TÄNK, TÄNK

Dessa ord - TÄNK, TÄNK - har en god vän sänt mig. Han skriver bl.a. om Arne Imsen som ökänd, om jag skulle få ett barn som är homosexuell och om jag verkligen skulle kunna tänka mig att slå barn. TÄNK, TÄNK

Min vän! Tack för din omtanke, men jag vill berätta någonting för dig innan du dömer mig eller Maranatarörelsen. Jag vill berätta att de saker du nämner har jag redan tänkt på. Vad det gäller tankar på Arne Imsen som person så har de tankarna inte uppstått förrän det sista året, men de andra tankarna har jag brutit och bänt med i närmare 20 år. 

Vi vet att Jesus dog utanför lägret. Vi vet vilket enormt förakt han fick möta och vi vet att vi är kallade in i en livsstil som ska medföra världens avståndstagande. Vi är kallade att dela hans smälek och vi är kallade in i Guds rike, inte in i världens rike. Sådan är vår kallelse. 

Vad gäller Arne Imsen så tog han den kallelsen på allvar. Tidningarna älskade att hitta rubriker och skandaler kring hans person och även kring rörelsen som sådan. Men de som känt honom, levt nära intill vid hans sida och delat hans liv och undervisning har inte tagit någon skada av detta. De är kärleksfulla och utgivande människor som lever evangeliet till ande, kropp och själ. Hans böcker och inspelade undervisning berättar också vem han var. Nu ska vi inte ägna oss åt persondyrkan, eftersom det är Jesus vi ska hylla och ära, men Imsen har fått ett helt oförtjänt dåligt rykte endast p.g.a. media. Läs böckerna. De är sådana skatter! Han var så mycket före sin tid och uttalade många profetiska ord som just nu går i uppfyllelse. Det gäller t.ex. världskyrkoordningen. 

Och homosexualitet, det skulle kräva många sidor av olika slags argument. Vi är så matade med samhällsandan att det är mycket svårt idag t.o.m. för den troende att gå emot de humanistiska värderingar om allas lika värde som den rörelsen (hbt) lyckats lägga beslag på. Men just här och just nu nöjer jag mig med att konstatera att homosexualitet är något som i Guds eget ord betraktas som en synd, ett felsteg, någonting som inte ligger i Guds egen plan för människan. 

Slutligen, detta svåra om aga. Självklart vill ingen slå barn. I Guds kärlekfulla handlande finns ingen misshandel eller kränkning av någon människa inkluderad. Gud är kärleksfull och mild och hans ok är lätt att bära. Han älskar sina barn och lär dem sina vägar genom undervisning, genom att gå före, genom att säga - Följ mig. Den aga som Bibeln omtalar är föräldrarnas ansvar att hålla barnen inom vissa ramar när inte detta Följ mig har fungerat. Men det handlar aldrig någonsin om misshandel eller kränkning. Barnet är så högt älskat och skattat av Gud. Men när lagen om föräldrarnas rätt att aga sina barn kom uppstod en stor samhällsdebatt i Sverige där inte bara Maranata var emot den lagen. Maranatas reaktion grundade sig mest på det faktum att samhället tog ytterligare mark från föräldrarna. I Guds plan ligger att föräldrarna uppfostrar och lär barnen den väg de ska vandra och vi som lever i Sverige och västvärlden vet att idag är samhället mycket delaktiga, för att inte säga huvudansvariga för barnen och deras värderingar. Många börjar dagis tidigt och sedan kommer skola, gymnasium och högskola. Lägg till detta strömmen av mediabrus och fritidsaktiviteter så förstår du i viss mån. 

Slutligen tänkte jag säga några ord om gränser. 

När samhället förändras och nya värderingar i nya generationer formar ny lagstiftning och nya tankar om rätt och fel, om svart och vitt, då går detta så smygande och ett steg i sänder att generationer av människor inte vet varifrån de fallit. Plötsligt ser man bara en mängd konsekvenser. Ökade missbruk. Ökade självmord. Köer till vårdapparaten. Medicinering och utslagsning ökar. Ja, listan kunde göras mycket längre med t.ex. alla nytillkomna diagnoser och andra tecken på otrygga samhällen. Ändå lever vi trots allt i ett fredligt land där ingen svälter och vården är fri, så människorna lider inte på det sättet. 

Men det är därför väckelse behövs i landet! Först när väckelse kommer och människorna vaknar till över sin situation, landets situation och börjar se och inse att saker och ting står inte alls rätt till, först då kan resonemang liknande dem jag fört ovan föras. Idag landar de flera mil fel eftersom gränserna flyttat sig så. Och alla flyttade gränser är inte av ondo!!! Ingen vill ha tillbaka ofrihet och tvång. Ingen vill ha missbrukare av ordet som använder det för egen makt. Friheten är det underbaraste som Jesus vann för oss och det ska aldrig säljas för att "det var bättre förr". I utvecklingen mot ökad frihet här världen idag ett övertag och den frihet som bjuds är de orena källornas mark, men det finns en frihet som vi är kallade till i Kristus. Barnaskapets frihet. Glädjens frihet. Sången, dansens, lekens frihet. Friheten i Jesus Kristus.

TÄNK, TÄNK - ja min vän jag har tänkt.

Bön: Jag ber dig Herre att du ska komma över detta land med en stark vind av Helig Ande. Jag ber för Riksdag och regering, för människorna som lever här och jag ber att vi ska få uppleva din frihet och glädje. I vår Herre Jesu Kristi namn.

Vikten av ljus

När jag äntligen öppnar min Blogger blir jag mycket rörd och glad över att se att många trogna läsare besökt min sida varje dag trots att den inte uppdaterats. Stort tack till er alla.

Under denna mellantid av tystnad har Gud arbetat med mig ständigt. Jag läser Vello Vaims bok Profetisk bön och får lära mig så mycket av honom. Jag hoppas jag får tillfälle att återkomma många gånger till denna bok, men vill just nu nämna en viktig sak från den boken. Han talar om att oro och bekymmer till och med är en synd. Synden heter otro. Och när vi hänger oss åt denna plåga så misstror vi i själva verket vår underbare Far i himlen som lovat både vara med oss och ha fullständig omsorg om oss. Vello kallar det t.o.m. för bekymmersfabrik, och den fabriken måste för alltid avvecklas. Den producerar lögn, lögn och åter lögn. Och jag ber min Far i himlen om befrielse för egen del och jag ber om befrielse för församlingarnas del och för alla kristna i detta land som vill följa Jesus.

Sedan några ord om ljuset. Det är bara en enkel vardagshändelse som jag vill skriva om. I mitt badrum finns två  ljuskällor (tyvärr inget dagsljus). Den ena lampan sitter framför spegeln och är ett litet dolt lysrör. Den andra lampan sitter i taket och ger ett ljus mer ovanifrån. Lampan i taket har varit trasig i några dagar, eller kanske har det gått en hel vecka. Jag har tänkt byta men inte kommit mig för. Under tiden endast en lampa lyst har jag städat där inne lite snabbt och tyckt att det verkar helt okej. Så bytte jag den stora lampan i taket och vad får jag se! Det är ganska så dammigt, trots mina snabbstädningar. Det är fläckar i handfatet och toastolen var heller inte fräsch.

Vad vill jag ha sagt med det här?

Ja, essensen är ganska lätt att hitta, men vi behöver alla påminna oss. GUD ÄR NÅD MEN HAN ÄR OCKSÅ SANNING. Nåden blir ofullständig när vi inte speglar våra liv i Guds ljus, i Ordet. Jesus själv kom ju i kötts gestalt för att vara vårt ljus.  Han var ordet och han var livet och han är ordet och han är livet. Han var ljuset och han är ljuset. Men tänk på att bördan är lätt. Fast vi ska söka fullkomlighet, så är bördan ändå lätt. Detta är korsets paradox. Halleluja!!!

Bön: Jag ber Herre att jag ska vara öppen för ditt ljus och våga se mitt eget beteende och ändra  på mig själv så att någon enda människa kan tro på mig. I vår Herre Jesu Kristi namn. 

Tystnad

Jag kan flera gånger per dag uppleva att bloggen "borde" uppdateras. Jag kan även flera gånger per dag reagera på olika saker. Idag har jag till exempel reagerat på rapporten om försämringen för arbetslösa sedan 2006. För några dagar tänkte jag på att det är friska reaktioner mot Lady Gaga´s pornografiska musikaliska utspel från kristna m.fl. i Filippinerna. Och mycket, mycket annat har jag tänkt på, reagerat på och glatt mig åt -
men det är precis som om Gud ber mig vänta. Han säger hela tiden till mig: Vänta. Och mina älskade läsare, jag hoppas att någon är kvar när pennan glöder igen.

Guds rika välsignelse till oss alla!

Samfundsledare, klarar du Uppdrag granskning?

Med anledning av gårdagens Uppdrag granskning där muslimerna nagelfors av hjälpsökande, utklädda muslimska kvinnor, och när vi ändå är inne på detta tema kan vi dra oss till minnes granskningen av Frälsningsarmén tidigare, vill jag ställa några frågor till dig som samfundsledare.
http://svt.se/ug/muslimska-ledare-uppmanar-kvinnor-till-underkastelse

Nu vill jag fråga dig hur din spontana reaktion inför en sådan granskning är:

1. Du reagerar med ett ökat kontrollbeteende. Talar med pastorer och ledare, varnar och pekar finger. Du vill inte att din kyrka "ska göra bort sig" inför kameror. Du påtalar hur noggrann en själasörjare ska vara innan han eller hon uttalar sig i någon fråga inför hjälpsökande.
Om du som samfundsledare reagerar så här kan jag direkt tala om att du redan vet om att du tar emot statliga pengar på ett oärligt sätt. Din reaktion vittnar nämligen om att du vet att något ska döljas.
2. Du reagerar med "låt-gå-mentalitet". Det här hände musllimer. Vi tänker inte så om kvinnor. Det skulle inte hända oss. Vi är så etablerade. Vi tillhör ju själva samhället och är en del av vår egen kultur. Det vore liksom fel att granska oss.
Om du som samfundsledare har dessa tankar kan jag tala om att du redan både är i världen och av världen. Tro för den skull inte att du skulle klara granskningen bättre. Ju mera förvärldsligad kyrka - desto fler individualister som kan säga precis vad som faller dem själva in.
3. Du reagerar med rädsla. Det här kan innebära förtroendeförlust. Vi kommer att förlora medlemmar. Kanske går vi bakåt igen. Vi måste se till att vi är pålästa vad gäller lagarna i Sverige. Nu får Bibeln vila lite.
Om din reaktion är denna så ser jag bara en arbetare rädd att förlora den jordiska lönen.
4. Anfall är bästa försvar. Du kliver fram tydligare. Markerar Guds ord. Du avsäger dig kopplingarna till statsbidrag och gör sällskap med Jesus utanför lägret.
Om någon reagerar så här så säger Jesus: Tack för att du kom.


Makten att bygga upp ett samfund har de som är medlemmar, men makten att förstöra det har vi gett till Staten och media.

Nästa gång...?

Vems tur blir det nästa gång? Vilken kyrka, vilken religion ska nagelfaras av Janne Josefsson och Uppdrag granskning?
http://svt.se/ug/muslimska-ledare-uppmanar-kvinnor-till-underkastelse

Ikväll fick vi se två utklädda och kameraförsedda kvinnor som åkte runt till landets tio moskéer och träffade eller talade i telefon med lika många imamer. De skulle utge sig för att vara släktingar och den ena som sökte hjälp sökte av den anledningen att hennes man gift sig med en kvinna till och att hon blivit slagen. Imamerna skulle svara på om hon 1) skulle tolerera ännu en fru, 2) hon skulle finna sig i att bli slagen, 3) om hon hade rätt till sin egen kropp och kunde neka sin man sex, 4) samt om hon kunde vända sig till polisen om hon blev slagen.

Imamerna svarade enligt sin tro, att mannen kunde ha fler fruar, att hon skulle visa kärlek, att hon skulle vara förstående och att hon inte skulle vända sig till polisen. Samtalen spelades in. Flera av svaren strider mot svensk lag, men är förenliga med Koranen och deras tro.

I slutet av programmet konfronterades imamerna med inspelningar med herr JJ som överdomare och förespråkare av svensk lag, och då visar det sig att de inte längre står för vad som sagts. Nu gäller helt plötsligt svensk lag.

Några reflektioner.
1. Lagen om trossamfund möjliggör den här typen av granskning där landets lag ställs över de ord som 
är Guds egna. Vi vet att människor och system ändras över tid och rum, men vi vet att Guds ord står fast. Det är det enda som står fast. Vilken kyrka nagelfars nästa gång? Din?
2. Som, de som läser denna blogg, säkert känner till så är jag inte muslim. Jag kan inte ens påstå att jag håller med imamerna eller vad som sägs i Koranen, men enligt den kristna tron, som jag tillhör så ska tron hålla för ljuset. Det betyder att om en sådan granskning skulle genomföras vore det rätta att sedan stå fast vid ordet även om man riskerar att ordet "bryter" lagen eller att det som sagts skulle kunna medföra förlorade statsbidrag. Vi vet att Sanningen gör fri och då ska den gälla hela vägen.
3. Slutligen: Om då religionen kraftigt kränker eller förtrycker någon så är det ju faktiskt bra att det finns granskning. Man kunde ju tänka sig att det bildades samfund med mänskligt förvridna regler och då vill vi ju att det avslöjas. Men vad händer när samhället har fel och när det är Gud som har rätt? När granskningen mynnar ut i att pastorer eller präster inte viker sig och ändrar sig för pengars skull? Då får vi kanske se väckelsen bryta fram i det här landet.

Lätt eller svårt - Meyer

Jag har under en tid läst Joyce Meyers bok, Striden i ditt sinne, Livets ords förlag.  http://ws.livetsord.se/striden-i-ditt-sinne.html

Boken är lätt att läsa och skulle kunna läsas i en snabbare takt, men jag har avsiktligt läst sakta, lagt ifrån mig boken, tillämpat, mediterat och försökt att verkligen ta in det som sägs. När jag kom till slutet av boken tar Joyce upp ökenmentaliteter, dvs. sådana dåliga tankebyggnader som vi haft eller har burit i större delen av vårt liv utan att tänka på dem. Nu vet jag att jag ibland fått bli påmind tidigare om detta, men nu kom budskapet verkligen till rätt person i rätt tid. 

En ganska lång period har jag oroat mig så över den ekumeniska utvecklingen i kristenheten att jag nästan "glömt" hur min egen mentala, själsliga inställning till livet och till människorna påverkas av dessa tankar. Observera att jag inte säger att man ska stoppa huvudet i sanden utan det jag nu tänker på är att ibland behöver livet balanseras. 

Och ökenmentaliteter verkar jag verkligen vara drabbad av! Allihop och allt på en gång och hela tiden. Kanske skulle man uttrycka sig som yngsta dottern, 24/7, dvs. 24 timmar per dygn i 7 dagar per vecka! Ser bl.a. att jag vill skjuta upp, jag vill skylla på andra, jag vill att andra ska ordna mitt liv, jag har ingen plan...Det enda jag har är en stor Gud. 

När Abraham och Lot skildes åt fick ju Lot förmånen att välja landområde först. Självklart valde han de gröna ängarna, staden, slätterna, han gjorde ett "rätt" val, ett logiskt korrekt val. Abrahams lott var stenig och jobbig men så kom Guds välsignelse. Hur många gånger får vi inte se detta? Om vi anstränger oss lite så kommer väl-signelserna. Och om vi anstränger oss en smula till så får vi ofta än mer välsignelse om det är ingivet av Herren. Den lätta vägen är sällan den rätta vägen, men jag har haft en tendens att vilja att saker ska gå snabbt, att ska jag motionera så hinner jag inte så jättelångt förrän avstickarna som leder hemåt börjar visa sig - nu tänker jag att jag ska inte ta den lätta vägen! Men man kan ju inte välja bort den alltid, ibland måste ju saker och ting få gå snabbt också. 

Jag är så tacksam över att jag fick tag i denna bok i rätt tid. Läs den du också om du fastnat i kvasiteologiska reflektioner. 

Dagens söndagsskola

I tidningen Dagens helgdagsbilaga Söndagsskolan, "Du undrar * vi förklarar" tar man denna vecka upp ett angeläget ämne - synd. Jag refererar ur papperstidningen 2012-05-04 och hittar ej länk till artikeln på nätet.

Rubriken på artikeln lyder: Synd är att missbruka sina relationer. Den som står för faktakunskapen i denna Söndagsskola heter Inga-Märtha Isacsson och den som intervjuar heter Oscar Hannler. Huvudtemat i artikeln är att många kristna som växte upp i mitten av förra århundradet växte upp med en tydlig syndakatalog och att nu i vår tid har vi kommit fram till andra synsätt vad gäller synd. "Tyvärr förknippas ofta synd fortfarande idag med syndakatalogen och att allt som är roligt är synd", säger Inga-Märtha. Begreppet synd kommer från grekiskans hamartia som betyder "att missa målet" får vi veta. Och målet är relationen med Gud genom Jesus Kristus. "Tittar vi på de tio budorden så handlar allt om relationer med människor och med Gud, fortsätter hon. De 615 bud som fariseerna följde har vi lämnat bakom oss. Hon menar att syndakatalogen förde människorna in i samma dike som det dike där fariseerna för länge sedan befann sig.
(artikeln är längre men bryter för en kommentar)


Kommentar: I Joh 16:9 säger Jesus: (...) om synd, ty de tro inte på mig och i Rom.br 14:23 (...). Allt som inte sker i tro är synd. Vi vet att tro är ett stort begrepp som innefattar tillit och gemenskap, det handlar inte om att tro på enstaka logiska utsagor och bekräfta sanningshalter i dessa utan det handlar om att lita på en person och det han säger, att han är sänd av Gud och talar absolut sanning.

Men vi vet också att den största fienden till all sann Gudsgemenskap finns planterad i människan själv. I vårt eget kött, i vår egen själ. Vi vet också att när Jesus kom till oss så älskade vi människor mörkret mera än ljuset och alla önskade se honom död å det snaraste. Vi tål inte ljuset. Därför är det bekvämt att säga som Inga-Märtha ovan, att syndakatalogen "ja, det var då det", nu ser vi så här på saken. Visst handlar buden om relationer, men det står också, "vad har mörker och ljus för gemenskap med varandra?". För att relationerna verkligen ska vara grundade på Guds ord och äkta så måste ju båda vara kristna och söka Gud i Ordet, bönen och ha en vilja att umgås med Gud. Det innebär ju att om vi istället för att ha sådan kvalitetstid med Herren väljer att fylla sinnet med allt annat som gör våra sinnen förmörkade då har vi ju inte gemenskap vare sig med varandra och inte heller med Gud.

Sedan är det en annan sak som brister något i söndagsskolan, så som jag ser det, och det är det faktum att Gud skulle ändra sig. Det gör han ju inte, men han har å andra sidan inte författat syndakatalogen heller. Artikeln har också sina poänger. Att peka på att buden har denna uppgift, att säkra relationen mellan Gud och människa och mellan människa och människa. Gud vill att vi ska älska honom, varandra och oss själva, leva i harmoni och med god hälsa. Detta handlar mycket om och att inte kränka varandras ägande och gränser. Inga-Märtha har skrivit boken "De sju döds synderna", Cordia, 2000, och några år efter det att boken gavs ut även haft undervisningsserier i ämnet. Hon får också frågan om hur hon tycker att kyrkorna behandlar ämnet synd idag, och då svarar hon att idag talar vi nog inte lika mycket om det och om vi gör det så betonar vi ofta att "missa målet".

Som kontrast till detta kan nämnas Robin Videns predikan från idag (Maranata) där han talade om behovet av frälsning och om hotet mot frälsning - synd. Han talade om att det handlar om liv och död! Att det största hotet mot mänskligheten aldrig någonsin har varit miljön eller koldioxiden, det största hotet har alltid varit och kommer alltid att vara synden! Det är ingenting att leka med. Det handlar om liv och död och vi gör ingen någon tjänst om vi talar om relationer i allmänhet. Relationen till Gud är speciell och handlar om att Jesus renar oss från all synd genom sin död på korset. Det betyder att Gud till och med skärpte varenda bud när Jesus kom. Ingenting blev borttaget, hela tiden sa Jesus, "men jag säger er..." och då hade han dragit buden till sin spets -alltid! Han ville visa att vi inte kunde hålla buden av oss själva. Han ville visa att vi var chanslösa utan honom. Visst har artikeln poänger men jag vill att ungdomarna ska få varningar för synd och mörker och att de inte ska leka med elden.