Idag rapporteras det om ett bälte på 26 000 km2 utanför Nya Zeelands kust.
http://www.vk.se/680053/stenar-flyter-i-stilla-havet
"Det här är otvivelaktigt den märkligaste sak jag har sett under de 18 år jag varit på sjön, säger löjtnant Tim Oscar."
Fenomenet förklaras av att det är stelnad lava som innehåller mycket luft och därför kan flyta Att stenar flyter får väl annars anses gå emot naturlagarna.
En lite långsökt parallell till detta är de "talande stenarna" i Ryssland, Pussy Riot. Vi vet från Guds ord att tiger vi ska till slut stenarna tala och i detta fall är det inga stenar utan ett kvinnligt punkband som stått åtalade i Ryssland. När rättsprocessen i det närmaste var avslutad fick de tilltalade tillfälle att yttra sig i ett slutord, vilket översatts och publicerats på bl.a. bloggen Sub Umbra, skriven av Hans Lindelöw.
http://shakabtseel.blogspot.se/2012/08/nadezchda-tolokonnikovas-slutord.html#disqus_thread
Läs dessa ord! Bland annat sägs detta..." Folket känner sanningen, sanningens vägar kommer alltid på sikt att vinna över listens och lögnens vägar". (Nadezchda Tolokonnikova)
Detta är ett ord att instämma i och även detta att allt ska hålla för att ropas ut från taken! Allt!
Vi måste göra oss redo. Jesus kommer tillbaka.
fredag 10 augusti 2012
onsdag 8 augusti 2012
"Demokratisk" Bildt utvisad av depotisk diktator?
Ofta ställs vi inför artiklar och fakta där "sanningshalten" blir nästan helt omöjlig för en vanlig läsare att vaska fram. Ett närliggande exempel är utvisningen av svenska ambassadörer från Vitryssland samt deras tillbakadragande av egen ambassad i Sverige.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15229704.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vitryssland-kastar-ut-alla-svenska-diplomater_7405754.svd
Det officiella uttalandet från Vitryssland pekar på att Bildt trappat upp och (kanske) även igångsatt hela krisen.
http://www.mfa.gov.by/en/press/news_mfa/e71d47f6469afb39.html.
Bildt å sin sida menar att hela "kampanjen" mot honom och Sveriges arbete i Vitryssland bedrivits av presidenten själv och att det grundar sig i en "rädsla för mänskliga rättigheter".
Och, trots stora brister i händelseförlopp och orsak/verkan i alla processer måste jag ändå uttrycka en åsikt som jag kan stå för trots dessa brister.
* Är vi i lilla Sverige så väl rustade att vi kan utmana diktaturer i hela världen?
* Är våra tolkningar av "mänskliga rättigheter" så allmängiltiga att vi ska och bör inplantera dem i alla länder dit vi hinner åka?
* Kan det möjligtvis vara på sin plats att vår intelligente och internationellt erkände utrikesminister i någon mån insåg dessa begränsningar i den kostym han rör sig?
Ännu representerar han inte Nato och vi är många som önskar att han aldrig ska göra det.
Sverige är inte så framstående i världen längre. Vi har mycket att lära och vi har framförallt inte tillgång till något försvar om vi blir indragna i allvarliga konflikter eller krig.
Bön: Herre, du har sagt i ditt eget Ord att vi ska be för våra ledare och nu lägger vi denna fråga inför dig och ber om ödmjukhet från svenskt håll. I vår Herre Jesu Kristi namn.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15229704.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vitryssland-kastar-ut-alla-svenska-diplomater_7405754.svd
Det officiella uttalandet från Vitryssland pekar på att Bildt trappat upp och (kanske) även igångsatt hela krisen.
http://www.mfa.gov.by/en/press/news_mfa/e71d47f6469afb39.html.
Bildt å sin sida menar att hela "kampanjen" mot honom och Sveriges arbete i Vitryssland bedrivits av presidenten själv och att det grundar sig i en "rädsla för mänskliga rättigheter".
Och, trots stora brister i händelseförlopp och orsak/verkan i alla processer måste jag ändå uttrycka en åsikt som jag kan stå för trots dessa brister.
* Är vi i lilla Sverige så väl rustade att vi kan utmana diktaturer i hela världen?
* Är våra tolkningar av "mänskliga rättigheter" så allmängiltiga att vi ska och bör inplantera dem i alla länder dit vi hinner åka?
* Kan det möjligtvis vara på sin plats att vår intelligente och internationellt erkände utrikesminister i någon mån insåg dessa begränsningar i den kostym han rör sig?
Ännu representerar han inte Nato och vi är många som önskar att han aldrig ska göra det.
Sverige är inte så framstående i världen längre. Vi har mycket att lära och vi har framförallt inte tillgång till något försvar om vi blir indragna i allvarliga konflikter eller krig.
Bön: Herre, du har sagt i ditt eget Ord att vi ska be för våra ledare och nu lägger vi denna fråga inför dig och ber om ödmjukhet från svenskt håll. I vår Herre Jesu Kristi namn.
tisdag 7 augusti 2012
En Konung räcker
Matt 1:17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton släktled från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.
Evangeliet börjar med..."Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son."
I den tid då evangelierna skrevs och den tidiga spridningen av det kristna budskapet skedde så skulle Ordet förkunnas i en mycket religiös samtid. En samtid som hade alla svar. De visste inte bara sitt ursprung, de var också ett mycket unikt folk som fått budord nedtecknade, upplästa och bevarade direkt från den levande Guden i himlen. Detta folk hade också i generation efter generation fått se hur Gud följde sitt folk med välsignelser, med upprättelse och med tillrättavisningar. Gud var inte okänd för någon i detta folk. Han var närvarande i tempel och synagogor och i den enskildes liv. Men precis som det är idag rådde det delade meningar om denne Gud, vem han i grunden var och vad som var det mest väsentliga i efterlevnad och tro.
Abraham kallades ut. Rakt ut i det okända. Vi vet inte hur Abraham lärde känna Gud och vi vet ingenting om hur han kunde bli så säker på att urskilja Guds röst. Det vi vet är att (1 Mos 12:1) Herren sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig."
Och Abram begav sig.
Sedan dessa fjorton släktled fram till David. Mycket hände och genom moabitiskan Rut förändrades för första gången församlingen till att inte bara omfatta Herrens ursprungliga folk. Sedan ytterligare fjorton släktled fram till fångenskapen i Babylon. Hur kunde det gå så snett. Herren hade valt David för hans goda hjärta och hans son Salomo var än större i vishet och makt. Men vi vet att många kungar föll och avgudaar fördes in i landet på många sätt. Och genom Josefs fantastiska liv hamnade Israeliterna i Egypten och blev i generationerna därpå förslavade. Men Mose förde dem med Herrens hand ut, efter att ha fått vistas i öknen i många år. Och folket som fördes ut blev nästan omöjliga att föra in i det som Gud hade bestämt. De flesta dog utan att ha sett löftet uppfyllas, men fler generationer kom som bosatte sig i det utlovade landet.
När Jesus Kristus föddes lyste en stjärna så klar att den lockat stjärntydare från fjärran land att komma och söka den konung som skulle födas. Den konung som satt på tronen kände hotet, visste att detta var sant, och ställde igång ett blodbad för att göra slut på gossekonungen. Men Gud sände en ängel som varnade Josef och Maria som flydde till främmande land där de fick leva till dess att det blev möjligt att återvända till precis
den ort där det av profeterna sedan lång tid förutsagts att Han skulle bo.
Men den konung som nu hade fötts var av annat slag än alla de föregående. Han gjorde inga anspråk på någon jordisk tron. Han sökte inte efter berömmelse eller efter att skapa partibildningar. Den tron han skulle bestiga var densamma som han nedstigit ifrån i himlen. Den som fanns på Faderns högra sida. Sonens arbete var att utbreda Guds rike på jorden på ett helt nytt sätt, inte från jordiska troner och makthavare, utan nu skulle gudsriket planteras i människornas hjärtan så att var och en som bekänner Jesus Kristus vara herre skulle utbreda riket genom Guds ande.
Guds rike kom ovanifrån, från himlen, men skulle utbredas från person till person underifrån. Från hjärta till hjärta i syskongemenskap i församlingen. Och församlingen skulle ordnas på vissa bestämda av Gud förordnade sätt. För att göra Guds vilja hade nu människorna Ordet, Anden och gemenskapen i församlingen.
Jesus Kristus är den slutliga Konungen, efter honom behöver inga fler tillsättas. Nu utbreds Guds rike över hela denna jord och världshärskarna och makterna får stå som åskådare.
Bön: Herre led oss in i din vilja. Uppenbara dig för dessa generationer som inte känner dig.
Evangeliet börjar med..."Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son."
I den tid då evangelierna skrevs och den tidiga spridningen av det kristna budskapet skedde så skulle Ordet förkunnas i en mycket religiös samtid. En samtid som hade alla svar. De visste inte bara sitt ursprung, de var också ett mycket unikt folk som fått budord nedtecknade, upplästa och bevarade direkt från den levande Guden i himlen. Detta folk hade också i generation efter generation fått se hur Gud följde sitt folk med välsignelser, med upprättelse och med tillrättavisningar. Gud var inte okänd för någon i detta folk. Han var närvarande i tempel och synagogor och i den enskildes liv. Men precis som det är idag rådde det delade meningar om denne Gud, vem han i grunden var och vad som var det mest väsentliga i efterlevnad och tro.
Abraham kallades ut. Rakt ut i det okända. Vi vet inte hur Abraham lärde känna Gud och vi vet ingenting om hur han kunde bli så säker på att urskilja Guds röst. Det vi vet är att (1 Mos 12:1) Herren sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig."
Och Abram begav sig.
Sedan dessa fjorton släktled fram till David. Mycket hände och genom moabitiskan Rut förändrades för första gången församlingen till att inte bara omfatta Herrens ursprungliga folk. Sedan ytterligare fjorton släktled fram till fångenskapen i Babylon. Hur kunde det gå så snett. Herren hade valt David för hans goda hjärta och hans son Salomo var än större i vishet och makt. Men vi vet att många kungar föll och avgudaar fördes in i landet på många sätt. Och genom Josefs fantastiska liv hamnade Israeliterna i Egypten och blev i generationerna därpå förslavade. Men Mose förde dem med Herrens hand ut, efter att ha fått vistas i öknen i många år. Och folket som fördes ut blev nästan omöjliga att föra in i det som Gud hade bestämt. De flesta dog utan att ha sett löftet uppfyllas, men fler generationer kom som bosatte sig i det utlovade landet.
När Jesus Kristus föddes lyste en stjärna så klar att den lockat stjärntydare från fjärran land att komma och söka den konung som skulle födas. Den konung som satt på tronen kände hotet, visste att detta var sant, och ställde igång ett blodbad för att göra slut på gossekonungen. Men Gud sände en ängel som varnade Josef och Maria som flydde till främmande land där de fick leva till dess att det blev möjligt att återvända till precis
den ort där det av profeterna sedan lång tid förutsagts att Han skulle bo.
Men den konung som nu hade fötts var av annat slag än alla de föregående. Han gjorde inga anspråk på någon jordisk tron. Han sökte inte efter berömmelse eller efter att skapa partibildningar. Den tron han skulle bestiga var densamma som han nedstigit ifrån i himlen. Den som fanns på Faderns högra sida. Sonens arbete var att utbreda Guds rike på jorden på ett helt nytt sätt, inte från jordiska troner och makthavare, utan nu skulle gudsriket planteras i människornas hjärtan så att var och en som bekänner Jesus Kristus vara herre skulle utbreda riket genom Guds ande.
Guds rike kom ovanifrån, från himlen, men skulle utbredas från person till person underifrån. Från hjärta till hjärta i syskongemenskap i församlingen. Och församlingen skulle ordnas på vissa bestämda av Gud förordnade sätt. För att göra Guds vilja hade nu människorna Ordet, Anden och gemenskapen i församlingen.
Jesus Kristus är den slutliga Konungen, efter honom behöver inga fler tillsättas. Nu utbreds Guds rike över hela denna jord och världshärskarna och makterna får stå som åskådare.
Bön: Herre led oss in i din vilja. Uppenbara dig för dessa generationer som inte känner dig.
söndag 29 juli 2012
Namn - inte pseudonymer
På forumet twitter finns det mängder av individer, organisationer och intressen att följa för den intresserade. Allt går nästan att hitta, från idrott, heminredning, musikstilar och livsstilar. I mitt fall följer jag många kristna förkunnare och även vänner som bor här i min närhet. Efter hand har jag utökat listan med kända och okända namn som sagt saker och ting som jag uppskattat mycket. Men en sak som slagit mig är att även bland oss kristna är det allt fler som uppträder under märkliga pseudonymer. Man kan aldrig egentligen veta vem man talar med eller vad som döljer sig bakom ett namn.
För skojs skull gick jag till Folkbibeln online och slog på ordet namn och fick 780 svar. Det är alltså något som Herren anser viktigt, vi är till och med kallade vid namn, individuellt. Det är också märkbart om man läser några sidor av söksvaren att förutom namn och släkttavla så är även platser och loka lisering viktig för Herren. Han vill veta vilka hans tjänare är, han vill veta var de kommer ifrån och vart de är på väg. Han vill också veta positionen just i detta nu när en viss händelse utspelar sig. Det ser vi av alla platser som namngivits p.g.a. att något speciellt hände där.
Jag kan berätta lite om mitt namn.
Jag heter Gun-Britt Alice Johansson och det är ett inte helt ovanligt namn. I mina födelsepapper ser man dock att jag egentligen heter Gund-Britt, vilket är betydligt ovanligare. Det är ingen felskrivning utan min fars önskan att första dottern skulle namnges efter modern, Gunda. Alice heter jag nog bara för att de båda tyckte att det var ett fint namn, och det tycker ju många nu igen hör man talas om. Och varför Johansson, efter två kraschade äktenskap? Jo, för att det hette jag som barn och jag har tagit det namnet tillbaka. Min farfar hette Arvid Johansson och nästan hela syskonskaran tog sig efternamnet Arvidsson, men min pappa som var äldst hade redan hunnit vänja sig vid Johansson, så trots att det är ett av Sveriges vanligaste efternamn så är det i min pappas släkt bara vi som heter Johansson.
Mycket mera kunde jag berätta om både mitt namn, min uppväxt och mera därtill eftersom jag inte är hemlig eller anonym. Och om jag får lov att framföra en åsikt så tycker jag att vi i Guds rike ska känna varandra vid namn inte pseudonymer.
För skojs skull gick jag till Folkbibeln online och slog på ordet namn och fick 780 svar. Det är alltså något som Herren anser viktigt, vi är till och med kallade vid namn, individuellt. Det är också märkbart om man läser några sidor av söksvaren att förutom namn och släkttavla så är även platser och loka lisering viktig för Herren. Han vill veta vilka hans tjänare är, han vill veta var de kommer ifrån och vart de är på väg. Han vill också veta positionen just i detta nu när en viss händelse utspelar sig. Det ser vi av alla platser som namngivits p.g.a. att något speciellt hände där.
Jag kan berätta lite om mitt namn.
Jag heter Gun-Britt Alice Johansson och det är ett inte helt ovanligt namn. I mina födelsepapper ser man dock att jag egentligen heter Gund-Britt, vilket är betydligt ovanligare. Det är ingen felskrivning utan min fars önskan att första dottern skulle namnges efter modern, Gunda. Alice heter jag nog bara för att de båda tyckte att det var ett fint namn, och det tycker ju många nu igen hör man talas om. Och varför Johansson, efter två kraschade äktenskap? Jo, för att det hette jag som barn och jag har tagit det namnet tillbaka. Min farfar hette Arvid Johansson och nästan hela syskonskaran tog sig efternamnet Arvidsson, men min pappa som var äldst hade redan hunnit vänja sig vid Johansson, så trots att det är ett av Sveriges vanligaste efternamn så är det i min pappas släkt bara vi som heter Johansson.
Mycket mera kunde jag berätta om både mitt namn, min uppväxt och mera därtill eftersom jag inte är hemlig eller anonym. Och om jag får lov att framföra en åsikt så tycker jag att vi i Guds rike ska känna varandra vid namn inte pseudonymer.
fredag 27 juli 2012
Wellstam/Jareteg
David Wellstam är en av de unga förkunnarna i Sverige som står för nätverket New Wine.
http://davidwellstam.wordpress.com/
I år väckte den svenska New Wine konferensen en hel del uppmärksamhet i blogg- och mediavärlden. Vi som inte besökte konferensen och inte har egna förstahandsintryck får försöka läsa och bilda oss någon form av uppfattning i frågan. I mitt fall upplever jag att jag inte alls kommit längre än när jag läste Bill Johnsons bok När himmelriket tränger fram.
Läser man olika sidor om denna väckelse, som av vissa härleds till Torontoväckelsen, så anser vissa att det är villolära, medan andra är begeistrade. Läser man och följer t.ex. Wellstam så ser man att de unga har ryckts med av ett evangeliskt budskap med följder. Bön, andliga nedslag, tecken och under, medan andra tar just dessa manifestationer som ett "bevis" på att det är fråga om villfarelse.
Nu senast idag läste jag Lennart Jaretegs blogg där han under rubriken Heidi Baker och hennes grumliga vin bjuder på en mängd tvivel kring rörelsen och dess uppkomst och fortlevnad.
http://bibelfokus.se/heidi_baker
Och trots Jaretegs saklighet kan jag ändå inte riktigt köpa hans argumentation som i huvudsak bygger på mänskliga funderingar, enkel matematik och funderingar kring (Guds?) möjligheter och kapacitet.
Många menar ju att själva grunden, Latter rain-rörelsen, skulle vara bevis nog för att detta är något som inte håller, men många försvarar också dess upphovsman, John Darby, och menar att han kom med en väckelse som betonade Jesu återkomst och människornas behov av frälsning.
http://www.midnattsropet.se/2009/02/tva-1800-talsprofeter-pa-gott-och-ont.html
För oss som inte är teologer eller oerhört insatta i alla detaljer kring dessa rörelser i tiden vore det fantastiskt att få höra fler röster. Röster som inte är fördömande på helt mänskliga grunder (matematik, möjigheter, resultat osv.) och som kunde fånga det fantastiska i att ungdomar nås av budskapet, hänger sig och går ut i tro för att utbreda riket. Riket som har bara en Konung.
Om du som är insatt läser detta inlägg och kan komma med klarhet så ge mig gärna en kommentar nedan. Vi ska komma ihåg att en stor del av vår väckelsetradition har dessa rötter sedan tidigare och därför bör väl fördömanden ske på biblisk grund om de ska ske.
http://davidwellstam.wordpress.com/
I år väckte den svenska New Wine konferensen en hel del uppmärksamhet i blogg- och mediavärlden. Vi som inte besökte konferensen och inte har egna förstahandsintryck får försöka läsa och bilda oss någon form av uppfattning i frågan. I mitt fall upplever jag att jag inte alls kommit längre än när jag läste Bill Johnsons bok När himmelriket tränger fram.
Läser man olika sidor om denna väckelse, som av vissa härleds till Torontoväckelsen, så anser vissa att det är villolära, medan andra är begeistrade. Läser man och följer t.ex. Wellstam så ser man att de unga har ryckts med av ett evangeliskt budskap med följder. Bön, andliga nedslag, tecken och under, medan andra tar just dessa manifestationer som ett "bevis" på att det är fråga om villfarelse.
Nu senast idag läste jag Lennart Jaretegs blogg där han under rubriken Heidi Baker och hennes grumliga vin bjuder på en mängd tvivel kring rörelsen och dess uppkomst och fortlevnad.
http://bibelfokus.se/heidi_baker
Och trots Jaretegs saklighet kan jag ändå inte riktigt köpa hans argumentation som i huvudsak bygger på mänskliga funderingar, enkel matematik och funderingar kring (Guds?) möjligheter och kapacitet.
Många menar ju att själva grunden, Latter rain-rörelsen, skulle vara bevis nog för att detta är något som inte håller, men många försvarar också dess upphovsman, John Darby, och menar att han kom med en väckelse som betonade Jesu återkomst och människornas behov av frälsning.
http://www.midnattsropet.se/2009/02/tva-1800-talsprofeter-pa-gott-och-ont.html
För oss som inte är teologer eller oerhört insatta i alla detaljer kring dessa rörelser i tiden vore det fantastiskt att få höra fler röster. Röster som inte är fördömande på helt mänskliga grunder (matematik, möjigheter, resultat osv.) och som kunde fånga det fantastiska i att ungdomar nås av budskapet, hänger sig och går ut i tro för att utbreda riket. Riket som har bara en Konung.
Om du som är insatt läser detta inlägg och kan komma med klarhet så ge mig gärna en kommentar nedan. Vi ska komma ihåg att en stor del av vår väckelsetradition har dessa rötter sedan tidigare och därför bör väl fördömanden ske på biblisk grund om de ska ske.
Är du med dom?
Igårkväll när jag gick en promenad så gick jag en väg som jag inte gått på några år och när jag kom fram till den del där man ger sig in på ett skogsspår så hittade jag inte omedelbart rätt ställe, utan jag gick genom en stilla byggarbetsplats och genade sedan in på spåret igen. Där mötte jag ett motionerande gäng som pratade och såg ut att ha trevligt men de var på väg åt motsatt håll. Sedan kom jag snabbt fram till en liten "lekplats", om jag nu vanvördigt får kalla två-tre ramper för skateboard och cykling för lekyta. Där stod två grabbar. Den ena var i en perfekt ålder för den utmaning som låg utstakad. Hindret, i form av en sten och jordhög, verkade egettillverkat, och den unge utmanaren stod beredd med båda händerna på cykelstyret, cykelhjälm på huvudet och blicken stadigt fäst på den utmanande rampen. Men han hade även blicken fäst på omgivande omständigheter, som t.ex. motionerande grupper eller som i mitt fall personer. Trots att gångvägen låg på behörigt avstånd från både cyklist och ramp ville han tydligen försäkra sig om att ingen olycka skulle hända så han ropade till mig.
- Du.
Jag förstod inte först att det var mig han menade så det kom en gång till...
-Du...
- Ja, svarade jag.
Varpå han pekade bortåt vägen och frågade...
- Är du med dom?
- Nää, svarade jag.
Sedan fortsatte jag färden men orden ringde i mitt inre. - Är du med dom?
Är jag med på vägen? Är vi med på vägen? Vägen som heter Jesus Kristus och som leder till evigheten. Det enda namn som kan rädda mänskligheten. Är jag med bland dom? Och är de som jag älskar med mig?
Vilka går på den rätta Vägen, vilka ska vi vara med?
Ordet, Tron, Anden och Livet är alla tecken att följa och lyda och frukten i våra liv ska vittna om vilka vi är.
Må Gud välsigna oss alla att vara med bland dem som reser till himlens underbara land.
- Du.
Jag förstod inte först att det var mig han menade så det kom en gång till...
-Du...
- Ja, svarade jag.
Varpå han pekade bortåt vägen och frågade...
- Är du med dom?
- Nää, svarade jag.
Sedan fortsatte jag färden men orden ringde i mitt inre. - Är du med dom?
Är jag med på vägen? Är vi med på vägen? Vägen som heter Jesus Kristus och som leder till evigheten. Det enda namn som kan rädda mänskligheten. Är jag med bland dom? Och är de som jag älskar med mig?
Vilka går på den rätta Vägen, vilka ska vi vara med?
Ordet, Tron, Anden och Livet är alla tecken att följa och lyda och frukten i våra liv ska vittna om vilka vi är.
Må Gud välsigna oss alla att vara med bland dem som reser till himlens underbara land.
torsdag 26 juli 2012
Hopp och framtid
Vi är födda till ett hopp och en framtid. Vi ska utbreda Guds rike. Vi ska öva oss i tacksamhet och allt gott.
Detta och mycket annat känner många av oss redan till. Vi lever och lever ut vår tro så långt vi har fått kunskap och insikt i vad som är rätt och dagligen lever vi i balansen mellan nåden och sanningen. Sanningen är det som gör oss fria, även om den svider ibland, och den som har Sonen har livet.
Man jag undrar ofta hur och på vilket sätt Gud ska förnya sitt folk i denna tid. Ska han använda vinläglarna som redan är fyllda eller kommer han att hälla helt nytt vin i nya läglar? På vilket sätt ska de olika församlingarna och inriktningarna påverkas i den väckelsetid som kommer? Ska gränser utsuddas eller ska skiljelinjerna bli skarpare? Kommer splittring eller enhet? Kommer svärd eller kommer kärlek? Eller kommer både nåd och sanning?
Kristus är ju Sanningen och den Helige ande ska undervisa oss om allt och leda oss in i allt djupare kunskap om honom som gick före, men de sammanhang som finns idag har ju alla hittat "sanningen", funnit ramar och "identitet" både inom sin rörelse och mot omvvärlden, där alla betonar olika aspekter av Kristi fullhet.
Går man in helt och hållet i ett sammanhang bör man ju acceptera vinet i lägeln, man kan ju inte komma och begära att det ska bytas ut och ställer man sig utanför ett eller flera sammanhang så har man ju på något sätt gjort en markering som innebär att man själv som person skulle vara så oerhört insatt och unik att man inte skulle behöva församlingen och dess kärlek, korrigering och gemenskap. Och då är man ju verkligen på hal is. Men min fråga idag blir denna: Är inte isen lika hal om man förnekar en stor del av det man tror på, om man kapar Kristus till förmån för gemenskap?
Bön: Jag beder idag att Herren ska komma med sin förnyelse.
Detta och mycket annat känner många av oss redan till. Vi lever och lever ut vår tro så långt vi har fått kunskap och insikt i vad som är rätt och dagligen lever vi i balansen mellan nåden och sanningen. Sanningen är det som gör oss fria, även om den svider ibland, och den som har Sonen har livet.
Man jag undrar ofta hur och på vilket sätt Gud ska förnya sitt folk i denna tid. Ska han använda vinläglarna som redan är fyllda eller kommer han att hälla helt nytt vin i nya läglar? På vilket sätt ska de olika församlingarna och inriktningarna påverkas i den väckelsetid som kommer? Ska gränser utsuddas eller ska skiljelinjerna bli skarpare? Kommer splittring eller enhet? Kommer svärd eller kommer kärlek? Eller kommer både nåd och sanning?
Kristus är ju Sanningen och den Helige ande ska undervisa oss om allt och leda oss in i allt djupare kunskap om honom som gick före, men de sammanhang som finns idag har ju alla hittat "sanningen", funnit ramar och "identitet" både inom sin rörelse och mot omvvärlden, där alla betonar olika aspekter av Kristi fullhet.
Går man in helt och hållet i ett sammanhang bör man ju acceptera vinet i lägeln, man kan ju inte komma och begära att det ska bytas ut och ställer man sig utanför ett eller flera sammanhang så har man ju på något sätt gjort en markering som innebär att man själv som person skulle vara så oerhört insatt och unik att man inte skulle behöva församlingen och dess kärlek, korrigering och gemenskap. Och då är man ju verkligen på hal is. Men min fråga idag blir denna: Är inte isen lika hal om man förnekar en stor del av det man tror på, om man kapar Kristus till förmån för gemenskap?
Bön: Jag beder idag att Herren ska komma med sin förnyelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)