Lätt eller svårt - Meyer

Jag har under en tid läst Joyce Meyers bok, Striden i ditt sinne, Livets ords förlag.  http://ws.livetsord.se/striden-i-ditt-sinne.html

Boken är lätt att läsa och skulle kunna läsas i en snabbare takt, men jag har avsiktligt läst sakta, lagt ifrån mig boken, tillämpat, mediterat och försökt att verkligen ta in det som sägs. När jag kom till slutet av boken tar Joyce upp ökenmentaliteter, dvs. sådana dåliga tankebyggnader som vi haft eller har burit i större delen av vårt liv utan att tänka på dem. Nu vet jag att jag ibland fått bli påmind tidigare om detta, men nu kom budskapet verkligen till rätt person i rätt tid. 

En ganska lång period har jag oroat mig så över den ekumeniska utvecklingen i kristenheten att jag nästan "glömt" hur min egen mentala, själsliga inställning till livet och till människorna påverkas av dessa tankar. Observera att jag inte säger att man ska stoppa huvudet i sanden utan det jag nu tänker på är att ibland behöver livet balanseras. 

Och ökenmentaliteter verkar jag verkligen vara drabbad av! Allihop och allt på en gång och hela tiden. Kanske skulle man uttrycka sig som yngsta dottern, 24/7, dvs. 24 timmar per dygn i 7 dagar per vecka! Ser bl.a. att jag vill skjuta upp, jag vill skylla på andra, jag vill att andra ska ordna mitt liv, jag har ingen plan...Det enda jag har är en stor Gud. 

När Abraham och Lot skildes åt fick ju Lot förmånen att välja landområde först. Självklart valde han de gröna ängarna, staden, slätterna, han gjorde ett "rätt" val, ett logiskt korrekt val. Abrahams lott var stenig och jobbig men så kom Guds välsignelse. Hur många gånger får vi inte se detta? Om vi anstränger oss lite så kommer väl-signelserna. Och om vi anstränger oss en smula till så får vi ofta än mer välsignelse om det är ingivet av Herren. Den lätta vägen är sällan den rätta vägen, men jag har haft en tendens att vilja att saker ska gå snabbt, att ska jag motionera så hinner jag inte så jättelångt förrän avstickarna som leder hemåt börjar visa sig - nu tänker jag att jag ska inte ta den lätta vägen! Men man kan ju inte välja bort den alltid, ibland måste ju saker och ting få gå snabbt också. 

Jag är så tacksam över att jag fick tag i denna bok i rätt tid. Läs den du också om du fastnat i kvasiteologiska reflektioner. 

Dagens söndagsskola

I tidningen Dagens helgdagsbilaga Söndagsskolan, "Du undrar * vi förklarar" tar man denna vecka upp ett angeläget ämne - synd. Jag refererar ur papperstidningen 2012-05-04 och hittar ej länk till artikeln på nätet.

Rubriken på artikeln lyder: Synd är att missbruka sina relationer. Den som står för faktakunskapen i denna Söndagsskola heter Inga-Märtha Isacsson och den som intervjuar heter Oscar Hannler. Huvudtemat i artikeln är att många kristna som växte upp i mitten av förra århundradet växte upp med en tydlig syndakatalog och att nu i vår tid har vi kommit fram till andra synsätt vad gäller synd. "Tyvärr förknippas ofta synd fortfarande idag med syndakatalogen och att allt som är roligt är synd", säger Inga-Märtha. Begreppet synd kommer från grekiskans hamartia som betyder "att missa målet" får vi veta. Och målet är relationen med Gud genom Jesus Kristus. "Tittar vi på de tio budorden så handlar allt om relationer med människor och med Gud, fortsätter hon. De 615 bud som fariseerna följde har vi lämnat bakom oss. Hon menar att syndakatalogen förde människorna in i samma dike som det dike där fariseerna för länge sedan befann sig.
(artikeln är längre men bryter för en kommentar)


Kommentar: I Joh 16:9 säger Jesus: (...) om synd, ty de tro inte på mig och i Rom.br 14:23 (...). Allt som inte sker i tro är synd. Vi vet att tro är ett stort begrepp som innefattar tillit och gemenskap, det handlar inte om att tro på enstaka logiska utsagor och bekräfta sanningshalter i dessa utan det handlar om att lita på en person och det han säger, att han är sänd av Gud och talar absolut sanning.

Men vi vet också att den största fienden till all sann Gudsgemenskap finns planterad i människan själv. I vårt eget kött, i vår egen själ. Vi vet också att när Jesus kom till oss så älskade vi människor mörkret mera än ljuset och alla önskade se honom död å det snaraste. Vi tål inte ljuset. Därför är det bekvämt att säga som Inga-Märtha ovan, att syndakatalogen "ja, det var då det", nu ser vi så här på saken. Visst handlar buden om relationer, men det står också, "vad har mörker och ljus för gemenskap med varandra?". För att relationerna verkligen ska vara grundade på Guds ord och äkta så måste ju båda vara kristna och söka Gud i Ordet, bönen och ha en vilja att umgås med Gud. Det innebär ju att om vi istället för att ha sådan kvalitetstid med Herren väljer att fylla sinnet med allt annat som gör våra sinnen förmörkade då har vi ju inte gemenskap vare sig med varandra och inte heller med Gud.

Sedan är det en annan sak som brister något i söndagsskolan, så som jag ser det, och det är det faktum att Gud skulle ändra sig. Det gör han ju inte, men han har å andra sidan inte författat syndakatalogen heller. Artikeln har också sina poänger. Att peka på att buden har denna uppgift, att säkra relationen mellan Gud och människa och mellan människa och människa. Gud vill att vi ska älska honom, varandra och oss själva, leva i harmoni och med god hälsa. Detta handlar mycket om och att inte kränka varandras ägande och gränser. Inga-Märtha har skrivit boken "De sju döds synderna", Cordia, 2000, och några år efter det att boken gavs ut även haft undervisningsserier i ämnet. Hon får också frågan om hur hon tycker att kyrkorna behandlar ämnet synd idag, och då svarar hon att idag talar vi nog inte lika mycket om det och om vi gör det så betonar vi ofta att "missa målet".

Som kontrast till detta kan nämnas Robin Videns predikan från idag (Maranata) där han talade om behovet av frälsning och om hotet mot frälsning - synd. Han talade om att det handlar om liv och död! Att det största hotet mot mänskligheten aldrig någonsin har varit miljön eller koldioxiden, det största hotet har alltid varit och kommer alltid att vara synden! Det är ingenting att leka med. Det handlar om liv och död och vi gör ingen någon tjänst om vi talar om relationer i allmänhet. Relationen till Gud är speciell och handlar om att Jesus renar oss från all synd genom sin död på korset. Det betyder att Gud till och med skärpte varenda bud när Jesus kom. Ingenting blev borttaget, hela tiden sa Jesus, "men jag säger er..." och då hade han dragit buden till sin spets -alltid! Han ville visa att vi inte kunde hålla buden av oss själva. Han ville visa att vi var chanslösa utan honom. Visst har artikeln poänger men jag vill att ungdomarna ska få varningar för synd och mörker och att de inte ska leka med elden.

Wonna, Anneli och Estelle

Wonna, Anneli och Estelle. Tre tjejer med så fullständigt olika livsöden, tre så oändligt olika vägar och ändå finns det något som förenar. Deras namn kan inte frälsa någon, men många beundrar och ser upp till dessa personer.

Av dessa tre är Anneli Wester - Life rules, den mest okända. Hon gjorde sin tv-debut igår och den historia hon berättade var så osannolik att en och annan kanske satte kaffet i vrångstrupen eller fick ta fram näsdukar och torka ögonen. Omöjligt att inte bli berörd. http://www.facebook.c"om/AnneliWester.Liferules
I gårdagens Gokväll fick vi höra Annelis bakgrund. Sju år av självskadebeteenden, grava sådana, med giftintag, hängningsförsök, uppbrända händer. Hon blev söndervårdad, missbedömd och feldiagnostiserad. Efter hela denna pers var hon minst sagt "skruttig". "En trottoarkant var för hög", säger Anneli, som nu är världsmästare. Hon har tältat på toppen av många väldigt höga berg och den 4:e augusti 2011 besteg Anneli Muztagh Ata 7546 m i västra Kina! Det unika är inte bara hennes bakgrund utan också det faktum att hon klättrar helt ensam utan bärare och funnit egna överlevnadsstrategier, bl.a. äter hon massor av svensk proteinrik kost istället för kolhydrater där uppe på höjden. Hon blir en sådan förebild för oss som inte klarat sådana strapatser! Anneli berättar att i början orkade hon bara 2 km per dag och sedan gick resten av energin åt till att lära sig hantera all kringutrustning och tält osv. Hennes vänner, "de erfarna", hade då tyckt att så kunde man väl inte göra, men Anneli stod på sig och menade att himlen var väl lika blå och naturen var väl lika vacker oavsett hur lång sträcka man gått under dagen.  Underbar inställning, som idag gjort henne till en jättestark tjej.
http://svtplay.se/t/102930/gokvall
Life rules, är hennes devis. Lita på att vi får höra mera om henne.

Dagen innan detta inslag hade jag suttit alldeles hänförd av Wonna de Jong. Hennes lifestory förtjänar all uppmärksamhet. En sådan järnvilja och att äga den i kombination med ödmjukhet och vänlighet. Hon är en sådan inspiration för många. Uppvuxen i Polen, tidigt affärsintresserad, idag en av Sveriges mest lyckade kvinnliga entreprenörer! Hon har uppfyllt sina drömmar och äger ett slott, stora fastighetsbestånd, och är initiativtagare till mängder av projekt. När man lyssnar på hennes historia sitter man och häpnar och förundras och tänker att "ingenting är faktiskt omöjligt för den som tror". http://sv.wikipedia.org/wiki/Wonna_I_de_Jong
http://www.facebook.com/wonna.dejong

Som kristna vet vi ju att vår tro ska vara grundad och rotad i honom som gav sitt liv för oss, men om vi gör det så har han lovat att alltid vara med oss och att vi ska förmå allt med honom. Han har aldrig lovat att allt ska lyckas. Han har aldrig lovat oss succé i denna tid, men han har lovat oss evigt liv och att vi aldrig är ensamma på vägen. Anneli som varit med om så mycket säger idag: Life rules och på sin nacke har hon tatuerat in: "Egna vingar rules". Hon vill inte vara en tråkig kopia utan hon vill leva sitt liv i orginal. Och tänk! Det är precis det som jag tror att Jesus ville tala om för oss. Han ville och vill att vi ska hitta den unika banan som är just vårt livsöde Inte handlar vägen, livet och sanningen om att vi ska krympa varandra, nej vi ska uppmuntra varann.

Och, slutligen några ord till lilla Estelle. Du som föddes i mediabruset, efterlängtad och älskad av en hel nation och även känd långt utanför detta landets gränser. Människorna känner inte till dig för något du gjort eller sagt utan för att du är den du är och är född i det sammanhang som du är född in i. Ditt liv kommer också att prövas på olika sätt, och nu ska du "döpas" inför hela svenska folket i en högtidlig ceremoni. Tänk på min älskade vän att om du ska följa honom som du döps till då måste du vara en mycket orginell prinsessa. Du måste våga lyssna till och tro på honom som gav sitt liv för dig och du måste få veta att du som vuxen kan döpa dig till Kristus av egen tro. Du måste få veta att den Helige Ande finns för dig och aldrig lämnar dig ensam.

Agdas dilemma

Gud har inga favoriter utan vi är alla älskade på samma villkor. Våra villkor i övrigt kan se väldigt olika ut, fysiskt, ekonomiskt och socialt, men hos Gud graderas vi inte efter dessa samhälleliga normer. Med den vetskapen kan det vara extra svårt att känna sig annorlunda i Guds hage. Vare sig det gäller positiv särbehandling eller negativ särbehandling framstår detta som ett stort frågetecken för det får som råkar ut för det. Omedelbara bönesvar, kärleksfullt bemötande, tröstefulla ord i rätt tid - allt detta händer inte alla, det har jag förstått, på samma sätt som utanförskap och att vara utsatt för osynliga maktstrategier inte heller händer alla.

En annan som gick med frågor var den söta lilla hönan Agda. Cornelius Wreesvijks kända sång som många lyssnat till och säkert dragit på munnen åt har en lite sorglig underton av både negativ och positiv särbehandling.

Bakgrunden till Agdas utsatta situation, som varande den enda oskulden i hagen och därjämte förnedrad av den nya unga tuppen som varje dag ryckte en fjäder ur hennes stjärt, så att skammen blev uppenbar, var att hon blev särbehandlad. Att i det tillståndet förstå beteendet av tuppen kan inte ha varit lätt för Agda. "Agdas blod i pulsen brände" och det berodde ju både på hennes förväntan och upphetsning men säkerligen också på den skam som var förenat med att varje förväntan slog slint. "Agda skämdes och grät och tjöt, var gång tuppen en fjäder snöt", och en dag blev det för mycket så hon skrek ut "alla kval". "Hörru du din (...) sprätt, nu vill jag ha ett ärligt svar, varför du mina fjädrar tar, varför nobbar du mig i ett kör, det du med de andra hönsen gör"

Tuppen svarade smått generad (!), du jag älskar dig passionerat, allt du ber om det ska du få - men jag vill ha dig naken då.
 http://www.youtube.com/watch?v=oKUscEWPVAM

Detta handlar om jordisk kärlek, skribenten är inte ens kristen. Men visst kan Gud plocka av oss fjädrarna också. Han vill ensam ha äran. 

Andlig och/eller social

Många uppskattar kyrkans sociala arbete (93% enligt ny undersökning), medan få uppskattar det andliga arbetet (14% enligt samma undersökning).
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=306596
"Kristet socialt arbete utförs inte av allmän snällhet utan på direkt uppdrag av Jesus Kristus själv", säger Elisabeth Sandlund i artikeln ovan.

På #twitter framfördes också med anledning av den här artikeln ett tweet med följande text, "Men blev inte det här lite väl dualistiskt? Vad är skillnaden mellan "andligt" och "socialt"? Mer holism tack! (Joachim Elsander)

Och det i sin tur föranledde mig att göra en enkel sökning på de ord som jag läst så många, många år om. Som tagit halva mitt liv i anspråk, men jag ville se hur de definierades i SAOL. Ordet social definerades där på följande sätt: "samhällelig, samhälls-; välanpassad till samhällets krav; sällskaplig". Ordet andlig fanns inte definierat alls i SAOL vilket gjorde att jag fick gå till Wikipedia där ordet andlig definierades enligt följande: "Beteckning för det immateriella, själslivet, koncept som utgår från antagandet att människan har en inneboende ande". Wikipedia har sedan en ganska lång beskrivning som täcker en hel sida, men vill här ta fasta på endast dessa två aspekter, immaterialitet och inneboende andlighet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Andlighet

Sandlunds beskrivning av socialt arbete som något som utförs på uppdrag av Jesus visar att hon är mycket medveten om dualismen och olikheten i de två begreppen. Elsanders fråga om onödig dualism och en önskan om större holism speglar troligen en hjärtats inställning och en närhet till den "gyllene regeln". Dualismen blir ju på något sätt upphävd i kärleken. Det blir så att säga inte bara ett uppdrag det blir någonting som blir omöjligt att inte göra.

Men dualismen har ändå en mycket viktig roll att fylla. Samhällets behov är omättligt. Ju mer vi försöker mätta detta gap ju mera uppslukas vi och blir till slut till ingen nytta. För att Guds eget rike ska utbredas gäller det att söka hans rike och hans rättfärdighet först. Att söka hans röst och gå in i lydnad för hans ord. Då ska vi se att vårt uppdrag blir möjligt. Han ska ta bröden och de ska räcka. Han ska ta fröet och det ska växa upp och bli det högsta trädet. Han ska ta det lilla och föröka det. När Guds välsignelse kommer till, då växer arbetet trettifalt, sextifalt och hundrafalt. Då är det Guds andes principer som råder och inte "allmän snällhet".  Så Joachim, låt dualismen få leva kvar. Kärleksbudet är ändå sant!

Bön: Herre jag ber att vi ska söka ditt rike och din rättfärdighet först av allt. Då ska Du välsigna verket! I Herren Jesu Kristi Namn. 

Vill du bli räddad?

Jesus dog inte för att vi skulle bilda klubbar eller kotterier. Jesus dog heller inte för att vi skulle förneka honom och hans seger. Den seger som Jesus vann var över världen. Han vann seger över mörkrets makter i himlarymderna. Han vann seger över alla väldigheter och makter som finns i denna tid, som har funnits i alla tider och som kommer att finnas. Jesus vann en fullständig seger över en helt utmanövrerad världshärskare, Satan. Men denna härskare har ännu spelrum över världen. Han har en stor makt och hans absolut enda möjlighet att få makt är att finna bundsförvanter som han kan liera sig med, samarbeta med. Därför kan han få makt över den som ger honom makten. Jesu seger över ondska och mörker gäller världen, dvs. det finns ingenting utanför denna seger. Och han vann den segern för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha ett evigt liv.

Det betyder att ingen och ingenting är utanför hans seger! Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. Det betyder att om vi väljer avgudar istället för Jesus så har vi åter igen trampat Guds egen sons blod under våra fötter. Staten och den falska ekumeniken är en sådan avgud som hånar Jesu seger. Men vi vet att redan vid korset hånades offerlammet som Gud utvalt. När världen hånar och föraktar oss så ska vi tacka eftersom det är den enda makt som ondskan har.

Du kanske tänker att det där gäller inte mig. Jag är god, jag är med i fredsgrupper. Jag är medlem i Amnesty. Jag skänker pengar till tredje världen och jag tycker att alla religiösa ska enas. Jag har det bra, men var och en får ju tro vad han eller hon vill, "blir du lycklig på din tro så...". Jesus lovade aldrig lycka, men vi ska glädja oss i Herren varje dag och tacka honom under livets alla förhållanden.

Kan du tro på denne märklige man som kom i Guds ställe och själv var Gud, och som sa att han var Vägen, Livet och Sanningen? Att ingen kommer till Fadern utom genom honom. Be då en frälsningsbön med mig.

Gud, jag har förstått att du finns. Gud jag har förstått att denne märklige Jesus var din egen son och att han tog min synd och skuld på sig själv för att jag skulle få frid. Jag tror också att Gud Fadern älskade världen så oerhört mycket att det var därför som han sände sin son. Jag tror också på att jag kan bli född på nytt och att den Helige Ande är en verklighet som vill bo i mitt hjärta när jag tror och bekänner Jesu namn. Jesus jag ber dig om förlåtelse för mina synder, både dem som jag vet om och dem som jag inte ens vet om, jag ber dig att bo i mitt hjärta och att jag för alltid ska vara din. 

PIEF i Världskyrkorådet (uppdaterad)

PIEF - Palestina Israel Ecumenical Forum, heter den ekumeniska organisationen som sedan 2007 arbetar med Palestinafrågan.
http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/pief-home.html?print=1_print%3

Vad som förvånar mig är målet som är uppsatt - att arbeta mot en illegal ockupation av Palestina. Jag är inte insatt på djupet i dessa frågor, men vet ju att Israel inte godkänner någon ockupation och att enligt Bibeln är landet givet till Israel.

Ur FN:s synpunkt, eller ur ett mänskligt rättviseperspektiv kunde man kanske komma till vilka slutsatser som helst. Efter dialoger, samtal, ekumenik och politiskt arbete kanske man skulle kunna enas om en lösning som världen och de inblandade parterna skulle kunna acceptera, men som kristna har vi inte det uppdraget. Vi ska så långt vi förstår och har insikt i ordet göra Guds vilja här på jorden.

Som vanligt när det gäller ekumenik är hur många kyrkor och organisationer inblandade som helst. Detta är ju även på världskyrkonivå så idéerna är mycket accepterade.

http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/about-pief.html

Och i samarbete med PIEF finns också Jerusalem Inter-Church Center JIC. http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/jerusalem-inter-church-centre-jic/about-jic.htm
Och de har även en facebooksida. http://www.facebook.com/pages/Jerusalem-Inter-church-Centre/311176290191

Världskyrkorådet samarbetar även med Middle East Council of churches. http://www.mec-churches.org/

Det som är svårast för mig att förstå är hur man kan politisera det kristna budskapet och Guds löften och göra om dem till nutida rättvisa på våra villkor. När jag läste vidare hittade jag en förklaring till hur man tänkt. I Världskyrkorådets Bernmöte 2008 och det då antagna dokumentet kring "The Promised Land", fastslås bl.a. detta. (citat)

"A central issue for the conference was how the Bible is read. We are called to acknowledge the context of our interpretations and to recognize distinctions between biblical history and biblical story as well as distinctions between the Israel of the Bible and the modern State of Israel. In these distinctions, we are challenged to comprehend the philosophical underpinnings of our interpretations and their ethical implications. The contemporary conflict in Palestine-Israel resounds with biblical metaphors. However, there was significant consensus in the conference that the Bible must not be utilized to justify oppression or supply simplistic commentary on contemporary events, thus sacralizing the conflict and ignoring its socio-political, economic and historical dimensions. We are called not only to expose manipulations of Scripture that ignore context and complexity, but to offer readings of the text that promote the values of God's kingdom: justice, peace, reconciliation, and forgiveness." 
http://www.oikoumene.org/en/resources/documents/wcc-programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/middle-east-peace/bern-perspective.html

Det innebär att tanken är att omformulera de raka budskapen till Gudsrikesprinciper av idag. Liksom - "Hur skulle Gud ha tänkt idag?" - som om han inte vore av evighet och hade alla tidsrymder i sin hand.

Avslutar detta blogginlägg med en vädjan till dig som läser. Gå in på länkarna, bilda dig en uppfattning, invänta fler röster. Jag har bl.a. skrivit till Dan Johansson och även införskaffat hans bok "Profetiska vägskäl" och läser jag den och tidskriften "Israels vänner" börjar jag kanske få kläm på det här. Återkommer i frågan.

24/4 tillägg
Redan idag vill jag göra ett kortare tillägg. Min avsikt är inte att fördjupa mig i Israelfrågan, det finns andra som kan det området. Min tanke bakom inlägget är snarare att peka på att med de ekumeniska lösningarna blir det fler och fler av Bibelns grundpelare som måste förnekas.

Den lösning som är beskriven på denna sida är ju samma lösning som FN förespråkar. Jag tycker ju att de kristna ska företräda kristna värderingar och sedan sammanställningen av olika röster och samspel mellan dem bör väl ske i opartiska politiska organisationer. Som kristna är det då verkligen meningen att vi både ska företräda oss själva, sedan organisera upp övriga röster och ordna med samspelet också?

Kort och gott: Vi kristna sitter i dessa sammanhang på helt fel stolar. Vi ska företräda Kristus - ingenting annat.