Gemenskapens pris, ytlighet

Vad är det viktiga, det som vi ska ägna vår tid till?

Ska vi ägna tiden till olika intressen? Mode, kläder, outfits, hårfärger, naglar, smycken, skor, shopping? Eller bilar, båtar, husvagnar, ägodelar? Eller möjligen heminredning, kuddar, gardiner, tyger, färger och porslin? Eller fotografering, målning, skulpturering, träsnideri, vävning, slöjd, stickning, sömnad, byggnationer?

Jag skulle kunna fortsätta listan och göra den mycket lång. Mycket av det som står på listan kan välsignas och användas i Guds tjänst, men om man gör detta i stället för det som Gud lägger på hjärtat, det är då det blir fel.

Vi som totalvägrade att betala priset för gemenskap i de sammanhang vi har tillhört gjorde det för att priset var för högt. Priset var alldeles för högt. Det skulle ha kostat allt. Betalningen som krävdes var ytlighet och om man inte är villig att betala det priset passar man inte alls in. ModeJesus, HårJesus, HeminredningsJesus, slöjdJesus, SportJesus. Jesus kan du verkligen passa in i allt detta? Känner du igen din lära?

Jag är tacksam över att jag äntligen fattat ett beslut. Jag har fattat ett beslut! Att inte betala det priset. Priset av ytlighet för att komma in i gemenskap. Jag har också gått ut ur världskyrkan och har numera inga församlingsbindningar på papper. Jag ber om Jesu Kristi blods beskydd och om att få vara delaktig i det himmelska tempel där han själv blev ratad av byggningsmästarna. Jag ber om att få vara en levande sten i det himmelska tempel som inte byggs av människohänder. Och jag prisar och tackar dig du min Herre och Gud för att du ger mig syskon och gemenskap i ditt tempel. Och vi ska bo i Herrens hus evinnerligen! I vår Herre Jesu Kristi Namn!

1500 sidor - hotar inte knarkhandeln

Den 16:e april inleds rättegången i Stockholms tingsrätt mot åtta personer i rekordkokainhärvan.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5034916
Förundersökningen har tagit tre år i anspråk och är på 1500 sidor. Det kommer att bli komplicerat, så mycket är klart!

Enbart beslaget som gjordes var värt c:a 4, 5 miljarder på gatan. Och resorna hade pågått i åratal. Lyxlivet avslöjade dem till slut. Men jag blir lite bekymrad över ett uttalande från åklagare Karin Bergstrand, "Det viktigaste som jag ser det är att vi har förhindrat en oerhört stor mängd narkotika att komma ut på gatan, och missbrukas av ungdomar."

Är inte tonen en aning uppgiven redan innan hela rättsprocessen inleds? Och, vad har man på fötterna mot gärningsmännen? Sitter de med alla sina miljoner och alla sina lyxbåtar i ohotat bo? Visst är det bra att inte kokainet nådde ut på gatan - denna gång, men vi vill gärna höra mera om vad ni yrkar på!

Anderås och Lindgren vill ha fördjupning

Lars Anderås och Niclas Lindgren, PMU, skriver i Dagen 2012-03-23 om att de önskar fördjupade samtal inom svensk kristenhet vad gäller målen med arbetet. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=302939

Utmärkt! Och inte en dag för tidigt, men vad säger Anderås och Lindgren egentligen. Hur långt kan de sträcka sig för att kunna arbeta evangeliskt?

Först slår de fast att Sveriges hårda hållning är ganska unik i världen. Nästan överallt annars godkänns och erkänns kristet, evangeliskt arbete även bland icke kristna. (...) "Ska vi vända trenden och som svensk frikyrklighet utvecklas vidare i att gestalta Guds rike måste vi adressera två grundläggande problem".
1. Bryta introvert hållning och låta andligheten synas mera.
2. Sluta dela upp världen i andlig och sekulär.

Pingst har inte haft den traditionen att skilja på yttre och inre mission, evangeliskt och socialt arbete. Vi är inte skapade för ensamliv och egoism, slår de fast, och i sista stycket avslutas inlägget med önskan om fördjupad debatt.

Kommentar: För det första skulle jag vilja veta vad som döljer sig bakom dessa fina ord och formuleringar? PMU är ytterst beroende av 90 % bidrag från Sida. På Sidas hemsida kan man läsa alla kriterier som ställs upp för bidragen. Hur ansökningsprocesser, arbete, målsättningar och intressenter ska kopplas ihop och hur dessa projekt sedan ska redovisas enligt i förväg fastställda schabloner där Sidas måttstock är allenarådande. Inte ett ord om Gud eller evangelium kan skådas i hela denna text. Min fråga till Anderås och Lindgren är: Tänkte ni att den fördjupade och mindre egoistiska debatten skulle leda till fler fria projekt som ska brytas ut ur Sidas bidragssystem?

För det andra skulle jag gärna vilja veta vilka barriärer som ska brytas ner och om det handlar om nya områden, för nya kompromisser på vägen?

Och för det tredje undrar jag varför ordet frikyrklighet fortfarande används? Är Anderås och Lindgren icke medvetna om förstatligandet av frikyrkorna. Vi fick inte en fri statskyrka utan vi fick ju något annat - nämligen statliga frikyrkor.

Fördjupning är bra, men problemen är inte små och ligger på många nivåer.

Bön: Jag ber dig Herre att du ska sända ut arbetare till skörden. Både i vårt eget land och i andra länder. 

Fortsätt kampen

Arne Imsen dog den 13:e mars 1999 i Bromma. Den 5:e januari samma år håller han sitt (mig veterligen) sista bibelstudium vilket utgör sista kapitlet på boken, Fortsätt kampen.

Detta avslutningskapitel, både i boken, och i livet, har samma titel som boken, Fortsätt kampen. Imsen börjar med att berätta om sin sjukdomstid, "Under min sjukdomstid har en jordbävning gått fram över mitt liv, en jordbävning med många efterskalv". Han förmedlar också på ett nära sätt kärleken till syskonen, till församlingen, "Jag vill ta er vid handen avsides för att samtala och vara tillsammans med er". Han talar också om att Frälsaren gjort honom helt avklädd och sedan iklädd - Kristus.

Och sedan skriver han att; "Genom ett förunderligt skeende så träffade jag för första gången på åtta år mina barn och alla mina barnbarn". Läkedom, försoning, tårar, tacksamhet. Och sen en likadan process med syskonen. "Hela denna jordbävningsperiod har ändrat topografin".

Åter undervisar han om församlingen i detta bibelstudium. Gud bor inte i något tempel gjort av människohand utan han bor ibland dem som har en ödmjuk ande och ett förkrossat hjärta. Den bostad Gud vill ha är den levande församlingen. "Ordet blev kött. Det är avklätt och iklätt."

Han avslutar med att säga, "Syskon mitt rop till er allesammans, sista ropet den här kvällen från djupet av mitt hjärta är: Fortsätt kampen. Tre gånger upprepas denna vädjan med påminnelse om uppdraget, temat och målet, med påminnelse om strid och triumf. Var brinnande!

Jag tycker det är fantastiskt att få tillgång till de här orden. Trots allt vad han upplevt av förföljelse och tråkigheter. Här finns bara seger och försoning. Syskonen, församlingen, kampen, segern. Den som är nära döden är också nära livet, hur många gånger får vi se och höra bevis på detta?

Vill du läsa hans böcker? Kontakta Maranataförsamlingen, de är inte dyra,  men däremot svåra att låna på bibliotek, väldigt få kopior finns ute i landet.

Vi måste ju även idag fortsätta kampen. Inte ge upp utan gång på gång lita på att Ordet verkar i vår Herre Jesu Kristi namn.

Tro och synd

Allt som inte sker i tro är synd. Innebär detta också att allt som sker i tro är rättfärdigt?

Ja, om tron är grundad på Ordet, Anden och Guds vilja. När dessa samverkar och du går i tro då är det gott. Då är handlingarna rättfärdiga och då kan du vila i din tro. Det finns ju också annan tro, sådan tro som världen ger. Tro på ett projekt, tro på egen förmåga, tro på sociala ideer och tro på vissa personer. All denna tro leder inte till eviga värden utan när man följer denna typ av tro hamnar man alltid i en återvändsgränd. Endast den tro som konfirmeras av Guds ord, Guds Ande och din egen vilja, endast den handlingen har ett evighetsvärde.

Vad innebär då detta i praktiken?

Jag tror att det innebär att för att tron ska hålla i längden och i din vardagssituation måste du vara förankrad i ett sammanhang som du kan tro på. En församling som byggs med gudomliga principer. Lever du ensam och gör egna "räddningsaktioner" blir du snart den som själv behöver räddningen mest.

Att rikta "räddningsinsatser" till enskilda människor utan församlingsförankring tror jag kan vara direkt farligt. När en människa så att säga ska inleda en relation med en annan i det syftet att "kompisen" ska räddas/frälsas. Visst ska vi vara medmänniskor, men jag tror mera på att få de som söker Gud inom ordets hörhåll. Att skapa en hunger för ordet och tron. Att delge visioner och tala om himlen!

När vi berättar om vår resa och vart vi är på väg, kanske är det just då vi vinner människorna. Inte när vi ger oss ut på expeditioner för att rädda herr x eller fru y. Den typen av aktioner får mig att må illa. Det gör ju mig som "räddare" till en så oerhört god människa att jag kan frälsa och rädda utan församling, utan Guds ord och kanske utan Guds ande. Nej, talet om att vinna en och en kan inte ha gått ut på detta utan snarare att vi är öppna, vittnar, inbjuder och att vi har sammanhang att bjuda till.

Bön: Hjälp mig Herre att förstå att när jag är ledd av dig och Guds ord - då handlar jag i tro. 

Hörnmark i presidiet

Ibland hinner man inte med i alla svängar inom det ekumeniska arbetet. Pelle Hörnmark har nu klivit ännu djupare in i samarbetet inom SKR genom att agera företrädare för "frikyrkofamiljen", och nu vara en av de fyra företrädarna i presidiet.

Sveriges Kristna Råds presidium

Presidiet väljs av styrelsen och består av företrädare för de kyrkofamiljer som SKR inrymmer.

Anders Arborelius (ordförande i SKR)
Biskop, Stockholms Katolska stift
Kontaktas via Katolska Biskopsämbetet 08-462 66 00

Pelle Hörnmark
Föreståndare, Pingst - fria församlingar i samverkan
Kontaktas via Pingsthuset, 08-608 96 00

Julios Abdullahad Shabo
Ärkebiskop, Syrisk-ortodoxa kyrkan

Anders Wejryd  
Ärkebiskop, Svenska kyrkan
Kontaktas via pressekreterare Ewa Almqvist 0705-46 96 77

obs! denna bild är från valet 2009 och inte från det nu giltiga presidiet. Kunde inte hitta bild på de nu invalda. 

Och i senaste numret av Keryx säger Ulf Ekman att det finns stora risker med att ensidigt luta sig mot de karismatiska sidorna av kristenheten. "Frågan är om de starka sidorna också blir de svaga sidorna? Tänkandet präglas av kortsiktigt resultattänkande med starka pragmatiska inslag, vilket i längden kan få förödande effekter om det inte förankras." (...) Ekman menar vidare att svagheten riskerar att permanentas och följa med in i rörelsens grundstruktur eftersom vi fått befallningen att föra evangeliet från generation till generation. 

Och det är ju möjligt att jag kraftigt förenklar en komplicerad fråga med det här påståendet men jag kan inte låta bli. Att inte Gud tänkte på det i skapelsens begynnelse. Han som är av evighet och har allt i sin hand. Skulle han låta saker och ting förfalla till kortsiktiga lösningar om vi litar mera på honom? Och sen tänker jag på detta med generationerna. Nog har Gud även dem i sin hand. 

Men jag förstår i viss mån vad Ulf Ekman talar om och jag förstår även Pelle Hörnmarks agerande. Det är inte alls svårt att förstå, men vi måste ändå vara vakna över var denna stora världskyrka är på väg. De statliga frikyrkornas tid är redan här, men mitt under alla stora program bildas mindre fria grupper. Låt oss be för dessa och be för alla kristna som orkar stå emot trycket och lita på Guds ord. 

Bön: Jag ber dig Herre att bryta ut grupper av kristna som är villiga att gå din väg utanför lägret. I vår Herre Jesu Kristi namn. Tack Jesus för att du gick före. 

Interreligion i Jerusalem

Förödelsens styggelse uppfylls idag skriver, Christer Åberg. http://www.apg29.se/index.php?artid=7908

I Amsterdam 1948 grundas Kyrkornas Världsråd. Dan Johansson skriver om detta i boken Profetiska vägskäl.http://www.danjohansson.nu/shop.htm

Dan Johansson ser det inte som en slump att det inträffar samma år som staten Israel bildades. Kampen mellan Rom och Jerusalem. Åt vilket håll vill vi gå?

Lewi Pethrus var vaken över problemet tidigt. 1925 skriver han i Evangelii Härold.

"Katolicismen är i antågande allt mer och mer, denna sköka vars händer drypa av blod, denna hemska kyrka som har så många miljoner mäns och kvinnors blod på sitt samvete, denna samvetslösa påvekyrka är på väg att  komma in i Sverige igen och detta ekumeniska möte, (Ekumeniska mötet i Stockholm 1925)är ett stort steg i utvecklingen mot detta mål. Katolikerna är mästare på att arbeta bakom kulisserna och det är icke tu tal om att sådant arbete pågår också i Sverige.

Den dag vi stryka flagg inför dessa påtryckningar har pingstväckelsen fått sin dödsdom. Den kan inte leva sitt liv tillsammans med katolska villfarelser och bibelkritik. Därför bör den heller aldrig göra gemensam sak med moderna allianssträvanden" citerat ur Johansson, Dan: Profetiska tilltal, kapitel: kyrkornas världsråd


Som vi hör var Pethrus oerhört bestämd och lyhörd inför tidens anda. Undrar vad han skulle säga om han såg hur långt in pingsrörelsen gått i samarbetet och att man träder allt längre på alliansvägen för varje dag som går.

Även Dan Johansson skriver om SKR och deras kontaktytor. Samarbetet är breddat och "Kyrkor öppnas för zenbuddism, jojk och shamaner (som) deltar i gudstjänster". Och han har liksom jag skrivit om förut uppmärksammat att samma sak sker i land efter land efter land. Ett exempel som jag tidigare tagit upp var materialet till årets bönevecka som "ekumeniskt" tagits fram i Polen där 95% är katoliker och att dokumentet sedan skickades till 60 länder. Dan Johansson nämner SKR, NKR, DKR, osv. som liknande sammanslutningar växer fram.

Dan Johansson avslutar kapitlet med en varning. "Idag knyts banden allt tydligare i den riktning som Johannes beskriver i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel. Var vaken över det som sker. Håll rågångarna fria. De som är dina syskon kommer den Helige Ande att klargöra för dig och du kommer att känna trygghet i den relationen."

Mötet som tidningen Dagen refererar till är ett interreligiöst möte i Jerusalem kring miljö. Patriark, rabbin, ärkebiskop och imam var några av bakgrunderna när hundratals samlades kring miljöfrågor i Jerusalem.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=302822
Rom är alltså i Jerusalem där förödelsens styggelse ska byggas, som Christer Åberg (Holger Nilsson) tidigare skrivit om. http://www.apg29.se/index.php?artid=7732

Åter vill jag påminna om att nästan alla församlingar i Sverige är delaktiga. Du kan själv läsa om din kyrka är med på www.skr.org. Det finns vissa små fria församlingar kvar. Jag hade en gång en idé - att samla information om dessa för sökande människor på internet, men Gud varnade mig och sa: Vilddjuret går omkring för att uppsluka dem, skriv inte!

Däremot vågar jag berätta om Maranata. De har funnits så länge. De låter sig inte köpas eller övertalas. Där har man under hela sin tid överlevt utan statsbidrag och de är heller inte delaktiga i ekumeniken. Be till Gud för församlingen. Be om tillväxt.