För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Johannes döparen: Vad gick ni ut för att se?, och i den posten klistrade jag in ett annat blogginlägg om Johannes döparen, Gud på knä för samhället.
Där skrev jag om Johannes död, som berodde på en ed och på de närvarande gästerna som hörde eden. Eden, löftet blev alltså bindande. Kungen blev tvungen att infria det eller förlora sitt ansikte och anseende i landet. Vi får utgå ifrån att de som samlats i kungens hus var inte vilka som helst. Hade han ändrat sig i detta sällskap kan hans regeringsmakt ha ifrågasatts.
Så lätt för oss också att bli bundna av löften. En del avger vi så snabbt att vi inte ens tänker på att vi gett dem. Om du träffar en bekant, eller en vän som du tappat kontakten med, och så talas ni vid ute på stan eller på något annat ställe där ni träffas. Så snabbt då i glädjen att någon av er säger: "men nu måste vi bara ses snart.", och den andre säger "ja absolut", utan att bestämma tid och plats för återseende eller kontakt. Och när ni skiljs åt är tråden ännu öppen, "då hörs vi då...". Tänk att det finns en andevärld som fångar upp allt och som bara söker efter tillfällen att kunna ha något att anklaga dig för.
I Uno Svenningsons sång, Årets sista dag, finns textraden..."för alla löften stiger mot skyn som ett norrsken som flammar upp och dör". Så sant! Raden innan den säger han att "inga löften ska få lämna dessa läppar.." (i och för sig också ett löfte).
http://www.unosvenningsson.se/diskografi/texter/aretssistadag/
Det är en taktik som vår fiende har. Att binda oss. Men vi känner honom som kan lösa oss, och det är Jesus Kristus Guds son. Men när alla vanliga förföljelser slagit slint för vår motståndare, då ställs det i öppen dager att här måste ett ingrepp göras av annan radikalitet.
Joh 11:48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.
Den här kommentaren fälldes i ett samtal mellan översteprästerna och fariseerna efter det att många vittnen sett Jesu vän Lasarus kliva ut ur sin grav efter fyra dygn i döden. Många kom då till tro, men lika många gick till översteprästerna för att samla sig och mana till motstånd.
Vårt tempel och vårt folk. Vårt tempel, vårt folk. Vårt Tempel, vårt Folk.
Den som är det levande livets uppkomst och som skapat människorna till levande stenar i SITT HELIGA TEMPELBYGGE, Honom behövde de inte frukta, ängslas inför att förlora eller älska och lyda. De tänkte på det som de själva hade byggt. VÅRT TEMPEL, VÅRT FOLK.
Den rättmätige ägaren, den rättmätige sonen, han var inte inbjuden att delta i den diskussionen. Här gällde det att rädda templet och folket. Makt, människomakt. Ingen vill förlora sin makt, utan kamp, här tänkte judarna på att om Jesus fick hållas då skulle allt folk vända sig till honom och de skulle bli maktlösa. Maktlöshet skrämmer, det är naturligt. Vi människor blir rädda när vi förlorar saker, pengar eller anseende. Vi vill gärna vara trodda, accepterade och älskade. Därför lär sig människor att ha attityder, olika attityder för olika sammanhang, och människan lär sig hänga upp ridåer för sådant som inte ska vara synligt. Om någon kommer och drar undan en sådan ridå eller slår hål på en attityd, då blir naturligtvis svaret rädsla.
Rädslan säger: Rädda vad som räddas kan! Rädda templet, rädda folket! Någon kanske protesterar och säger att: tänk om han är sänd av Gud? men i så fall tystas den rösten och särskilt i vår tid, när knappast någon vill bekänna sin tro. Då blev väl svaret: Gud??? Vem sa du????
Men det finns en lösning. Jesus Kristus. Den sanna kärleken driver ut räddhågan! Det sanna ljuset tränger in i mörkret och mörkret har INGEN makt i ljuset. Det är fantastiskt, vilken seger vi har i Herren. Han har övervunnit dödens makt.
Därför ska vi inte låta oss bindas av eder och löften. Inte heller av gäster, hur framstående de än är. Vi ska heller inte frukta rådslagen där rädslan slår upp murar och hinder. Inte så länge Jesus går med oss.
I vår Herre Jesu Kristi namn.
lördag 10 november 2012
fredag 9 november 2012
Grå fåglar går sällan på bio
Förra året hörde jag Annika Burholms dikter i tonsättning av Håkan Wikell framföras. Nu har jag blivit bjuden att lyssna igen, nästa onsdag, på Umeå universitet.
Men det jag ville ta tag i från den rubrikraden var en annan tankeslinga, inte särdeles lång och kanske inte ens unik i sitt slag, men här kommer den.
Grå fåglar går sällan på bio och tänker man efter har man inte heller skådat några färggranna, ståtliga fåglar på bio. Biosalonger tycks vara otrivsamma för de flesta fågelarter oavsett färg. Och det i sin tur fick mig att reflektera över två ting som min Bibel lärt mig. Den ena saken är, sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska allt det andra tillfalla er.
För ett 50-tal år sedan eller mera talade man om begreppet synd i begrepp av syndakatalog. I min avhandling Synderskan och lagen: Barnamord i tre Norrlandslän 1830-1870, reflekterar jag lite över det begreppet. Den reflektionen ägde en smula vishet, men idag har nog tankarna ytterligare förenklats. Idag tänker jag att den s.k. syndakatalogen kanske uppstod bland en skara som inte riktigt hängde med i väckelsevindarnas fart. Framför dem på vägen fanns de som hade offrat allt, gett allt, där livet var helt Gudscentrerat, där inte något utrymme fanns för att titta till höger eller till vänster eller bakåt. De ville framåt. Och de som kanske blev lite efter på vägen men ändå var kristna fick kanske hänga upp sitt liv lite på att titta på dem och ta efter så gott det gick. Man såg ohc insåg att dansen, den var inte från Gud. Då hade man inte tänkt så mycket på psalmerna som talar om lovsång och dans, utan man hade sett att i hagarna vid dansbanan där kom de oplanerade barnen till och en och annan vände åter från dansen med blåöga och tomma spritflaskor. Nej, det var inte dansen i sig, det var lockelserna, frestelserna och atmosfären de kristna reagerade på. Sedan kom fler och fler saker in i denna oskrivna katalog, en sak var bio. Men det är ju inte därför de grå fåglarna inte vågar sig dit. Idag känner jag ingen kristen som inte går på bio ibland, men visst är det så att filmerna blir allt svårare att se. Det blir allt svårare att välja, och jag för min del ser gärna filmen hemma. Ja, så kunde man ta detalj efter detalj i nämnda katalog och tala om. Alkoholen som föröder så många människors liv och många kristna är inte längre helnykterister. Vi kunde tala om tobak, vi kunde tala om att leva samman utan att vara gifta, eller tala om kärlek sådan som Gud vill ha den.
Denna tråd kom i mitt huvud när jag tänkte på dessa grå fåglar. Men jag tänkte också på att visst är det en stor skillnad på färggranna, fina fåglar och de mera oansenliga små grå. Ja, så är det, men i Guds ögon är de lika mycket värda. En ståtar med fina fjädrar och bröstar upp sig, en annan märker ingen alls, men Gud som är själva livet och livets uppkomst han vet när en endaste sparv faller till marken. Detta är makalöst.
Egentligen kom flera andra tanketrådar också, som har att göra med människorna och deras egenskaper och uteliv och socialitet. Ja, ibland går tankarna igång alldeles för mycket, men jag ska inte trötta ut dig fina vän som läser utan komma till en sluttråd.
Och den är; Om fåglarna får välja syssla, oavsett vilken färg de har, vad gör de då helst? Jag tror de vill flyga. De vill vara fria. De vill se på oss människor som kravlar oss fram i tillvaron. Visst är det kallt ibland, och kanske får fåglarna vara hungriga emellanåt, men de vill ha sin frihet och flyga det är vad en fågel gör allra bäst.
Den Sonen gör fri han blir verkligen fri.
Men det jag ville ta tag i från den rubrikraden var en annan tankeslinga, inte särdeles lång och kanske inte ens unik i sitt slag, men här kommer den.
Grå fåglar går sällan på bio och tänker man efter har man inte heller skådat några färggranna, ståtliga fåglar på bio. Biosalonger tycks vara otrivsamma för de flesta fågelarter oavsett färg. Och det i sin tur fick mig att reflektera över två ting som min Bibel lärt mig. Den ena saken är, sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska allt det andra tillfalla er.
För ett 50-tal år sedan eller mera talade man om begreppet synd i begrepp av syndakatalog. I min avhandling Synderskan och lagen: Barnamord i tre Norrlandslän 1830-1870, reflekterar jag lite över det begreppet. Den reflektionen ägde en smula vishet, men idag har nog tankarna ytterligare förenklats. Idag tänker jag att den s.k. syndakatalogen kanske uppstod bland en skara som inte riktigt hängde med i väckelsevindarnas fart. Framför dem på vägen fanns de som hade offrat allt, gett allt, där livet var helt Gudscentrerat, där inte något utrymme fanns för att titta till höger eller till vänster eller bakåt. De ville framåt. Och de som kanske blev lite efter på vägen men ändå var kristna fick kanske hänga upp sitt liv lite på att titta på dem och ta efter så gott det gick. Man såg ohc insåg att dansen, den var inte från Gud. Då hade man inte tänkt så mycket på psalmerna som talar om lovsång och dans, utan man hade sett att i hagarna vid dansbanan där kom de oplanerade barnen till och en och annan vände åter från dansen med blåöga och tomma spritflaskor. Nej, det var inte dansen i sig, det var lockelserna, frestelserna och atmosfären de kristna reagerade på. Sedan kom fler och fler saker in i denna oskrivna katalog, en sak var bio. Men det är ju inte därför de grå fåglarna inte vågar sig dit. Idag känner jag ingen kristen som inte går på bio ibland, men visst är det så att filmerna blir allt svårare att se. Det blir allt svårare att välja, och jag för min del ser gärna filmen hemma. Ja, så kunde man ta detalj efter detalj i nämnda katalog och tala om. Alkoholen som föröder så många människors liv och många kristna är inte längre helnykterister. Vi kunde tala om tobak, vi kunde tala om att leva samman utan att vara gifta, eller tala om kärlek sådan som Gud vill ha den.
Denna tråd kom i mitt huvud när jag tänkte på dessa grå fåglar. Men jag tänkte också på att visst är det en stor skillnad på färggranna, fina fåglar och de mera oansenliga små grå. Ja, så är det, men i Guds ögon är de lika mycket värda. En ståtar med fina fjädrar och bröstar upp sig, en annan märker ingen alls, men Gud som är själva livet och livets uppkomst han vet när en endaste sparv faller till marken. Detta är makalöst.
Egentligen kom flera andra tanketrådar också, som har att göra med människorna och deras egenskaper och uteliv och socialitet. Ja, ibland går tankarna igång alldeles för mycket, men jag ska inte trötta ut dig fina vän som läser utan komma till en sluttråd.
Och den är; Om fåglarna får välja syssla, oavsett vilken färg de har, vad gör de då helst? Jag tror de vill flyga. De vill vara fria. De vill se på oss människor som kravlar oss fram i tillvaron. Visst är det kallt ibland, och kanske får fåglarna vara hungriga emellanåt, men de vill ha sin frihet och flyga det är vad en fågel gör allra bäst.
Den Sonen gör fri han blir verkligen fri.
måndag 5 november 2012
Vad gick ni ut för att se?
Matt 11:7 När de hade gått, började Jesus tala till dem om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
Vi som lever nu vet svaret. Vi vet att Johannes banade väg för Jesus Kristus Guds son. Jesus visste också svaret. Han visste varför Johannes var sänd. Jesus ville inte ha något svar av folket, utan han ställde frågan för deras skull. "Vad gick ni ut för att se?" Vad?
Johannes, i skinn, han som åt gräshoppor och vildhonung. Han som ropade sig hes i sitt utgivande och i sin nitälskan att bana väg för Herren. Han ropade om att människorna levde i synd och orättfärdighet. Vilket lockande ämne! Och vilken scen. Den fantastiska öknen. Öknen lockade och drog människorna ut från staden för att de ville höra om sin synd, för att de ville omvända sig och börja om på nytt.
Men varför omvände sig inte människorna i staden. I finsoffan, framför tv:n eller kanske på biosalongen. Nej, visst, de hade ju ingen finsoffa, ingen tv och ingen biosalong, inte konstigt då att öknen lockar och drar, att budskapet utmanade! Jag tror inte de gav sig ut i öknen för att se en annorlunda man. Det fanns andra orginal. Idag finns det också orginella människor, men vi ger oss inte iväg för att studera dem närmare. Nej, det var något annat de ville se. Kanske sig själva?
Ett strå som vajar i vinden?
Vad tänkte Jesus på när han sa detta? Tänkte han på ett strå, ett grässtrå?
Jag minns som barn när man låg i gräset och från markperspektivet såg ett grässtrå. Deter sträcker sig upp i himlen från den synvinkeln, och det vajar i vinden. Eller tänkte han på att likna Johannes vid ett sådant strå. Gick de ut för att se någon som vajar hit och dit, någon som inte vet vad han säger, någon som lätt trycks till marken? Var det en sådan person de drogs till när de gick ut?
Matt 11:8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen.
Här är Jesus ännu tydligare. Om de inte ville gå ut för att möta en man som de kunde trampa under sina fötter, gick de då ut för att träffa en maktfullkomlig person, en sådan som man kan träffa i kungapalatsen. Nej, Jesus visste att det varken var maktlösheten eller makten som de hade sökt sig till. De ville ha svar på andra frågor.
Matt 11:9 Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja: det säger jag er: Han är ännu mer än en profet.
Ännu mer än en profet. Ännu mer...
Många gånger hade Jesus omtalat för folket vad som hänt med profeterna. Alla dödades.
Folket gick ut i öknen för att se en profet. För att höra honom tala om synd och rättfärdighet. Höra honom som påminde om sanningen de en gång anat och sett glimtar av i sin barndom. Den sanning som var och en av oss kan få tag på. Sanningen om Livet. Och Johannes var sänd för att vittna om det sanna ljuset.
Ett annat inlägg som jag skrivit om Johannes döparen handlar om Kungen och hans bedrövelse när han för edens och gästernas skull var tvungen att halshugga Johannes. Det kan påminna oss om EU, De kristna rådet, sammanslutningarna, och antikrists framträdande. För edens och för gästernas skull...
http://gbajohansson.blogspot.se/2012/02/gud-pa-kna-for-samhallet.html
Idag lever vi i en yttersta tid. Vi behöver läsa ordet och ta det till oss. Vi behöver veta på vem vi tror. Ett exempel på röran ser vi i den högt uppsatte religionsläraren Rick Warrens uttalande att Gud och Allah är samme Gud.
http://www.nowtheendbegins.com/blog/?p=8961
Älskade vänner, låt oss be med och för varandra att vi lyssnar på rösten inom oss som säger till när något är fel. Låt oss läsa ordet. Låt oss lita på att det är sant.
Bön: Herre, jag ber dig att förlåta mig mina synder och jag ber dig förlåta vårt land dess orättfärdighet. I ditt namn, Jesus.
Vi som lever nu vet svaret. Vi vet att Johannes banade väg för Jesus Kristus Guds son. Jesus visste också svaret. Han visste varför Johannes var sänd. Jesus ville inte ha något svar av folket, utan han ställde frågan för deras skull. "Vad gick ni ut för att se?" Vad?
Johannes, i skinn, han som åt gräshoppor och vildhonung. Han som ropade sig hes i sitt utgivande och i sin nitälskan att bana väg för Herren. Han ropade om att människorna levde i synd och orättfärdighet. Vilket lockande ämne! Och vilken scen. Den fantastiska öknen. Öknen lockade och drog människorna ut från staden för att de ville höra om sin synd, för att de ville omvända sig och börja om på nytt.
Men varför omvände sig inte människorna i staden. I finsoffan, framför tv:n eller kanske på biosalongen. Nej, visst, de hade ju ingen finsoffa, ingen tv och ingen biosalong, inte konstigt då att öknen lockar och drar, att budskapet utmanade! Jag tror inte de gav sig ut i öknen för att se en annorlunda man. Det fanns andra orginal. Idag finns det också orginella människor, men vi ger oss inte iväg för att studera dem närmare. Nej, det var något annat de ville se. Kanske sig själva?
Ett strå som vajar i vinden?
Vad tänkte Jesus på när han sa detta? Tänkte han på ett strå, ett grässtrå?
Jag minns som barn när man låg i gräset och från markperspektivet såg ett grässtrå. Deter sträcker sig upp i himlen från den synvinkeln, och det vajar i vinden. Eller tänkte han på att likna Johannes vid ett sådant strå. Gick de ut för att se någon som vajar hit och dit, någon som inte vet vad han säger, någon som lätt trycks till marken? Var det en sådan person de drogs till när de gick ut?
Matt 11:8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen.
Här är Jesus ännu tydligare. Om de inte ville gå ut för att möta en man som de kunde trampa under sina fötter, gick de då ut för att träffa en maktfullkomlig person, en sådan som man kan träffa i kungapalatsen. Nej, Jesus visste att det varken var maktlösheten eller makten som de hade sökt sig till. De ville ha svar på andra frågor.
Matt 11:9 Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja: det säger jag er: Han är ännu mer än en profet.
Ännu mer än en profet. Ännu mer...
Många gånger hade Jesus omtalat för folket vad som hänt med profeterna. Alla dödades.
Folket gick ut i öknen för att se en profet. För att höra honom tala om synd och rättfärdighet. Höra honom som påminde om sanningen de en gång anat och sett glimtar av i sin barndom. Den sanning som var och en av oss kan få tag på. Sanningen om Livet. Och Johannes var sänd för att vittna om det sanna ljuset.
Ett annat inlägg som jag skrivit om Johannes döparen handlar om Kungen och hans bedrövelse när han för edens och gästernas skull var tvungen att halshugga Johannes. Det kan påminna oss om EU, De kristna rådet, sammanslutningarna, och antikrists framträdande. För edens och för gästernas skull...
http://gbajohansson.blogspot.se/2012/02/gud-pa-kna-for-samhallet.html
Idag lever vi i en yttersta tid. Vi behöver läsa ordet och ta det till oss. Vi behöver veta på vem vi tror. Ett exempel på röran ser vi i den högt uppsatte religionsläraren Rick Warrens uttalande att Gud och Allah är samme Gud.
http://www.nowtheendbegins.com/blog/?p=8961
Älskade vänner, låt oss be med och för varandra att vi lyssnar på rösten inom oss som säger till när något är fel. Låt oss läsa ordet. Låt oss lita på att det är sant.
Bön: Herre, jag ber dig att förlåta mig mina synder och jag ber dig förlåta vårt land dess orättfärdighet. I ditt namn, Jesus.
torsdag 1 november 2012
Älska Herren din Gud
Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.
Kärleken till världen och till det som ögonen begär kan ibland förblinda oss så att vi inte är helhjärtade för Gud. Vi kan blanda ihop människokärlek och den kärlek som Herren ger och vi kan hamna i det läget att vårt förstånd agerar "kärlek" efter utilitaristiska principer i stället för att lämna över allt och lita på Honom som har skapat, levat, dött och uppstått för oss.
Vi Människor vi är så säkra på allt. Vi behöver bara mer teknik, mer vetande, mer utveckling så ska vi klara av allt, men när människan ställs inför stormar, inför översvämningar, svält, katastrofer och sjukdomar - ja, när människan står ansikte mot ansikte med döden då är vi små. Många söker då efter "en högre kraft" - något att hålla sig i. Och Gud Fader Jehova som manifesterats i sin älskade son Jesus Kristus är mycket god. Vi har fått höra många, många vittnesbörd av dem som "dött" och återvänt till jorden. De vittnar om ljus, om valsituationer och om en kärlek så ofattbart stor att det var svårt att möta jorden igen. Men att dessa vittnesbörd talar om nåd, det innebär inte att vi ska leva våra liv i världen för att tänka att "allt ordnar sig nog ändå". Vi ska söka Guds rike här och nu! Sök först Guds rike så ska allt det andra tillfalla er.
Att älska Herren vår Gud av hela hjärtat, själen och förståndet och sin nästa som sig själv skulle vara fullständigt och totalt omöjligt för en människa att göra utan den Helige Ande. I vårt inre är människan inte god. Vi strävar och sliter och vi håller på med egoistiska och själviska motiv, men den Helige Ande kan inte vara självisk. I sin natur är Anden utgivande, god och kärleksfull. Så den som låter sig fyllas av Ordet och Anden kan närma sig tronen med full tillförsikt. Jesus Kristus, den förstfödde bland många bröder, är ständigt närvarande på Faderns högra sida för att mana gott för oss.
Vi kan närma oss Honom som skapat allt och han som är allseendets Gud. Han som Ser, Vet och Känner oss. Men inte nog med det - vi får kalla honom broder och vän. Han är förstfödd. Han gick vägen i fullständig lydnad. Vi ska också lyssna, lyda och gå dit Herren sänder oss.
Herre på ditt ord...så gjorde lärjungarna många saker. Herre på ditt Ord gör vi ännu många saker. Lär oss att inte gå på slentrian utan att vi söker dig i Ordet.
http://www.youtube.com/watch?v=DnI4ys0R9sU
Bön: Herre jag tackar, lovar och prisar dig för att du har banat en väg för oss.
Kärleken till världen och till det som ögonen begär kan ibland förblinda oss så att vi inte är helhjärtade för Gud. Vi kan blanda ihop människokärlek och den kärlek som Herren ger och vi kan hamna i det läget att vårt förstånd agerar "kärlek" efter utilitaristiska principer i stället för att lämna över allt och lita på Honom som har skapat, levat, dött och uppstått för oss.
Vi Människor vi är så säkra på allt. Vi behöver bara mer teknik, mer vetande, mer utveckling så ska vi klara av allt, men när människan ställs inför stormar, inför översvämningar, svält, katastrofer och sjukdomar - ja, när människan står ansikte mot ansikte med döden då är vi små. Många söker då efter "en högre kraft" - något att hålla sig i. Och Gud Fader Jehova som manifesterats i sin älskade son Jesus Kristus är mycket god. Vi har fått höra många, många vittnesbörd av dem som "dött" och återvänt till jorden. De vittnar om ljus, om valsituationer och om en kärlek så ofattbart stor att det var svårt att möta jorden igen. Men att dessa vittnesbörd talar om nåd, det innebär inte att vi ska leva våra liv i världen för att tänka att "allt ordnar sig nog ändå". Vi ska söka Guds rike här och nu! Sök först Guds rike så ska allt det andra tillfalla er.
Att älska Herren vår Gud av hela hjärtat, själen och förståndet och sin nästa som sig själv skulle vara fullständigt och totalt omöjligt för en människa att göra utan den Helige Ande. I vårt inre är människan inte god. Vi strävar och sliter och vi håller på med egoistiska och själviska motiv, men den Helige Ande kan inte vara självisk. I sin natur är Anden utgivande, god och kärleksfull. Så den som låter sig fyllas av Ordet och Anden kan närma sig tronen med full tillförsikt. Jesus Kristus, den förstfödde bland många bröder, är ständigt närvarande på Faderns högra sida för att mana gott för oss.
Vi kan närma oss Honom som skapat allt och han som är allseendets Gud. Han som Ser, Vet och Känner oss. Men inte nog med det - vi får kalla honom broder och vän. Han är förstfödd. Han gick vägen i fullständig lydnad. Vi ska också lyssna, lyda och gå dit Herren sänder oss.
Herre på ditt ord...så gjorde lärjungarna många saker. Herre på ditt Ord gör vi ännu många saker. Lär oss att inte gå på slentrian utan att vi söker dig i Ordet.
http://www.youtube.com/watch?v=DnI4ys0R9sU
Bön: Herre jag tackar, lovar och prisar dig för att du har banat en väg för oss.
söndag 21 oktober 2012
Rena rama funderingen
Helt plötsligt började jag fundera över det märkliga ordet rama. I vanligt svenskt språkbruk använder vi det oftast i orden, ramaskri eller uttrycket "rena rama". Jag googlade på ordet och där kom svaret att Rama är en hinduisk Gud!
Därefter gick jag till folkbibeln och orten Rama nämns vid mängder av tillfällen i gamla testamentet. Bland annat var det Samuels bostadsort och det var också där han senare begravdes. Ordet ramaskri är även det lätt att få förklaring till, dels (Jer 31:15) när tio av Israels stammar fördes bort av assyrierna och senare det förfärliga blodbadet som Herodes ställde till med när han dödade alla nyfödda för att förhindra att Jesus- Messias skulle växa upp (Matt 2:18).
Jer 31:15 Så säger HERREN: Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.
Detta gråt, dessa skrik, och denna sorg blev naturligtvis otroligt stor när alla barn dödades av Herodes. En sorg så stor att mödrarna inte lät sig tröstas mera. Vi vet att även Maria fick gå igenom en sådan otrolig smärta, men hon lät sig tröstas. Sonen uppstod och hon fanns i övre salen den dag den Helige Ande manifesterade sig kraftfullt för församlingen.
Idag dödar vi många barn i onödan. Det är ingen makthavare som beordrat dödandet. Ingen är rädd för att dessa barn ska bli härskare eller ta troner ifrån någon. De dör för att vi inte har tid med dem. För att vi inte har råd med dem. För att vi inte vill att de ska födas. För att det är vi människor som vill råda över allt. Även det ofödda livet.
För någon dag sedan fick jag se att danskor åker till Sverige för att göra abort om könet inte är det önskade!
http://www.vk.se/723934/danskor-gor-abort-i-sverige
Detta är en möjlig kombination då de har rätt till könsbestämning, och vi ger rätten till abort.
I ett civiliserat land borde detta mördande ha upphört. Det borde kunna erbjudas möjigheter för den som vill ha sitt barn kvar och även att samtala med dem som önskar abort, "för att om möjligt rädda någon". Ett sådant samhälle skulle ha mera av Guds välsignelse över sig.
Detta är rena rama sanningen, men vad ordet rama betyder i det sammanhanget som jag nu skrev, det har jag inte lyckats härleda på något tillfredsställande sätt. Vet du svaret så ge gärna en kommentar.
Rama i Israel
Därefter gick jag till folkbibeln och orten Rama nämns vid mängder av tillfällen i gamla testamentet. Bland annat var det Samuels bostadsort och det var också där han senare begravdes. Ordet ramaskri är även det lätt att få förklaring till, dels (Jer 31:15) när tio av Israels stammar fördes bort av assyrierna och senare det förfärliga blodbadet som Herodes ställde till med när han dödade alla nyfödda för att förhindra att Jesus- Messias skulle växa upp (Matt 2:18).
Jer 31:15 Så säger HERREN: Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.
Detta gråt, dessa skrik, och denna sorg blev naturligtvis otroligt stor när alla barn dödades av Herodes. En sorg så stor att mödrarna inte lät sig tröstas mera. Vi vet att även Maria fick gå igenom en sådan otrolig smärta, men hon lät sig tröstas. Sonen uppstod och hon fanns i övre salen den dag den Helige Ande manifesterade sig kraftfullt för församlingen.
Idag dödar vi många barn i onödan. Det är ingen makthavare som beordrat dödandet. Ingen är rädd för att dessa barn ska bli härskare eller ta troner ifrån någon. De dör för att vi inte har tid med dem. För att vi inte har råd med dem. För att vi inte vill att de ska födas. För att det är vi människor som vill råda över allt. Även det ofödda livet.
För någon dag sedan fick jag se att danskor åker till Sverige för att göra abort om könet inte är det önskade!
http://www.vk.se/723934/danskor-gor-abort-i-sverige
Detta är en möjlig kombination då de har rätt till könsbestämning, och vi ger rätten till abort.
I ett civiliserat land borde detta mördande ha upphört. Det borde kunna erbjudas möjigheter för den som vill ha sitt barn kvar och även att samtala med dem som önskar abort, "för att om möjligt rädda någon". Ett sådant samhälle skulle ha mera av Guds välsignelse över sig.
Detta är rena rama sanningen, men vad ordet rama betyder i det sammanhanget som jag nu skrev, det har jag inte lyckats härleda på något tillfredsställande sätt. Vet du svaret så ge gärna en kommentar.
Rama i Israel
måndag 1 oktober 2012
Kamratskapets anda
Jag har lyssnat på några videoklipp av Bill Stenberg, en hemgången profetröst i tiden.
Det som slår mig i vissa av dessa klipp är hur oerhört sanna de är. Ett av dem särskilt som jag vill dela med er här visar på att "brödraskapet skuldra vid skuldra i en tät ring döljer något i centrum". Så många gånger som detta blivit uppenbarat även för mig. Kamratskapet går före Guds eget ord. "Jag litar på Z", "han är pålitlig" osv.
I Yngve Stenfeldts predikan från igår framgick det också tydligt att om vi inte är i Kristus, så är vi troligen i förvar hos odjuret. Alla måste vi tjäna någon och tjänar vi inte Kristus, huvudet så tjänar vi mörkret.
http://maranata.se/2012/09/30/30-september-2012-kl-11-yngve-stenfeltjesus-kristus-ar-forsamlingens-huvud/
Vad är det som brödraskapet döljer i Bill Stenbergs syn? Jo, det är en naken man full av skam men han får inga kläder. All aktivitet går ut på att sluta leden tätare för att dölja skammen. Står vi riktigt nära och inte släpper fram minsta ljus så finns möjligheten att människorna utanför inte uppmärksammar denna nakenhet.
Du som är pastor, ledare, äldste dölj inte den nakne mannen. Lyft istället fram detta. Jesus själv vet om honom och om ljuset får lysa in kommer brödraskapet att frigöras till andra uppgifter. De kan vittna om en annan man. En man utan skam. En man som dog för dem.
http://www.youtube.com/watch?v=OQtkPOCQ1bY
Det som slår mig i vissa av dessa klipp är hur oerhört sanna de är. Ett av dem särskilt som jag vill dela med er här visar på att "brödraskapet skuldra vid skuldra i en tät ring döljer något i centrum". Så många gånger som detta blivit uppenbarat även för mig. Kamratskapet går före Guds eget ord. "Jag litar på Z", "han är pålitlig" osv.
I Yngve Stenfeldts predikan från igår framgick det också tydligt att om vi inte är i Kristus, så är vi troligen i förvar hos odjuret. Alla måste vi tjäna någon och tjänar vi inte Kristus, huvudet så tjänar vi mörkret.
http://maranata.se/2012/09/30/30-september-2012-kl-11-yngve-stenfeltjesus-kristus-ar-forsamlingens-huvud/
Vad är det som brödraskapet döljer i Bill Stenbergs syn? Jo, det är en naken man full av skam men han får inga kläder. All aktivitet går ut på att sluta leden tätare för att dölja skammen. Står vi riktigt nära och inte släpper fram minsta ljus så finns möjligheten att människorna utanför inte uppmärksammar denna nakenhet.
Du som är pastor, ledare, äldste dölj inte den nakne mannen. Lyft istället fram detta. Jesus själv vet om honom och om ljuset får lysa in kommer brödraskapet att frigöras till andra uppgifter. De kan vittna om en annan man. En man utan skam. En man som dog för dem.
http://www.youtube.com/watch?v=OQtkPOCQ1bY
söndag 30 september 2012
Om att vara ensam förälder
Jag måste skriva lite om Miljöpartiets förslag till 5 000:- i skattelättnad till ensamstående föräldrar. Något fåtal av mina läsare kanske t.o.m. kan erinra sig att en gång hade Sverige fyra olika skattetariffer. De baserades på socialgruppsindelning 1-4, där ensamma föräldrar var placerade i grupp 4 och således hade minst skatt.
http://www.expressen.se/nyheter/mp-forslag-5000-kr-till-ensamstaende-foraldrar/
Som kristen är det naturligtvis så att jag vet att äktenskapet är instiftat av Gud och att det är det ultimata när barn får växa upp på det sättet. Men ibland är det så att vi människor inte lyckas i våra föresatser, och då ska ju barnet ändå få växa upp så tryggt och bra som möjligt.
På facebook har det varit två kommentarer som sårat. Den ena handlade om signaler. Summan var oviktig, signalen viktig. Visst är väl en signal bättre än ingenting, men den hjälper ju inte i en konkret situation. Det är som liknelsen med den som klappar sin broder eller syster på axeln med orden, "ät gott, klä dig varmt, lev väl", utan att göra någonting åt situationen. Just detta med signaler retar mig överlag. I förra valet signalerades det om att utanförskapet skulle minska. Det har signalerats om prioriterade grupper av olika slag. Det kommer signal, på signal, på signal. Riken larmar, människorna vacklar men vad gör vi kristna?
En annan kommentar, som även saluförs friskt på nätet i övrigt, är att "Mp vill uppmuntra splittring av kärnfamiljer". Vem skiljer sig för 5 000:-/år? Det här är så kränkande att höra talas om! Nog kan ensamma föräldrar ha det svårt men så svårt kan det inte vara att 5 000:-/år blir en skilsmässoorsak. https://www.flashback.org/t1974025
Jag ska berätta något lite om hur det kan vara för en ensam förälder. När mitt yngsta barn var litet och jag började gå ut i studier och jobb, så ammade jag fortfarande. Det var tufft att lämna henne till daghemmet. Det var också så att när jag lämnade på morgonen var det inte alls ovanligt att vi var först på plats eller att vi åtminstone hörde till de första, och sedan på eftermiddagen samma sak, det var inte alls ovanligt att vi var sist eller åtminstone bland de sista att gå hem. Nu vill jag inte att du ska "tycka synd" om oss, jag vet att även i familjer med två försörjare kan barnen av olika skäl få mycket långa dagar, men det är ändå ganska vanligt att föräldrar jobbar dagtid båda två. Att den ena lämnar, den andra hämtar och på det sättet får de ihop sina timmar och barnet behöver inte ha alltför långa dagar. För den som är ensam gäller det att töja ut sig till bristningsgränsen - ständigt. För trots att jag kom tidigt respektive sent på dagis så rådde det omvända förhållandet på arbetsplatsen. Ofta gick jag tidigt respektive kom lite sent och bar bördor av hemarbete i väskan som skulle avklaras efter middag, sövning av barn och hemmasysslor. Ibland blev jobbet gjort men lika ofta bars det åter tillbaka till jobbet i oförändrat skick.
Det här är bara en aspekt av livet som ensam förälder. Hur du får töja dig till bristningsgränsen och ändå räcker du aldrig till. Men i mitt fall har jag gått till Gud och han räcker till. Hans nåd tar aldrig slut, men människornas nåd kanske tar slut redan innan du har kommit genom dörren. Kanske är den slut i entrén till kyrkan när kyrkvärdar ställer sig med ryggen emot dig, eller när en "snäll" barnledare upphöjer ditt barn men knappast säger ett litet "hej" till mamman. Nåd hos Gud och hos människor är så väsenskilt att det går nästan inte att tänka på, man blir bara upprörd och ledsen.
Jag har stått i situationer där jag efter att ha presenterat mig som (ensam) mamma blivit granskad uppifrån och ner, och sen vidtar granskningen nerifrån och upp och slutligen ett tilltal med hånfull menande blick. Jag talar inte om världens folk nu utan om bröder, äldstebröder osv. Och ändå är det så att som ensam förälder behöver vi än mer stöd än andra föräldrar. Barnet behöver stöd och uppmuntran, barnet behöver föräldern som förebild, men om förebilden inte respekteras så smittar det av sig på barnet som inte heller mår bra.
Och, det som är mest tragiskt av allt, det är att jag vet att det här inte bara gäller mig. Jag har mött ensamma mammor från olika generationer och alla har haft samma erfarenhet. Det är andra i församlingen som räknas, som finns, som är viktiga och som ska ta plats.
I efterhand nu, kan jag konstatera, att trots allt jag upplevt har det hjälpt mig närmare Gud. Det står i Guds ord att vi ska dela hans smälek och vi kan vara viss om att han står där tillsammans med oss. När blickarna går uppifrån och ner och när menande blickar och tilltal faller över oss där är Herden vid vår sida och delar smäleken. När ryggarna vänds ifrån oss när vi kommer in i kyrkan, då är Herden där och går vid vår sida. Vi vet att han inte sviker och vi vet att hans program är att lossa orättfärdiga ok! Det är den fastan HAN vill ha.
http://www.expressen.se/nyheter/mp-forslag-5000-kr-till-ensamstaende-foraldrar/
Som kristen är det naturligtvis så att jag vet att äktenskapet är instiftat av Gud och att det är det ultimata när barn får växa upp på det sättet. Men ibland är det så att vi människor inte lyckas i våra föresatser, och då ska ju barnet ändå få växa upp så tryggt och bra som möjligt.
På facebook har det varit två kommentarer som sårat. Den ena handlade om signaler. Summan var oviktig, signalen viktig. Visst är väl en signal bättre än ingenting, men den hjälper ju inte i en konkret situation. Det är som liknelsen med den som klappar sin broder eller syster på axeln med orden, "ät gott, klä dig varmt, lev väl", utan att göra någonting åt situationen. Just detta med signaler retar mig överlag. I förra valet signalerades det om att utanförskapet skulle minska. Det har signalerats om prioriterade grupper av olika slag. Det kommer signal, på signal, på signal. Riken larmar, människorna vacklar men vad gör vi kristna?
En annan kommentar, som även saluförs friskt på nätet i övrigt, är att "Mp vill uppmuntra splittring av kärnfamiljer". Vem skiljer sig för 5 000:-/år? Det här är så kränkande att höra talas om! Nog kan ensamma föräldrar ha det svårt men så svårt kan det inte vara att 5 000:-/år blir en skilsmässoorsak. https://www.flashback.org/t1974025
Jag ska berätta något lite om hur det kan vara för en ensam förälder. När mitt yngsta barn var litet och jag började gå ut i studier och jobb, så ammade jag fortfarande. Det var tufft att lämna henne till daghemmet. Det var också så att när jag lämnade på morgonen var det inte alls ovanligt att vi var först på plats eller att vi åtminstone hörde till de första, och sedan på eftermiddagen samma sak, det var inte alls ovanligt att vi var sist eller åtminstone bland de sista att gå hem. Nu vill jag inte att du ska "tycka synd" om oss, jag vet att även i familjer med två försörjare kan barnen av olika skäl få mycket långa dagar, men det är ändå ganska vanligt att föräldrar jobbar dagtid båda två. Att den ena lämnar, den andra hämtar och på det sättet får de ihop sina timmar och barnet behöver inte ha alltför långa dagar. För den som är ensam gäller det att töja ut sig till bristningsgränsen - ständigt. För trots att jag kom tidigt respektive sent på dagis så rådde det omvända förhållandet på arbetsplatsen. Ofta gick jag tidigt respektive kom lite sent och bar bördor av hemarbete i väskan som skulle avklaras efter middag, sövning av barn och hemmasysslor. Ibland blev jobbet gjort men lika ofta bars det åter tillbaka till jobbet i oförändrat skick.
Det här är bara en aspekt av livet som ensam förälder. Hur du får töja dig till bristningsgränsen och ändå räcker du aldrig till. Men i mitt fall har jag gått till Gud och han räcker till. Hans nåd tar aldrig slut, men människornas nåd kanske tar slut redan innan du har kommit genom dörren. Kanske är den slut i entrén till kyrkan när kyrkvärdar ställer sig med ryggen emot dig, eller när en "snäll" barnledare upphöjer ditt barn men knappast säger ett litet "hej" till mamman. Nåd hos Gud och hos människor är så väsenskilt att det går nästan inte att tänka på, man blir bara upprörd och ledsen.
Jag har stått i situationer där jag efter att ha presenterat mig som (ensam) mamma blivit granskad uppifrån och ner, och sen vidtar granskningen nerifrån och upp och slutligen ett tilltal med hånfull menande blick. Jag talar inte om världens folk nu utan om bröder, äldstebröder osv. Och ändå är det så att som ensam förälder behöver vi än mer stöd än andra föräldrar. Barnet behöver stöd och uppmuntran, barnet behöver föräldern som förebild, men om förebilden inte respekteras så smittar det av sig på barnet som inte heller mår bra.
Och, det som är mest tragiskt av allt, det är att jag vet att det här inte bara gäller mig. Jag har mött ensamma mammor från olika generationer och alla har haft samma erfarenhet. Det är andra i församlingen som räknas, som finns, som är viktiga och som ska ta plats.
I efterhand nu, kan jag konstatera, att trots allt jag upplevt har det hjälpt mig närmare Gud. Det står i Guds ord att vi ska dela hans smälek och vi kan vara viss om att han står där tillsammans med oss. När blickarna går uppifrån och ner och när menande blickar och tilltal faller över oss där är Herden vid vår sida och delar smäleken. När ryggarna vänds ifrån oss när vi kommer in i kyrkan, då är Herden där och går vid vår sida. Vi vet att han inte sviker och vi vet att hans program är att lossa orättfärdiga ok! Det är den fastan HAN vill ha.
Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, [kap]
ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.[kap]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)