Tänkvärt eller?

Om åsnan som var så gammal att den kastades levande ner i en brunn. Ägaren ville begrava den levande åsnan och började skyffla jord på den. Åsnan skakade av sig jorden och trampade den under sina fötter och kunde så småningom kravla sig ur brunnen (glad?) och gå sin väg.

Den som applåderar den här berättelsen kanske aldrig har mött förkastelse i sin djupaste form. Jesus skulle du ställa dig på jubelkörens sida? Skulle du skratta och säga att "den åsnan, hon var finurlig hon"?


Eller skulle du böja dig ner, så som du böjde dig vid lärjungarnas fötter och tvättade dem, så som du gav liknelsen om fåret som ägaren skulle gripa tag i och dra upp även om det fallit i en grop på sabbaten? 


Min Jesus skulle inte bara ha böjt sig ner - Han skulle ha skällt ut ägaren, befallt folket att hämta en stege och så skulle han ha gått ner till fåret och burit det upp ur brunnen på sina axlar. 


Sån är min Gud.