En påsk som alla vill ha det...(?)

I Coops tidning Mersmak finns det mesta i recept och bufféväg för den som vill äta gott till påsk. "Äggröra i skal, rostad sparris, ört- och citronöverbakad lammstek - Glad påsk!" Som rubrik på matartikeln står det "Himmelskt god påskbuffé" och läser man vidare kan man längre ner i texten läsa "När religionen spelar allt mindre roll, blir maten en förutsättning för våra högtider. Att äta blir ett sätt att fira."

Att äta är ett sätt att fira även inom kristenheten, även om nattvarden reducerats till en liten skärva oblat eller bröd och en liten droppe vin, men det sker i andens gemenskap. När lärjungarna firade den sista måltiden och Jesus tog brödkakan som han välsignade och tackade för, och därmed instiftade nattvarden, satt de ner vid ett dukat bord. Jag tror att de inte bara delade denna brödbit utan en måltid som gav både andlig, själslig och kroppslig mättnad.

Men det är lite tråkigt att de fina maträtter som presenteras nu ska avnjutas utan Jesus, utan "religion",  liksom ett firande "i stället för". Måltiden blir ett sätt att fira, och det talas om överdrift och överflöd, men den viktigaste gästen är inte inbjuden.

Och inbjuda Jesus det kan vi göra var vi än är!
Är du i stugan, i husvagnen, i fjällen, i en storstad, hemma, ja, var du än är, glöm inte Jesus. Påskens budskap är dramatiskt och ändrar radikalt hela historien. Ta med dig Jesus dit där du är. Läs Guds ord, be en bordsbön. Tacka för undret!

Bön: Jag ber dig du Helige och Allsmäktige Gud och Fader, låt oss inte glömma varför vi firar våra högtider. Låt Jesus få plats vid bordet!

Öholm igen!

Siewert Öholm lämnar "motvilligt" frikyrkan. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304407
Jag vill ändra skrivningen till - Siewert Öholm lämnar modigt frikyrkan.
Han har varit medlem i hela sitt liv och vuxit upp inom rörelsen. Han har med sorg iakttagit händelseförloppet i många år, och ett exempel som beskrivs i artikeln är hur Kulturnatta i Uppsala gav tydlighet åt det som händer.

Under inlägget har många reagerat. Jaså, säger någon, är det innerlighet han vill ha, här kommer det...
En annan skriver om hur botbänkarna används flitigt i hans kyrka (vilken jag själv ofta besöker och inte kunnat notera samma sak tyvärr). Men samma skribent trycker på en mycket viktig sak, och det är hur frikyrkan kan komma vidare. Åter till anden och ordet, säger LJ. Till och med säger han radikalt: "Tyvärr tror jag att vi kommer att bli överkörda av våra pastorer, sedan de kommit hem från Pastorsakademien och känner sig "stärkta" med nya verksamhetsideer, som vore det lösningen".

Jag håller fullständigt med honom om att vi måste be mera, mötas mera och allt mera. Men frågan är om inte tiden sprungit ifrån oss. Pelle Hörnmark föreslås till omval. Han är andre man på SKR-skutan som är en del av Världskyrkorådet. Och han har förtroende från nästan alla församlingar för omval. Vägvalet är klart! Det blir inte åter till anden, åter till ordet. Det blir tyvärr fler år med än tätare samarbeten, ännu fler verksamhetsideer och planteringsförsök.

Paulus sa ju att vem som planterar och vattnar saknar betydelse men det är Herren som ger växten. Och vi får ställa frågan över hur Gud ställer sig till detta. Hur ser Gud i allmänhet på avgudadyrkan? Vi vet att han är oerhört negativ. Så emot det att han till och med i första budet stadgar att vi inte ska ha några andra Gudar jämte honom. Men kommer då någon fri? Inte ens den friaste av de friaste kan ju försvinna från jorden. Vi hanterar alltid statliga medel, individuella pensioner, sjukpengar, inkomster av olika slag, men medlen som vi får har olika stark bindande effekt. Innan vi tar emot "gåvan" måste vi läsa det finstilta och se vad odjuret kräver för motprestation. Så länge vi likt David går i tro med stenar beredda till skott och utan stora vapenrustningar att ta av, kanske vi kan hantera visst samarbete, men att gå så långt som Hörnmark gjort, det är inte mod.

Och i mitt fall har jag valt att lämna två medlemsskap. Både kära SvK, och mitt älskade Pingst.

Bön: Jag ber att du Herre ska tala tydligt språk till dagens kristenhet. Låt oss få väckelse. 

Mera medicin till barnen?

Fler diagnoser och mer medicinering vore bra, menar chefsöverläkare Marie O´Neill, på SR idag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5047077

Man undrar ju om läkaren ifråga har den här åsikten eller om semester på exotisk plats betalats för lång tid? De mediciner som hon vill skriva ut mera av är concerta och ritalin, båda narkotikaklassade. De ger ökad koncentration, men minskar t.ex. aptit och ger ett förändrat beteende.

Idag kommer barnen snabbare till "rätt" utredning och får således även snabbare "rätt" medicinering, enligt reportaget. Man tänker inte på effekterna av att barnen slussas "rätt". Det kan ju vara just det som märker ut dem, som ger tidig diagnos och som blir svårt att bryta sig ur senare.

De flesta är ännu överens om att ADHD är en omdiskuterad diagnos. Man ser effekter och har samlat en rad problem och störningar under ett och samma begrepp. Idag riskerar man nästan lynchning om man skulle ge sig på att ifrågasätta begreppet, eftersom så många barn har blivit hjälpta och så många föräldrar avlastade från skuldkänslor. "Puh, det var inte vi som gjorde fel".

Det enda jag vet är att i Guds ord kan man även läsa om gränsöverskridande beteende och då har det helt andra namn. Jag varken vågar eller vill säga att "sjukdomen" inte finns, men jag tycker också att det är magstarkt att ta den för given. Att ta den så mycket för given att man önskar fler diagnoser, mer medicinering och snabbare bedömingsprocesser. Hur mycket vet vi om långtidseffekterna av behandlingen? Hur fungerar dessa barn som vuxna?

Jag har respekt för dig som är drabbad, och jag vill inte underskatta problemet men jag vill ändå säga att den här typen av diagnos är mycket socialpsykologisk i hela sin grund och att den typen av diagnos även kan åtgärdas genom åtgärder i den sociala miljön.

De faderlösas fader

Ps. 68: 6-7 Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare, en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka.

På så många ställen visar Gud sitt hjärta för olika grupper i samhället som har det svårt på olika sätt. De faderlösa! Änkorna! De ensamma! De fångna!

I vårt samhälle finns det många som tillhör de här olika grupperna. Till vissa av dessa benämningar kunde även fogas psykiatriska diagnoser, alkoholism, beroenden, skilda, ensamma flyktingbarn. Alla dessa grupper känner staten ett ansvar för på olika sätt genom institutioner och professionalism. Den sjuke kan gå till psykologen, den ensamme kan gå till socialkontoret, den alkoholiserade kan gå till avgiftning och behandling eller om orken inte finns där får han gå till (samhällets) systembolag. Flyktingbarnen som kommer utan föräldrar inhyser vi i boenden där vårdande personal går på schema och är rörliga. De kan också få en god man av staten och det är inte något eftertraktat uppdrag har vi fått höra på nyheterna. Många av dem saknar kompetens att föra barnens talan.

Men Gud han är själv de faderlösas fader. Han är själv - personligen, änkornas försvarare, och den som ger de ensamma ett hem. Han är också den som befriar de fångna och leder dem ut till frihet och lycka.

ps. 68: 17 Varför ni höga berg, ser ni ner på det berg som Gud har utvalt till sin boning? HERREN ska bo där alltid.

När Gud välsignar ett verk så gör han det inte p.g.a. att det är märkvärdigt eller att det är större än de andra verken. Han ser till hjärtat och vilka som gör dessa saker som han vill att vi ska göra. Jesus nämnde att till och med ett glas vatten ska vara ihågkommet, och han sa också att han identifierar sig totalt med dem som ligger på sjukhus eller sitter i fängelse. Besöker du någon av dessa - då har du besökt Jesus!

Bön: Hjälp oss Herre att ha dig för ögonen och göra det som du vill att vi ska göra. Välsigna alla dem som gör din vilja. 

Gemenskapens pris, ytlighet

Vad är det viktiga, det som vi ska ägna vår tid till?

Ska vi ägna tiden till olika intressen? Mode, kläder, outfits, hårfärger, naglar, smycken, skor, shopping? Eller bilar, båtar, husvagnar, ägodelar? Eller möjligen heminredning, kuddar, gardiner, tyger, färger och porslin? Eller fotografering, målning, skulpturering, träsnideri, vävning, slöjd, stickning, sömnad, byggnationer?

Jag skulle kunna fortsätta listan och göra den mycket lång. Mycket av det som står på listan kan välsignas och användas i Guds tjänst, men om man gör detta i stället för det som Gud lägger på hjärtat, det är då det blir fel.

Vi som totalvägrade att betala priset för gemenskap i de sammanhang vi har tillhört gjorde det för att priset var för högt. Priset var alldeles för högt. Det skulle ha kostat allt. Betalningen som krävdes var ytlighet och om man inte är villig att betala det priset passar man inte alls in. ModeJesus, HårJesus, HeminredningsJesus, slöjdJesus, SportJesus. Jesus kan du verkligen passa in i allt detta? Känner du igen din lära?

Jag är tacksam över att jag äntligen fattat ett beslut. Jag har fattat ett beslut! Att inte betala det priset. Priset av ytlighet för att komma in i gemenskap. Jag har också gått ut ur världskyrkan och har numera inga församlingsbindningar på papper. Jag ber om Jesu Kristi blods beskydd och om att få vara delaktig i det himmelska tempel där han själv blev ratad av byggningsmästarna. Jag ber om att få vara en levande sten i det himmelska tempel som inte byggs av människohänder. Och jag prisar och tackar dig du min Herre och Gud för att du ger mig syskon och gemenskap i ditt tempel. Och vi ska bo i Herrens hus evinnerligen! I vår Herre Jesu Kristi Namn!

1500 sidor - hotar inte knarkhandeln

Den 16:e april inleds rättegången i Stockholms tingsrätt mot åtta personer i rekordkokainhärvan.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5034916
Förundersökningen har tagit tre år i anspråk och är på 1500 sidor. Det kommer att bli komplicerat, så mycket är klart!

Enbart beslaget som gjordes var värt c:a 4, 5 miljarder på gatan. Och resorna hade pågått i åratal. Lyxlivet avslöjade dem till slut. Men jag blir lite bekymrad över ett uttalande från åklagare Karin Bergstrand, "Det viktigaste som jag ser det är att vi har förhindrat en oerhört stor mängd narkotika att komma ut på gatan, och missbrukas av ungdomar."

Är inte tonen en aning uppgiven redan innan hela rättsprocessen inleds? Och, vad har man på fötterna mot gärningsmännen? Sitter de med alla sina miljoner och alla sina lyxbåtar i ohotat bo? Visst är det bra att inte kokainet nådde ut på gatan - denna gång, men vi vill gärna höra mera om vad ni yrkar på!

Anderås och Lindgren vill ha fördjupning

Lars Anderås och Niclas Lindgren, PMU, skriver i Dagen 2012-03-23 om att de önskar fördjupade samtal inom svensk kristenhet vad gäller målen med arbetet. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=302939

Utmärkt! Och inte en dag för tidigt, men vad säger Anderås och Lindgren egentligen. Hur långt kan de sträcka sig för att kunna arbeta evangeliskt?

Först slår de fast att Sveriges hårda hållning är ganska unik i världen. Nästan överallt annars godkänns och erkänns kristet, evangeliskt arbete även bland icke kristna. (...) "Ska vi vända trenden och som svensk frikyrklighet utvecklas vidare i att gestalta Guds rike måste vi adressera två grundläggande problem".
1. Bryta introvert hållning och låta andligheten synas mera.
2. Sluta dela upp världen i andlig och sekulär.

Pingst har inte haft den traditionen att skilja på yttre och inre mission, evangeliskt och socialt arbete. Vi är inte skapade för ensamliv och egoism, slår de fast, och i sista stycket avslutas inlägget med önskan om fördjupad debatt.

Kommentar: För det första skulle jag vilja veta vad som döljer sig bakom dessa fina ord och formuleringar? PMU är ytterst beroende av 90 % bidrag från Sida. På Sidas hemsida kan man läsa alla kriterier som ställs upp för bidragen. Hur ansökningsprocesser, arbete, målsättningar och intressenter ska kopplas ihop och hur dessa projekt sedan ska redovisas enligt i förväg fastställda schabloner där Sidas måttstock är allenarådande. Inte ett ord om Gud eller evangelium kan skådas i hela denna text. Min fråga till Anderås och Lindgren är: Tänkte ni att den fördjupade och mindre egoistiska debatten skulle leda till fler fria projekt som ska brytas ut ur Sidas bidragssystem?

För det andra skulle jag gärna vilja veta vilka barriärer som ska brytas ner och om det handlar om nya områden, för nya kompromisser på vägen?

Och för det tredje undrar jag varför ordet frikyrklighet fortfarande används? Är Anderås och Lindgren icke medvetna om förstatligandet av frikyrkorna. Vi fick inte en fri statskyrka utan vi fick ju något annat - nämligen statliga frikyrkor.

Fördjupning är bra, men problemen är inte små och ligger på många nivåer.

Bön: Jag ber dig Herre att du ska sända ut arbetare till skörden. Både i vårt eget land och i andra länder.