Så mycket sämre Pugh!

Använt en stund för att leta reaktioner på det populära programmet, Så mycket bättre, sedan igår, men hittar ingenting. För dig som inte ser programmet kan jag kort berätta att programidén går ut på att kända artister sjunger varandras alster i nya och egna tappningar med fokus på en artist i varje program.
http://webb-tv.nu/sa-mycket-battre-2012-tv4-play/

Igår var det Sylvia Wrethammars tur i ordningen att bli uppmärksammad av både unga och äldre kollegor. Alla framförde sina versioner helt ok. och Sylvia såg ut att ha roligt där hon satt, men hon fick utstå en kärleksförklaring som mest handlade om "att runka" från Magnus Uggla. Jag vet inte hur många gånger han fick ur sig detta och kärleken som skulle bekännas drogs till ett lågvattenmärke utan dess like.

Men botten var inte nådd!!! Det kom sämre!

Aretha Franklins gamla slagdänga, Son of a preacher man, har ju i en försvenskad version förvandlats till Lärling på våran gård, med Sylvia Wrethammar.

I Franklins ursprungsversion går texten ut på att predikantens son visar på dubbelmoral under sina promenader utanför pappans/predikantens uppsyn. Han flirtar med, kysser och hånglar med jagobjektet i sången.
http://www.youtube.com/watch?v=IDFp1GBt1jI
http://www.lyrics007.com/Aretha%20Franklin%20Lyrics/Son%20Of%20A%20Preacher%20Man%20Lyrics.html

Bakgrundskören sjunger:?  Halleluja - son of a preacher man, upprepade gånger. Denna sång ansågs syndig då när den kom. Den ifrågasatte  predikanternas moral och kamp mot köttet. Eller ska man i det här fallet säga, frivilliga uppgivenhet inför en tillfällig förälskelse.

Temat i grundtexten är enkelt och uppenbart. Ande - Kött - Etik - Moral. Lust som övermannar.

Sedan då den svenska Wrethammarversionen. Lärling på våran gård. Plötsligt har hela texten förvandlats till lust och klasskillnader. Jaget i denna text är hemmadottern som olämpligt nog dras till lärlingen på gården.

Och slutligen!!! Pugh Rogefeldts version i Så mycket bättre var så enormt mycket sämre än båda dessa versioner. Nu handlar texten om, En fröken i våran klass. Hånglet och kyssarna har förbytts mot   fullbordade sexuella handlingar och dessa genomförs bland annat i klassrummet av en "fröken", alltså lärare, med sin elev. Barnpornografin godkänns av Tv4! Av produktionsteam och av Sylvia själv i sändningen. Sedan söker jag efter reaktioner i tidningar och hittar ingen reaktion. Det kan bara inte bero på att jag börjar bli äldre! Gode Gud låt det inte vara  så illa i vårt land. Hur kan vi acceptera en sådan text? Det är för det första olagligt, för det andra oetiskt, för det tredje osmakligt och vidrigt. Dessutom försvinner ju hela poängen med en sång som från början hade någon liten mening.

Redan i den försvenskade versionen försvann ju den spänningen som jag redan talat om, den mellan religiositet, efterföljelse och synd. Men Sylvias version hade ändå den smakligheten att den visade på en möjlig men ur klassynpunkt kanske olämplig dragning. Vad ska man då säga om Pughs version? Den handlar om en omöjlig, ej ur någon vinkel lämplig eller minsta önskvärd dragning.
http://www.lyrics007.com/Aretha%20Franklin%20Lyrics/Son%20Of%20A%20Preacher%20Man%20Lyrics.html

Tänk att reaktioner liknande mina kunde kallas moralpanik! Gärna - varsågod! jag är redo att vara en moralpaniktant om det är det som krävs för att vi ska vakna!!

Bön: Herre låt detta land vakna. Vart är vi på väg när allt går an? Steg för steg flyttas alla råmärken. Hjälp oss flytta dem tillbaka. Inte med lag, utan med kärlek och nåd i den Helige Andes kraft. 

Och ...ett ps. Jag vill tillägga å det bestämdaste att jag inte har något emot kärlek över klassgränser eller nationer osv. - om nu någon vill missförstå.

Förtroende att dela

Som helt nyfrälst i min första församling sa min pastor ofta till mig: "säg inte allt till alla", "öppna dig inte för vem som helst", "det handlar om andemakter", osv.

Men hur lätt är det? Om man råkar vara en person som vill dela, som vill tala och berätta och vara öppen. Om man är skapad sån. Om det är en gåva? Men idag förstår jag hans råd. Många gånger har jag fått uppleva så mycket kamp inombords. En bit av mig vill hit, en annan vill dit och vad säger Gud egentligen mitt bland dessa röster. Ofta får jag idag gå helt emot min egen natur för att jag vet att om jag verkligen ska kunna vara hel som människa och höra vad Gud vill säga och om jag ska kunna komma fram på vägen, då måste jag i perioder avstå delandet för att lyssna in Herren.

Men Jesus han anförtrodde sig aldrig till människorna eftersom han visste vad som fanns i dem. När han var i Jerusalem och verkade där i början av sin tjänst så kom många till tro på honom, men själv anförtrodde han sig inte till dem. Han behövde inte höra någon vittna om människan. (Joh 2: 23-25)

Själv kommer jag nog aldrig att kunna vara så klok som Jesus, jag är väldigt beroende av både Gud och människor. Men jag ber om hjälp för både mig själv och andra och delar ut min förste pastors råd. Dela inte allt med alla. Dela med några eller någon enda som du har förtroende för. Och sen, något som jag själv varit dålig på, men du kanske är bättre än jag, spara någon skatt längst där inne i hjärtat som du bara delar med Herren. Det är den skatten som du ska glädjas åt i framtiden. Skatten i himlen.

Bön: Hjälp mig, hjälp oss Herre att ha urskiljning i vårt delande. Hjälp oss samla en skatt i himlen. 

Vårt tempel och vårt folk

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Johannes döparen: Vad gick ni ut för att se?, och i den posten klistrade jag in ett annat blogginlägg om Johannes döparen, Gud på knä för samhället.

Där skrev jag om Johannes död, som berodde på en ed och på de närvarande gästerna som hörde eden. Eden, löftet blev alltså bindande. Kungen blev tvungen att infria det eller förlora sitt ansikte och anseende i landet. Vi får utgå ifrån att de som samlats i kungens hus var inte vilka som helst. Hade han ändrat sig i detta sällskap kan hans regeringsmakt ha ifrågasatts.

Så lätt för oss också att bli bundna av löften. En del avger vi så snabbt att vi inte ens tänker på att vi gett dem. Om du träffar en bekant, eller en vän som du tappat kontakten med, och så talas ni vid ute på stan eller på något annat ställe där ni träffas. Så snabbt då i glädjen att någon av er säger: "men nu måste vi bara ses snart.", och den andre säger "ja absolut", utan att bestämma tid och plats för återseende eller kontakt. Och när ni skiljs åt är tråden ännu öppen, "då hörs vi då...". Tänk att det finns en andevärld som fångar upp allt och som bara söker efter tillfällen att kunna ha något att anklaga dig för.

I Uno Svenningsons sång, Årets sista dag, finns textraden..."för alla löften stiger mot skyn som ett norrsken som flammar upp och dör". Så sant! Raden innan den säger han att "inga löften ska få lämna dessa läppar.." (i och för sig också ett löfte).
http://www.unosvenningsson.se/diskografi/texter/aretssistadag/

Det är en taktik som vår fiende har. Att binda oss. Men vi känner honom som kan lösa oss, och det är Jesus Kristus Guds son. Men när alla vanliga förföljelser slagit slint för vår motståndare, då ställs det i öppen dager att här måste ett ingrepp göras av annan radikalitet.

Joh 11:48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.

Den här kommentaren fälldes i ett samtal mellan översteprästerna och fariseerna efter det att många vittnen sett Jesu vän Lasarus kliva ut ur sin grav efter fyra dygn i döden. Många kom då till tro, men lika många gick till översteprästerna för att samla sig och mana till motstånd.

Vårt tempel och vårt folk. Vårt tempel, vårt folk. Vårt Tempel, vårt Folk.

Den som är det levande livets uppkomst och som skapat människorna till levande stenar i SITT HELIGA TEMPELBYGGE, Honom behövde de inte frukta, ängslas inför att förlora eller älska och lyda. De tänkte på det som de själva hade byggt. VÅRT TEMPEL, VÅRT FOLK.

Den rättmätige ägaren, den rättmätige sonen, han var inte inbjuden att delta i den diskussionen. Här gällde det att rädda templet och folket. Makt, människomakt. Ingen vill förlora sin makt, utan kamp, här tänkte judarna på att om Jesus fick hållas då skulle allt folk vända sig till honom och de skulle bli maktlösa. Maktlöshet skrämmer, det är naturligt. Vi människor blir rädda när vi förlorar saker, pengar eller anseende. Vi vill gärna vara trodda, accepterade och älskade. Därför lär sig människor att ha attityder, olika attityder för olika sammanhang, och människan lär sig hänga upp ridåer för sådant som inte ska vara synligt. Om någon kommer och drar undan en sådan ridå eller slår hål på en attityd, då blir naturligtvis svaret rädsla.

Rädslan säger: Rädda vad som räddas kan! Rädda templet, rädda folket! Någon kanske protesterar och säger att: tänk om han är sänd av Gud? men i så fall tystas den rösten och särskilt i vår tid, när knappast någon vill bekänna sin tro. Då blev väl svaret: Gud??? Vem sa du????

Men det finns en lösning. Jesus Kristus. Den sanna kärleken driver ut räddhågan! Det sanna ljuset tränger in i mörkret och mörkret har INGEN makt i ljuset. Det är fantastiskt, vilken seger vi har i Herren. Han har övervunnit dödens makt.

Därför ska vi inte låta oss bindas av eder och löften. Inte heller av gäster, hur framstående de än är. Vi ska heller inte frukta rådslagen där rädslan slår upp murar och hinder. Inte så länge Jesus går med oss.

I vår Herre Jesu Kristi namn.

Grå fåglar går sällan på bio

Förra året hörde jag Annika Burholms dikter i tonsättning av Håkan Wikell framföras. Nu har jag blivit bjuden att lyssna igen, nästa onsdag, på Umeå universitet.

Men det jag ville ta tag i  från den rubrikraden var en annan tankeslinga, inte särdeles lång och kanske inte ens unik i sitt slag, men här kommer den.

Grå fåglar går sällan på bio och tänker man efter har man inte heller skådat några färggranna, ståtliga fåglar på bio. Biosalonger tycks vara otrivsamma för de flesta fågelarter oavsett färg. Och det i sin tur fick mig att reflektera över två ting som min Bibel lärt mig. Den ena saken är, sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska allt det andra tillfalla er.

För ett 50-tal år sedan eller mera talade man om begreppet synd i begrepp av syndakatalog. I min avhandling Synderskan och lagen: Barnamord i tre Norrlandslän 1830-1870, reflekterar jag lite över det begreppet. Den reflektionen ägde en smula vishet, men idag har nog tankarna ytterligare förenklats. Idag tänker jag att den s.k. syndakatalogen kanske uppstod bland en skara som inte riktigt hängde med i väckelsevindarnas fart. Framför dem på vägen fanns de som hade offrat allt, gett allt, där livet var helt Gudscentrerat, där inte något utrymme fanns för att titta till höger eller till vänster eller bakåt. De ville framåt. Och de som kanske blev lite efter på vägen men ändå var kristna fick kanske hänga upp sitt liv lite på att titta på dem och ta efter så gott det gick. Man såg ohc insåg att dansen, den var inte från Gud. Då hade man inte tänkt så mycket på psalmerna som talar om lovsång och dans, utan man hade sett att i hagarna vid dansbanan där kom de oplanerade barnen till och en och annan vände åter från dansen med blåöga och tomma spritflaskor. Nej, det var inte dansen i sig, det var lockelserna, frestelserna och atmosfären de kristna reagerade på. Sedan kom fler och fler saker in i denna oskrivna katalog, en sak var bio. Men det är ju inte därför de grå fåglarna inte vågar sig dit. Idag känner jag ingen kristen som inte går på bio ibland, men visst är det så att filmerna blir allt svårare att se. Det blir allt svårare att välja, och jag för min del ser gärna filmen hemma. Ja, så kunde man ta detalj efter detalj i nämnda katalog och tala om. Alkoholen som föröder så många människors liv och många kristna är inte längre helnykterister. Vi kunde tala om tobak, vi kunde tala om att leva samman utan att vara gifta, eller tala om kärlek sådan som Gud vill ha den.

Denna tråd kom i mitt huvud när jag tänkte på dessa grå fåglar. Men jag tänkte också på att visst är det en stor skillnad på färggranna, fina fåglar och de mera oansenliga små grå. Ja, så är det, men i Guds ögon är de lika mycket värda. En ståtar med fina fjädrar och bröstar upp sig, en annan märker ingen alls, men Gud som är själva livet och livets uppkomst han vet när en endaste sparv faller till marken. Detta är makalöst.

Egentligen kom flera andra tanketrådar också, som har att göra med människorna och deras egenskaper och uteliv och socialitet. Ja, ibland går tankarna igång alldeles för mycket, men jag ska inte trötta ut dig fina vän som läser utan komma till en sluttråd.

Och den är; Om fåglarna får välja syssla, oavsett vilken färg de har, vad gör de då helst? Jag tror de vill flyga. De vill vara fria. De vill se på oss människor som kravlar oss fram i tillvaron. Visst är det kallt ibland, och kanske får fåglarna vara hungriga emellanåt, men de vill ha sin frihet och flyga det är vad en fågel gör allra bäst.

Den Sonen gör fri han blir verkligen fri.

Vad gick ni ut för att se?

Matt 11:7 När de hade gått, började Jesus tala till dem om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?

Vi som lever nu vet svaret. Vi vet att Johannes banade väg för Jesus Kristus Guds son. Jesus visste också svaret. Han visste varför Johannes var sänd. Jesus ville inte ha något svar av folket, utan han ställde frågan för deras skull. "Vad gick ni ut för att se?" Vad?

Johannes, i skinn, han som åt gräshoppor och vildhonung. Han som ropade sig hes i sitt utgivande och i sin nitälskan att bana väg för Herren. Han ropade om att människorna levde i synd och orättfärdighet. Vilket lockande ämne! Och vilken scen. Den fantastiska öknen. Öknen lockade och drog människorna ut från staden för att de ville höra om sin synd, för att de ville omvända sig och börja om på nytt.

Men varför omvände sig inte människorna i staden. I finsoffan, framför tv:n eller kanske på biosalongen. Nej, visst, de hade ju ingen finsoffa, ingen tv och ingen biosalong, inte konstigt då att öknen lockar och drar, att budskapet utmanade! Jag tror inte de gav sig ut i öknen för att se en annorlunda man. Det fanns andra orginal. Idag finns det också orginella människor, men vi ger oss inte iväg för att studera dem närmare. Nej, det var något annat de ville se. Kanske sig själva?

Ett strå som vajar i vinden?

Vad tänkte Jesus på när han sa detta? Tänkte han på ett strå, ett grässtrå?
Jag minns som barn när man låg i gräset och från markperspektivet såg ett grässtrå. Deter sträcker sig upp i himlen från den synvinkeln, och det vajar i vinden. Eller tänkte han på att likna Johannes vid ett sådant strå. Gick de ut för att se någon som vajar hit och dit, någon som inte vet vad han säger, någon som lätt trycks till marken? Var det en sådan person de drogs till när de gick ut?

Matt 11:8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen.

Här är Jesus ännu tydligare. Om de inte ville gå ut för att möta en man som de kunde trampa under sina fötter, gick de då ut för att träffa en maktfullkomlig person, en sådan som man kan träffa i kungapalatsen. Nej, Jesus visste att det varken var maktlösheten eller makten som de hade sökt sig till. De ville ha svar på andra frågor.

Matt 11:9 Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja: det säger jag er: Han är ännu mer än en profet.

Ännu mer än en profet. Ännu mer...

Många gånger hade Jesus omtalat för folket vad som hänt med profeterna. Alla dödades.

Folket gick ut i öknen för att se en profet. För att höra honom tala om synd och rättfärdighet. Höra honom som påminde om sanningen de en gång anat och sett glimtar av i sin barndom. Den sanning som var och en av oss kan få tag på. Sanningen om Livet. Och Johannes var sänd för att vittna om det sanna ljuset.

Ett annat inlägg som jag skrivit om Johannes döparen handlar om Kungen och hans bedrövelse när han för edens och gästernas skull var tvungen att halshugga Johannes. Det kan påminna oss om EU, De kristna rådet, sammanslutningarna, och antikrists framträdande. För edens och för gästernas skull...

http://gbajohansson.blogspot.se/2012/02/gud-pa-kna-for-samhallet.html

Idag lever vi i en yttersta tid. Vi behöver läsa ordet och ta det till oss. Vi behöver veta på vem vi tror. Ett exempel på röran ser vi i den högt uppsatte religionsläraren Rick Warrens uttalande att Gud och Allah är samme Gud.

http://www.nowtheendbegins.com/blog/?p=8961

Älskade vänner, låt oss be med och för varandra att vi lyssnar på rösten inom oss som säger till när något är fel. Låt oss läsa ordet. Låt oss lita på att det är sant.

Bön: Herre, jag ber dig att förlåta mig mina synder och jag ber dig förlåta vårt land dess orättfärdighet. I ditt namn, Jesus. 

Älska Herren din Gud

Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.

Kärleken till världen och till det som ögonen begär kan ibland förblinda oss så att vi inte är helhjärtade för Gud. Vi kan blanda ihop människokärlek och den kärlek som Herren ger och vi kan hamna i det läget att vårt förstånd agerar "kärlek" efter utilitaristiska principer i stället för att lämna över allt och lita på Honom som har skapat, levat, dött och uppstått för oss.

Vi Människor vi är så säkra på allt. Vi behöver bara mer teknik, mer vetande, mer utveckling så ska vi klara av allt, men när människan ställs inför stormar, inför översvämningar, svält, katastrofer och sjukdomar - ja, när människan står ansikte mot ansikte med döden då är vi små. Många söker då efter "en högre kraft" - något att hålla sig i. Och Gud Fader Jehova som manifesterats i sin älskade son Jesus Kristus är mycket god. Vi har fått höra många, många vittnesbörd av dem som "dött" och återvänt till jorden. De vittnar om ljus, om valsituationer och om en kärlek så ofattbart stor att det var svårt att möta jorden igen. Men att dessa vittnesbörd talar om nåd, det innebär inte att vi ska leva våra liv i världen för att tänka att "allt ordnar sig nog ändå". Vi ska söka Guds rike här och nu! Sök först Guds rike så ska allt det andra tillfalla er.

Att älska Herren vår Gud av hela hjärtat, själen och förståndet och sin nästa som sig själv skulle vara fullständigt och totalt omöjligt för en människa att göra utan den Helige Ande. I vårt inre är människan inte god. Vi strävar och sliter och vi håller på med egoistiska och själviska motiv, men den Helige Ande kan inte vara självisk. I sin natur är Anden utgivande, god och kärleksfull. Så den som låter sig fyllas av Ordet och Anden kan närma sig tronen med full tillförsikt. Jesus Kristus, den förstfödde bland många bröder, är ständigt närvarande på Faderns högra sida för att mana gott för oss.

Vi kan närma oss Honom som skapat allt och han som är allseendets Gud. Han som Ser, Vet och Känner oss. Men inte nog med det - vi får kalla honom broder och vän. Han är förstfödd. Han gick vägen i fullständig lydnad. Vi ska också lyssna, lyda och gå dit Herren sänder oss.

Herre på ditt ord...så gjorde lärjungarna många saker. Herre på ditt Ord gör vi ännu många saker. Lär oss att inte gå på slentrian utan att vi söker dig i Ordet.

http://www.youtube.com/watch?v=DnI4ys0R9sU

Bön: Herre jag tackar, lovar och prisar dig för att du har banat en väg för oss.

Rena rama funderingen

Helt plötsligt började jag fundera över det märkliga ordet rama. I vanligt svenskt språkbruk använder vi det oftast i orden, ramaskri eller uttrycket "rena rama". Jag googlade på ordet och där kom svaret att Rama är en hinduisk Gud!

Därefter gick jag till folkbibeln och orten Rama nämns vid mängder av tillfällen i gamla testamentet. Bland annat var det Samuels bostadsort och det var också där han senare begravdes. Ordet ramaskri är även det lätt att få förklaring till, dels (Jer 31:15) när tio av Israels stammar fördes bort av assyrierna och senare det förfärliga blodbadet som Herodes ställde till med när han dödade alla nyfödda för att förhindra att Jesus- Messias skulle växa upp (Matt 2:18).

Jer 31:15 Så säger HERREN: Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

Detta gråt, dessa skrik, och denna sorg blev naturligtvis otroligt stor när alla barn dödades av Herodes. En sorg så stor att mödrarna inte lät sig tröstas mera. Vi vet att även Maria fick gå igenom en sådan otrolig smärta, men hon lät sig tröstas. Sonen uppstod och hon fanns i övre salen den dag den Helige Ande manifesterade sig kraftfullt för församlingen.

Idag dödar vi många barn i onödan. Det är ingen makthavare som beordrat dödandet. Ingen är rädd för att dessa barn ska bli härskare eller ta troner ifrån någon. De dör för att vi inte har tid med dem. För att vi inte har råd med dem. För att vi inte vill att de ska födas. För att det är vi människor som vill råda över allt. Även det ofödda livet.

För någon dag sedan fick jag se att danskor åker till Sverige för att göra abort om könet inte är det önskade!
http://www.vk.se/723934/danskor-gor-abort-i-sverige
Detta är en möjlig kombination då de har rätt till könsbestämning, och vi ger rätten till abort.

I ett civiliserat land borde detta mördande ha upphört. Det borde kunna erbjudas möjigheter för den som vill ha sitt barn kvar och även att samtala med dem som önskar abort, "för att om möjligt rädda någon". Ett sådant samhälle skulle ha mera av Guds välsignelse över sig.

Detta är rena rama sanningen, men vad ordet rama betyder i det sammanhanget som jag nu skrev, det har jag inte lyckats härleda på något tillfredsställande sätt. Vet du svaret så ge gärna en kommentar.

Rama i Israel