom gjort. (1Kung 16:30) Och Herren sände tisbiten Elia som sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om jag inte säger det."
Domen kan tyckas vara hård. Inget regn och inte ens dagg på så lång tid var förödande för landet. Men domen följde på ett förfärligt avfall. Han hade tagit Isebel, sidoniternas konungs dotter, till hustru och börjat tjäna Baal. Ahab reste ett altare till Baal i Baalstemplet som han själv låtit bygga (1 Kung 16:31), och dessutom gjorde han Aseran. Ja, han väckte sannerligen Herrens vrede! (1 Kung 16:33)
Och under denna tid var Elia sänd till en bäck där korpar försåg honom med mat. (1 Kung 17:3) Detta medan Ahab till slut knappast såg någon utväg. Han befallde då Obadja att fara genom hela landet för att försöka hålla hästar och mulåsnor vid liv med hjälp av bäckar och vattenkällor.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta påminner mig om vår tid idag. Människor åker och reser till konferenser och till olika samlingsplatser för att lyssna till predikningar som välsignar. Som ska ge bröd och kost till den fortsatta färden i livet. Men samtidigt drar vi förbannelse över vårt land när vi godtar homosexualitet, aborter och inte har respekt för gamla människor och små barn. När vi trampar livet under våra fötter. Det liv som är så dyrbart inför Gud att han gav sitt eget liv för oss, för att vi skulle slippa leva i dessa synder. Och han har inte lämnat oss rådlösa. Han har sänt sin Ande och han har lämnat sitt eget dyrbara och levande ord här på jorden. Detta borde vara oss nog. Vi borde kunna leva så att vi inte flyttar fädernas råmärken, så att vi inte förhandlar bort sanningen som är i ordet. Jesus sade ju: jag är vägen, livet och sanningen. Han ÄR allt detta och han lever i och genom sitt eget ord. När vi lever på ett fullständigt väsensfrämmande sätt från ordet och ändå ropar hans namn, så kanske Herren i perioder måste sända torka över landet så att inbyggarna får resa runt hela landet och söka vattenkällor och bäckar, men om vi lyssnar till honom och lyder - då ska inte bara ljuset bryta fram - då kommer regnet också! Det himmelska regnet!
Och så småningom kom även regnet över Israel, men det var på ett ord från Herren.
1 Kung 18:41 Elia sade till Ahab: "Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn."
Halleluja! Bruset av regn! Vi vet att molnet som till slut dök upp inte var större än en mans hand, men det kom och det blev regn!
Om vi förtröstar på Herren, tror hans ord och lever nära honom, då ska även vi få vara med om en tid när landet fylls av regn.
Jag hör bruset av regn regn regn
enligt löfte från Herren
All törstiga kom kom kom
Kom och få vatten
Sin ande Han lovat gjuta ut
över söner och döttrar
Lyft händerna sjung
både gammal och ung
Jag hör bruset av regn.
Bön: Lär mig Herre ödmjuk vara när i bön till dig jag går, att som din lärjungaskara bedja bönen Fader vår.
Ahab var kung över Israel, men han gjorde det som var ont inför Herrens ögon. Ja, till och med mer än vad någon av dem som varit före honom gjort. (1Kung 16:30) Och Herren sände tisbiten Elia som sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om jag inte säger det."
Domen kan tyckas vara hård. Inget regn och inte ens dagg på så lång tid var förödande för landet. Men domen följde på ett förfärligt avfall. Han hade tagit Isebel, sidoniternas konungs dotter, till hustru och börjat tjäna Baal. Ahab reste ett altare till Baal i Baalstemplet som han själv låtit bygga (1 Kung 16:31), och dessutom gjorde han Aseran. Ja, han väckte sannerligen Herrens vrede! (1 Kung 16:33)
Och under denna tid var Elia sänd till en bäck där korpar försåg honom med mat. (1 Kung 17:3) Detta medan Ahab till slut knappast såg någon utväg. Han befallde då Obadja att fara genom hela landet för att försöka hålla hästar och mulåsnor vid liv med hjälp av bäckar och vattenkällor.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta påminner mig om vår tid idag. Människor åker och reser till konferenser och till olika samlingsplatser för att lyssna till predikningar som välsignar. Som ska ge bröd och kost till den fortsatta färden i livet. Men samtidigt drar vi förbannelse över vårt land när vi godtar homosexualitet, aborter och inte har respekt för gamla människor och små barn. När vi trampar livet under våra fötter. Det liv som är så dyrbart inför Gud att han gav sitt eget liv för oss, för att vi skulle slippa leva i dessa synder. Och han har inte lämnat oss rådlösa. Han har sänt sin Ande och han har lämnat sitt eget dyrbara och levande ord här på jorden. Detta borde vara oss nog. Vi borde kunna leva så att vi inte flyttar fädernas råmärken, så att vi inte förhandlar bort sanningen som är i ordet. Jesus sade ju: jag är vägen, livet och sanningen. Han ÄR allt detta och han lever i och genom sitt eget ord. När vi lever på ett fullständigt väsensfrämmande sätt från ordet och ändå ropar hans namn, så kanske Herren i perioder måste sända torka över landet så att inbyggarna får resa runt hela landet och söka vattenkällor och bäckar, men om vi lyssnar till honom och lyder - då ska inte bara ljuset bryta fram - då kommer regnet också! Det himmelska regnet!
Och så småningom kom även regnet över Israel, men det var på ett ord från Herren.
1 Kung 18:41 Elia sade till Ahab: "Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn."
Halleluja! Bruset av regn! Vi vet att molnet som till slut dök upp inte var större än en mans hand, men det kom och det blev regn!
Om vi förtröstar på Herren, tror hans ord och lever nära honom, då ska även vi få vara med om en tid när landet fylls av regn.
Jag hör bruset av regn regn regn
enligt löfte från Herren
All törstiga kom kom kom
Kom och få vatten
Sin ande Han lovat gjuta ut
över söner och döttrar
Lyft händerna sjung
både gammal och ung
Jag hör bruset av regn.
Bön: Lär mig Herre ödmjuk vara när i bön till dig jag går, att som din lärjungaskara bedja bönen Fader vår.
fredag 2 augusti 2013
Allt detta arbete med att förändra andra...
Arbetarrörelsens tankesmedja, har skrivit ett längre inlägg där man reagerat på KD:s inställning till Pride, gayrörelsen och HBT-frågorna. Skribent är Robin Zachari och han har gjort ett gediget arbete och sammanställt KD:s agerande från 2007 och framåt.
http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/08/har-har-du-nastan-tusen-orsaker-till-att-kd-borde-skammas-under-pride-inlagget-kan-innehalla-spar-av-dildos?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter
Min avsikt är inte här att ta frågorna en och en och bemöta påståenden i detalj utan jag vill bara kort reagera på den underton som artikeln har. Det finns ingen som helst tvekan om vilka som har rätt respektive fel! Helt tydligt och med kraftiga perspektivmarkörer görs här KD till bovar och förföljare av nämnda grupper. Men det gäller inte hela partiet utan vissa av KD-ledamöterna har utmärkt sig genom uttalanden som varit särskilt "kränkande" för gruppen. En av dessa som nämns är Tuve Skånberg. Jag citerar en sådan längre markör nedan.
"Det är onekligen ganska spännande att tänka sig att på småtimmarna, nästan varje natt, ligger Tuve Skånberg vaken, kallsvettig, och kan inte sova för att det någonstans i Sverige kan finnas en man med en livmoder. Ännu mer spännande är hans lösning på sömnsvårigheterna är att morgonen därpå skriva en motion till riksdagen där han kräver fortsatta tvångssteriliseringar. Allt detta arbete med att förändra andra istället för att jobba med sig själv, sina egna åsikter kring hur andra ska vara. "
Var och en som ställer sig främmande kring dagens HBT-frågor inser ju omedelbart vilken boomerang skribenten släpper här! Det är ju dessa människor som inte är nöjda med hur Gud skapat dem, det är ju snarare de som skulle behöva acceptera sig själva utan social, medicinsk och biologisk korrigering. Det är ju denna rörelse som pressar andra människor med ideologier som endast bygger "nya identiteter" och skapar släktled utan rötter och fäste på jorden. Att Skånberg i det här fallet var positiv till tvångssterilisering, kan jag med nuvarande kunskap varken stödja eller gå emot. Det är ett mycket allvarligt ingrepp, men ingreppet att byta sitt kön är nog ännu större.
Zachari fortsätter i nämnda tonläge att göra upp med de flesta politiker som stått emot HBT-frågorna i KD. Han lyckas utmärkt i ett avseende och det är att visa på tomheten i de uttalanden som KD gör nu i dagspolitiken. Dessa uttalanden stämmer illa med både den kristna grund som partiet hade vid bildandet och den stridslust som uppenbarligen, hos vissa, funnits i partiet.
Bön: Herre jag ber att du ska ge dig tillkänna i dagens samhälle så att människorna förstår att vi inte är skapade till domare och mästare att själva bedöma vad som är rätt och fel i alla frågor. Vi behöver dig.
http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/08/har-har-du-nastan-tusen-orsaker-till-att-kd-borde-skammas-under-pride-inlagget-kan-innehalla-spar-av-dildos?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter
Min avsikt är inte här att ta frågorna en och en och bemöta påståenden i detalj utan jag vill bara kort reagera på den underton som artikeln har. Det finns ingen som helst tvekan om vilka som har rätt respektive fel! Helt tydligt och med kraftiga perspektivmarkörer görs här KD till bovar och förföljare av nämnda grupper. Men det gäller inte hela partiet utan vissa av KD-ledamöterna har utmärkt sig genom uttalanden som varit särskilt "kränkande" för gruppen. En av dessa som nämns är Tuve Skånberg. Jag citerar en sådan längre markör nedan.
"Det är onekligen ganska spännande att tänka sig att på småtimmarna, nästan varje natt, ligger Tuve Skånberg vaken, kallsvettig, och kan inte sova för att det någonstans i Sverige kan finnas en man med en livmoder. Ännu mer spännande är hans lösning på sömnsvårigheterna är att morgonen därpå skriva en motion till riksdagen där han kräver fortsatta tvångssteriliseringar. Allt detta arbete med att förändra andra istället för att jobba med sig själv, sina egna åsikter kring hur andra ska vara. "
Var och en som ställer sig främmande kring dagens HBT-frågor inser ju omedelbart vilken boomerang skribenten släpper här! Det är ju dessa människor som inte är nöjda med hur Gud skapat dem, det är ju snarare de som skulle behöva acceptera sig själva utan social, medicinsk och biologisk korrigering. Det är ju denna rörelse som pressar andra människor med ideologier som endast bygger "nya identiteter" och skapar släktled utan rötter och fäste på jorden. Att Skånberg i det här fallet var positiv till tvångssterilisering, kan jag med nuvarande kunskap varken stödja eller gå emot. Det är ett mycket allvarligt ingrepp, men ingreppet att byta sitt kön är nog ännu större.
Zachari fortsätter i nämnda tonläge att göra upp med de flesta politiker som stått emot HBT-frågorna i KD. Han lyckas utmärkt i ett avseende och det är att visa på tomheten i de uttalanden som KD gör nu i dagspolitiken. Dessa uttalanden stämmer illa med både den kristna grund som partiet hade vid bildandet och den stridslust som uppenbarligen, hos vissa, funnits i partiet.
Bön: Herre jag ber att du ska ge dig tillkänna i dagens samhälle så att människorna förstår att vi inte är skapade till domare och mästare att själva bedöma vad som är rätt och fel i alla frågor. Vi behöver dig.
torsdag 1 augusti 2013
Att driva HBTQ-frågor förr och nu
I tisdags besökte jag Pride house för första gången någonsin. Den första samlingen jag gick på behandlade ämnet, "Att driva HBTQ-frågor í Sveriges Riksdag - skillnader och likheter mellan nu och då". De som debatterade, reflekterade och mindes tillsammans var; Mona Sahlin, fri och f.d. S, Barbro Westerholm, f.d. FP, Hans Linde, V. Samtalsledare var Moa Svan.
Moa inleder samtalsstunden med att fråga dem om vad som varit den största och viktigaste förändringen de varit med om under sin tid i RD.
Barbro W., säger att för henne var det utredningen om partnerskap och den var klar 1993. Och senare under samtalet som varade en knapp timme återkommer hon ständigt till denna utredning som tagit fem år, orsakat en hel del kontroverser internt i hennes eget parti och även över partigränserna.
Hans L., menade att det största för honom var att tvångssteriliseringarna för transsexuella avskaffades i januari 2013. Han berättade också om att han själv lever i ett homosexuellt förhållande vilket han hade trott skulle orsaka rubriker när han valdes in i RD år 2006, vilket inte blivit fallet. Linde talade också om sin önskan att "slippa" driva dessa frågor. Man ska inte behöva driva dem "bara för att man själv är gay". Men han märkte när månaderna gick att det var helt tyst i RD om dessa frågor. Så blev han då bärare av frågorna, eftersom de annars inte lyftes.
Mona S., svarar att hon ju varit tidigare ute än båda dessa andra riksdagsledamöter så hennes svar blir, solidaritetsarbetet som inleddes redan på 80-talet. Om hur hon i många år fick frågan om hon var en "homovän"? Och om man var det så var det inte samma sak som att vara t.ex. solidarisk med andra utsatta grupper. Hon blev misstänkliggjord och hånad för sitt engagemang och menar att människor trodde att "något måste väl ligga bakom".
Barbro W, nämner också Kent Karlsson som 1993 var den första RD-ledamot som öppet gav sig tillkänna som homosexuell och som senare dog i aids.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Diskussionen fortskrider i vänskaplig ton. De inblandade är oerhört öppna med hur partikamrater agerat och tyckt, motstånd i egna led och egen framsynthet i frågan. Mona S., trycker flera gånger på små humorknappar, med t.ex. orden, "det kommer mera, det kommer alltid mera". Med det menade hon att när en grupp börjar tas på allvar så tar inte anspråken slut på en gång, det kommer alltid mera.
Och jag som satt i rummet och skrev frenetiskt för att få med alla kommentarer hade ju hela tiden i bakhuvudet vad Gud säger om homosexualitet och att följer vi hans ord så vet vi att det är synd. Vid några tillfällen kom detta fram även under samtalet men omtalades då i termer av "hat", "fobier" av flera slag, "elakhet" med mera. Barbro W., omtalar även när hon vid ett tillfälle blivit kallad till Brasilien för att "förhöras" om partnerskapslagen och utfrågningen hade verkligen (enligt hennes beskrivning) snarare liknat ett domstolsförhör "där mängder av herrar satt med Bibeln i högsta hugg för att drämma till med".
Men en gång under debatten upplever jag att Gud går in och formar orden. Det blir Mona Sahlin som yttrar dem. Hon yttrar dem med anledning av att hon ska beskriva den fråga som känslomässigt betytt mest för henne. Hon säger sig till och med ha gjort ett hemligt (tyst) beslut om att avgå om frågan inte gick igenom och det gällde adoptionsfrågan. Hon säger att den frågan var "oerhört viktig för MS. Det finns gränser. Den frågan gjorde att hon hatades och hotades mer. Det rörde vid det heliga. Det rörde vid familjen. Det rörde vid samhällets grundvalar.
När hon yttrat detta inföll några sekunders tystnad och samtalsledaren Moa Svan fick glättigt "rätta" henne med att säga: "eller det man tror att samhället bygger på. Kärnfamiljen är ju inte stabil".
Slutligen ska jag bara säga något litet ord om vad dessa tre önskade för framtiden.
BW: Vill se mera forskning och få mera kunskap om konsekvenser av insemination/genetiskt ursprung m.m. Hon menar att idag fylls fältet av mytbildning.
HL: Framför flera frågor. Enhetliga Landsting. Nationella riktlinjer. Fler än två vårdnadshavare.
MS: Fler vårdnadshavare.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mycket, mycket mera blev sagt, men för att sammanfatta så fick jag intrycket att:
* motståndet minskat
* men att tillskyndare/påhejare inte nämnvärt ökat (frågorna tystnar om inte de som själva lever i gruppen driver dem)
* MVC, förskolor, skolor, Landsting inte hade utbildat sig i hbtq- frågor och därför bemötte de inblandade parterna på fel sätt i samhället.
* NORMEN beskrevs fortfarande i termer av heterosexualitet.
* Att i verkligheten väldigt få inseminationer och adoptioner äger rum. Adoptioner mycket få(20 förra året) och till samkönade inte alls.
Om man då ser detta ur ett kristet perspektiv blir det intressant.
Vi beskriver oss som marginaliserade, överkörda och ställda utanför det etablerade. Så beskriver sig även denna grupp.
Vi beskriver verkligheten som fylld med antikristligt innehåll och där hbtq- frågan pressas på oss och våra barn antingen vi vill eller inte i hela samhället. Denna grupp beskriver normen som heterosexuell och att de bemöts felaktigt och att samhällets grundvalar fortfarande är heterosexualitet.
Kan vi lära oss något av det här?
Jag tycker det är intressant. Hela den stora gråzonen där ingen gör anspråk på sanningen ligger ju öppen. "Landet ligger öppet" för oss. Känner sig de som vi tror äger samhällsideologin marginaliserade, då är det väl inte något problem för kristna att kliva fram mera i ljuset. Jesus är ju kärlek och han dog ju lika mycket för dessa personer som för dig och mig. Allt handlar om ett förbund. Ett förbund mellan Gud och människa där vi som människor accepterar att leva så som han lär. För övrigt är det inte så stora skillnader på oss och våra kroppar och dess behov.
Moa inleder samtalsstunden med att fråga dem om vad som varit den största och viktigaste förändringen de varit med om under sin tid i RD.
Barbro W., säger att för henne var det utredningen om partnerskap och den var klar 1993. Och senare under samtalet som varade en knapp timme återkommer hon ständigt till denna utredning som tagit fem år, orsakat en hel del kontroverser internt i hennes eget parti och även över partigränserna.
Hans L., menade att det största för honom var att tvångssteriliseringarna för transsexuella avskaffades i januari 2013. Han berättade också om att han själv lever i ett homosexuellt förhållande vilket han hade trott skulle orsaka rubriker när han valdes in i RD år 2006, vilket inte blivit fallet. Linde talade också om sin önskan att "slippa" driva dessa frågor. Man ska inte behöva driva dem "bara för att man själv är gay". Men han märkte när månaderna gick att det var helt tyst i RD om dessa frågor. Så blev han då bärare av frågorna, eftersom de annars inte lyftes.
Mona S., svarar att hon ju varit tidigare ute än båda dessa andra riksdagsledamöter så hennes svar blir, solidaritetsarbetet som inleddes redan på 80-talet. Om hur hon i många år fick frågan om hon var en "homovän"? Och om man var det så var det inte samma sak som att vara t.ex. solidarisk med andra utsatta grupper. Hon blev misstänkliggjord och hånad för sitt engagemang och menar att människor trodde att "något måste väl ligga bakom".
Barbro W, nämner också Kent Karlsson som 1993 var den första RD-ledamot som öppet gav sig tillkänna som homosexuell och som senare dog i aids.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Diskussionen fortskrider i vänskaplig ton. De inblandade är oerhört öppna med hur partikamrater agerat och tyckt, motstånd i egna led och egen framsynthet i frågan. Mona S., trycker flera gånger på små humorknappar, med t.ex. orden, "det kommer mera, det kommer alltid mera". Med det menade hon att när en grupp börjar tas på allvar så tar inte anspråken slut på en gång, det kommer alltid mera.
Och jag som satt i rummet och skrev frenetiskt för att få med alla kommentarer hade ju hela tiden i bakhuvudet vad Gud säger om homosexualitet och att följer vi hans ord så vet vi att det är synd. Vid några tillfällen kom detta fram även under samtalet men omtalades då i termer av "hat", "fobier" av flera slag, "elakhet" med mera. Barbro W., omtalar även när hon vid ett tillfälle blivit kallad till Brasilien för att "förhöras" om partnerskapslagen och utfrågningen hade verkligen (enligt hennes beskrivning) snarare liknat ett domstolsförhör "där mängder av herrar satt med Bibeln i högsta hugg för att drämma till med".
Men en gång under debatten upplever jag att Gud går in och formar orden. Det blir Mona Sahlin som yttrar dem. Hon yttrar dem med anledning av att hon ska beskriva den fråga som känslomässigt betytt mest för henne. Hon säger sig till och med ha gjort ett hemligt (tyst) beslut om att avgå om frågan inte gick igenom och det gällde adoptionsfrågan. Hon säger att den frågan var "oerhört viktig för MS. Det finns gränser. Den frågan gjorde att hon hatades och hotades mer. Det rörde vid det heliga. Det rörde vid familjen. Det rörde vid samhällets grundvalar.
När hon yttrat detta inföll några sekunders tystnad och samtalsledaren Moa Svan fick glättigt "rätta" henne med att säga: "eller det man tror att samhället bygger på. Kärnfamiljen är ju inte stabil".
Slutligen ska jag bara säga något litet ord om vad dessa tre önskade för framtiden.
BW: Vill se mera forskning och få mera kunskap om konsekvenser av insemination/genetiskt ursprung m.m. Hon menar att idag fylls fältet av mytbildning.
HL: Framför flera frågor. Enhetliga Landsting. Nationella riktlinjer. Fler än två vårdnadshavare.
MS: Fler vårdnadshavare.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mycket, mycket mera blev sagt, men för att sammanfatta så fick jag intrycket att:
* motståndet minskat
* men att tillskyndare/påhejare inte nämnvärt ökat (frågorna tystnar om inte de som själva lever i gruppen driver dem)
* MVC, förskolor, skolor, Landsting inte hade utbildat sig i hbtq- frågor och därför bemötte de inblandade parterna på fel sätt i samhället.
* NORMEN beskrevs fortfarande i termer av heterosexualitet.
* Att i verkligheten väldigt få inseminationer och adoptioner äger rum. Adoptioner mycket få(20 förra året) och till samkönade inte alls.
Om man då ser detta ur ett kristet perspektiv blir det intressant.
Vi beskriver oss som marginaliserade, överkörda och ställda utanför det etablerade. Så beskriver sig även denna grupp.
Vi beskriver verkligheten som fylld med antikristligt innehåll och där hbtq- frågan pressas på oss och våra barn antingen vi vill eller inte i hela samhället. Denna grupp beskriver normen som heterosexuell och att de bemöts felaktigt och att samhällets grundvalar fortfarande är heterosexualitet.
Kan vi lära oss något av det här?
Jag tycker det är intressant. Hela den stora gråzonen där ingen gör anspråk på sanningen ligger ju öppen. "Landet ligger öppet" för oss. Känner sig de som vi tror äger samhällsideologin marginaliserade, då är det väl inte något problem för kristna att kliva fram mera i ljuset. Jesus är ju kärlek och han dog ju lika mycket för dessa personer som för dig och mig. Allt handlar om ett förbund. Ett förbund mellan Gud och människa där vi som människor accepterar att leva så som han lär. För övrigt är det inte så stora skillnader på oss och våra kroppar och dess behov.
söndag 14 juli 2013
Frihet i Kristus
Luk 4:18 Herrens Ande är över mig ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet.
De flesta av oss känner till denna predikan som Jesus gjorde i Nasaret. Hur Jesus rullade ihop bokrullen, hade allas ögon på sig, och sedan började tala till folket och säga att skriftstället gått i uppfyllelse. Men då bröt tumultet lös. Vi vet att de alla vittnade mot honom på olika sätt och hela mötet slutade med att människorna i Nasaret blev ursinniga på honom och ville störta honom utför en brant.
Men vi som känner Jesus vet att den proklamation han gjorde var och är sann. Det är ett glädjens budskap vi har att förmedla. Och inte bara till de fattiga, utan de behövande. De som behöver glädje får den! Den som behöver frihet får den! De som behöver syn får den och de som är betryckta får frihet. Den sonen gör fri blir verkligen fri!
Vi vet också att den som blivit fri kan bindas igen om han eller hon låter sig manipuleras av olika mänskliga påfund och av världens makter. I Galaterbrevet varnar Paulus församlingen för detta och hela brevet fokuserar på denna fråga eftersom vissa ville återvända till de gamla mönstren och låta omskära sig. "Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket". (Gal 5:1)
Men hur lätt kunde man inte översätta den uppmaningen till andra saker som är mera aktuella i vår tid. Synder som bundit, alkohol eller andra vanor som fört oss längre bort från Herren. LÅT INGEN LÄGGA PÅ ER SLAVOKET IGEN! Priset för vår frihet var högt. Jesus betalade med sitt eget dyrbara och rena blod. Därför ska vi inte sälja den friheten!
Vi kan jubla i innerlig glädje inför Herren! Vi kan dansa, sjunga och vittna om Honom i fullständig frihet. Om människor begränsar din frihet då är det troligen så att du inte är på din rätta plats.
Men FRIHETEN har den något värde utom glädje och att vi får jubla och att Guds folk får kraft och handlingsutrymme i friheten? Jo, den finns inte bara för att vi ska må bra, friheten är nödvändig för att föra andra människor ut i frihet, därför är den inte bara viktig, den är livsnödvändig.
Jes 58: 5-12
Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår. Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar skall han säga: "Se, här är jag." Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt lik middagens ljus. Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter. Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas "han som murar igen sprickor", "han som återställer stigar, så att man kan bo i landet."
Här ovan ser vi exempel på de oerhörda löften som följer på lydnad och frihet. När orättfärdiga bojor bryts så bryter ljus fram. Samma löfte gäller den som bryter sönder alla ok, den som delar sitt bröd med den fattige och inte drar sig undan från sitt kött och blod. Men det är inte bara ljuset som ska bryta fram. Friheten innebär också att rättfärdigheten går före oss!!! Det är sannerligen ett underbart löfte. Och vad är det då som går bakom oss? Jo, Herrens härlighet följer i våra spår! Halleluja! Vilka följeslagare. Rättfärdighet före oss och Herrens härlighet följer oss. Och inte nog med detta underbara! Dessutom svarar Herren oss små varelser som en god vän, "Se, här är jag" när vi behöver tala med honom om något.
Och om du läser resten av texten så ser du att ännu fler löften följer. Stigar återställs, ruiner återuppbyggs, Herren mättar oss, ingenting ska saknas. ALLA dessa underbara saker följer på lydnad och om vi bryter sönder oken!!!
Det är därför det är så angeläget med FRIHET! Vi ska inte studsa i takt på uppmaning av starka lovsångsledare (om vi inte vill), däri ligger inte friheten. Vi ska inte heller låta oss begränsas av vad andra ska tänka och tycka om oss. Den frihet som Herren kallar oss till - den är av det slaget att den ska hålla i prövning och hålla för att bryta sönder andras ok.
Älskade vän tänk på detta nästa gång du säger:
* jag vill inte be högt
* jag vill inte stå upp i församlingen
* jag vill inte sträcka mina armar mot himlen
* jag vill inte sjunga högt
* Jag vill inte vittna om mitt liv för andra
* jag vill ha min tro för mig själv
Alla dessa inställningar begränsar Herrens ande och gör honom beklämd. Vi kan bedröva anden genom sådana inställningar. Nej, var FRI i HERREN.
De flesta av oss känner till denna predikan som Jesus gjorde i Nasaret. Hur Jesus rullade ihop bokrullen, hade allas ögon på sig, och sedan började tala till folket och säga att skriftstället gått i uppfyllelse. Men då bröt tumultet lös. Vi vet att de alla vittnade mot honom på olika sätt och hela mötet slutade med att människorna i Nasaret blev ursinniga på honom och ville störta honom utför en brant.
Men vi som känner Jesus vet att den proklamation han gjorde var och är sann. Det är ett glädjens budskap vi har att förmedla. Och inte bara till de fattiga, utan de behövande. De som behöver glädje får den! Den som behöver frihet får den! De som behöver syn får den och de som är betryckta får frihet. Den sonen gör fri blir verkligen fri!
Vi vet också att den som blivit fri kan bindas igen om han eller hon låter sig manipuleras av olika mänskliga påfund och av världens makter. I Galaterbrevet varnar Paulus församlingen för detta och hela brevet fokuserar på denna fråga eftersom vissa ville återvända till de gamla mönstren och låta omskära sig. "Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket". (Gal 5:1)
Men hur lätt kunde man inte översätta den uppmaningen till andra saker som är mera aktuella i vår tid. Synder som bundit, alkohol eller andra vanor som fört oss längre bort från Herren. LÅT INGEN LÄGGA PÅ ER SLAVOKET IGEN! Priset för vår frihet var högt. Jesus betalade med sitt eget dyrbara och rena blod. Därför ska vi inte sälja den friheten!
Vi kan jubla i innerlig glädje inför Herren! Vi kan dansa, sjunga och vittna om Honom i fullständig frihet. Om människor begränsar din frihet då är det troligen så att du inte är på din rätta plats.
Men FRIHETEN har den något värde utom glädje och att vi får jubla och att Guds folk får kraft och handlingsutrymme i friheten? Jo, den finns inte bara för att vi ska må bra, friheten är nödvändig för att föra andra människor ut i frihet, därför är den inte bara viktig, den är livsnödvändig.
Jes 58: 5-12
Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår. Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar skall han säga: "Se, här är jag." Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt lik middagens ljus. Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter. Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas "han som murar igen sprickor", "han som återställer stigar, så att man kan bo i landet."
Här ovan ser vi exempel på de oerhörda löften som följer på lydnad och frihet. När orättfärdiga bojor bryts så bryter ljus fram. Samma löfte gäller den som bryter sönder alla ok, den som delar sitt bröd med den fattige och inte drar sig undan från sitt kött och blod. Men det är inte bara ljuset som ska bryta fram. Friheten innebär också att rättfärdigheten går före oss!!! Det är sannerligen ett underbart löfte. Och vad är det då som går bakom oss? Jo, Herrens härlighet följer i våra spår! Halleluja! Vilka följeslagare. Rättfärdighet före oss och Herrens härlighet följer oss. Och inte nog med detta underbara! Dessutom svarar Herren oss små varelser som en god vän, "Se, här är jag" när vi behöver tala med honom om något.
Och om du läser resten av texten så ser du att ännu fler löften följer. Stigar återställs, ruiner återuppbyggs, Herren mättar oss, ingenting ska saknas. ALLA dessa underbara saker följer på lydnad och om vi bryter sönder oken!!!
Det är därför det är så angeläget med FRIHET! Vi ska inte studsa i takt på uppmaning av starka lovsångsledare (om vi inte vill), däri ligger inte friheten. Vi ska inte heller låta oss begränsas av vad andra ska tänka och tycka om oss. Den frihet som Herren kallar oss till - den är av det slaget att den ska hålla i prövning och hålla för att bryta sönder andras ok.
Älskade vän tänk på detta nästa gång du säger:
* jag vill inte be högt
* jag vill inte stå upp i församlingen
* jag vill inte sträcka mina armar mot himlen
* jag vill inte sjunga högt
* Jag vill inte vittna om mitt liv för andra
* jag vill ha min tro för mig själv
Alla dessa inställningar begränsar Herrens ande och gör honom beklämd. Vi kan bedröva anden genom sådana inställningar. Nej, var FRI i HERREN.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)