Auktoritet enligt Puh

Kära läsare, åter har jag drabbats av något som kan liknas vid motsatsen till skrivklåda. Ingenting syns angeläget att säga och allra särskilt inte av mig just nu. Men så ser jag när jag kommer in på sidan att många underbara vänner/läsare troget besöker min sida. Det om något ger mig lusten att komma tillbaka.

Tänkte att jag lite kort skulle tala om Nalle-Puh-visheten som breder ut sig på facebook och i andra medier. Nalle Puh kan väl ändå inte ha fel eller...

Puh är verkligen så genomsnäll, i honom ryms ingen synd eller dåligt samvete. Så här säger han t.ex. själv om den saken: Puh har inte mycket förstånd, men han ställer aldrig till något tråkigt. Han gör dumma saker, men det blir alltid bra till slut. Tänk så skön insikt. Han gör dumma saker men allt blir ändå alltid bra till slut. I verkligheten kan ju dumhet i bara några få ögonblick få ödesdigra konsekvenser, men inte hos Puh. Eftersom han är så väldigt snäll och så väldigt dum. Dessa två egenskaper makas ofta ihop märkligt nog, utom vad gäller de rika i Robin Hood´s förvridna universum. Men Puh förstår i alla fall att han är dum, det är ju mera än vad många av oss andra gör, och han säger ibland att han önskar att han hade en hjärna. Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting i för en. Men Puh är motsägelsefull. Han känner ju till att hans vän Kanin tänker bra, men då tycker han ändå att Kanin "ingenting begriper". Kanin är begåvad. Och han har Hjärna. Jag antar det är därför han aldrig begriper någonting.

Puh inser och förstår dock så mycket som att verkligheten är komplicerad. Ju mer man tänker, så inser man att det inte finns nåt enkelt svar. Denna enkla mening gör en utsaga om verkligheten som mångfacetterad och svårbegriplig, vilket i och för sig är "sant" om man tar hänsyn till alla slags parametrar men följer vi Guds ord och blir som barn kan det enka vara det sköna och sanna. Men trots allt är Puh en björn att älska. Han är älskvärd och han vet om det: Kära Nalle, sa Christoffer Robin, vad jag tycker mycket om dig. Det gör jag med, sa Puh. Och ett annat som visar på att Puh´s värde inte hänger på Hjärnan eller något annat är: Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt...Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv.

Men innan jag slutar vill jag varna lite för att ta dessa "sanningar" som sprids, bl.a. genom gulliga Puh-kort som giltiga och alltid möjliga eller ens önskvärda att ta till sig. På facebook har ett kort cirkulerat med texten. Hur stavar man till KÄRLEK. - Man stavar inte kärleken, man känner den. Vi vet att kärlek kan vara en handling, att till och med avstå en handling, att be för en person, att dela med sig och mycket mera. Det är inte alltid känslorna infinner sig, men då får vi gå på Guds ord, som berättar Sanningen för oss om Kärlek. 

Ny mark

Så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem: Bryt er ny mark! Så inte bland törnen.
(Jer 4:3)

Den här versen fick jag idag när jag besökte en vän och vi skulle ta en s.k. tumvers. Tänkte nog först att jag skulle läsa längre eller ett visst sammanhang men när jag fick versen slog det mig att detta var vad jag behövde höra!

Alla vi människor sår ut saker varje dag. God säd, sämre säd eller rent av ogräs. Det vi sått får vi också skörda, den lagen gäller mitt i nåden. Och ser vi på gåvorna bland Guds folk så ser vi att några fått den uppgiften att så i Guds rike. Att gå före, lägga frön i jorden. Andra kommer efter och ser till att  marken vårdas, att det vattnas och att det växer som det ska. Sedan kommer skördemännen och binder kärvar.
De kanske känner sig glada och stolta, de ser resultatet som såningsmännen aldrig får se. Men Gud har ordnat det så.

Och ibland är det ju så att såningsmannen går på samma åker år efter år och sår ut sitt säde. Skörden kommer, det vet han säkert, men det är inte samma glädje i såningsarbetet längre. Då säger Herren - Bryt ny mark! Så inte bland törnen.

Det vittnar om uppbrott i det personliga livet men också om nysatsningar i församlingslivet.

I Sverige börjar något nytt ta form. Vi ser dagligen hur Gud arbetar. Ny åkermark! Han skapar mark där ingen trodde att det fanns förutsättningar. Till och med öknen kan blomma.

Bryt ny mark. Fram med plogen. Gå på djupet i folksjälen.

Bön: Jag ber dig Herre att du ska bryta ny mark i det här landet. Sammanför de källådror som är friska och lämna törnena. 

Flytande stenar och talande stenar

Idag rapporteras det om ett bälte på 26 000 km2 utanför Nya Zeelands kust.
http://www.vk.se/680053/stenar-flyter-i-stilla-havet

"Det här är otvivelaktigt den märkligaste sak jag har sett under de 18 år jag varit på sjön, säger löjtnant Tim Oscar."

Fenomenet förklaras av att det är stelnad lava som innehåller mycket luft och därför kan flyta Att stenar flyter får väl annars anses gå emot naturlagarna.

En lite långsökt parallell till detta är de "talande stenarna" i Ryssland, Pussy Riot. Vi vet från Guds ord att tiger vi ska till slut stenarna tala och i detta fall är det inga stenar utan ett kvinnligt punkband som stått åtalade i Ryssland. När rättsprocessen i det närmaste var avslutad fick de tilltalade tillfälle att yttra sig i ett slutord, vilket översatts och publicerats på bl.a. bloggen Sub Umbra, skriven av Hans Lindelöw.
http://shakabtseel.blogspot.se/2012/08/nadezchda-tolokonnikovas-slutord.html#disqus_thread

Läs dessa ord! Bland annat sägs detta..." Folket känner sanningen, sanningens vägar kommer alltid på sikt att vinna över listens och lögnens vägar". (Nadezchda Tolokonnikova)

Detta är ett ord att instämma i och även detta att allt ska hålla för att ropas ut från taken! Allt!

Vi måste göra oss redo. Jesus kommer tillbaka.

"Demokratisk" Bildt utvisad av depotisk diktator?

Ofta ställs vi inför artiklar och fakta där "sanningshalten" blir nästan helt omöjlig för en vanlig läsare att vaska fram. Ett närliggande exempel är utvisningen av svenska ambassadörer från Vitryssland samt deras tillbakadragande av egen ambassad i Sverige.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15229704.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vitryssland-kastar-ut-alla-svenska-diplomater_7405754.svd


Det officiella uttalandet från Vitryssland pekar på att Bildt trappat upp och (kanske) även igångsatt hela krisen.

 http://www.mfa.gov.by/en/press/news_mfa/e71d47f6469afb39.html.

Bildt å sin sida menar att hela "kampanjen" mot honom och Sveriges arbete i Vitryssland bedrivits av presidenten själv och att det grundar sig i en "rädsla för mänskliga rättigheter".

Och, trots stora brister i händelseförlopp och orsak/verkan i alla processer måste jag ändå uttrycka en åsikt som jag kan stå för trots dessa brister.

* Är vi i lilla Sverige så väl rustade att vi kan utmana diktaturer i hela världen?
* Är våra tolkningar av "mänskliga rättigheter" så allmängiltiga att vi ska och bör inplantera dem i alla länder dit vi hinner åka?
* Kan det möjligtvis vara på sin plats att vår intelligente och internationellt erkände utrikesminister i någon mån insåg dessa begränsningar i den kostym han rör sig?

Ännu representerar han inte Nato och vi är många som önskar att han aldrig ska göra det.

Sverige är inte så framstående i världen längre. Vi har mycket att lära och vi har framförallt inte tillgång till något försvar om vi blir indragna i allvarliga konflikter eller krig.

Bön: Herre, du har sagt i ditt eget Ord att vi ska be för våra ledare och nu lägger vi denna fråga inför dig och ber om ödmjukhet från svenskt håll. I vår Herre Jesu Kristi namn.

En Konung räcker

Matt 1:17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton släktled från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.

Evangeliet börjar med..."Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son."

I den tid då evangelierna skrevs och den tidiga spridningen av det kristna budskapet skedde så skulle Ordet förkunnas i en mycket religiös samtid.  En samtid som hade alla svar. De visste inte bara sitt ursprung, de var också ett mycket unikt folk som fått budord nedtecknade, upplästa och bevarade direkt från den levande Guden i himlen. Detta folk hade också i generation efter generation fått se hur Gud följde sitt folk med välsignelser, med upprättelse och med tillrättavisningar. Gud var inte okänd för någon i detta folk. Han var närvarande i tempel och synagogor och i den enskildes liv. Men precis som det är idag rådde det delade meningar om denne Gud, vem han i grunden var och vad som var det mest väsentliga i efterlevnad och tro.

Abraham kallades ut. Rakt ut i det okända. Vi vet inte hur Abraham lärde känna Gud och vi vet ingenting om hur han kunde bli så säker på att urskilja Guds röst. Det vi vet är att (1 Mos 12:1) Herren sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig."

Och Abram begav sig.

Sedan dessa fjorton släktled fram till David. Mycket hände och genom moabitiskan Rut förändrades för första gången församlingen till att inte bara omfatta Herrens ursprungliga folk. Sedan ytterligare fjorton släktled fram till fångenskapen i Babylon. Hur kunde det gå så snett. Herren hade valt David för hans goda hjärta och hans son Salomo var än större i vishet och makt. Men vi vet att många kungar föll och avgudaar fördes in i landet på många sätt. Och genom Josefs fantastiska liv hamnade Israeliterna i Egypten och blev i generationerna därpå förslavade. Men Mose förde dem med Herrens hand ut, efter att ha fått vistas i öknen i många år. Och folket som fördes ut blev nästan omöjliga att föra in i det som Gud hade bestämt. De flesta dog utan att ha sett löftet uppfyllas, men fler generationer kom som bosatte sig i det utlovade landet.

När Jesus Kristus föddes lyste en stjärna så klar att den lockat stjärntydare från fjärran land att komma och söka den konung som skulle födas. Den konung som satt på tronen kände hotet, visste att detta var sant, och ställde igång ett blodbad för att göra slut på gossekonungen. Men Gud sände en ängel som varnade Josef och Maria som flydde till främmande land där de fick leva till dess att det blev möjligt att återvända till precis
den ort där det av profeterna sedan lång tid förutsagts att Han skulle bo.

Men den konung som nu hade fötts var av annat slag än alla de föregående. Han gjorde inga anspråk på någon jordisk tron. Han sökte inte efter berömmelse eller efter att skapa partibildningar. Den tron han skulle bestiga var densamma som han nedstigit ifrån i himlen. Den som fanns på Faderns högra sida. Sonens arbete var att utbreda Guds rike på jorden på ett helt nytt sätt, inte från jordiska troner och makthavare, utan nu skulle gudsriket planteras i människornas hjärtan så att var och en som bekänner Jesus Kristus vara herre skulle utbreda riket genom Guds ande.

Guds rike kom ovanifrån, från himlen, men skulle utbredas från person till person underifrån. Från hjärta till hjärta i syskongemenskap i församlingen. Och församlingen skulle ordnas på vissa bestämda av Gud förordnade sätt. För att göra Guds vilja hade nu människorna Ordet, Anden och gemenskapen i församlingen.

Jesus Kristus är den slutliga Konungen, efter honom behöver inga fler tillsättas. Nu utbreds Guds rike över  hela denna jord och världshärskarna och makterna får stå som åskådare.

Bön: Herre led oss in i din vilja. Uppenbara dig för dessa generationer som inte känner dig.

Namn - inte pseudonymer

På forumet twitter finns det mängder av individer, organisationer och intressen att följa för den intresserade. Allt går nästan att hitta, från idrott, heminredning, musikstilar och livsstilar. I mitt fall följer jag många kristna förkunnare och även vänner som bor här i min närhet. Efter hand har jag utökat listan med kända och okända namn som sagt saker och ting som jag uppskattat mycket. Men en sak som slagit mig är att även bland oss kristna är det allt fler som uppträder under märkliga pseudonymer. Man kan aldrig egentligen veta vem man talar med eller vad som döljer sig bakom ett namn.

För skojs skull gick jag till Folkbibeln online och slog på ordet namn och fick 780 svar. Det är alltså något som Herren anser viktigt, vi är till och med kallade vid namn, individuellt. Det är också märkbart om man läser några sidor av söksvaren att förutom namn  och släkttavla så är även platser och loka lisering viktig för Herren. Han vill veta vilka hans tjänare är, han vill veta var de  kommer ifrån och vart de är på väg. Han vill också veta positionen just i detta nu när en viss händelse utspelar sig. Det ser vi av alla platser som namngivits p.g.a. att något speciellt hände där.

Jag kan berätta lite om mitt namn.

Jag heter  Gun-Britt Alice Johansson och det är ett inte helt ovanligt namn. I mina födelsepapper ser man dock att jag egentligen heter Gund-Britt, vilket är betydligt ovanligare. Det är ingen felskrivning utan min fars önskan att första dottern skulle namnges efter modern, Gunda. Alice heter jag nog bara för att  de båda tyckte att det var ett fint namn, och det tycker ju många nu igen hör man talas om. Och varför Johansson, efter två kraschade äktenskap? Jo, för att det hette jag som barn och jag har tagit det namnet tillbaka. Min farfar hette Arvid Johansson och nästan hela syskonskaran tog sig efternamnet Arvidsson, men min pappa som var äldst hade redan hunnit vänja sig vid Johansson, så trots att det är ett av Sveriges vanligaste efternamn så är det i min pappas släkt bara vi som heter Johansson.

Mycket mera kunde jag berätta om både mitt namn, min uppväxt och mera därtill eftersom jag inte är hemlig eller anonym. Och om jag får lov att framföra en åsikt så tycker jag att vi i Guds rike ska känna varandra vid namn inte pseudonymer.

Wellstam/Jareteg

David Wellstam är en av de unga förkunnarna i Sverige som står för nätverket New Wine.
http://davidwellstam.wordpress.com/
I år väckte den svenska New Wine konferensen en hel del uppmärksamhet i blogg- och mediavärlden. Vi som inte besökte konferensen och inte har egna förstahandsintryck får försöka läsa och bilda oss någon form av uppfattning i frågan. I mitt fall upplever jag att jag inte alls kommit längre än när jag läste Bill Johnsons bok   När himmelriket tränger fram.

Läser man olika sidor om denna väckelse, som av vissa härleds till Torontoväckelsen, så anser vissa att det är villolära, medan andra är begeistrade. Läser man och följer t.ex. Wellstam så ser man att de unga har ryckts med av ett evangeliskt budskap med följder. Bön, andliga nedslag, tecken och under, medan andra tar just dessa manifestationer som ett "bevis" på att det är fråga om villfarelse.

Nu senast idag läste jag Lennart Jaretegs blogg där han under rubriken Heidi Baker och hennes grumliga vin bjuder på en mängd tvivel kring rörelsen och dess uppkomst och fortlevnad.
http://bibelfokus.se/heidi_baker
Och trots Jaretegs saklighet kan jag ändå inte riktigt köpa hans argumentation som i huvudsak bygger på mänskliga funderingar, enkel matematik och funderingar kring (Guds?) möjligheter och kapacitet.

Många menar ju att själva grunden, Latter rain-rörelsen, skulle vara bevis nog för att detta är något som inte håller, men många försvarar också dess upphovsman, John Darby, och menar att han kom med en väckelse som betonade Jesu återkomst och människornas behov av frälsning.
http://www.midnattsropet.se/2009/02/tva-1800-talsprofeter-pa-gott-och-ont.html

För oss som inte är teologer eller oerhört insatta i alla detaljer kring dessa rörelser i tiden vore det fantastiskt att få höra fler röster. Röster som inte är fördömande på helt mänskliga grunder (matematik, möjigheter, resultat osv.) och som kunde fånga det fantastiska i att ungdomar nås av budskapet, hänger sig och går ut i tro för att utbreda riket. Riket som har bara en Konung.

Om du som är insatt läser detta inlägg och kan komma med klarhet så ge mig gärna en kommentar nedan. Vi ska komma ihåg att en stor del av vår väckelsetradition har dessa rötter sedan tidigare och därför bör väl fördömanden ske på biblisk grund om de ska ske.