Några ord om min vardag

Med några enkla ord skulle jag vilja beskriva min vardagsmiljö för er. Den plats där jag arbetar på dagarna.

Huset där vi håller till ligger i Vasastan. Lokalen ligger en halvtrappa ner men det är sju fönster mot två gator som ger fint ljus. Kommer man in där så möts man av mig, eller Margareta Sundbom som arbetat många år med Proklama. Men det kan också hända att du möter några av de andra vännerna som kommer in och arbetar ibland. Om du tittar dig runt från gatan först så ser du kanske att i ett fönster hänger det stora glaskors, som solen lyser vackert igenom. De hängdes upp av den lokale konstnären själv för ett par dagar sedan, alltmedan han balanserade på en stege, assisterad av mig. Ser du i fler fönster så ser du att vi har de allra nyaste kristna böckerna skyltade. Du kan läsa om prästen, spionen, martyren Bonhoeffer, eller välja Stefan Swärds nya bok. Vi har en fönster som vi kallar "dynamiten" och där har vi ställt ut böcker som retar vissa men som ligger andra varmt om hjärtat för att man talar klarspråk.

Fortsätter du titta i våra fönster så ser du säkert snart det gulliga barnfönstret också. Fullt av rykande färska barnböcker, klister- och pysselsaker, memon och mycket mera. Oj, vad jag önskar att fler föräldrar köpte barnböcker och barnbiblar till sina barn och barnbarn. Ja, du kommer att se mycket mera om du ser dig omkring än det jag nu nämner.

Och när du kommit in i lokalen känner du doften av kaffe och troligen ser du en, två eller kanske fyra eller fem av våra stamgäster inbegripna i livliga samtal. När fler kommer så makar man på stolen och lämnar plats i änden av bordet. Här finns inga ålders- eller könsgränser. Här samsas de flesta kring ett gemensamt samtal och en gemensam tro.

Ibland händer det att någon kommer som hellre tar en lugn stund för sig själv och då finns ett bord i andra rummet där de kan sitta omgivna av bokhyllor och biografier och dricka sitt kaffe. Igår när jag kom in i det rummet fick jag nästan smyga fram till bordet som var en helig plats där två vänner satt i gemensam bön.

Då och då kommer någon av romerna in till oss. Särskilt två kvinnor har vi lärt känna. Ibland är de törstiga och vill ha vatten, ibland låna toaletten eller ladda sin telefon. Ibland har de smärtor och vill ha medicin och omsorg och ibland vill de sitta ner med en kopp kaffe och en smörgås. Visst kan vi få för svåra frågor ibland, som när en av dem kom med ett stort bylte kläder och önskade att få det tvättat, men för det mesta kan vi hjälpa dem på något sätt. Det har hänt vid ett par tillfällen att vi fått be för och med dem till helande av smärtor och Gud har hjälpt.

Idag hände också det underbara att jag fick be för en kvinna i lokalen. I lugn och ro, på avskild plats. Hon trodde inte på Jesus, hon trodde inte på Gud, men nu bestämde hon sig för att tro på Gud och att ta emot honom i sitt liv - så underbart!

Ett annat, mindre under, var ett bokställ som redan var tomt idag. Vi tog hem tre böcker på prov som vi packade upp igår. Ingen av oss hade hört talas om vare sig skribent eller förlag. Nu är redan alla tre böcker sålda och vi ska beställa fler av honom. Det handlar om yttersta tiden och han som skrivit heter Ingvar Harknäs.

Nu kanske du tänker att det här är bara idyll. Men så är det ju inte heller. Fötterna värker ibland av allt spring och det finns dagar när vi säljer mera fika än böcker, men vi är glada för alla som hittar in och som köper nya biblar, spännande kristna filmer, biografier och intressanta kristna böcker som bygger upp. Det är också många som kommer och ger oss nästan alldeles nya böcker i stora påsar som vi får sälja i vår begagnat och antikvariatsdel. Det är så uppmuntrande!

Men det finns en mörk baksida. Kristna bokhandlar går i konkurs, en efter en. Låt det inte ske igen. Hur ska vi få väckelse om ingen engagerar sig och läser Guds ord? Sprider Guds ord?

Det är många som kommer in och köper traktat som de delar ut och det är helt fantastiska vittnesbörd vissa av dessa personer har. En är löst från både narkotika och homosexualitet och en annan får bedja med och vittna för läkare under sin egen sjukdomstid.

Låt oss aldrig släppa Guds ord. Skapa fler oaser och mötesplatser för levande kommunikation. Allt ska inte ske på internet. Det finns ett liv IRL också.

ett litet ps.
Säger (med Paulus) att tiden skulle inte räcka till att berätta om alla. Om A., som kommer med rykande varm mat eller nybakat bröd ibland, om en annan A., som drar och släpar hem saker och om H., som ilar iväg och kopierar intressanta artiklar till oss. Inte heller kan vi berätta om övriga stamkunder som kommer in med sina nära och kära ibland som de vill presentera och inte kan vi veta namnet på alla pastorer som tagit vägarna in till oss. Nej, det går inte riktigt fånga vad som är Proklama idag, föreningen som startades på 1960-talet av unga entusiaster.

En mildare ton

Den kände pingstprofilen Dan Salomonsson säger i Världen idag, Omfattande debatt om synen på homosexualitet, att det pågått "en spretig debatt i högt tonläge i såväl kristen som profan media den senaste tiden. Dan Salomonsson, pingstpastor och ordförande i pingströrelsens teologiska nätverk beklagar hur den aktuella debatten tagit sig uttryck."

Salomonsson ges i intervjun tillfälle att presentera pingströrelsens syn på homosexualitet i ett sansat tonläge, men som jag läser texten så dras ingenting ifrån, och ingenting läggs heller till det dokument som de 22 pastorerna undertecknade. Salomonsson säger också en något märklig fras, då han menar att frågan om "synen på homosexualitet nästan blivit ett lackmustest på hur god eller barmhärtig en troende person är. "
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lämnar artikeln och ska istället fundera lite högt över hur historien skulle ha gestaltat sig om  Johannes döparen haft en mildare ton mot landsfursten Herodes.

Matt 14:3-4 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus. Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne."

Som vi vet har ju många med Salomonsson beklagat tonläge och spretighet, och han med fler hade önskat att skribenterna haft en annan ton och satt sig in i människornas situationer och fört dialog med dem.

Det är ett klokt argument. Så kunde även Johannes ha gjort. Han kunde haft lite medkänsla med Herodes och Herodias. Varför skulle han gå så hårt fram och använda ett så högt tonläge? Vilken nytta gjorde han i fängelset? Och dessutom fick han förlora sitt huvud bara för en dans skull. Bara för att Herodes inte ville förlora sitt ansikte inför gästerna. Jag har tidigare, 2012, skrivit ett inlägg om den händelsen, Gud på knä för samhället? Den händelsen, när han förlorade sitt huvud, berodde på den ed Herodes svurit inför sina gäster. För edens och gästernas skull hände det.

Men låt oss tänka att Johannes varit lika klok som dagens ledare. Då hade han kunnat använda en mild ton. Han hade inte behövt gå så hårt fram utan han kunde ha sagt att Gud föredrar om du inte ligger med din brors hustru. Det hade varit bättre kanske. Om han sagt det på ett insmickrande sätt hade det varit ytterligare bättre. Han kunde ha berömt kvinnans skönhet och intelligens och sagt att han verkligen förstod den situation som Herodes stod i. Han kunde ha gått till mötes. Herodes var ju intresserad av Johannes. Säkert hade han med denna milda metod fått behålla sitt huvud och Herodes fått behålla sitt rykte.

Vi vet också att Jesus var alldeles för frispråkig, men det är mycket svårt att kritisera honom kanske många tänker. Honom ska vi ju tillbe. Det är ju Han som sitter på tronen och därför kan vi inte säga något om hans beteendemönster.

Vi vet också att Jesus vid många, många tillfällen försökte få sina lärjungar att förstå vilket slags rike han kommit för att bygga och att han skulle gå igenom många lidanden. Och vi känner alla till Petrus milda och tröstande strategi. Han ville genom positivt tal försöka förmå Herren att välja en annan väg än den Gud hade utstakat, men då svarade Jesus: "Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds, utan männniskors." (Matt 16: 23)

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nej, den rätta vägen är inte den att makthavare träder fram en efter en och "beklagar" dessa som faktiskt till slut tog bladet från munnen och berättade sanningen. Det är så sorgligt. Inte hjälper milda tonlägen och mänskliga manövrar. Vi måste stå upp för sanningen även om det ibland smärtar.

Hörnmark talar!

Under gårdagen publicerade Pelle Hörnmark ett av sina återkommande blogginlägg med envägskommunikation. Inlägget liknar i vissa stycken texten som idag publicerades i Dagen, undertecknad Pelle Hörnmark, Daniel Alm och Ingrid Svanell vilket jag refererade och samtalade om i förra inlägget.

Blogginlägget är väldigt andligt i sin utformning och hänvisar till både Anden och andedopsupplevelser, samt Jesu blod. Allt detta kan inte nog överskattas och jag skulle verkligen uppskatta det mycket, mycket högt om det kom i sammanhang där Guds eget ord hölls lika högt. Hörnmark väljer här att tidigt i texten luta sig mot Joel Halldorfs forskning om "pingstförsamlingens episkopala, biskopsledda drag." 

Redan detta är en tydlig markering mot den traditionella pingströrelsens hållning. Här framhålls istället det som Lewi Pethrus på sin tid så starkt och innerligt varnade för, katolicism och ortodoxi.  Vi vet att katolicismen hos många vinner mark, med en folklig ledare och med stora maktanspråk i världen på enhet. Dessa enhetssträvanden har dock mycket liten likhet med den apostoliska och ursprungliga församlingstanken. Men samtidigt som Hörnmark lanserar den "episkopala och biskopsledda" svenska pingstförsamlingen nämner han Lewi Pethrus namn i samma stycke trots att denne man stod för en rakt motsatt hållning. 

Sedan ställer Hörnmark den retoriska frågan "Hur gör vi nu?", för att sedan med säkerhet själv lansera svaret: 

"En ny tid när sociala medier ger enskilda individer en stor plattform, formandet av en tydligare samfundsgemenskap och ett, tyvärr, avtagande bibelläsande i ledares och enskildas liv i våra församlingar. Ja, uppenbarligen så står vi inför en del stora utmaningar hur vi på bästa sätt kan formas tillsammans i en varm, karismatisk, bibelförankrad och sund utveckling." (www.pingst.se)

Problemet med att enskilda individer fått för stor plattform (såna som jag inräknad), samfundet tagit större plats och bibelläsningen avtagit hos både ledare och leddas liv ska lösas  "tillsammans" i en "varm, karismatisk, bibelförankrad och sund utveckling." Vidare ger han rådet till de enskilda att läsa ordet och lyssna på Anden, samt att bilda sig en egen uppfattning. Hörnmark ger också rådet att undvika att lyssna på "de som skriker högst och är alltför dogmatiska och tvärsäkra."

Kommer omedelbart och osökt att tänka på Johannes döparen, som av Jesus sades vara den störste som fötts av kvinnor (Matt 11:11), och han var inte känd för att vara tystlåten. Och om vi ser på ordet dogm, vad betyder det? Det betyder en bindande formulering. Gud ingick förbund, en bindande formulering, med människan. Varför ska vi frångå bindande formuleringar mellan Gud och människa? Slutligen används ordet tvärsäker, vilket inte ger nytt innehåll, utan endast nämns för att ge en negativ förstärkning kring att vara 1. Högljudd, 2. Dogmatisk. 

Efter det att Hörnlund utdelat dessa livsvisdomar och råd så kommer han till den känslomässiga avslutningen där han önskar ha sitt pingstfolk med sig på resan. Han hänvisar till en tro på Jesus i centrum, underbara upplevelser av Anden och även en känslomättad avslutning med referat till Jesu blod. 

Ingen kan motsäga dessa delar, men önskar en mycket tydligare koppling till Ordet, till Sanningen och  Rättfärdigheten. Utan Sanning ingen Nåd. Utan Nåd ingen Sanning. 

Även jag vill avsluta min text med några känslomässiga ord. Å, hur jag önskar att jag slapp se detta och skriva detta och att fler reagerade! Å, hur jag önskar att Gud griper in i dagens kristenhet. 

Men det finns hopp! Jesus har frälst oss till ett hopp och en framtid. Löften om att han skulle komma kan vi se många av i gamla testamentet. Och, Han kom. Löften om att Han kommer tillbaka kan vi se många av i nya testamentet. Och, Han kommer!

Sex år emellan, två olika hållningar inom Pingströrelsen

År 2009 tog Pingströrelsen en policy vad gällde sexualitet och samkönade äktenskap. Policyn är skriven på ett tydligt sätt som inte kan missförstås vad gäller rörelsens inställning till frågan. Den tillkom som en reaktion på regeringens beslut att juridiskt bindande äktenskap kunde ingås mellan samkönade.

Man skriver: "Under 2009 har riksdagen genomfört en lagändring som innebär att juridiskt giltiga äktenskap också kan ingås mellan två män eller två kvinnor. (...)
Pingströrelsens vigselnämnd har tagit ett motsatt beslut..."

Dokumentet är i sin helhet välskrivet och klart. Efter det tydliga avstampet tar man hänsyn till samhällets diskrimineringslagar och slår fast människans rätt till icke kränkning, därefter säger man:

"Men att betrakta äktenskapet mellan man och kvinna som unikt kan knappast vara diskriminerande".

Vidare säger man att det avgörande skälet till det ställningstagandet bygger på att det är den enda fruktsamma relationen samt Bibelns definition av äktenskapet. Man säger också att "vår rörelses pastorer kan inte utföra handlingar som går utöver det mandat som vi uppfattar att Bibeln ger oss".

Sedan fortsätter dokumentet i samma tydliga ton. Läs det gärna i sin helhet.

Idag har pingstledningen kommit med en ny hållning. Inte lika bindande som det ovan citerade dokumentet men undertecknat av Pelle Hörnmark, Daniel Alm och Inger Svanell, där de inleder dokumentet så här:

"De senaste veckorna är det många som gjort sig till talespersoner för vad den rätta pingstläran verkligen är."

Även detta dokument startar med ett tydligt ställningstagande. Denna gången inte mot staten, utan denna gång gäller det personer som samtalat i frågan och där ena linjen förespråkat en ny och luddigare linje medan den andra hållit fast vid den ursprungliga läran som presenteras i Bibeln.
Många tycker det är bra att ledningen talar och bringar ordning i leden, men problemet är här att ledningen valt att frångå sina tidigare så tydliga ställningstaganden för att fånga upp allt mer av de luddiga stämningarna.

När man först konstaterat det offentliga samtalets brister kommer maktspråket i andra stycket. Dessa tre, Hörnmark, Alm och Svanell, uttalar sig nu för hela Pingst och FFS, samt Pingstpastor i samverkan. De vill komma med "vägledande meningar".

1. Människan är älskad av Gud.
2. Att Bibeln är Guds inspirerade ord.
3. Vi är skapade till goda relationer
4. Sexualiteten är Guds gåva till äktenskapet
5. Guds tanke är att man och kvinna ska leva tillsammans i livslång trohet.
6. Om frälsning: Vi tror att alla syndar
7. Jesus är enda frälsningen

Dessa meningar är dock utmanande för det omgivande samhället konstaterar skribenterna. Nu säger man att "det finns ideal som vi har med oss och samtidigt en verklighet att förhålla oss till". "När det gäller frågorna om homosexualitet och kristen tro finns hos oss inga antagna policydokument som klassificerar just homosexualitet på ett visst sätt."

Man säger vidare att vi lever i följderna av en "sexuell revolution" i västvärlden där sexualiteten pekas ut som den starkaste identitetsbärare faktorn i människors liv. Och då inser de att de kan "anses vilja begränsa människors frihet".

"Det är dock inte vårt syfte, däremot tror vi att sexualiteten ändå alltid behöver en trygg form i hur den levs ut."

Hörnmark, Alm och Svanell talar vidare om en "arbetsprocess" där man både för dialog och kan kommunicera evangeliet. Processerna kräver tydlighet men också ödmjukhet, säger man vidare.

Pingstledningen beklagar också i sin avslutningen den debatt som pågått:

"Vi beklagar mycket att den debatt som seglat upp de senaste dagarna riskerar att drabba enskilda homosexuella då den i mångt och mycket har sin grund i en mer generell debatt om hur vår rörelses bibelsyn ska vara och hanteras."

Kommentar:  Ni som läser det jag refererat ovan, eller allra helst de båda artiklarna, ser mycket snart den stora skillnaden i hållning mellan dokumentet som antogs 2009, och detta som publicerats idag.

* Då gjordes avstampet mot staten och äktenskapslagstiftningen. Nu görs avstampet mot de egna leden.

* Då talade man om ställningstaganden. Nu talar man om meningar.

* Då talade man om Bibelns definition. Nu talar man om ideal.

* Då talade man om äktenskapet mellan man och kvinna som unikt. Nu talar man om äktenskapet som form.

* Då talade man om icke perifera förbund. Nu talar man om dialog.

Listan kunde göras mycket längre. Det är ett så stort avsteg. Mitt hjärta blöder.

Bön: Herre, hjälp oss stå upp för sanningen. Låt inte de pastorer som vågade tala sanning ändra sig. Låt dem bli flera. Låt Sanningen få komma fram i offentligheten även i framtiden. Inte bara när det gäller sexualitet, utan även när det gäller andra frågor om liv och död. Låt inte människor offras till döden för kortsiktig vinnings skull. 

Vattentäta skor i en pöl av dy

I äldre deckare och kriminalromaner nämndes ofta uttrycket "vattentätt alibi". Den som kunde uppvisa ett sådant blev med hast avskriven som misstänkt vid en påbörjad mordutredning. Ibland ville dock inte de misstänkta uppge sitt vattentäta alibi till poliserna i första hand, utan de kom fram med det först när ingen annan utväg fanns. Orsaken till dessa långa dröjsmål var att den misstänkte hade skäl att dölja sitt alibi p.g.a. moraliska betänkligheter, där avslöjandet av vattentätheten kunde visa på en annan, icke brottslig, men moralisk förkastlig gärning.

Ett liknande sådant fall hände i kväll efter det att Svt:s program Debatt sänts, där Tommy Dahlman medverkade för att företräda sig själv och de 22 pingstpastorer som tidigare gjort inlaga i homosexdebatten som pågått i kristen media. Den som debatterade med honom var Richard Söderberg, Hbtq-aktivist. I omedelbar anslutning till det att programmet sänts hade nämligen tidningen Dagen passat på att lägga ut en artikel i twitterflödet där Dahlman felaktigt skulle ha påstått sig ha vigselrätt. Den här artikeln hade lagts ut kl 16.00 samma dag som stora delar av Sverige står i förbön över den debatt som ska ske på kvällen. I artikeln uttalar sig Inger Svanell om att vigselrätten för Dahlman dragits in 2013.

Artikeln där Dahlman uppgivit det här mycket marginella felet, var hämtad från tidningen Metro, där Dahlman i ett debattinlägg skriver, De flesta delar vår syn på homosexualitet. Debattinlägget var ett svar till den s.k. gaytenorens Richard Söderbergs tidigare inlägg i frågan. Men till saken, i det inlägget säger Dahlman att han haft vigselrätt sedan 1987, vilket han också haft, men han glömmer tillägga att vigselrätten upphört 2013 och nu måste förnyas. Men märk väl, båda dessa faktum nämns med tydlighet i kvällens debattprogram i Svt.

Det som då händer är att jag blir mycket upprörd av flera skäl, till vilka jag återkommer, över att tidningen Dagen, som ju är en kristen tidning anklagar Tommy Dahlman för felaktiga "påståenden" och därmed medverkar till att sänka hans förtroende, i stället för att den aktuella dagen sätta in artikel som stärker upp och ger mandat.

I stridens hetta, och med tanke på att frågan också tagits upp i debattprogrammet, samt det faktum att artikeln låg mycket högt i twitterflödet omedelbart efter programmet, så gjorde jag ett misstag och det var att inte läsa hela artikeln utan jag reagerade efter halva textmassan och började kräva rättelse på att det var fel faktauppgifter i texten. Vilket det ju inte var (som jag förklarat ovan). Även mitt "misstag" bemöttes med tystnad och till och med från visst håll delvis med hån.

Nu vill jag hävda att trots min "felläsning" i detta fall, så finns det mycket stora skäl till rättelse av artikeln på andra grunder. En artikel kan behöva rättas av olika anledningar varav dessa två är de vanligaste.

1. Faktafel
2. Moraliska fel

I det här fallet var artikeln moraliskt fel att sätta ut. I mina ögon skulle det vara fel att sätta ut en sådan artikel om en broder även om han i det här fallet utlämnat en mindre blotta. Som kristna ska vi täcka upp mindre förseelser och vara varandra till hjälp och stöd. Så oavsett ämnesinnehåll och att det skulle ske en debatt samma dag var det illa av Dagen att anklaga Dahlman inför världen. "Varför lider ni inte hellre en oförrätt", klagade Paulus när man i Korint ställde broder mot broder inför världens domstol.

Sedan har vi innehållet i ämnet som debatterats. Här vet vi att världen ständigt vunnit mark, i 30 års tid. Propagandan från staten och lobbyorganisationerna har varit så massiv att till och med pastorer och kristna har dukat under i striden. En känd bibelförkunnare dukade under så svårt att han opererade sig till kvinna senare och han/hon agerar nu för motsatta grupperingar.

Vi vet att världens ande önskar att vi är fullständigt upptagna av köttets gärningar. Och därför önskar dessa makter uppta våra sinnen med tankar på sexualitet och identitet. De som inte klarar sig är de svaga ungdomarna och barnen med tidigare svaga identiteter. Vi vet att ungdomar som börjar agera som motsatt kön eller som på annat sätt hävdar identitet genom kön mår väldigt dåligt och är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Vi vet också att små barn utsätts redan i förskoleåldern för massiv propaganda och att alla ideal till något högre, vackrare och bättre ska utsuddas ur den uppväxande generationen.

Men, jag säger tack till bland andra Hillsong, som verkligen plundrar mörkret på invånare och döper ungdomar till Kristus. Det finns en räddad skara även ur den här generationen.

Men det jag vill säga till Dagen är att det var väldigt illa vald tidpunkt att reagera på Dahlmans påstående om vigselrätten. Dahlmans ärende var ju inte att framhäva sig själv utan att visa världen att det finns en bred uppslutning kring den här frågan och att "de flesta" kristna, som läser sin Bibel, måste hålla med om att homosexualitet är synd. Att i det läget lägga ut en sådan artikel är förödande! Då handlar det inte längre om vigselrätt utan man visar med agerandet att man inte stöder den som står upp i stormen.

Dessutom, men det var av mindre allvarlig karaktär, kunde man ha svarat mig på ett mera direkt sätt när jag (felaktigt) krävde rättelse av sakfel. Sakfelet låg i den tidigare Metroartikeln, men det moraliska felet mot brodern i striden - det skedde i dag!

Så även om skorna är vattentäta, är inte pölen som man placerat sig i ren. Måhända kan de egna sockorna behållas torra men hur gick det med övriga kläder?

Lita på Herren

Ps 37

3. Lita på Herren och gör det goda, 
bo i landet och lev i trofasthet, 
4. och ha din glädje i Herren. 
Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär.

Innan jag kommenterar detta underbara ord vill jag fortsätta med mitt förra inlägg. Basilea Schlink anger i sin bok, Så blir man en ny människa, tre rötter till avunden.

Dessa tre rötter är:
1. Jagiskhet: Begär på kroppsliga och själsliga områden.
2. Misstro mot Gud. Jämförelse, som om vår Fader inte vore rättvis när han fördelar gåvor och bördor.
3. Otacksamhet. Om vi tackar för allt vi fått så finns ingen plats för avund.

Schlink säger också.

"Han för mig alltid på den väg som är den bästa för mig. Hade han haft en annan som varit bättre för mig, än den , på vilken han nu för mig, så skulle han anvisat mig den."

Därför får vi ta till oss orden i Ps 37, 3-4.

Om vi litar på Herren då tror vi också på att Han har fört oss på den väg som är bäst för oss och då kan vi för Hans skull, göra det goda och leva i trofasthet i det land och på den plats vi är satta. Vi får tro på detta att när vi gör det goda, då får vi av nåd göra skillnad.

Och om vi litar på Herren och gör det goda då är inte glädjen långt borta. Vi ska alltid glädja oss i Herren och vi får då se alla löften fullbordas och han ger oss vad våra hjärtan begär.

Prisat vare Herrens namn!

Gräm dig inte

Ps 37
1. Gräm dig inte över de onda, 
avundas inte dem som gör orätt.
2. Snart torkar de bort som gräs, 
vissnar som gröna växter.

Många gånger när jag läst den här psalmen har jag tänkt på världen och hur det ska gå med "dem". Aldrig har jag räknat in mig själv bland de onda, jag tillhör ju Jesus, är frälst och befriad från avund och ondska...eller?

"Nu blev det klart för mig att det var något som inte stämde i mitt trosliv. Jag kände till Jesu offer,vilken friköpt oss som Guds Lamm, på det att vi "härefter må vandra i ett nytt liv". Men det stannade hos mig vid blotta vetskapen. Liksom en stor skatt - till exempel pengar på ett bankkonto - inte blir mig till nytta, om jag inte tar dem i anspråk, så kunde Jesu offer och blod inte gagna mig, då jag från min egen sida inte tagit det i anspråk. Så hade denna stora nåd, som erbjudits mig, förblivit ett "dött kapital". Nu insåg jag, att Jesu offer inte förvandlar oss automatiskt till nya människor, utan den förvandlingen sker genom den levande tron i vilken troskampen är innesluten."
                                                                                         Schlink, Basilea: Så blir man en ny människa


Basilea Schlink menar i texten ovan och i boken, Så blir man en ny människa, att nåden blir "billig" och vi riskerar rabbla kristna fraser som ett mantra om vi inte tillåter oss privilegiet att rikta udden mot oss själva och med varje medel bekänna våra synder, både inför Herren och till syskon. Synden är en dödlig sjukdom och om vi börjar se genom fingrarna med vår egen synd är vi strax i det diket att vi även ser genom fingrarna med all synd.

Witness Lee menar i boken, Guds ekonomi, att Satan såddes in i Adam i den stund han och Eva åt av den förbjudna frukten och världen blev då lagd under Satans herravälde. Denne onde herre lever fortfarande i oss genom köttet och dess begärelse, men vi ser i många av breven i Bibeln, främst Romarbrevet, hur vi kan döda köttets gärningar genom att leva i Anden. Guds Ande vittnar i vår ande att vi är Guds barn. Denna sådd, som Witness Lee, talar om, är inte bara en sådd av kunskapens träd på gott och ont, utan även själva dödens träd.

Men tack vare Jesu offer, när han iklädde sig detta kött och dog utan synd på korset, blev en ny sådd möjlig. Genom att äta av Livets träd, Jesu Kristi Helige Ande och Ord kan den gamla skapelsens förruttnelse trängas undan. Vi kan få seger i vårt liv genom Herren Jesus.

Därför kan vi frimodigt säga att vi inte ska grämas över de onda. Inte över oss själva heller. Jesus har vunnit seger över allt det onda, men vi måste precis så som det är beskrivet i Guds ord kämpa trons goda kamp för att övervinna det onda.

Avunden är en av dessa onda synder som vi måste övervinna.

"Den avundsjuke kan inte fördra, att hans nästa, särskilt den som lever i gemenskap med honom eller står på samma trappsteg som han, har något mera eller bättre än han själv. Det gäller för det mesta just det område som är personligt viktigt för oss: andliga gåvor, t.ex. såsom klokhet, kroppens företräden, såsom skönhet och kraft, psykiska ting, t.ex. erkännande eller popularitet.Också materiella fördelar och olika välsignelser i familje- och yrkeslivet kan vara föremål för avund. Det skär i den avundsjuka moderns hjärta, om grannfruns barn är mer omtyckta än hennes egna eller ingår ett lyckligt äktenskap, som är hennes eget barn förmenat. Avund är med andra ord ett anskrämligt skelande bara för att det går andra bättre än mig själv."
                                                                                     Schlink, Basilea: Så blir man en bättre människa


Vi känner nog alla igen oss, även om Basilea Schlinks bok vid det här laget har några år på nacken och vårt vardagsspråk förändrats. Hon tar upp hur avunden kan påverka oss till att bli vresiga och dumma mot just den personen vi avundas och hon tar också upp hur Jesus själv var utlämnad till denna "dödsbringande makt", eftersom vi vet att Pilatus kände till att de utlämnat Jesus p.g.a. avundsjuka.

Vår resa med Herren här på jorden innehåller många saker och vi ska vinna så många vi kan för himlen, men för att bli dugliga själavinnare måste vi även se vår egen ondska, inte bara andras. Vi måste låta den Helige Ande med sin precision peka ut och avlägsna det som är avskyvärt i Herrens ögon.

Tack Far i himlen att du älskar oss så mycket och har ett så stort tålamod med oss. Tack att du vill avlägsna det onda i oss så att din Son blir synlig i oss.