Ett tack till David

David Nyström skriver idag http://metanoiablog.wordpress.com/2012/02/06/behovs-frikyrkligheten/ett svar till Sigfrid Demingers sågning av frikyrkligheten i Dagen, 2012-02-03 http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=296277


I det svaret får även jag ett svar eller en bekräftelse på vad jag trott och anat. Att andra-tredje generationens frikyrkliga söker sina rötter i den rörelse som nu pågår mot Rom. De ser inte det här som ett "tåg" eller någonting som kan föra med sig konsekvenser för nästa generation utan så här uttrycker sig David.


" För många av oss 2:a-3:e-generationens frikyrkliga handlar den ökande öppenheten mot de historiska kyrkorna som vuxit fram under senare år nämligen  inte om ett ”tåg” där slutdestinationen är en uppgörelse med vår frikyrkliga identitet. Snarare är det en upptäcktsfärd in i kyrkohistoriens och den historiska teologins olika skrymslen och vrår i jakt efter sådant som kan stärka vår identitet."

Inlägget gör mig väldigt glad. Det bekräftar vad jag trott i så många år. Inom pingst t.ex. har jag länge talat om vikten av att ungdomarna får lära känna väckelsehistorien och pionjärerna. Hur man konkret gick till handling och varför. 

Alla ska kunna känna stolthet över vad man tillhör. För att pingstvänner ska bli stolta måste vi läsa på och veta historien om hur allt byggdes upp. Vi behöver också rensa. Vi behöver ta itu med felaktigheter som begåtts genom åren. Felaktigt tystade vittnen. Felaktiga uteslutningar. Människovälden som slagit fel. 

Ännu finns det tid! Många av dessa lever än. Sök upp de förlorade fåren. 

Och till David Nyström. Bra artikel och bra argumentation. Ber också över att romantiseringen av rötterna får en ände. Många hade ingen Bibel, många dödades, väckelser kvävdes. Visst, jag vill också veta mera, mycket mera, men jag vill inte  börja tillbe det som Jesus en gång besegrade! Nivån mellan himlen och jorden. 

Farlig bön

Farliga böner finns det?

Egentligen inte eftersom Gud är så oerhört god och inte besvarar de böner som skulle skada oss. Men det finns böner som är farliga för köttet och för egensinnet. En sådan är:

Börja med mig


Det är så mycket jag har fått rensa ut och mera blir det. Så ont det gjorde att krossa min fina ikonmålning. Glaset flög åt alla håll och den fina Maria med Jesusbarnet revs i många bitar. Den som målat den är dessutom en så kär vän. Varför gjorde jag det då? Jo, för att jag vet vad Guds ord säger. Det är Jesus som är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig, säger han.

Tog också modet till mig igår och postade min utträde ur Svk. Så oerhört svårt. Jag har så många vänner inom Svenska kyrkan. Så många som hjälpt och stöttat och så många fina insatser. Orsaken till utträdet är inte att göra en stor demonstration mot kyrkan utan Gud har talat till mig och sagt att "vägen är smal, få är det som finner den". Jag blir helt enkelt för splittrad av att vara medlem på flera ställen  och sedan blir det ju en delaktighet i barndop och annat som jag inte kan stå för.

Men det underbara med att skiljas från sådant som binder och tar plats är att Gud kan fylla på med det han vill ska vara där i stället. 


Bön: Hjälp oss att be de rätta bönerna efter ditt hjärta. Böner som ger plats för dig och den väg som vi ska gå. 

Väntetid och visdomskorn

Ibland är livet sådant att vi ska vänta. Gud säger inte varje dag skynda framåt, utan vi måst helt enkelt vänta på någon eller något. När det inte uttryckligen lyser grönt så är det gult eller rött och då är det vänta som gäller, fick jag en gång till svar av en pastor vid ett samtal.

I Apg. 17: 16-35 ser vi hur Paulus använde sin väntetid. Judarna i Thessalonike hade hetsat upp folkmassor mot Paulus och de andra bröderna både i sin egen stad och i Beroia. Då beslöt de att forsla Paulus ner till kusten. Silas och Timotheus stannade kvar i Beroia och de som fört Paulus ner till Athen återvände sedan med bud till de som stannat kvar.

Medan Paulus gick där och väntade var han inte overksam. Han var så "upprörd i sitt innersta" över alla avgudabilder som fyllde staden. Han började tala i synagogan till judar och gudfruktiga, men många andra hörde på och började också delta i samtalet. Det var epikureer, stoiker och filosofer som började diskutera med honom.

"Några sade: Vad är det för visdomskorn den där har snappat upp?" De tänkte att det var en ny lära och att han ville införa främmande Gudar ibland dem. "Det är besynnerliga saker du dukar upp för oss. Nu vill vi veta vad det är fråga om."

Tiden liknade lite den tid vi är inne i nu. Vi twittrar, bloggar, samtalar och läser. Vi diskuterar och prövar lärorna och Athenarna liksom de främlingar som rörde sig i staden ägnade all sin tid åt att tala om och lyssna på det som var nytt för dagen.

Paulus fördes till areopagen. Det är en klippa i Athen där många rådslag hållits. Och där inför alla människor höll Paulus ett fullständigt förnämligt tal som skulle ha tagit pris i argumentationsteknik. Först inleder han med att berömma åhörarna. "Jag ser att ni är mycket noga med religiösa ting." Sedan det sätt han förbigår avgudarna vid detta tillfälle. "jag har nämligen också upptäckt ett altare med påskriften. Åt en okänd Gud". Och steg tre i trestegsraketen: "Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er."


Denna okända Gud fick nu Paulus förkunna rakt uppe på areopagen i Athen. Han berättade att Gud var närvarande överallt, så att någon skulle kunna treva sig fram till honom. Han berättade att Gud en lång tid haft tålamod men att nu var tiden inne för omvändelse. 


Ja, så kan man också nyttja sin väntetid. Hur använder du din väntetid? Och har du något visdomskorn att förmedla?

Bön: Herre hjälp oss använda vår tid till ditt goda. Att ta tillfällen att vittna med både ord och handling. Hur ska människorna kunna tro på det de aldrig får höra talas om?

Rätt svar

Tidigare idag skrev jag om Ulf Ekmans predikan där ingen tycktes svara rätt. Om vi ser i 1 Kor 3, så ser vi att den typen av problem är ingenting nytt. "Jag hör till Paulus, och den andre, jag hör till Apollos". Paulus frågar dem, "Vad är Apollos? Och vad är Paulus?"

"Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud han som ger växten." (v. 5-8) Paulus går vidare genom att påminna om att allt handlar om Gud och grunden Jesus Kristus. Någon annan grund kan inte läggas.

Därför tänker jag nu att det finns ett rätt svar: alla hade inte fel. Den som hörde till den eller den hade kanske fel, men den som svarade Jesus Kristus svarade ju rätt och var inte alls sååå förfärligt överandlig. (Den som förresten kan ge mig en Bibelreferens på ordet överandlig ska jag lyssna på vad gäller undervisning i ämnet).

Låt oss tänka oss en situation där en säger: Jag håller mig till Pelle Hörnmark och är pingstvän, den andre säger jag håller mig till Ulf Ekman och är Livetsordare, den tredje har valt att inte hålla sig till någon av dessa utan bara till Jesus Kristus. Vi är ju skapade till gemenskap och församlingstanken är gudomlig. Vi är inte skapade till att vara isolerade öar som var och en för sig har en personlig Gudsbild.

Men de två första? De hör ju till en församling. Och kan man då säga att Pelle Hörnmark är den som planterar och att Ulf Ekman vattnar? Men om man nu inte vill komma in i detta stora systembygge, då är ju alternativet ändå att bara tillhöra Kristus det säkraste.

Litar vi på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud och att han är mäktig att föra sitt folk in i det han har bestämt - då kan vi vara förvissade om att han också för oss in i en syskongemenskap.


Bön: Jag ber att de kristna ledarna ska bli nöjda över människornas svar om de tillhör Jesus Kristus och inte den eller den ledaren. Låt inte köttet regera församlingen. 

Mer än ögat ser

Filadelfia Stockholm gör en ny satsning. Niklas Piensoho upplever att det är skördetid. Det ska bli undervisning kring tro, dop, sökande. Bra satsning!
http://planering.filadelfia.nu/pub298/evt3097/eventframe.html

Men vill ändå komma med denna gamla pekpinne. Vad döps de till? Har vi rensat i församlingen? Har Filadelfia Stockholm gjort en sådan rensningsperiod? Sett över avgudarna? Slängt ut dem? Väckt väktarna! Rannsakat sig själva?


Ibland behöver vi bara gå till oss själva. Vad kan jag rensa ut? Vad kan jag vara utan? På vilket sätt vill Gud att jag ska leva mitt liv?

Bön: Jag ber att församlingarna ska väckas. Hur många blir kvar på fältet? Hur många vill gå med Herren?

Ingen gör rätt enligt Ekman

"Bygg en tro som håller från generation till generation". "Håll dig inte till den eller den vishetsläraren  (...) och vissa är så överandliga och håller sig baaara till Jesus".

För en gångs skull lyssnat till Livets ords möte. Allt handlar bara om bevarande och konserverande. Visst finns det gott i tanken. En person som verkligen är kristen, som verkligen följer ditt liv och andras liv över tid, som har genuin omtanke och kärlek.

Men det är något som haltar i resonemanget. Varför sägs ingenting om den Helige Ande?


Vi kristna är kallade ut ur världen. Och inte för att åter bli införda i världen utan för att vi ska utbreda Guds rike som är av en diametralt motsatt natur än världens. Vi ska akta oss noga när världen älskar oss för mycket.

Bön: Låt väckelsen bryta ut i Sverige och smälta bort allt det som inte hör hemma i Guds rike. 

Ulf - varför gör du det så svårt för oss?

Ulf Ekman kommer till Umeå nästa helg, den 12/2. Ja, jag måste erkänna att jag blev lite förvånad. Jag har deltagit i Reach out konferensen två år i rad och nu i höstas firades 10 års jubileum med Ulf Ekmans tal inspelat på video som visades i mötet. Konferenserna har varit mycket bra kan för övrigt sägas, gett andlig föda så det räckt och flödat över.

Ulf Ekmans deltagande här i Umeå ger mig anledning att än en gång titta på ett bloggutkast jag påbörjade men inte publicerade. Det hette "Ulf varför gör du det så svårt för oss?" (jag kopierar nu in detta inlägg)


Ett praktexempel på hur delad man kan bli i dagens kristenhet är Livets Ord. Många gånger har jag uppskattat böckerna som förlaget gett ut. Tidningen Keryx är intressant, även om ingen väckelse kommer så, och Europakonferenserna (som jag aldrig besökt) har ju haft enormt goda talare. Denna sommar lyssnade jag t.ex. flera gånger på Suzette Hattingh och jag förmedlade även budskapet till många andra som också lyssnade på henne. (tillägger idag även de Reach out konferenser jag deltagit i här i Umeå och Streetmission)

Samtidigt pågår katolicismens framsteg inom LO. Den blir allt tydligare. När jag vid något tillfälle inne på twitter lade ut länk till Stig Andreassons fantastiska undervisning om katolicism, så kom någon kommentar om att nivån på undervisningen inte var tillräckligt hög. 

Jesus sade: Den som omvänder sig och blir som ett barn, han skall vara den störste ibland er. 

Det är svårt ibland att se det uppenbara. Att Bibeln är en och att alla andra sidoläror och sakrament, de behöver inte Gud för att frälsa människor. Den helige Ande kan till och med hindras att verka när vi bygger för mycket och för mänskligt.

(forts idag)


Nyligen har jag även sett filmen Transformations Livets Ords förlag. När man ser den förstår man tankarna bakom att bygga stort, vinna städer, vinna ledare, vinna land. Det verkar så vist och genomtänkt. En sån plan. Bryta ner fästen i en och en stad. Få församlingslivet till att bli en dominant faktor. Inte bara en undanskymd aktivitet utan något som genomsyrar skola, arbetsliv, politik, mentalhygien och familjer. Jag har också tänkt i dessa banor. För några år sedan bara var jag en ivrig förespråkare till ekumenik. När jag läste "skrämselpropaganda" såg den otidsenlig och inskränkt ut. Jag ville inte ens på allvar befatta mig med och läsa den i grunden. Det har tagit mig flera år av gradvis uppvaknande att se hur långt det här verkligen har gått.

Och samtidigt är det så att även om Livets ord gått ännu längre än PFFS i katolicismen så finns ändå ett ärligt sökande efter sanning och efter ljus. En utveckling och ett liv där församlingen får följa "den store ledaren". Jag tror att hur stor en ledare än blir så vill varje människa ibland vara liten och kunna luta sig mot något. Där finns förklaringen till Livets ords resa. Resan ut i Europa och världen för att i Sverige hittade Ulf Ekman ingenstans att vila sitt huvud och han såg att även han blir ju äldre och vad ska hända med rörelsen.

Jag är rädd för det spår som Livets ord är inne på men än mer rädd är jag för det spår som PFFS valt. Ber om förlåtelse om jag missuppfattat men i mina ögon är det pengarna och inte sanningen som styr stegen där.